Märks det …

.

..inte i Marks Kommun, så vet jag inte? Barnens bästa verkar vara ett så luddigt begrepp, framförallt verkar det vara dåligt preciserat, vad som just är barnens bästa. Kanke någon i en Kommun vill redogöra? Behöver en del av er hjälp att tolka er arbetsbeskrivning? Skall det finnas ont om tid när man arbetar med människor? Är det skillnad på barn? Är Ni känsliga för kritik. Att arbeta mot bättre vetande är det effektivt och lönsamt? Så man sitter med så mycket fakta men kan trots det inte välja rätt? Fast erfarenheten är ju den att inte ens fakta behövs för denna organisation, den klarar sig på egen hand utan sunt förnuft eller konkreta bevis. Jag trodde länge att min uppväxt var den värsta biten. När verkligheten föll ihop över mig eller rättare sagt, när jag insåg att inga verktyg fanns för att klara tillvaron, så inträdde ett slags vanmäktighet över alltings jävlighet. Ansvaret för det att reda upp blev mitt. Det var dock inget jämfört med socialens ”förmåga” att vända allt till sin egen och sina besluts fördel oavsett grund. Man kan inte begära att ens föräldrar skulle förstått, men när det gäller kommunens vackra paroller, parat med en total oförmåga till självkritik och insikt, så växer en betydligt större känsla av konkret vanmakt i ens kropp. Självsäkerheten i dessa beslut mot bättre vetande är oerhörd,  det är inte fakta de bygger sin verksamhet på och saknas de, så har de tydligen en ovanlig förmåga att se sina egna beslut och åtgärder i särskilt behagligt ljus. Att inget hänt på 10, 20, eller 30 år är inte så konstigt, det är helt naturligt för en organisation som iaf lyckas se till sitt eget först och främst. Det är förmodligen där som det mest seriösa engagemanget kan skådas.

Så Rasmus och Fanny,

med allt ljus riktat på era företrädare och samtidigt ansvarsfulla beslutsfattare(?)

Så finns det nu en liten chans för att det blir rätt.

Det är Ni värda..

.