castoropollux

Not just another WordPress site

Omkring tvivlen på att bli Pappa

with 2 comments

.

Omkring tvivlen på att bli Pappa

Skrev detta som en kommentar på annan plats i bloggen. Varför inte ta med det till min egen.

Bli pappa är bland det bästa som hänt. När vår dotter kom till världen hade panikångest mer eller mindre bestämt tillvaron och dagarna för mig. Alla undrar givetvis varför skaffa barn då, det är en korrekt reflektion, men det är kanske inte riktigt alltid saker och ting blir som man tänkt. Jag hade hellre väntat. Bodde på behandlingshem då men var med under förlossningen. På helgerna var jag hemma och deltog i fältarbetet, bytte alla blöjor, hade ingen mjölk själv men det gick att ordna på spisen.:) Att ha ett litet knyte på armen och låta henne vila där, äta, gav mig de finaste och mest gripande stunder jag vet och alltid kommer att minnas. Det är det närmaste amningens känslor och intryck en pappa kan komma och det bär vi med oss. Vår flicka smälte mitt hjärta och röjde undan de värsta tvivlen på att jag skulle duga som far. Mitt livs start var svår och ändå hände saker som jag inte kunde föreställa, förvänta mig eller förutse skulle ske. Vår relation växte och jag med den för vi fick ju kontakt!. Jag hade en jobbig uppväxt, definitivt inget att skryta med, utan en barndom i traumatisk tystnad utan stimulans, glädje eller verkligt intresse från omgivningen, så här fanns ingredienser som kunde utgöra hinder men terapin och min egen vilja till och behov av förändring gjorde mig till en aktiv deltagare och nöjd betraktare av alla personliga framsteg. Vad jag missade grovt i form av uppmärksamhet och personlig utveckling i barndomen med två föräldrar som sällan eller aldrig ens var sams och en skilsmässa i nio års ålder omvälvd med 60-talets skam och mammas allomfattande osäkerhet, kunde istället tas igen och jag njuta av i form av positiva överraskningar och upptäckter av min fadersroll och min person. Hon var stormförtjust i pappa och pappa i henne. Vem vill förstöra möjligheterna till något sådant?

20120927. Utom en bittert besviken mor? Det bästa beviset på hur rätt man har i att lämna någon är hur de beter sig efteråt. Där bekräftas varenda ställningstagande om hur plågsam personen var att leva med i det som sker när förhållandet tar slut. PAS har ju sin grund i dåligt självförtroende och ett sökande efter bekräftelse, men utan villkoren att det inte går att smita förbi priset det kostar att skaffa sig ett bättre. Det är ju beklagligt att inte vilja bli en bättre, starkare människa och en persons stolthet blir också dess fall. Att göra barnen till krycka och en lojal knekt är en dålig metod. Det borde socialen veta, men de har väl aldrig haft beteendevetenskapliga termer på menyn. De äter ju hellre på bittra tallrikar i sann feministisk hat-anda om alla mäns outgrundliga farlighet, svek och våld. Sedan tror de att allt som serveras smakar likadant. Det är konsekvensen av ensidig ”kost”, sinnet blir enögt och hör bara det som det vill höra….

,

Annonser

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Underbar blogg och starkt skrivet. Så skulle det alltid vara. Alla föräldrar borde ta chansen som du gjorde och verkligen älska sina barn.

    Lindalou

    2 januari, 2010 at 21:01

    • Du värmer gott! Hade jag inte tjatat om terapi vet jag inte var mina fötter befunnit sig idag. Jo vi hade det jättebra när vi träffades och jag var stolt.Ville gärna berätta fortsättningen den kan man inte tro.

      nenne_bl

      2 januari, 2010 at 21:59


Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: