castoropollux

Not just another WordPress site

Inte är de särskilt fascinerande…

leave a comment »

.

Inte är de särskilt fascinerande…

De där som bara måste ha tag i något att sätta dit en för. Nog drar de till sig uppmärksamhet, men är de medvetna om det? Att viljan står som ett sken omkring deras gestalt,som något som kan och ska misstas för en gloria.. De värsta och bästa ”bevisen” levererar de som inte har ett eget liv. De har ju bara större anledning att finna något som ger dem den uppmärksamhet de är så sugna på. Att besvikelserna över den egna tillvarons brister mörkar deras egna instrument och uppfattningsförmåga är väl inte det första de tänker på eller deras storögda lyssnare.. Att ett ögonkast är nog för att bekräfta deras föreställning gör det inte mindre troligt att dessa faktiskt är offer för en självuppfyllande profetia. Se Svenska Wikin tex. Självuppfyllande profetia

Visst har man fått höra det direkt ”Du har ju varit misstänkt för” ”Du har ju varit utpekad som”, ”Du bryr ju dig inte om din dotter…”. För den som vill sprida lögner och förtal finns väl inga hinder än den obefintliga moralen filande på etiken och närande det bristande omdömet. Ska det bestämma är det ju säkert att det inte blir så noga och det knappast bygger på fakta heller. Varför en del människor finner det ens värt att sprida elakt förtal ska de väl först och främst fråga sig själva. Nu gör de ju inte det självmant och inte ens under hot heller, men någon vän av ordning kunde ju fråga sig, är allt verkligen sant eller har dessa typer en särskild agenda som grund?

Ingen vill bli påkommen med lögn från den minste till den störste. Vad i själens skrymslen som gör att man inte kan släppa en åsikt eller ett rykte är väl för var och en att fundera på också. Givetvis efter förmåga och inte alls om motviljan är för stor. ”Den som söker han finner” är de gamla kloka orden. Fast nog så farliga för den som inte inser att det kan vara den egna vanföreställningen som driver intresset. Alternativt matar ointresset. Den som bara vill hata blir ju snart fullständigt nöjd och då blir det ju missnöjd ett direkt hot. De har också minst anledning att erkänna sin fel. Felslutet har gått för långt. Att denna insikt helt och hållet kan vara en lögn och förtal bryr sig nog inte snedseglaren om och den aningslöse vill ju till råga på allt inte ens ställa frågor.

Inför de stora djupen, de allvarliga frågorna, som borde ställas blundar de nog medvetandet. Mest för att uppmärksamheten är upptagen med att inte fundera för mycket på sina egna problem. Här sitter väl både knuten och låset, skälva det faktum att någon ens är intresserad av att driva sina eller andras lögner in absurdum har ju med det egna livet att göra eller mest bristen därpå. Det är desperationen som driver dessa framåt. Att finna distraktion från det egna eländet blir viktigare än att leverera fakta, för allt ser ut som fakta, för den som strävar efter en falsk jämvikt.. Även det de önskar vara sant. Genvägen till något som verkar vara en bekräftelse har ju alla ingredienser av självuppfyllande profetia. Att den inte särskilt skiljer sig från svartsjukans ridåer och förföriska dimmor kan ju vara en hint om hur det faktiskt ser ut och varför det kan pågå…. Låg självkänsla med en omfattning och orättvisa som upplevs som obotlig kan ju bara driva offerviljan att släpa fram allt större kroppar till altaret. Allt för att slippa se sig själva i det självdestruktiva ljuset.

Skadeglädjen som vind i det själsliga seglet handlar ju blott om bristen på eget liv. Då gäller det ju bara att jaga efter något som liknar kryddor i livet. Avund och missunnsamhet är otäcka motorer in i föreställningsvärldar som onekligen plattar till allt för den egna försmådda glädjens skull och i bristen på tillfredsställelse.

Att ha tvingats leva med en historia som likt den i Sandviken, fast så mycket längre och utan några skyddsnät och med egna personliga problem och upptäcka att det finns en omgivning som likt många betraktare inte vill tro att myndigheter och andra kan göras fel är smärtsamt och så onödigt. Speciellt som historien trots sin ålder ändå aldrig får ett slut. Ska man ta några av beskyllningarna på allvar som tex ”Du bryr dig inte om din dotter” som ju är en allvarlig anklagelse så kan man undra. Var får de det ifrån? Och hur kan de sprida sådant vida kring utan bekräftelse? Kan någon bekräfta det? I så fall vem. Är det hon som efter alla år inte förstår vad som hänt och fortfarande tror att hennes far aldrig brydde sig om henne? Det visar kanske mer på den skedda allvarliga skadan, än att alla påståenden om pappan som en nonchalant oansvarig slarver var sanningar?

Dessutom med en beskrivning om fadern som motsvarar en livsfarlig psykopat. I så fall talar fadern för stängda öron, för inget går fram där och hur kan det göra det med den förfärliga beskrivning om en fader detta barn försett med av en besinningslös och hämndlysten moder som fick allt stöd av en socialtjänst som inte heller då visade prov på takt och förmåga eller urskiljning? Så vad ledde tex alla försök till uppskattning? Presenter? Kort? Gratulationer? Jo att trycket ökade för var gång. Ju mer gott pappa gjorde dess mer ondska, dess mer kamp för att försätta barnet i samma villkorade tillstånd.

Den som påstår att PAS inte är en skada är ute och cyklar. Det går visst att påvisa såväl som att alla människor som inte kan skilja på åsikt och fakta också är offer för otillbörliga påtryckningar. Ofta villkorade av i vissa fall oerhört okänsliga föräldrar.

Att ett barn har svårt med alla av manligt kön är väl det pris som så dyrt betalas av barn som utsatts för negativa påtryckningar från sina mödrar. Att mödrarna i sin tur själva inte klarat kontakten med män visar väl på den egna bristen som en förutsättning för att det verkligen ska gå snett också. Ingen förälder kan ju lära barnen något som de inte själva erhållit och uppnått. En förödande men ganska koncis beskrivning av ett grymt öde, man inte önskar någon. Att dessa barn kanske blir sina egna värsta fiender. Så vådan av att skylla någon annan för hur illa det gått, faller ju på att barnet aldrig fick ha ett liv med sin far. Inte under några omständigheter! Ändå är det dessa barn som oftast hävdar att deras fäder inte brytt sig om dem och att de ger fullödiga historier om vad som skall ha skett.

Då har ju inte den anklagande föräldern egentligen lyckats med något annat än bekräftat själv vilken oansvarig förälder den själv varit. Att barnet tror att dess fader inte bryr sig om, är en konsekvens av ett elakt spel och alla ingredienser av falska anklagelser. Det personbundna, den påtvingade lojaliteten har berövat dem det verktyg de behövde för sitt eget liv. Att kunna avgöra vad som är sant eller inte. Minnesbankens skatter av en lyckligare barndom ligger djupt begravna under bråten av falsk skuld, verkliga besvikelser, outtalad sorg och smärta. På det ligger kraven från en förälder ständigt klädd i oförsonlighet och på detta sätt fortsätter spelet av ett barn som kommit i kläm. Det är inte sanningen som är omtumlande, det är alla lögnerna.

Sanningen skadar ju inte heller som lögnerna gör. För trycket är ju till för att hindra sanningen om en annan förälders kärlek. Att smärtan, våndan och traumat får ett slut är betydligt mindre skadligt än fortsatta lögner som bara hindrar de verkliga krafterna från att bära sinnet. Väl förlösta så skadar inte dessa lögner längre och smärtan, den verkliga går över. Det gjorde aldrig den som berodde på lögnerna..

Visst är det bistert att inte bli förstådd av den man längtar mest efter och som alltid gav sådan glädje som barn? Ingen ställer heller upp och hjälper, vården, kuratorer, tycker på ren Svenska att man ska glömma? De verkar förstå allra minst av det här, de hyser väl allt som oftast förakt för människor som inte lyckats så väl som de själva. Kuratorn som ägnade ett flertal besök åt undertecknad hasplar till slut ur sig. ”Det är mycket du berättat och man vet ju vad man ska tro..” Utan att ha bett att få se ett enda papper….

Så varför väljer folk som inte ens har med detta att göra att sprida elakt förtal då? Det ska de väl svara på själva. Elakhet, skadeglädje, de välkända jyckarna avhunden o misshunden? I många fall verkar de uppenbart inte själva ha så koll på sina egna barn, utom möjligen överföra sina egna inskränkta metoder och attityder för att grundligt förakta andra. Det är ju inte PAS men det gränsar till det iom att man alienerar någon annan och en stor del av världen. Rent principiellt är det ju förkastligt.. Don efter person sägs det. De är så sant. Skitsnackaren gör det han eller hon kan bäst. Trycker sina barn fulla med sina egna vanföreställningar och hasplar ur sig anklagelser om skuld fastän besvikelsen beror på deras eget beteende.

Hur ska ett barn reagera?

Finns det bilder på förlossningen? ”Det hade jag ingen aning om”, säger hon. Varför modern ville att bilderna skulle slängas kanske kan bli tydligt i att de definitivt inte passade hennes beskrivning av fadern som totalt ansvarslös, förlupen och desutom farlig osv. Giftasplanerna då hur ser det ut i sammanhanget? Jo, det förklaras med att han ljugit om hela sitt liv, sin sjukdom. Det är ju en magstarkt förvanskad beskrivning av någon som räddade ens liv, när sjukvården slängt honom…  De PAS-anstruka, de som sprider falska anklagelser har ofta egna problem de helst vill slippa bli påminda om. Där ligger väl kanske kärnan. Att bli ratad av allt fler som kvinna, gör väl lika ont som för män. Att vara den självklara orsaken till att förhållanden inte fungerar kan ju vara en vånda. Vem har sagt att sådana inte kan få hjälp? Vem söker den alternativa förklaringen till sakernas tillstånd om det redan finns en MAN som verkar skyldig? I alla billiga deckare är ju den skyldige lätt utpekad. Livet måste med sådan konsekvens befinna sig på billig grund om lösningarna blott är för enkla..

Har du haft missbruksproblem? Det hade jag ingen aning om. Missbruket avslutades 78 alltså nästan tio år innan barnet föddes. Dop i pingstkyrkan i Mars -79. Att det uppstod efterslängar och att det var svårt att etablera kontakt med omgivningen och så vidare var väl egentligen inte så konstigt. Missbruket hade inte gått så djupt heller, men hade i alla fall öppnat okända djup i sinnet och här fanns väl de egentliga problemen. Vården misslyckade trots alla kostnader, åren och medicinerna, när gör de inte det? Ett behandlingshem återställde och ökade den lilla självkänsla vården så nogsamt begravt. Kontakten med mitt inre och med andra var som förändrad, utom mot släkten. Vem blir som sagt profet i sitt eget hemland….

”Men pappa var du missbrukare” ”Det har mamma aldrig sagt”.

”Alla mammas killar har haft missbruksproblem”…. Ja vad säger man, om de som vet så väl och är så tvärsäkra att döma den de aldrig talat med? Mamma säger att ”alla killar svikit henne”! Vilket ju betyder att hade behandlingshemmet fått bota med sina möjligheter hade besvikelserna blivit avsevärt färre.

Behandlingshemmet du är på ”botar inte människor med Guds kraft” sa mamman efter att ha bjudits utbildning och eventuell hjälp för sina egna problem….?  Är det inte samma kritik som Jesus fick, fast kommande från en försmädlig kristen? Skämt åsido, lögnen har alltid sett likadan ut i alla tusen år. Varför grunnar ingen på det? Egentligen ska vi ju tro att ”botar inte människor med Guds kraft” handlar om att värna om en individs väl. Inget kan vara mer fel. För vem kan klaga på att något botats, men med fel metod? Vem om inte egoisten värnar blott om sitt? Visst kan man tolka det som att ”det är bättre du förblir sjuk så att du fortsättningsvis förblir beroende av mig”. Om du blir botad överlåts åt gud… En människa som påstår hon ”älskar en och vill en väl” ska kanske inte misstolkas på orden om inte om fanns som vågskål och då kontrasterar resten av verkligheten radikalt mot den bokstavliga kärleksförklaringen..

Påtvingad bordsbön, som om gud vill kanske botar din matallergi, så ät bara är bara ett grymt  exempel… Till detta och allt annat finner väl det grymma hatfyllda efterspelet sin förklaring också…

Det har inte hjälpt med telefonkontakt, långa samtal har visat sig lönlösa, försök till stöd med telefonpengar heller och det kan det väl inte. Det finns inget i mig som vill bryta sig in heller. Har aldrig försökt tvinga eller kräva heller vilket ju varit den gängse metoden. Visst väcker sakernas tillstånd sorg. Att det finns andra som tycker de har rätt att håna min person och sprida vad som måste vara förtal känns ju plågsamt. Pöbelmentaliteten har väl aldrig visat något  större prov på förstånd eller takt. Drivkraften är själva hatet som något oformligt och tvingande i deras liv och som ständigt kräver något slags bränsle. Utan ett skeende vad det än vara månde är livet tomt för dessa…

PAS är en skada den påverkar omdömet. Gör det svårt att skilja sanning från lögn. Visst måste det väl vara så. Att driva en kampanj för att tvinga någon till hat måste ju för att lyckas, ta ifrån omdömets alla grundläggande regler för hur man betraktar fakta. Om en åsikt upphöjs till att få ett värde motsvarande fakta är ju konstruktionen faktiskt i arbete. För att den inte ska rasa och givetvis dra med sig bäraren vill det ju till att stärka den föredragna strukturen. Därför måste lögnaren underhålla sitt verk och avvärja varje obehagligt hot mot att fasaden riskerar spricka..

Att resultatet givetvis drar med sig medvetandet  som sin slav, ägnar dessa sällan en tanke och ser säkert inte möjligheterna till bot ut som de enklaste heller. Omöjligt är det dock inte. Det får de tyvärr aldrig veta. Uppgivenheten inför att förlora så mycket gör det också svårt att se vad som går att vinna. Så om problemets skapare PAS-förälderna krävde lojalitet för acceptans och den var givetvis villkorad.  Det är inte mycket kvar för dess offer att stödja hela sin tillvaro på. Det som får den att brista är också det lilla de har som håller dem kvar i den smala tillvaron. Det ska till trygghet och acceptans för att våga ta steget ur de omättliga kraven på en obändig lojalitet. Så vilka kan vittna om hur bra det känns? De som gått före så klart…

.

De som fortsätter sprida gruvligt hat och förakt blandar sig i sådant de inte ens förstår. De har ju inga egna liv att ägna sig åt heller, så egentligen fattas dem allt… Vilket ju är den tragik de får betala förälderns höga pris för att fortsättningsvis förbli i deras våld..

.

För den mindre övertygade finns  Livet efter Detta     En lektion i hur djupt i skuld och bristande ansvar en socialtjänst och andra kan nå utan att ställa sig själva rimliga frågor.

Ett viktigt faktum när en advokat i en Länsrätt kan klargöra sakens ohämmade grymma tillstånd tillstånd på tio minuter. Med frågor varken social ställt under nio år eller BUP i sin rykande färska utredning ställt.

.

Annonser

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: