castoropollux

Not just another WordPress site

Life of Allan

leave a comment »

.

”Life of Allan”

”Life Of Brian” har vi med fog skrattat oss fördärvade åt. Religiös efterföljd kan onekligen ta sig komiska uttryck särskilt när den är blind.. Man följer lätt den som verkar passa ens egna ideal och då går det som det går. En sko åker av, en annan hakar på. Hur skulle temat fungera som film i Arabvärlden? Förtrycket och kulturens bandvagnar där förbjuder givetvis den förra i en lokal variant, medan vi här också skulle bli krossade om vi drev med de senare efterföljarna till ”yttrandefriheten”. . Om Brian var blygsam och försökte ställa allt till rätta för en oförstående hop. Så har Allan en helt annan attityd. Här gäller det att tvinga fram val och det finns inga alternativ. Självklara saker som motsättningar och skillnader blir honnörsord för en övertygelse som ser alla andras fel men inga av sina egna. Om nu så lite tål sig själv så är det inte undra på att det är så svårt att acceptera andra.

Det blir ingen mer film på detta tema det kan vi vara säkra på. Men inte för den skull ska vi misströsta eller hänga läpp. ”Life of Allan” ligger kanske på lur. I förförisk modell. Den som vill spela Allan kan ju iaf ibland behöva en ledstjärna och lite tips så inte klavertrampen blir för ljudliga eller skärande. Varför inte ta yttrandefriheten som tema. Den känner sig många hemma i. Mänskliga rättigheter är inte heller så svårt. Det är ju bara svart på vitt.  Hur kan någon påstå att man inte är för det svarta det syns ju på det vita! Rasism är naturligt, det har redan bibeln lärt och eftersom den är fylld av sanningar om tillvaron och inte om människans svaghet för förmånliga avtal för sin egen existens så vilar de flesta tungt på hanen för att inga villoläror ska sprida sig. Som den ögonöppnare skapelsens andra invånare Eva är, vaktar man noga på att hon inte ska göra om sitt första misstag och öppna synen igen på tillvarons herrar. Det är ju synd att förstöra något som fungerar så perfekt. Därför hålles hennes uppmärksamhet på vederbörligt och hälsosamt avstånd. ”Life of Allan” kan hämta stor inspiration ur skriften. Exemplen på hur man bedrar varandra för pengar, arv, för skojs skull och lurar mågar kan vara målande beskrivningar av verklighetens folk. Folk som lurar o bedrar och inte bryr sig ett dugg om vad som händer eller vart deras fötter pekar. ”Allanspeleri” är ju inget svårt alls när åhörarskaran redan har munnarna öppna. Om de gapar efter tex yttrandefrihet då är det just det som faller dem på tungan. Ett mynt kan ju inte tyngdlöst falla fortare. Det blir ju liksom naturligt och ve dem som vågar ifrågasätta denna självklara rätt. ”Allanspeleriets” fördelar framför buskis som anses kvinnligt och lite dumt med alla(ns) sexanspelningar tar ju liksom orden ur mun på den sanna rörelsen. ”Life of Allan” blir betydligt mer självklar än dess, enligt eget förmenande lite blygsamma föregångare ”Life of Brian” .  I ett försök att filma bevis på sin egen storhet och andras fel avslöjas den stora bristen på både självkritik och distans. När självsäkerhet bygger på ren dumhet då filmar man sig själv och blir huvudperson utan att ens veta om. Att både livet och filmen då kräver våldsam redigering är ingen längre främmande för, utom möjligen de som ännu inget begripit… ”Life of Brian” blev en film om att vara granne till verkligheten och hur overkligt var inte det? Det var ju syftet.

Inget kan ju dock förutspås som den egna överlägsenhetens självklara ljus. Från minsta kackerlacka till den största apa bekräftar man, att utveckling kan stå still. Att hjärnan funkar bäst bedövad och skyddad från både fakta och grundläggande sanningar. Varför inte klubba ner alla som säger emot. Det fungerade ju för en miljon år sedan…. Man fick ha sin mörka, kalla, rökiga instängda grotta ifred… Man behöver bara glänta på luckan när det i tiden vankas förfärande skaror av demonstranter och människor samlas för att utverka rättvisa mot en politik som vill precis tvärtom. Raserandets konster kan bara utövas till musik av rasism och inbördes stridigheter. Vad annat kan överrösta mänsklighetens värsta fiender girigheten, som drar igen dörrarna, bygger murar, drar in stegarna mellan samhällsskikten, stänger kranarna, vränger rätten, minskar syselsättningen allt för att vinna politiska mål, välkomnar krisen med öppna armar, som en ofta sedd och praktisk gäst i verkligheten.

”Life of Allan” skulle handla om den mindre lyckade och oönskade grannen men blir en obeveklig beskrivning av  filmakarens osedda själv. Vilken överraskning om de tittat…. Det gjorde de ju, men såg inget….

.

Annonser

Written by CastoroPollux

27 december, 2012 den 09:38

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: