castoropollux

Not just another WordPress site

JP trodde de hade gjort ett scoop….

leave a comment »

.

JP trodde de hade gjort ett scoop….

På första sidan med ett uppslag som tog över halva ytan beskrevs Föreningen Söndagsföräldrar som en politiskt och religiöst obunden förening. De få företrädarna ur styrelsen var dock avbildade med en kyrka i bakgrunden. Föreningens avsikt var att få uppmärksamhet i tidningen för vad som redan då ansågs som viktigt, att hjälpa och stötta umgängesrättsföräldrar som både blev orättvist behandlade och diskriminerade av Kommunens Familjerätt. Då som nu saknar verksamheten fungerande självkritik. Eftersom vi inte ännu fått någon lokal så hade vi ingenstans att träffas, ett fik kändes inte som det bästa stället heller.

En av våra kvinnliga medlemmar (sekreteraren) själv medlem i en lokal församling tyckte vi kunde köra intervjun i kyrkans dagislokal som ändå var tom  vissa tider. Det är väl här som upplägget för JP’s del blir till ett kapsejsande skepp. Här hade enligt JP’s förmenande vår organisation som deklarerade sin obundenhet till religion och politik faktiskt ett samband med kyrkan och detta enligt dem horribla faktum skulle hamna på förstasidan! Att detta helt och hållet var JP’s underliga grepp att skriva om en liten men behövlig förening och undergräva deras avsikter med att koppla dem till kyrkan reagerade givetvis församlingen på. Tidningen fick dementera, en rasande församling trodde att föreningen var skyldig till att ha viljat ha kopplingen.  Tydligen ville inte den scoopande och gapande journalisten och fotografen erkänna för kyrkans rasande företrädare att den journalistiska vinklingen var helt o hållet deras egen unkna ide. För föreningens del gick det inte att prata med kyrkan, när har det förresten fungerat? Den hade i så många andra sammanhang visat att den visste vad den skulle tro. Själv varande gruppens kassör kändes inte ansvaret som mitt heller. Lokal fick vi något senare, med JP kändes det meningslöst att försöka samarbeta, de var f.ö. ganska lika kyrkan….

Att det var en omtumlande upplevelse att vara kassör bjöd faktiskt en del mindre seriösa medlemmar på. Någon försökte få föreningen att hyra en lokal som han påstod var hans arbetsgivares, men den var hans privata. En invandrare försökte tvinga tills sig fullmakterna för postgirot(?) för att han ansåg sig kunna sköta ekonomin bättre! Han skulle f.ö. ha propsat på lokalen som den förste  försökte lura in föreningen i. De flesta män var faktiskt ärliga seriösa föräldrar ibland lite kantstötta efter dels skilsmässan men också för att de hamnat i Familjerättens glödgade kvarnar. Den malde då som nu det mesta som folk slängde i och fungerar lika ”bra” idag 20 år senare. Själv medlem av förklarliga skäl och mycket för ett behov av stöd fann jag mig snart mot min vilja vara drivande som medlem i styrelsen. Tanken var väl att gå med för att få stöd, mycket för att utsattheten var ganska kraftig och tanken var definitivt inte att vara drivande…

Hur Tidningen hanterat senare skandaler helt och hållet grundade i Socialens bristande ansvar och usla metodik får väl vara osagt i avsaknad av information. Hur man kunde driva ett behandlingshem med sådana brister som Lövingstorp kanske den resoluta nedläggelsen i sig är ett tecken på. Själva driften är i sig ett tecken på att så mycket annat inte kan ha fungerat. De många fäderna som kunde lämna besked om hur de förfördelats i ”hanteringen” var en annan. Situationen på ett behandlingshem söder om stan var en annan ganska förskräcklig berättelse, allt till en kostnad för 1018 kronor/dygn. Fällda av Länsstyrelsen för att ha gjort en §33-undersökning och sakna skriftligt underlag var bara en sak, denna utredning sköttes per telefon också det ett kardinalfel eftersom allt sådant ska skötas skriftligt. Man kan ju undra över ”utredarnas”ansträngningar att inte lämna några spår efter sig. Behandlingshemmet fälldes för att ha brutit mot tystnadsplikten och för att ha lämnat grava anklagelser i socialens journaler och visade alla tecken på att inte vilja rätta till någonting. Journaler som kopierades friskt mellan institutionerna utan några krav på rättelser eller konkreta utredningar för att gå till botten med de falska anklagelserna. De falska anklagelserna fick ju behandlingshemmet först veta om när de antog vården, att de skulle utnyttja tillfället att slippa ta ansvar för att någon behandling aldrig etablerades eller fullföljdes behövde varken de eller kommunen ta ansvar för och beskyllningarna blev den ursäkt de behövde för att bli av med problemet. Kommunen med familjerätten kunde fortsätta sin orättfärdiga häxjakt vilket kan läsas om i spalten till höger.

Har förresten tidens tand lyckats gnaga sig in i redaktionens slutna kamrar?

.

Annonser

Written by CastoroPollux

17 november, 2011 den 18:47

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: