Sitta i knäet

.

Tillvaron är fylld av bedrägligt beteende och charlataner.

I Frankrike strejkas det för fullt,

där har man åtminstone förstått de verkliga farorna.

I Sverige har man genom årtionden av kontroll lyckats med konststycket,

inte att skrämma kapitalet för arbetarens kollektiva makt,

utan skrämma svensken för varandra och för sunda vätskor.

Den svenske kapitalisten kan sova lugnt,

här har inget kunnat rubba den cementerade rädslan för att sticka ut,

att solidarisera sig med utsatta, med orättvisorna,

hunden har alltid sovit trygg vid hans fötter.

Att solidaritet i form av protester och strejker är att betrakta som en sjukdom,

utövas den någon gång så målas det ut som av subversiva krafter i samhällsomstörtandets tjänst, allt för att hålla folket kvar under oket innanför stängslet.

Inne på arbetsplatserna som kunde burits av solidaritet och medkänsla med varandra,

utbreds istället mobbing och utstötning,  i skolorna likadant.

Samhällets lösning på detta var alldeles för länge,

att flytta den mobbade, som om man inte var varse det verkliga problemet.

Sara som en gång fick människor att samlas och enas och protestera på gatorna,

sattes i skola av sitt eget parti. När de som ledde landets politiska inflytande in i privata rum,

försäkrade man sig om att inga förändringar kom underifrån.

.