castoropollux

Not just another WordPress site

Ändens tid…

leave a comment »

.

Ändens tid…

eller

kanske Ändans.

.    .   .

I en tid när smaken är fadd

när politiken för att verka söt behöver sockervadd

Så här mot slutet och med decimeterdjup snö man blir blid

skådar en inskränkt värld, som genom ett smalt järnrör, ett folk på glid

Man sått så mycket frö, men ingen vår är på språng

folkhavets små pölar och distans till andra doftar iskall tång.

I nostalgisk politisk trettitalsdress, enögd politik är trång.

Självbefruktas i förakt, etniciteter misshandlas, dess blotta existens beklämma.

Pöbelns sinne förmörka och alltmer fördämma.

Här går inkrökt folk helst i cirkel och finner ett fyrbent djur bekräftande.

Biter som i en enda enveten trans

ständigt det enda de kan få fatt i, sin oborstade svans

Rasismen är en blöt existens i ett litet skal, eremitkräftande…

Skillnaden är densamma, som om enögdheten aldrig fanns

att idéerna är krumma och böjda i cirkel, en förödande spiral, upprepar en tyranns.

Omänskligt hat, förakt och otäck dominant politik

Demokrati utövas och etableras bäst till till hatets musik?

Dånande trummor, enstämmiga körer, pukor o trumpeter

Lättköpta sanningar, sådana man svalt och fortsättningsvis äter.

Enögdhet och rasism blandas med borgerlig politisk illvilja.

man är (järn)rörande eniga i att förhärda sin stålvilja.

Man misstar Jimmy för stjärnan över Betlehem

Den landsförvisade solidariteten längtar sedan länge hem.

Förr kunde medvetenhet enkelt kammas in av tuffa brylkrämare.

Nuförtiden solskyddar man sig mot ljuset, sanningen blivit brännande, obekvämare.

Avhunden o misshunden bär strama enfärgade strypkoppel.

Besvikelserna regeras av vinster, spel och dobbel.

politiskt svek är grumligare än i en fiskesump.

När ska Åkesson ses kamma sig som Trump.

.

I tillvarons fullständiga töcken tungan slinter

Man tror att snön smälter men i sinnet det förblir vinter

för den som har allt att vinna och inget längre har att förlora

Kan ju kosta på sig ett primitivt ”din lilla hora”.

Ur Moders Sveas bästa kvarsittarkull

 ursäkter kommer i samstämd kör ”han var ju full”.

Modigt försvar mot unken rasism, utsatthet och arrogans

belönas inte, och hatets hundar viftar till bekräftelse sin svans.

Inbiten är den kulturella vanan att kalla tjejer blatte-luder,

gapar efter mycket, biter sig inte i tungan eller portförbjuder.

Var i den svenska kulturella skatten och klara djupa brunnen kan man hitta

intelligensen i ”Du argumenterar som en fitta”.

En smal politik utan inre gränser spränger alla yttre,

smala gångar, tjocka höga murars byggare gör  entré

på hjärtats ömtåliga kammare görs stora ärr,

blir verkligen toleransen större än i forna DDR?

.

Med djävulen själv man ingått svartvitt förbund,

tillvarons allvarligaste hot och skämt baseras på en hund.

Folk fulla av rädsla, hat o förakt ska lära en allt om andra

Dövörat täpper till mun på Cassandra.

Se förvånad den nya sd-vänstern med ny-högern kohandla.

Se Kejsarens nya blaklader sig minnesvärt förvandla

För en del tar både skrattet, och allvaret slut likt dagar i en almanacka

vid åsynen av en den simplaste kackerlacka.

Man har utvecklat demokratin till ett egenmäktigt skydd och ett tält.

För freden som alla andra man rustar till krig och drar i fält

Den ursäktar precis allt i kritiken av den förkättrade mångfalden

också rätten att avveckla och pressa ner sinnet i enfalden.

Man har spikat fast Ollar på en grind.

Det blekaste vi har är en självutnämnd Svensk som är lagom ordblind.

Yttrandefrihet parad med in-hemsk kultur har blivit ett vässat spjut

vad är ett verkligt fuck mot ett låtsasskjut?

Yttrandefrihet kan i nysvensk variant stavas håll käft

Finnes det någon ny betydelse på geschäft?

En handfull blanka vapen mot allt som hotar en ensidig tro.

Allt för att skapa en plats ”Där ingen kan tro att någon vill bo”.

.

Löftenas senaste blinkande stjärna är Lex Rut

åt de andra och sd-anhängarna har partiet tydligen blandat lut.

vi som klagat över ständiga bristen och tillkortakommanden får säga åh katten

blev inte löneutrymmet större, när de under välfärden sänkte oss med skatten?

Lättfotade är löftena om sänkta skatter.

Blytunga är dess konsekvenser och takter.

Rasande musik och gamla rytmer river trygga villkor.

Vad tunna de blir, rasismens moralkakor

Vi ska bli så rika på valfrihet.

Aldrig så kluven blir tungroddhet.

Välfärden lutar numer och liknar en utförsbacke.

I dess slut väntar ett ok om allas nacke.

Jobbskatteavdraget blir den trånga universala dress.

Sålda som nya rena underkläder, mottagarna får en gruvligt lång inlärningsprocess..

Vad hitta de slutligen genom att huvudet vrida och vända,

jo sin egen nakna och blekaste ända.

Ett brunt bakparti, sfinxerblekt efter egen smak och tycke

med blott hat, förakt och främlingskap som endaste smycke.

Politisk bedrägeri är stora ord och svepande gester med händerna,

som lätt sveper undan demokratin i länderna.

En svartvit syn blir blott en pjäs på ett litet bräde.

Bli schack och matt av någon annans spel och åt girigheten hembiträde..

Låt politiken spela, mästra och mässa sin kadrilj

Se Oh aningslöse svensk det bruna förvanskas till vanilj

. . . .

Som om detta inte var nog.

Mera hut- och respekt-lösa rim i

Visst Rimmar Det…illa

Som givetvis innehåller annat också.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: