castoropollux

Not just another WordPress site

Jakt

leave a comment »

.

I Sverige har ekonomin blivit den diktator vi inte vi vill ha,

men det finns trots allt de som göder och skor sig under detta förhållande.

Några jublar över räknenissarnas förmåga att expandera resultaten.

I Sverige skickar även Alliansen den allt större vargen efter de sjukskrivna

och demokratin framstår blott och bart som en fantombild.

Övergreppen synes för belåtna betraktare helt normala,

under de enorma siffrornas skuggor.

I verkligheten jagas och skjuts den blodtörstige inkräktaren,

medans blodtörstens verkliga djur jagar svaga och utblottade individer,

med bristande och förklenande dna-struktur.

Moralen synes vara ett vidlyftigt begrepp,

medans klassen gnider sin lampa.

Andens känsla för astronomiska siffror faller ur önskade ramar,

för att krossa befolkningens olönsamma huvuden.

Den starkes politik som varit så berikande annorstädes,

ger nytt blod åt spöklika varelser som sprider död och förintelse,

det enda som är dem främmande är verkligheten.

Det rop och det skri ur det förgångna som aldrig hörs,

över larmet och bullret från det närvarande,

överröstas av framstegspolitikens oljiga och gruvliga anhang,

som aldrig nöjt sig med mindre än överflödet.

Vem annars än egoisten, vill åt sig duka ett digert bord i allas åsyn,

och kalla klagandet för avund?

Att västvärldens transfusioner gör folken så blodfattiga,

är en naturlig konsekvens av att framgång och framsteg,

helt naturligt skapar den ubermensch som den alltid gjort.

Vem vill bekämpa naturen eller den ordning de helst kallar guds?

Stabilitet och staus qou är kommentaren från alla dem,

som betraktar ”avstå” likt ett främmande, skrämmande, hotande

och felvridet uttryck. Ungefär som jesus utgjorde ett hot mot etablissemangets

totalitära och önsketänkandets gudomliga maktstruktur.

”Vem har sagt att just du …” ska ha huvudet till annat än att ha pälsen på?

Begreppsförvirringen har samma totalitära källor när riktningen är det enda som felar?

När makten ”inte bär svärdet förgäves”, är det för att skära där det passar dem,

inte för att göra slut på orättvisorna, såvitt det inte har fötter…

Den skenhelige kan bara se omoral utanför sig själv,

i det inre härskar synd och skam och den blyges alla inför.

Vad gör väl den förskräckte som en gång sett in i sig själv?

Hoppas att en brinnande buske ska ta uppmärksamheten från deras inre?

Gud gillade olika en gång, sedan har människan gjort ordet till sitt eget,

och skillnaden särdeles betydande.

Bäst före datum har för många passerat den tröskel till det rum,

där förtjänsten bländad av ljuset, golvade sanningen i girighetens triumf.

Om kärlek en gång var detsamma som allas lika värde, var radikal i sin karaktär,

så har övermänniskan istället funnit att det som gör dem fria är skillnaden.

Den hyllas frenetiskt då som nu.

Där emellan ska fundamentet helst vara stabilt och ointagligt.

.

Annonser

Written by CastoroPollux

27 februari, 2011 den 09:24

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: