castoropollux

Not just another WordPress site

Archive for the ‘PTSD’ Category

Shitoholics… i Tranås, ett decenniums skitsnackare avslöjade!

with 4 comments

.

Shitoholics… i Tranås, årets avslöjande?

Så roligt det kan bli:) Rasister, muslimhatare blir avslöjade, hatande hatare blir avklädda och rena mässingen är så opolerad att man inte kan trot….. 😀

Avslöjar man skälen och de bristande fakta skitsnackare brukar dölja sig bakom så hittar man vanligtvis en liten looser bakom den andliga burkan de helst döljer sina verkliga jag bakom. Den Svenska kulturens största och bästa försvarare, skrikande om alla hoten, förklär de sig helst själva i brist på mod och förekommande feghet. De kommer ingen vart utan att ljuga och offra någon annan för sin snöda framgång. Om nu bristande status kan kallas framgång? I brist på framåtskridande eller uppåtgående kan ju illusionen åtminstone duga som fiktion om andra faller för deras blick eller tal. Då kanske ingen märker att de själva aldrig är på väg någonstans. Säkert lurar de iaf sig själva och det är väl kanske den största plågan, som väntar på sitt inträde i verkligheten.  Jantelagens efterföljare tål ju inget, vill inget lära heller. Nåde den som tänker annorlunda.

Söker man på uttrycket shitoholics på google så visar sig resultatet bli mindre hedrande och förhoppningsvis sällsynta hobbyer.  Oavsett den sakens natur och definitivt för bättre vetande tänkte bloggaren placera uttrycket på den inre nivå där det kanske bättre hör hemma. Så hur kan det te sig när den verkliga gömda sanningen får ta sig fram i bruset från de mest högröstade?

Vad är en shitoholic då enligt en definition som bygger på självstudier i ämnet? Gamla tiders ryktesspridare kommer väl ganska nära sanningens natur. De hade inget bättre för sig och fick väl för en stund känna sig lite viktigare än vad de annars brukade göra. De kan väl dels liknas vid dödgrävare i gamla synder om det finns några, men det är värre än så. Det är inte bara de egna eventuella synderna utan här passar rykten, även lösa sådana, anklagelser och annat som hand i handske till ett sinne enbart avsett för smutsiga avsikter och med lämpligt praktiska för situationen begränsade förståndsgåvor och ett allestädes frånvarande förnuft.

Varför har man smutsiga avsikter? Tja det enklaste svaret blir ju att man inte har något bättre för sig. Looserns tema och script för att konstruera en verklighet om än fatal, är ju ytterligt begränsad. Fast det låter ju inte riktigt klokt att inte ha något bättre för sig, men å andra sidan för att tämja livets och besvikelsens smärta och vånda, kanske skadeglädje och annat får vara något av ett surrogat för bristen  på ett riktigt liv. Inte för att det ger tillfredsställelse, men å andra sidan är man som ”tiggare” kanske inte i den situationen att ha så många bra val tillgängliga… Särskilt inte när missnöjet sjunker allt djupare in i själen och ger besvikelserna och bitterheten allt större utrymme på ett alltmer bristfälligt förstånds bekostnad.. Att det är ett slags beroende är också klart, för någon egen vilja att ge upp sitt beteende existerar inte. Dessutom kan ju inte ”missbruket” upphöra om inte ett bättre alternativ uppstår och det gör det ju absolut inte för den som inte vill upptäcka några. Determinismen letar knappast efter offer men dessa tar ju på sig kostymen som om de var födda i den.. Eller är så invanda med den att alternativet inte existerar..

Visst är det en existentiell position som skriker ödslighet och utsatthet..! De har ju redan förlorat och då finns ju heller inget att vinna. De karaktärsmord dessa ägnar sig åt tjänar inte heller något högre syfte annat än att befria dem själva från kravet att erkänna sina egna fel. Men det är ju det som är så skrämmande för dessa individer. De har redan tittat sig i spegeln flera gånger, de har tittat ner många gånger och har ingen lust att få svindel igen. Så för att slippa göra rätt, erkänna sina felsteg o brister i form av missriktat behov av uppmärksamhet, vilket skulle orsaka egen smärta så tar man den bredare, enklare vägen av det skälet att det är det minst plågsamma.

Istället för att utforska sin vånda så anstränger de sig istället för att på andra sätt påvisa att de är sanningsenliga och hedervärda, genom att prata mer skit, komma med fler anklagelser, vilket orsakar den nedåtgående spiral de inte själva vill erfara, utan i brist på mod låter drabba andra. För så är det, har man mod och ryggrad kan man erkänna sina fel. I avsaknad av det gör man bara saker värre genom att komma med nya anklagelser och grundlösa påståenden. Å andra sidan befriar det från personligt ansvar, men med gruvliga konsekvenser. Ingen ska väl påstå att egot anstränger sig för att vara generöst, men å andra sidan hindrar ju alla personliga besvikelser just den egenskapen att styra och historien blir sitt offers ryttare. Belöningen är skadeglädjen hur kortvarig och förödande den än i förlängningen är..

En shitoholic vill ju knappast bli avslöjade som de lögnare de faktiskt är heller så då får ju uppfinningsrikedomen kompensera bristerna på verkliga fakta istället. För så är det ju, sinnet som med ”förkärlek” ägnar sig åt hat o förakt, förminskning av andra är ju inte särskilt begåvat eller upplyst. Däremot djupt besviket och utsatt. Att vara svältfödd på äkta kärlek betyder också att man tvingas villkora sin existentiella grund. Kompensationen blir ju i värsta fall att göra sig intressant på ett dåligt sätt. Under detta tryck visar sig dock förståndet inte från sina bästa sidor. Snarare är ju fördomarna till fördel för den ”matematiska” simpla och förenklade processen av att slå ihop orsaker och påståenden så att de ser ut som reella fakta. Vad är väl bedrägligare för sinnet än att fördomarna, de negativa förväntningarna bekräftar sådana personers uppfattning? Vägen till övertygelsen blir ju betydligt kortare för sinnet som bara vill ha sina negativa ”förväntningar” bekräftade. Otåligheten blir ju till förväntningar som helst vill gå i uppfyllelse och ropar på att få bli bekräftade… Vilket ju snart hörsamma av sinnet som inget hellre vill än bekräfta sina fördomars önskedrömmar.

Blir du testad av dessa individer och det kan ju sägas att det förekommit, så tro inte att de utför sina test särskilt noga eller framförallt inte förbehållslöst. Ett felaktigt resultat är ju en katastrof för övertygelsen och den rigida redan förutbestämda uppfattningen. Det här är människor som inte vill bli förvånade, överraskade eller motbevisade. De vill ju bara ha sina entydiga resultat och varje antydan om en möjlig bekräftelse blir ju lämpligen förvanskad till ett konkret bevis. På samma gång måste ju besvikelserna över uteblivna resultat/bevis också förvanskas till ett behagligt mått av bekvämlighet och eliminera den obehagliga tanken inför risken att tvingas till nya omvälvande värderingar. Den låga självkänslans natur är ju av en sådan beskaffenhet att när den väl berövats alla vällovliga distraktioner som andras problem, då väntar något betydligt svårare, att ta itu med sina egna problem istället och det är väl här som modet brister så betänkligt. Det är mycket enklare att ge sig på andra istället och när man ändå inte har någon stolthet så är det ju inte så svårt att ta ifrån andra deras. Har man en stolthet så har man förmågan att skämmas men utan den är det ju fritt fram för karaktärsmord förtal och ryktesspridning på egna villkor.

Pöbelns strävan efter byte är väl som storfiskarna, de skryter gärna med vad de haft på kroken men ber man dem bevisa det blir det alltid problem. Då blir de kränkta också…. och det vet du väl vad det betyder. Du har blivit deras nya och ännu värre fiende.. Ju närmare ett avslöjande du kommer dess hotfullare och med större bredsida anfaller de personen.

Stans största skitsnackare är väl inget vidare epitet, ändå verkar tronen inte vara särskilt frånstötande? Att reflektera över den saken är kanske lättare som offer än som gärningsman. Oviljan att erkänna sin egna brister och fel kanske underlättar viljan att som herre på den imaginära täppan försöka göra sitt liv aningen mer intressant med att sprida förtal och skitsnack, i alla fall tvingar det lyssnaren bort från det fokus skitprataren inte vill ha på sin egen person. Ett sinne under press är irrationellt och rationellt på samma gång. Förenklingar och ytliga betraktelser blir genvägar till att få påståenden och anklagelser att se ut som fakta. Problemet är ju att svaret alltid är givet på förhand.

Dessa kan aldrig förutsättningslöst gå in i en fråga de inte vill ändra åsikt i. Det gör ju att de alltid går baklänges in i framtiden. In i alla frågor och åsikter och tål aldrig några invändningar. Den fasta föresatsen hur tunn eller smal den än är, styr all informationsinhämtning. ”King of the roads” – Betyder breda däck och rak kurs. Inget annat. I eventuella kurvor kör de alltid av vägen..

När tillräckligt många personliga besvikelser hopat sig övergår sinnet till att rationalisera bort dem till förmån för sådant som kan tvinga bort intresset från de egna problemen och rikta det mot andra. Detta enbart för att slippa stå till svars för sina egna tillkortakommanden och brister. Beteendet blir till ett bålverk till skydd och en ursäkt att slippa göra något åt sin egen situation. Denna kamp mot bättre vetande bedrivs bara av det skälet att de egna bristerna och tillkortakommandena är för plågsamma och skadeglädjen och de ihåliga ekande skratten en störande tydlig indikation på de egna problemens egentliga natur. Så människor som inte har mycket för framtiden, gör ju sitt bästa för att andras lilla lycka inte ska störa dem för mycket. Jantelagen kräver sin makabra tribut.

Det är väl som med drickandet, det börjar så smått och sedan blir det ett beroende. Dyker det inte vid detta laget upp några sällsamma distraktioner så lär väl missbruket blomma ut i fullständigt beroende och besatthet. Beroende och besatthet kan väl inte leda till annat än att omdömet får göra avkall på sådana normala begrepp som fakta. Ingenting vägs ju mot något annat utan allt blir väl mer som en enda strävan att bekräfta sina förutfattade meningar. Till det krävs ju en hel del fördomar och inskränkta åsikter, som att ha haft problem i livet, i uppväxten osv. Inget degraderar en människa i dessas ögon som att det varit riktigt taskigt. För till den missbrukande andens främsta attribut hör ju förnekandet av de egna personliga problemen och då blir ju säkert spåren av sådant i andras liv ett föremål förstärkt av det egna föraktet. Hur ter sig ett sinne lagt åt förakt för andra? De är ganska säkert rasister, det hörs ofta i skämten. De är avundsjuka och missunnsamma. Det ska ju till en inskränkt värld för att stanna där och trots de snäva konklusionerna inte ha mycket mer att skratta åt.

Det är väl här som begreppet börjar framträda

Vad ägnar de sig åt? I min beskrivning av Häxjaktens Logik som utspelar sig för närmare 20 år sedan så faller dessa människor pladask för beskyllningarna för att sabotera umgänge. Hur man kan falla pladask för beskyllningar i en umgängestvist är ju en sak, men att förvanska dem och förstärka dem för att själva bli lite märkvärdigare är väl en sann shitoholic’s natur. Socialen som aldrig gjorde polissak av anmälningarna borde väl ha gjort det om dessa anklagelser verkligen var av allvarlig art. Höll de sig nu inte till lagen, så hindrade det inte dem att gå närmast laglöst tillväga.

Så hur behandlar dessa grupper av förtalare fakta? Hur behandlar en skitsnackare fakta? Alla kan läsa detta Livet efter detta Det är bla annat ett utdrag ur ett brev från en advokat till min. Här står i klartext att något misstänkt aldrig förekommit och det ska väl knappast behöva tilläggas heller att en umgängesrättsutredning kan innehålla anklagelser som ska inverka menligt på den andres möjlighet att upprätthålla ett umgänge. Sådant kunde ju domstolarna ha stävjat för länge sedan, med kraftfulla lagliga åtgärder mot föräldrar som försökte sabotera umgänget, men icke. Vi har ett sovande rättssystem med funktionärer som verkar tycka det är ytterligt tråkigt att ägna sig åt detta…

För att inte bli av med den bländande kronan skitsnackaren tillskansat sig heller, så inställer ju sig faktum än märkligare än att jag som förstahandsinformatör och som part i målet skulle ha sagt något annat än det som står i detta brev? Så det innebär alltså att föra ut påståenden om att jag skulle varit en misstänkt pedofil är inte bara att förvanska vad jag säger utan också gå ärenden åt motparten, vilket ju borde förvåna varje rättstänkande individ. Det kan man ju givetvis göra om man inte har högre tankar om sig själv än att man kan springa med skitsnack och tycka det känns spännande. Dessutom är ju tanken att bedriva smutskastning och karaktärsmord. Sådant har sin grund i avundsjuka, hat och nog klär missunnsamheten den person som måste förvränga fakta och sanningar för uppnå sina önskningar av att skada andra.  Att det också kan handla om så flagranta överdrifter bara på grund av personlig hämnd borde väl rendera skitspridaren en själslig undersökning och misstankar om djupa personliga problem istället. Psykopaten är alltså inte långt borta..

Så detta faktum att tvingas publicera Livet efter detta  för att påvisa bristerna och faktafelen i det förtal som pågått i flera år här i Tranås borde ju gett dessa mindre luft under vingarna, men bara tillfälligt. För de vill ju som sagt inte erkänna sin fel eller att de spridit lögn och förtal. De väljer bara något annat och mycket värre att anklaga mig för. Om någon trodde att det första var ett lågvattenmärke för något som inte är större än en pöbel så påstår man nu, att jag är en gubbsjuk snuskhummer? De mest framstående vittnena skulle vara de som spritt ut att jag skulle vara misstänkt pedofil? Bilden av vad en grupp sanna loosers verkligen är framträder allt tydligare. Vill man inte erkänna sin låga status eller ännu värre, sina fel, är det bara att ta till en ny lögn, en ny beskyllan, för försöka återta sin status av häradsbetäckare av särskilt snuskig information. Tanken på att föra sin unkna avkomma av förvridna beskyllningar, smutskastning och förtal talrik kan ju bara kännas okej för en desperat kultur. Till det ska ju läggas annat som denna grupp menar sig veta bättre än jag och som de också fört ut som någon slags sanning. Att jag inte bryr mig om min dotter? Det är ju i sanning en förvånande slutsats eftersom den klingar i samma ton och falska klang som den mor som påstår att jag aldrig varit intresserad av eller älskat vår dotter..

Så närvaro vid förlossning, permissioner från behandlingshemmet före och efter förlossningen betyder ingenting? Inte för den som vill stänga av kontakten och som är rädd för att förlora den. Att upptäcka glädjen med att bli far och pappa, få kontakt med mitt barn är lögn? Det kan bara en lögnhals och en förljugen förälder påstå och det går ju bra att vinna med hjälp av en socialtjänst som inte kan skilja på sanningar och rena lögner.. Skrämmande tydligt blir vansinnigheterna när det finns folk som på fullt allvar inte tror att PA existerar… Jag fick trots panikångest och andra problem trots allt kontakt med vårt barn, det är betydligt mer än vad man kan säga om den hämndlystna modern. All mina fotografier visar på att vår dotter var medveten om fotografens närvaro. Ögonkontakten lyser sitt eget medvetna ljus på fotografierna. Att ha sett den påstått försakade förälderns fotosamling är en förfärlig insikt om utsatthet och främlingskap.

Eller tänk vilken överraskning att berätta för den vuxna att det finns bilder från förlossningen, de som mamman ville jag skulle slänga???? Den vuxna har ännu inte viljat se bilderna? Vilket kanske kunde vara en ögonöppnare för den som menar att jag inte vill ha kontakt eller bryr mig om min dotter? Det kanske är denna som inte vill ha kontakt med sin far! Levande i full visshet och övertygad av ett förgiftat hämndlystet sinne att hennes far aldrig brytt sig om henne? Så påstås det att PAS inte kan vara en åkomma, ett tillstånd, en själslig begränsning? För det är det väl! Att ha matats med åsikter företrädesvis dåliga sådana att pappan inte bryr sig om och att allt du saknar och mår dåligt av är hans fel, påståenden om att han var farlig för mamma och barn, är väl den värsta konsekvens av att mörka ett sinne och aldrig ge det en chans att upptäcka hur gemena och hänsynslösa lögnerna var. Vanligtvis tycker PAS-barnen synd om sin manipulerande förälder, det beror på att de aldrig förstått vidden eller konsekvenserna av företeelsen eller vilka förståndsbegränsningar det gett dem för en lång framtid.

PAS-barnen som aldrig förstått sin sits, ställer aldrig några frågor till sin avskydde förälder, annat än för att bekräfta sin skruvade åsikt. Vilket ju fortsättnings binder dem kvar och fast i sin falska föreställning. Allt annat innebär givetvis någon slags smärta och det har dessa barn onekligen tvingats till. För i de värsta fallen har de tvingats ta avstånd från sin ena förälder till förmån för den närvarande som om besvikelserna är kompakta mörka och skrämmande, De skäms inte en sekund för att överföra sina egna på barnet. Den förälder som anklagar den frånvarande för barnets brister har ju onekligen bevisat sin egen inkompetens och ovilja att låta barnet glädjas över det de två har. Har man trots allt gjort allt för att barnet ska ge upp sitt intresse för den andre bekräftelse har ju egoismen både vunnit och krävt sitt första offer.

Hur en förälder, som barnet gladdes åt och var förtjust i att träffa,  som engagerat sig i pappagrupper, byggt inredning till lekstuga, köpt cykel, inrett ett eget rum i nya boendet, men ändå hindras av modern att etablera kontakt är ju ingen gåta. Att samtidigt sprida förtal själv om att fadern minsann borde misstänkas för pedofili och psykopati bland grannar och boende är att gå ondskans ärende sin kristna tro till trots. För det är ju ett faktum att denna ringt grannar på alla nya platser som fadern flyttat till? Inblandade i denna smutsiga hantering har också minst två kristna församlingar varit. Det kanske inte låter särskilt korrekt att påstå något sådant men det är blott en bråkdel av vad en uppmärksamhetstörstande själ kan bringa en församlings äldste att tro. Är det inte i kyrkan många gånger de mest ensidiga beskrivningar bo? På anklagelseaktens första och enda rad skulle jag bara ha gjort mamman med barn och stuckit, helt utan ansvar alls och den beskrivningen passar säkert en mindre noggrann förälder i största offerkoftan, som det passar en otroligt (?) aningslös och inskränkt pastor. För den roade kan följande vara en försmak av vad som försiggick i huvet på en inte särskilt övertygad församlingsledare.

Att möta en pöbels grin och flin här i Tranås är ju ingen överraskning direkt. Skadeglädje och skitprat är ett inte särskilt omaka par. Men hur många inser vems ärende de faktiskt springer? Vem inser hur billiga dessa grupper är och hur lågvattenmärkena ideligen passeras? Man beskyller mig för att vara kommunist också, det är till att spä på sitt personliga hat och förakt också särskilt för de som inte kan skilja på sak o person. Eller som tycker att det inte spelar någon roll. Fakta är ju inte dessa människor största tillgång utan bara antydningar och tillfällen som enligt deras grumliga önskan bekräftar allt de föresatt sig att tro och hoppas. Detta sk ”faktum” ska ju åtminstone utlova dem att erkänna sin egna fel, sina egna brister, sitt skitsnack, sin ryktesspridning, sitt förtal, sin hämnd osv. Ingen av dessa har länkat eller visat sina mottagare till sidan Livet efter detta  för då skulle ju deras falskhet och deras beskyllningar stå i ett särdeles avslöjande ljus. Fö anser de väl som alla antagonister att Häxjakten Logik är en ren o skär lögn.

Så hur ter sig dessa som i Lönndom förtalar och sprider falska rykten som om det var dagens sanning. De presenterar sig gärna med namn och allt och det får väl sägas vara generöst och närmast förtroendeingivande när väl sanningen ska fram. Att kunna namnge åtminstone en persons gärning och märkliga övertygelse att jag absolut inte kan företräda några goda egenskaper är väl att överdriva tron på sin egen förmåga och sin djupt personliga brister som snarare ligger till grund för denna ovanliga vilja att alltid hitta fel på andra. Med 100 procentig visshet kan jag ju hävda att ”gubbsjuk snuskhummer” härstammar härifrån. Vetande precis vad som utspelat sig och att alltid mötas av massiv kritik och hån från detta håll är väl en duglig garanti för att inget behöver vara rätt eller korrekt som passerat denna besvikna intrigerande käft. Bara ett särdeles elakt sätt att förneka de egna bristerna, de egna personliga svårigheterna.

Hur kan jag hävda det? Ja få se nu slutade med missbruk 78, fick panikångest 81-82 sökte meningslös hjälp i psykvården under tre år för att till slut lyckas tjata mig till en remiss till ett privat behandlingshem, som trots dagens förfärande principer faktiskt ägnade sig åt adekvat behandling? Det är ju ett märkligt faktum att de goda idéerna och den verkligt bestående hjälpen fått ge vika för vinstdrivna sådana och att bruket av medicin istället premieras… Så att bli medicinfri och på blott åtta månader genomgå djupa personliga förändringar klår ju med hästlängder psykiatrins dyra experimenterande och meningslösa vård. Det är alltså min bakgrund, jämfört med den feta skitsnackaren som fortfarande knaprar medicin och blandar friskt med alkohol sgs varje dag. Det finns mer som jag kan lägga fram som bevis för att denna som gärna presenterar sig som uppgiftslämnare istället är och förblir ännu en intrigmakerska. Men vad ska man säga om en kvinna som försöker få en i säng medan maken sover ovanpå?

Om jag mår dåligt så har det givetvis sin grund i vad som hänt och att det finns krafter som ända från förr inte vill bli avslöjade som de lögnare de varit. Det är ju givetvis så att de gör allt för att reducera risken för avslöjande. Att de samtidigt har hjälp av både mindre nogräknade och rejält beräknande individer behöver ju inte betyda att det de håller på med är sant. Tvärtom visar väl ”Livet efter detta” att den mest triviala metod för att misstänkliggöra någon kan användas förgrovas och förvanskas för ett enda syfte elakhet, skadeglädje, hämnd och besvikelser.

Ett ytterligare exempel är ju den sk ”vännen” som sitter i min soffa och säger ”du utnyttjar dem”. De han då menar ha sådan information om är den familj som är de som räddade mitt liv när förföljelserna var som värst. Det såg verkligen mörkt ut många gånger. Jobbet var slut och det sju år långa bästa förhållandet. Det var givetvis tungt att först förlora den goda kontakten med dottern, bli utpekad som psykopat utan att begått ett enda brott, hotat någon, misstänkliggjord som pedofil dels av sociala, men mest av aningslösa och misstroende kristna. Förlora sitt jobb på än fler falska beskyllningar. Till slut känna sig som en blytyngd för sin käraste. Tvingas sluta på skolan också. Den familj som räddar mitt liv är de som inte har den mest framträdande positionen i den församlingen, men de gör åtminstone det ingen annan gör, när den saken bara på grunder som lösa beskyllningar får alla andra att löpa förtalets väg.

Denna familj har genom åren gjort mer för mig än mina släktingar lyckats med under hela mitt liv. Bara ett års stöd har mer värde och betydelse för mig än vad släkten erbjudit under mitt nu ganska långa liv.

Det är så jag sätter värde på dem. ”Vännen” som tycker sig veta allt, som om han var en gudomlig existens ser något helt annat. För den som inte vet så fick jag ingen hjälp av släkten under den tid socialen jagade mig som värst. De har inte deltagit i någon överklagan till tex Länsstyrelsen som jag i flera fall vann(!), de har inte stött mig i något annat. De stöttar mig inte ens när jag för att göra något åt äldrevården medicinförgiftar min mamma heller. Om jag säger att vi inte haft några starka familjeband så ljuger jag ju inte. Det är ju en smärtsam insikt och ett ständigt motstånd än idag efter snart 20 år , men vad ruskade jag av mig terapin om inte de meningslösa familjebanden och hittade en annan personlighet än den de trummat i mig?

Vårdens ihärdiga försök att ingjuta hopplöshet och tvinga till ökat medicinberoende höll ju på att lyckas! Så om mina personliga förändringar inte kan ses av mina släktingar beror det väl mest på att de aldrig deltagit i mitt liv före eller efter… Den som menar sig vara den mest särpräglade sanningssägare i detta, föredettan menar ju  på fullt allvar att jag skulle ha varit en riktigt otäck människa, trots det gjorde denna inte slut på det dåliga förhållandet? Att detta jag som min gärningsmannaprofil skulle bekräfta gjorde slut själv kan alltså inte ha varit goda skäl? Allt som skett efter i form av åratal av förtal, umgängessabotage, karaktärsmord visar väl att det kan inte varit särskilt lätt att leva med denna envisa individ. PAS-föräldrarna är alltid tydliga med en sak. De skyller den frånvarande föräldern för allt som inte fungerat och påvisar och bekräftar därmed sina egna brister.

Soffsittarens egna brister är de skriande och högljudda i alla fall. För vem har inte tagit hand om sina egna barn fast de varit närvarande hela tiden? Vilka problem har de inte hamnat i, om man får göra det lätt att räkna! Dessa är de som sprider skit och förtal om mig. Det gamla talesättet att sopa framför sin egen dörr är inte så missanpassat. De trakasserier som drabbat mig är helt o hållet deras förtjänst och som spridare av skitsnack och grovt förtal har de ju inte mycket till liv själva och det är ju själva poängen med att vara shitoholic. Lyckas man inte själv så kan åtminstone avundsjukan och missunnsamheten få ge skadeglädjen sin kompensation.

För mig blir det ännu konstigare att kallas för kommunist fastän jag aldrig varit för maktmissbruk eller våld, psykiskt eller kroppsligen. Det är däremot mina antagonister???? De är för dödsstraff och misshandel, de kan inte skilja på rebeller och krigsförbrytare, de hyllar våld i alla dess former bara offret har någon lämplig etikett.  En pöbel som inte kan skilja på sak o person ens märker ju inte att de företräder de dödligaste åsikterna själva och försvara de flesta övergrepp som naturliga. De vet inte vad demokrati är och kommer aldrig försvara dess existens heller. Historiskt sett är det ingen nyhet, men varför upprepa de dåliga exemplen? Fö är det ett faktum att de som använder kommunist som skällsord vanligtvis själva är fascister bara en nyhet för de omedvetna…

.

Så hur kan man jämföra plågan socialen kan åsamka människor med det de ägnar sig åt under parollen barnets bästa? För de som såg hur drabbade de två unga föräldrar var i Sandviken när väl Socialen, åklagarmyndigheten och polisen gjort sitt ”jobb” går det inte att ta miste på deras förkrosselse och vånda som tog alla betraktare hårt om hjärtat. Det dessa institutioner kallar verksamhet orsakade bara djupaste smärta av utsatthet och ovillkorligt tvång från myndigheternas sida som onekligen hade otroligt lite på fötterna och i medvetandet för att sätta igång den snurriga karusell som borde vara årtionden av intrimning och finslipning av verktygen visade sig bara bestå av inskränkta fantasier…

Om de trots sina massiva omgivning av vänner, släktingar och föräldrar inte klarade trycket så var det för mig mycket värre att utan kontaktyta drabbas av socialens och andras fulla förakt och anklagelseakt som de alla har så svårt att verifiera. Vad som på flera sätt med argumentation gått att påvisa som falska anklagelser förblev istället ohörda. Hur tar då en shitoholics detta faktum om utsatthet och outhärdlig smärta? Skadeglädjen finner inga gränser över utsattheten och misstankarna som aldrig existerat och föraktet är väl fulltaligt hos den som säger – du har ju inga kompisar. Det är ju ett märkligt uttryck för den som själv nogsamt under så många år  genom sitt skitprat och förtal hoppats sett till att jag aldrig fått några. Dels genom sina egna tonårsbarn och genom den skara som denna kallar kompisar, men som aldrig varit något stöd när det krisar. För nog går det hundra av dessa på en enda av mina. En person som denne som inte kan åka till Willys själv har ju mycket mer problem än mig!

Njuter man av sådant som andras utsatthet och olycka är man inget annat än en pervers sadist… De trakasserier och förtal som förekommit under snart tio år är väl inget att vara stolt över annat än för en komplett skitsnackare och looser. Det tål att upprepas i all oändlighet att det finns inga särskilda anklagelser om något. Bara dåliga förväntningar och skadeglädje som enda ersättare för ett ynkligt liv.

Listan är ju lång på vad som förekommit genom åren. Trakasserier av grannar, som skäl angavs att ” de hatade folk som levde på bidrag” levererat med övertygelse av den perverse sadisten själv. Påståenden att jag ”inte gillar barn”? Antydningar om att jag skulle vara intresserad av unga tjejer, någon i det skamliga gänget med sjuk fantasi skapade ett Facebook-konto med mitt bloggid? Gissa vem som kom och frågade om jag inte hade skaffat ett.. Ja de måste ha tråkiga liv för att ägna sig åt så mycket skitsnack och förstöra för andra…. Dessa människor är verkligen naturtrogna ekon av en bitter förälder, de har ju inget bättre för sig heller än bekräfta hur besvikna de är på sitt eget..!

Så vad gör en sådan på besök. Snokar i mitt hem. Öppna lådor. Läsa öppna brev. Hur de saboterat min koloni med att kasta mördarsniglar på odlingarna, sänka  vattentrycket till oanvändbar nivå, köpa stora gräshoppor och släppa på kolonin, i växthuset år efter år. Någon äkta psykopat slängde glasskärvor i gångarna eftersom jag gick barfota..

Kalla sig kompis, men bara snoka i mitt liv. Flytten från mitt gamla bonde där större delen av samhället var övertygad av den hatfulla förälderns alla anklagelser och påståenden om gudvetvad, kyrkans inblandning, den åtnjuts av sadisten i fulla drag och hänsynslösheten och skadeglädjen känner inga gränser…. och nu är gubbsjuk snuskhummer den nya anklagelseakten. Fan trot! Den självuppfyllande profetians innersta väsen befästs av, att antagonisten, den utpekade blir utstirrad, hatad och baktalad och varenda respons på andras blickar blir alltså en bekräftelse… Det är så de matar sin egen vanföreställning.

Så konsekvenserna av denna människojakt som soc och andra ägnat sig åt på så lösa grunder, är rena nöjestrippen för skitsnackarskaran. Min posttraumatiska stress, med koncentrationssvårigheter och glömmandet av namn, sömnsvårigheter, stress odyl är något att göra sig lustig över? Min ljudkänslighet är något att roa sig med och för allt i världen alltid störa mig på. Så klagar de att jag lever på sjukbidrag, de som så många andra förstår ju sällan någonting. Aldrig förstår de sig på sig själva för då skulle de ju skämmas, men utan stolthet finns det ju inget att respektera hos andra. De ondgör sig över vad jag kan fastän allt jag gör tar tid, mycket längre tid. Visst finns väl dagar med verkligt flyt med de är så få. Själva gör de ingenting, skapar ingenting och det är väl därför allt blir ett hot mot deras personliga besvikelser och den fasta föresatsen att då ska ingen annan få lyckas heller…. Sedan avgör ju alltid fegheten vem de vågar ge sig på….

Så varje möjlighet för mig att bli frisk eller åtminstone betydligt bättre motverkar de själva… De skulle ju bli av med skälen att ha något att klaga över då… ”Life of Brian” har något att säga…

Jag hade inget liv från början, men fick överraskande för mig ett och mycket svårare för andra, långt senare…

Så den förtretade, besvikna, rasande, ursinniga svensken som ser sitt land gå i stöpet har tydligen likt den perverse sadisten inte mycket till övers för andra, särskilt inte de som försiktigt och envist lyckas, ingen kultur än den som förbrukar dem, slukar dem och om skadeglädjen inte konsumerar dem så finns det ju annat.

Som PTSD-patient med koncentrationssvårigheter, ständig trötthet, glömska, sömnproblem, har fått svårt att stava och annat är det ju förvånande att den största njutningen för någon de hatar som lever på sjukbidrag att just skada och trakassera.. Ja är inte vissa personer rejält sjuka i huvudet.. Det mesta lidandet sprunget ur falska anklagelser på 80-90-talet och som dagens rasister, anhängare tycker man ska få lida för igen.

.

Annonser

Tinnitus, Posttraumatisk stress, Stigmatisering och PAS

leave a comment »

.

Tinnitus, posttraumatisk stress, Stigmatisering och PAS

Beskrivningarna av lidandet med Tinnitus varierar väl med individen, obehagets nivåer likaså.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article13583238.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stress-kopplas-till-tinnitus_6444420.svd

När det först drabbade mig så bestod det av ett pipande, som var värst på kvällar o framförallt nätter. Något förvånad att höra förklaringen redan 97 att det kunde bero på stress, verkade i förstone långsökt, inte för att det fattades stress, högt blodtryck, ständiga näsblödningar och en begynnande posttraumatiskt stress, sömnproblem, depression, förtvivlan och sorg. Av ingen anledning alls? Vem inbillar sig sådant? Fast vem blir inte sådan av att bli utpekad som en farlig person, av sitt ex, av Jönköpings Kommun, för vårt gemensamma barns bästa (?). Att automatiskt hamna i blåsväder för att man är en fd missbrukare? Om fd ser illavarslande ut så kanske nästan 8 år, före förhållandet, peka i en bättre riktning, vid dess avslutande nästan tio… Den som lyckas få en att börja röka igen måste vara en hopplöst jobbig typ..

Märkligt nog så dög man med alla fel o brister, innan måttet rågades (?) och själv tog sin självplågade Mats ur skolan och lämnade ett otroligt enögt förhållande, men dessa ens brister, som inte alls orsakade några skäl att för motparten själv att avsluta ett förhållande, förvanskades snabbt till något både farligt och förskräckande. Speciellt som frestelsen att lägga ansvaret för kraschen på motparten blev så stor. Sanningen att säga, att vara en människa ingen vill leva med kan vara svårt att bära, speciellt för den som inte vill se sina egna brister eller gitter göra något åt dem.. Sådana blir ju särskilt krävande i förhållanden eftersom de prenumererar, gärna från gud, på att ha alltid ha rätt och för guds skull aldrig det motsatta. Dessutom bekräftar de sin ovilja att förändras med att aldrig släppa taget utan fortsätta med hämnd, ovilja, elakheter, skyende inga medel eller metoder. Som om inte det var nog skulle också en liten oskyldig individ dras in i detta. Vars vilja tämjdes, krossades när nödvändigt, under former som enligt vissa inte finns (?) – PAS. Det är märkligt att sitta här med facit och veta att det finns en pöbel därute, som tror vad som helst bara de matats med riktigt dåliga historier. Att värna om övergrepp mot barn måste innebära alla former av övergrepp. Inte kan man väl utesluta just detta för att några pedofiler använt kunskaper o forskning i sitt försvar? Ändå är det var som förs fram under olika mer eller mindre fanatiska former av skrianden o rop, på hämnd och våldsamma åtgärder och ett kompakt motstånd mot sunt förnuft.

Själv hade ju jag utan att veta om det ens, vuxit upp under PAS-lika förhållanden och fick ju först som vuxen veta att det hade ett namn, fanns forskning inte från skrivbordet utan fallbeskrivningar utförda på barn utsatta av föräldrar som inte själva var vuxna sin uppgift. Dessutom befanns PA=Parental Alienation beskriven i USA redan på 40-talet. Vad ingen hade brytt sig om att undersöka var ju hur och på vilket sätt barnen fick syndrom av att inte få tänka själva. Att tvingas ge efter för de egna önskningarna, viljan och det innan de ens etablerat sin självständighet.. Detta helvete skulle ha tre svårighetsgrader av påverkan också vartill den grövre har många likheter med tvång och tortyr.

Min Tinnitus försvann trots att den inledande förvillelsen och förklaringen handlade om hög diskomusik i tonåren och annat buller, just för att den hade stress som orsak. Det var ju skönt att höra av den som sedan ett tag var ens stödperson.

Posttraumatisk stress är svårt att komma förbi om än inte omöjligt, men hur talar man om för sitt barn att man inte är den hon tror, när hon vägrar lyssna? Kanske kan det vara ett problem och bli ett syndrom att växa upp med en förebild som kräver osviklig lojalitet, som bannar och hotar mot allt som  i en positiv anda verkar i en intresseriktning som pekar åt fadern. När förutsättningen för existensen inskränks och gillandet blir villkorat till en förälder, för barnets egna välbefinnande, inträder snart värderingar anpassade helt efter den enda accepterade modellen..

Vad hör då till syndromet? Att förvanska alla fakta, som att din far hörde aldrig av sig. Ville inte ha dig, Tycker inte om dig. Mamma är rädd för pappa…det borde du också vara… Verkar sättet grymt? En mor o dotter som sitter och hånar och skrattar åt barnets farmor, är väl en duo väl värd att skåda på film för att tro. Inte desto mindre hamnade det på pränt i en BUP-utredning, där det påstods att farmor var rädd för sin son? Var fick Hitchcock sina historier ifrån? Hur kommer det sig att det går att på fullt allvar påstå vedervärdiga saker som det om en fader då? Tja, den enklaste metoden om nu får kalla den för det är att ha en Socialtjänst, som inte kan föreställa sig offerkoftan eller vågar ifrågasätta beskrivningen av förföljaren… Något gammalt läkarintyg kunde ju komma väl till pass, just när förhållandet verkade spricka? Den moraliska frågan, om någon verkligen har rent mjöl i påsen, som har ett stulet läkarintyg, föresvävar inte den högt bildade skaran på denna nivå. Inte heller en aldrig sinande ström av försök att ha fått någon annan läkare att skriva ut ett, som garanterade att denne fader var direkt olämplig att träffa sin dotter.. Vilket ju någon av dem påpekade för mig efter att ha upplyst mig om moderns försök.

Summan av den förvanskade kardemumman borde ju varit att mamman skulle avslutat detta förhållande, med vederbörlig hjälp från både polis, åklagare och socialtjänst. Kanske brandkåren kunde bidragit  med brandfiltar för att släcka detta sinne så förtärt i lågor av av hämnd och brist på självinsikt? Att ha mer än tio års stöd av Jönköpings Kommun kan givetvis öppna dörrarna hos BUP, vilkas försök att göra processen kort, bara kunde saboteras av det hämndlystna sinnet, med en enastående enmansföreställning i Länsrätten. Vad varken Jönköpings Kommun undrat över i tio år, med en sk umgängesrättsutredning som borde kallas skandal, eller BUP under vad de kallar utredning av pappans rätt att umgås med dottern, avslöjas i all sin glans med några enkla frågor i en rättssal.. Bara den som inte är frisk kan undgå det faktum att segern redan var vunnen med den utredning BUP lämnat in. Att den hade slagsida åt de vansinniga beskrivningarna modern med förtroende övat på i snart tio år gjordes klart. Inget av det fadern kunde berätta eller beskriva togs någon hänsyn till av BUP. Så hur agerar den som har en advokat inför den avslutande förhandlingen, kommen dit med en ”utredning” som så klart ifrågasätter pappans rätt att kunna fortsätta umgänget?

Det förvånade t.o.m. advokaten för den som tycker sig behöva spä på BUP 100 % utredning till sin egen favör och inför sittande rätt göra parodi på sig och där advokaten till sin klient bästa är tvungen att slänga upp armen/handen i ansiktet på sin klient för att hålla tyst, har redan avslöjat sig som den ansvarslösa vårdnadshavare denna kunnat vara i snart tio år med socialtjänstens försorg. Några enkla frågor under ca 10 – 15 minuter avslöjar falska ideal och en hänsynslöshet mot ett barn som bara hade sin grund i hämnd, elakhet och synnerligen grov hänsynslöshet. Inte en sekunds omsorg eller ansvar för ett barn. Så hur en socialtjänst kan undvika de korrekta frågorna för att få svar på varför en person säger sig vilja skydda ett barn har de undvikit i nästan tio år. Hennes ombud som alltså enligt god advokatyr talar om att hans klient inte behöver säga ett enda ord till under förhandlingen, eftersom det ser ut som en promenadseger blir alltså tvungen att åskåda sin klient göra grodor och förmodligen för att skydda sig själv vräker upp armen i ansiktet på henne för att inte fler påståenden ska berätta än mer om den människa socialen inte ställt en enda vettig fråga. Som tex jag i mitt tillstånd redan ställt..

Enligt umgängesrättsutredningen hade jag ju inte ”samarbetat i att berätta om min sjukdom”. Vad jag inte visste var ju att behandlingshemmet som fälldes av Länsstyrelsen och Jönköpings Kommun som drogs med i fallet

F.ö. gick det bra att söka socialbidrag för att ha överklagat Länsrättens dom till Kammarrätten, vilket medförde att motparten fick bära pappans kostnader för förhandlingen, trots tillbakadragandet av överklagan. Kanske garanterade Kommunen fortsatt ekonomisk assistans i att motarbeta fadern, vilket också skedde trots domen och skälen till det. Så hur kan ett sinne som så förmörkats av tvång och komplex, upptäcka att dess far är någon annan än den hon tror? Att i alla år lämnat en beskrivning och alltid förklarat allt med sin mors framtvingade, har givetvis bundit sinnet till en ny offermodell. Där faderns påstådda svek, förakt för barnet utgjort den alltmer minskade värdegrund ett litet barn fått att tillgå. För nog är det väl så, när kommunen under sitt brevhuvud,  på sitt eget tjänstepapper, på moderns krav, anmodar fadern ”att inte skicka så många vykort”, ”hälsa inte från nya flickvännen” att modern håller på med något riktigt otäckt och synnerligen svartsjukt?

Kommunen fälldes av Länsstyrelsen som undrade vad de egentligen höll på med, för att understryka det hela med att ”det inte ingick kommunens arbetsuppgifter att agera på detta sätt”. Fick barnet någon som helst hjälp? Nej. Fick fadern något som helst stöd? Nej. Försökte pappan påpeka att mamman hade allvarliga problem? Ja, redan i inledningen, under umgängesrättsutredningen! Dock gjorde den kvinnliga dominansen eller ren dumhet, svårt att säga vilket eftersom jag är man, att förslaget aldrig kunde få fäste. Särskilt inte som de redan bestämt sig för en gärningsman och ett offer, hur barnet fick lida under denna indoktrinering mer lik tortyr brydde de sig inte om, eftersom pappans påverkan på barnet skulle begränsas så mycket som möjligt. Incestanklagelserna som anfördes i rätten under de märkligaste former, där påståenden om den egna faderns förförelseförsök av mamman, inramades med en för tillfället betydligt ärligare beskrivning lämnar de flesta sinnen i funderingar ”Min pappa kysste nog mig på bägge kinderna för han är från ……….”.

Att fadern redan då månader efter de träffats börjat hysa de starkaste tvivel om att något förförelseförsök öht hänt, besannades kvickt från det håll han minst anat? Att detta inte höll i tingsrätten som grund en gång för att inskränka umgänget kan väl de flesta räkna ut. Varför just den meningen försvann ur protokollen och tom banden kan ju bara den tänka sig som inser hur det räddade den (jäviga) vännen/utredaren/socialarbetaren/Pingstvännen från en uppenbar skandal. Barnet försatte de i ett kompakt mörker och en påtvingad växande övertygelse om att pappa var farlig, ett hot, suspekt och gud vet vad.. Och nog hade det varit grund för att gå till doms om synnerligen grova falska incestanklagelser, som vårdnadshavaren själv på det besynnerligaste vis inför sittande rätt fullständigt tog udden av..

Här bidrog istället socialtjänsten med vad som än idag inte kan kallas en korrekt umgängesrättsutredning. Den är fylld med anspelningar på att fadern är sexuellt suspekt? ”Han har duschat naken i trädgården” – när dottern och flickvännen var med, en av de varmaste somrarna på länge och med en trädgård på landet och minimal insyn? Dottern stänkte vatten och hade jättekul som alla barn har, givetvis vändes detta nöje, som så mycket annat knutet till umgänget med fadern, till något helt annat under de villkor och korsförhör, som stipulerats hemma. Allt gott pappa gjorde, befäst skulle med en determinism begreppet själv måste skämmas över drivas in absurdum.

”Han har badat naken i badkaret med dottern”. Stod det i umgängesrättsutredningen. Att hon då var så liten som två år spelade ingen roll alls. Att det badades vid senare tillfällen gjordes givetvis till ett bekymmer också det, speciellt för flickan. Om det finns något roligt i detta och det är svårt att finna faktiskt, så är det väl den Kristna utredarens svar på om hon hade barn och om hon badat naken med dem?  Det jakande svaret motsvarade inte alls de fantasier som hon i kristen välvilja kunde applicera på andra. I samma gruvliga anda fortsätter utredarna sin beskrivning av mannen som icke samarbetsvillig ety han inte vill uppvisa ett intyg på sin psykiska hälsa? Faderns som upptäckt det meningslösa i sjukvårdens medicinprogram/experiment efter flera år av vanvård. Sökt sig till ett behandlingshem utan medicinering och på åtta månader förändrats grundligt. Vårdens hopplöshet förbytts i förvissning och drömmar börjat skira om att tom bli terapeut. Jo det är ju i sig långsökt, men att jämföra med hånet och föraktet vården, som oftast erbjöds, kunde ju snart sagt allt vara bättre. Inga lösningar men ett ständigt flöde av medicin och blandningar ledde ingenstans. Så viljan att hitta hjälp var välgrundad och tack vare den förlorade en av världens sämsta vårdinrättningar sitt grepp om en person. Hur ska någon kunna få ett intyg på sin hälsa därifrån när de inte har en fungerande behandling för att hjälpa människor ur svåra psykiska problem? De löser ju inga sådana utan förvärrar dem ofta och i värsta fall försöker kompensera sina övergrepp med ECT och då börjar verkligen saker och ting hända om de inte redan var illavarslande.

Hur kan något sådant existera där vården inga andra svar har än hopplöshetens stora filt som lägger sig över både anhöriga och offer? Behandlingen som var så lyckosam för vårdtagaren/klienten föll på att Kommun och Landsting inte kunde enas om vem som ville betala…!?

Hade vetskapen om att mamman stulit ett gammalt läkarintyg, funnits hos fadern, under den tid förhållandet började brista i fogarna, kunde ju moderns suspekta attityd fort ha avslöjats. Men tydligen inte av de mindre nogräknade akademikerna på kommunen.. Dels för att detta säkert uppvisades på alla instanser som hade med barnet att göra och nu användes bak ryggen på mig av utbildade socionomer som medvetet begick tvivelaktiga och olagliga gärningar med sitt agerande. För de ansåg att han skulle förelägga bevis på sin hälsa trots att terapin var framgångsrik. Att de i sin ägo hade ett gammalt och ett stulet läkarintyg kunde de ju inte berätta. Det i sig stulet var ju ett lagbrott. Att de inte tvivlade på vårdnadshavarens avsikter är ju också ett underligt faktum. För framför dem satt en person som var resonabel och meddelsam, som inte alls motsvarade den något tilltagna diagnosen i ett gammalt läkarintyg. Ett intyg som enkom skrevs för att få en plats och en möjlighet till behandling. Dess status kan ju efter 8 månader på behandlingshem och tre månader innan i poliklinisk, inte bortses ifrån av människor som hellre tolkar denna information negativt. Tyvärr var jag vid denna tid ovetande om att socialen förmodligen genom  att bryta mot flera lagar och förordningar skaffat sig tillgång till mina gamla sjukjournaler, från ett mindre nogräknat behandlingshem. Om inget däri ledde till någon adekvat behandling är iaf jag säker på att mitt val att söka adekvat hjälp stod sig bättre än något i dessa. Ett sällsynt friskhetstecken kanske men inget mot hur ”socionomer” ska tolka villfarelserna i journalerna. Länsstyrelsen fällde Socialtjänsten för att ha gjort en P33 rörande skydd av barn utan att ha ett skriftligt underlag! Dessutom ringde de istället för att sköta sådan korrespondens på papper, vilket ju sätter dessa socionomer på en nivå lik mammans.. Inget skulle hindra dem från att få rätt.. Till mig krävde de skriftligt på allt sade de…

Socialtjänsten saknar ju utbildning att tolka denna information och om en individ som är talför, logisk och lämnar klara svar, inte motsvara deras dåliga förväntningar, så måste ju ett flera år gammalt läkarintyg vara inaktuellt. Men de gör sig inga bekymmer utan vänder precis allt fel och efter egen vilja. Den vilja som redan bestämt sig. De sökte inte ens efter fakta som motsade sina beslut. Detta på en person som inte gripits, åtalats eller anmälts för några brott?  De gick enbart på hörsägen. Så vad snurrar i sådan sinnen. Måste de inte undra varför hon inte gjorde slut? Denne förskräcklige karl befann sig trots allt på behandlingshem? Ett behandlingshem hon själv efter två veckors utbildning klargör ”de botar inte människor med guds kraft”. Hur denna person kunde ha denna instans och myndighet som socialen utgör till dess fulla förtroende trots bristen på fakta är ju en lektion i vad godtycke faktiskt utgör.

Han befann ju sig på behandlingshem redan ett år innan förhållandet tog slut, åkte nästan varje helg hem i behandlingshemmets bil, som de villigt lånade ut.. Jämfört med vården regemente var detta behandlingshem ett himmelrike, trots att man fick arbeta så hårt med sig själv i enskild och gruppterapi. Sjukvårdavgiften 50 kronor gick till patienterna, rekreation, resor osv. Maten som från början levererades som halvfabrikat slängdes ut. Man anställde en kock och vid middag, såväl som fika satt personal med sina klienter. En enda dag  i veckan ville de vara ensamma för att diskutera oss. Det kunde vi förlåta dem för..

Givetvis var jag med på förlossningen. Tog bilder då, som modern sedan omtalade på detta sätt ”Dem kan du väl slänga”? För att de givetvis inte passade in i moderns beskrivning av fadern? Utredarna har skrivit om att modern berättar att fadern under hela deras förhållande ljugit om sin hälsa för henne. Det är heller inte sant…  Mamman inbjöds till behandlingshemmet för att utbildas om sin tilltänktes behandling och med vår, terapeutens och min förhoppning om att själv finna skäl till att börja i terapi. Hon fullbordar de två veckorna men konstaterar sedan, ”de botar inte människor där med guds kraft”. Läsaren får själv dra sina slutsatser av ett sådant uttalande och kanske finna, ana, de verkliga skälen till varför detta förhållande faktiskt tog slut. Beskrivningen av mannen som den kompletta otäckingen kanske vida överträffas av en individ som svårligen betraktar sig själv i ett klart ljus och hellre dväljs i mörkret, än erkänner att ingen orkar leva med denna.

Den mindre nogräknade socialtjänsten fann de tunna historierna värda att spinna på. De fann för övrigt att det var värt att bryta mot både lagar och förordningar, de fälldes av Länsstyrelsen, detta utan att ha annat än en mytomans fantasifyllda beskrivningar. Tänk om Louise i Vetlanda hade mött den exercisen? Den mannen var omvittnat farlig med polisingripanden, domar odyl. Ändå fick den varianten av socialtjänst inte ändan ur vagnen. I Norra Småland behövs däremot inga sådana bevis? Här gick det bra med Grovt förtal, falsk tillvitelse, falska beskyllningar och en aldrig sinade kraft av inbilskhet och synnerligen dåligt omdöme..

Sitter man i en domstol och försöker lura i den att en dotter mår mycket illa eftersom pappan ska hämta för umgänge, så illa att detta barn skulle vilja hoppa ut genom fönstret och ta livet av sig, på fråga om dottern mådde mycket dåligt svara ja och i nästa mening avslöjar att det inte fanns en enda anledning att söka hjälp för flickan så har hon ju grundligen förklarat vad tio års stöd av socialtjänsten egentligen var värt. Utredningen begärd av denna Länsrätt utförd av med BUP 100 % stöd och purfärsk blev på någon minut ingenting värd.. Domstolen kunde ju inte döma annat än till vite och det gjorde den, 5000 kronor vid varje tillfälle.. Denna dom överklagades(?) till Kammarrätten som inte fann någon anledning alls att ändra Länsrättens dom. Flagrant behöver ingen förklaring. Dessutom dömdes den nu denna att betala alla rättegångskostnader. Av vilket skäl överklagandet drogs tillbaka är okänt. Bättre förstånd? Rättshjälpsnämnden meddelade att denna sökt socialbidrag för rättegångskostnaderna och vem skulle bli förvånad om de betalade? Inför beslutet att dra tillbaka sitt överklagande så ansåg kammarrätten att rättegångskostnaderna ändå skulle falla på denna samma person. Inte undra på eftersom Länsrättens dom tydligen inte ens nu sjunkit in i vårdnadshavaren.. eller det mindre nogräknade ombudet. Vi kan väl ana maktförhållandet. En brännvinsadvokat och en manipulativ psykopat..

.

5 år innan detta utspelar sig har samma kommun fällts för att ha gjort en p33 utredning rörande skydd av barn utan att kunna uppvisa ett underlag.. Dessutom för att ha gjort den per telefon istället för som lagen kräver, skriftligen. I samma veva och samma ärende dömdes ett behandlingshem för att ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter, samma behandlingshem som senare skulle avslöjas ha lämnat grova falska anklagelser mot pappan, vilka stod att läsa i familjerättens journal på denne…

.

Givetvis blev vanmakten lika stor som oändlig. Att komma ut i ett nytt liv. Aldrig levt förut, med nya insikter, seende mina resurser förmåga och ändå inte fått gå färdigt och så tvingas åse hur livet för ett barn förvrids, förvanskas, hur livsglädjen försvinner, intresset flämtar eftersom mamma bestämmer. Hånad av socialen, de satt ju på papperen, något de helst såg som bevisen, under de breda ändorna…. Sorgerna kom som ett radband vem som helst hade släppt till marken om det funnits ett val.. Den egna barndomen som aldrig skulle få upprepa sitt tema av nonchalans, osäkerhet, otrygghet, vilsenhet och främlingskap ångvältade sig in i ett glatt barn som hade fått god kontakt med sin pappa. Pappan fick samma behandling. Det föräldraskap han sedan länge aldrig ville upprepa alla sin barndoms misstag med, blev en grå allomfattande skugga, en kraxande fågel Fenix som återuppstod fastän den borde fått förbli glömd, betydelselös och utan mening..

Konstigt att Länsstyrelsen dömer en socialtjänst saknande underlag för en anmälan rörande skydd av barn. Vårdnadshavaren kunde muntligen få dem att skriva vilka brev som helst… De hade inget skriftligt underlag för §33 undersökning. De gjorde den per telefon. Medan pappan hela tiden anmodades att skriva….

 Det värsta exemplet på det var ju när pappa fick vet att mamma talade illa om pappan till barnet inför förvånade personalöron på fritidshemmet.. Påtalad om det olämpliga i det svarade mamman ”det skulle de inte lägga sig i”. Vad sade då sektionschefen om själva bekräftelsen på att mamma talar illa om pappa, som pappa påtalat länge, men de kallat sjuklig inbillning och skrattat, hånat åt? Har inte personalen tystnadsplikt? Ja så är det ju med diagnoser. Dem tror man på även om ingen hjälp finnes. Erbjudits eller fungerat. Dem tror man på eftersom de bekräfta allt man kunde föreställa sig inom ramen för guilt by association. En socialtjänstekvinna/man, sektionschef har aldrig hört talas om ett då eller ett nu. Särskilt en kristen sådan borde ju vara införstådd med sin guds underverk… Eller är det bara sånt vi och företrädesvis de tror?

Har man haft som socialen haft fel så länge är det ju av naturen svårt att ändra sig. Prestigen tar över, som rena självbevarelsedriftens egen makabra maskerad..

Hade jag varit sektionschef hade jag inför den allvarliga upplysningen stängt avdelningen. Tagit med de två offren, socialassistenterna och åkt de få kilometerna till fritids. För barnets bästa struntat i alla reglerna och för en gångs skull gjort något hedervärt än konsekvent brutit mot många lagar, förordningar..

För barnet fortsatte helvetet och för betraktaren grep vanmakten allt hårdare om verkligheten..

%d bloggare gillar detta: