castoropollux

Not just another WordPress site

Driva ett Behandlingshem II

leave a comment »

.

Driva ett Behandlingshem II

Hade Länsstyrelsen granskat behandlingshemmets ruljans grundligare hade de stött på fler egendomligheter. Patientjournalerna var inte bättre skyddade än att de förvarades i ett ställ låst med en nyckel som låg i en olåst låda i ett ofta olåst kontor. En kvinna tog både sina och andras journaler, läste dem och satte igång att trakassera flera andra patienter. När killen berättade för Länsstyrelsens representant att de beskrivit sig som ett hem för borderlinepatienter så sa denna att de var ett hem för psykotiska? och på Socialkontoret försvann journalerna från socialnämndens möte.

Här fanns ingen övervakning av hur relationerna växte eller avtog. Här fanns ingen kontroll av om konflikter grodde eller inte. Exempelvis;

En dag skulle han duscha och den som varit innan hade inte torkat upp efter sig. Han såg vem det var och sa till henne att torka upp efter sig. Hon bad honom dra åt helvete! Då dök en annan patient upp och erbjöd sig att fixa det, men killen sa att det ska väl inte du göra, reglerna gäller alla. Då säger han, det har jag gjort länge. Det visar sig att tjejen tvingat honom torka upp efter henne i mer än ett halvår. På behandlingshemmet visste personalen givetvis ingenting om detta heller. De hade ju ingen som helst relation med sina skyddslingar. Det blev ett jävla liv på tjejen som blev av med sin Morgan, men ingen försvarade henne heller och hon slängde igen sin dörr.

En annan dag under någon ödslig morgonsamling får samma tjej spel och kallar en överviktig patient för ”din jävla tjockis”. Han försöker säga något men avbryts av henne igen. Då ställer killen en fråga till den elaka tjejen. Vad sa du? ”Det ska du inte lägga dig i, jag kallar honom för vad jag vill”. Om du inte får kalla honom för vad du nyss sa vad ska du säga då? Personalen är tyst. ”Du har precis varit oförskämd och bör be om ursäkt!” säger killen. Tjejen säger till personalen ”säg till honom att vara tyst, han får inte prata med mig” men denna sitter tyst. Om jag inte får säga något om vad du nyss sa och hur taskigt du uttrycker dig, vem vill du ska säga det då? Då for hon nog och springer in på sitt rum, slänger sig högljutt på sängen och gråter krokodiltårar.

Vid en gruppsamling så annonserade en tjej att hon skulle flytta, så fanns det några andra som ville hjälpa till? Ingen räckte upp handen men killen anmälde sig. Senare fick han veta att anledningen till att ingen ville fanns var att hon var impopulär. Hon mådde dåligt och hade bla. på ett läger när alla andra hade roligt öppnat dörren från sin ensamhet och skrikit att de skulle vara tysta. Hon trodde ofta att de skrattade åt henne paranoid som hon var. Hjälpte behandlingshemmet till att lösa problemet, nej de lät det växa…..? Att vara sjuk är verkligen som rena natta. Att inte få någon hjälp alls och dessutom bli nonchalerad öppnar en avgrund. Att i detta läge med människor sköra och nära bristningsgränsen låta toleransen gro för vad som helst kan ju inte på något sätt kallas för vård. Det fick de också veta.. Undra på att de ville tysta ner sanningen. Detta är förresten tjejen beskriven i Driva Behandlingshem III, som förlöstes ur mångårig vånda, plåga , avståndstagande, ensamhet och distans med en enkel på djupet intresserad fråga. Det är ju knappast Jesuslikt utan högst adekvat för situationen. Skulle kritiken vidare löpa över mina läppar skulle ju förslaget att bjuda in Clarence Crafoord till en föreläsning ha dumpats eftersom jag alls inte kunde vetat vad jag pratade om..! Men alla kan ju läsa om hur behandlingshemmets ägare skötte den tillställningen. Oavsett hur mycket pärlor denne Crafoord strödde omkring sig var det helt i onödan.. Det fanns ju ingen uppföljning, ingen jordmån ingen arbetsledning färdig att ta vara på lärdomarna och omsätta dem i ”praktiken”. Vinsten med att verkligen ha fått adekvat hjälp en bra bit på väg är ju att verktygen verkligen duger långt mer än en utbildning som kanske inte väger särskilt tungt. Särskilt inte i en medicinskt baserad ”behandling” där patienterna snart blir desillusionerade konsumenter.. Med den enda skillnaden att personalen i vanliga fall inte äter medicin. I alla fall inte lika mycket.

Här sitter sedan ägaren till behandlingshemmet och avslöjar att de inte har någon egentlig behandling för någon. När inte en av de mest utsatta får någon hjälp är det illa. På detta behandlingshem åt f.ö. personal och patienter på skilda platser. Personalen umgicks alltså så lite som möjligt med patienterna. Trots länets högsta löner var personalgenomströmningen den tätaste… Dessutom blandades unga vilsna med svårt sjuka…

Driva ett Behandlingshem III

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: