castoropollux

Not just another WordPress site

Var det bara Diagnosen – Hanne?

leave a comment »

.

Var det bara Diagnosen – Hanne?

Skulle dokumentären om Nora, den fastspända flickan varit ett meningslöst reportage och knappast en skandal för att Nora hade en diagnos? Hur kan du missa poängen med att just vårdapparaten och i detta fallet affärsmannen/professorn/chefen/ägaren Gevfert behandlar Nora så illa? Dessutom är ju denna attityd besjälad av något större delen av vården av människor med psykiatriska diagnoser erfarit under lång tid i kostsam (för mediciner) och ofta förvånansvärt meningslös vård! Dessutom visar ju Gevfert att han har ingen metod för att skapa förtroende för Nora och hennes problematik. Han har inget att erbjuda henne som alternativ för att nå fram eller hjälpa till att finna framkomliga vägar för göra bättre val.. Han har ju bara förakt och hur förlöpte det? Det förvärrar ju hennes sits och hennes tilltro till att finna lösningar på sina problem. Gefvert bekräftar något som länge varit sjukt med vårdapparaten. Han kräver uttryckligen att hon ska lösa sitt problem och sedan får hon hjälp? Om inte det är en underlig attityd så vad är då en sådan. Skillnaden mellan vårdens skrala metoder, bristande ansvar och adekvat hjälp är ju som natt och dag. Problemet är ju som oftast att dialogen mellan patienterna och den behandlande inte sker på villkor som ökar möjligheterna varken till kontakt eller förståelse. För närmar man sig problematiken så kan man ju på många sätt också bidra till dess lösning. Den kunskapen och den insikten till trots sitter ju Gefvert och säger ordagrant ”vi jobbar inte med känslor”.  Jag vet inte hur han fått det resonemanget att överskugga allt vett och all logik.  Människan är en känslovarelse. Är känslolivet i obalans med oförlösta konflikter och övergrepp, sorger och bekymmer eller utsatthet och nonchalans som grundlagts tidigt kommer ju det att sätta hela kroppen i en spänd och stressad situation. Möter vi dessa med förakt är ju resultatet ganska förutsägbart. Möter vi dem med intresse och engagemang blir ju utgången en helt annan.. Då övergår ju snart samtalet i förtroenden. Att behovet av att skada sig minskar som en konsekvens av att öppna upp för de existentiella och plågsamma besluten kan ju säkert bestridas av läkemedelsindustrin troll och oknytt. Vi fick ju klara besked av Gefvert och detta kompakta anhang av cementerade åsikter.. Det är 30 års teorier som gör sig påmint. Att det fungerat för vården att förhålla sig så till sina patienter ska ju ingen förvånas över. Inte ens efter tre, fyra decennier. Några behandlingsresultat har de ändå aldrig varit intresserade av… Besvikelserna har de iaf klandrat patienterna för. Det har alltid varit deras eget fel att inget löste sig… Så kan man ju säga om man ingen hjälp vill ge… Det underbetalda vårdansvaret har då lockat till sig en ständig skara av missnöjda som inte är sena att ta till sig de värsta ursäkterna för ett dåligt jobb.. Med sådana säkringar som löser ut så fort det finns kritik har man överlevt många offer i en herrans massa år.. Skylla ifrån sig är ett beprövat koncept.. Där ger ju inte Gevferts attityd något övrigt att önska. Diagnosen blir ”behändig” till att förklara bort sina egna brister. Narcissismen kanske kräver sin tribut av välbehövlig befriande projektion..

.

.

Annonser

Written by CastoroPollux

12 oktober, 2013 den 18:58

Lämna gärna en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: