castoropollux

Not just another WordPress site

Älta, det blev alla anklagade för.

leave a comment »

.

Älta, det blev alla anklagade för.

Alla som inte var friska. Fick själva bära ansvaret för sin hälsa. För det dåliga resultatet. Den bristande vården och den totala nonchalansen.

Så ingen ska väl kunna säga att de blev särskilt illa behandlade för det blev alla. Det var inga orättvisor här inte. Annars skulle väl medicinerna inte ”hjälpa”. Varför skulle vinsten med tabletterna och det ständiga tjatet om ”att inte älta” verkligen inte lösa alla problem för dem som säljer verkningslösa mediciner. Att attityden alltid varit stenhård och är det än med en rejäl gnutta förakt går inte ta miste på. Ola levererar det som om han stod på torget och sålde jordgubbar och aldrig har gjort annat. Att det måste varit en bra metod för att förenkla jobbet hjälpte tydligen inte. Ingen blev frisk.  Eftersom ingen brydde sig om det och att alla som kom tillbaka var förtjänta av mer förakt blev ju snart denna situation något som krävde mer medicin. Det finns väl få verksamheter som denna som inte behöver visa resultat. Det må väl sägas vara tur att läkemedelsbolagen slipper undan så lätt. Hur skulle de annars kunna utvecklas? Om inte patienterna lärde sig förakta sina liv än mer? Den bästa garantin för det är ju att vara omänsklig, föraktfull och nedlåtande…

Stigmatisering är något verkligt. Det har odlats i vården i decennier. Patienten har varit tvungen att anpassa sig för vården. Dennes problem har kontinuerligt ringaktats och hånats. Till förmen för patienternas problem har vården bara erbjudit lösningar som aldrig löste några av patienternas problem. Däremot passade de vården utmärkt. Vård bedrevs mestadels på personalens villkor. De var ytterligt begränsade, villkoren såväl som personalen. Med minimal personal och för det en lön som knappast motsvarade kraven från patienterna garanterades att få blev långlivade i anställningen. Huvudsaken var ju att arbetsgivaren var nöjd.

Det är väl så vi ska förstå en problematik som ingen bryr sig om. Hur blir man förresten ett folk ingen lyssnar på? Hur kan vi vända oss emot dem som inte ”hinner med”. Hur kan vi betrakta dem som fastnat på vägen som blott besvärliga, omöjliga och ovälkomna? hur blir vården cynisk. Hur kan det pågå och varför spelar det ingen roll att offren är så många och i ökande? Att det blir lönsamt?

.

Smokey Mountain Lullaby

För det de alla försökte somna ifrån, försökte vila ifrån, inte fann trygghet i, förutom det fortsatta krossandet av sina liv.

.

Annonser

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: