castoropollux

Not just another WordPress site

Archive for the ‘Behandlingshem’ Category

Flickor som skär sig…

leave a comment »

.

Flickor som skär sig…

.. lever säkert i ett tungt trauma.

När Radions eko rapporterade om hur just denna grupp av utsatta,

vårdades ihop med dömda brottslingar, gick väl ett och annat sinne i taket.

När vården som en eventuell respons på det prekära startade en avdelning enbart för dessa flickor.

Att ledning för beslutet att sammanblanda de olika grupperna inte förstone fick avgå,

är den första frågeställningen man gör som luttrad privatperson.

Ett tydligare sätt att vara ett självändamål lär väl inte finnas!

Med en andra chans för vården(?) att göra något bättre men utan det resultatet att flickorna börjar tillfriskna,

så infinner sig på nytt frågeställningen. Behövde inte vården inte bara för flickornas skull en ny ledning?

De dömda kanske också lär ha saknat en hel del när denna lärda instans så lite presterar.

 .

Vårdinstansen visar lite prov på dynamik, uppfinningsrikedom och utbildning och intresse för dessa flickor,

för det enda resultatet de kan leverera är en nedläggning av den nya avdelningen,

för flickorna bildade pakter, trissade varandra till att skära sig mer.

Det i sig säger mig hur usel ”behandlingen” de facto var.

Den första gång jag mötte adekvat terapi, av andra skäl än självskadebeteende,

så fångades mitt intresse av att de alltid hade svar, även på mest omöjliga frågeställningar.

De behandlade mig som en individ värd respekt och uppmuntran.

Jag fick en utbildning i hur min problematik såg ut och vilka lösningar som fanns.

Det var aldrig tal om mediciner utan behandlingen hade som grund att lösa alla problem med terapi.

Det levererade de också.

Att dessa människor med sin entusiasm fångade varje persons intresse och

gav responsen i form av värme och förståelse och en aldrig sinande ström av respekt.

En sådan behandling har givetvis konsekvenser även på svårare fall.

Är det något som vården skyndsamt reducerar så är det förhoppningar,

det borde de veta med så få lyckade resultat.

Min förlust trots god behandling var huruvida Kommunen eller Landstinget skulle stå för kostnaderna,

den kampen förlorade jag, ingen av dem skulle komma betala.

Flickorna fortsätter skära sig, det kan inte vara annat än brist på intresse och entusiasm från omgivningen.

.

Driva ett Behandlingshem II

leave a comment »

.

Driva ett Behandlingshem II

Hade Länsstyrelsen granskat behandlingshemmets ruljans grundligare hade de stött på fler egendomligheter. Patientjournalerna var inte bättre skyddade än att de förvarades i ett ställ låst med en nyckel som låg i en olåst låda i ett ofta olåst kontor. En kvinna tog både sina och andras journaler, läste dem och satte igång att trakassera flera andra patienter. När killen berättade för Länsstyrelsens representant att de beskrivit sig som ett hem för borderlinepatienter så sa denna att de var ett hem för psykotiska? och på Socialkontoret försvann journalerna från socialnämndens möte.

Här fanns ingen övervakning av hur relationerna växte eller avtog. Här fanns ingen kontroll av om konflikter grodde eller inte. Exempelvis;

En dag skulle han duscha och den som varit innan hade inte torkat upp efter sig. Han såg vem det var och sa till henne att torka upp efter sig. Hon bad honom dra åt helvete! Då dök en annan patient upp och erbjöd sig att fixa det, men killen sa att det ska väl inte du göra, reglerna gäller alla. Då säger han, det har jag gjort länge. Det visar sig att tjejen tvingat honom torka upp efter henne i mer än ett halvår. På behandlingshemmet visste personalen givetvis ingenting om detta heller. De hade ju ingen som helst relation med sina skyddslingar. Det blev ett jävla liv på tjejen som blev av med sin Morgan, men ingen försvarade henne heller och hon slängde igen sin dörr.

En annan dag under någon ödslig morgonsamling får samma tjej spel och kallar en överviktig patient för ”din jävla tjockis”. Han försöker säga något men avbryts av henne igen. Då ställer killen en fråga till den elaka tjejen. Vad sa du? ”Det ska du inte lägga dig i, jag kallar honom för vad jag vill”. Om du inte får kalla honom för vad du nyss sa vad ska du säga då? Personalen är tyst. ”Du har precis varit oförskämd och bör be om ursäkt!” säger killen. Tjejen säger till personalen ”säg till honom att vara tyst, han får inte prata med mig” men denna sitter tyst. Om jag inte får säga något om vad du nyss sa och hur taskigt du uttrycker dig, vem vill du ska säga det då? Då for hon nog och springer in på sitt rum, slänger sig högljutt på sängen och gråter krokodiltårar.

Vid en gruppsamling så annonserade en tjej att hon skulle flytta, så fanns det några andra som ville hjälpa till? Ingen räckte upp handen men killen anmälde sig. Senare fick han veta att anledningen till att ingen ville fanns var att hon var impopulär. Hon mådde dåligt och hade bla. på ett läger när alla andra hade roligt öppnat dörren från sin ensamhet och skrikit att de skulle vara tysta. Hon trodde ofta att de skrattade åt henne paranoid som hon var. Hjälpte behandlingshemmet till att lösa problemet, nej de lät det växa…..? Att vara sjuk är verkligen som rena natta. Att inte få någon hjälp alls och dessutom bli nonchalerad öppnar en avgrund. Att i detta läge med människor sköra och nära bristningsgränsen låta toleransen gro för vad som helst kan ju inte på något sätt kallas för vård. Det fick de också veta.. Undra på att de ville tysta ner sanningen. Detta är förresten tjejen beskriven i Driva Behandlingshem III, som förlöstes ur mångårig vånda, plåga , avståndstagande, ensamhet och distans med en enkel på djupet intresserad fråga. Det är ju knappast Jesuslikt utan högst adekvat för situationen. Skulle kritiken vidare löpa över mina läppar skulle ju förslaget att bjuda in Clarence Crafoord till en föreläsning ha dumpats eftersom jag alls inte kunde vetat vad jag pratade om..! Men alla kan ju läsa om hur behandlingshemmets ägare skötte den tillställningen. Oavsett hur mycket pärlor denne Crafoord strödde omkring sig var det helt i onödan.. Det fanns ju ingen uppföljning, ingen jordmån ingen arbetsledning färdig att ta vara på lärdomarna och omsätta dem i ”praktiken”. Vinsten med att verkligen ha fått adekvat hjälp en bra bit på väg är ju att verktygen verkligen duger långt mer än en utbildning som kanske inte väger särskilt tungt. Särskilt inte i en medicinskt baserad ”behandling” där patienterna snart blir desillusionerade konsumenter.. Med den enda skillnaden att personalen i vanliga fall inte äter medicin. I alla fall inte lika mycket.

Här sitter sedan ägaren till behandlingshemmet och avslöjar att de inte har någon egentlig behandling för någon. När inte en av de mest utsatta får någon hjälp är det illa. På detta behandlingshem åt f.ö. personal och patienter på skilda platser. Personalen umgicks alltså så lite som möjligt med patienterna. Trots länets högsta löner var personalgenomströmningen den tätaste… Dessutom blandades unga vilsna med svårt sjuka…

Driva ett Behandlingshem III

Driva ett Behandlingshem III

leave a comment »

.

Driva ett Behandlingshem III

Förstämningen i patienternas matsal var som vanligt alltid så tjock att den gick att skära. Personalens skratt från sin isolerade matsal försatte ännu en gång tjejen i vånda och hon säger högt. ”Kan de inte hålla käften”. Killen ställde undan sin tallrik och tog en kopp kaffe gick tillbaka till sin plats vid bordet jämte tjejens vände sig mot henne och frågade. Varför säger du så? Hon såg rakt mot honom länge och han såg hur tårar började tränga fram i hennes ögon.

Senare samma dag hörs hennes gråt och smärta över hela behandlingshemmet. Här släppte tydligen år av vånda och utsatthet sitt krampartade grepp av en mycket ensam och utsatt själ. Bara timmar senare har vi plötsligt bland oss en en helt förändrad person, pratsam och gemytlig. Leende varmare och mycket, mycket vänlig. All reservation och misstänksamhet är borta, en ny klar glans i blicken.

En enda fråga som vem som helst av personalen kunde ha ställt om de varit intresserade, ändrade i ett slag hennes uppfattning om sin omgivning och inte minst sig sig själv. Vård bedrivs alltså av desillusionerade idioter och penningsugna behandlingshemsägare.  Belönas av socialen och rättfärdigas av myndigheterna som verkar sakna resurser i alla decennier… Det här är alltså ”behandlingshemmet” som lät konflikter gro och infektera miljön. Som inget gjorde åt konflikterna eller de utsattas mycket svåra problematik. Följa med strömmen ser ut som en underdrift vars löner alltså inte kunde kompensera för några brister, inte ens lusten att arbeta kvar.

Han beskrev för ägaren hur han en gång för inte så länge sedan sett och hört en föreläsning av Clarence Crafoord. Ägaren blev faktiskt intresserad av kunnandet hos denne som patienten måste lyckats beskriva på ett närmast otroligt sätt och såg möjligheter till utbildning av sina anställda. Det beslöts om en studiedag, kruxet var bara patienterna, de kunde inte vara kvar på behandlingshemmet den dagen, de skulle vara i vägen. De ordinerades bowling och lunch och fika ute på stan till en kostnad de själva skulle stå för? Killen som var mer på alerten påpekade det orimliga i att låta patienterna betala för den extra kostnad behandlingshemmet orsakat och följaktligen borde ta ansvar för.. Det lovade ägaren fixa men det visade sig att det var bara killen som klagat, fick tillbaka sina pengar, ingen annan! Tja, vad säger den som skådat misshagligheterna och inser allt blir komplett? Inget saknas av vanvård, vanstyre, dålig stämning?

Behandlingshemmet tog f.ö. sjukvårdsavgift som vid denna tid var 50 kr/dygn. Det hindrade dock inte alls dem från att ta ut alla extra kostnader på andra. Så medan patienterna försökte få ännu en dag att inte bli allt för lik en annan, satt personalen runt rostbiff och andra erforderliga tillbehör. Deras frukostar var något i hästväg med 4-6 köttpålägg och olika ostar och annat gott. Hos patienterna la de möjligtvis ut färdigskurna räknade bitar skinka och en halvtaskig fingrad ost, som personalen redan skurit godbitarna av. Ja ni vet hur det är.. Här delade patienterna frukostbord med en patient som inte kunde torka sig i röven själv. Dessutom skulle vi tvätta hans skitiga kalsonger. Det kallades terapi. Ja ni hör och ser att seriositeten i behandlingshemmets verksamhet var djupgående.. Var det så att personalen gladeligen vägrade skita ner sig?

De var också de som ljög om killen för att bli av med honom, skälet till det var att han undrade var behandlingen blev av. Dessutom tvangs väl han själv in i konflikter som behandlingshemmets flyktiga personal eller dess ägarskap aldrig brydde sig om eller hade utbildning att hantera.. De andra som ingen hjälp fick ställde heller inga krav och de var också de en enorm inkomstkälla.

Det borde blivit en polisanmälan mot behandlingshemmet av Länsstyrelsen.

Långt efter hans utskrivning dök Morgan upp hemma hos killen helt oanmäld. Han frågade om han fick komma in. Javisst vad roligt att ses igen och skulle sätta på kaffet. Vi hinner knappt sätta oss med kaffet förrän han säger ”jag får inte vara här” och ser ängslig ut. Du får väl vara här för mig säger killen, vem vill och kan hindra dig? Det visar sig att behandlingshemmet förbjudit kontakt!? Så kan dom inte göra säger killen du får ju gå vart du vill i samhället. Han är så rädd att han till slut ber att få låna telefonen. Ringer ägaren och bekänner var han är. Snart dyker ägaren upp vid dörren och killen frågar varför de inte får ses? Men får inget vettigt svar. Efter ett halvår hoppar Morgan från andra våningen på behandlingshemmet i ett försök att ta sitt liv. Hans knän förstörs.

Denne utsattes för mer tryck ifrån behandlingshemmet. Redan där hade de förbjudit honom att tala med killen. De påstod att de hade gjort affärer. Ägaren hade lovat killen en lägenhet men denne hade inte ”talat om för de anställda under två månader” att han var påtänkt för den. Utan istället upptäcker killen att en annan patient ska ha den aviserade lägenheten. I den uppkomna situationen så nämnde Morgan att han kände någon på byn som hade en fastighet. Si det gick inte för sig, trots att det inte fanns någon personlig vinning, så skrämde de upp Morgan även här. Vad var anledningen till det då? Redan då förbjöds denne att tala med mig och så behandlade man svårt psykotiskt sjuka patienter..

Mer underligheter. Ägaren hade gått till det kommunala bostadsbolaget i samhället och sagt att de ville ha en lägenhet till ”en anställd”. Sedan visade det sig att hyran skulle betalas till behandlingshemmet, de skulle behålla kontraktet, men det satte killen stopp för, ett enda samtal om sakernas tillstånd till bostadsbolagets ordförande och han fick ett eget hyreskontrakt!

Det här visade sig vara behandlingshemmet som i socialens journaler hade lämnat förfärliga beskrivningar om denne för att motivera tvångsutskrivning. Där påstods ”skrämt all personal och patienter” vilket var en grov falsk anklagelse och ren skär lögn. Nog utgjorde en person som genomskådat verksamheten så totalt ett hot…. Inte dess mindre hade dessa falska uppgifter använts för att motivera hinder för umgänge. Att de stått där i flera år uppdagades när kopior av journalerna begärdes ut. Vid utredning av Länsstyrelsen och konfrontation med Behandlingshemmets föreståndare och dess ägare. Svarade ägaren om varför det stod så  socialens journaler att ”det hade han inte en aning om”. Socialen svar var att de hade bara skrivit utifrån sina anteckningar och en kort mening är ju svår att förvanska eller tolka fel. Trodde någon att Socialen rättade sig efter de nya uppgifterna om de synnerligen falska och grova anklagelserna? Inte då. Det skulle ju inneburit att de fått erkänna att de gjort fel… Hur skulle en helomvändning ifrån inställningen att de höll en fullständigt livsfarlig och hotfull psykopat på avstånd från sitt barn se ut i denna nya verklighet. Att istället mamman var en komplett lögnerska och falskanklagerska förutom mest lik en psykopat? Så ska det ju mycket till att göra parodi på sig i två domstolar och sedan vänder inte socialen kuttingen rätt heller. Inte ens när föremålet för deras omsorg krossar sina ”försörjares” färska utredning från BUP och snart tio års support från socialen på tio minuter i en Länsrätt. Själv kunna ju killen skryta med att sjukdomen, ångest, depression, panikångest inte var värre än att kunna i detta tillstånd genomskåda den människa som skulle komma åtnjuta socialens och BUP förtroende oavsett vad hon sa, men göra sig till hänsynslös clown i alla domstolar.. Livet efter detta Det tar inte lång tid att konstatera hur illa det borde vara både med soc och BUP. Ingen kan väl undgå att se att de hade för hög hastighet och allt gick av bara farten.. Slut ledningsförmåga och ”proppar” som ständigt avlöser varandra länder inte till revision av verksamheten för sedan satte väl prestigen in..

Till råga på allt om det finns mer av denna vara. Så visade sig Socialstyrelsen som dess högste chef sa, ”ha flera anmälningar” på just det behandlingshemmet! Det går ju inte ihop enligt, åtminstone inte, officiell rådande logik. En massa anmälningar måste leda till åtgärder, men det såg behandlingshemmet uppenbarligen till att fullgöra på alla möjliga upptänkliga och förvånansvärt dåliga sätt. På åtta månader blev det fullt av övergrepp och misshälligheter som inte borde förekomma på ett behandlingshem. Chansen för att det var likadant innan som efter är mycket stor.. Betydligt större än det faktum att saker och ting gick rätt till. Dessutom rörde övergreppen inte bara en person utan alla..

För då, året -88, 1018 kronor per dygn och patient kunde man i lönsamhetens tecken fortsätta som om ingenting hänt.. Det måtte ju glädja alla utom patienterna.. Att de hamnade inte bara sist och utanför skaran av intressenter var under dessa åtta månader ingen nyhet. Det var som av födsel och ohejdad vana..

På byn var det omvittnat hur dåligt det var på ”behandlingshemmet”. Anhöriga till personal var bekymrade, men gjordes någon anmälan? Det riskerade kanske ingen..

Driva ett behandlingshem?

leave a comment »

.

Driva ett behandlingshem?

De satt där, ägaren till behandlingshemmet och samtidigt hans kontakt. De hade samtal. Det här stället som sa sig ha terapi i både grupp och enskilt, men där inget blev av. Där varje dag kostade 1018 kr i vårdavgift, som kommunen utan krav på vederläggande av god behandling betalade utan krav på återkoppling? Där det kan ha kommit i dagen varför han egentligen antogs, dels att kocken hade varken tid eller lust att köra åkgräsklipparen till behandlingshemmets stora tomt, att kommunens familjerätt ville hitta något graverande att sätta dit antagonisten för ety han var ju redan ett fall hos dem.

Där protokollet och journaler, med de inledande löftena från mötet kommunens socialnämnd med behandlingshemmets ägare och föreståndare försvann. De fanns inte att uppbåda när Länsstyrelsen ville se dem? Det var ju på min inrådan som Länsstyrelsen tog tag i saken eftersom de groteskt falska anklagelserna inte var det enda problemet utan att de inte höll vad de lovat Socialtjänsten, den betalt för eller mig.

Kommunen hade bistått med eftersöket, en plats där människor fick hjälp. Det här stället, som sedan visade sig ha de högsta lönerna i länet och ändå ville ingen jobba kvar  – kostade 1018 Kr/ dygn. En summa kommunen betalade utan att fråga efter några som helst lyckade resultat av behandlingen.

Ägaren var ateist sa han, en annan sanning var väl att han krökade en hel del på helgerna och killen blev förhörd om sin tro. Frågade om killen trodde han kunde göra under? Bota sjuka?  Nej, men en människa som levt länge under press och sorger kan börja gråta och kunna släppa sitt ensamma tag om sina bekymmer för att hon känner att någon mer bryr sig. Det trodde killen på. Press, stress, ångest och bekymmer kan faktiskt sätt muskler i kroppen på spänn, det upplevs nog som en stor lättnad om sådana spänningar släpper. Förlåtelsen är väl det stora undret egentligen och kanske det viktigaste! Nog förstod killen det, men inte den andre. Killen hade också berättat vad som hänt på det andra behandlingshemmet. Hur han blivit överfallen av terapeuten, sliten i kläderna och nära fallit baklänges i stolen. Där klienten anklagades för att ha varit hotfull medan det var terapeuten som gick loss totalt.. Så det var inget svårt för en mindre nogräknad ägare att fylla på skuldbördan och slippa bli synad. Dessutom blev det ju allt svårare för killen att bevisa sin oskuld och de falska anklagelserna.

.

När han efter en tid av ursäkter ville veta var den utlovade behandlingen blivit av blev han besvärlig och ganska snart gick det upp för honom att de tänkte anklaga honom för hot, dvs när det blev för uppenbart att de inte hade någon behandling av värde var han till besvär och måste utmålas på ett sätt som gagnade en eventuell utredning åt ett håll som inte skulle få dem att framstå som felande, bristfällig eller rent undermålig…..

Två år senare läser han i kopiorna av sina journaler vad behandlingshemmet skrivit om honom. ”omnipotent* ”skrämt all personal och patienter**” bl a. (Sanningen var den, att inför insikten att bli skylld för att ha varit hotfull för säkert tredje gången så störtade tillvaron samman och killen ville ända sitt liv och hoppa ner för ett berg). Några hot mot någon förekom aldrig, däremot var ju ”verksamheten” genomskådad.

* En omnipotent person tror att han är Jesus.? Detta har alltså en fullblodsalkoholist  och ateist kommit fram till?  Sedan kan ju vem som helst undra hur det var ställt med utbildningen för dem som arbetade där och var beslutsfattare.. Läs gärna Driva Behandlingshem II och Behandlingshem III. Det är enkelt begripligt att någon Jesus tror jag mig inte ha varit. Däremot lärde jag mig mycket på ett professionellt behandlingshem..

** En passande beskrivning av någon man ville bli av med och grovt ville misstänkliggöra. Som de två år senare under mötet med killen, Länsstyrelsen och dess utredning förklarade med ”inte hade en aning om att det stod så”. Kommunen svarade ”de hade bara skrivit av sina daganteckningar”. Kort och koncist som daganteckningar är.

Länsstyrelsen fällde behandlingshemmet ifråga för att ha brutit mot flera regler. Bl.a tystnadsplikten! För att ha lämnat sekretessbelagda uppgifter per telefon och utan något som helst medgivande…

Kommunen fälldes också för att ha gjort en ”utredning rörande skydd av barn” §33 utan att ha haft någon som helst grund för det. Mytomanens verk… Dessutom ett falsifikat för att komma åt vad de hoppades vara bevis om psykisk sjukdom och därmed olämplighet till umgänge? Förmodligen skaffade de sig tillgång till hans sjukjournaler också genom detta mindre nogräknade  behandlingshems försorg. Säg den Socialtjänst som är nogräknad förresten.  Tilläggas kan ju att dessa diagnoser ledde iaf inte till någon hjälp och mediciner kunde de blanda och ge i stort sett hur som helst. Att sedan ha sökt sig till ett behandlingshem, fått adekvat hjälp i grupp och enskild terapi, kom liksom totalt bort i det man kallar umgängesrättsutredning! Så sjukt man kan bete sig med tillräckligt mycket fördomar , förutfattade meningar, en lång lista av falska anklagelser och minimal bildning. Att inom vården ha bytt och prövat ett otal gånger och bara misslyckats, medan en enda slutlig lyckoträff i adekvat behandling ledde rätt också kom bort i deras material.. Som man ropar får man ju svar….

Att de ljugit och falskeligen anklagat föll liksom bort….. Kommunen hade iaf brutit mot flera regler i sitt korståg mot ännu en man, förlåt, ännu ett djur. Det känns väl igen i ”ändamålet helgar medlen”? Man höll sig kvar i fiktionen oavsett vad som kom i dagen. Kanske inte först av prestigeskäl men säkert senare. Sanningen måste väl ha gått upp åtminstone när Länsrätt och Kammarrätt sagt sitt om den de satt sådant förtroende till..

Detta var Behandlingshemmet med de högsta lönerna i hela Jönköpings Län, men ingen ville jobba kvar där någon längre tid.. Det är alltså inte sant att folk gör vad som helst för pengar… Sedan ska ingen förglömma att Kommunens eget behandlingshem Lövingstorp fick stänga pga av de skandalösa förhållandena där. Är det någon som minns vad jag ovan skrev om återkoppling från det privatägda? Tja vi kan väl se att inte ens när kommunen själv drev behandlingshem fungerade dessa grundläggande rutiner… Så jag kan vara säker på att familjerätten inte särskilt kan ha utskiljt sig från den övriga verksamheten..

I killens ögon såg det mest ut som ännu ett ställe att tjäna grova pengar på andras elände. Mer om det i nästa avdelning

.

Driva behandlingshem II

Den omöjliga meningen..

leave a comment »

.

Den omöjliga meningen.

..kom ur mun på högsta chefen för länets Socialstyrelse.

Ett behandlingshem och Jönköpings kommun hade alltså fällts av Länsstyrelsen för att brutit mot flera regler och bestämmelser. Konstigt nog ville de inte göra en polisanmälan? Det var ju grova anklagelser och en familjerätt hade använt dessa uppgifter till att bekräfta sina misstankar mot att hindra en fader umgänge med sitt barn. Familjerätten fälldes också. De hade inget underlag för den anmälan och det ärende gjort en paragraf 33 på. Dessutom står det klart senare att de skaffade sig på detta olagliga sätt tillgång till mina sjukjournaler. De som på alla åren inte gett någon hjälp. De innehöll alltså inte en enda rad som kunde vara behjälplig i en adekvat behandling. Falskeligen anklaga mig kunde socialtjänsten göra och de fortsatte backa upp en person som inte bara gjorde bort sig i rättssalarna. Vilket ju visar att socialen och andra inblandade ställde aldrig sig eller objektet en enda adekvat fråga om motiv, avsikter och eventuell sanningsenlighet. Det var inget svårt alls i en rättssal… Men det kräver ju ett förstånd.. Vad krävs för att en självuppfyllande profetia ska gå för långt om inte en ensidigt uppbyggd övertygelse och en sällsynt förmåga att blunda för allt som kan se ut som fakta..

Så vad göra? Ett samtal till åklagarmyndigheten. Den förste sa efter en stund att han inte såg något brott och att han inte hade tid. Svaret på den undanflykten blev ju att be att få tala med någon åklagare som hade tid? Vilket åklagaren tvangs att göra med sitt obetänksamma svar och den andre mannen var av ett annat virke, det var helt klart ett brott att falskeligen anklaga någon på det sätt som gjorts.

Han beslöt att också ringa Socialstyrelsen. Blev kopplad till hövdingen tom. Han beskrev lite kort vad som skett och var försynt nog att fråga om det var någon ide för en patient att skriva en anmälan på ett behandlingshem? Jo, sa denne du kan väl be släktingar och anhöriga om hjälp? Nja, sa han det kunde han nog inte. De är ändå en stor orsak till att det blivit så fel och de har inte hjälpt till hittills. Det kunde bli en hel del skrivande och det skulle inte bli så lätt med bara en gammal skrivmaskin till hands. Skulle de verkligen ta en sådan anmälan på allvar av en fd patient?

Då kom det ”vi har massor med anmälningar på det behandlingshemmet här”.

Jag kommer alltid att förundras av detta svar. En massa anmälningar, samlade på hög – få eller inga åtgärder. Behandlingshemmet med de högsta lönerna i hela länet. Ändå ville ingen jobba där. Utan slutade snart. Jag kan säga att det var inget svårt att förstå varför. På byn gick snacket om hur illa patienterna behandlades.

Flera år senare visar sig kontrollen av behandlingshem, HVB-hem osv vara av det minst sagt obefintliga slaget. Både av Länsstyrelse och Socialstyrelse. Tillstånd måste ha getts på vilka grunder som helst! Nästan 20 år senare glöms minst en utsatt tjej bort av alla de som skulle ha ett ansvar för henne och hon tar livet av sig.

Det kostar när detta skrivs över 4000 Kr/dygn att vårdas på behandlingshem ändå är inte kontrollen fullödig om eventuella behandlingsresultat. Det går fortfarande att skuldbelägga en klient för brister som egentligen hör de ansvariga till. Vanvård och tvång anmäls allt mer, men var är den adekvata behandlingen? SIS tex kan ju inte bedriva något som kallas vård av självskadepatienter. Däremot verkar de basera sin ”behandling” på tvång och åtgärder som bara handlar om lydnad. Tvingats anpassa sig har självskadepatienter gjort tills de inte stod ut mer.. Vad hjälper inte dem om inte att bli sedda och accepterade.

Läs gärna Driva Behandlingshem ff. Det kan ingen tro attt det är ett och samma ställe… inte på myndigheten i alla fall..

.

%d bloggare gillar detta: