castoropollux

Not just another WordPress site

Diamonds are a girl’s best friend.

leave a comment »

.

Diamonds are a girl’s best friend.

Den svängiga självklara hitlåten från 60-talet om diamanter bryter ljuset på olika sätt beroende på hur man betraktar dem. ”These rocks don’t loose their shape.”  Nej diamanten är hård, gör motstånd mot all åverkan.  Dess glans och sken är förförande. Ger dess ägare an air av oförstörbarhet och framgång. Kanske något de aldrig vill bli av med? Om glansen smittar och kanske förblindar kanske några vill diskutera. Konsekvenserna avtecknar sig trots allt i verkligheten.

Att läsa om hur och vad Dag Hammarsköld med FN’s hjälp ville uppnå i Nordrhodesia (Zambia) Dag-Hammarskjolds-sista-resa är en lektion i diamantindustrins desperata grepp över ytterligt grova vinster, outsägligt vidriga arbetsförhållanden och oinskränkt makt över den arbetande svarta befolkningens villkor, som lämnade allt att önska. Att situationen, vad gäller vidriga arbetsförhållanden i gruvor, starka privata gruvintressen, sammanfaller med vad Bernt Carlsson rapporterade från Namibia, ser ju onekligen ut som en händelse som ser ut som en tanke. Där handlade det också om att förstatliga kontrollen för att göra slut på det ohyggliga slaveriet. Bernt Carlsson dog på Pan Am 103. Hade rapporterat att han kände sig hotad, hade varnat sin Afrikanska fru, boende i USA för att öppna några paket. Datumet närmade sig den 22 December. Epilogen om det och den ytterst märkliga rättegången om attentatet På Pan Am 103  http://wp.me/p1zCpc-5YWx

Sedan mördades ju Lumumba den folkvalde ledaren på samma förnedrande och rättslösa sätt som så många andra. http://sv.wikipedia.org/wiki/Patrice_Lumumba Av hyrda mördare och legosoldater. Blindstyren och simpla Banditer  heter det väl. Alla som var oppositionella till väst kallades väl kommunister. Det blir ju enklare så…. President Bush gjorde väl på sitt oefterhärmliga sätt klart hur enkelt man kan dela upp världen i gott och ont. ”If You are not with us, You are against”. Mot sådant existerar inga invändningar om metoderna, medlen eller målet. Det är väl på något sätt en förödande determinism, garanterad att utradera allt motstånd. Ungefär som nazismen och fascismen, som ju har större delen av världen som sina fiender. Som ser rött om någon talar om mänskliga rättigheter.

Man kan ju undra över hur Palmespanarna inte grunnande på Sydafrikaspåret? Den totalitära maktens tentakler sträcker sig långt över denna värld och mänskliga rättigheter, fackförbund och drägliga arbetsförhållanden står ju i bjärt kontrast till dessa intressen. Nog visade man en gång i Tyskland var skåpet ska stå. Det ska blockera den dörr som leder arbetare in i en verklighet av arbetsrätt, skydd och försäkringar. För den som läst historien och sett hur arbetarklassen allt mer organiserade sig till motstånd och protester mot odrägliga arbetsförhållanden och vettiga löner kan ju inget annat än krig lösa det groende problemet. Sedan är det ju upp till segrarna att skriva historien så att den passar dem. Så att de slipper besvärande frågor. Sådana ställer ju till problem. Vare sig man talar om Afghanistan, Etiopien, Eritrea, Libyen, Irak, Iran, Egypten, Sovjet, DDR, Ungern, Rumänien, Baltikum, Balkan osv osv. Historien är mörk och dess grundsats att ofta mörklägga de verkliga förhållandena går i historieförfalskarens hjulspår.

Att Dag Hammarsköld, Bernt Carlsson, Martin Luther King, Kennedy, Palme, Folke_Bernadotte och många många andra arbetade mot koloniala krafter av enorm egoism och oinskränkt makt över andras liv gjorde dem givetvis till svurna fiender, apartheid, fascism och nazism. De föll för samma kulor som dessa använde mot allt som hotade deras intressen. Deras största intresse och främsta paroll är att döda hoppet och framtiden om en bättre värld. Att bankerna tjänar dessa intressen får kanske vara den passus den ljusnande framtid ändå alltid måste ha som en skugga över horisonten.

Missuppfattningen om sin egen storhet går från Sternligans gudomliga övertygelse om att ändamålet helgar precis alla medel till Miamimaffians brutala övertygelse om att kunna ända vilket liv som helst som hindrar just deras sak. Av ”frukten känner man trädet” är kanske kloka ord att värdera självsäkra förklaringar med, på alla möjliga frågor man borde kunna ställa om historieskrivningen, såsom den vanligtvis levereras. De självklara svaren är kanske helt enkelt för simpla för ens vara i närheten av sanningen. Just för att de inte väcker så många frågor. Västvärlden hyser alltså tillräckligt med skurkar för att egentligen reda ut sin egen skit än att anklaga andra. Dödsskjutningarna i Irak, Afghanistan av civila, de orimligt höga siffrorna av offer för krigen, kan ju inte ständigt ursäktas utan kräver väl större åtgärder än så. De upprepas ju genom historien och dödstalen för denna grupp har sedan 1900-talet gått från 10% till 90%. det är minst sagt förskräckande siffror för demokratins utbredning. Det säger kanske mer om dess egentliga natur….

Bernt Carlsson and The Case of the Disappearing Diamonds Del 1-4

http://youtu.be/Jm7DTCWzRaw

http://youtu.be/pEPRVKOn7CI

http://youtu.be/IHIDaGrIsmY

http://youtu.be/2t3gfF9Hicg

.

Annonser

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: