castoropollux

Not just another WordPress site

Panikångest

with 8 comments

. . .

När inget längre fick mig att le

Då världen var svår att se

När världen krympte och kom hotande nära

Smärtan blev större än jag kunde bära

Kroppen låste sig och varje andetag var som det sista

När inget syntes säkert allt kunde brista

Då fanns Du där

Du bjöd mig in, in i din sfär

du smekte min panna du höll min gråtande barnasjäl

Då allt kom, det kunde blivit farväl

Höll i mig när allt rämnade

Smärtans slut, avbrutna hämnande

Från bottens mörker och kval lyfte.

.

Annonser

Written by CastoroPollux

6 januari, 2010 den 10:07

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Fint skrivet.

    Winch

    7 januari, 2010 at 01:15

    • Tack winch. Ditt glad ansikte och kommentarer är en friskt fläkt här på bloggen.Nattvak är jobbigt i längden. 🙂 Vila lite!

      nenne_bl

      7 januari, 2010 at 13:08

  2. kom ihåg att man inte kan få ångest under vissa typer av andningstillstånd…

    Desdichado

    7 januari, 2010 at 13:14

    • Vet inte riktigt vad du menar?Ha en bra dag.:)

      nenne_bl

      7 januari, 2010 at 13:29

  3. om du andas väldigt långsamt och andas ut ordentligt och enbart andas med magen så hamnar du efter ett tag i ett lugnt tillstånd där det känns som att kroppen del för del somnar p.g.a. blodtrycket, i det tillståndet kan du inte få ångest eftersom att ångesten kräver fysiska förutsättningar som inte är uppfyllda då…

    Desdichado

    7 januari, 2010 at 13:32

    • Det låter som en bra metod. De bästa metoderna utvecklas endast av dem som varit där. Panikångest får de flesta tuffingar att hålla sig för skratt. Min dikt eller vad jag ska kalla det, en beskrivning kanske, är för läsaren mer en beskrivning av hur det är att stiga upp ur vattnet efter en alldeles för lång kamp för att hålla sig flytande. Med fast mark under fötterna dröjer det mycket länge eller kanske kommer aldrig ångesten tillbaka om du förstår vad jag menar. Tack för ditt inlägg och välkommen igen.:)Förlåt mig om någon inte fått någon hälsning eller känt något tack. Jag bemöter gärna kommentarer i den mån jag kan. Min resa har varit lång, alldeles för lång och det är inte mycket av den jag fann värt att vara med om. Jag fick dock varken bestämma eller välja, hur gärna en del påstår att man kan….

      nenne_bl

      8 januari, 2010 at 18:09

  4. Håller med winch, fint skrivet. Önskar så att alla drabbade kan ha någon som kan hålla deras gråtande barnasjäl!

    silvertörne

    7 januari, 2010 at 13:51

    • Tack Silvertörne, du ser också.Ja, jag låter väl ofta hård och kall. Men inget har ändrat min livsbana så som medmänsklighet. Att ge tid att vänta på den som våndas är att ge möjligheterna till bestående förändring en mycket större chans. 🙂

      nenne_bl

      7 januari, 2010 at 14:01


Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: