castoropollux

Not just another WordPress site

Archive for the ‘Shitoholic’ Category

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

leave a comment »

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

Utbrända kan ju känna det på samma sätt. De har heller inget särskilt val. So vi alla vet sitter ju de bästa spelarna på läktarna. De kan allt och uttalar sig gärna om vad som pågår nere i gräset.

Jag fick frågan och har inget mot att svara.

Konstigt nog ska en del redan i det skedet lära en att man har ett val.. Den som förlorat två tre anhöriga på ett år och eller drabbats av stora bakslag i livet över kort tid inser att val blir det inte många kvar.. Att till slut maktlös, kraftlös, vanmäktig få se sin egen dotter full av hopp, kraft och tillit, kliva in i en dimma man själv som vuxen först kunde befria sig ifrån är en mardröm utan like. Det är ett Hitchkockmanus utan film. En skräckbemängd verklighet överträffande all fantasi och dikt.

De som i förhållanden misshandlats, slagits, skurits, hotats och känt skräck och som når vanmaktens nivåer av hjälplöshet eftersom kränkningarna går så djupt. Jag förstår precis.

Så den som vill förkovra sig ur olika brottstycken för det är ju övergreppens samlade konsekvens kan ju kanske ändå inte ana hur allt kunde gå så fel. Det är omöjligt att gå in i alla detaljer. Mycket har fallit i glömska, men har ju setts poppa ur dimmorna allt eftersom processen mot ljuset fått fortgå.

Hashtaggen ”Häxjaktens Logik” kan ju leda vidare i narrativet. ”PTSD”,”PAS”,”posttraumatisk Stress”, ”Falska anklagelser”, ”Socialen”, ”pappa” är andra. ”Visst rimmar det illa”, ”Driva behandlingshem” innehåller några fler. Allt som allt kan det ändå bara ge en bråkdel av allt som utspelade sig och snart fick karaktären av rena tortyren. Det mot en person som precis kommit ut i livet med en helt ny och evolverande syn på sig och omvärlden. Långt ifrån färdig, men vad hinns med på 8 månader? Den glädjen blev kortvarig och innehållet, händelserna, utvecklingen skulle säkert bli en bok.

Hur perceptionen kunde förvandlas från hopplöshet till ljus, från svår obotlig sjukdom till entusiasm, intresse för papparollen, måste ju upplevas för att förstås.. Hur en distanserad gud blev en personlig vän, kraft, tröst var en annan föreställning ingen, allra minst en person som jag kunde förvänta sig. För mig var hela mitt liv fel och hade så varit under hela uppväxten. Varför skulle jag neka mig allt detta nya… Det kunde andra bättre se till hur man förstör.

MEN, vem kunde föreställa sig att myndigheter och andra kunde bryta mot så många lagar, vem kunde föreställa sig eller ens fantisera om hur man tro en psykopats karaktärsmördande beskrivning av min person, bak min rygg, skvallret, tisslet, tasslet. Och prestigen är ju en figursydd kostym åt akademiker som inte vill bli påkomna med tjänstefel, grova brott, förtal, grov falsk tillvitelse.. Turligt nog är inte mitt exempel ensamt i denna vår del av Norden. Tidningar, TV rapporterar om övergreppen socialtjänsten begå under det att de påstår sig ägna sig åt sin verksamhet Barnets Bästa… Ett trubbigare instrument är svårt att hitta. Men polismyndigheten står ju inte långt efter…

Det här var som så mycket annat ingen inbillning alls.
https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/02/omkring-tvivlen-pa-att-bli-pappa/

och skitoholikerna i Tranås med hövdingen Shitting Bull i spetsen står ju inte långt efter i dårskap och skadeglädje heller som tog de gamla falska anklagelserna till en lägre nivå… bara för att det var roligt att orsaka lidande, förnedra, kränka… och det är inget svårt att ta hedern av andra när de själva ingen har. å andra sidan finns ingen ryggrad att erkänna sina fel heller så de måste ju upprepa, stärka och skydda det de börjat odla.. Detta folk har alltså funnit utlopp för sitt hat i ett partiprogram, ett partitur för narcissister.. Och det för någon de anklagade leva på bidrag. Men som sagt de klarade av att håna för koncentrationssvårigheter, minnesproblem, att så mycket tog sådan tid, sömnbrist, trötthet, muskelvärk, saknad.
Ja de är fega, ge sig på de stora riktiga svindlarna vågar de inte…

Jag är då stolt över att ha fler friskhetstecken än flera av dem tillsammans.

Nu ska jag se Les Miserables igen.

Annonser

Fascistial….

leave a comment »

Fascistial

Det är den nivån där förståndet inga ideal hittar och desperationen hoppar i tunnor ekande av bristande logik. Sjukdom manifesteras som politisk kantring. Så något råd måste man ge.. paranoian så att den flyttar ut…

Köp lite b-vitamin det kan bota, men gud vad en ny värld, dig då kommer hota..
Så är det att aldrig ha fattat ett jota, jante håller hårt sitt lag, lång är hans avräkningsnota.
Forsen är strid, du ska va modig i kanota, vill du va böjd eller vågar du, räta på en enda kota?
Vem behöver ett förstånd, någon ska va urbota, minns den svansen, din allra yttersta kota?
Fortsätt kräla på land, på egna ben fyrfota, det som krokigt ska va, hava ju plats att inrota..
Blyges ej, strutta du fram, ilska utövas jämfota, låt inte dumdristigheten bli utan devota
Finns ingen knapp reset, inget reboota? Inte önskar väl Du det var ett riktigt land, ditt minnessota?

Förgifta (freds)Duvor I Parken

leave a comment »

Förgifta (freds)Duvor I Parken

Tom Lehrer gjorde det med Elegans. Drev hejdlöst med det enögda krigiska etablissemanget. Poisoning pigeons in the Park är ett av de mest lysande exemplen på hur formuleringen och språket går de otäcka gamarna förbi. Hur krigets tanke, vålnad och hotande spöke blev var mans egendom kunde bara uppnås med falska beskrivningar av verkligheten.

Dessutom är ju tekniken att få folk dit man vill inte ny eller särskilt finurlig. Förtal och grovt förtal bygger på samma princip. Se bara till att förvrid allt omkring en människa, hennes/hans gestalt så kan snart sagt vad som helst verka sant. Det enda som krävs är någon slags hövding, en Shitting Bull. Befjädrad med något som liknar förtroende men egentligen är avundsjuka och missunnsamhet. Avhunden o Misshunden som ett koppel personliga misshagligheter som får släpa runt dess ägare i jakten på blod köttt och snabb förtäring.. Inget är som att vara missnöjd med sitt eget och bygga inte bara sin politiska uppfattning utan hela sin verklighet på blott sina personliga misslyckanden och tillkortakommanden. Ju mer desperat dess mer totalitär…

Grattis Sverige!

leave a comment »

.

Grattis Sverige!

Grattis Sverige, det blågula förfaller och bleknar allt mer. Tåget går, i flera betydelser. I täten går det frätande näringslivet följt av ett mer eller mindre havererat och svältande rättsväsende.. I mitten synes polisens svarta uniform komplettera bilden av den skjutande polisen, en sorglig syn för dem som minns Den Skrattande Diton, från en tid när vi kunde och borde lätta på spänningarna. Nu när friheten träder in i den Svenska kammaren, åker svångremmen av för några rejäla rapp av Reinfeldt o Co. I övrigt bistår polismakten med att röja väg för den nya tidens politik och effektiva problemlösningar. Beväpnade med snabba och billiga lösningar kommer ett bantant rättssystem knappast ha för mycket att döma av de tärda resurserna. Då är det plötsligt slut på glättigheten och glädjen och det är väl sant som tidens frihetliga profeter påstår, att vi var varken lyckliga eller trygga med välfärden, arbetsrätten, sjukförsäkringen eller arbetslöshetsersättningen. Du kan vara säker på att ”sänka skatten” verkligen betyder dränka välfärden, trycka ner den till botten. Du kommer troligen följa med i djupen också.. Om du inte anammar den nya fria allsången om valfrihet fast utan handskar.. Allting är så hett och kostbart att du inte kommer ha råd..Vård skola omsorg kommer säkert finnas i den kvalité vanligt folk har råd med..

En dyster men yster svans följer, bestående av Vårdapparaten och Socialen med alla sina vackra paroller till intet annat gagn än den polerade ytan.. De har fortfarande inte fattat att skolan är slut och att det är dags att lära sig något om verkligheten. Att under trettio år odla vårdskandaler och för socialens del producera svarta rubriker måste ju tillskrivas en utbildad karriärsugen elit att sköta. Vi förstå av detta med vilket allvar de verkligen ägnat verksamheten alla de möjligheter de haft för att lyckas hamna i press och media. Det är väl en slags offermentalitet, att ständigt söka uppmärksamhet i stora och kolsvarta rubriker. Få stora mikrofoner och objektiv uppkörda i den subjektiva arbetsmiljön. Det låter som önsketänkande.. Tror fan det att journalistiken saknar all bildning till att förstå vad barns bästa kan vara. Därför hyr man in konsulter som får betalt för att bevisa det solklara i att verksamheten är oförvitlig..

I denna bleka tid ska nya profeter uppträda i tillhörande skrud. Givetvis ska de som alla sådan kollra bort medvetandena från de verkliga problemen och orsakerna. Likt ”en stjärna i fjärran”, eller det kan vara missförstått för ”stjärnan på fjärren” så skall det komma ett ljus. Även den som brinner för rasism på ett inhemsk vis kan ju framstå som ett ljus i mörkret. Att så enkelt förklara att arbetslöshet, låga löner, konkurrens, lönedumpning, slopande av arbetsrätt, höjande av a-kassans avgifter, färre arbetstillfällen, lönedumpning, saga sjukskrivna enbart har sin grund i flyktingar och invandrare måste ju vara betryggande för ett närsynt sinne, halv eller mest heldövt för faktabaserad verklighet. För Reinfeldts styltiga regemente utgör sd det taktfasta stöd de behöver för den fortsatta vandringen mot stupen.. 

En blekgul häst säger skriften om den yttersta tiden. Det är ju ingen konst att se överlöpare i grå kostym med drag av urblekta inhemska färger och allmänt slät och trist gestalt göra alla tvivel om intet, om vad som beskrives utav vad som kan se ut som den yttersta tiden. Undergången och den breda vägen mot utplåning har ju provats av befolkningar förut och den självdestruktiva logiken kan sägas fungera klanderfritt om det är en passande benämning på något som ser ut att krossas under politiska larvfötter. Inhemsk politik kan verkligen vara usel och nationalism har garanterat alltid varit det. Med murar tjocka och höga som liknar rojalismens har inget annat än fördomar och dåligt omdöme konserverats åt en förvånad och oförstående eftervärld. För att inte tala om hur oändligt tråkiga de genetiska spiralernas upprepning synes bli av denna inavel till reproducerad egoism och utmärkande enfald.

Mångfald har alltid räddat mänskligheten i alla andra sammanhang. De enda som inte kan fatta det är de som inte behöver en utveckling eller en kultur. De som aldrig förstått vad det är eller känt ett behov av att utvecklas som människor. Ett hundliv är väl ingen som önskar sig  och det är väl bara blott att beklaga att tron, hoppet eller önskan inte räcker till för att förändra en människa. Att sorg, smärta och saknad kan bana väg för ett nytt liv vet de ju inte och här ligger den djupa tragiken.. Man låser med hatet dörren alldeles själv.. Har de glömt hur det gick till?

Beslöjade Svenskar…

leave a comment »

.

Beslöjade Svenskar…

Betydde avpixlat att man själv kunde bli uthängd?????????? Självbespottad som slyngel, omdömeslös simpel rasist??????

Går svenska svinhugg igen? Är den självuppfyllande profetian verkligen så verklig?

. . .
Att naken gå här och klandra
 
I cirklar hjula, snurra och vandra
 
Ett cirkus skott i foten, det fyrtioandra

Besviket triggas, vara olika andra

Bleka skenbara virginier nattvandra
 
Gul och blådunkad offerkofta lustvandra
 
Där spriten vandrat in, vettet synts utvandra
 
Essensen av en regelrätt bakfylla liknar inte andra
 
Tangentbordskrigare till den bleka historien vandra

Dingla i skam och baken naken, ser kluven ut som alla andra

Stjärnan i fjärran har en motpol, de misstas för varandra
 
Dövörat misshandlar resolut och kategoriskt Cassandra

Fördumsfullt öra höre bara det han vill, inte på andra

Den Trojanska kusen rider till Historisk musik som platsen var Alexandras..

.

Inte är de särskilt fascinerande…

leave a comment »

.

Inte är de särskilt fascinerande…

De där som bara måste ha tag i något att sätta dit en för. Nog drar de till sig uppmärksamhet, men är de medvetna om det? Att viljan står som ett sken omkring deras gestalt,som något som kan och ska misstas för en gloria.. De värsta och bästa ”bevisen” levererar de som inte har ett eget liv. De har ju bara större anledning att finna något som ger dem den uppmärksamhet de är så sugna på. Att besvikelserna över den egna tillvarons brister mörkar deras egna instrument och uppfattningsförmåga är väl inte det första de tänker på eller deras storögda lyssnare.. Att ett ögonkast är nog för att bekräfta deras föreställning gör det inte mindre troligt att dessa faktiskt är offer för en självuppfyllande profetia. Se Svenska Wikin tex. Självuppfyllande profetia

Visst har man fått höra det direkt ”Du har ju varit misstänkt för” ”Du har ju varit utpekad som”, ”Du bryr ju dig inte om din dotter…”. För den som vill sprida lögner och förtal finns väl inga hinder än den obefintliga moralen filande på etiken och närande det bristande omdömet. Ska det bestämma är det ju säkert att det inte blir så noga och det knappast bygger på fakta heller. Varför en del människor finner det ens värt att sprida elakt förtal ska de väl först och främst fråga sig själva. Nu gör de ju inte det självmant och inte ens under hot heller, men någon vän av ordning kunde ju fråga sig, är allt verkligen sant eller har dessa typer en särskild agenda som grund?

Ingen vill bli påkommen med lögn från den minste till den störste. Vad i själens skrymslen som gör att man inte kan släppa en åsikt eller ett rykte är väl för var och en att fundera på också. Givetvis efter förmåga och inte alls om motviljan är för stor. ”Den som söker han finner” är de gamla kloka orden. Fast nog så farliga för den som inte inser att det kan vara den egna vanföreställningen som driver intresset. Alternativt matar ointresset. Den som bara vill hata blir ju snart fullständigt nöjd och då blir det ju missnöjd ett direkt hot. De har också minst anledning att erkänna sin fel. Felslutet har gått för långt. Att denna insikt helt och hållet kan vara en lögn och förtal bryr sig nog inte snedseglaren om och den aningslöse vill ju till råga på allt inte ens ställa frågor.

Inför de stora djupen, de allvarliga frågorna, som borde ställas blundar de nog medvetandet. Mest för att uppmärksamheten är upptagen med att inte fundera för mycket på sina egna problem. Här sitter väl både knuten och låset, skälva det faktum att någon ens är intresserad av att driva sina eller andras lögner in absurdum har ju med det egna livet att göra eller mest bristen därpå. Det är desperationen som driver dessa framåt. Att finna distraktion från det egna eländet blir viktigare än att leverera fakta, för allt ser ut som fakta, för den som strävar efter en falsk jämvikt.. Även det de önskar vara sant. Genvägen till något som verkar vara en bekräftelse har ju alla ingredienser av självuppfyllande profetia. Att den inte särskilt skiljer sig från svartsjukans ridåer och förföriska dimmor kan ju vara en hint om hur det faktiskt ser ut och varför det kan pågå…. Låg självkänsla med en omfattning och orättvisa som upplevs som obotlig kan ju bara driva offerviljan att släpa fram allt större kroppar till altaret. Allt för att slippa se sig själva i det självdestruktiva ljuset.

Skadeglädjen som vind i det själsliga seglet handlar ju blott om bristen på eget liv. Då gäller det ju bara att jaga efter något som liknar kryddor i livet. Avund och missunnsamhet är otäcka motorer in i föreställningsvärldar som onekligen plattar till allt för den egna försmådda glädjens skull och i bristen på tillfredsställelse.

Att ha tvingats leva med en historia som likt den i Sandviken, fast så mycket längre och utan några skyddsnät och med egna personliga problem och upptäcka att det finns en omgivning som likt många betraktare inte vill tro att myndigheter och andra kan göras fel är smärtsamt och så onödigt. Speciellt som historien trots sin ålder ändå aldrig får ett slut. Ska man ta några av beskyllningarna på allvar som tex ”Du bryr dig inte om din dotter” som ju är en allvarlig anklagelse så kan man undra. Var får de det ifrån? Och hur kan de sprida sådant vida kring utan bekräftelse? Kan någon bekräfta det? I så fall vem. Är det hon som efter alla år inte förstår vad som hänt och fortfarande tror att hennes far aldrig brydde sig om henne? Det visar kanske mer på den skedda allvarliga skadan, än att alla påståenden om pappan som en nonchalant oansvarig slarver var sanningar?

Dessutom med en beskrivning om fadern som motsvarar en livsfarlig psykopat. I så fall talar fadern för stängda öron, för inget går fram där och hur kan det göra det med den förfärliga beskrivning om en fader detta barn försett med av en besinningslös och hämndlysten moder som fick allt stöd av en socialtjänst som inte heller då visade prov på takt och förmåga eller urskiljning? Så vad ledde tex alla försök till uppskattning? Presenter? Kort? Gratulationer? Jo att trycket ökade för var gång. Ju mer gott pappa gjorde dess mer ondska, dess mer kamp för att försätta barnet i samma villkorade tillstånd.

Den som påstår att PAS inte är en skada är ute och cyklar. Det går visst att påvisa såväl som att alla människor som inte kan skilja på åsikt och fakta också är offer för otillbörliga påtryckningar. Ofta villkorade av i vissa fall oerhört okänsliga föräldrar.

Att ett barn har svårt med alla av manligt kön är väl det pris som så dyrt betalas av barn som utsatts för negativa påtryckningar från sina mödrar. Att mödrarna i sin tur själva inte klarat kontakten med män visar väl på den egna bristen som en förutsättning för att det verkligen ska gå snett också. Ingen förälder kan ju lära barnen något som de inte själva erhållit och uppnått. En förödande men ganska koncis beskrivning av ett grymt öde, man inte önskar någon. Att dessa barn kanske blir sina egna värsta fiender. Så vådan av att skylla någon annan för hur illa det gått, faller ju på att barnet aldrig fick ha ett liv med sin far. Inte under några omständigheter! Ändå är det dessa barn som oftast hävdar att deras fäder inte brytt sig om dem och att de ger fullödiga historier om vad som skall ha skett.

Då har ju inte den anklagande föräldern egentligen lyckats med något annat än bekräftat själv vilken oansvarig förälder den själv varit. Att barnet tror att dess fader inte bryr sig om, är en konsekvens av ett elakt spel och alla ingredienser av falska anklagelser. Det personbundna, den påtvingade lojaliteten har berövat dem det verktyg de behövde för sitt eget liv. Att kunna avgöra vad som är sant eller inte. Minnesbankens skatter av en lyckligare barndom ligger djupt begravna under bråten av falsk skuld, verkliga besvikelser, outtalad sorg och smärta. På det ligger kraven från en förälder ständigt klädd i oförsonlighet och på detta sätt fortsätter spelet av ett barn som kommit i kläm. Det är inte sanningen som är omtumlande, det är alla lögnerna.

Sanningen skadar ju inte heller som lögnerna gör. För trycket är ju till för att hindra sanningen om en annan förälders kärlek. Att smärtan, våndan och traumat får ett slut är betydligt mindre skadligt än fortsatta lögner som bara hindrar de verkliga krafterna från att bära sinnet. Väl förlösta så skadar inte dessa lögner längre och smärtan, den verkliga går över. Det gjorde aldrig den som berodde på lögnerna..

Visst är det bistert att inte bli förstådd av den man längtar mest efter och som alltid gav sådan glädje som barn? Ingen ställer heller upp och hjälper, vården, kuratorer, tycker på ren Svenska att man ska glömma? De verkar förstå allra minst av det här, de hyser väl allt som oftast förakt för människor som inte lyckats så väl som de själva. Kuratorn som ägnade ett flertal besök åt undertecknad hasplar till slut ur sig. ”Det är mycket du berättat och man vet ju vad man ska tro..” Utan att ha bett att få se ett enda papper….

Så varför väljer folk som inte ens har med detta att göra att sprida elakt förtal då? Det ska de väl svara på själva. Elakhet, skadeglädje, de välkända jyckarna avhunden o misshunden? I många fall verkar de uppenbart inte själva ha så koll på sina egna barn, utom möjligen överföra sina egna inskränkta metoder och attityder för att grundligt förakta andra. Det är ju inte PAS men det gränsar till det iom att man alienerar någon annan och en stor del av världen. Rent principiellt är det ju förkastligt.. Don efter person sägs det. De är så sant. Skitsnackaren gör det han eller hon kan bäst. Trycker sina barn fulla med sina egna vanföreställningar och hasplar ur sig anklagelser om skuld fastän besvikelsen beror på deras eget beteende.

Hur ska ett barn reagera?

Finns det bilder på förlossningen? ”Det hade jag ingen aning om”, säger hon. Varför modern ville att bilderna skulle slängas kanske kan bli tydligt i att de definitivt inte passade hennes beskrivning av fadern som totalt ansvarslös, förlupen och desutom farlig osv. Giftasplanerna då hur ser det ut i sammanhanget? Jo, det förklaras med att han ljugit om hela sitt liv, sin sjukdom. Det är ju en magstarkt förvanskad beskrivning av någon som räddade ens liv, när sjukvården slängt honom…  De PAS-anstruka, de som sprider falska anklagelser har ofta egna problem de helst vill slippa bli påminda om. Där ligger väl kanske kärnan. Att bli ratad av allt fler som kvinna, gör väl lika ont som för män. Att vara den självklara orsaken till att förhållanden inte fungerar kan ju vara en vånda. Vem har sagt att sådana inte kan få hjälp? Vem söker den alternativa förklaringen till sakernas tillstånd om det redan finns en MAN som verkar skyldig? I alla billiga deckare är ju den skyldige lätt utpekad. Livet måste med sådan konsekvens befinna sig på billig grund om lösningarna blott är för enkla..

Har du haft missbruksproblem? Det hade jag ingen aning om. Missbruket avslutades 78 alltså nästan tio år innan barnet föddes. Dop i pingstkyrkan i Mars -79. Att det uppstod efterslängar och att det var svårt att etablera kontakt med omgivningen och så vidare var väl egentligen inte så konstigt. Missbruket hade inte gått så djupt heller, men hade i alla fall öppnat okända djup i sinnet och här fanns väl de egentliga problemen. Vården misslyckade trots alla kostnader, åren och medicinerna, när gör de inte det? Ett behandlingshem återställde och ökade den lilla självkänsla vården så nogsamt begravt. Kontakten med mitt inre och med andra var som förändrad, utom mot släkten. Vem blir som sagt profet i sitt eget hemland….

”Men pappa var du missbrukare” ”Det har mamma aldrig sagt”.

”Alla mammas killar har haft missbruksproblem”…. Ja vad säger man, om de som vet så väl och är så tvärsäkra att döma den de aldrig talat med? Mamma säger att ”alla killar svikit henne”! Vilket ju betyder att hade behandlingshemmet fått bota med sina möjligheter hade besvikelserna blivit avsevärt färre.

Behandlingshemmet du är på ”botar inte människor med Guds kraft” sa mamman efter att ha bjudits utbildning och eventuell hjälp för sina egna problem….?  Är det inte samma kritik som Jesus fick, fast kommande från en försmädlig kristen? Skämt åsido, lögnen har alltid sett likadan ut i alla tusen år. Varför grunnar ingen på det? Egentligen ska vi ju tro att ”botar inte människor med Guds kraft” handlar om att värna om en individs väl. Inget kan vara mer fel. För vem kan klaga på att något botats, men med fel metod? Vem om inte egoisten värnar blott om sitt? Visst kan man tolka det som att ”det är bättre du förblir sjuk så att du fortsättningsvis förblir beroende av mig”. Om du blir botad överlåts åt gud… En människa som påstår hon ”älskar en och vill en väl” ska kanske inte misstolkas på orden om inte om fanns som vågskål och då kontrasterar resten av verkligheten radikalt mot den bokstavliga kärleksförklaringen..

Påtvingad bordsbön, som om gud vill kanske botar din matallergi, så ät bara är bara ett grymt  exempel… Till detta och allt annat finner väl det grymma hatfyllda efterspelet sin förklaring också…

Det har inte hjälpt med telefonkontakt, långa samtal har visat sig lönlösa, försök till stöd med telefonpengar heller och det kan det väl inte. Det finns inget i mig som vill bryta sig in heller. Har aldrig försökt tvinga eller kräva heller vilket ju varit den gängse metoden. Visst väcker sakernas tillstånd sorg. Att det finns andra som tycker de har rätt att håna min person och sprida vad som måste vara förtal känns ju plågsamt. Pöbelmentaliteten har väl aldrig visat något  större prov på förstånd eller takt. Drivkraften är själva hatet som något oformligt och tvingande i deras liv och som ständigt kräver något slags bränsle. Utan ett skeende vad det än vara månde är livet tomt för dessa…

PAS är en skada den påverkar omdömet. Gör det svårt att skilja sanning från lögn. Visst måste det väl vara så. Att driva en kampanj för att tvinga någon till hat måste ju för att lyckas, ta ifrån omdömets alla grundläggande regler för hur man betraktar fakta. Om en åsikt upphöjs till att få ett värde motsvarande fakta är ju konstruktionen faktiskt i arbete. För att den inte ska rasa och givetvis dra med sig bäraren vill det ju till att stärka den föredragna strukturen. Därför måste lögnaren underhålla sitt verk och avvärja varje obehagligt hot mot att fasaden riskerar spricka..

Att resultatet givetvis drar med sig medvetandet  som sin slav, ägnar dessa sällan en tanke och ser säkert inte möjligheterna till bot ut som de enklaste heller. Omöjligt är det dock inte. Det får de tyvärr aldrig veta. Uppgivenheten inför att förlora så mycket gör det också svårt att se vad som går att vinna. Så om problemets skapare PAS-förälderna krävde lojalitet för acceptans och den var givetvis villkorad.  Det är inte mycket kvar för dess offer att stödja hela sin tillvaro på. Det som får den att brista är också det lilla de har som håller dem kvar i den smala tillvaron. Det ska till trygghet och acceptans för att våga ta steget ur de omättliga kraven på en obändig lojalitet. Så vilka kan vittna om hur bra det känns? De som gått före så klart…

.

De som fortsätter sprida gruvligt hat och förakt blandar sig i sådant de inte ens förstår. De har ju inga egna liv att ägna sig åt heller, så egentligen fattas dem allt… Vilket ju är den tragik de får betala förälderns höga pris för att fortsättningsvis förbli i deras våld..

.

För den mindre övertygade finns  Livet efter Detta     En lektion i hur djupt i skuld och bristande ansvar en socialtjänst och andra kan nå utan att ställa sig själva rimliga frågor.

Ett viktigt faktum när en advokat i en Länsrätt kan klargöra sakens ohämmade grymma tillstånd tillstånd på tio minuter. Med frågor varken social ställt under nio år eller BUP i sin rykande färska utredning ställt.

.

Shitoholics… i Tranås, ett decenniums skitsnackare avslöjade!

with 4 comments

.

Shitoholics… i Tranås, årets avslöjande?

Så roligt det kan bli:) Rasister, muslimhatare blir avslöjade, hatande hatare blir avklädda och rena mässingen är så opolerad att man inte kan trot….. 😀

Avslöjar man skälen och de bristande fakta skitsnackare brukar dölja sig bakom så hittar man vanligtvis en liten looser bakom den andliga burkan de helst döljer sina verkliga jag bakom. Den Svenska kulturens största och bästa försvarare, skrikande om alla hoten, förklär de sig helst själva i brist på mod och förekommande feghet. De kommer ingen vart utan att ljuga och offra någon annan för sin snöda framgång. Om nu bristande status kan kallas framgång? I brist på framåtskridande eller uppåtgående kan ju illusionen åtminstone duga som fiktion om andra faller för deras blick eller tal. Då kanske ingen märker att de själva aldrig är på väg någonstans. Säkert lurar de iaf sig själva och det är väl kanske den största plågan, som väntar på sitt inträde i verkligheten.  Jantelagens efterföljare tål ju inget, vill inget lära heller. Nåde den som tänker annorlunda.

Söker man på uttrycket shitoholics på google så visar sig resultatet bli mindre hedrande och förhoppningsvis sällsynta hobbyer.  Oavsett den sakens natur och definitivt för bättre vetande tänkte bloggaren placera uttrycket på den inre nivå där det kanske bättre hör hemma. Så hur kan det te sig när den verkliga gömda sanningen får ta sig fram i bruset från de mest högröstade?

Vad är en shitoholic då enligt en definition som bygger på självstudier i ämnet? Gamla tiders ryktesspridare kommer väl ganska nära sanningens natur. De hade inget bättre för sig och fick väl för en stund känna sig lite viktigare än vad de annars brukade göra. De kan väl dels liknas vid dödgrävare i gamla synder om det finns några, men det är värre än så. Det är inte bara de egna eventuella synderna utan här passar rykten, även lösa sådana, anklagelser och annat som hand i handske till ett sinne enbart avsett för smutsiga avsikter och med lämpligt praktiska för situationen begränsade förståndsgåvor och ett allestädes frånvarande förnuft.

Varför har man smutsiga avsikter? Tja det enklaste svaret blir ju att man inte har något bättre för sig. Looserns tema och script för att konstruera en verklighet om än fatal, är ju ytterligt begränsad. Fast det låter ju inte riktigt klokt att inte ha något bättre för sig, men å andra sidan för att tämja livets och besvikelsens smärta och vånda, kanske skadeglädje och annat får vara något av ett surrogat för bristen  på ett riktigt liv. Inte för att det ger tillfredsställelse, men å andra sidan är man som ”tiggare” kanske inte i den situationen att ha så många bra val tillgängliga… Särskilt inte när missnöjet sjunker allt djupare in i själen och ger besvikelserna och bitterheten allt större utrymme på ett alltmer bristfälligt förstånds bekostnad.. Att det är ett slags beroende är också klart, för någon egen vilja att ge upp sitt beteende existerar inte. Dessutom kan ju inte ”missbruket” upphöra om inte ett bättre alternativ uppstår och det gör det ju absolut inte för den som inte vill upptäcka några. Determinismen letar knappast efter offer men dessa tar ju på sig kostymen som om de var födda i den.. Eller är så invanda med den att alternativet inte existerar..

Visst är det en existentiell position som skriker ödslighet och utsatthet..! De har ju redan förlorat och då finns ju heller inget att vinna. De karaktärsmord dessa ägnar sig åt tjänar inte heller något högre syfte annat än att befria dem själva från kravet att erkänna sina egna fel. Men det är ju det som är så skrämmande för dessa individer. De har redan tittat sig i spegeln flera gånger, de har tittat ner många gånger och har ingen lust att få svindel igen. Så för att slippa göra rätt, erkänna sina felsteg o brister i form av missriktat behov av uppmärksamhet, vilket skulle orsaka egen smärta så tar man den bredare, enklare vägen av det skälet att det är det minst plågsamma.

Istället för att utforska sin vånda så anstränger de sig istället för att på andra sätt påvisa att de är sanningsenliga och hedervärda, genom att prata mer skit, komma med fler anklagelser, vilket orsakar den nedåtgående spiral de inte själva vill erfara, utan i brist på mod låter drabba andra. För så är det, har man mod och ryggrad kan man erkänna sina fel. I avsaknad av det gör man bara saker värre genom att komma med nya anklagelser och grundlösa påståenden. Å andra sidan befriar det från personligt ansvar, men med gruvliga konsekvenser. Ingen ska väl påstå att egot anstränger sig för att vara generöst, men å andra sidan hindrar ju alla personliga besvikelser just den egenskapen att styra och historien blir sitt offers ryttare. Belöningen är skadeglädjen hur kortvarig och förödande den än i förlängningen är..

En shitoholic vill ju knappast bli avslöjade som de lögnare de faktiskt är heller så då får ju uppfinningsrikedomen kompensera bristerna på verkliga fakta istället. För så är det ju, sinnet som med ”förkärlek” ägnar sig åt hat o förakt, förminskning av andra är ju inte särskilt begåvat eller upplyst. Däremot djupt besviket och utsatt. Att vara svältfödd på äkta kärlek betyder också att man tvingas villkora sin existentiella grund. Kompensationen blir ju i värsta fall att göra sig intressant på ett dåligt sätt. Under detta tryck visar sig dock förståndet inte från sina bästa sidor. Snarare är ju fördomarna till fördel för den ”matematiska” simpla och förenklade processen av att slå ihop orsaker och påståenden så att de ser ut som reella fakta. Vad är väl bedrägligare för sinnet än att fördomarna, de negativa förväntningarna bekräftar sådana personers uppfattning? Vägen till övertygelsen blir ju betydligt kortare för sinnet som bara vill ha sina negativa ”förväntningar” bekräftade. Otåligheten blir ju till förväntningar som helst vill gå i uppfyllelse och ropar på att få bli bekräftade… Vilket ju snart hörsamma av sinnet som inget hellre vill än bekräfta sina fördomars önskedrömmar.

Blir du testad av dessa individer och det kan ju sägas att det förekommit, så tro inte att de utför sina test särskilt noga eller framförallt inte förbehållslöst. Ett felaktigt resultat är ju en katastrof för övertygelsen och den rigida redan förutbestämda uppfattningen. Det här är människor som inte vill bli förvånade, överraskade eller motbevisade. De vill ju bara ha sina entydiga resultat och varje antydan om en möjlig bekräftelse blir ju lämpligen förvanskad till ett konkret bevis. På samma gång måste ju besvikelserna över uteblivna resultat/bevis också förvanskas till ett behagligt mått av bekvämlighet och eliminera den obehagliga tanken inför risken att tvingas till nya omvälvande värderingar. Den låga självkänslans natur är ju av en sådan beskaffenhet att när den väl berövats alla vällovliga distraktioner som andras problem, då väntar något betydligt svårare, att ta itu med sina egna problem istället och det är väl här som modet brister så betänkligt. Det är mycket enklare att ge sig på andra istället och när man ändå inte har någon stolthet så är det ju inte så svårt att ta ifrån andra deras. Har man en stolthet så har man förmågan att skämmas men utan den är det ju fritt fram för karaktärsmord förtal och ryktesspridning på egna villkor.

Pöbelns strävan efter byte är väl som storfiskarna, de skryter gärna med vad de haft på kroken men ber man dem bevisa det blir det alltid problem. Då blir de kränkta också…. och det vet du väl vad det betyder. Du har blivit deras nya och ännu värre fiende.. Ju närmare ett avslöjande du kommer dess hotfullare och med större bredsida anfaller de personen.

Stans största skitsnackare är väl inget vidare epitet, ändå verkar tronen inte vara särskilt frånstötande? Att reflektera över den saken är kanske lättare som offer än som gärningsman. Oviljan att erkänna sin egna brister och fel kanske underlättar viljan att som herre på den imaginära täppan försöka göra sitt liv aningen mer intressant med att sprida förtal och skitsnack, i alla fall tvingar det lyssnaren bort från det fokus skitprataren inte vill ha på sin egen person. Ett sinne under press är irrationellt och rationellt på samma gång. Förenklingar och ytliga betraktelser blir genvägar till att få påståenden och anklagelser att se ut som fakta. Problemet är ju att svaret alltid är givet på förhand.

Dessa kan aldrig förutsättningslöst gå in i en fråga de inte vill ändra åsikt i. Det gör ju att de alltid går baklänges in i framtiden. In i alla frågor och åsikter och tål aldrig några invändningar. Den fasta föresatsen hur tunn eller smal den än är, styr all informationsinhämtning. ”King of the roads” – Betyder breda däck och rak kurs. Inget annat. I eventuella kurvor kör de alltid av vägen..

När tillräckligt många personliga besvikelser hopat sig övergår sinnet till att rationalisera bort dem till förmån för sådant som kan tvinga bort intresset från de egna problemen och rikta det mot andra. Detta enbart för att slippa stå till svars för sina egna tillkortakommanden och brister. Beteendet blir till ett bålverk till skydd och en ursäkt att slippa göra något åt sin egen situation. Denna kamp mot bättre vetande bedrivs bara av det skälet att de egna bristerna och tillkortakommandena är för plågsamma och skadeglädjen och de ihåliga ekande skratten en störande tydlig indikation på de egna problemens egentliga natur. Så människor som inte har mycket för framtiden, gör ju sitt bästa för att andras lilla lycka inte ska störa dem för mycket. Jantelagen kräver sin makabra tribut.

Det är väl som med drickandet, det börjar så smått och sedan blir det ett beroende. Dyker det inte vid detta laget upp några sällsamma distraktioner så lär väl missbruket blomma ut i fullständigt beroende och besatthet. Beroende och besatthet kan väl inte leda till annat än att omdömet får göra avkall på sådana normala begrepp som fakta. Ingenting vägs ju mot något annat utan allt blir väl mer som en enda strävan att bekräfta sina förutfattade meningar. Till det krävs ju en hel del fördomar och inskränkta åsikter, som att ha haft problem i livet, i uppväxten osv. Inget degraderar en människa i dessas ögon som att det varit riktigt taskigt. För till den missbrukande andens främsta attribut hör ju förnekandet av de egna personliga problemen och då blir ju säkert spåren av sådant i andras liv ett föremål förstärkt av det egna föraktet. Hur ter sig ett sinne lagt åt förakt för andra? De är ganska säkert rasister, det hörs ofta i skämten. De är avundsjuka och missunnsamma. Det ska ju till en inskränkt värld för att stanna där och trots de snäva konklusionerna inte ha mycket mer att skratta åt.

Det är väl här som begreppet börjar framträda

Vad ägnar de sig åt? I min beskrivning av Häxjaktens Logik som utspelar sig för närmare 20 år sedan så faller dessa människor pladask för beskyllningarna för att sabotera umgänge. Hur man kan falla pladask för beskyllningar i en umgängestvist är ju en sak, men att förvanska dem och förstärka dem för att själva bli lite märkvärdigare är väl en sann shitoholic’s natur. Socialen som aldrig gjorde polissak av anmälningarna borde väl ha gjort det om dessa anklagelser verkligen var av allvarlig art. Höll de sig nu inte till lagen, så hindrade det inte dem att gå närmast laglöst tillväga.

Så hur behandlar dessa grupper av förtalare fakta? Hur behandlar en skitsnackare fakta? Alla kan läsa detta Livet efter detta Det är bla annat ett utdrag ur ett brev från en advokat till min. Här står i klartext att något misstänkt aldrig förekommit och det ska väl knappast behöva tilläggas heller att en umgängesrättsutredning kan innehålla anklagelser som ska inverka menligt på den andres möjlighet att upprätthålla ett umgänge. Sådant kunde ju domstolarna ha stävjat för länge sedan, med kraftfulla lagliga åtgärder mot föräldrar som försökte sabotera umgänget, men icke. Vi har ett sovande rättssystem med funktionärer som verkar tycka det är ytterligt tråkigt att ägna sig åt detta…

För att inte bli av med den bländande kronan skitsnackaren tillskansat sig heller, så inställer ju sig faktum än märkligare än att jag som förstahandsinformatör och som part i målet skulle ha sagt något annat än det som står i detta brev? Så det innebär alltså att föra ut påståenden om att jag skulle varit en misstänkt pedofil är inte bara att förvanska vad jag säger utan också gå ärenden åt motparten, vilket ju borde förvåna varje rättstänkande individ. Det kan man ju givetvis göra om man inte har högre tankar om sig själv än att man kan springa med skitsnack och tycka det känns spännande. Dessutom är ju tanken att bedriva smutskastning och karaktärsmord. Sådant har sin grund i avundsjuka, hat och nog klär missunnsamheten den person som måste förvränga fakta och sanningar för uppnå sina önskningar av att skada andra.  Att det också kan handla om så flagranta överdrifter bara på grund av personlig hämnd borde väl rendera skitspridaren en själslig undersökning och misstankar om djupa personliga problem istället. Psykopaten är alltså inte långt borta..

Så detta faktum att tvingas publicera Livet efter detta  för att påvisa bristerna och faktafelen i det förtal som pågått i flera år här i Tranås borde ju gett dessa mindre luft under vingarna, men bara tillfälligt. För de vill ju som sagt inte erkänna sin fel eller att de spridit lögn och förtal. De väljer bara något annat och mycket värre att anklaga mig för. Om någon trodde att det första var ett lågvattenmärke för något som inte är större än en pöbel så påstår man nu, att jag är en gubbsjuk snuskhummer? De mest framstående vittnena skulle vara de som spritt ut att jag skulle vara misstänkt pedofil? Bilden av vad en grupp sanna loosers verkligen är framträder allt tydligare. Vill man inte erkänna sin låga status eller ännu värre, sina fel, är det bara att ta till en ny lögn, en ny beskyllan, för försöka återta sin status av häradsbetäckare av särskilt snuskig information. Tanken på att föra sin unkna avkomma av förvridna beskyllningar, smutskastning och förtal talrik kan ju bara kännas okej för en desperat kultur. Till det ska ju läggas annat som denna grupp menar sig veta bättre än jag och som de också fört ut som någon slags sanning. Att jag inte bryr mig om min dotter? Det är ju i sanning en förvånande slutsats eftersom den klingar i samma ton och falska klang som den mor som påstår att jag aldrig varit intresserad av eller älskat vår dotter..

Så närvaro vid förlossning, permissioner från behandlingshemmet före och efter förlossningen betyder ingenting? Inte för den som vill stänga av kontakten och som är rädd för att förlora den. Att upptäcka glädjen med att bli far och pappa, få kontakt med mitt barn är lögn? Det kan bara en lögnhals och en förljugen förälder påstå och det går ju bra att vinna med hjälp av en socialtjänst som inte kan skilja på sanningar och rena lögner.. Skrämmande tydligt blir vansinnigheterna när det finns folk som på fullt allvar inte tror att PA existerar… Jag fick trots panikångest och andra problem trots allt kontakt med vårt barn, det är betydligt mer än vad man kan säga om den hämndlystna modern. All mina fotografier visar på att vår dotter var medveten om fotografens närvaro. Ögonkontakten lyser sitt eget medvetna ljus på fotografierna. Att ha sett den påstått försakade förälderns fotosamling är en förfärlig insikt om utsatthet och främlingskap.

Eller tänk vilken överraskning att berätta för den vuxna att det finns bilder från förlossningen, de som mamman ville jag skulle slänga???? Den vuxna har ännu inte viljat se bilderna? Vilket kanske kunde vara en ögonöppnare för den som menar att jag inte vill ha kontakt eller bryr mig om min dotter? Det kanske är denna som inte vill ha kontakt med sin far! Levande i full visshet och övertygad av ett förgiftat hämndlystet sinne att hennes far aldrig brytt sig om henne? Så påstås det att PAS inte kan vara en åkomma, ett tillstånd, en själslig begränsning? För det är det väl! Att ha matats med åsikter företrädesvis dåliga sådana att pappan inte bryr sig om och att allt du saknar och mår dåligt av är hans fel, påståenden om att han var farlig för mamma och barn, är väl den värsta konsekvens av att mörka ett sinne och aldrig ge det en chans att upptäcka hur gemena och hänsynslösa lögnerna var. Vanligtvis tycker PAS-barnen synd om sin manipulerande förälder, det beror på att de aldrig förstått vidden eller konsekvenserna av företeelsen eller vilka förståndsbegränsningar det gett dem för en lång framtid.

PAS-barnen som aldrig förstått sin sits, ställer aldrig några frågor till sin avskydde förälder, annat än för att bekräfta sin skruvade åsikt. Vilket ju fortsättnings binder dem kvar och fast i sin falska föreställning. Allt annat innebär givetvis någon slags smärta och det har dessa barn onekligen tvingats till. För i de värsta fallen har de tvingats ta avstånd från sin ena förälder till förmån för den närvarande som om besvikelserna är kompakta mörka och skrämmande, De skäms inte en sekund för att överföra sina egna på barnet. Den förälder som anklagar den frånvarande för barnets brister har ju onekligen bevisat sin egen inkompetens och ovilja att låta barnet glädjas över det de två har. Har man trots allt gjort allt för att barnet ska ge upp sitt intresse för den andre bekräftelse har ju egoismen både vunnit och krävt sitt första offer.

Hur en förälder, som barnet gladdes åt och var förtjust i att träffa,  som engagerat sig i pappagrupper, byggt inredning till lekstuga, köpt cykel, inrett ett eget rum i nya boendet, men ändå hindras av modern att etablera kontakt är ju ingen gåta. Att samtidigt sprida förtal själv om att fadern minsann borde misstänkas för pedofili och psykopati bland grannar och boende är att gå ondskans ärende sin kristna tro till trots. För det är ju ett faktum att denna ringt grannar på alla nya platser som fadern flyttat till? Inblandade i denna smutsiga hantering har också minst två kristna församlingar varit. Det kanske inte låter särskilt korrekt att påstå något sådant men det är blott en bråkdel av vad en uppmärksamhetstörstande själ kan bringa en församlings äldste att tro. Är det inte i kyrkan många gånger de mest ensidiga beskrivningar bo? På anklagelseaktens första och enda rad skulle jag bara ha gjort mamman med barn och stuckit, helt utan ansvar alls och den beskrivningen passar säkert en mindre noggrann förälder i största offerkoftan, som det passar en otroligt (?) aningslös och inskränkt pastor. För den roade kan följande vara en försmak av vad som försiggick i huvet på en inte särskilt övertygad församlingsledare.

Att möta en pöbels grin och flin här i Tranås är ju ingen överraskning direkt. Skadeglädje och skitprat är ett inte särskilt omaka par. Men hur många inser vems ärende de faktiskt springer? Vem inser hur billiga dessa grupper är och hur lågvattenmärkena ideligen passeras? Man beskyller mig för att vara kommunist också, det är till att spä på sitt personliga hat och förakt också särskilt för de som inte kan skilja på sak o person. Eller som tycker att det inte spelar någon roll. Fakta är ju inte dessa människor största tillgång utan bara antydningar och tillfällen som enligt deras grumliga önskan bekräftar allt de föresatt sig att tro och hoppas. Detta sk ”faktum” ska ju åtminstone utlova dem att erkänna sin egna fel, sina egna brister, sitt skitsnack, sin ryktesspridning, sitt förtal, sin hämnd osv. Ingen av dessa har länkat eller visat sina mottagare till sidan Livet efter detta  för då skulle ju deras falskhet och deras beskyllningar stå i ett särdeles avslöjande ljus. Fö anser de väl som alla antagonister att Häxjakten Logik är en ren o skär lögn.

Så hur ter sig dessa som i Lönndom förtalar och sprider falska rykten som om det var dagens sanning. De presenterar sig gärna med namn och allt och det får väl sägas vara generöst och närmast förtroendeingivande när väl sanningen ska fram. Att kunna namnge åtminstone en persons gärning och märkliga övertygelse att jag absolut inte kan företräda några goda egenskaper är väl att överdriva tron på sin egen förmåga och sin djupt personliga brister som snarare ligger till grund för denna ovanliga vilja att alltid hitta fel på andra. Med 100 procentig visshet kan jag ju hävda att ”gubbsjuk snuskhummer” härstammar härifrån. Vetande precis vad som utspelat sig och att alltid mötas av massiv kritik och hån från detta håll är väl en duglig garanti för att inget behöver vara rätt eller korrekt som passerat denna besvikna intrigerande käft. Bara ett särdeles elakt sätt att förneka de egna bristerna, de egna personliga svårigheterna.

Hur kan jag hävda det? Ja få se nu slutade med missbruk 78, fick panikångest 81-82 sökte meningslös hjälp i psykvården under tre år för att till slut lyckas tjata mig till en remiss till ett privat behandlingshem, som trots dagens förfärande principer faktiskt ägnade sig åt adekvat behandling? Det är ju ett märkligt faktum att de goda idéerna och den verkligt bestående hjälpen fått ge vika för vinstdrivna sådana och att bruket av medicin istället premieras… Så att bli medicinfri och på blott åtta månader genomgå djupa personliga förändringar klår ju med hästlängder psykiatrins dyra experimenterande och meningslösa vård. Det är alltså min bakgrund, jämfört med den feta skitsnackaren som fortfarande knaprar medicin och blandar friskt med alkohol sgs varje dag. Det finns mer som jag kan lägga fram som bevis för att denna som gärna presenterar sig som uppgiftslämnare istället är och förblir ännu en intrigmakerska. Men vad ska man säga om en kvinna som försöker få en i säng medan maken sover ovanpå?

Om jag mår dåligt så har det givetvis sin grund i vad som hänt och att det finns krafter som ända från förr inte vill bli avslöjade som de lögnare de varit. Det är ju givetvis så att de gör allt för att reducera risken för avslöjande. Att de samtidigt har hjälp av både mindre nogräknade och rejält beräknande individer behöver ju inte betyda att det de håller på med är sant. Tvärtom visar väl ”Livet efter detta” att den mest triviala metod för att misstänkliggöra någon kan användas förgrovas och förvanskas för ett enda syfte elakhet, skadeglädje, hämnd och besvikelser.

Ett ytterligare exempel är ju den sk ”vännen” som sitter i min soffa och säger ”du utnyttjar dem”. De han då menar ha sådan information om är den familj som är de som räddade mitt liv när förföljelserna var som värst. Det såg verkligen mörkt ut många gånger. Jobbet var slut och det sju år långa bästa förhållandet. Det var givetvis tungt att först förlora den goda kontakten med dottern, bli utpekad som psykopat utan att begått ett enda brott, hotat någon, misstänkliggjord som pedofil dels av sociala, men mest av aningslösa och misstroende kristna. Förlora sitt jobb på än fler falska beskyllningar. Till slut känna sig som en blytyngd för sin käraste. Tvingas sluta på skolan också. Den familj som räddar mitt liv är de som inte har den mest framträdande positionen i den församlingen, men de gör åtminstone det ingen annan gör, när den saken bara på grunder som lösa beskyllningar får alla andra att löpa förtalets väg.

Denna familj har genom åren gjort mer för mig än mina släktingar lyckats med under hela mitt liv. Bara ett års stöd har mer värde och betydelse för mig än vad släkten erbjudit under mitt nu ganska långa liv.

Det är så jag sätter värde på dem. ”Vännen” som tycker sig veta allt, som om han var en gudomlig existens ser något helt annat. För den som inte vet så fick jag ingen hjälp av släkten under den tid socialen jagade mig som värst. De har inte deltagit i någon överklagan till tex Länsstyrelsen som jag i flera fall vann(!), de har inte stött mig i något annat. De stöttar mig inte ens när jag för att göra något åt äldrevården medicinförgiftar min mamma heller. Om jag säger att vi inte haft några starka familjeband så ljuger jag ju inte. Det är ju en smärtsam insikt och ett ständigt motstånd än idag efter snart 20 år , men vad ruskade jag av mig terapin om inte de meningslösa familjebanden och hittade en annan personlighet än den de trummat i mig?

Vårdens ihärdiga försök att ingjuta hopplöshet och tvinga till ökat medicinberoende höll ju på att lyckas! Så om mina personliga förändringar inte kan ses av mina släktingar beror det väl mest på att de aldrig deltagit i mitt liv före eller efter… Den som menar sig vara den mest särpräglade sanningssägare i detta, föredettan menar ju  på fullt allvar att jag skulle ha varit en riktigt otäck människa, trots det gjorde denna inte slut på det dåliga förhållandet? Att detta jag som min gärningsmannaprofil skulle bekräfta gjorde slut själv kan alltså inte ha varit goda skäl? Allt som skett efter i form av åratal av förtal, umgängessabotage, karaktärsmord visar väl att det kan inte varit särskilt lätt att leva med denna envisa individ. PAS-föräldrarna är alltid tydliga med en sak. De skyller den frånvarande föräldern för allt som inte fungerat och påvisar och bekräftar därmed sina egna brister.

Soffsittarens egna brister är de skriande och högljudda i alla fall. För vem har inte tagit hand om sina egna barn fast de varit närvarande hela tiden? Vilka problem har de inte hamnat i, om man får göra det lätt att räkna! Dessa är de som sprider skit och förtal om mig. Det gamla talesättet att sopa framför sin egen dörr är inte så missanpassat. De trakasserier som drabbat mig är helt o hållet deras förtjänst och som spridare av skitsnack och grovt förtal har de ju inte mycket till liv själva och det är ju själva poängen med att vara shitoholic. Lyckas man inte själv så kan åtminstone avundsjukan och missunnsamheten få ge skadeglädjen sin kompensation.

För mig blir det ännu konstigare att kallas för kommunist fastän jag aldrig varit för maktmissbruk eller våld, psykiskt eller kroppsligen. Det är däremot mina antagonister???? De är för dödsstraff och misshandel, de kan inte skilja på rebeller och krigsförbrytare, de hyllar våld i alla dess former bara offret har någon lämplig etikett.  En pöbel som inte kan skilja på sak o person ens märker ju inte att de företräder de dödligaste åsikterna själva och försvara de flesta övergrepp som naturliga. De vet inte vad demokrati är och kommer aldrig försvara dess existens heller. Historiskt sett är det ingen nyhet, men varför upprepa de dåliga exemplen? Fö är det ett faktum att de som använder kommunist som skällsord vanligtvis själva är fascister bara en nyhet för de omedvetna…

.

Så hur kan man jämföra plågan socialen kan åsamka människor med det de ägnar sig åt under parollen barnets bästa? För de som såg hur drabbade de två unga föräldrar var i Sandviken när väl Socialen, åklagarmyndigheten och polisen gjort sitt ”jobb” går det inte att ta miste på deras förkrosselse och vånda som tog alla betraktare hårt om hjärtat. Det dessa institutioner kallar verksamhet orsakade bara djupaste smärta av utsatthet och ovillkorligt tvång från myndigheternas sida som onekligen hade otroligt lite på fötterna och i medvetandet för att sätta igång den snurriga karusell som borde vara årtionden av intrimning och finslipning av verktygen visade sig bara bestå av inskränkta fantasier…

Om de trots sina massiva omgivning av vänner, släktingar och föräldrar inte klarade trycket så var det för mig mycket värre att utan kontaktyta drabbas av socialens och andras fulla förakt och anklagelseakt som de alla har så svårt att verifiera. Vad som på flera sätt med argumentation gått att påvisa som falska anklagelser förblev istället ohörda. Hur tar då en shitoholics detta faktum om utsatthet och outhärdlig smärta? Skadeglädjen finner inga gränser över utsattheten och misstankarna som aldrig existerat och föraktet är väl fulltaligt hos den som säger – du har ju inga kompisar. Det är ju ett märkligt uttryck för den som själv nogsamt under så många år  genom sitt skitprat och förtal hoppats sett till att jag aldrig fått några. Dels genom sina egna tonårsbarn och genom den skara som denna kallar kompisar, men som aldrig varit något stöd när det krisar. För nog går det hundra av dessa på en enda av mina. En person som denne som inte kan åka till Willys själv har ju mycket mer problem än mig!

Njuter man av sådant som andras utsatthet och olycka är man inget annat än en pervers sadist… De trakasserier och förtal som förekommit under snart tio år är väl inget att vara stolt över annat än för en komplett skitsnackare och looser. Det tål att upprepas i all oändlighet att det finns inga särskilda anklagelser om något. Bara dåliga förväntningar och skadeglädje som enda ersättare för ett ynkligt liv.

Listan är ju lång på vad som förekommit genom åren. Trakasserier av grannar, som skäl angavs att ” de hatade folk som levde på bidrag” levererat med övertygelse av den perverse sadisten själv. Påståenden att jag ”inte gillar barn”? Antydningar om att jag skulle vara intresserad av unga tjejer, någon i det skamliga gänget med sjuk fantasi skapade ett Facebook-konto med mitt bloggid? Gissa vem som kom och frågade om jag inte hade skaffat ett.. Ja de måste ha tråkiga liv för att ägna sig åt så mycket skitsnack och förstöra för andra…. Dessa människor är verkligen naturtrogna ekon av en bitter förälder, de har ju inget bättre för sig heller än bekräfta hur besvikna de är på sitt eget..!

Så vad gör en sådan på besök. Snokar i mitt hem. Öppna lådor. Läsa öppna brev. Hur de saboterat min koloni med att kasta mördarsniglar på odlingarna, sänka  vattentrycket till oanvändbar nivå, köpa stora gräshoppor och släppa på kolonin, i växthuset år efter år. Någon äkta psykopat slängde glasskärvor i gångarna eftersom jag gick barfota..

Kalla sig kompis, men bara snoka i mitt liv. Flytten från mitt gamla bonde där större delen av samhället var övertygad av den hatfulla förälderns alla anklagelser och påståenden om gudvetvad, kyrkans inblandning, den åtnjuts av sadisten i fulla drag och hänsynslösheten och skadeglädjen känner inga gränser…. och nu är gubbsjuk snuskhummer den nya anklagelseakten. Fan trot! Den självuppfyllande profetians innersta väsen befästs av, att antagonisten, den utpekade blir utstirrad, hatad och baktalad och varenda respons på andras blickar blir alltså en bekräftelse… Det är så de matar sin egen vanföreställning.

Så konsekvenserna av denna människojakt som soc och andra ägnat sig åt på så lösa grunder, är rena nöjestrippen för skitsnackarskaran. Min posttraumatiska stress, med koncentrationssvårigheter och glömmandet av namn, sömnsvårigheter, stress odyl är något att göra sig lustig över? Min ljudkänslighet är något att roa sig med och för allt i världen alltid störa mig på. Så klagar de att jag lever på sjukbidrag, de som så många andra förstår ju sällan någonting. Aldrig förstår de sig på sig själva för då skulle de ju skämmas, men utan stolthet finns det ju inget att respektera hos andra. De ondgör sig över vad jag kan fastän allt jag gör tar tid, mycket längre tid. Visst finns väl dagar med verkligt flyt med de är så få. Själva gör de ingenting, skapar ingenting och det är väl därför allt blir ett hot mot deras personliga besvikelser och den fasta föresatsen att då ska ingen annan få lyckas heller…. Sedan avgör ju alltid fegheten vem de vågar ge sig på….

Så varje möjlighet för mig att bli frisk eller åtminstone betydligt bättre motverkar de själva… De skulle ju bli av med skälen att ha något att klaga över då… ”Life of Brian” har något att säga…

Jag hade inget liv från början, men fick överraskande för mig ett och mycket svårare för andra, långt senare…

Så den förtretade, besvikna, rasande, ursinniga svensken som ser sitt land gå i stöpet har tydligen likt den perverse sadisten inte mycket till övers för andra, särskilt inte de som försiktigt och envist lyckas, ingen kultur än den som förbrukar dem, slukar dem och om skadeglädjen inte konsumerar dem så finns det ju annat.

Som PTSD-patient med koncentrationssvårigheter, ständig trötthet, glömska, sömnproblem, har fått svårt att stava och annat är det ju förvånande att den största njutningen för någon de hatar som lever på sjukbidrag att just skada och trakassera.. Ja är inte vissa personer rejält sjuka i huvudet.. Det mesta lidandet sprunget ur falska anklagelser på 80-90-talet och som dagens rasister, anhängare tycker man ska få lida för igen.

.

%d bloggare gillar detta: