castoropollux

Not just another WordPress site

Archive for the ‘Temat Nora’ Category

Kritiken mot Dokumentären ”Den Fastspända flickan”.

leave a comment »

.

Kritiken mot Dokumentären ”Den Fastspända flickan”.

Vårdapparatens piruetter för publiken kan anses inövade och slipade.

Det finns ju ingen som kan påstå att det aldrig är så galet som någon skulle vilja påskina. Tyvärr kan nog faktum vara att att det är betydligt vanligare än vad man vill tro. Den som inte undrar varför SIS beklagar sig över patientklientelet de borde ha hjälp till men istället beskyller dem för att ”ingå pakter” kommer ju aldrig förstå vad god behandling skulle kunna vara och köper säkert de mest flagranta påhoppen som acceptabla förklaringar. Så fatalt kan det ju vara med kritik att den inte ens kan förstås. Fast det kan ju förklara varför det finns sådant intresse för att hålla människor i okunskap. Det blir lönsammare då… Ett tema som tex vården köpt med hull och all otäck behåring.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sr-dokumentaer-om-psykvarden-foerde-lyssnarna-bakom-ljuset-5811

Inlägget på Dagens Samhälle ska ju ge sken av att vara seriöst och det är ju bra på sätt och vis att man vill ge ett sådant intryck. Det kan ju en vårdinstans behöva. Särskilt som också den gjort till en vana att skylla de dåliga resultaten på patienterna. Skulle vi dra detta till sin spets skulle fler anmälningar se dagens ljus och fler skandaler komma i dagen. Många är dock för uppgivna och drabbade av denna s.k. vårdkonsekvens att de dåliga resultaten får oftast patienterna bära skulden för trots att det sällan är så.. Den ”professionelle” Gefvert banar i alla fall vägen för vad som kan genomskådas i många och vanliga omdömen. Dessutom hur lätt det kan vara att driftsätta en lönande industri och inte ha grundläggande kunskaper. Vi vet väl alla att ta körkort inte nödvändigtvis innebär att åkturen blir trygg eller säker.

Fast det framgår ju snart att seriositeten inte alls kan vara genuin. Tvärtom är attityden som i depressionsvården. Patienterna ska skylla sig själva och de ansvariga kan tillskriva patientgruppen vilka egenskaper som helst. Det är bara situationen som avgör inte ansvaret eller allvaret. Lika bortblåst är det egentliga intresset för eller kunskaperna i att bota.

Hon är vid sina sinnens fulla bruk”. Säger Gevfert apropå tilltaget att skriva ut Nora och mena att hon klarar sig på egen hand i eget boende. Detta sedan hon försökt ta sitt liv?  Det kan ju tyckas otydligt att det är för att straffa Nora som utskrivningen sker. Gefverts vårdkarusell har redan snurrat färdigt och genomskådats. Uppenbarligen bara satt fart på honom själv och när den åkturen avbryts och leken är slut får Nora ge sig iväg på nya äventyr, än en gång på egen hand. Då är det dags att fösa ut patienten med argument om hur lämpligt det är.  En vårdansvarig som ger sken av att det går rätt till men är så motsägelsefull lämnar spår som bekräftar den fatala attityden. Det är vårdens förväntningar som du som patient ska uppfylla och så länge den behövande inte undrar var hjälpen är så fortgår spelet. I den stund man begär den hjälp de skryter om är man kokt. Gefverts egna ord lyser igenom fasaden. ”Vid sina sinnens fulla bruk”. Avslöjar det falska spelet.

Självmordet skulle vara för att provocera Ola Gefvert” Hänvisas inte än en gång till diagnosen? Om inte Herr Gevfert själv kan räkna ut att omild och grym behandling också är ett nytt svek så är det värre med vården än vad gemene man kan föreställa sig. Det är ju människor som utsatts för stora svek som också behöver mildare behandling. Känner de sig accepterade så behöver de ju inte ens fortsätta vara destruktiva… Kan det vara så svårt?

Emotionell personlighetsstörning”,  Betänk hur den vårdansvarige använder uttrycket hela tiden. Det blir en anklagelse och en ursäkt för allt dåligt beteende från vårdgivarens sida. Om ett benbrott behandlades så skulle det aldrig läka.

Tycker om att känna sig speciell”  Om inte känslan av att betyda något är normal och att bristen på sådan känsla kan betraktas som ett mycket jobbigt tillstånd så kan vi ju se att Gevfert förnekar sig inte här heller. Det är inget sjukt med att vilja känna sig speciell. Att använda uttrycket som han gör borde räknas som kriminellt. Att Gefvert själv med sin attityd förstärker behovet och obehaget av en roll ingen vill ha undgår visst den professionelle existensen.

Tycker om att vara narcissistiska”. Konstigt att Gefvert inte tycks höra sig själv säga detta…

Hon mår inte speciellt mycket bättre eller sämre, vad du än säger till henne”. Du kan ju vara säker på att den som nått sin egen begränsning vanligtvis börjar anklaga en annan part för bristerna de själva har. Det narcissistiska draget kan ju vara Gefverts… Det lönar ju sig att vara terapeut..

Den mest vårdkrävande i hela länet”. Om nu någon inte tycker att det kan vara fel på vården som lyckas prestera så dåligt så kan vi ju tänka oss att det är okunnighet hos allmänheten som Gefvert och andra hoppas ska göra att inte heller detta grova övertramp blir lika genomskinligt. Kan man inte visa destruktiva tjejer, kvinnor, pojkar och män så pass mycket uppmärksamhet och genuint intresse så blir det väl säkert en vandring på eggen om hur varje liten sak ska trigga destruktivitet. Att genuin förståelse för att destruktivitet har förklaringar och att de som ägnar sig åt dem har orsaker till det verkar vara skrämmande främmande för vårdinstanser inte bara under Gefverts försorg. även det statliga SIS låter lika oansvarigt när de klandrar denna patientgrupp för att fortsätta skada sig. Ett bättre bevis på att de inte får någon vård eller behandling  värd namnet finns väl knappast.

Emotionellt instabila stadiet”. Ju oftare det inträder dess mer ska arbetet inriktas på att minimera uppkomsten. Inte ska det väl bli ett argument för att skylla ifrån sig!!!

De som tar livet av sig får skylla sig själva. ”Självmordet hos en patient var programmerat?” Skulle inte behandling enligt ”standardformulär” leda till att den destruktiva positionen omarbetats till positiv energi och förhoppningar  istället? Det skall alltså inte ha varit så att vårdapparaten bara snurrade på och varken stärkt patienten eller haft en aning om var den befann sig i känslolivet. En dialog med patienter och en pågående aktiv behandling gör ju terapeuten oerhört medveten om vad en klient tänker. Varje avsteg från det spåret man förväntar blir ju en nyans urskiljningsbar i den dialog som pågår.  Ju mer vårdansvarig fjärmar sig dess mer gissande och hänvisande till diagnostiska myter och åsikter blir de. FASSliga hänsyftningar kan ju knappast tyda på något kunnande annat i att organisera ursäkter och grava beskyllningar. Frånvaron av en dialog ger ju ju istället en hel räcka beskyllningar som vården levererar utan omsvep, som enbart patientens fel. Fällan har slagit igen.

Avslutade sitt liv, programmerat”. Att vårdansvariga synes behandla sina patienter som om de höll i den med tång, kan ju knappast göras tydligare. Att skicka personer på permissioner  när de inte har fått något i bagaget är en skrämmande dålig attityd. Löftena om utskrivning kan ju knappast locka den som inte är beredd eller har fått ny kraft. Vården vill ingenting, kan ingenting och kräver acceptans fastän de ingen hjälp bibringar.. Det syns ju i de ödsliga förklaringarna…

En trygg Kapten”. Kan det sägas tydligare om man blott kan segla en jolle…. De brukar bara ha plats för en.

Vad alla kan och borde fråga sig är att Socialstyrelsen redan har en massa anmälningar mot en och samma person… Hur stort är mörkertalet? Hur många har aldrig orkat eller helt enkelt dukat under i den nya hopplösheten, när även vårdapparaten ger de behövande skulden för att behandlingen är usel och styvmoderligt föraktfull!  Den vissheten om myndighetens slapphet eller brist på initiativ kan ju vägas mot ett gammalt besked om ett omsusat ”behandlingshem” i Jönköpingstrakten. De kunde ju enligt tillståndet kalla sig behandlingshem fastän att ingen såg röken av behandling där. Inte ens att personalen behandlades med de högsta lönerna i länet kunde få dem att stanna. Det fanns hos Socialstyrelsen ”massor med anmälningar” mot det behandlingshemmet….

De redan förvånade gudarna vet ju hur det går till när man tjänar pengar, mjölkar kommuner och landsting på lättförtjänta pengar… Någon vård värd namnet finns ju inte ens 30 år senare i sikte. Inte ens för 5000 kr per dygn……..

Hur lätt kan och vill man komma undan med, för 150 000 i månaden per klient?

Kanske är det nu i detta 2013 än mer per klient.

Det går åtminstone ana vilka krafter det lockar till sig…

Det är ju givetvis då vi ska undra hur både felen och kontrollen kan vara så undermålig.

Dessutom behöver inte behandlingen vara av denna världen ens.

Särskilt inte när inkomsterna och vinsterna blivit astronomiska

.

Du är inte ensam Ola….

leave a comment »

.

Du är inte ensam Ola…

Det finns fler som har unikt otäcka metoder att behandla människor på..

http://youtu.be/ZtRGQRtwh2U

Det gick bra att via ett komplett förakt för människors lidande och utsatthet för trettio år sedan och det går märkligt nog bra att slippa utveckla vården nämnvärt i någon mänsklig riktning.

För vad ska man säga om vårdapparatens stoltaste organ Ola som skryter med hur mycket han tjänar på sitt behandlingshem, men inget har till övers för den misshandlade och våldtagna Nora.

Om det här är ett fall så räcker det att prata med några patienter och de kommer ge dig en inblick i en värld du inte trodde fanns.

Vården står för så mycket nonchalans 0ch slarv med dessa patienters hälsa och deras behov vare sig de är psykiska eller fysiska.

Var kommer då dessa ifrån som tränger sig in i vården och kan utöva sin makt sitt förakt och sin nonchalans?

För det första är ju lönerna inte intressanta. För det andra erbjuder ju vården inga riktiga alternativ till adekvat vård utan allt baseras på piller.

Det gör ju arbetsmiljön allt annat än intressant. Att sedan pressade scheman, pressade resurser och minimalt med personal blir till tumskruvar på entusiastens eventuella intresse för patienterna,

bidrar givetvis till att någon utveckling mot dugliga metoder aldrig erhålls. Man kan ju som betraktare givetvis fråga sig varför.

Allt är som bäddat för medicinkonsumtion i äldrevården, i psykvården och den polikliniska.

Att sedan socialtjänsten fortsätter slänga behövande och utsatta ungdomar i gapet på mindre nogräknade behandlingshem är ingen gåta, det gjorde de för trettio år sedan också.

Varför skulle de ändra på det?

SiS kan inte hjälpa självskadetjejerna. I radio sitter ansvariga för ”behandlingen” och beklagar sig över att dessa bildar pakter och fortsätter skära sig.

Den enda orsaken till det kan ju bara vara att det finns ingen vård och inte heller har de talat med sina klienter.

Då skulle de snart förstå.

Om sådana som Ola Gefvert ska fortsätta handleda som någon slags expert, för som en sådan kan han se sig och andra bör tro det, kan vi enkelt förstå att de kommer inte ske någon bättring.

SiS kommer inte kunna hjälpa en enda människa..

. . .

Written by CastoroPollux

19 februari, 2013 at 11:07

Den fastspända flickan.

leave a comment »

.

Den fastspända flickan.

Kolla länkarna här

https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3437&grupp=18933

Eller lyssna på Podden

Del 1

https://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/4358490.mp3

Del 2

https://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/4372984.mp3

Går i radions P1. Podden finns på P1dokumentär. Så en beskrivning av hur myndigheter agerar runt 2011 känns chockerande? Än mer att inget har hänt på nästan 30 år i mitt tycke. Behandlingshem kan komma med de grövsta beskyllningar, slippa stå till svars och åtal även i vår tid. Kraven på dem är små. Kryphålen de använder och att de knappast ägnar sig åt vård nu heller kan kanske förklaras av hur lönsamt det är. Närmare fem tusen per dygn för en behandling du sällan behöver bekräfta eller påvisa. På min tid kostade det 1018 kronor per dygn. Inte heller då brydde sig socialen om ifall det fanns något som kunde kallas människovärdig vård. Inte heller spelade det någon roll att behandlingshemmen beskyllde sina patienter för allt möjligt. Socialstyrelsen kunde lämna en talande beskrivning om ett särskilt sådant. Den omöjliga meningen

Sagda behandlingshem hade högsta lönerna i länet, ändå den markant största personalgenomströmningen? Att det sedan fanns massor med anmälningar gjorde tydligen bara högarna imponerande. Patienterna var det ingen som brydde sig om. Kommunen fälldes för att ha gjort en P33 utredning utan underlag! För att ha begärt patientuppgifter över telefon! Behandlingshemmet fälldes för att ha brutit mot tystnadsplikten! Behandlingshemmets ägare kunde inte stå för uppgiften och de falska anklagelserna som fastnat i familjerättens journaler. Varför Länsstyrelsen inte gjorde polisanmälan faller också tungt på deras bord. Anledningen till att detta uppdagades var en begäran om kopior av socialens journaler.

Efter de fällande utslagen visade kommunen inget större intresse att rätta till sitt misstag. De hade ju nöjt sig med bekräftelser på de falska anklagelserna genom nya falska anklagelser? De ådrog sig ytterligare rättelser eftersom anklagelserna som ju var falska inte ens noterades som det. Socialtjänsten är nog den mest horribla instans vi har i landet. Falska anklagelser fick florera fritt vare sig de kom från trilskande vårdnadshavare eller privata behandlingshem.  Om nu den utlovade vården de facto uteblev så såg Socialnämnden också till att slarva bort alla dokument om det möte man hade med behandlingshemmets ansvariga och mig inför det kommande vårdgivaransvaret!

Att det sedermera visade sig att inget av det utlovade kom till stånd, gjorde man sig alltså av med bevisen till. Att Länsstyrelsen nöjde sig med det är också det en märklighet. Att patient bröt sig in och läste andras journaler uppmärksammades inte heller. Nyckeln till journalskåpet lades öppet i en skrivbordslåda….

Kommunen kunde fortsätta motarbeta en fader som var intresserad av umgänge och detta på falska anklagelser som inte var av denna världen…. Så hur fungerar det. En försmådd mor kan anklaga någon annan för vad som helst? Trycket detta utsatte barnet för med falska anklagelser, påstådda hot och annat tyder kanske på att orsaken till förhållandet inte höll, fanns där de aldrig tittade. Så vad är fördomar till för om inte hindra människor från att se verkligheten! Man kan onekligen tala om en masspsykos. De flesta försvarar den också, just för att få utlopp för sitt hat, förakt och för åtminstone då känna samhörighet. För yrkesarbetaren som i tex socialtjänsten blir ju jobbet mycket enklare och är det de premisserna som står överst  på alla dagordningar så förstår vi varför inget har ändrats på trettio år heller..

Driva behandlingshem I

Driva Behandlingshem II

Driva Behandlingshem III

.

Visst Rimmar Det…illa

leave a comment »

Visst Rimmar Det…illa

En vindlande vintergata, en liftares väg till syntaxen, ett universalt medel att ge reson åt rimmat, när världen verkar kallhamrad och korstågen rider välgörares moral.

Här är de samlade länkarna till de alster som kommit till i min rimverkstad. Naturligt befruktad med en gnutta humor och texturerad efter roande och oroande modell. Detta är min huvudvärk framkrystad ur en lång process av hjärnans vidgande, växande medvetenhet. Med hjärtat till vänster i kroppen är det inget svårt att behålla sin naturliga mänsklighet, vara långt ifrån härsket ledarskap och maktens missljudande missbruk. Sådant har ödet överlämnat åt SD och alla genetiskt likasinnade med generöst varm o ytterst kall hand.

Don efter extremistisk person! Vi som gillar olika tror och vet ju att förändring och växt existerar.. Det trista bestående grå är för dem som vill ha det så..

.

Vänsterklick öppnar i ett nytt fönster. Kommentera gärna. Tack för ditt besök.

Fascistial.

Vem kan segla förutan vind?

Skenande hjul

Castor & Pollux

Ändens Tid

..and they repeat it over and over again,,,

Dans kring hormonstinn kalv

Jag Vill Skiljas Nu Har Jag Fått Nog

Ändans Tid

Nyttan med näringslivet

Apokalypso

Men är det inte bra?

Åh Svalborg

Konsekvens

Bevingade uttryck, lallande finken

Leaky Weeks

Bland Gorillor och andra djur står en modig Hägglund…

Nationaltången

Mobbarens skäl

Ami-gnet

Men Sa Jag Det?

Det är lite komiskt att tala om skatteflykt

Det personliga planet har sina sidor också…

Minnen

Minnen II

Minnen III

Minnen IV

Undrar Om Du minns?

Konststycket

Panikångest

—————————————————————————————————————

Kostar vårdapparaten pengar? Uppnår man resultat?

Någon blir iaf både lycklig och rik på piller.

Inte är det patienterna…

Anhöriga Glömmer Inte, Vänner Glömmer Inte…men vården gör det

Smokey Mountain Lullaby

Rädda sig den som kan..

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

För den som gillar hemkära rim osv.

Som ett särskilt Tack till det äldre par,

som förstod bättre än att ägna sig åt en

Häxjaktens Logik och faktiskt räddade mitt liv.

Tack För året Som Gått

Tomten På Loftet

Nu Är Det Jul Igen och igen

.


En glödhet tankesmedja i en mörk tid. Vem kunde tro att ett svart hål fanns på planeten och egentligen var brunt?

Detta är en tankesmedja med fler järn i elden än ett. Givetvis lyckades ju SD få in sina metalliskt klingande språkrör i elden. Tja, envisas de så har de inte gjort någon annan besviken än sig själva..

.

Det mest överraskande är väl att det blev något av mig. Det rimmar ju illa med mina förutsättningar. De kunde varit sämre också för den delen, men goda var det sista de var. Att resa sig ur ett dystert öde är inte alls omöjligt.. Så visst är det spännande med ett liv fullt av utmaningar, humor och möjligheter. Ett inre landskap som växer, frodas och grönskar.. En geografi cellerna längtat efter och allra minst trodde fanns.

.

Du som ogärna kommenterar för att Du tror dig veta vem jag är, får ju lycka till i dina besvikelser.. En olycklig grupp hatiska besvikna personer är inte ensamma. Olyckan står särskilt de hätska bi…. De har så mycket lite gemensamt. Var skulle annars skadeglädjen ta vägen? Hur låter inte den när den är besviken! Förvånas inte över hur rasister och inskränkthet kan förvränga verkligheten, efter eget syfte och illvilja i en småstad, som gjord för småsinnen, elakheter, grovt förtal, grov falsk tillvitelse, åratal av sabotage, åratal av trakasserier. Medan polisen skaffar sig en grundligt bearbetad skandal till..

Givetvis måste man vara besvikna även här, inte tåla att någon lyckas ens efter år av strävan. Shitoholics I Tranås – Uppdatering En stad vars innevånare bitvis ryms i ett nötskal..

Men som sagt, de besvikna vill ju styra mitt liv eftersom de styr sina egna så dåligt..

Och, jag är musikalisk, älskar rytmer! Därför kan och har jag skrivit även dessa mina rim helt själv. Hittar någon en rytm i den kan den misstänkas vara avsiktlig. Kommer du hit med dåliga förväntningar, kan du ju försöka hitta bekräftelse på nätet att jag skulle plagierat?

Anhöriga glömmer inte, vänner glömmer inte, men vården gör det!

with 3 comments

Efter alla decennier av exercis så borde vården vara proffs på det de pysslar med, men icke. Resultaten lyser med sin frånvaro utom hos läkemedelsbolagen. Mätt i mänsklig vinst har inte mycket hänt trots alla löften om skyndsam bättring, patienters behov av bot, läkande, så är det bolagen som täljer och det kostar skattepengar till mänskligheten ingen nytta. Kroniska tillstånd är lönsamma, så var skon klämmer råder för betraktare ingen tvekan om.

Detta är skrivet i djup respekt för patienterna med en kick åt en förfrämligande nonchalant vårdfilosofi som svårligen lyckas låta bli skrämma fler generationer behovssökande. Historien är ingen läxa för dem. De blickar framåt med samma förutsättningar som de alltid haft att inget omvälvande får hända så pillerindustrin blir besviken..

.

För alla offer i psykiatrin

vars lidande ofta blitt värre

i händerna på Dr. Frankenstein

.

Fler de bli, definitivt inte färre

Börsens stigande kurvor, en thriller,

hjälpen trots vinsten, mäts inte i större tal utan smärre

.

Mot vårdens filosofi höves mera piller

ett oändligt olyckohjul

Mer oro, mera kval, mera griller

.

Skulle nån drabbas av biverkligt strul

utpekas denne ha bockfot

skyddade bolagen är, av intrikat klausul

.

För hela livet kostnader, ej någon bot

förnuftet kontrollen överglänser

Socialstyrelsens krumma grace byter fot

.

På ytan medmänskligheten glänser

nöden förvirra sinnen, vinsterna yra

spränger hellre ekonomins vida gränser

.

Bättre medel föddes blev bara dyra

det enkla skälets försvar

besjälar också viljan till ockerhyra

.

Ekonomins former, styr liturgin

barnasinnen frustrerade lurade

berättigad vrede bakom dramaturgin

.

Ängsliga grupper tätt hopkurade

skyddar åtminstone varann

vinstintressen borde få hjärnorna skurade

.

”Ekonomi” är en hänsynslös tyrann

transparenta ursäkter, affärsmetoder

för vinstfilosofins glans, ordagrann

.

Piller staplade som allt högre stoder

karaktär i karriär, ivrigt bedjande

Vems bedrägliga Gudar och vems ”foder”

.

Erbjuda substitut till de vädjande

lönsam moder gynna lönsam broder

marknadens lyckligaste skadeglädjande

.

Långa kablar apparater och elektroder

främmande substanser i blandade kemikalier

Simpla förfinade omänskliga metoder

.

Fass hysa kvackarnas regalier

Den som klagar på biverkan

drabbas ovillkorligt av repressalier

.

Hyllad och nobel är den ideologin

”Vetenskap och Beprövad Forskning”

Som gav åt folk sånt som lobotomin

.

En inkomstlik storfinansiell pillrig dröm

depressioner lyfta iaf världsekonomin

men Lidandet erbjudes blott mera ström

.

Smokey Mountain Lullaby

leave a comment »

Chet Atkins skrev den. Tommy Emmanuel arr.

  http://youtu.be/g9hGE8KypHE

I all den hopplöshet man odlade ville de flesta bara slippa, sova och glömma, eftersom de inte fick hjälp och hopplösheten växte.

Till Nora också.

Vanvården av henne är ytterligare ett tecken på vårdapparatens självändamål och kronan på ett långtgående verk..

.

För alla offer i psykiatrin

vars lidande ofta blitt värre

i händerna på Dr. Frankenstein.

Fler de bli, definitivt inte färre.

.

Börsens stigande kurvor, en thriller,

hjälpen trots vinsten, inte större utan smärre

Mot vårdens filosofi höves mera piller.

Ett oändligt gnisslande lyckohjul.

Mer oro mera kval mera griller.

.

Skulle nån drabbas av biverkligt strul.

utpekas denne ha bockfot.

Skyddade bolagen är, av intrikat klausul,

recepten skrivs vanligtvis med kråkfot

.

Se hur ett privat monster anträder scenen.

inte blir vinsten om resurser beskärs ohemul?

anklagar våldtäktsoffret för att ha särat på benen

vad kan inte offras för att få bli rik vårdmogul?

.

Vård, det är väl en alldeles egen sfär

ett universum där solen alltid skiner

Här finns inga problem att lösa bara en biosfär

där vinsterna kring öronen viner.

.

För hela livet kostnader, ej någon bot

förnuftet kontrollen överglänser

Socialstyrelsens krumma grace byter fot.

På ytan medmänskligheten polerad glänser.

.

Förtjänsten förvirra sinnen, vinsterna yra

spränger hellre ekonomins vida gränser

Bättre medel föddes blev bara dyra.

Det enkla skälets billiga försvar.

besjälar också viljan till ockerhyra.

.

Ekonomins skrala former styr liturgin.

Barnasinnen frustrerade lurade.

Berättigad vrede, bak skuldbelagda dramaturgin.

Ängsliga grupper tätt hopkurade

skyddar och värmer åtminstone under den mentala kirurgin.

.

Vinstintressen borde få hjärnorna skurade.

”Ekonomi” är en hänsynslös tyrann.

transparenta ursäkter, affärsmetoder

för vinstfilosofins glans, ordagrann.

.

Piller staplade som allt högre stoder.

karaktär i karriär, ivrigt bedjande.

Vems bedrägliga Gudar och vems själsliga foder

Erbjuda substitut som oblater till de vädjande.

.

Lönsam moder gynna lönsam broder

marknadens lyckligaste skadeglädjande.

Hyllad och nobel är den ideologin

”Vetenskap och Beprövad Forskning”

Som gav åt folk, sånt som lobotomin.

.

En inkomstlik storfinansiell pillrig dröm

depressioner lyfta iaf världsekonomin

Lidandet erbjudes nu mera ström

.

I ECT’ns spår och isolerade kablar

få minns vem de var och förvånade blev.

Efter nya offer man dammsuger med vårdelefantens snablar.

maskinellt man examinerar, vem vill bli konservatorieelev?

.

Kronikern är välkommen innanför staketen

Den som friskare är garanteras förskräckande resultat

Var är åklagarmyndigheten, polisen och piketen?

”Vi arbetar inte med känslor” låter mörbultat.

Här orörda står strömmen, barackerna och staketen….

.

I vita rustningar, hjälmar och poser

man försvarar sina radikala val

under invanda choser

mera piller mot andras kval

. . .

©

Mord, Självmord, Vandringssägner.

leave a comment »

Det är med sorg i hjärtat som en ännu ett våldsdåd drabbar först och främst offret och dess anhöriga, vi som ser våldet på nära eller på långt håll eskalera undrar givetvis var metoder och instrument som förhindrar dessa våldsdåd tagit vägen. Kanske bör man också studera grunden och motiven för deras uppkomst.

Det som i vår vardag har varit just berättelser eller sägner vi skakar av oss med en rysning kliver nu allt oftare rakt in i vår verklighet. Verklighetens mentalpatienter dyker upp på gator och torg därför att vården numera stängt dörrarna. Att den sällan eller aldrig sett, förstått eller rått på någon nämnvärd grupp av patienter, annat än de som knappt behövde hjälp, borde vara ett varningstecken. Ett kanske upplysande första exempel på bristande förståelse för en särskild patientgrupp är följande.

När man la ner de slutna institutionerna och flyttade ut de sjukaste individerna i vanligt boende resulterade det faktiskt i att större delen av dem tog livet av sig. Syftet påstods vara gott men de hamnade samtidigt i resursbrist, om de redan led av att ingen hade tid med dem så förvärrades deras situation radikalt. De sattes i en ny miljö som definitivt märkte ut dem som udda med ännu större isolering som följd.

De fyllde å andra sidan ett stort tomrum i form av outhyrda kommunala lägenheter, så något gott förde detta grepp med sig men definitivt inte för patienterna. Om en vårdinstitution kan göra så här med de svårast fallen och lidandena utan att varken förstå eller förutspå konsekvenserna så står det kanske klart att bristen på metoder och förklaringsmodeller och fingertoppskänsla för inte bara sjukliga utan även olika riskbeteenden är mycket större än vad de vill erkänna.

De förfärligt aggressiva vi helst inte vill möta på gatan idag är inte bara en följd av ett havererat förstånd, i total brist på medkänsla, med en desperation och en stressnivå motsvarande en individ mitt i ett brinnande krig, med inga andra lösningar på sitt problem än andras onda bråda död. De är också en produkt av eget missbruk.

Anhöriga som i de flesta fall ser detta eskalera och förgäves försökt bromsa skeendet och få vården till hjälp har förklarat hur lönlöst de förgäves sökt slå larm i tid.  Vården i de fall den tagit sig an lyckas ändå i brist på intresse = brist på resurser och ett förvånansvärt oansvarigt hopkok och blandade av mediciner kan tydligen inte stoppa vansinnigheterna. Det som i vår tid kanske kan beskrivas som den sista anhalten, den sista möjligheten till hjälp har inte längre en öppen utan en stängd dörr.

Jag vill ge ett personligt exempel, i och för sig med risk att också här att bli misstolkad för den som vill läsa in något annat än det menade i det jag skriver. Det är dock för den lyhörde en beskrivning på att det kanske inte alltid bara är den enskilda människan som ska lastas för sina gärningar.

Jag är över 50 och drabbades själv i unga år av depression, den utvecklades med tiden till panikångest i allt svårare tillstånd. Förmodligen först en följd av växa upp med en ganska PAS-anstruken förälder/mamma. De kan ju inte ta hand om sig själva på ett vuxet sätt och blandar snart in sina barn i sin konflikter, besvikelser och brustna illusioner såväl som den bristande förmågan att ta itu med sina problem.

I fullständig avsaknad av fungerande och trovärdiga föräldraideal och rollmodeller kraschade jag sent och hårt in i en verklighet jag visste och kunde väldigt lite om och. Jag har aldrig varit föremål för polisingripande eller tvångsvård så vi kanske ska se bort ifrån den biten att jag skulle hyst tankar åt det hållet ens att försöka lösa konflikter med våld. Det lilla som förekom hemma blev mer än nog.. Jag sökte själv hjälp, inga släktingar eller andra anhöriga hjälpte mig dit heller, de var säkert för upptagna med sitt eget för att i egentlig mening vilja ta någon större notis om mig eller mina behov. Redan före utbrottet eller ska vi säga innan korthuset började falla samman var det ingen som tog någon notis heller trots att snart sagt ingenting fungerade.

Jag hade aldrig i mitt liv före medicineringen med antidepressiv medicin ägnat en tanke åt att vilja ta livet av mig. Tvärtom utgjorde döden i sig ett element tillräckligt hotande för att avskräcka en från till och med en naturlig. Ställd inför denna inre omvälvande metamorfos under influensen av dessa preparat blir sjukdomsbördan/krisen för ett redan utsatt jag, givetvis ännu svårare att bära. Hade valet blivit att ta mitt liv under påverkan av kroppsfrämmande preparat som en lösning på mina problem så hade vården, precis som den ofta gör idag, hävdat att det helt och hållet varit mitt beslut. Så lättvindigt avhänder sig vårdapparaten det ansvaret än i denna dag. Att preparatet i sig framkallade känslor mot min egen person, känslor jag för mitt liv inte kände igen, kan kanske stå som en förklaring till varför människor i mycket värre situationer än min gör ännu mer oförnuftiga val när de också ger sig på sig själva eller ännu värre väljer att skada andra. I perspektiv av att sgs alla skolskjutningar och andra liknande händelser de facto skedde under inflytande av nyare SSRI preparat så kan vi vara säkra på att något går fel väldigt fort och individen själv kan knappast få tvingas bära hela ansvaret under en sådan situation. Särskilt inte om ”vård och behandling” är alldeles för lättvindig och nonchalant. Jag menar ju inte att det är en ursäkt, men när ”anfallet” så sakteliga byggs upp och kommer inifrån och den människan ger upp sin självkontroll är ju konsekvensen ett faktum för dem och eventuellt andra. Det kan ju drabba dem med all tragik och sorg det medför.

Det kan ju inte annat än ställas i förundran hur en medicin ska hjälpa deprimerade medan effekten faktiskt är den motsatta? Ättestupan anser vi skamlig men om den drabbade med hjälp av ett preparat begår våld mot sitt liv kallar vården det ett eget beslut!? Alla förnuftiga individer kan ju se att det är fullständigt sjukt att se på desillusionerade människor på det viset. Så var kommer en medicin ifrån som ”fungerar” på det viset? CIA’s otäcka labb? En forskare av normalbegåvning skulle ju knappast komma på tanken att förvärra ett tillstånd för en patient som redan tappat greppet och fått slut på alternativ? Så vad förstå vi av en vårdapparat som mer maler ner mänskligheten, gör stora vinster och redovisar hiskeliga resultat på det mänskliga planet!

Vård kostar pengar, jo visst med tanke att löner, stafettlöner och att ökade medicinkostnader med mer än 1000%, idag är den största avgiftsposten, är det att förvåna att så lite intresse räknas åt resultatet. Resultat är å andra sidan idag endast kronor och ören, det har tyvärr inget med medmänsklighet att göra. Med, en revisor, ett bokslut och några underskrifter så är allt klart, man har ägnat ännu ett år åt något som kallas verksamhet och ingen har klagat? En organisation som så totalt verkar sakna självkritik har inga problem och de sjuka kan de alltid skylla på, de och deras anhöriga är röster de resolut tystar.

Den riktigt illasinnade kritikern kan ju undra varför Det Stora Kontrollorganet Socialstyrelsen måste anmoda en så välutbildad kår att förskriva mer samtal/terapi och mindre mediciner?

Läkemedelshandboken FASS utkommer ganska ofta i ny upplaga. Den presenterar bla preparat för psykiskt sjuka. Kanske infinner sig en viss tillvänjning eller placeboeffekt hos kåren eftersom den, trots att den är full av lödiga beskrivningar av förfärliga biverkningar, ändå inte hindrar lättvindiga recept på preparat vars stora nyttoeffekt i alla fall kan skönjas i försäljningsresultaten. Larmrapporterna om antidepressiv medicin som skrivs ut till alldeles för unga och på alldeles för få, små eller enbart lätta indikationer kan tolkas som en överdriven lust att tillfredställa vems behov?

Läkemedelsbolagen kanske är den gökunge vården egentligen borde kasta ut ur sitt bo, den slukar tydligen allt den kan komma över och var någonstans gör girighet inte det.

. . .

Inlåsning är väl i förstone av nödvändighet för den som hotar att skada andra men någon behandling  kan det knappast kallas. I och för sig är det inte svårt att ana att just inlåsning av patienter, kriminella kommer att vara det enda alternativet om dessa instutioner i framtiden privatiseras. Då täcker man ju inte de vårdbehövandes behov utan profitörernas, visserligen hävdar de att vi behöver skyddas från våldsmän och det är väl ett ganska orubbligt argument.

Tyvärr äger det bara sin giltighet i deras försvar av inlåsningen, varför samhället generar så många eller allt fler av dessa våldsamma har de överhuvudtaget inga bekymmer med annat än takten på eventuella utbyggnadplaner.

Inte krävs det mycket ljus över det faktum att fängelserna i USA fylldes mycket snabbare med en lag som vid ett tredje brott automatiskt ledde till inlåsning på lång tid även för ganska små brott. Fängelser som drevs av privata intressen och enbart i vinstsyfte. Reportagen därifrån om vanvård och övergrepp i tex 60-minutes är som en inblick i ett skräckkabinett. Reportagen från fullständigt slutna fängelser med inget annat än kameraövervakning och inga andra rättigheter än djungelns lag, för ju mer tanken till treblinka, auswitch och arbetslägren, som byggdes helt och hållet utifrån skaparnas intressen och behov.

Ska vård och andra institutioner vara till för individen eller tvärtom? Ska vi bara ta itu med symptomen eller ska vi bota orsaken till sjukdomen? Vaccin i alla ära, men ska vi inte ta itu med de verkliga sjukdomarma och ”vaccinera” oss mot allt allvarligare misstag mot medmänskligheten?

%d bloggare gillar detta: