castoropollux

Not just another WordPress site

Tinnitus, Posttraumatisk stress, Stigmatisering och PAS

leave a comment »

.

Tinnitus, posttraumatisk stress, Stigmatisering och PAS

Beskrivningarna av lidandet med Tinnitus varierar väl med individen, obehagets nivåer likaså.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article13583238.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stress-kopplas-till-tinnitus_6444420.svd

När det först drabbade mig så bestod det av ett pipande, som var värst på kvällar o framförallt nätter. Något förvånad att höra förklaringen redan 97 att det kunde bero på stress, verkade i förstone långsökt, inte för att det fattades stress, högt blodtryck, ständiga näsblödningar och en begynnande posttraumatiskt stress, sömnproblem, depression, förtvivlan och sorg. Av ingen anledning alls? Vem inbillar sig sådant? Fast vem blir inte sådan av att bli utpekad som en farlig person, av sitt ex, av Jönköpings Kommun, för vårt gemensamma barns bästa (?). Att automatiskt hamna i blåsväder för att man är en fd missbrukare? Om fd ser illavarslande ut så kanske nästan 8 år, före förhållandet, peka i en bättre riktning, vid dess avslutande nästan tio… Den som lyckas få en att börja röka igen måste vara en hopplöst jobbig typ..

Märkligt nog så dög man med alla fel o brister, innan måttet rågades (?) och själv tog sin självplågade Mats ur skolan och lämnade ett otroligt enögt förhållande, men dessa ens brister, som inte alls orsakade några skäl att för motparten själv att avsluta ett förhållande, förvanskades snabbt till något både farligt och förskräckande. Speciellt som frestelsen att lägga ansvaret för kraschen på motparten blev så stor. Sanningen att säga, att vara en människa ingen vill leva med kan vara svårt att bära, speciellt för den som inte vill se sina egna brister eller gitter göra något åt dem.. Sådana blir ju särskilt krävande i förhållanden eftersom de prenumererar, gärna från gud, på att ha alltid ha rätt och för guds skull aldrig det motsatta. Dessutom bekräftar de sin ovilja att förändras med att aldrig släppa taget utan fortsätta med hämnd, ovilja, elakheter, skyende inga medel eller metoder. Som om inte det var nog skulle också en liten oskyldig individ dras in i detta. Vars vilja tämjdes, krossades när nödvändigt, under former som enligt vissa inte finns (?) – PAS. Det är märkligt att sitta här med facit och veta att det finns en pöbel därute, som tror vad som helst bara de matats med riktigt dåliga historier. Att värna om övergrepp mot barn måste innebära alla former av övergrepp. Inte kan man väl utesluta just detta för att några pedofiler använt kunskaper o forskning i sitt försvar? Ändå är det var som förs fram under olika mer eller mindre fanatiska former av skrianden o rop, på hämnd och våldsamma åtgärder och ett kompakt motstånd mot sunt förnuft.

Själv hade ju jag utan att veta om det ens, vuxit upp under PAS-lika förhållanden och fick ju först som vuxen veta att det hade ett namn, fanns forskning inte från skrivbordet utan fallbeskrivningar utförda på barn utsatta av föräldrar som inte själva var vuxna sin uppgift. Dessutom befanns PA=Parental Alienation beskriven i USA redan på 40-talet. Vad ingen hade brytt sig om att undersöka var ju hur och på vilket sätt barnen fick syndrom av att inte få tänka själva. Att tvingas ge efter för de egna önskningarna, viljan och det innan de ens etablerat sin självständighet.. Detta helvete skulle ha tre svårighetsgrader av påverkan också vartill den grövre har många likheter med tvång och tortyr.

Min Tinnitus försvann trots att den inledande förvillelsen och förklaringen handlade om hög diskomusik i tonåren och annat buller, just för att den hade stress som orsak. Det var ju skönt att höra av den som sedan ett tag var ens stödperson.

Posttraumatisk stress är svårt att komma förbi om än inte omöjligt, men hur talar man om för sitt barn att man inte är den hon tror, när hon vägrar lyssna? Kanske kan det vara ett problem och bli ett syndrom att växa upp med en förebild som kräver osviklig lojalitet, som bannar och hotar mot allt som  i en positiv anda verkar i en intresseriktning som pekar åt fadern. När förutsättningen för existensen inskränks och gillandet blir villkorat till en förälder, för barnets egna välbefinnande, inträder snart värderingar anpassade helt efter den enda accepterade modellen..

Vad hör då till syndromet? Att förvanska alla fakta, som att din far hörde aldrig av sig. Ville inte ha dig, Tycker inte om dig. Mamma är rädd för pappa…det borde du också vara… Verkar sättet grymt? En mor o dotter som sitter och hånar och skrattar åt barnets farmor, är väl en duo väl värd att skåda på film för att tro. Inte desto mindre hamnade det på pränt i en BUP-utredning, där det påstods att farmor var rädd för sin son? Var fick Hitchcock sina historier ifrån? Hur kommer det sig att det går att på fullt allvar påstå vedervärdiga saker som det om en fader då? Tja, den enklaste metoden om nu får kalla den för det är att ha en Socialtjänst, som inte kan föreställa sig offerkoftan eller vågar ifrågasätta beskrivningen av förföljaren… Något gammalt läkarintyg kunde ju komma väl till pass, just när förhållandet verkade spricka? Den moraliska frågan, om någon verkligen har rent mjöl i påsen, som har ett stulet läkarintyg, föresvävar inte den högt bildade skaran på denna nivå. Inte heller en aldrig sinande ström av försök att ha fått någon annan läkare att skriva ut ett, som garanterade att denne fader var direkt olämplig att träffa sin dotter.. Vilket ju någon av dem påpekade för mig efter att ha upplyst mig om moderns försök.

Summan av den förvanskade kardemumman borde ju varit att mamman skulle avslutat detta förhållande, med vederbörlig hjälp från både polis, åklagare och socialtjänst. Kanske brandkåren kunde bidragit  med brandfiltar för att släcka detta sinne så förtärt i lågor av av hämnd och brist på självinsikt? Att ha mer än tio års stöd av Jönköpings Kommun kan givetvis öppna dörrarna hos BUP, vilkas försök att göra processen kort, bara kunde saboteras av det hämndlystna sinnet, med en enastående enmansföreställning i Länsrätten. Vad varken Jönköpings Kommun undrat över i tio år, med en sk umgängesrättsutredning som borde kallas skandal, eller BUP under vad de kallar utredning av pappans rätt att umgås med dottern, avslöjas i all sin glans med några enkla frågor i en rättssal.. Bara den som inte är frisk kan undgå det faktum att segern redan var vunnen med den utredning BUP lämnat in. Att den hade slagsida åt de vansinniga beskrivningarna modern med förtroende övat på i snart tio år gjordes klart. Inget av det fadern kunde berätta eller beskriva togs någon hänsyn till av BUP. Så hur agerar den som har en advokat inför den avslutande förhandlingen, kommen dit med en ”utredning” som så klart ifrågasätter pappans rätt att kunna fortsätta umgänget?

Det förvånade t.o.m. advokaten för den som tycker sig behöva spä på BUP 100 % utredning till sin egen favör och inför sittande rätt göra parodi på sig och där advokaten till sin klient bästa är tvungen att slänga upp armen/handen i ansiktet på sin klient för att hålla tyst, har redan avslöjat sig som den ansvarslösa vårdnadshavare denna kunnat vara i snart tio år med socialtjänstens försorg. Några enkla frågor under ca 10 – 15 minuter avslöjar falska ideal och en hänsynslöshet mot ett barn som bara hade sin grund i hämnd, elakhet och synnerligen grov hänsynslöshet. Inte en sekunds omsorg eller ansvar för ett barn. Så hur en socialtjänst kan undvika de korrekta frågorna för att få svar på varför en person säger sig vilja skydda ett barn har de undvikit i nästan tio år. Hennes ombud som alltså enligt god advokatyr talar om att hans klient inte behöver säga ett enda ord till under förhandlingen, eftersom det ser ut som en promenadseger blir alltså tvungen att åskåda sin klient göra grodor och förmodligen för att skydda sig själv vräker upp armen i ansiktet på henne för att inte fler påståenden ska berätta än mer om den människa socialen inte ställt en enda vettig fråga. Som tex jag i mitt tillstånd redan ställt..

Enligt umgängesrättsutredningen hade jag ju inte ”samarbetat i att berätta om min sjukdom”. Vad jag inte visste var ju att behandlingshemmet som fälldes av Länsstyrelsen och Jönköpings Kommun som drogs med i fallet

F.ö. gick det bra att söka socialbidrag för att ha överklagat Länsrättens dom till Kammarrätten, vilket medförde att motparten fick bära pappans kostnader för förhandlingen, trots tillbakadragandet av överklagan. Kanske garanterade Kommunen fortsatt ekonomisk assistans i att motarbeta fadern, vilket också skedde trots domen och skälen till det. Så hur kan ett sinne som så förmörkats av tvång och komplex, upptäcka att dess far är någon annan än den hon tror? Att i alla år lämnat en beskrivning och alltid förklarat allt med sin mors framtvingade, har givetvis bundit sinnet till en ny offermodell. Där faderns påstådda svek, förakt för barnet utgjort den alltmer minskade värdegrund ett litet barn fått att tillgå. För nog är det väl så, när kommunen under sitt brevhuvud,  på sitt eget tjänstepapper, på moderns krav, anmodar fadern ”att inte skicka så många vykort”, ”hälsa inte från nya flickvännen” att modern håller på med något riktigt otäckt och synnerligen svartsjukt?

Kommunen fälldes av Länsstyrelsen som undrade vad de egentligen höll på med, för att understryka det hela med att ”det inte ingick kommunens arbetsuppgifter att agera på detta sätt”. Fick barnet någon som helst hjälp? Nej. Fick fadern något som helst stöd? Nej. Försökte pappan påpeka att mamman hade allvarliga problem? Ja, redan i inledningen, under umgängesrättsutredningen! Dock gjorde den kvinnliga dominansen eller ren dumhet, svårt att säga vilket eftersom jag är man, att förslaget aldrig kunde få fäste. Särskilt inte som de redan bestämt sig för en gärningsman och ett offer, hur barnet fick lida under denna indoktrinering mer lik tortyr brydde de sig inte om, eftersom pappans påverkan på barnet skulle begränsas så mycket som möjligt. Incestanklagelserna som anfördes i rätten under de märkligaste former, där påståenden om den egna faderns förförelseförsök av mamman, inramades med en för tillfället betydligt ärligare beskrivning lämnar de flesta sinnen i funderingar ”Min pappa kysste nog mig på bägge kinderna för han är från ……….”.

Att fadern redan då månader efter de träffats börjat hysa de starkaste tvivel om att något förförelseförsök öht hänt, besannades kvickt från det håll han minst anat? Att detta inte höll i tingsrätten som grund en gång för att inskränka umgänget kan väl de flesta räkna ut. Varför just den meningen försvann ur protokollen och tom banden kan ju bara den tänka sig som inser hur det räddade den (jäviga) vännen/utredaren/socialarbetaren/Pingstvännen från en uppenbar skandal. Barnet försatte de i ett kompakt mörker och en påtvingad växande övertygelse om att pappa var farlig, ett hot, suspekt och gud vet vad.. Och nog hade det varit grund för att gå till doms om synnerligen grova falska incestanklagelser, som vårdnadshavaren själv på det besynnerligaste vis inför sittande rätt fullständigt tog udden av..

Här bidrog istället socialtjänsten med vad som än idag inte kan kallas en korrekt umgängesrättsutredning. Den är fylld med anspelningar på att fadern är sexuellt suspekt? ”Han har duschat naken i trädgården” – när dottern och flickvännen var med, en av de varmaste somrarna på länge och med en trädgård på landet och minimal insyn? Dottern stänkte vatten och hade jättekul som alla barn har, givetvis vändes detta nöje, som så mycket annat knutet till umgänget med fadern, till något helt annat under de villkor och korsförhör, som stipulerats hemma. Allt gott pappa gjorde, befäst skulle med en determinism begreppet själv måste skämmas över drivas in absurdum.

”Han har badat naken i badkaret med dottern”. Stod det i umgängesrättsutredningen. Att hon då var så liten som två år spelade ingen roll alls. Att det badades vid senare tillfällen gjordes givetvis till ett bekymmer också det, speciellt för flickan. Om det finns något roligt i detta och det är svårt att finna faktiskt, så är det väl den Kristna utredarens svar på om hon hade barn och om hon badat naken med dem?  Det jakande svaret motsvarade inte alls de fantasier som hon i kristen välvilja kunde applicera på andra. I samma gruvliga anda fortsätter utredarna sin beskrivning av mannen som icke samarbetsvillig ety han inte vill uppvisa ett intyg på sin psykiska hälsa? Faderns som upptäckt det meningslösa i sjukvårdens medicinprogram/experiment efter flera år av vanvård. Sökt sig till ett behandlingshem utan medicinering och på åtta månader förändrats grundligt. Vårdens hopplöshet förbytts i förvissning och drömmar börjat skira om att tom bli terapeut. Jo det är ju i sig långsökt, men att jämföra med hånet och föraktet vården, som oftast erbjöds, kunde ju snart sagt allt vara bättre. Inga lösningar men ett ständigt flöde av medicin och blandningar ledde ingenstans. Så viljan att hitta hjälp var välgrundad och tack vare den förlorade en av världens sämsta vårdinrättningar sitt grepp om en person. Hur ska någon kunna få ett intyg på sin hälsa därifrån när de inte har en fungerande behandling för att hjälpa människor ur svåra psykiska problem? De löser ju inga sådana utan förvärrar dem ofta och i värsta fall försöker kompensera sina övergrepp med ECT och då börjar verkligen saker och ting hända om de inte redan var illavarslande.

Hur kan något sådant existera där vården inga andra svar har än hopplöshetens stora filt som lägger sig över både anhöriga och offer? Behandlingen som var så lyckosam för vårdtagaren/klienten föll på att Kommun och Landsting inte kunde enas om vem som ville betala…!?

Hade vetskapen om att mamman stulit ett gammalt läkarintyg, funnits hos fadern, under den tid förhållandet började brista i fogarna, kunde ju moderns suspekta attityd fort ha avslöjats. Men tydligen inte av de mindre nogräknade akademikerna på kommunen.. Dels för att detta säkert uppvisades på alla instanser som hade med barnet att göra och nu användes bak ryggen på mig av utbildade socionomer som medvetet begick tvivelaktiga och olagliga gärningar med sitt agerande. För de ansåg att han skulle förelägga bevis på sin hälsa trots att terapin var framgångsrik. Att de i sin ägo hade ett gammalt och ett stulet läkarintyg kunde de ju inte berätta. Det i sig stulet var ju ett lagbrott. Att de inte tvivlade på vårdnadshavarens avsikter är ju också ett underligt faktum. För framför dem satt en person som var resonabel och meddelsam, som inte alls motsvarade den något tilltagna diagnosen i ett gammalt läkarintyg. Ett intyg som enkom skrevs för att få en plats och en möjlighet till behandling. Dess status kan ju efter 8 månader på behandlingshem och tre månader innan i poliklinisk, inte bortses ifrån av människor som hellre tolkar denna information negativt. Tyvärr var jag vid denna tid ovetande om att socialen förmodligen genom  att bryta mot flera lagar och förordningar skaffat sig tillgång till mina gamla sjukjournaler, från ett mindre nogräknat behandlingshem. Om inget däri ledde till någon adekvat behandling är iaf jag säker på att mitt val att söka adekvat hjälp stod sig bättre än något i dessa. Ett sällsynt friskhetstecken kanske men inget mot hur ”socionomer” ska tolka villfarelserna i journalerna. Länsstyrelsen fällde Socialtjänsten för att ha gjort en P33 rörande skydd av barn utan att ha ett skriftligt underlag! Dessutom ringde de istället för att sköta sådan korrespondens på papper, vilket ju sätter dessa socionomer på en nivå lik mammans.. Inget skulle hindra dem från att få rätt.. Till mig krävde de skriftligt på allt sade de…

Socialtjänsten saknar ju utbildning att tolka denna information och om en individ som är talför, logisk och lämnar klara svar, inte motsvara deras dåliga förväntningar, så måste ju ett flera år gammalt läkarintyg vara inaktuellt. Men de gör sig inga bekymmer utan vänder precis allt fel och efter egen vilja. Den vilja som redan bestämt sig. De sökte inte ens efter fakta som motsade sina beslut. Detta på en person som inte gripits, åtalats eller anmälts för några brott?  De gick enbart på hörsägen. Så vad snurrar i sådan sinnen. Måste de inte undra varför hon inte gjorde slut? Denne förskräcklige karl befann sig trots allt på behandlingshem? Ett behandlingshem hon själv efter två veckors utbildning klargör ”de botar inte människor med guds kraft”. Hur denna person kunde ha denna instans och myndighet som socialen utgör till dess fulla förtroende trots bristen på fakta är ju en lektion i vad godtycke faktiskt utgör.

Han befann ju sig på behandlingshem redan ett år innan förhållandet tog slut, åkte nästan varje helg hem i behandlingshemmets bil, som de villigt lånade ut.. Jämfört med vården regemente var detta behandlingshem ett himmelrike, trots att man fick arbeta så hårt med sig själv i enskild och gruppterapi. Sjukvårdavgiften 50 kronor gick till patienterna, rekreation, resor osv. Maten som från början levererades som halvfabrikat slängdes ut. Man anställde en kock och vid middag, såväl som fika satt personal med sina klienter. En enda dag  i veckan ville de vara ensamma för att diskutera oss. Det kunde vi förlåta dem för..

Givetvis var jag med på förlossningen. Tog bilder då, som modern sedan omtalade på detta sätt ”Dem kan du väl slänga”? För att de givetvis inte passade in i moderns beskrivning av fadern? Utredarna har skrivit om att modern berättar att fadern under hela deras förhållande ljugit om sin hälsa för henne. Det är heller inte sant…  Mamman inbjöds till behandlingshemmet för att utbildas om sin tilltänktes behandling och med vår, terapeutens och min förhoppning om att själv finna skäl till att börja i terapi. Hon fullbordar de två veckorna men konstaterar sedan, ”de botar inte människor där med guds kraft”. Läsaren får själv dra sina slutsatser av ett sådant uttalande och kanske finna, ana, de verkliga skälen till varför detta förhållande faktiskt tog slut. Beskrivningen av mannen som den kompletta otäckingen kanske vida överträffas av en individ som svårligen betraktar sig själv i ett klart ljus och hellre dväljs i mörkret, än erkänner att ingen orkar leva med denna.

Den mindre nogräknade socialtjänsten fann de tunna historierna värda att spinna på. De fann för övrigt att det var värt att bryta mot både lagar och förordningar, de fälldes av Länsstyrelsen, detta utan att ha annat än en mytomans fantasifyllda beskrivningar. Tänk om Louise i Vetlanda hade mött den exercisen? Den mannen var omvittnat farlig med polisingripanden, domar odyl. Ändå fick den varianten av socialtjänst inte ändan ur vagnen. I Norra Småland behövs däremot inga sådana bevis? Här gick det bra med Grovt förtal, falsk tillvitelse, falska beskyllningar och en aldrig sinade kraft av inbilskhet och synnerligen dåligt omdöme..

Sitter man i en domstol och försöker lura i den att en dotter mår mycket illa eftersom pappan ska hämta för umgänge, så illa att detta barn skulle vilja hoppa ut genom fönstret och ta livet av sig, på fråga om dottern mådde mycket dåligt svara ja och i nästa mening avslöjar att det inte fanns en enda anledning att söka hjälp för flickan så har hon ju grundligen förklarat vad tio års stöd av socialtjänsten egentligen var värt. Utredningen begärd av denna Länsrätt utförd av med BUP 100 % stöd och purfärsk blev på någon minut ingenting värd.. Domstolen kunde ju inte döma annat än till vite och det gjorde den, 5000 kronor vid varje tillfälle.. Denna dom överklagades(?) till Kammarrätten som inte fann någon anledning alls att ändra Länsrättens dom. Flagrant behöver ingen förklaring. Dessutom dömdes den nu denna att betala alla rättegångskostnader. Av vilket skäl överklagandet drogs tillbaka är okänt. Bättre förstånd? Rättshjälpsnämnden meddelade att denna sökt socialbidrag för rättegångskostnaderna och vem skulle bli förvånad om de betalade? Inför beslutet att dra tillbaka sitt överklagande så ansåg kammarrätten att rättegångskostnaderna ändå skulle falla på denna samma person. Inte undra på eftersom Länsrättens dom tydligen inte ens nu sjunkit in i vårdnadshavaren.. eller det mindre nogräknade ombudet. Vi kan väl ana maktförhållandet. En brännvinsadvokat och en manipulativ psykopat..

.

5 år innan detta utspelar sig har samma kommun fällts för att ha gjort en p33 utredning rörande skydd av barn utan att kunna uppvisa ett underlag.. Dessutom för att ha gjort den per telefon istället för som lagen kräver, skriftligen. I samma veva och samma ärende dömdes ett behandlingshem för att ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter, samma behandlingshem som senare skulle avslöjas ha lämnat grova falska anklagelser mot pappan, vilka stod att läsa i familjerättens journal på denne…

.

Givetvis blev vanmakten lika stor som oändlig. Att komma ut i ett nytt liv. Aldrig levt förut, med nya insikter, seende mina resurser förmåga och ändå inte fått gå färdigt och så tvingas åse hur livet för ett barn förvrids, förvanskas, hur livsglädjen försvinner, intresset flämtar eftersom mamma bestämmer. Hånad av socialen, de satt ju på papperen, något de helst såg som bevisen, under de breda ändorna…. Sorgerna kom som ett radband vem som helst hade släppt till marken om det funnits ett val.. Den egna barndomen som aldrig skulle få upprepa sitt tema av nonchalans, osäkerhet, otrygghet, vilsenhet och främlingskap ångvältade sig in i ett glatt barn som hade fått god kontakt med sin pappa. Pappan fick samma behandling. Det föräldraskap han sedan länge aldrig ville upprepa alla sin barndoms misstag med, blev en grå allomfattande skugga, en kraxande fågel Fenix som återuppstod fastän den borde fått förbli glömd, betydelselös och utan mening..

Konstigt att Länsstyrelsen dömer en socialtjänst saknande underlag för en anmälan rörande skydd av barn. Vårdnadshavaren kunde muntligen få dem att skriva vilka brev som helst… De hade inget skriftligt underlag för §33 undersökning. De gjorde den per telefon. Medan pappan hela tiden anmodades att skriva….

 Det värsta exemplet på det var ju när pappa fick vet att mamma talade illa om pappan till barnet inför förvånade personalöron på fritidshemmet.. Påtalad om det olämpliga i det svarade mamman ”det skulle de inte lägga sig i”. Vad sade då sektionschefen om själva bekräftelsen på att mamma talar illa om pappa, som pappa påtalat länge, men de kallat sjuklig inbillning och skrattat, hånat åt? Har inte personalen tystnadsplikt? Ja så är det ju med diagnoser. Dem tror man på även om ingen hjälp finnes. Erbjudits eller fungerat. Dem tror man på eftersom de bekräfta allt man kunde föreställa sig inom ramen för guilt by association. En socialtjänstekvinna/man, sektionschef har aldrig hört talas om ett då eller ett nu. Särskilt en kristen sådan borde ju vara införstådd med sin guds underverk… Eller är det bara sånt vi och företrädesvis de tror?

Har man haft som socialen haft fel så länge är det ju av naturen svårt att ändra sig. Prestigen tar över, som rena självbevarelsedriftens egen makabra maskerad..

Hade jag varit sektionschef hade jag inför den allvarliga upplysningen stängt avdelningen. Tagit med de två offren, socialassistenterna och åkt de få kilometerna till fritids. För barnets bästa struntat i alla reglerna och för en gångs skull gjort något hedervärt än konsekvent brutit mot många lagar, förordningar..

För barnet fortsatte helvetet och för betraktaren grep vanmakten allt hårdare om verkligheten..

Annonser

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: