castoropollux

Not just another WordPress site

Archive for the ‘Parental Alienation Syndrome’ Category

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

leave a comment »

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

Utbrända kan ju känna det på samma sätt. De har heller inget särskilt val. So vi alla vet sitter ju de bästa spelarna på läktarna. De kan allt och uttalar sig gärna om vad som pågår nere i gräset.

Jag fick frågan och har inget mot att svara.

Konstigt nog ska en del redan i det skedet lära en att man har ett val.. Den som förlorat två tre anhöriga på ett år och eller drabbats av stora bakslag i livet över kort tid inser att val blir det inte många kvar.. Att till slut maktlös, kraftlös, vanmäktig få se sin egen dotter full av hopp, kraft och tillit, kliva in i en dimma man själv som vuxen först kunde befria sig ifrån är en mardröm utan like. Det är ett Hitchkockmanus utan film. En skräckbemängd verklighet överträffande all fantasi och dikt.

De som i förhållanden misshandlats, slagits, skurits, hotats och känt skräck och som når vanmaktens nivåer av hjälplöshet eftersom kränkningarna går så djupt. Jag förstår precis.

Så den som vill förkovra sig ur olika brottstycken för det är ju övergreppens samlade konsekvens kan ju kanske ändå inte ana hur allt kunde gå så fel. Det är omöjligt att gå in i alla detaljer. Mycket har fallit i glömska, men har ju setts poppa ur dimmorna allt eftersom processen mot ljuset fått fortgå.

Hashtaggen ”Häxjaktens Logik” kan ju leda vidare i narrativet. ”PTSD”,”PAS”,”posttraumatisk Stress”, ”Falska anklagelser”, ”Socialen”, ”pappa” är andra. ”Visst rimmar det illa”, ”Driva behandlingshem” innehåller några fler. Allt som allt kan det ändå bara ge en bråkdel av allt som utspelade sig och snart fick karaktären av rena tortyren. Det mot en person som precis kommit ut i livet med en helt ny och evolverande syn på sig och omvärlden. Långt ifrån färdig, men vad hinns med på 8 månader? Den glädjen blev kortvarig och innehållet, händelserna, utvecklingen skulle säkert bli en bok.

Hur perceptionen kunde förvandlas från hopplöshet till ljus, från svår obotlig sjukdom till entusiasm, intresse för papparollen, måste ju upplevas för att förstås.. Hur en distanserad gud blev en personlig vän, kraft, tröst var en annan föreställning ingen, allra minst en person som jag kunde förvänta sig. För mig var hela mitt liv fel och hade så varit under hela uppväxten. Varför skulle jag neka mig allt detta nya… Det kunde andra bättre se till hur man förstör.

MEN, vem kunde föreställa sig att myndigheter och andra kunde bryta mot så många lagar, vem kunde föreställa sig eller ens fantisera om hur man tro en psykopats karaktärsmördande beskrivning av min person, bak min rygg, skvallret, tisslet, tasslet. Och prestigen är ju en figursydd kostym åt akademiker som inte vill bli påkomna med tjänstefel, grova brott, förtal, grov falsk tillvitelse.. Turligt nog är inte mitt exempel ensamt i denna vår del av Norden. Tidningar, TV rapporterar om övergreppen socialtjänsten begå under det att de påstår sig ägna sig åt sin verksamhet Barnets Bästa… Ett trubbigare instrument är svårt att hitta. Men polismyndigheten står ju inte långt efter…

Det här var som så mycket annat ingen inbillning alls.
https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/02/omkring-tvivlen-pa-att-bli-pappa/

och skitoholikerna i Tranås med hövdingen Shitting Bull i spetsen står ju inte långt efter i dårskap och skadeglädje heller som tog de gamla falska anklagelserna till en lägre nivå… bara för att det var roligt att orsaka lidande, förnedra, kränka… och det är inget svårt att ta hedern av andra när de själva ingen har. å andra sidan finns ingen ryggrad att erkänna sina fel heller så de måste ju upprepa, stärka och skydda det de börjat odla.. Detta folk har alltså funnit utlopp för sitt hat i ett partiprogram, ett partitur för narcissister.. Och det för någon de anklagade leva på bidrag. Men som sagt de klarade av att håna för koncentrationssvårigheter, minnesproblem, att så mycket tog sådan tid, sömnbrist, trötthet, muskelvärk, saknad.
Ja de är fega, ge sig på de stora riktiga svindlarna vågar de inte…

Jag är då stolt över att ha fler friskhetstecken än flera av dem tillsammans.

Nu ska jag se Les Miserables igen.

Annonser

Postdramatisk Dress och PAS

with 3 comments

.

Postdramatisk Dress och PAS

Så lönar det sig att krydda sin historia med svek, övergrepp, incest, våld eftersom det ger en större garanti för fortsatt uppmärksamhet i offerrollen. Att berättelsen har lite att göra med verkligheten bekymrar inte eftersom de enda vänner som accepteras är de som inte ställer allt för svåra frågor. Dessa människor bygger in sin verklighet i ett skört komplex och varje hot mot dess risk för ras attackeras med frenesi och laddas med skuld, den ammunitionen biter på dem som vanligtvis viker sig för lätt.

På samma villkor som de accepterar vänner stöter de bort proffsen och upplever dem som hot eftersom de besvärande frågorna blir för närgångna. Dessa människor gör aktiva val men de är begränsade av de spelregler de själv satt upp. När barn dras in i detta visar de i de svåra fallen ingen som helst pardon med barnets behov och glädje för den andre föräldern eller andra som villkorats bort ur barnets verklighet.
Man kan säga vad som helst om den bristande sjukdomsinsikten men problemet är egentligen soc. och faktiskt BUP som i många fall inte förstått principen eller spelets villkor och krav på lydnad i Offerrollen. Socialtjänstens domäner fungerar bara i enkelriktade spår och skulle tyvärr aldrig komma på tanken att konfrontera ”en berättare” med några krav på fakta vilket iaf domstolar med framgång gör…. Varför skulle de det. En person som med sina berättelser uppfyller alla deras föreställningar med otäcka beskrivningar av utsatthet, hot, övergrepp osv, behöver ju inte tillfoga några fakta åt berättelserna.. Därför gör ju alltid dessa personligheter parodi på sig i domstol. Förvissningen socialtjänst & andra aningslösa bibringat utgör också förutsättningen för det platta fall som demonstreras i rättssalarna..
Att bli utmålad som en farlig och hotfull individ är en förvånande såväl som chockerande upplevelse särskilt som inga anmälningar finns heller. Att faktiskt vara utpekad som ett något av ett hot handlade helt och hållet om att spelet och spelaren redan var genomskådad, men sådant ställer okunnigheten inte frågor om.  Den nöjer sig med ett paraply, det outsagda och enkla svaret ”män är djur”.
Den som av tragiska skäl växer upp med få belöningar och mycken övergivenhet får snart många frågor om tillvaron av saknad och sorg, frågor som aldrig fick ställas och skyfflades undan, tvingar fram många existentiella beslut och ställer snart inte så stora krav på belöningar, men förstår fullt ut inte konsekvenserna av sina val heller. I värsta fall är konsekvenserna den andra belöningen, men det är ett kostbart spel för alla inblandade och särskilt för chanslösa barn.
Förakt för svaghet lös igenom många gånger och det var beklämmande, men i en sådan värld ryms många att förakta och främst det egna jaget som av existentiella skäl inte längre har samma chanser som som alla andra. Kanske föraktet ses som en belöning och ett slags torftig tröst i skadeglädjen den blir med spelarens smala tillvaro förvissning om att någon annan kan skrattas åt istället för dem själva.
Denna sortens människor lever länge i sin offerroll av ”sorg & besvikelser”. Priset för att komma ur detta är alldeles för högt. Lögnerna och falsarierna alldeles för många. Större delen av tillvaron är en lögn och det skulle dessa sällan medge och tvingas ta konsekvenserna av. Förhoppningsvis är inte alla ”offer” så infekterade av sitt eget påtvingade spel att det inte går att komma ur. Tyvärr är det inte alltid fallet. Det går ju alltid förneka sanningen… och det gör man så länge kostnaden ser för stor ut..
.

Leva upp till förväntningar…

leave a comment »

.

Det är synnerligen märkligt att skåda socialens kräftgång och dess märkliga inställning till vad som är bra för de barn de ska sörja för. Det visar sig vid läsning att socialtjänsten fattat misstankar om släktens olämplighet när de av naturliga skäl ifrågasatt det underliga beslutet att inte låta de föräldralösa barnen fira jul ihop men sin släktingar. För detta drabbades de av det märkliga beslutet att stämplas som att ha samarbetssvårigheter?

Inget är nytt under solen. Med så lite förstånd som socialens beslut ibland synes tagna. Fattas mycket innanför skalet när de tar så illa vid sig av berättigad kritik.

Alla umgängesfäder har stött på det här förut. En otrolig styrka och kraft att motivera sina tokigheter och besluten tagna i samma anda. En lika frånstötande process när de ses ha så lite motiv för sin beslut att de har likheter med inskränkta sekters intellektuella nivåer.

Inga utrensningar av hjärnspöken sker, allt rullar på som om ingenting har hänt. Det är väl förmodligen så, inget har hänt som påverkar verksamheten, det har det inte i vatikanen heller på flera hundra år.

Aftonbladet.se

Till tonerna av Povels ”De aja bajande fingrarnas land”.

.

Svartsjuka är vanligt-

with 3 comments

vis ett kanske omänskligt monster. Jag är definitivt inte mycket för att tala om besatthet men i dessa fall är begreppet nära nog relevant. Svartsjuka formar på ett särdeles märkligt sätt omvärldsbilden hos den drabbade och styr all uppfattning i en negativ riktning. Att svartsjuka har med dålig självkänsla är mer eller mindre fastlagt och så länge den finns kvar som motor så finns inga chanser till förändring. Hur erhåller någon denna svartsyn på sig?

Det kanske kommer ur orättvis behandling. En förälder som hela tiden tar parti för det mindre av två syskon orsakar förr eller senare att den äldre inte bara ser sig förbigången utan konsekvent får skulden uppkomna konflikter. I värsta fall lär sig det yngre syskonet att utnyttja situationen till att vinna i alla situationer. Konsekvenserna för den förfördelade kan inte annat än utvecklas i negativ riktning.

Att hela tiden ta parti för den som utgör minst bekymmer eller den starkare är inget annat än en konsekvens av att de personliga problemen gör det till ett oöverstigligt besvär att försöka se någon annans. Med ett sådant urval av dels ”belöningssystem” för minst problem åt den starkare men åt den andre för tystnad gjuts varje barns återkommande förbiseende mer eller mindre fast i dess personlighet.

Svartsjuka kan bli manipulativ därför att varje situation som ter sig som ett inkräktande måste med särskilda medel säkras mot ett mycket större hot, förlusten. Dessa blir vanligtvis mycket kontrollerande och bevakande och skyr inga medel för att slippa obehaget. Hur de hotar för att hålla kontroll är väl överflödig information, men att de målar omgivningen i passande färger för sina syften är kanske en nyhet. Troligtvis är de djup brunn och en källa för att sprida förtal och skvaller efter tycke och smak allt efter önskemål. Åtminstone om manipulation har blivit en vana.

Att människor med låg självkänsla lätt blir ett offer för religion är väl sgs garanterat. En del hamnar någon annanstans och blir också där utnyttjade för den organisationens syften. Det kanske utgör en viss trygghet om än falsk att ex. veta vilka som är onda och vilka som är goda. Att vara på den goda sidan kan utgöra ett visst skydd mot kritik men pressade avslöjar de snart sitt inre.

En del finner faktiskt sin gud om de kan släppa sin stolthet för en stund andra kämpar än emot och lämnar konskvent en hel del offer i sina spår.

Svartsjuka ser bara det den vill se och är mycket tragiskt för den omgivning som befinner sig i dess brännpunkt. Anpassning är ett krav men hur länge orkar den andra med och till vilket pris?

Att som barn växa upp med ett faktum och en föreställning om en fader som försvann i samband med dess födsel kan lämna en hel del svårläkta trauman. Speciellt som det onekligen är svårt att förklara för ett litet liv och när än den verkliga förklaringen väl infinner sig så är den smärtsam för den övergivna mamman och dess barn. Kanske den därför undviks? Visst söker en människa i tidiga år drabbad, en bättre sanning en befrielse från, den de tvingas bära med sig och visst är de så innerligt väl värda ett bättre liv, än att ha växt upp med en tillvaro mer eller mindre uppfyllt av svek. Nog finns den gud som ömmar för dessa behov!

Med alla möjligheter till förändring på plats är det trots allt upp till människan att söka, tränga sig fram inför möjligheten att få lämpa av sig sin börda. Det är givetvis mycket svårare för den som känt sig eftersatt att skaffa sig det den vill. Villkoren är trots allt sådana, i annat fall blir människan bördans offer och dess slav. Då blir det en påminnelse av det förgångnas oavslutade trauma om svek, om en ny generation kommer hem och är glad över att träffat sin andre förälder. Glad över att ha en. Glad över att nästa gång träffa den igen. En naturlig känsla av glädje och bekräftelse får inga andra konsekvenser än vad salt har i sår.

– Svaret på varför manipulation förekommer kanske ligger i det otillfredställda behovets mekanik. Sinnet gör inget annat än väger alternativen. Är de få eller inte ens möjliga ligger frestelsen nära till hands att vrida sanningen närmare möjligheten att närma sig en eventuell belöning. Det är inte långsökt att anta att det utvecklas en förmåga att manipulera omgivningen när belöningarna anländer.

– Svartsjukan handlar om att kontrollera omgivningen inför ett faktum som är mycket mer än en hotande förlust.

– Det är ett ohyggligt ögonblick, att tvingas inse att för var gång du lyckats smälta isen mellan ditt barn och dig, så orsakar det en ny konflikt vid hemkomsten, där barnet tvingas offra barnasinnet därför att bitterheten mot alla odds kräver det. I det här ögonblicket upphör ofta relationens glöd av eget val eftersom priset är för högt att fortsätta.

Att som vuxen leva i denna korseld av krav, hot, kontroll och inte så oförblommerat förakt heller, blir ett oöverstigligt offer och med uppbackning av mer eller mindre likasinnande i kampen om ”ont och gott”  blir lätt den sansade, situationens första offer och för syftet lämpligen demoniserad… Annars verkar ju hela modellen ”ont eller gott” alldeles förfelad, missbrukad och rentav förfalskad enbart för sitt inskränkta syfte och det skulle ju avslöja dess användare långt mer än avsett! För bevarandet av gruppens gillande gäller det att mata rätt djur, fördomarna och de förutfattade meningarnas monster annars hotar kylan och det är det sista dessa vill uppleva. Villkoren för detta spel tas helst ur egna erfarenheter, självupplevda eller förlängningen av gruppens samlade ”skatt” integrerade i systemet.

– Den svartsjuke kan ju inte skjuta sig själv i foten för då är spelet förlorat. Skulle reglerna för gruppen överträdas och spelmarkerna ta slut siktar de förresten någon annan stans. Det finns säkert inte många val kvar i livet om man inte satt sig in i människors spel och har alternativ till hands, det borde kanske vara vårdens intentioner.

Att i detta läge tränga ett barn in i ett hörn och avtvinga det lojalitet är för det kontrollerande sinnet onekligen det minsta bekymret. För barnet är lidandet obeskrivligt. Att hamna i konflikt där lojaliteten hela tiden krävs sätter allt vad ett växande barns krav och behov av på trygghet ur spel. Acceptansen blir villkorad utifrån om föräldern är nöjd med responsen. Barnets välbefinnande är lämnat därhän till förmån för det illvilliga större barn som har fler verktyg och mera makt att sätta sina egna krav främst.

Den förtvivlade vänder sig givetvis till första instans för att få till stånd en lösning på problematiken. Upptäcker dock att här finns samma modell av föreställningvärld ”ont och gott” och har du redan varit en människa med problem är du redan uträknad. Ont eller gott innebär också ”bra eller dålig”. I den jordmånen kan vad som helst planteras. Psykologer och andra verkar inte utbildade i att förstå utan mer till att sätta samman tankemönster som passar deras föreställningsvärld och där finnas onekligen grogrund för plantor. Många till slut friande domar har visat på det sakförhållandet. De som aldrig gått till domstol är betydligt fler och dess orsak är socialens minst sagt ”egna” domsförfarande utan några större beviskrav. De har ibland inga större principer än vad en lynchmobb är försedd med.

– Detta samhälle skuldbelägger alldeles för ofta individen trots att det egentligen är bristerna i vården och omsorgen som är orsaken till att så mycket problem förblir.

– Alkoholisten får bära skulden för sitt missbruk, trots att det skjutit upp hur många behandlinghem som helst med inga andra intentioner än att tjäna pengar på andras problem. Nu är ju de flesta stängda men missbruket och problemen är definitivt inte mindre. Narkotikamissbrukaren är lika utsatt för samma tvång att bära sin skuld trots att de också varit lätta offer för affärsdrivande behandlingshem. De mindre nogräknade behandlingshemmet har i stort sett haft fria händer till att bete sig hur som helst och anklaga vem som för vad som helst. Det yttersta ansvaret för kontrollen vet vi idag var den satt och hur betydelselös och ofarlig den var. Idag är ”behandlingen” nerkokad från flera år till några veckor, resultatet och effekten av ett sådant minimalt ingrepp låter vänta på sig, men behöver säkert inte synas. Att bara erbjuda antabus eller motsvarande till missbrukaren kan lämna möjligheterna och valen till den som har minst av dem. Det säger betydligt mer om den rådande människosynen.

Märk väl att människor med kontrollbehov inte trivs bland folk som ställer frågor som benar ut fakta om det de berättar. De vill bara ha kommentarer som bekräftelse på mottagarnas och de egna fördomarna.

Mot detta kan inget annat än öppenhet ställas. Lägga fram fakta så som de är. Jag är inte så rädd av mig och skammen hör hemma bland lögnerna och där gnager den. Vad är bättre att locka fram ormen med ur mångas inre än ett bete, en åtel?

.

– Vi bär föreställningsvärldar inom oss och de kan var till hinder för att se vad som sker under ytan. Med ett liv mera format av att försöka glömma vad som varit undviker många av konsumtionens generation ens att bemöda sig om vad som verkligen händer. De är förståeligt nog redan trötta.

Written by CastoroPollux

18 februari, 2010 at 14:17

Konststycket…

leave a comment »

.

Konststycket…

Hävda gudomlig förändring, tro, liv och

samtidigt ”lyckas” få ett barn övertygat om att det finnes ingen gud?

Offret är enormt och ett mått av omåttlig hänsynslöshet och han dog ändå.

Predika tro..

Praktisera bitterhet, hämnd, oförsonlighet, hat och förakt.

Vad är det med denna självpåtagna makt och kontroll?

Att inte bry sig om vad som offras!

Att troget väva sattyg av jävull

Så att barnet blir lika bittert besviket och främmande för sig själv som sin moder.

Att låta otrygghet, missnöje och osäkerhet regera en uppväxt,

är garantin mot att slippa möta glädjen hos ett barn som är och var lyckligare än en själv.

Vilken plåga att inte kunna möta sitt barns förtröstan, förväntan och glädje över sin far.

Utan istället ifrågasätta den…

För att slippa konfronteras med sin egen saknad, sorg och smärta efter sin..

.

Det finns många förklaringar till beteendet och det borde finnas många..

..till varför ingen stoppade detta.

Vanmakten blev min egendom. Lager på lager av sorg och förtvivlan cementerades.

.

Kan detta vara människan som påstod hon blev sviken av alla men bara kan håna sina partners?

Inte har ett gott ord till övers för sina val, sina tilltänkta?

Påstår alla män svikit och därmed antyder inga val själv gjort!

.

Jasägare och dåliga rådgivare finns alldeles för många av.

Den bittra behöll bara dem som aldrig vågade säga emot.

Den attityd barnet konstant möttes med.

Falska anklagelser flödade likt en malström..

mindre nogräknade passade på för att själva slippa bli synade..

.

Annars är väl beteendet vad socialen anbelangar mest styrt av att dölja sina förehavanden. Prestigen är en viktig faktor för myndighetsutövare, som vet att de inte gjorde rätt och inte någonsin kommer att göra det heller.

Därför att skammen av att inte förstått vad som skedde kan ju döljas av att inte vilja se. Att inte kunna eller ens vilja skilja det sjuka från det friska. Sådan är ondskans och den hänsynslösa skammens natur.

.

Läxan är också att de som inte vill dela ett liv, inte tar ansvar för sitt eget, aldrig släpper taget efter att förhållandet är slut.. De kommer alltid skylla ifrån sig. Det främsta tecknet på PAS är alltid vad som sker efteråt…

Flera år senare gör samma person parodi på sig inför sittande Länsrätt, på socialen och på BUP’s purfärska utredning, 100% för henne…och det är ju klart att man blir lik de man länge umgåtts med. De på socialen som på alla år inte kunde ställa henne en enda adekvat fråga. Inte sig själva heller….

Eller BUP som på rekordtid inte kunde låta bli att följa sin skumma instinkt istället för fakta. Inte ville väl prestigen att socialens två utredare skulle få skämmas redan i Tingsrätten.  De strök raderna som så avslöjade karaktären på denna person i livet efter detta. Ett blogginlägg om nonchalansen i domstol, hos socialen osv.. Livet Efter Detta

Betänker man det faktum att de även här bröt mot Barnets Bästa, blev det en kompakt mardröm för ett barn.

. . . .

Vem överklagar inte till Kammarrätten som skandalöst redan förlorat i Länsrätt. Kammarrätten kvickt avslår överklagan. Döms kvickt att betala motpartens rättegångskostnader i betydelsen att fallet i och på Länsrättens golv var synnerligen övertygande utan drar tillbaka sin överklagan i akt och mening att slippa betala. Medan Kammarrätten utan att tveka dömer motparten att betala i alla fall. Då är Länsrättens dom och grunderna för den förlusten så tydlig att Kammarrätten inga som helst tvivel hysa om vad för ett ”barn” Socialen närt vid sitt bröst, BUP svalde med hull och sirligt läbbiga hår.. Detta är ingen cirkus ändå översänder Rättshjälpsnämnden ett dokument som påtalar att käranden sökt socialbidrag, (för att överklagandet blev så dyrt..).

Summa Summarum. ”Barnets Bästa” kan se hur vrångt ut som helst och få vilka förödande konsekvenser som helst för dem de skulle värna… Tre olyckliga personer är ingen dåligt resultat för något som på allvar betraktar sig som verksamhet… Bryter mot lagar, förordningar, sprider grovt förtal.

%d bloggare gillar detta: