castoropollux

Not just another WordPress site

Det är lite komiskt att tala om skatteflykt

with 2 comments

.

Det är lite komiskt att tala om skatteflykt.

.  .  .

Ja du vet skatteplaneringen och det där. Då blir man påhoppad av diverse sd-anhängare, som verkligen saknar perspektiv. De vill ju lite mer, bara de får det bra. En jättelik möbelfirma visar sig ha svindlat den blågula fanan på miljarder i skatter. Detta möts med beröm av mindre nogräknade skattebetalare och löneanställda, enär de själva tycker att skatten är för hög. Att skatteflykt onekligen höjer det trycket verkar de aldrig ha övervägt ens.  Att smita med miljarder utomlands skulle alltså inte få som konsekvens att skattebördan skulle öka här? Nazistsympatierna är definitivt inget minus heller om nu någon trodde det skulle vara besvärande. Att han har skapat jobb åt tusentals ser ut som och framhålls som ett plus. Att han inte utmärks som annat än sparsam även där synes inte heller rendera den närmast gudomligt sparsamma gestalten någon kritik. På sätt och vis är det väl rätt, men i det stora hela hjälper väl inte det. För hela verksamheten bygger ju på att minska skatten på inte bara på vinsten, utan hela driften och så även försäljningen. Skatten till staten lämnar man åt de anställda. Det är väl då det verkligen börjar hända saker här. Det ökar ju det totala skattetrycket med enorma mått. Alla människor har anledning att klaga på skatten, speciellt om inkomsten inte lämnar särskilt stort utrymme, varken för det glada livet eller vad man drömmer om, för familjen, barn och anhöriga. De är ju själva tyngda av skatternas bördor, som till en del hindrar dessa att få en del av det de vill, bättre utbildning, bättre löne- o arbets- villkor, men att denne och andra lyckas komma undan med lejonparten i behåll, har de bara beundran för? Skaver inte oket nog? En mera praktisk katt än denna att enkelt stryka medhårs får man leta efter, med kuperad svans och allt. Det är oerhört lätt att ha storpolitiska ambitioner som bara gynnar en själv med ett sådant pälsbeklätt motstånd som på sin höjd levererar små oförargliga gnistor…

.

Trots att hans och andras tilltag ökar deras skattebörda….. Att knepet lämnar dem själva med ännu större tyngd av skatteoket verkar de inte ens  ha tänkt på. Så vem har begränsat villkoren, möjligheterna, framtidsutsikterna? Lika frågande ställer sig denna grupp människor till påståendet, att företagen har haft ett paradis i Sverige. Att kostnaderna för anställning på papperet sett dyrt ut, men med skattereglerna kunnat lämpa över huvuddelen av skattebördan, på befolkningen. Tack vare politikerna…. Ändå står praktexemplet hopskruvat och möblerat framför deras ögon och märkligt nog fattas inte en enda skruv i den bilden? Utom möjligen hos de som konstruerade hela projektet. Politiska bedragare och charlataner. Bara jämför med hur Tyskt näringsliv hellre frodades utomlands i tex Brasilien, när landet dignade under krigsskuld och umbäranden. Men se hur fort de kom hem så fort Hitler kom till makten och avskaffade fackföreningar och mänskliga, arbetsrättsliga rättigheter. Det är ju snyggt med en avbön eller två men när man inte vill vara solidarisk med sitt lands befolkning eller ens sina anställda, så vill man inte och till det krävs det en främmande skrämmande övertygelse.

Så om man nu inte har så mycket till övers för Sverige, eller till något folk, varför måla ut sig som blågul? Eller som på hösten inför lönevintern se till att ingen kan få avtalsenliga löner.. Jaha SD vad är det Ni inte vill förutom liera ER med näringslivet? Är SD ett hår av hin? Sverigevännerna har onekligen placerat sig där värdekonservativa partier alltid hamnar, som motståndare till arbetarklassen…

. . .

Det har talats en del om ickea

bolaget som inte är här och filuren sprungen ur moderlivet Svea,

den springande punkten med en air av att aldrig fått ett betyg över en trea.

Vi skolas till leda att inte se det uppenbart snea.

Platta kartonger, mytens storhet, liknar nu ruinernas Nemea

Enväldschifen målas mer lik kisögda ledarn i Norra Korea

I varuhuset är mattorna inbjudande röa, gångarna via o brea

Vad är väl direktörssviten hos det satans Nordea

mot ett plastbord, en kruka, en utförsäljning, en ensam azalea.

Här baxas billiga bördor hem, medan ryggmärg o bena känns som gelea

I en skruvad verklighet upplöser du inte bara löneproblematiken i Kampuchea

utan även skatteproblemen åt en frånvarande näringsverksamhet som ickea.

.

I skruvade lådor o skåp, skärande knivar, reliker från Nya Guinea

sparsamhetens ekande tunna mång o enfald säljes på rea

Köttet på benen får ny fräschör, korvar märks datumlikt bäst före charkens fileea,

dallrande lönsamma sanningar, ostadiga på rösten likt gelea.

Tar man allt, blir det varken hackat eller malet, mer som purea.

I Schweiz ligger hela tanken förvarad, uti vår hage fryser Linnea.

Den blågula gestetiken har ett gubblikt face, gett slavarna båd’ petter o spadera

Båd’ skatteflyr och säljer inhemsk honung o mjölk, i ett eget litet rymdmått, Oh Amalthea

Tro det eller ej, treenigheten ser ju på nära håll inte lika löftesrik ut som en klövertrea.

.

Om murarna under beväpnad bevakning stod hotande tjocka höga och vida

hindrade inte en gammal nazist arbetarklassens barn från ännu en chans att gratisarbeta, slava och lida.

Här synes genuint blågul entusiaSSm tillsammans med DDR’s ledning tassa och skrida

Ett lussetåg jula mot en ljusare stjärnbeströdd framtid. Här kan den rike på den fattiges rygg få rida.

Så vi undra vem som var för och med STASI

Det krävs ingen gissning, inget sök med ljus och lykta , ingen fantasi.

Billig eller gratis arbetskraft lockar alltid samma giriga ideologi

Arbete ger frihet ekade till krigsmaskineriets larm en gång, det var ett vackert ord för eutanasi.

NSA’s första och största uppgift var och är lik STASI’s sexhundrasextiosexfantasi

Att inget kom ut och avslöjade det verkligas och maktens idiosynkrasi

.

De svikna anhängarna har blivit hjärtinnerligt lea,

gula och blå av skatteokets tyngd de knäa.

Långa rader av utslitna Svennar och Döttrar av Svea,

från Smygehuk till långt förbi Dorotea.

Så vem lurar i mörkret, försedd med synvillor prydda i bougainvillea?

Vevande sjuklöver likt ett oändligt retoriskt turnummer för en politisk mellandagsrea.

En jycke att skalla om honungssöt mjölkvit framtid, motsvarande inget annat än biarea.

Medan skelettens återkommande skrammel ger rytmik åt politiken, sinnen gult o blått förfäa

Våra värsta år väntar i ett val pollinerat med rasism, prytt med inhemsk brudspirea.

Vad ska vi med en politik svekfullare, seende sig löftesrikare än skrifternas Hosea?

.

Rasisten vänder offervilligt blint allt till sin fördel åh Culpa Mea

den oskyldige görs till skurk min Medea.

Den som ljuger och bedrar han vinner mest är väl idea.

Här kan man utveckla sin sandlådas logik, tagen ur sinnets minimala lokalarea

Ja sin smala blick, tunnelseendet och sitt kufiska förstånd blir tunnelarea..

Ett stigande oväsen här vandra i grupp ett essdea,

man rider på svek, lägger betsel på och riggar liksom en nationalfrontarea.

Att rasism historien till trots, folkligt förfall är förnuft, man åt vilsenheten reläa.

Skrivklådan full, man får nog, det pliktar att lätta på trycket, liksom urea

.    .    .

Advertisements

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. En träffsäker analys, tack för den. Varför inte skriva en version av denna på Debatt, som artikel?

    Jag har aldrig förstått denna vurm, åtnminstone inte under de senaste åren, för Kamprad.

    Jeanna Gabrielsson

    7 januari, 2013 at 01:27

    • Skriva vettiga texter? Det är nog inte mitt gebit. Sedan blir man ju slaktad med fotknölarna och lämnad åt gamarna…..

      Nej vurmen känns aningen krystad, så mycket spånplattor behövde inte Sverige. Visst är det kul att ha fått jobb, men värmen måste ju övergå i kyla, förutom smärta, när det visar sig att det var hela (skatte)bördan smålänningen lade på de blågula axelpartierna… En skruvlös kultur har gett oss det förgrämda resandet tillbaka, en rasande lång kö av letare efter det saknade. Alltid fattas det något. Att två tomma händer kunde förbli så tomma mitt i allt, är minsann en mytisk gåta. Uppenbarligen älskad av avundsjukan och aningslösheten till den grad att man inte inser hur lurad man blivit och hur fulla fickorna blev.. Sedan blir det ju inte mindre konstigt att de fattigaste skriker mest om hur missundsam jag är mot egoismen. Men det var ju det tragikomiska..

      castoropollux

      9 januari, 2013 at 13:34


Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: