castoropollux

Not just another WordPress site

Archive for the ‘Socialtjänsten’ Category

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

leave a comment »

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

Utbrända kan ju känna det på samma sätt. De har heller inget särskilt val. So vi alla vet sitter ju de bästa spelarna på läktarna. De kan allt och uttalar sig gärna om vad som pågår nere i gräset.

Jag fick frågan och har inget mot att svara.

Konstigt nog ska en del redan i det skedet lära en att man har ett val.. Den som förlorat två tre anhöriga på ett år och eller drabbats av stora bakslag i livet över kort tid inser att val blir det inte många kvar.. Att till slut maktlös, kraftlös, vanmäktig få se sin egen dotter full av hopp, kraft och tillit, kliva in i en dimma man själv som vuxen först kunde befria sig ifrån är en mardröm utan like. Det är ett Hitchkockmanus utan film. En skräckbemängd verklighet överträffande all fantasi och dikt.

De som i förhållanden misshandlats, slagits, skurits, hotats och känt skräck och som når vanmaktens nivåer av hjälplöshet eftersom kränkningarna går så djupt. Jag förstår precis.

Så den som vill förkovra sig ur olika brottstycken för det är ju övergreppens samlade konsekvens kan ju kanske ändå inte ana hur allt kunde gå så fel. Det är omöjligt att gå in i alla detaljer. Mycket har fallit i glömska, men har ju setts poppa ur dimmorna allt eftersom processen mot ljuset fått fortgå.

Hashtaggen ”Häxjaktens Logik” kan ju leda vidare i narrativet. ”PTSD”,”PAS”,”posttraumatisk Stress”, ”Falska anklagelser”, ”Socialen”, ”pappa” är andra. ”Visst rimmar det illa”, ”Driva behandlingshem” innehåller några fler. Allt som allt kan det ändå bara ge en bråkdel av allt som utspelade sig och snart fick karaktären av rena tortyren. Det mot en person som precis kommit ut i livet med en helt ny och evolverande syn på sig och omvärlden. Långt ifrån färdig, men vad hinns med på 8 månader? Den glädjen blev kortvarig och innehållet, händelserna, utvecklingen skulle säkert bli en bok.

Hur perceptionen kunde förvandlas från hopplöshet till ljus, från svår obotlig sjukdom till entusiasm, intresse för papparollen, måste ju upplevas för att förstås.. Hur en distanserad gud blev en personlig vän, kraft, tröst var en annan föreställning ingen, allra minst en person som jag kunde förvänta sig. För mig var hela mitt liv fel och hade så varit under hela uppväxten. Varför skulle jag neka mig allt detta nya… Det kunde andra bättre se till hur man förstör.

MEN, vem kunde föreställa sig att myndigheter och andra kunde bryta mot så många lagar, vem kunde föreställa sig eller ens fantisera om hur man tro en psykopats karaktärsmördande beskrivning av min person, bak min rygg, skvallret, tisslet, tasslet. Och prestigen är ju en figursydd kostym åt akademiker som inte vill bli påkomna med tjänstefel, grova brott, förtal, grov falsk tillvitelse.. Turligt nog är inte mitt exempel ensamt i denna vår del av Norden. Tidningar, TV rapporterar om övergreppen socialtjänsten begå under det att de påstår sig ägna sig åt sin verksamhet Barnets Bästa… Ett trubbigare instrument är svårt att hitta. Men polismyndigheten står ju inte långt efter…

Det här var som så mycket annat ingen inbillning alls.
https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/02/omkring-tvivlen-pa-att-bli-pappa/

och skitoholikerna i Tranås med hövdingen Shitting Bull i spetsen står ju inte långt efter i dårskap och skadeglädje heller som tog de gamla falska anklagelserna till en lägre nivå… bara för att det var roligt att orsaka lidande, förnedra, kränka… och det är inget svårt att ta hedern av andra när de själva ingen har. å andra sidan finns ingen ryggrad att erkänna sina fel heller så de måste ju upprepa, stärka och skydda det de börjat odla.. Detta folk har alltså funnit utlopp för sitt hat i ett partiprogram, ett partitur för narcissister.. Och det för någon de anklagade leva på bidrag. Men som sagt de klarade av att håna för koncentrationssvårigheter, minnesproblem, att så mycket tog sådan tid, sömnbrist, trötthet, muskelvärk, saknad.
Ja de är fega, ge sig på de stora riktiga svindlarna vågar de inte…

Jag är då stolt över att ha fler friskhetstecken än flera av dem tillsammans.

Nu ska jag se Les Miserables igen.

Lösenordsskyddad: Misär, vad fan kan det inte vara?

leave a comment »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Bergwall-kommissionens förhoppningar grusas…

leave a comment »

.

Bergwall-kommissionens förhoppningar grusas…

Om någon trodde att allt eller särdeles mycket var Sture Bergwalls fel så är tyvärr inte ens denna kommission i närheten av vad som egentligen är fallet. Polis och Åklagaren kan svårligen skilja på sanning och lögn enär det är själva utredningsarbetet, förundersökningarna som i grunden om de fungerade bättre enkelt skulle vaska fram fakta , teknisk bevisning som den nödvändiga grund de utgör för ett fungerande rättssamhälle. Allt sådant saknas i Quick-rättegångarnas underlag. Istället har man trixat, missat och särdeles noggrant dolt sanningen för domstolarna och synnerligen grundligt fuskat med bevisningen (?) för att få Bergwall skyldig.

Daniel Tarchis försöker lugna ett upprört folkhav att det var lögnen Tomas Quick begynte som startade alltihop. Det är önsketänkande från en våra mer skandalomsusade instanser som polisen utgör. Bergwallutredningen själv är dräpande om hur och varför ett utbrett självbedrägeri, dålig fantasi, slarv, medvetet döljande av fakta och allt som inte ska förekomma i förundersökningar kunde leda till århundradets rättegångar och rättsskandaler.. Den som hoppats att det var undantagen som bekräftade den annars hårt hållna regeln blir genomgående besviken. Det finns massor med skräckexempel på hur man gör precis likadant med bristen på fakta och inte annat fyller sina fantasier med efterlängtade skrönor. Du vet hur det är med den som bestämt sig. Allt ser ut som man redan önskat. Det är bara att söka efter något som bekräftar och kvickt har ”quickologin” fått ett välförtjänt namn. Slående tillbaka på sin skapare som den värsta kvast.. Sopande inte rent utan ihop framför den egna dörren.

Det behövs inte mycket för att visa att arbetsmetoderna genomsyrar större delen av rättsapparatens och polisens arbete. För den som sett hur socialen kan agera utan att ha annat än inbillning, bristande fakta, synnerligen grava beskyllningar som förutsättning för sina beslut och åtgärder ska ingen undra över om inte just polisens verksamhet är en brokig spegel av en ohälsosam distans till fakta och allt som utbildningen en gång lärde om arbetets form och förutsättningar för att inte gå åt helsefyr. Skandalernas höjd, vidd och bredd i nogsamt underhållen karaktär av de bägge myndigheterna under decennier vittnar om en verksamhet i behov av reformer och styrkande av arbetssituation. Istället har de hamnat i bakvatten nedskärningar, ombildningar som gynnat allt det de egentligen skulle bekämpa. Samhällets nedåtgående spiral. Vartill de senare årens givit spinndoktorerna mest att göra medan brottsligheten lyckats bli alltmer upptagen..

För Socialens räkning har ju parollen tappat inte bara pricken över i utan alla de andra och blivit barnets basta…. Den senaste piruetten med skandalösa svängar och skärande spår står  http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571231?programid=909

Polisskandalerna hittar sökmotorns på snart sagt varenda nyhetssida..

Glöm inte heller att quickåklagare tillika poliser har en motsvarighet i quickjournalistiken.. Utan malströmsmedia hade slaget aldrig fått en sådan retur.. Som när skiten träffar fläkten. Rättssamhället som krävde grävande journalistik för att komma till de vattentäta skott som höll detta skepp skenbart flytande tömdes quickt på sitt uppblåsta innehåll.. Resningarna som efter alldeles för lång tid blev av visar ju å en tilltro denna världen borde vara blek över att se..

Vem om inte Alliansens anhängare vill helst inte minnas effektiviseringen av poliskåren? ”Arbeit macht frei” fungerade inom poliskårens verksamhet också. Satte man bara dess anställda i arbete med ovidkommande ting kunde brottsligheten befrias från tyngande intresse som polisen utgör. Att polislagen står blek bekymrar inte Alliansens tillskyndare. Vaktbolagen rusar till fullo på börsen och då är ju allt lugnt….

Written by CastoroPollux

10 juli, 2015 at 13:21

Du är inte ensam Ola….

leave a comment »

.

Du är inte ensam Ola…

Det finns fler som har unikt otäcka metoder att behandla människor på..

http://youtu.be/ZtRGQRtwh2U

Det gick bra att via ett komplett förakt för människors lidande och utsatthet för trettio år sedan och det går märkligt nog bra att slippa utveckla vården nämnvärt i någon mänsklig riktning.

För vad ska man säga om vårdapparatens stoltaste organ Ola som skryter med hur mycket han tjänar på sitt behandlingshem, men inget har till övers för den misshandlade och våldtagna Nora.

Om det här är ett fall så räcker det att prata med några patienter och de kommer ge dig en inblick i en värld du inte trodde fanns.

Vården står för så mycket nonchalans 0ch slarv med dessa patienters hälsa och deras behov vare sig de är psykiska eller fysiska.

Var kommer då dessa ifrån som tränger sig in i vården och kan utöva sin makt sitt förakt och sin nonchalans?

För det första är ju lönerna inte intressanta. För det andra erbjuder ju vården inga riktiga alternativ till adekvat vård utan allt baseras på piller.

Det gör ju arbetsmiljön allt annat än intressant. Att sedan pressade scheman, pressade resurser och minimalt med personal blir till tumskruvar på entusiastens eventuella intresse för patienterna,

bidrar givetvis till att någon utveckling mot dugliga metoder aldrig erhålls. Man kan ju som betraktare givetvis fråga sig varför.

Allt är som bäddat för medicinkonsumtion i äldrevården, i psykvården och den polikliniska.

Att sedan socialtjänsten fortsätter slänga behövande och utsatta ungdomar i gapet på mindre nogräknade behandlingshem är ingen gåta, det gjorde de för trettio år sedan också.

Varför skulle de ändra på det?

SiS kan inte hjälpa självskadetjejerna. I radio sitter ansvariga för ”behandlingen” och beklagar sig över att dessa bildar pakter och fortsätter skära sig.

Den enda orsaken till det kan ju bara vara att det finns ingen vård och inte heller har de talat med sina klienter.

Då skulle de snart förstå.

Om sådana som Ola Gefvert ska fortsätta handleda som någon slags expert, för som en sådan kan han se sig och andra bör tro det, kan vi enkelt förstå att de kommer inte ske någon bättring.

SiS kommer inte kunna hjälpa en enda människa..

. . .

Written by CastoroPollux

19 februari, 2013 at 11:07

Tvångsklippte håret på tonårsdotter…

leave a comment »

.

 Tvångsklippte håret på tonårsdotter…

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tvangsklippte-haret-pa-tonarsdotter_7325055.svd

Föräldrar som utvecklar sin makt över barnen och låter det gå till övergrepp radas upp som aldrig förr. Själv kan man bara bidra med den skräckinjagande historien som en liten hårtoppning på en tre år gammal flicka, luggen något ojämn och inte skött och håret på sidorna vid öronen olika långt, kan innebära för en intet ont anande umgängesförälder.

Jätteglad över att ha blivit fin i håret med hjälp av sin pappa kommer denna hem för att låtas förstå att hon råkat ut för en katastrof?? Förvåningen och chocken blir inte mindre och kan väl knappast jämföras med flickans, av att det dyker upp ett myndighetsbrev från familjerätten med stämpel och allt, att jag som umgängesförälder inte hade rätt att klippa hennes hår.

Nu var det ju här om mig det handlade om. Ingen förvandling eller försämring hade undergått ett litet barn utan liten putsning.

Jag hade ju inte förstört något och inte heller verkade håret som modern framställde det, välskött hos en frisör heller (!), men allt går ju hem hos en socialtjänst som är övertygade om att fäder alltid ljuger, är odugliga, farliga osv osv osv. Till råga på allt skulle denna expert på umgängesförälders rätt och brist på sådan vara kristen också. Det om något förtog nog det hon än idag kallar sitt omdöme…

Att detta blev en fullfjädrad marodör och redan var en förälder som redan gjorde allt för att sabotera umgänget, undergräva barnets relation till fadern menar socialen sig aldrig ha behövt överväga. Det faller ju sig märkligt att ignorera sådant som;

”jag måste berätta allt som hänt hos pappa annars blir mamma arg”,

”Om jag säger det varit roligt hos pappa blir mamma ledsen”,

”pappor ljuger”,

”…men pappa, du är ju snäll!”

för de är ju inga meningar att lyfta på ögonbrynen för, åtminstone inte med en högskoleutbildning och en fast tjänst på en familjerätt i Jönköping. Hur fördumningen och nonchalansen kunnat breda ut sig i detta kyrkans högsäte får väl överlåtas åt fantasien. Inte heller där bidrar kyrkans medlemsskara alltid med så lysande exempel. Snarare bidrar de med mera mörker än vad de själva vill erkänna och tillstå..

Samma vidlyftiga samvete till umgängesrättsutredare satte på pränt i det som ingen vettig människa vågar kalla en umgängesrättsutredning att ”jag badat naken med dottern”,”duschat naken i trädgården”. Denne utredare som själv på fråga i Tingsrätt fick medge att hon själv badat naken med sina egna barn var alltså med samma logik inte lämplig att umgås med sina egna barn…

Två för en makaber tango är ett krav som gärna går i uppfyllelse. Den andra utredarens kommentar till barnets ovanstående sentenser var. ”Barn säger så mycket” och det är ju rätt, men som sagt lyssnar man inte, missar man ju att det verkar synnerligen allvarligt.

I alla domstolar gjorde modern parodi på sig vilket ju är en ovanlig företeelse för någon som får 100 % uppmärksamhet i vad socialtjänsten med en besynnerlig beslutsamhet vågar kalla verksamhet och barnets bästa..

Men vem kunde tro att en kristen mamma kunde lära sitt barn inte tro på gud under hela dess uppväxt!? I min värld är gud kärlek, omsorg, trygghet, stimulans, tillit, lek, allvar och en värld full av sagor….

.

Visst Rimmar Det…illa

leave a comment »

Visst Rimmar Det…illa

En vindlande vintergata, en liftares väg till syntaxen, ett universalt medel att ge reson åt rimmat, när världen verkar kallhamrad och korstågen rider välgörares moral.

Här är de samlade länkarna till de alster som kommit till i min rimverkstad. Naturligt befruktad med en gnutta humor och texturerad efter roande och oroande modell. Detta är min huvudvärk framkrystad ur en lång process av hjärnans vidgande, växande medvetenhet. Med hjärtat till vänster i kroppen är det inget svårt att behålla sin naturliga mänsklighet, vara långt ifrån härsket ledarskap och maktens missljudande missbruk. Sådant har ödet överlämnat åt SD och alla genetiskt likasinnade med generöst varm o ytterst kall hand.

Don efter extremistisk person! Vi som gillar olika tror och vet ju att förändring och växt existerar.. Det trista bestående grå är för dem som vill ha det så..

.

Vänsterklick öppnar i ett nytt fönster. Kommentera gärna. Tack för ditt besök.

Fascistial.

Vem kan segla förutan vind?

Skenande hjul

Castor & Pollux

Ändens Tid

..and they repeat it over and over again,,,

Dans kring hormonstinn kalv

Jag Vill Skiljas Nu Har Jag Fått Nog

Ändans Tid

Nyttan med näringslivet

Apokalypso

Men är det inte bra?

Åh Svalborg

Konsekvens

Bevingade uttryck, lallande finken

Leaky Weeks

Bland Gorillor och andra djur står en modig Hägglund…

Nationaltången

Mobbarens skäl

Ami-gnet

Men Sa Jag Det?

Det är lite komiskt att tala om skatteflykt

Det personliga planet har sina sidor också…

Minnen

Minnen II

Minnen III

Minnen IV

Undrar Om Du minns?

Konststycket

Panikångest

—————————————————————————————————————

Kostar vårdapparaten pengar? Uppnår man resultat?

Någon blir iaf både lycklig och rik på piller.

Inte är det patienterna…

Anhöriga Glömmer Inte, Vänner Glömmer Inte…men vården gör det

Smokey Mountain Lullaby

Rädda sig den som kan..

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

För den som gillar hemkära rim osv.

Som ett särskilt Tack till det äldre par,

som förstod bättre än att ägna sig åt en

Häxjaktens Logik och faktiskt räddade mitt liv.

Tack För året Som Gått

Tomten På Loftet

Nu Är Det Jul Igen och igen

.


En glödhet tankesmedja i en mörk tid. Vem kunde tro att ett svart hål fanns på planeten och egentligen var brunt?

Detta är en tankesmedja med fler järn i elden än ett. Givetvis lyckades ju SD få in sina metalliskt klingande språkrör i elden. Tja, envisas de så har de inte gjort någon annan besviken än sig själva..

.

Det mest överraskande är väl att det blev något av mig. Det rimmar ju illa med mina förutsättningar. De kunde varit sämre också för den delen, men goda var det sista de var. Att resa sig ur ett dystert öde är inte alls omöjligt.. Så visst är det spännande med ett liv fullt av utmaningar, humor och möjligheter. Ett inre landskap som växer, frodas och grönskar.. En geografi cellerna längtat efter och allra minst trodde fanns.

.

Du som ogärna kommenterar för att Du tror dig veta vem jag är, får ju lycka till i dina besvikelser.. En olycklig grupp hatiska besvikna personer är inte ensamma. Olyckan står särskilt de hätska bi…. De har så mycket lite gemensamt. Var skulle annars skadeglädjen ta vägen? Hur låter inte den när den är besviken! Förvånas inte över hur rasister och inskränkthet kan förvränga verkligheten, efter eget syfte och illvilja i en småstad, som gjord för småsinnen, elakheter, grovt förtal, grov falsk tillvitelse, åratal av sabotage, åratal av trakasserier. Medan polisen skaffar sig en grundligt bearbetad skandal till..

Givetvis måste man vara besvikna även här, inte tåla att någon lyckas ens efter år av strävan. Shitoholics I Tranås – Uppdatering En stad vars innevånare bitvis ryms i ett nötskal..

Men som sagt, de besvikna vill ju styra mitt liv eftersom de styr sina egna så dåligt..

Och, jag är musikalisk, älskar rytmer! Därför kan och har jag skrivit även dessa mina rim helt själv. Hittar någon en rytm i den kan den misstänkas vara avsiktlig. Kommer du hit med dåliga förväntningar, kan du ju försöka hitta bekräftelse på nätet att jag skulle plagierat?

Tinnitus, Posttraumatisk stress, Stigmatisering och PAS

leave a comment »

.

Tinnitus, posttraumatisk stress, Stigmatisering och PAS

Beskrivningarna av lidandet med Tinnitus varierar väl med individen, obehagets nivåer likaså.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article13583238.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stress-kopplas-till-tinnitus_6444420.svd

När det först drabbade mig så bestod det av ett pipande, som var värst på kvällar o framförallt nätter. Något förvånad att höra förklaringen redan 97 att det kunde bero på stress, verkade i förstone långsökt, inte för att det fattades stress, högt blodtryck, ständiga näsblödningar och en begynnande posttraumatiskt stress, sömnproblem, depression, förtvivlan och sorg. Av ingen anledning alls? Vem inbillar sig sådant? Fast vem blir inte sådan av att bli utpekad som en farlig person, av sitt ex, av Jönköpings Kommun, för vårt gemensamma barns bästa (?). Att automatiskt hamna i blåsväder för att man är en fd missbrukare? Om fd ser illavarslande ut så kanske nästan 8 år, före förhållandet, peka i en bättre riktning, vid dess avslutande nästan tio… Den som lyckas få en att börja röka igen måste vara en hopplöst jobbig typ..

Märkligt nog så dög man med alla fel o brister, innan måttet rågades (?) och själv tog sin självplågade Mats ur skolan och lämnade ett otroligt enögt förhållande, men dessa ens brister, som inte alls orsakade några skäl att för motparten själv att avsluta ett förhållande, förvanskades snabbt till något både farligt och förskräckande. Speciellt som frestelsen att lägga ansvaret för kraschen på motparten blev så stor. Sanningen att säga, att vara en människa ingen vill leva med kan vara svårt att bära, speciellt för den som inte vill se sina egna brister eller gitter göra något åt dem.. Sådana blir ju särskilt krävande i förhållanden eftersom de prenumererar, gärna från gud, på att ha alltid ha rätt och för guds skull aldrig det motsatta. Dessutom bekräftar de sin ovilja att förändras med att aldrig släppa taget utan fortsätta med hämnd, ovilja, elakheter, skyende inga medel eller metoder. Som om inte det var nog skulle också en liten oskyldig individ dras in i detta. Vars vilja tämjdes, krossades när nödvändigt, under former som enligt vissa inte finns (?) – PAS. Det är märkligt att sitta här med facit och veta att det finns en pöbel därute, som tror vad som helst bara de matats med riktigt dåliga historier. Att värna om övergrepp mot barn måste innebära alla former av övergrepp. Inte kan man väl utesluta just detta för att några pedofiler använt kunskaper o forskning i sitt försvar? Ändå är det var som förs fram under olika mer eller mindre fanatiska former av skrianden o rop, på hämnd och våldsamma åtgärder och ett kompakt motstånd mot sunt förnuft.

Själv hade ju jag utan att veta om det ens, vuxit upp under PAS-lika förhållanden och fick ju först som vuxen veta att det hade ett namn, fanns forskning inte från skrivbordet utan fallbeskrivningar utförda på barn utsatta av föräldrar som inte själva var vuxna sin uppgift. Dessutom befanns PA=Parental Alienation beskriven i USA redan på 40-talet. Vad ingen hade brytt sig om att undersöka var ju hur och på vilket sätt barnen fick syndrom av att inte få tänka själva. Att tvingas ge efter för de egna önskningarna, viljan och det innan de ens etablerat sin självständighet.. Detta helvete skulle ha tre svårighetsgrader av påverkan också vartill den grövre har många likheter med tvång och tortyr.

Min Tinnitus försvann trots att den inledande förvillelsen och förklaringen handlade om hög diskomusik i tonåren och annat buller, just för att den hade stress som orsak. Det var ju skönt att höra av den som sedan ett tag var ens stödperson.

Posttraumatisk stress är svårt att komma förbi om än inte omöjligt, men hur talar man om för sitt barn att man inte är den hon tror, när hon vägrar lyssna? Kanske kan det vara ett problem och bli ett syndrom att växa upp med en förebild som kräver osviklig lojalitet, som bannar och hotar mot allt som  i en positiv anda verkar i en intresseriktning som pekar åt fadern. När förutsättningen för existensen inskränks och gillandet blir villkorat till en förälder, för barnets egna välbefinnande, inträder snart värderingar anpassade helt efter den enda accepterade modellen..

Vad hör då till syndromet? Att förvanska alla fakta, som att din far hörde aldrig av sig. Ville inte ha dig, Tycker inte om dig. Mamma är rädd för pappa…det borde du också vara… Verkar sättet grymt? En mor o dotter som sitter och hånar och skrattar åt barnets farmor, är väl en duo väl värd att skåda på film för att tro. Inte desto mindre hamnade det på pränt i en BUP-utredning, där det påstods att farmor var rädd för sin son? Var fick Hitchcock sina historier ifrån? Hur kommer det sig att det går att på fullt allvar påstå vedervärdiga saker som det om en fader då? Tja, den enklaste metoden om nu får kalla den för det är att ha en Socialtjänst, som inte kan föreställa sig offerkoftan eller vågar ifrågasätta beskrivningen av förföljaren… Något gammalt läkarintyg kunde ju komma väl till pass, just när förhållandet verkade spricka? Den moraliska frågan, om någon verkligen har rent mjöl i påsen, som har ett stulet läkarintyg, föresvävar inte den högt bildade skaran på denna nivå. Inte heller en aldrig sinande ström av försök att ha fått någon annan läkare att skriva ut ett, som garanterade att denne fader var direkt olämplig att träffa sin dotter.. Vilket ju någon av dem påpekade för mig efter att ha upplyst mig om moderns försök.

Summan av den förvanskade kardemumman borde ju varit att mamman skulle avslutat detta förhållande, med vederbörlig hjälp från både polis, åklagare och socialtjänst. Kanske brandkåren kunde bidragit  med brandfiltar för att släcka detta sinne så förtärt i lågor av av hämnd och brist på självinsikt? Att ha mer än tio års stöd av Jönköpings Kommun kan givetvis öppna dörrarna hos BUP, vilkas försök att göra processen kort, bara kunde saboteras av det hämndlystna sinnet, med en enastående enmansföreställning i Länsrätten. Vad varken Jönköpings Kommun undrat över i tio år, med en sk umgängesrättsutredning som borde kallas skandal, eller BUP under vad de kallar utredning av pappans rätt att umgås med dottern, avslöjas i all sin glans med några enkla frågor i en rättssal.. Bara den som inte är frisk kan undgå det faktum att segern redan var vunnen med den utredning BUP lämnat in. Att den hade slagsida åt de vansinniga beskrivningarna modern med förtroende övat på i snart tio år gjordes klart. Inget av det fadern kunde berätta eller beskriva togs någon hänsyn till av BUP. Så hur agerar den som har en advokat inför den avslutande förhandlingen, kommen dit med en ”utredning” som så klart ifrågasätter pappans rätt att kunna fortsätta umgänget?

Det förvånade t.o.m. advokaten för den som tycker sig behöva spä på BUP 100 % utredning till sin egen favör och inför sittande rätt göra parodi på sig och där advokaten till sin klient bästa är tvungen att slänga upp armen/handen i ansiktet på sin klient för att hålla tyst, har redan avslöjat sig som den ansvarslösa vårdnadshavare denna kunnat vara i snart tio år med socialtjänstens försorg. Några enkla frågor under ca 10 – 15 minuter avslöjar falska ideal och en hänsynslöshet mot ett barn som bara hade sin grund i hämnd, elakhet och synnerligen grov hänsynslöshet. Inte en sekunds omsorg eller ansvar för ett barn. Så hur en socialtjänst kan undvika de korrekta frågorna för att få svar på varför en person säger sig vilja skydda ett barn har de undvikit i nästan tio år. Hennes ombud som alltså enligt god advokatyr talar om att hans klient inte behöver säga ett enda ord till under förhandlingen, eftersom det ser ut som en promenadseger blir alltså tvungen att åskåda sin klient göra grodor och förmodligen för att skydda sig själv vräker upp armen i ansiktet på henne för att inte fler påståenden ska berätta än mer om den människa socialen inte ställt en enda vettig fråga. Som tex jag i mitt tillstånd redan ställt..

Enligt umgängesrättsutredningen hade jag ju inte ”samarbetat i att berätta om min sjukdom”. Vad jag inte visste var ju att behandlingshemmet som fälldes av Länsstyrelsen och Jönköpings Kommun som drogs med i fallet

F.ö. gick det bra att söka socialbidrag för att ha överklagat Länsrättens dom till Kammarrätten, vilket medförde att motparten fick bära pappans kostnader för förhandlingen, trots tillbakadragandet av överklagan. Kanske garanterade Kommunen fortsatt ekonomisk assistans i att motarbeta fadern, vilket också skedde trots domen och skälen till det. Så hur kan ett sinne som så förmörkats av tvång och komplex, upptäcka att dess far är någon annan än den hon tror? Att i alla år lämnat en beskrivning och alltid förklarat allt med sin mors framtvingade, har givetvis bundit sinnet till en ny offermodell. Där faderns påstådda svek, förakt för barnet utgjort den alltmer minskade värdegrund ett litet barn fått att tillgå. För nog är det väl så, när kommunen under sitt brevhuvud,  på sitt eget tjänstepapper, på moderns krav, anmodar fadern ”att inte skicka så många vykort”, ”hälsa inte från nya flickvännen” att modern håller på med något riktigt otäckt och synnerligen svartsjukt?

Kommunen fälldes av Länsstyrelsen som undrade vad de egentligen höll på med, för att understryka det hela med att ”det inte ingick kommunens arbetsuppgifter att agera på detta sätt”. Fick barnet någon som helst hjälp? Nej. Fick fadern något som helst stöd? Nej. Försökte pappan påpeka att mamman hade allvarliga problem? Ja, redan i inledningen, under umgängesrättsutredningen! Dock gjorde den kvinnliga dominansen eller ren dumhet, svårt att säga vilket eftersom jag är man, att förslaget aldrig kunde få fäste. Särskilt inte som de redan bestämt sig för en gärningsman och ett offer, hur barnet fick lida under denna indoktrinering mer lik tortyr brydde de sig inte om, eftersom pappans påverkan på barnet skulle begränsas så mycket som möjligt. Incestanklagelserna som anfördes i rätten under de märkligaste former, där påståenden om den egna faderns förförelseförsök av mamman, inramades med en för tillfället betydligt ärligare beskrivning lämnar de flesta sinnen i funderingar ”Min pappa kysste nog mig på bägge kinderna för han är från ……….”.

Att fadern redan då månader efter de träffats börjat hysa de starkaste tvivel om att något förförelseförsök öht hänt, besannades kvickt från det håll han minst anat? Att detta inte höll i tingsrätten som grund en gång för att inskränka umgänget kan väl de flesta räkna ut. Varför just den meningen försvann ur protokollen och tom banden kan ju bara den tänka sig som inser hur det räddade den (jäviga) vännen/utredaren/socialarbetaren/Pingstvännen från en uppenbar skandal. Barnet försatte de i ett kompakt mörker och en påtvingad växande övertygelse om att pappa var farlig, ett hot, suspekt och gud vet vad.. Och nog hade det varit grund för att gå till doms om synnerligen grova falska incestanklagelser, som vårdnadshavaren själv på det besynnerligaste vis inför sittande rätt fullständigt tog udden av..

Här bidrog istället socialtjänsten med vad som än idag inte kan kallas en korrekt umgängesrättsutredning. Den är fylld med anspelningar på att fadern är sexuellt suspekt? ”Han har duschat naken i trädgården” – när dottern och flickvännen var med, en av de varmaste somrarna på länge och med en trädgård på landet och minimal insyn? Dottern stänkte vatten och hade jättekul som alla barn har, givetvis vändes detta nöje, som så mycket annat knutet till umgänget med fadern, till något helt annat under de villkor och korsförhör, som stipulerats hemma. Allt gott pappa gjorde, befäst skulle med en determinism begreppet själv måste skämmas över drivas in absurdum.

”Han har badat naken i badkaret med dottern”. Stod det i umgängesrättsutredningen. Att hon då var så liten som två år spelade ingen roll alls. Att det badades vid senare tillfällen gjordes givetvis till ett bekymmer också det, speciellt för flickan. Om det finns något roligt i detta och det är svårt att finna faktiskt, så är det väl den Kristna utredarens svar på om hon hade barn och om hon badat naken med dem?  Det jakande svaret motsvarade inte alls de fantasier som hon i kristen välvilja kunde applicera på andra. I samma gruvliga anda fortsätter utredarna sin beskrivning av mannen som icke samarbetsvillig ety han inte vill uppvisa ett intyg på sin psykiska hälsa? Faderns som upptäckt det meningslösa i sjukvårdens medicinprogram/experiment efter flera år av vanvård. Sökt sig till ett behandlingshem utan medicinering och på åtta månader förändrats grundligt. Vårdens hopplöshet förbytts i förvissning och drömmar börjat skira om att tom bli terapeut. Jo det är ju i sig långsökt, men att jämföra med hånet och föraktet vården, som oftast erbjöds, kunde ju snart sagt allt vara bättre. Inga lösningar men ett ständigt flöde av medicin och blandningar ledde ingenstans. Så viljan att hitta hjälp var välgrundad och tack vare den förlorade en av världens sämsta vårdinrättningar sitt grepp om en person. Hur ska någon kunna få ett intyg på sin hälsa därifrån när de inte har en fungerande behandling för att hjälpa människor ur svåra psykiska problem? De löser ju inga sådana utan förvärrar dem ofta och i värsta fall försöker kompensera sina övergrepp med ECT och då börjar verkligen saker och ting hända om de inte redan var illavarslande.

Hur kan något sådant existera där vården inga andra svar har än hopplöshetens stora filt som lägger sig över både anhöriga och offer? Behandlingen som var så lyckosam för vårdtagaren/klienten föll på att Kommun och Landsting inte kunde enas om vem som ville betala…!?

Hade vetskapen om att mamman stulit ett gammalt läkarintyg, funnits hos fadern, under den tid förhållandet började brista i fogarna, kunde ju moderns suspekta attityd fort ha avslöjats. Men tydligen inte av de mindre nogräknade akademikerna på kommunen.. Dels för att detta säkert uppvisades på alla instanser som hade med barnet att göra och nu användes bak ryggen på mig av utbildade socionomer som medvetet begick tvivelaktiga och olagliga gärningar med sitt agerande. För de ansåg att han skulle förelägga bevis på sin hälsa trots att terapin var framgångsrik. Att de i sin ägo hade ett gammalt och ett stulet läkarintyg kunde de ju inte berätta. Det i sig stulet var ju ett lagbrott. Att de inte tvivlade på vårdnadshavarens avsikter är ju också ett underligt faktum. För framför dem satt en person som var resonabel och meddelsam, som inte alls motsvarade den något tilltagna diagnosen i ett gammalt läkarintyg. Ett intyg som enkom skrevs för att få en plats och en möjlighet till behandling. Dess status kan ju efter 8 månader på behandlingshem och tre månader innan i poliklinisk, inte bortses ifrån av människor som hellre tolkar denna information negativt. Tyvärr var jag vid denna tid ovetande om att socialen förmodligen genom  att bryta mot flera lagar och förordningar skaffat sig tillgång till mina gamla sjukjournaler, från ett mindre nogräknat behandlingshem. Om inget däri ledde till någon adekvat behandling är iaf jag säker på att mitt val att söka adekvat hjälp stod sig bättre än något i dessa. Ett sällsynt friskhetstecken kanske men inget mot hur ”socionomer” ska tolka villfarelserna i journalerna. Länsstyrelsen fällde Socialtjänsten för att ha gjort en P33 rörande skydd av barn utan att ha ett skriftligt underlag! Dessutom ringde de istället för att sköta sådan korrespondens på papper, vilket ju sätter dessa socionomer på en nivå lik mammans.. Inget skulle hindra dem från att få rätt.. Till mig krävde de skriftligt på allt sade de…

Socialtjänsten saknar ju utbildning att tolka denna information och om en individ som är talför, logisk och lämnar klara svar, inte motsvara deras dåliga förväntningar, så måste ju ett flera år gammalt läkarintyg vara inaktuellt. Men de gör sig inga bekymmer utan vänder precis allt fel och efter egen vilja. Den vilja som redan bestämt sig. De sökte inte ens efter fakta som motsade sina beslut. Detta på en person som inte gripits, åtalats eller anmälts för några brott?  De gick enbart på hörsägen. Så vad snurrar i sådan sinnen. Måste de inte undra varför hon inte gjorde slut? Denne förskräcklige karl befann sig trots allt på behandlingshem? Ett behandlingshem hon själv efter två veckors utbildning klargör ”de botar inte människor med guds kraft”. Hur denna person kunde ha denna instans och myndighet som socialen utgör till dess fulla förtroende trots bristen på fakta är ju en lektion i vad godtycke faktiskt utgör.

Han befann ju sig på behandlingshem redan ett år innan förhållandet tog slut, åkte nästan varje helg hem i behandlingshemmets bil, som de villigt lånade ut.. Jämfört med vården regemente var detta behandlingshem ett himmelrike, trots att man fick arbeta så hårt med sig själv i enskild och gruppterapi. Sjukvårdavgiften 50 kronor gick till patienterna, rekreation, resor osv. Maten som från början levererades som halvfabrikat slängdes ut. Man anställde en kock och vid middag, såväl som fika satt personal med sina klienter. En enda dag  i veckan ville de vara ensamma för att diskutera oss. Det kunde vi förlåta dem för..

Givetvis var jag med på förlossningen. Tog bilder då, som modern sedan omtalade på detta sätt ”Dem kan du väl slänga”? För att de givetvis inte passade in i moderns beskrivning av fadern? Utredarna har skrivit om att modern berättar att fadern under hela deras förhållande ljugit om sin hälsa för henne. Det är heller inte sant…  Mamman inbjöds till behandlingshemmet för att utbildas om sin tilltänktes behandling och med vår, terapeutens och min förhoppning om att själv finna skäl till att börja i terapi. Hon fullbordar de två veckorna men konstaterar sedan, ”de botar inte människor där med guds kraft”. Läsaren får själv dra sina slutsatser av ett sådant uttalande och kanske finna, ana, de verkliga skälen till varför detta förhållande faktiskt tog slut. Beskrivningen av mannen som den kompletta otäckingen kanske vida överträffas av en individ som svårligen betraktar sig själv i ett klart ljus och hellre dväljs i mörkret, än erkänner att ingen orkar leva med denna.

Den mindre nogräknade socialtjänsten fann de tunna historierna värda att spinna på. De fann för övrigt att det var värt att bryta mot både lagar och förordningar, de fälldes av Länsstyrelsen, detta utan att ha annat än en mytomans fantasifyllda beskrivningar. Tänk om Louise i Vetlanda hade mött den exercisen? Den mannen var omvittnat farlig med polisingripanden, domar odyl. Ändå fick den varianten av socialtjänst inte ändan ur vagnen. I Norra Småland behövs däremot inga sådana bevis? Här gick det bra med Grovt förtal, falsk tillvitelse, falska beskyllningar och en aldrig sinade kraft av inbilskhet och synnerligen dåligt omdöme..

Sitter man i en domstol och försöker lura i den att en dotter mår mycket illa eftersom pappan ska hämta för umgänge, så illa att detta barn skulle vilja hoppa ut genom fönstret och ta livet av sig, på fråga om dottern mådde mycket dåligt svara ja och i nästa mening avslöjar att det inte fanns en enda anledning att söka hjälp för flickan så har hon ju grundligen förklarat vad tio års stöd av socialtjänsten egentligen var värt. Utredningen begärd av denna Länsrätt utförd av med BUP 100 % stöd och purfärsk blev på någon minut ingenting värd.. Domstolen kunde ju inte döma annat än till vite och det gjorde den, 5000 kronor vid varje tillfälle.. Denna dom överklagades(?) till Kammarrätten som inte fann någon anledning alls att ändra Länsrättens dom. Flagrant behöver ingen förklaring. Dessutom dömdes den nu denna att betala alla rättegångskostnader. Av vilket skäl överklagandet drogs tillbaka är okänt. Bättre förstånd? Rättshjälpsnämnden meddelade att denna sökt socialbidrag för rättegångskostnaderna och vem skulle bli förvånad om de betalade? Inför beslutet att dra tillbaka sitt överklagande så ansåg kammarrätten att rättegångskostnaderna ändå skulle falla på denna samma person. Inte undra på eftersom Länsrättens dom tydligen inte ens nu sjunkit in i vårdnadshavaren.. eller det mindre nogräknade ombudet. Vi kan väl ana maktförhållandet. En brännvinsadvokat och en manipulativ psykopat..

.

5 år innan detta utspelar sig har samma kommun fällts för att ha gjort en p33 utredning rörande skydd av barn utan att kunna uppvisa ett underlag.. Dessutom för att ha gjort den per telefon istället för som lagen kräver, skriftligen. I samma veva och samma ärende dömdes ett behandlingshem för att ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter, samma behandlingshem som senare skulle avslöjas ha lämnat grova falska anklagelser mot pappan, vilka stod att läsa i familjerättens journal på denne…

.

Givetvis blev vanmakten lika stor som oändlig. Att komma ut i ett nytt liv. Aldrig levt förut, med nya insikter, seende mina resurser förmåga och ändå inte fått gå färdigt och så tvingas åse hur livet för ett barn förvrids, förvanskas, hur livsglädjen försvinner, intresset flämtar eftersom mamma bestämmer. Hånad av socialen, de satt ju på papperen, något de helst såg som bevisen, under de breda ändorna…. Sorgerna kom som ett radband vem som helst hade släppt till marken om det funnits ett val.. Den egna barndomen som aldrig skulle få upprepa sitt tema av nonchalans, osäkerhet, otrygghet, vilsenhet och främlingskap ångvältade sig in i ett glatt barn som hade fått god kontakt med sin pappa. Pappan fick samma behandling. Det föräldraskap han sedan länge aldrig ville upprepa alla sin barndoms misstag med, blev en grå allomfattande skugga, en kraxande fågel Fenix som återuppstod fastän den borde fått förbli glömd, betydelselös och utan mening..

Konstigt att Länsstyrelsen dömer en socialtjänst saknande underlag för en anmälan rörande skydd av barn. Vårdnadshavaren kunde muntligen få dem att skriva vilka brev som helst… De hade inget skriftligt underlag för §33 undersökning. De gjorde den per telefon. Medan pappan hela tiden anmodades att skriva….

 Det värsta exemplet på det var ju när pappa fick vet att mamma talade illa om pappan till barnet inför förvånade personalöron på fritidshemmet.. Påtalad om det olämpliga i det svarade mamman ”det skulle de inte lägga sig i”. Vad sade då sektionschefen om själva bekräftelsen på att mamma talar illa om pappa, som pappa påtalat länge, men de kallat sjuklig inbillning och skrattat, hånat åt? Har inte personalen tystnadsplikt? Ja så är det ju med diagnoser. Dem tror man på även om ingen hjälp finnes. Erbjudits eller fungerat. Dem tror man på eftersom de bekräfta allt man kunde föreställa sig inom ramen för guilt by association. En socialtjänstekvinna/man, sektionschef har aldrig hört talas om ett då eller ett nu. Särskilt en kristen sådan borde ju vara införstådd med sin guds underverk… Eller är det bara sånt vi och företrädesvis de tror?

Har man haft som socialen haft fel så länge är det ju av naturen svårt att ändra sig. Prestigen tar över, som rena självbevarelsedriftens egen makabra maskerad..

Hade jag varit sektionschef hade jag inför den allvarliga upplysningen stängt avdelningen. Tagit med de två offren, socialassistenterna och åkt de få kilometerna till fritids. För barnets bästa struntat i alla reglerna och för en gångs skull gjort något hedervärt än konsekvent brutit mot många lagar, förordningar..

För barnet fortsatte helvetet och för betraktaren grep vanmakten allt hårdare om verkligheten..

Livet efter detta..

leave a comment »

.

Att några illvilliga i Tranås spridit att jag varit pedofilmisstänkt är ju en elakhet av sällan skådat slag. Grotesk rasistisk humor är ju av det undernärda slaget. Skadeglädjen har inget annat för sig än andras förnedring. Jag måste ju anta att hyenor stirrar på dessa människor och undrar vad de håller på med. Därför valde jag att publicera detta från Tingsrätten och som sagt det är inte mycket att bygga en förhandling på och definitivt inte en anklagelse, men skitologerna finner ju föda överallt.. Hur det kom sig att socialtjänsten inte polisanmälde borde de tillfrågas om för nog ser det smutsigt ut att skita rakt ner i en umgängesrättsutredning men inte gå till polisen! Ser ut som att inte bara en synnerligen grov anklagelse stannat vid en tanke… Att det finns folk till grovt förtal, grov falsk tillvitelse i Tranås är inte så konstigt. Det finns det ju överallt. En gammal pälsstad utgör alls inget hinder för att man kan hitta både det ena och det andra under skinnet. Dessa skitologer vet inte vad roligt eller glädje, förnöjsamhet är.. och det är ju trist för dem… Men kompensation för bristerna söker de desperat.

Att göra ont värre, dvs allt det av falska anklagelser som knäckte mig då, krossade och raserade allt, kan ju bara skadeglädje, dålig smak ge ett deja vu i nuet.  Dvs 20 år senare. En pervers sadist som flockledare till detta kan ju inte annat än bekräfta sig, sitt sinnelag för karaktärsmord på mig som utsatt, förtidspensionär och grundligen knäckt person…

Men vanmakten, koncentrationssvårigheterna, minnesproblemen, svårigheter att stava, ljudkänslighet, som blott är hälften av symptomen är ju något man kan hånas, trakasseras & baktalas för. Ett par hundra kanaler på TV är ingenting mot att tvåla till sin egen dokusåpa av förvridna, karaktärsmördande sanningar.

Men vem har sagt att de som inte kan bli lyckliga och nöjda själva inte måste förstöra för alla andra… Missunnsamhet och avundsjuka slår sig på sinnet som avhunden o misshunden. Att leva med ett koppel om halsen, släpas runt i verkligheten av en osynlig kraft och ständigt tvingas se och bekräfta sina besvikelser är ett öde skitologerna aldrig tycks kunna överge.. Man biter ju olyckligtvis inte den hand som föder en hur mycket det än tycks svida. Ety bekräftelserna är ju en sanning iofs på avundsjukans och missunnsamhetens dimmor men det vet ju inte offren för sin egen olycka.. Det vet ju inte de svartsjuka heller.

Väl avslöjade så nära källan man kan komma skulle ju historien tagit en vändning här, men utan heder i kroppen kan ju ingen erkänna sina systematiserade fel. Hur skulle det se ut, att framstå som en komplett lögnare av det faktum att vara stadens biggest looser? Att ha något att skyla sig med vet vi ju sedan Edens besynnerliga lustgård, är ett desperat sätt att slippa bekänna sina misstag och sin nakenhet. Uppfinningsrikedomen om den nu ska ses som en förmån ens tar sig en oväntad riktning i att hitta på än värre anklagelser än de nedan som ju baserade sig på misstänkliggörande i en umgängesrättsutredning.. Om råka illa ut kan se ut som ett nöje för ett perverst sinne och förvrida misstänkliggörandet till misstänkt, trots avsaknaden till bevis, förklarar ju hur enkelt nästa steg tedde sig jämfört med att tvingas komma ut som komplett lögnare, skyldig till grovt förtal, grov falsk tillvitelse.. Att helt enkelt påstå än värre saker eftersom den egna skammen hotade mycket, mycket mer. Se texten nedan.

Livet efter detta..

Att på nära håll varit åskådare till hur ”sanningar” förvrids, tillyxas för på ändamålet, förvanskas för att få uppmärksamhet, blev till en förkrossande konst i grymhet,maktutövning och kontroll och hur ett glatt och livfullt barn förvandlades till en skugga av sitt jag.

Inläst dokument 1.jpg

    Förtydligande

Ang.   T  608/                 1992-12-17

Mannens yttrande 1992-12-01  föranleder följande
kommentar

Kvinnan har ingen erinran mot att tingsrätten förelägger
socialnämnden att inom viss tid avge yttrande

Kvinnan vill bestämt tillbakavisa påståendet om att hon
förbereder umgängessabotage. Hon har heller inte till
mannen uttalat att  ”…det ju (kan) hända att han
skulle förgripa sig sexuellt på  barnet”. Kvinnan har tidigare
i förtroende  berättat för mannen om hur hennes far
gjort sexuella närmande mot henne. Mannen har ansett
att kvinnan härigenom ”dragit sin far i smutsen” (brev
från mannen till kvinnan 1990). Kvinnan har tolkat detta som
om mannen inte ser allvarligt på incest. Mannens
inställning – såsom kvinnan uppfattar den oroar henne.

. . .

Det är väl på sätt och vis uppfriskande, att faktiskt inte ha blivit utpekad som pedofil, utan för att blott ha hyst allt starkare tvivel om en berättelse som sjönk allt djupare ner tillbaka i det sinne som skapade beskrivningarna… Oaktat att anklagelserna, misstänkliggörandet om än inte bokstavliga ändå kvarstår för det tilltänkta och önskade umgängessabotaget… Någon misstänkt pedofil rör det sig trots allt inte om.. Det var ju som sagt blott en umgängestvist om än med groteska inslag. Tvivel om en beskrivning om en påstådd förförelse, incestförsök som kanske i domstol på förfrågan om utebliven polisanmälan mot fadern inte borde toppas med uttrycket och besvaras av mamman med. ”..min pappa kysste mig på bägge kinderna för han är från ….” kan antyda var problemet egentligen hörde hemma.

Fast då har ju historien i mer än ett decennium skaffat en bekymrad existens mycken uppmärksamhet bland kompisar genom åren och lett till polering av den korta men behövliga beskrivningen. Vad sinnet ändå glömde bort var detaljerna och hur och var. Ingen skulle ju fråga om vad som hänt och på det sättet undveks beskrivningar av detaljer som aldrig funnits. Inte heller hade det alltså anmälts… Här finnes istället alla ingredienser av projicerade problem och missförstådd ångestfylld sexualitet och givetvis ett outhärdligt behov av uppmärksamhet. Ett spel som tydligen socialens bildning, verklighetsuppfattning inte omfattar eller varit i närheten av.. Givetvis har de fått och i flera fall fått bekräftat att många män varit grymma mot sina kvinnor och i en del fall även tvärtom. Ändå kan ju inte det innebära att alla män är lika. Visst blir det inbjudande att socialen av gammal vana ställer ledande frågor… Bara en mindre nogräknad existens kanske faller för frestelsen att bedyra sin utsatthet. Verksamheten kräver ju resultat så då går man på den lättaste och bredaste vägen, att alla män är skyldiga även om de kan bevisa motsatsen.. En metod som uppskattats av arbetsgivaren och huvudmannen socialtjänsten eftersom den är godtagbar ännu blott 30 år senare…

Så en Tingsrättsförhandling där ordföranden strök den anmärkningsvärda och betecknande meningen som hade vält hela förhandlingen, fällt socialtjänsten för tjänstefel.. Mest för att skydda sin kollega och bekant i socialtjänsten. Den socialtjänstekvinna som i rätten fick bekräfta att hon själv badat naken med sina barn… I umgängesrättsutredningen stod jag som misstänkt/utpekad för att jag gjort detsamma..!? Till det lades duschat naken i trädgården.. (sexualskräcken skiner igenom på många ställen) Den meningen ”…min pappa kysste mig…” fanns inte i protokollet eller på banden påpekades det. Annars hade den ju varit bra att använda i bearbetningen av socialtjänsten. Den som kunde överdriva, antyda incest/förförelse trots att det inte förekommit kunde väl överdriva vad som helst…? Dessutom ställde inte de kyrkliga upp och berättade/vittnade om hur de tagit emot anklagelser från denna som var grovt förtal, falsk tillvitelse. Så de kunde alltså delta i grovt förtal av min person men inte min upprättelse eller till skydd för det utsatta barnet.. 

Flera år senare hamnar ändå ärendet i Länsrätt och Kammarrätt och även här görs parodi på hela listan av anklagelser. Vårdnadshavaren avslöjar sitt, inte bristande, utan frånvarande intresse för barnets hälsa och det var ju klart redan från början, men ingen vill lyssna, ingen ville ta till sig varningarna eller de tydliga uttrycken.. Så barnets uppväxt blev hemskt, vilsen och otrygg, lik faderns, den han ville undvika att upprepas till varje pris.. och vilken mardröm blev inte det. Så mycket som det kostat i onödan och som sent omsider fick en sådan fantastisk lösning i form av adekvat behandling. Det kan ju för ärendets valör och värde tilläggas att som utpekad aldrig ha varit anmäld, gripen eller utsatt för av samhället tvångsåtgärder. Att självmant ha sökt hjälp för depression och en alltmer förlamande panikångest är heller inget som utgör ett hot eller skulle degradera någon som förälder. 3,5 års experimenterande med mediciner kallas än idag vård trots de usla och dåliga resultaten som man lastar de stackars patienterna med. Detta skedde ju också innan faderskapet var ett faktum. Letandet efter och längtan efter adekvat hjälp hade ju redan lett mig på rätt spår. Att få hopplösheten gediget cementerad av den etablerade vården och sedan utan medicin, få och kunna ta emot adekvat hjälp på ett behandlingshem, hitta en styrka, ett liv, förstå inte bara livets utan faderskapets glädje, få kunna se och göra allt det ens egna föräldrar aldrig kunde eller förstod att ge som uppmärksamhet, stimulans, tröst och värme!

Det är väl makabert att socialtjänsten på olaglig väg skaffar sig tillgång till vårdapparatens journaler. De som inte med en rad kan ha innehållit något av värde eller något som utgjorde någon grundval för en adekvat behandling. De hade ju 3,5 år på sig att göra något i en riktningen.. Sedan kan man ju fråga sig hur min ”sjukdom” som sades utgöra grund för att neka mig träffa barnet ändå innehöll kraft och hopp, nog att förstå att vårdapparaten aldrig skulle fullfölja sina mål om vård, förstå att incestanklagelserna mot mammans far bara var fantasier, förstå att att alla de tarvliga beskrivningarna av före detta män bara var omskrivningar för att slippa göra något åt sina egna problem. Till syvende och sist ytterligare en syndabock och ett oskyldigt barn som drogs in i en härva av hämnd och förljugna historier, allt för ett sinne som kostade på sig vad som helst för att slippa känna sin egen smärta och som inte tålde lyckan hos ett barn att vara glad över sin far..

Tydligen måste misstankarna framgent ändå krönas med uttryck, som närmar sig den ursprungliga avsikten, att misstänkliggöra, hindra, motarbeta, tvinga, hota, framställa mannen som den farlig och uppnå det utsatta målet att förhindra umgänge.. Såväl som det ganska frankt avslöjar sexuell frustration och projiceringar. Att det påvisar hur bristfällig socialens grund för sin verksamhet egentligen är, kan ju framgå av hur lite en vårdnadshavare egentligen har på fötterna i en rättegång. Finns där inte mer då visar det ju hur lite som fanns innan.. Den skriande bristen hos socialen kan ju knappast fattas denna argumentering snarare gör den frånvaron av fakta tydlig. Godtycket råder och fortsätter som alla sett efter trettio år. Socialen synar inga kort utan anser utgången given på förhand.. Det förenklar ju och minimerar deras mentala insats till en nivå som motsvara förväntningarna och förhoppningarna. Sist men inte minst ger det väl utbildningen en chans att visa hur lite nytta den egentligen kunnat göra i ett sinne som inte kan omsätta varken lag eller rätt i verksamheten.

Den som till syvende och sist fick utstå allt detta var barnet. För här fanns ingen hejd alls på trycket och det tvingande kravet på följsamhet. Det som inte gick att uppnå med lagens hjälp, fick trots allt barnet utstå med ovillkorliga krav på lydnad och tvingande lojalitet. Är lagens långa arm inte så böjlig som kanske önskades, så är det betydligt lättare att få socialen, att dansa efter de mest besynnerliga melodier. BUP var lika hemtama i infama historier, intrikata beskrivningar, som vilken obildbar socialarbetare som helst. Om en umgängesrättsutredningen ändå handlade, dels om underliga pedofilantydningar(?) och krav på bevis i form av läkarintyg om psykisk hälsa, så verkade soc. inte ha en aning om vem de närde vid sitt omfångsrika och trumlika bröst. Varför skulle de förresten det, så sant som det är att ”alla män är misshandelsbenägna djur…” Så när lösa antydningar om pedofili inte hjälper, så fanns det alltså andra beskrivningar att ta till, om man har den hågen. Framförallt  kunde ju det oskyldiga barnet, utsättas för allehanda påtryckningar, när domstolen inte gick att böja i lämplig riktning.

Aningslöshet verkar man på soc. vara grundligen utbildad i, med tanke på att om inte ett sätt lyckades, så kunde ju den intresserade föraktande sabotören försöka med ett annat, utan att motivet eller avsikten någonsin kunde, eller behövde genomgå en enda prövning, test eller fråga? Medan socialtjänsten bröt mot lagar och förordningar, i den kamp de förde med aldrig så lite dokument, ledde ingen av de misstankar och bekräftelser om psykiska övergrepp, som fadern och andra inblandade kunde lämna, till någon annan aktion från dem än passivitet. Dessutom fälldes deras övergrepp på ordningen och föreskrifterna av Länsstyrelsen i Jönköping. Det är väl ingen dålig bedrift i ett rättssäkert ärende, att undertecknad begrep lag o rätt bättre än verksamhetens avlönade troll? De ville inte och vägrade åka till fritids för att få faderns misstankar om mammans förtal och hotande beskrivningar om sig riktade direkt till barnet på dagis! Det var mycket enklare att betrakta det som sjuka fantasier även när bevisen var överväldigande. Godtycket och dövörat är två sömniga parhästar som garanterat går i mål med önskat resultat. Vi ska väl tro att de fått för sig att jag inte bara var ordentligt sjuk utan bortom allt förnuft och räddning…….. Så går det ju inte bara för att socialtjänstanställda leker psykologer. De bröt mot lagar och förordningar för att komma över dokument som aldrig gjort någon nytta. De påstår för mig att jag inom sjukvården bytt ”psykolog” många gånger, men nämner inget om hur bra behandlingen på det privata behandlingshemmet blev utan mediciner, eller hur bra jag kunde klara mig utan en olycksfågel som förstörde ännu en relation och ett förhållande.. Så pinsamt för dem att de aldrig kunde visa upp intygen eller journalerna för rätten eftersom de kommit över dem på olaglig väg.. Läkarintyget stal före dettan långt innan separationen var ett faktum… Vore jag enligt vårdens trista maskineri verkligen ett hopplöst fall skulle ju en medicinfri miljö och adekvat vård aldrig lyckats. Inte heller skulle dessa rader eller andra skrivits. Låt vara att en del av det är färgat av ptsd, vilket ger koncentrationssvårigheter, massiv trötthet, glömska och vissa svårigheter i meningsbyggnad för att inte tala om hur felstavningarna regnar ner över mig som kunde stava mig till höga betyg i engelska och svenska men numer har svårt att skriva. Till det ett korttidsminne som ibland är kortare än ordet.. Det kan väl lätt bli så för en själ som lyckas lämna sitt gamla liv, genom en del av smärtorna för att komma ut djupare och rikare på andra sidan. Om det var en positiv överraskning så bjöd alltså social och andra på en nattmangling de aldrig ville upphöra med. Skulle vården förresten erkänna att deras metoder var fel? UG’s program om hur vården fungerar förtäljer motsatsen. Det sparas och vanvårdas i en omfattning som sakna motstycke även nu efter trettio år..  UG’s avslöjanden om hur lite socialen har ens på fötterna för det de kallar verksamhet även efter lika många decennier skulle väl liknas vid blodbrist i vårdsammanhang. Antalet vanvårdade barn tar verksamhet själv täten i. Vartill vårt blev ytterligare ett..

Inget av det som utspelades i form av ett omänskligt tryck på flickan, sågs annat än som en naturlig(?) konsekvens av vad de tyckte sig veta, att barnet behövde skydd från mig. trots avsaknad av polisanmälningar, ingripanden eller tvångsvård.. Det är heller inget gott betyg för det de kallar verksamhet.

Allt som utspelat sig efter detta kan väl sägas bygga vidare på samma försök, till att motarbeta en normal kontakt. Vad som hände före detta datum, förtjänar väl också en belysning. Vad säger ett litet barn flera år innan skolåldern;

”Om jag säger att det varit roligt hos pappa blir mamma ledsen”

”Jag måste berätta allt som händer hos pappa annars blir mamma arg”

”Pappor ljuger”

Hur flickan ålagts att inte prata med pappa alls? Hur hon tvingades sluta anförtro sig åt pappans flickvän?

Eller senare… På födelsedagen f.ö.

”..men pappa du är ju snäll”

Det senare kan ju garanterat inte annat än komma ur en fullständigt förvriden och illasinnad miljö..

Det kan inte de andra heller men socialen som har allt utom adekvat utbildning, men en hel del fördomar att kompensera den med klarar sitt arbete och verksamhet galant.

Det är en mamma som på ett utstuderat och obehagligt sätt förstör möjligheter för ett barn att ha en god relation med sin far.

Försök gissa om mamman kan ha sagt samma sak, som långt nedan i texten, om behandlingshemmet till socialtjänstens självkloka gummor? ”De botar inte människor med guds kraft”. Var och en måste fråga sig om inte det är ett konstigt uttalande. Att en av utredarna är en känd kristen offentlig profil gör inte saken mindre allvarlig eller skrämmande.. Ingen av dem ska påstå att varningsflaggorna var allvarligare på andra sidan.. För erfarenheten är ju den att inga mycket mänskliga argument bet på dessa övertygelser. Istället möttes logik och förstånd med hån och förakt. Besluten var redan fattade. Inga polisiära ingripanden fanns eller behövdes, inga åtal eller anmälningar, ingen tvångsvård, nada.. Examensfirande måste tonas ner, inte bara för socionomer, för ruset ser ut att vara alldeles för länge. De leker psykologer, poliser, förundersökningsledare, åklagare och domare och sist men inte minst som bödlar utan att ha något som liknar fakta på bordet..

Bara en enda av ovanstående rader borde få den mest sömngångaraktiga att rycka till. I en betydligt djupare dvala sitter alltså socialtjänsten. Eller kan gemene man/kvinna tro att de har för mycket utbildning, i förhållande till sitt bristande förstånd? ”Barn säger så mycket” är och var det entydiga svaret, visst gör de det och en hel är ganska talande, dels från denna akademiskt bildade(?) instans, som från ett barn som kan säga hela meningar. Bara en enda sentens borde ge reaktioner och aktioner. Dock inte för en instans som inte kan skilja på sak o person…. Att däremot jaga fadern och ständigt sätta käppar hjulen, för att normalt umgänge gick däremot bra.

Som att på kommunalt tjänstepapper hälsa; ”..mamman vill inte att du skickar så många vykort till flickan, det räcker med ett i månaden och att Ni inte hälsar från din flickvän” ???? Det meddelande fälldes av Länsstyrelsen. Ety de ansåg att Socialtjänsten/Familjerätten skulle inte ”springa” sådana ärenden… Dessutom lös det ju av svartsjuka och missunnsamhet.

Eller den kristna(?) stödfamiljen, med dåliga ursäkter som ”regelbundenhet”, saboterade umgänget med att på fyra månader, inte lyckas sammanfoga pappans resor en enda söndag med umgängets?

.

Tyvärr är det ju så att den som haft en sådan agenda, att förstöra relationen för ”den andra”, inte på något sätt vill bli påkommen med ha drivit sin sak, av hänsynslöshet, hämnd och alla andra vanvördiga skäl. Därför läggs en enorm energi på att fortsätta leta fel på den utpekade föräldern. Påverkan under PAS/PAD har ju som konsekvens att en stor del av ett barns uppfattning om främst sig själv, och den andre föräldern har skadats. Livet på denna lögn måste te sig komplicerat, eftersom en viktig del av barnets känsloliv helt enkelt måste stängas av. Så vad händer då när dessa möter sin ökände förälder? De ställer iaf inga frågor om vad som hänt, varför skulle de det, så övertygade som just de är om vem de har att göra med? Ställs några frågor så är det enbart för att bekräfta sin redan grumliga föreställning. Alla påståenden som kunde härledas till en alternativ och kanske mindre smärtsam beskrivning av historien, bemöts med en attityd av ”det är jobbigt”.

Hur det kan vara jobbigt att få veta, att morfar aldrig ska ha försökt….? Eller att pappa faktiskt brydde sig och älskade dig? Inte alls var varken farlig eller synnerligen sjuk. Att ni hade en bra relation innan mörkret bredde ut sig? Har man å andra sidan levt sig in i en beskrivning fått en roll därur, är det väl svårt, att vilja erkänna sin felaktiga uppfattning, erkänna att man spridit lögner, att någon och något offrats, för den ”principen” kvittar ju, offret har ju ändå inget värde, hos den som utvecklats under en modell, där man varken kan eller får känna något positivt för sin far. Lågan har ju släckts. Givetvis uppstår ur detta förnekande ett syndrom och är ett övergrepp på ett barns innersta, dess uppfattning om världen och givetvis förlorar dessa barn sin styrka som tvingas anpassa sig efter en totalt oförsonlig moder. Den godtyckliga acceptansen, den påtvingade lojaliteten, kravet att vara mamman till lags blir en diger börda för ett barn. Givetvis kan inte personligheten gå oskadad om övergreppet är grovt och metodiskt, börjar innan ett barn fyllt ett år..

Om sanningen skulle vara den att varken pappan eller morfar motsvarar beskrivningen, som levererats i så många år skulle dessa fort befrias från sin belastning, av den som känner sitt ansvar för smutskastningen. Den som vägrar uppbåda sådana känslor, är nog mera styrd av sina personliga krav på att slippa göra upp med sitt förflutna. Och visst underlättar det att såväl fadern och morfar får leva med stämpeln, jämfört med att erkänna att allt efterkommande hat och förakt egentligen byggde på var, en enda räcka av falsarier allt för att tillfredsställa ett hämndlystet och mycket grymt och oförsonligt och besviket sinne. Bättre då att för alltid skylla sin far och sin morfar än att erkänna att allt var lögn.

Orsakar sanningen smärta? Det är nog ingenting jämfört med den skada lögnen gjort. Den sanna smärtan kommer väl ur att faktiskt ha varit älskad ha varit accepterad och betydelsefull. Den smärtan och våndan har ett slut det har aldrig lögnens orsaker eller verk. De fortsätter ju att mala. Den skada lögnen orsakat är mycket större eftersom den handlar om att plantera ett medvetet svek, om hat o förakt, och lämnar själen med oläkliga sår. Pågår än idag denna kampanj för att måla ut fäder som svekfulla, med alla påföljande groteska attribut av en dålig förälder, så beror det väl på att de anser sig inte ha något att skämmas för? Inget att erkänna? Det är väl ett skrämmande attribut för någon som inte vill erkänna varken skuld eller ansvar! En märklig konsekvens att vilja ha allt, påstå sig inte ha fått något, av en far man länge trott inte vill veta av en och ännu ger all skuld. Ovetandes.

.

Hur krisen urartade råder inga som helst tvivel om. Skall man anta att ett försök till övergrepp ägt rum, med den kränkning det i grunden innebär, att också bli bemött med tvivel om dess äkthet, så borde i rimlighetens namn, den förfördelade bums ha avslutat sitt förhållande med mannen. Det måste ju bli en klar uppfattning av situationen, kan man tycka.. Så skedde inte heller? Inte heller tog förhållandet slut under, eller efter den gemensamma vistelsen på behandlingshemmet, där mannen var, den för behandling placerade och kvinnan skulle få utbildning, om mannens situation, diagnos och möjligheter? Istället har eftermälet blivit att mannen ljög om sin sjukdom, under hela deras sammanboende? Först när han tröttnade på den ensidiga kommunikationen, de aldrig sinande anklagelserna om ensidig skuld, bördan av det ensamma ansvaret, för att förhållandet inte fungerade fick han till slut nog. Trött på att bli vilseförd, manipulerad, styrd o tvingad, gjorde han givetvis slut och skulle givetvis straffas för något, som raskt målades ut som ett svek av en usel bock till karl? Räckte inte den beskrivningen riktigt till, så verkade den uppkomna situationen ha utgjort en perfekt jordmån, speciellt i en miljö som soc. som inte verkar sen, att bekräfta de mest fantastiska vanföreställningar om resten av världens män inklusive den som hon ansåg förlöpte (?) sitt ansvar, plötsligt var både livsfarlig och hotfull..?! Plötsligt var någon hon inte hade gjort slut med. Givetvis ska ju påståendet om att under deras förhållande ”han ljugit om sin sjukdom” befria bäraren från sitt efterfrågade ansvar.. Trots att de träffades när han slängts ut från vårdapparaten, stämplats som hopplöst fall. Trots att de också var tillsammans när han fick plats på behandlingshemmet?

Varför socialens förmågor inte ställde en enda relevant fråga om motiv eller annat ska väl de kunna svara på? Om inte annat lär de sina telningar som bekräftar alla deras vanföreställningar att de kan påstå precis vad som helst.. Därav följer ju den makabra konsekvensen att när dessa personer kommer inför rätten gör de onekligen parodi på sig.

En advokat stökade undan de invanda och spelade attityderna på under 15 minuter, inför sittande Länsrätt, trots att de varit ingrodda och invanda i snart 10 år. Till det skall läggas att den nyss av Länsrätt begärda och genomförda utredningen av BUP till 100 % backade upp de falska och vanärande beskrivningarna. Allt det sopades av mamman själv undan på rekordtid, inklusive snart tio års stöd av socialen. Så hur kommer det sig att dessa institutioner, socialen, familjerätt, BUP(?)  inte ställer sig eller föremålet för denna deras verksamhet en enda relevant fråga? Dessa har barnets bästa som paroll! Hur socialen så länge kunde undvika det är ingen gåta, det är en skandal utan like. Inte för att många av dem faktiskt är sanna, men att det behövs så lite reella fakta för ännu en vanvördig och otäck beskrivning av en karl? Resten är ju bara en självuppfyllande profetia där den ena myndighetsinstansen bara bekräftar den andras illasittande verksamhet. Huruvida prestigen och dumheten i förutfattade meningar utgör en och samma kostym och är sydda av samma producent tål ju att framställas såväl som den catwalk som de bjuder i sin brist på elegans, lag och rätt.

Förvånande nog vad gäller utbildning, erfarenhet osv så förstod jag trots sjukdom, sedan länge bättre än socialens ingrodda tanter och BUP, hur det låg till med min motpart. Jag kan inte skämmas för att säga att det ju var skälen till att förhållandet tog slut. En falsk dominant person, med dig som sitt bollplank, vill ingen leva med om man inte vill bli osynlig under någon av alla de skor dessa hänsynslöst trampar med.. Vad som är skamligt är den tarvliga och karaktärsmördande beskrivningen där min person beskrivs inte bara som syndabock utan våldsam och med en lång lista av anklagelser. Inte ens listans omfattning, groteska innehåll fick socialens dystra enögda existenser att undra vem de hade tagit till sitt bröst..

Nog skulle man önska att kraven på att få hjälp och stöd av soc, borde vara djupare än att bara på lösa boliner bekräfta sin fördomar? Umgängesrättsutredningen kom av samma trångsynta skäl och självklara skuld, att fullständigt haverera i den självklara slutsatsen, att man inte behövde undersöka någonting? Mannens kamp med den meningslösa vårdens försök, att medicinera bort verkligheten, som han före deras förhållande övergav, för bättre alternativ, får en fullständigt nedgörande beskrivning, i det de kallar en umgängesrättsutredning. Det finns absolut ingenting i den som tyder på att de haft en vilja att utreda någonting, utan bara bekräfta fördomar och falska anklagelser, om oförmåga, om psykiska problem, antydningar om pedofili osv. Det står ”badat naken” (med ett barn)? Duschat naken i trädgården, på en landsbygdsfastighet den varmaste sommaren på länge. Att mamman var tvungen att ha baddräkt i badkaret med en ettåring borde de undersökt i stället! Att så tydligt som de deklarera sin ovilja tyder på någon annan drift än den för verksamheten normala. Det är väl här någonstans allt faller som ett korthus, för extraordinära åtgärder krävas laglig grund och den verkade den sociala verksamheten bry sig minst om. Om det är så att en allt tydligare bild av en mytoman växer fram, kan man knappast undra varför lagrummet inte blev en framkomlig väg. Att det däremot gick som en dans hos Socialtjänsten, lämnar naturligtvis de flesta med en hel del frågor, om de lösa grunderna för deras verksamhet. Att i tio år med välsignelse och förnekelse av Socialtjänsten, fått driva sina teser, sitt förtryck, resulterar givetvis tio år senare i ett förväntat resultat, hos en lika aningslös instans som också BUP visade sig vara. Det är med en kuslig självklarhet de finner problemets art och grund, bero på den anklagade mannens historia av ett visst missbruk, psykiatrisk vård, depression, panikångest odyl. Problem som han själv tagit tag i eftersom den gängse vården under flera år bara dränkte den hjälpbehövande i piller och fick denne att förakta sig själv ännu mer. Det privata behandlingshemmet utgjorde skillnaden och de var rejält seriösa, men efter 4 månader av poliklinisk behandling och åtta månaders inskrivning, kunde inte kommun och landsting bestämma sig för vem som skulle betala för framgångsrik behandling? Normalt sett skulle de väl kommit farande i bussar för att få se och höra något som hade förändrat en person så grundligt… Att sådant förekom eller ens kunde ske kunde de nog inte tro.. Inte ville de heller. De otäcka och falska beskrivningarna om hot och annat passade ingrodda sinnen..

Om Länsrättens uppdrag åt BUP att utreda barnets förhållande till pappan, var en seger för mamman, klargjordes ändå att mamman påverkat barnet, och att inget framkom på att pappan gjort det, så ledde hennes eget avslöjande uppträdande i rättssalen till att de valde att besluta tvärtemot BUP’s underliga utredning. När sedan domen om verkställighet om umgänge, med vite om 5000 / umgängestillfälle kom, valde mamman att överklaga till kammarrätten. Vilket fick till följd att denna ådömdes, att betala faderns rättegångskostnader, till vilket hon sökte socialbidrag??? Visst finns det väl de som anser, att domstolar inte alltid upptäcker allt som kringgår ett mål. Den ofelbara socialtjänsten framstår dock mer likt BUP som den präktiga svullna grodan som utspyr betänkliga blandningar i verkligheten i detta sammanhang. Att skolpsykologen skrivit i sitt yttrande att ”flickan är starkt påverkad av modern”, leder inte BUP till några intellektuella höjder eller en revision av det också de kallar en utredning, utan de lever kvar i sitt dunkel och sina ovädrade rum och låter denna rad stå där ensam och klargörande om deras egna brister och kolossala fördomar..

Den märkliga meningen skulle enligt min tolkning styrka uppfattningen att modern var beskyddande mot den ”farlige fadern”. Därför hamnade den där i utredningen. Medan vårdnadshavaren alltså mitt under förhandlingen visade att hon inte alls brydde sig om barnet. På tio minuter klargjordes ombudet att modern var en hänsynslös lögnare och att varken BUP under sin av Länsrätt begärda utredning eller familjerätten på nu snart tio år ställt EN ENDA adekvat fråga för att säkerställa legitimitet, avsikt eller annat för deras verksamhet livsavgörande. Deras övergrepp mot ett barn är skandalös och hur faderns krossades, försattes i vanmakt av deras kränkningar, hån, förakt, beslutsamhet, kräver givetvis en lång beskrivning.

.

Diagnoser och intyg till trots, de ledde ju inte vården in på en friskare hållning eller behandling så deras journaler har ju ett värde ungefär som skithuspapperets. Till att fälla med duger det, men alla måste väl inse att den som skulle vara så sjuk knappast kan föra några logiska resonemang.. Att mina koncentrationssvårigheter grundar sig i ptsd är väl inget särskilt märkligt utan snarare begripliga konsekvenser av att bli krossad under kolossen på larvfötter…  Dessutom var ju inte den adekvata terapin alls verkningslös. jag återfann det hopp vården för mycket pengar, många mediciner och meningslös vård grävt ner. De kallar också det för ”verksamhet” om nu någon undrar… Dessutom för att komplettera menyn, vad sa exet om terapin då? Den som gav mig livet, hoppet och framtiden ett nytt ljus. Lät mig upptäcka faderskapets alla lyckosamma ögonblick och lät mig känna stolthet som pappa.   ”De botar inte människor med guds kraft”.. Det säger väl allt om var förståndet fanns. Tillbehöret blir att ”jag skulle ljugit om min hälsa”? Mytomaner kan sätta punkt på sina beskrivningar och aningslöshetens stora svalg på socialen kan tydligen tvinga ner hur långa tirader som helst och smälta vad helst där far ned.

Dessutom kan det ju tolkas som att för före dettan hade det varit bättre om jag fortsatt varit sjuk, eventuellt skulle botas av gud och hon erhålla en fjäder i hatten, då hade jag fortsatt varit beroende av henne fram tills dess.. Hon uttryckte det som så att ”jag borde lämna behandlingshemmets framgång” av det enda skälet att (jag skulle fortsätta vara beroende av henne). Den som inte vill bli fanatiskt religiös efter detta förstår jag fuller väl. Det är väl kärlek om något! Jag blir då hellre jagad av vargar…. Nåja, min tro och övertygelse var då av ett mer sansat slag..

Var skulden och projiceringen egentligen hör hemma är väl ingen konst att se. De som struntade i sitt ansvar är, som de flesta kan konstatera samma instanser, som sedan länge orsakar svarta rubriker i media, över just sin enorma nonchalans och sin oförmåga, att arbeta i samklang med sina höga ideal.

”Barnets Bästa”

Konsekvensen av vad som kanske kan kallas verksamhet och nonchalans, drabbade barnet med full kraft. Vilket namn denna drift än har så är den en realitet för dem som utsatts för det. Barn, vuxna aningslösa, Soc o BUP. Det gemensamma intrycket av alla reportagen som rullat genom media, så verkar socialtjänsten ha störst problem med självaste verkligheten. Det är inget vidare betyg åt varken skötseln eller driften.

PAS/PAD är inte godkänt som diagnos enligt DSM.  Det vore kul att få bekräftat att ”Multipla Personligheter”, är godkänd som diagnos av denna myndighet. Det borde säga det mesta om kraven denna instans verkar sakna och att lönsam lobbying av penningstinna intressen lönar sig. En sak är definitivt säker. Patienter verkar ju rätt snart lära sig vad deras psykologer vill höra och är det inte tröttsamt så är det väl en stadig inkomstkälla där borta. Här studsar de till ibland när någon erkänner våld och sen mord och allt handlar om uppskattande belöningar från skrået… Ja jag undrar i alla fall hur det står till. Kan ett litet motstånd i serie göra susen kanske?

Den som börjat en väg full med falsarier, infama historier och beskyllningar lär inte lämna den för mindre än att de blir överbevisade. Det är svårt för att inte säga omöjligt med dem som vägrar lyssna och springer sin väg, rädd om sin egen invanda uppfattning och den värld som byggts upp kring att vara ett offer..

Det är givetvis inte så att min hållning gentemot sjukdom är grym. En sjukdom som etablerats och transformerats, fyller sig med lögner, förtal, groteska anklagelser har förlorat sina egentliga skäl till respekt. Om inte för min skulle så definitivt för det utsatta barnet.

.

Hur hanteras tillfället när pappan undviker frontalkrock, en mötande bil på ett krön i betydligt högre hastighet än oss, med att snabbt gira ner i en slänt? Bilen blev stående på alla fyra hjulen i en lutning så brant att den inte själv kunde backa upp på vägen. Inget gick sönder och den mötande fartdåren på krönet försvann bara i ett moln av damm. Flickan blev aldrig rädd, vi kultade inte. Efter en halvtimme var bilen bärgad av en hjullastare. Färden kunde fortsätta efter inspektion av bromsledningar. Vinkeln mellan väg slänt fick mig att kolla underredet för säkerhets skull. – Jo, det blir, att det är synnerligen farligt att åka med pappa trummade mamman givetvis in….

Eller tillfället när hon trots varningen att sitta still, inte svepa med armarna över bordet spiller ned sig med nyupphällt te. Mamma hade ju noga intalat denna stackars flicka att hon inte behövde lyda pappa, inte göra som pappa sa osv..!? Att rusa in med henne i badrummet, duscha med kallt vatten, åka till akuten med de rödflammiga benen som dock slapp ärr kan ju visa på en bekymrad och omsorgsfull fader. Ändå blir hennes ord en vecka senare att det var pappas fel…. Och det lät inte som kommet ur en barnamun det heller…

Redan nämnt är; Jag får inte prata med pappa, som också blev, jag får inte prata med pappas flickvän heller. Hotet, pressen att vara till lags lade sig som en grå tung matta hos det barn som alltså hade mycket roligt hos sin pappa, men det tålde inte modern..

Den moder som ägnar sig åt sådan påverkan är definitivt inte frisk… Om det undrar socialen ingenting ännu. De har inte reviderat sin uppfattning kanske blott av skälet vilken skandal det skulle bli… Till syvende och sist tar prestigen över och ersätter förnuftet. De skulle ju säkert säga att jag av illvilja påstå allt detta om inte annat är ju allt inbillning och sjukdom..

.

Kan tillvaron bli mer makaber? Tja vem kunde tro att illa utfört misstänkliggörande av elakhet skulle transformeras till pedofilmisstankar? Läs om vad den bästa skiten i Tranås, Shitoholics, kan göra för nöjets och skadans skull och förvanska allt av perverst och sadistiskt intresse.

Visst är det så här skadeglädje ser ut och formerar sig. Det är verkligen bistert att inte ha ett eget liv. Då måste man för substitutet skadeglädje förstöra andras..

Var viss om att jag satte inte upp min blogg för att tala illa om andra utan för att visa att andra som talade illa om mig saknade grund för det.

Det finns inget som helst nöje i att avslöja hur väl folk sluter skiten till sig och föredrar den framför den renare sanningen. Varför skulle folk som inte verkar ha mer instinkt än insekten inte bete sig som flugor?

Shitoholics i Tranås

.


 fortsättning följer….

.

Underlätta arbetet på Socialtjänsten..

leave a comment »

.

Underlätta arbetet på Socialtjänsten..

Nog synes arbetet betungande och svårhanterligt på denna instans. Det är många beslut många hjälpbehövande.  De sitta där på rad de som verkligen behöver en ”tjänst”,  men även de som inte har mjöl i påsens ens. De sitta där med sin innehållsrika behållare av beskyllningar, fantasier och många infama historier. Men faktorn umgängessabotage har de trots år av inte utvecklat någon särskild förmåga att genomskåda sådana intentioner. Mest beroende på att de skriande brist på insikt och kanske utbildning mer har deltagit i sådant istället. Det tyder på rädsla och mot sådant kanske bara fakta duger. Eftersom reella fakta är något de verkar allergiska mot så infaller ett slags Status Quo. De vill helst ”tro” att allt de hör är sant vilket är en farlig inställning. För dem som denna slaka initiativförmåga drabbar återstår inget annat än moment 22. Lösningen på problemet kan bara vara nedanstående, här finns inga tveksamheter eller tvivel om förmågan. Tvivel om förmågan blir lätt den rädsla man väljer att handla efter istället för att gräva bland fakta. Eftersom man ändå hänger sig åt en lösning på så många problem så;

prylportalen.se

Å andra sidan kan kanske konstateras att soc. många gånger helst arbetar med sitt eget bästa, det blir färre problem då, för dem. De dyra konsulterna som friar dem blir billigare än att anställa fler & kompetenta socialassistenter. Å andra sidan skulle det lönande flödet av behövande hamnande i gapet på mindre nogräknade behandlingshem, HVB-hem upphöra och så får det ju inte gå till… Vem ska då ge de förra sina tjänstebilar av grövsta modell?

.

Leva upp till förväntningar…

leave a comment »

.

Det är synnerligen märkligt att skåda socialens kräftgång och dess märkliga inställning till vad som är bra för de barn de ska sörja för. Det visar sig vid läsning att socialtjänsten fattat misstankar om släktens olämplighet när de av naturliga skäl ifrågasatt det underliga beslutet att inte låta de föräldralösa barnen fira jul ihop men sin släktingar. För detta drabbades de av det märkliga beslutet att stämplas som att ha samarbetssvårigheter?

Inget är nytt under solen. Med så lite förstånd som socialens beslut ibland synes tagna. Fattas mycket innanför skalet när de tar så illa vid sig av berättigad kritik.

Alla umgängesfäder har stött på det här förut. En otrolig styrka och kraft att motivera sina tokigheter och besluten tagna i samma anda. En lika frånstötande process när de ses ha så lite motiv för sin beslut att de har likheter med inskränkta sekters intellektuella nivåer.

Inga utrensningar av hjärnspöken sker, allt rullar på som om ingenting har hänt. Det är väl förmodligen så, inget har hänt som påverkar verksamheten, det har det inte i vatikanen heller på flera hundra år.

Aftonbladet.se

Till tonerna av Povels ”De aja bajande fingrarnas land”.

.

%d bloggare gillar detta: