castoropollux

Not just another WordPress site

Kwast var nog en föregångare…

leave a comment »

.

Kwast var nog en föregångare…

Fallet Tomas Quick har ju upprört på många sätt, en dömd seriemördare som visade sig vara helt oskyldig. Det som skulle vara bevis sopades under mattan för vad som kunde kallas ”en bekännelse, med som otvetydigt bara vara en mördares bekännelse” i alla fall om man blundade rejält. Den polisiära och juridiska hanteringen har onekligen gett rubriken och löpsedeln en djupare och obehagligare svärta. Vad man kanske krasst kan konstatera när väl röken lagt sig och dammet sopats undan är att Kwast nog var en föregångare till den effektivare polisen och dess brottsutredning, behovet av professionalism manifesteras som i det rättsfientliga USA bara iom att själva utredningsprocessen trimmas och kortas till en dels utgiftsvänlig nivå och på en förståndsnivå som inte radikalt överstiger polisens. Huruvida rättssäkerheten i detta beundransvärda förfarande äventyras på ett ohyggligt sätt verkar inte bekymra de beslutande organen. De står stolta och raka för beslut som på intet sätt ha grundats på demokratisk grund utan en betydligt tunnare och vanskligare med godtycket som den effektivaste problemlösaren.

Exemplet med fallet i Sandviken där socialen utredde och anmälde misstänkt sexuell incest och där polisen och häktespersonalen behandlade de utpekade med ytterligt förakt och grova hänsynslösa metoder hade ju bara till funktion att få den anklagade att falla till föga och erkänna, även om de aldrig begått ett brott. Detta får väl sägas vara effektiviseringens värsta monstruösa framtoning. Hur man bojade med hand o fotkedjor den anklagade fadern inför transporter till och från domstol vittnar mer om en perversion inom myndigheten än hos den anklagade. Likadant med den för mord misstänkte Barnläkaren som dels hämtades av poliser i full mundering på sitt arbete, under häktestidens nätter ideligen regelbundet väcktes på natten av personalen, med förklaringen ”vi måste ju veta om du lever”….

Kwast sopade undan alla tvivel på att man bedriva brottsutredningar utan att hålla sig till fakta eller bevis och det får väl sägas vara berömvärt för den karriär som måste ha trätt fram som mer eller mindre en hägring. För en mer vansklig väg att få tillgång till ett luftslott med rekorderlig lön är väl svår att finna om man inte har lämpliga offer att ta till. ett samhälle med allt grövre utslagning kommer iofs att erbjuda många tillfällen till maktmissbruk och göra karriären till något av ”en  dans på rosor”.. För advokatyren erbjuder dessa missanpassade men för tillfället passande individer ett gyllene tillfälle till lättförtjänta inkomster. Tillfället gör ju även den kostymklädde tjuven, vi är ju alla skapade lika, åtminstone tills de tillfällen det motsatta kunde visa sig vara mer lönsamt. Då gäller ju andra regler. Föraktet för de inte så anpassade är kusligt närvarnade och otäckt. Som tur är har ju advokatsamfundet granskat ärendet Tomas Quick med hela sin närsynta lupp och inte befunnit där förekomma ett enda fel i försvaret av förutbestämde brottslingen. Så Svenska folket kan sova lugnt, advokatsamfundet vakar över oss så att bara missanpassade och barnmisshandlade och nonchalant behandlade blir dömda för brott de aldrig begått, med bevis som inte existerar och där ett erkännande är allt en sjuk rättsapparat verkar behöva. Ett styvmoderligt advokatskrå med längre tänger än föräldrarna uppfyller den olyckliges script på ett svårsmält sätt som får verklighetens ”tits’n bit’s” att komma tillbaka upp genom strupen….

Det finns ju fler magstarka ingredienser i ärendets skötsel från försvarets sida. Om nu processerna, för det rör det ju sig om, i alla händelser drevs i åklagarens linje och inte i mordoffrens och de anhörigas, då borde det ju passat försvaret att klaga inför sittande rätt, inlägga skriftliga processer mot det rättsvidriga förfarandet? Nu har alltså både rättsväsendet och advokatyren, offrens anhöriga som sina värsta kritiker! Det är inte lite illa pinkat om får säga det ödmjukt…

Sveriges historia som ett rättssäkert land bleknar allt mer ut i tomma intet medan en svartare syn på medborgarna som alltid skyldiga tonar fram. Dit får ju Reinfeldts tjocka spikraka pekfinger på de sjukskrivna också räknas till de mer flagranta misstagen av missriktad elakhet. Herr Reinfeldt kunde börjat i de egna leden först. Det hade varit klädsamt och rättfärdigt. Men denne nöjde sig med några principiella licensskojare som fick dingla i närmsta löp. Så lite trogna i det lilla passade de tydligen inte de högre kraven på effektivitet och hänsynslöshet.

.

Annonser

Written by CastoroPollux

15 augusti, 2012 den 12:21

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: