castoropollux

Not just another WordPress site

Thebananarepublicofsweden

with 3 comments

.

Thebananarepublicofsweden

Finns okunnighet? Aningslöshet? En del  simmar obekymrat på ytan. De har aldrig doppat huvudet ordentligt utan ligger och flyter passivt för att de har en övertygelse om att slippa engagera sig. De tror att kunskap och övertygelse är lätt åtkomlig. Att gå till botten i en viktig fråga kan ju ge oväntade erfarenheter. Särskilt viktigt om det personliga engagemanget är knutet till åsikter och i stort sett inte har mer att hålla sig till. Man skulle kunna tala om ett syndrom. Ett närvarande skal som hindrar sanningen från att nå in, som förhindrar djupare engagemang och förståelse.

Några av terapins största stunder kan ju sägas varit, att få ha ett bollplank, att få arbeta sig fram i en process mot ett beslut. Först då kunde det ju sägas vara förankrat i personen. En uppväxt som aldrig innehöll ett mått av diskussion, processande kan ju bara handlat om att det fanns ingen medvetenhet annat än en beklämmande ytlig.

Nedanstående inlägg skrevs 20130526 på bloggen thebananarepublicofsweden

De flesta som använder begreppet ”bananrepublik” saknar nog något väsentligt i sin uppfattningsförmåga.

Dit räknas givetvis Utrikesministern och alla de underhuggare, underdogs som bara kan skälla på kommando.

De behöver inte ens förstå vad de skäller på eller varför.

.   .   .

Slår du upp PA på wikin så finns referenser till Parental Alienation redan från 40-talet. Att detta beteende har olika grader av allvar och konsekvenser kan ju också vara relevant för att de värsta avarterna ger psykiska skador, PAS som i Syndrome. Gardner ägnade sig åt reella fallstudier vilket ju för den okunnige inte säger något om seriositeten.

Gardner upptäckte att barn som verkligen utsatts för sexuella övergrepp drabbades av föräldrarnas överdrivna välvilja och belade barnen med skuld och dramatik värre än övergreppet, förutsatt att våld och tvång inte förekom. Dessa barn mådde betydligt sämre av efterspelet än vad de borde och var givetvis en konsekvens av att överdramatisera händelsen långt över det normala. Till dessa människor riktade Gardner sina uppmaningar. Allt går att missförstå om man vill det och att dra slutsatser om någon utifrån lösryckta stycken. Någon bluff kan inte PAS vara och att barn utsätts för övergrepp i sådana fall som att tvingas avsky och i värsta fall hata sina föräldrar kan inte viftas bort med ytliga och kvalificerat banala påståenden. dessutom går ju hycklande människor fria som utmålar sig som offer och bara har en gärningsman att skylla på. Det är dessa som oftast säger att den frånvarande pappan har ansvaret för hur barnen blivit, trots att dessa mödrar ofta gjort allt för att hålla dessa fäder borta. Dessutom visar de tydligt med sitt beteende att de inte kan ha varit lätta att leva med, med tanke på hur de låter efter förhållandet är slut.. Logik är inte deras bästa ämne och inte anhängarnas heller. Sedan är detta ingen försvarsskrift för verkligt våld och verkliga övergrepp. Det finns, det förekommer, det utesluter tyvärr dock  inte falskspelet, skenheligheten eller viljan att dölja sin position på glasberget.. Det är i grunden existentiella problem detta rör sig om och de påverkar hela personligheten, med ödesdigra beslut om sin egen tillvaro och svåra konsekvenser.

Mitt engagemang bygger på att alla ska ha hjälp både anklagare och offer. Konsekvenserna av att förneka dessa problem är ju lika vanskliga som vid andra övergrepp. Det är väl främst de tabukristna och högerkristna som stått för häxjakten på Gardner. Dessa grupper visar ju inte förståelse för verkligheten eller mänskligheten i några andra sammanhang. Utan har värderingar som ofta känns mycket främmande och i avsaknad av insikt. Skapar inte denna miljö sina egna problem så säg. De förskjuter sina döttrar om de blir med barn osv osv…
Jag är själv uppvuxen under sådana premisser och hade funderat länge i vuxen ålder på mina föräldrars brister i att vara förebilder, deras oförmåga att trygga varandra och kommunicera för att lösa sina problem, men de kunde inte och den ena skyllde allt som hände på den andre och tog aldrig itu med sina egna problem. En ”syndabock” befriade min mamma från ansvaret att ta itu med sitt eget liv, sina egna personliga problem Givetvis drog hon in mig i detta. Dessutom hade hela min uppväxt varit ett trauma och chock där känslolivet var bedövat och fullständigt utan tårar, uppväxten och skolgången blev ett helvete. Långt senare blev det konfrontation och en öppen begäran om att slippa höra beskyllningarna på pappa. Han var definitivt inte guds bästa barn och hade givetvis sina problem, sin taskiga uppväxt.

Vi fick aldrig någon kontakt ens i vuxen ålder och visst var det en besvikelse också. Dock ska ju tilläggas att det gick aldrig att anförtro sig åt mamma, inte ens senare. Hon var så okänslig och oerfaren om personliga problem, viftade hellre bort dem som bagateller och det är lätt att konstatera som i fallet med pappa att de inte sökt hjälp, inte tagit itu med sitt, givetvis besparade dem besväret, men också lät den så viktiga tryggheten utebli i sina egna liv. Det är ju säkert att det man inte har själv, bär i sitt hjärta kan man inte dela med sig av heller.. Anar man inte vad detta innebär för barnen så är onekligen existensen grundad i en ”bananrepublik”.

För mammas del vart det lättare att skylla på pappa men det betydde också att hon sköt alla sina problem framför sig i hela sitt liv. Det gjorde tyvärr också pappa. Deras kommunikationsproblem vart inte mindre när de inte kunde nå fram till varandra, höra eller se varandra.

Nåväl vid konfrontationen blev det klart att jag inte längre köpte beskyllningarna, inte accepterade att få höra hur allt var pappas fel. Givetvis vart mamma oerhört snopen men än mer hatisk över att inte längre kunna skylla ifrån sig… Själv trött att aldrig få göra sig hörd, få bestämma själv var det här givetvis ett nytt steg och i denna miljö kostade det så mycket mer. Det fick ett högt pris, särskilt i ett barns ögon. Det barn som aldrig sökt sin trygghet eller lättat på hjärtat för någon. Min mamma, tyngd av skuld och självanklagelser, men plikttrogen och ansvarskännande till det yttre en ordning men i det inre ett mindre kaos.

Så hur kan det ha varit att vara fyra syskon. Mig som yngst och alla var vi mer eller mindre manipulerade? Jo det betydde senare att hamna i det dilemmat att ha klarat ut så mycket av mina egna problem och sedan betrakta vad vi hade. Mamma som ringde det ena syskonet och skyllde ett annat för de problem som plötsligt uppstått. Eller hur mamma fullständigt övergav föräldrarollen och tom tog parti för den som hade ett orättvist övertag. Hur mamma blint och mot bättre vetande försvarade dåligt beteende. Det utbredde sig aldrig någon syskonkärlek och samhörighet och det är ju mycket lättare att ha tagit itu med mina problem och blicka tillbaka in i den tillvaron och se hur allt kunde bli och vara så fel.

Först då kanske det kan stå klart för andra betraktare på isolerade öar om vad verkligheten kan innehålla och hur förvänd uppväxten kan bli därför att ens föräldrar inte förstått sin roll och vad det innebär att vara förebilder. Själva barn och offer för egna omständigheter kunde de inte fylla någon annan med vad de själva saknade. Med ett barns förstånd fick den närmaste omgivningen skulden för allt som inte fungerade…

Så vad betydde PAS. För min del var det ett obekant begrepp och namn och jag visste allt om hur det var, vad det fick för konsekvenser. En sak var säker som nybliven osäker pappa man som snart fann sig i rollen. Jag skulle aldrig upprepa mina föräldrars nonchalans, aldrig missa ett tillfälle att stimulera, alltid svara på frågor istället för att vara rädd för dem, entusiasmera, roa och trygga.

Först som snopen och beskylld förälder i samma sits, blev det senare klart att det forskats på denna problematik och att det hade ett namn. Den som inte vet vad skenhelighet är kan nog inte heller förstå spelet dessa människor bedriver allt för att slippa konfronteras med sina egna problem. Ett säkert tecken är att de tål aldrig invändningar, de tål inte frågor och skulle du visa dig kritisk blir du snart körd på porten. Dessa människor, barn i vuxna kostymer vill bara ha jasägare i sin omgivning. De uppvisar ofta hårda och oresonliga attityder i andra frågor och är fort färdiga till att döma och fördöma. Syndromet utesluter djupare förståelse av verkligheten. Det måste ju få en förödande konsekvenser för känslolivet att av oförsonliga lojalitetsskäl tvingas bedöva sin egen längtan, sin saknad, tycka som den hatiska krävande föräldern, som inte tål några invändningar.

I vårt hem lästes inga sagor, mörkret var skrämmande. Det fanns givetvis ingen att ty sig till. Där fanns ingen grundläggande medvetenhet om god livsmiljö och den anade medvetenheten skyddades med förnekanden och hot så fort något av detta skal var nära att brista. Vi barn passade bäst om vi inte hade något att klaga på, så vi fick något att äta. Det övriga gick, ja, som på en höft och i många fall inte ens det.

Det är smärtsamt att komma till klarhet och att kunna lämna dessa domäner av självhat, främlingskap och skuld, falsk skuld. Eftersom inte särskilt mycket är barnets fel som det inte kunde rår för.

Så är inte min förmåga att förstå vad jag varit med om, befriats ifrån, en dokumentation om vad PAS innebär? Det var först i vuxen ålder jag stötte på teorierna och de bekräftade så mycket av det jag sett och själv levt i. Kalla mig gärna lögnare men inse också att det säger mer om dig. Att resan ur detta var smärtsam, svår och förvärrades av en psykiatri som saknar större delen av sin inlevelseförmåga, som tror att medicin rår på de grundläggande problemen tycker jag är värt att nämna. Ola Gäfverts förkastliga sentens och filosofi ”vi jobbar inte med känslor” säger det mesta om trettio års tortyrliknande vård som så många erfarit och fått sina problem fastgjutna kring fötterna med..  Nej, de jobbar inte med känslor och det tyder väl på att de själva tagit sin medicin på fullt allvar utan att förstå konsekvenserna.

.

Kan barn övertygas att ljuga?

Vi kan väl vara säkra på att vi och barn sätter gärna tilltro till det vi antar, tro är sant.

Det är ju till syvende och sist perceptionsförmågans relevans till fakta som avgör hur korrekt den fungerar.

Viljan hos föräldrar och anhöriga finns att få det att låta så och det är väl en god början på upptäckarens nya erfarenheter i en otäck djungel.

Beslutsamheten finns tydligen till att vilja bestraffa och föredra en viss negativ beskrivning.

Vad detta bottnar i går att fundera ut och givetvis få svar på.

Bristen på känslor avslöjar lögnarna och förekomsten av känslor bekräftar den falskeligen anklagade.

http://youtu.be/LXvv2ctwg2Y

Se gärna de följande 3 avsnitten också.

.

Till det kan ju med ett något folkligt nöje läggas detta. En domstol dömer tvärtemot en socialtjänst utredning.

Även de har hållit på i decennier med något de definitivt inte begriper. Till råga på allt elände har de kallat det ”Barnets Bästa”. http://wp.me/p1zCpc-7jS5   http://wp.me/p1zCpc-7jLy

Den Akademiska utbildningen måste ses som undermålig om detta är ett verk av bildade människor i barnens tjänst. Att upprepa sina misstag under trettio år är en bedrift. Att inte lyssna på kritiken under samma tid tyder på en militärisk bunkermentalitet som Vatikanen måste avundas. Har de bara lyckats träffa likasinnade under alla dessa år?

.

Annonser

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Kopierar in svaret från thebananarepublic.

    thebananarepublicofsweden skriver:
    maj 26, 2013 kl. 10:15 f m

    Att du hänvisar till Wikipedia som källa för riktigheten i pedofilläran PAS är egentligen inte förvånansvärt då du rimligen saknar andra argument och saknar förmåga att belägga detta enligt vetenskapliga metoder. Det är inte längre ett hållbart argument att hänvisa till att vi i samhället har missförstått Gardner och hans pro-pedofili. Vi har förstått, till fullo. En teori som myntats i kommersiellt syfte för att vinna vårdnadstvister åt våldsbenägna och pedofiliska pappor (och nej, detta är inte ett angrepp mot alla bra pappor därute) och som fortsatt sprids i Sverige i kommersiellt syfte där socionomer och psykologer mot betalning skapar opinion och vittnar i vårdnadstvister i äkta Gardner anda är minst sagt ett samhällsproblem.

    Jag kan inte annat än att beklaga din barndom och dina upplevelser av din mamma. Det fritar dock inte samhället från ansvaret att skydda barn från olika former av övergrepp. Liksom du inte anser att din mamma skulle ha fått möjlighet att beröva dig din barndom kan du väl knappast anse att våldsutsatta barn samt barn som har utnyttjats sexuellt skall behöva bo kvar i den miljön enbart genom att fadern (mödrar vinner inget gehör med att hävda PAS) ropar PAS. En lära som inte erkänns av Socialstyrelsen?

    Att vidare jämföra genombrott inom psykologin och inom olika behandlingsmetoder med PAS är inte annat än att spotta offren för våld, övergrepp och incest som tystats med hjälp av PAS i ansiktet.

    castoropollux

    26 maj, 2013 at 13:41

    • Kopierar mitt svar på samma blogg.

      Du läser fortfarande som du har förstånd till. Jag hänvisar inte till PAS utan till PA parental Alienation på wikin som redan på 40-talet var en upptäckt man gjort.

      Vad ska jag med vetenskap till som levt i helvetet och lyckats komma ur det? Du resonerar ungefär så dumt som man kan förvänta sig ur sinnen som inte lämnat skrivbordet.

      Den beskrivningen av hur Gardners foeskning använt av riktiga förövare lämnar ju en hel att undra över i din logik. Inte hatar vi advokater som försvara förbrytare på ett korrekt sätt. Även dåligt försvar har använt god forskning för att fria sig från skuld men det kan väl knappast smutsa ner forskningen.

      Många advokater har hamnat i kris när de insett att de blivit förda bakom ljuset, hjälpt till att fria någon som var skyldig. Ska vi hata advokaterna för det ja då kommer det bli en strykande åtgång på sådana..

      Hur denna teori skulle kunna skapats i kommersiellt syfte verkar fånigt att hävda. Hans forskning fanns redan och var väl mångårig när han uppmanades att redogöra för den i rättegångar. Alla som uppträder där har rätt att begära ersättning. Ditt påstående verkar mer grundat i avund än fakta.

      Din egen brist har du redan bevisat med att tro att jag försvarar PAS med att nämna att wikin kan visa att redan för länge sedan 70 år (!) har man konstaterat Parental Alienation som förekommande bland och påverkande barn. Du har mycket att lära.

      Samhället skyddar inte barn från övergrepp idag ens trots sina paroller. Varken de verkliga eller de påhittade undergår den närvaro och det intresse alla borde kunna begära av en instans som socialen. Din aningslöshet är slående och chockerande. är det därför det saknas så mycket reella fakta i dina platta beskyllningar.

      Socialstyrelsen sköter ju inte ens kontrollen av de behandlingshem de redan har ansvar för. Inte heller Länsstyrelsen gör det inte, eller kommunerna. Vilken håla vistas du i? Är det inte lite för många skandaler kring institutioner som redan har kontroller och där övervakarna (socialstyrelsen, Länsstyrelsen, kommunerna) uppvisar brister i resurser och kontroll. Att aningslösheten och bristen på intresse för otaliga anmälningar haft svåra konsekvenser för ungdomar och behövande har du visst missat.

      Själv behandlingshemsplacerad för 1018 kronor per dygn vart jag utsatt för övergrepp och falska anklagelser. Socialstyrelsen sa att det fanns massor med anmälningar mot det behandlingshemmet. Kommunen brydde sig inte om de falska anklagelserna alls. Idag får ett behandlingshem 5000 per dygn och verkar inte på de åren som gått ha utvecklat något som kallas behandling. Konkurrensen har ju minskat och hjälpt dem höja kostnaderna. Istället haglar skandalerna fastän de på decennier borde ha minskat till nära noll. De övervakande organen säger de ska bättra på kontrollen, det borde och kunde de gjort under alla ren som gått. Socialen har samma svar ändå har inte de heller saknat tid.

      Skulle tro att ADHD forskningen i Gillbergs regi var godkänd av Socialstyrelsen utan problem.. Det är så mycket som är godkänt av den myndigheten som egentligen inte fungerar att det är nedsättande mot en själv att använda till sitt försvar. Wikin sköts iaf med bättre förstånd och av krafter som inte är så bundna till en lönsam industri.

      Vidare gör SIS parodi på det de kallar behandling. De kan inte hjälpa självskadepatienterna, har samlat dem med inlåsta, tvångsvårdade. De anklagar självskadepatienterna för att bilda pakter och fortsätta skada sig själva. (Sagt i en radiointervju av en hög representant för vården). Ett bättre bevis på att ingen behandling förekommer eller att man satt sig in i deras verklighet får man leta efter. Började de prata med dessa hade de snart fått klart för sig vad destruktiviteten beror på och dessa personer hade snart hellre slutat skada sig. Fö är ju hela vården behäftad av att de inte pratar med sina patienter. Det är väl också därför de goda resultaten är så sällsynta.

      Jag sätter mitt huvud på att Socialstyrelsen godkänt detta som behandling trots att det inte ger några som helst resultat, annat än på inkomstsidan.

      castoropollux

      26 maj, 2013 at 13:42

      • Dessutom kan ju tilläggas om du tycker spottande och skuld hör ihop. Att Läkemedelsindustrin spottar och föraktar mer och större värden, lidande, utsatthet, verkar gå dig förbi. Av vilken orsak denna enögdhet manifesterar sig kan jag svårligen förstå men att tex Ola Gäfvert tex ger uttryck för hur mycket man kan förakta verkligt lidande, utsatthet och hänsynslöshet är kanske ett säkert tecken på vad som odlats under årtionden med vackra föresatser inom vården och för oerhört mycket pengar med fruktansvärda konsekvenser för de drabbade och för alla dess offer för en uslig vårdapparat som släppt in en gökunge i verksamheten. Vars tillväxt och kostnader konsumerar allt som kunde gynna en positiv utveckling.

        Givetvis odlas ingen lyhördhet för verkliga problem eftersom man sas gjort sig av med orsak och verkan. Gäfvert gav ju så frankt uttryck för vad vården varit besjälad av i årtionden utan att ifrågasätta sina metoder eller undra varför de goda behandlingsresultaten uteblev. Givetvis kan man undra om det inte finns ett personligt förakt för individen med sådan förkärlek för lönande men obrukbara metoder.

        Odlas inte medvetenheten om orsak och verkan blir instrumenten för att avslöja betydligt intrikatare sammanhang som falska anklagelser, lögner givetvis trubbiga för att inte säga obrukbara.

        castoropollux

        26 maj, 2013 at 13:53


Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: