castoropollux

Not just another WordPress site

Archive for the ‘Vårdskandal’ Category

0,8 ampere mot skuld?

with 2 comments

.

0,8 ampere mot skuld

Dokumentären nu i Kunskapskanalen om och kanske för ECT. 0.8 amperem ot depression kanske inte var så lyckad att sända. Den kan ses i URplay. http://urplay.se/Produkter/190573-0-8-ampere-mot-depression

Dokumentären börjar med två äldre kvinnor vars liv och framförallt lidande snart står klart rör sig om skuld. Är det så svårt att komma fram till vad som tynger dem och befria dem från det istället för att låta dem förnedra sig och plåga sig i all oändlighet. Den ena kvinnan av två är jätterädd, hårt medicinerad och ändå kör man sitt ECT-race…

Den första kvinnan vaknar upp sin narkos efter behandlingen och förstår ingenting. Som på order reser hon sig och ska kliva ur sängen när skötaren säger hon är klar. Tungan trycks tvångsmässigt ut i vänster mungipa. Ja, jag vet inte är det detta de kallar vård och behandling? Trots flera uppmaningar så förstår hon ändå inte utan försöker resa sig ur sängen. En sköterska kommer till. Det är den första av de två som stryker den gamla över pannan men tyvärr inte särskilt länge för att hon ska hinna ta in intrycket att någon vårdar sig om henne. Det är väl det de knappast gör heller.

En tredje kvinna sitter som på nålar. Hon har fått 52 ECT-behandlingar, en varje vecka under sju år och är tydligen inte alls särskilt bra. Är det hennes son som berättar att hon ätit ända upp till 20 tabletter per dag? Tabletter mot biverkningar och dessa blandningar hur fungerar de? Händer flyger omkring, munnen fladdrar, huvudet rycker, axlarna rycker. Är detta modern vård i Holland! Ja läkaren kan man ha förtroende för. Han säger att det är medicinen som ger de ofrivilliga munrörelserna. Det var ju skönt att veta..

En man dyker upp i rutan. Han bor med kvinna nummer två som fick ECT. Han berättar att hon blivit sämre sedan han blev uppsagd. Det är ju klart att de kommit att gnaga på varandra än värre om hon var hemmafru och aldrig kom ifrån. Så ”försämringen” är förklarlig och tyvärr naturlig men behandlas alltså med mera ström.. Själv har han tydligen depression för det är det första han tillfrågas om. Så det blir alltså kvinnans ansvar att försöka lyfta relationen, för gubben verkar ju inte inse hur relationen försämrats av att han går hemma.

Kvinna två kanske genomgått en abort. Det kommer givetvis tung skuld av det. Den fick hon bära själv medan den åt upp sinnesro och gjorde vardagen till en plåga. Kvinna ett sörjde också och skuldbelade sig men fick inte heller hon någon frid ifrån anklagelserna och skulden.

Sedan blir inte skulden mindre för att kvinna ett skuldbelägger sig ytterligare för att inte orka vara lycklig som andra eller kunna leva med lätt hjärta och vara nöjd. Då kliver avundsjukan in och spiralen blir brantare.

Ett svart djur dyker ideligen upp ur skuggorna. Något obetvingligt, vilt och otämjbart…. Som tydligen vårdapparaten kan eliminera makten av.

Utbrändhet kommer sig inte bara av för mycket arbete, för många plikter utan skuld, skapar stress som i sin tur snart drabbar sömnen. Snart har kroppen inget kvar som kan hjälpa i att upprätthålla funktionerna..

En man får höra att han fick skylla sig själv. Han hade själv tagit för mycket ansvar och vilat för lite. Kanske var kroppen redan rövad resurser och därför inte höll för trycket?

Minns någon flyktingkvinnan misshandlad och hotad av sin man, som tillsammans med sina barn skulle utvisas och som först hade fått 10 ECT-behandlingar..! Det slutade ju lyckligt men inte med Socialens eller psykiatrins hjälp. http://www.dalademokraten.se/dalarna/hedemora/fariza-och-barnen-far-stanna-i-sverige Det står inte där men på andra ställen om hur Säter bara fortsatte gång efter gång. Blir man deprimerad av att ens misshandlar en?

Ingen rör vid ansiktet, ingen rör vid patienterna. De blir aldrig individer utan identitetslösa och den opersonliga vården lämnar få mänskliga avtryck.

På några timmar skulle själva grundproblemet om skuld komma i dagen. Låt 14 dagar ägnas åt att hjälpa en drabbad människa att känna sin skuld och smärta, börja bearbetningen för att snart kunna närma sig ett avslut i den saken. Med denna början kan man snart ta fatt djupare liggande orsaker och brister.

Annonser

Lösenordsskyddad: Misär, vad fan kan det inte vara?

leave a comment »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vården förnekar sig inte.

with 2 comments

.

Vården förnekar sig inte.

I kölvattnet av vårdskandalerna kring Fallet Nora har vården visat världen och chockade svenskar att de inte förnekar sig alls. Att söka i någons journaler som nu upptäckts, visar på en underlig värld i det som ska vara den etablerade vårdkulturen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5497276  http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3437&grupp=18933&artikel=5497276    Ja vad ska man säga. Landstingsansvariga som säger ”Något vi ser allvarligt på” Är det inte märkligt att vårdande personal inte är medvetna om den saken redan innan? 49 Anställda som snokar runt i Noras journaler efter dokumentären sänt? Det är svårt att tro att det är sant! Tom den manlige terapeut som Nora tvingades ha, har varit inne och snokat. Människor som arbetar Synskadeavdelningar, gyn och psykiatri? Sjukreseansvariga? Kränkningen fortsätter alltså, smärtan stiger för ett sinne som redan fått nog och för att vara en seriös instans i vårt samhälle verkar nonchalansen och nyfikenheten vara det simpla snöre man hänger i. För att vara en instans som ska hysa respekt, vårdansvar för sin tjänst så visar exemplet på stora brister i det som borde framstå som seriös vårdkultur. Att skvaller och prat präglar en instans som denna tyder ju på helt andra vanor. Om detta rör Nora hur ser det ut i övriga människors liv? Ur det som skett kan vi snarare dra slutsatsen att det är kutym att snoka. Det är mycket i vården som inte fungerar, med detta fotavtryck i klaveret kanske vi ska räkna med att det är mycket värre än det ser ut. Det går väl rent ut sagt att konstatera att det är mycket snack och enastående liten verkstad.

Sedan kanske det är dags att börja inse att det också skrivs saker i journalerna som knappast hör hemma där eller ens ska få skrivas. Den stigmatisering många kan vittna om är ju avarter inom vårdapparaten men ett mått på hur lite ansvar som faktiskt råder inom denna domän. Vet de inte att anställningen ställer krav om patientsäkerhet, sekretess förutom god moral och framförallt yrkesetik ? Ja ur detta kanske andra ställningstagande är lättare att göra sig. Frågan om varför vården fungerar så dåligt och då särskilt psykiatrin.

Är det vanemässigheten i vården som avteckna sig så här? Han tyckte jag såg för glad ut?  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16126790.ab   Så uttrycker sig obildade människor och särskilt den typ som bara letar fel. Du vet den typen som bara vill bekräfta sina fördomar. Hur det kan komma till uttryck inom vården får ju framstå som ett praktexempel. Dessutom blir det ju också ett tecken på visat intresse…. men inte för behandling.  ”Terapeuten ville bjuda hem oss på middag”? Att Ola Gefvert inte ville hjälpa Noa efter våldtäktsdomen mot Göran Lindberg  kan tolkas som att han faktiskt föraktade henne och ansåg hon fick skylla sig själv. Det odlas uppenbarligen en hel del förakt inom vården och att snoka i journaler synes ju bara bekräfta varenda farhåga man kan ha om denna instans. Vore den genomsyrad av ansvar och yrkesheder skulle ju detta knappast förekomma alls. särskilt som alla sökningar loggas i systemet. Det kan ju knappast någon vara okunnig om. Ett mått på hur släpphäntheten ändå ser ut kan ju ändå färga den nonchalanta kulturen. Datasystemet larmar inte automatiskt för otillbörliga sökningar utan dessa felsteg upptäcks bara om en tekniker dristar sig till att leta i loggfiler… Tekniker som kanske landstingen inte har så gott om och se där går att spåra vågspelet bland de vårdanställda. Att de räknade kallt med att inte bli upptäckta. Jag har ju bloggat om det förr. Bristerna i ett datasystem som uppenbarligen inte sätter patientsäkerheten främst. http://Vet du vad polisen sa?  Fallet i Småland med kvinnan som förstod att sekretessbelagda uppgifter spreds på stan visar att sekretessen inte är ett särskilt starkt begrepp eller att ansvar i vården skulle vara något inarbetat. Särskilt inte när datasystemet inte ens uppmärksammar på missbruk av förtroendet…

Fler exempel finns http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-far-vara-slut-med-tjuvlasta-vardjournaler_8069252.svd

En sak är ju säker. Att skolan, utbildningen lär ut sekretessen abc kan nog stämma. Det är på arbetsplatsen kulturen utvecklas. Det är först i denna miljön agnarna skiljs från vetet..

Visst Rimmar Det…illa

leave a comment »

Visst Rimmar Det…illa

En vindlande vintergata, en liftares väg till syntaxen, ett universalt medel att ge reson åt rimmat, när världen verkar kallhamrad och korstågen rider välgörares moral.

Här är de samlade länkarna till de alster som kommit till i min rimverkstad. Naturligt befruktad med en gnutta humor och texturerad efter roande och oroande modell. Detta är min huvudvärk framkrystad ur en lång process av hjärnans vidgande, växande medvetenhet. Med hjärtat till vänster i kroppen är det inget svårt att behålla sin naturliga mänsklighet, vara långt ifrån härsket ledarskap och maktens missljudande missbruk. Sådant har ödet överlämnat åt SD och alla genetiskt likasinnade med generöst varm o ytterst kall hand.

Don efter extremistisk person! Vi som gillar olika tror och vet ju att förändring och växt existerar.. Det trista bestående grå är för dem som vill ha det så..

.

Vänsterklick öppnar i ett nytt fönster. Kommentera gärna. Tack för ditt besök.

Fascistial.

Vem kan segla förutan vind?

Skenande hjul

Castor & Pollux

Ändens Tid

..and they repeat it over and over again,,,

Dans kring hormonstinn kalv

Jag Vill Skiljas Nu Har Jag Fått Nog

Ändans Tid

Nyttan med näringslivet

Apokalypso

Men är det inte bra?

Åh Svalborg

Konsekvens

Bevingade uttryck, lallande finken

Leaky Weeks

Bland Gorillor och andra djur står en modig Hägglund…

Nationaltången

Mobbarens skäl

Ami-gnet

Men Sa Jag Det?

Det är lite komiskt att tala om skatteflykt

Det personliga planet har sina sidor också…

Minnen

Minnen II

Minnen III

Minnen IV

Undrar Om Du minns?

Konststycket

Panikångest

—————————————————————————————————————

Kostar vårdapparaten pengar? Uppnår man resultat?

Någon blir iaf både lycklig och rik på piller.

Inte är det patienterna…

Anhöriga Glömmer Inte, Vänner Glömmer Inte…men vården gör det

Smokey Mountain Lullaby

Rädda sig den som kan..

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

För den som gillar hemkära rim osv.

Som ett särskilt Tack till det äldre par,

som förstod bättre än att ägna sig åt en

Häxjaktens Logik och faktiskt räddade mitt liv.

Tack För året Som Gått

Tomten På Loftet

Nu Är Det Jul Igen och igen

.


En glödhet tankesmedja i en mörk tid. Vem kunde tro att ett svart hål fanns på planeten och egentligen var brunt?

Detta är en tankesmedja med fler järn i elden än ett. Givetvis lyckades ju SD få in sina metalliskt klingande språkrör i elden. Tja, envisas de så har de inte gjort någon annan besviken än sig själva..

.

Det mest överraskande är väl att det blev något av mig. Det rimmar ju illa med mina förutsättningar. De kunde varit sämre också för den delen, men goda var det sista de var. Att resa sig ur ett dystert öde är inte alls omöjligt.. Så visst är det spännande med ett liv fullt av utmaningar, humor och möjligheter. Ett inre landskap som växer, frodas och grönskar.. En geografi cellerna längtat efter och allra minst trodde fanns.

.

Du som ogärna kommenterar för att Du tror dig veta vem jag är, får ju lycka till i dina besvikelser.. En olycklig grupp hatiska besvikna personer är inte ensamma. Olyckan står särskilt de hätska bi…. De har så mycket lite gemensamt. Var skulle annars skadeglädjen ta vägen? Hur låter inte den när den är besviken! Förvånas inte över hur rasister och inskränkthet kan förvränga verkligheten, efter eget syfte och illvilja i en småstad, som gjord för småsinnen, elakheter, grovt förtal, grov falsk tillvitelse, åratal av sabotage, åratal av trakasserier. Medan polisen skaffar sig en grundligt bearbetad skandal till..

Givetvis måste man vara besvikna även här, inte tåla att någon lyckas ens efter år av strävan. Shitoholics I Tranås – Uppdatering En stad vars innevånare bitvis ryms i ett nötskal..

Men som sagt, de besvikna vill ju styra mitt liv eftersom de styr sina egna så dåligt..

Och, jag är musikalisk, älskar rytmer! Därför kan och har jag skrivit även dessa mina rim helt själv. Hittar någon en rytm i den kan den misstänkas vara avsiktlig. Kommer du hit med dåliga förväntningar, kan du ju försöka hitta bekräftelse på nätet att jag skulle plagierat?

Dödlig Dos?

leave a comment »

.

Dödlig Dos?

Är det inte farligt?

Så märklig den är debatten och den nu aktuella åtalet mot läkaren som gav en dödligt sjuk baby en smärtfri död.

Min mamma drog sina sista andetag en lördag fullständigt neddrogad med bla morfin. Jag hade varit där under några dygn och kommer efter att ha sovit hemma en natt, just när sköterskan satt den sista dosen. Eftersom hon stod vid mammas säng och närmast dörren blev jag tvungen att gå runt till andra sidan sängen och såg sköterskan i ansiktet. Hon hade tårar i ögonen och kunde kanske känna att yrket ibland var ganska påfrestande. Det kan jag förstå. Hon visste precis vad mängden morfin innebar.

Att försöka ta hand om sin mor när hon befann sig på äldreboende under kommunens och landstingets försorg visade sig kräva en ”heltidstjänst” av mig som den fysiskt närmaste anhörig jag var. Här finns en lång historia av medicinförgiftningar och felbehandlingar, som en anhörig tydligen ska vänta sig av en vårdapparat av modernaste slag. Akuta transporter till lasarettet, avgiftning och nya blandningar av mediciner som en enkel läsning av FASS  distinkt avrått ifrån kan på nytt sättas in av en hjälpsam läkare, som tydligen saknade tillgång till sin patients historia av medicinförgiftning, nära vårddöds- upplevelser osv osv.

Så det verkar vara den fungerande modellen för en stunds äldrevård i livets lite längre slutskede, dock under lönsamma betingelser. Fattigvården är ju avskaffad. Istället har vi en vård som gör sig rik på fattiga äldre. Mammas flera månader långa självsvält till döds kunde iaf rendera kommunen fullständig ersättning för matkostnader, så där var det iaf ingen som led nöd. Sedan lät de henne plåga sig till ett skal innan beslutet togs…

Att mamma långt tidigare frös på sitt rum möttes med ointresse och munterhet. Den ditställda värmefläkten stängde de på nätterna av för brandrisken? Det tog kommunen mer än åtta månader att komma fram till att ett element i rummet var så igensatt att det inte fyllde sin funktion som värmekälla. Vaktmästaren som skulle mäta temperaturen lade termometern på bordet vid soffan, tre meter från det hörn i rummet där sängen stod.

Att hon som alla andra begåvats med en husläkare som inte visste alls hur dennes patient mådde blev en reell överraskning. Husläkaren var så fräck att han påstod att mamma inte alls var medicinförgiftad, trots akutvård på en medicinavdelning och efterföljande vård under månader och där de medicinskt utbildade tog bort alla mediciner som utan övervakning och status var på väg att förgifta henne. En urinvägsinfektion som fått pågå obehandlad i månader hade förstört en njure. Den antibiotikabehandlingen tog 3 – 4 månader. Vård och omsorg är ett riktigt mantra. De blir höga av det. Medan resurserna minskar och verkar obefintliga.

Kommen som ny till äldreboendet hade mamma redan kateter, och ständiga urinvägsinfektioner även innan katetern monterades. Döm om ens förvåning när en av sjuksköterskorna säger att det är vanligt med urinvägsinfektioner när man har kateter? Därför hade man regelbundna testningar och förekomsten av bakterier var någon man räknade med? Hur mamma då kunde ligga på först akuten och sedan medicin med en puls på 47 = medvetslöshet pga medicinförgiftning och vad som där fanns med några enkla tester en alldeles för långt gången urinvägsinfektion, kan hon bara förklara med att de handlat efter reglerna….. F.ö. övrigt berodde ju medvetslösheten på alldeles för höga halter i blodet av en hjärtmedicin. (Lanacrist) Så snart koncentrationen sjönk vaknade mamma och tyckte hon varit med om ett under. Det var ett under att slippa nonchalansen i äldreomsorgens klor och Husläkarens slarv i landstingets vådliga färd mot en tidigare död. Visst var mamma bitter och besviken på mycket. Ingenting blev riktigt rätt och att själv ta tag i sina problem gjorde hon aldrig. De samlades istället på hög framför och efter. De gick ju aldrig att komma undan. Mamma var inte kommunikativ eller meddelsam. Vilket ju är något man kämpar sig till när möjlighet ges. Att få kärlek och tröst i svåra sorger är läkande och helande. Dessutom försvinner alltmer av det som hindrar en från att se sina egna möjligheter och förmågor. Hur vården kunde sakna det mest mänskliga vet vi ju. Personalnedskärningar, konstiga arbetstider och scheman gjorde sitt till. Mammas sätt gjorde säkert att hon hamnade sist på listan. Att vara anhörig blev för den skull inte lättare med den vanvård jag vill kalla det och totala brist på professionalism. Det gick alldeles utmärkt att sitta några timmar med mamma och se ansiktet mjukas upp spänningen lättna. Varför personalen inte kunde ha tid ens med det grundläggande att göra sina vårdtagare lite tryggare vet vi ju hur det fungerade. Bara sitta en stund var ju tillräckligt för att minska på spänningen och oron. Det hade ju behövts för en person som snart hänföll åt utfall av bitterhet och besvikelser, som skulle sköljas över närmast anhörige.. Övriga syskon skickade vykort men såg sällan rummet.

Den antidepressiva medicinen gjorde ju ingen nytta precis. För mammas allvarliga problem var det helt klart en försämring, men vem i vården brydde sig om det. Fylla på med medicin var det enda man kompenserade sina brister med. Allt för att kunna minska på personalen.. Det bli lätt en lista på 8-10 tabletter flera gånger dagligen.

Visst är det fantastiskt när reglerna gör vården billig att den anpassats efter andra krav än behoven hos huvudmannen verkar de vara så vana vid att hänsynslösheten måste vara rejält utbredd och ses som något normalt. När jag som patient/anhörig/medmänniska söker akutvård för diffusa bröstsmärtor under tillvarons allt högre brus, träffar jag den förra sjuksköterskans kollega, som berättar att hon för sin hälsas skull inte längre orkar jobba inom äldrevården? Är det här en händelse som kan betraktas som en tanke? Två människor och underligt nog samma tanke, samma känsla av att bli överkörd av något gott. För det är väl så, vi måste förstått alltihop, vi hade misstagit oss på äldrevårdens alla goda föresatser, goda ambitioner och strävsamma men ytterligt ljusa framtid, som i verklighetens belysning verkar alldeles mörk. Att detta skulle gynna privatiseringen, visst men till vilket pris?

Här existerar inte ens en Lex Maria anmälan från vårdapparaten, hur kan det förresten göra det. De verkar ju ha hoppats att mamma dog redan då, för hur kan Läkaren annars påstå mot bättre vetande att att mamma inte var medicinförgiftad? Socialstyrelsen var inte bättre de. En anmälan avvisades med förklaring att fullmakt saknades? Om de saknat en fullmakt för att utreda kunde de begärt och fått en, men de föregår istället en utredning med att avslå utan att begära en sådan. Det tyder väl på konkret ovilja istället. Samma anda som husläkarens…. När akut o medicinkliniken gör allt för att rädda liv och respektera liv och mamma vill stanna där på medicinavdelningen synes äldrevårdens brister framstå i ett särskilt beklämmande dåligt ljus.

Att den lokala sjukvården och äldrevården dansar med i denna vals tyder väl på en viss samstämmighet i den moderna rytmen.

Varför finns det ingen LEX-Maria anmälan?

.

En forskare utan heder?

with 3 comments

.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8375354.ab

Har aldrig hört talas om karln och ändå blir han ett slagträ,

för att ta död på debatten om trippelvaccinets eventuella farlighet?

Rapporterna om dessa skadeverkningar har jag mött från föräldrar och anhöriga.

De har varit otaliga och har väl knappast kunnat avfärdas av det enkla skälet,

att anhöriga gör iaktagelser som rör deras barn.

De om några är väl förhållandevis medvetna om eventuella förändringar?

Med Aftonbladets försorg och en anonym TT-Reuter rapportör,

ska detta se se ut som den senaste sanningen om trippelvaccinets ofarlighet?

Ska vi få skåda någon slyngel som fuskat fram forskningsresultat,

om svininfluensavaccinets farlighet?

Ja då har du lärt dig lössens gång…

Forskaren kanske bara var obekväm för läkemedelsindustrin?

Vad de gör med sina kritiker i form av hotelser och avskedanden,

misskrediteringar osv kan man bara ana.

Pengar står på spel för det har giriga beredvilligt offrat alldeles för mycket.

Det har om inte annat tiden visat på alla områden.

.

Written by CastoroPollux

6 januari, 2011 at 13:59

Driva ett Behandlingshem II

leave a comment »

.

Driva ett Behandlingshem II

Hade Länsstyrelsen granskat behandlingshemmets ruljans grundligare hade de stött på fler egendomligheter. Patientjournalerna var inte bättre skyddade än att de förvarades i ett ställ låst med en nyckel som låg i en olåst låda i ett ofta olåst kontor. En kvinna tog både sina och andras journaler, läste dem och satte igång att trakassera flera andra patienter. När killen berättade för Länsstyrelsens representant att de beskrivit sig som ett hem för borderlinepatienter så sa denna att de var ett hem för psykotiska? och på Socialkontoret försvann journalerna från socialnämndens möte.

Här fanns ingen övervakning av hur relationerna växte eller avtog. Här fanns ingen kontroll av om konflikter grodde eller inte. Exempelvis;

En dag skulle han duscha och den som varit innan hade inte torkat upp efter sig. Han såg vem det var och sa till henne att torka upp efter sig. Hon bad honom dra åt helvete! Då dök en annan patient upp och erbjöd sig att fixa det, men killen sa att det ska väl inte du göra, reglerna gäller alla. Då säger han, det har jag gjort länge. Det visar sig att tjejen tvingat honom torka upp efter henne i mer än ett halvår. På behandlingshemmet visste personalen givetvis ingenting om detta heller. De hade ju ingen som helst relation med sina skyddslingar. Det blev ett jävla liv på tjejen som blev av med sin Morgan, men ingen försvarade henne heller och hon slängde igen sin dörr.

En annan dag under någon ödslig morgonsamling får samma tjej spel och kallar en överviktig patient för ”din jävla tjockis”. Han försöker säga något men avbryts av henne igen. Då ställer killen en fråga till den elaka tjejen. Vad sa du? ”Det ska du inte lägga dig i, jag kallar honom för vad jag vill”. Om du inte får kalla honom för vad du nyss sa vad ska du säga då? Personalen är tyst. ”Du har precis varit oförskämd och bör be om ursäkt!” säger killen. Tjejen säger till personalen ”säg till honom att vara tyst, han får inte prata med mig” men denna sitter tyst. Om jag inte får säga något om vad du nyss sa och hur taskigt du uttrycker dig, vem vill du ska säga det då? Då for hon nog och springer in på sitt rum, slänger sig högljutt på sängen och gråter krokodiltårar.

Vid en gruppsamling så annonserade en tjej att hon skulle flytta, så fanns det några andra som ville hjälpa till? Ingen räckte upp handen men killen anmälde sig. Senare fick han veta att anledningen till att ingen ville fanns var att hon var impopulär. Hon mådde dåligt och hade bla. på ett läger när alla andra hade roligt öppnat dörren från sin ensamhet och skrikit att de skulle vara tysta. Hon trodde ofta att de skrattade åt henne paranoid som hon var. Hjälpte behandlingshemmet till att lösa problemet, nej de lät det växa…..? Att vara sjuk är verkligen som rena natta. Att inte få någon hjälp alls och dessutom bli nonchalerad öppnar en avgrund. Att i detta läge med människor sköra och nära bristningsgränsen låta toleransen gro för vad som helst kan ju inte på något sätt kallas för vård. Det fick de också veta.. Undra på att de ville tysta ner sanningen. Detta är förresten tjejen beskriven i Driva Behandlingshem III, som förlöstes ur mångårig vånda, plåga , avståndstagande, ensamhet och distans med en enkel på djupet intresserad fråga. Det är ju knappast Jesuslikt utan högst adekvat för situationen. Skulle kritiken vidare löpa över mina läppar skulle ju förslaget att bjuda in Clarence Crafoord till en föreläsning ha dumpats eftersom jag alls inte kunde vetat vad jag pratade om..! Men alla kan ju läsa om hur behandlingshemmets ägare skötte den tillställningen. Oavsett hur mycket pärlor denne Crafoord strödde omkring sig var det helt i onödan.. Det fanns ju ingen uppföljning, ingen jordmån ingen arbetsledning färdig att ta vara på lärdomarna och omsätta dem i ”praktiken”. Vinsten med att verkligen ha fått adekvat hjälp en bra bit på väg är ju att verktygen verkligen duger långt mer än en utbildning som kanske inte väger särskilt tungt. Särskilt inte i en medicinskt baserad ”behandling” där patienterna snart blir desillusionerade konsumenter.. Med den enda skillnaden att personalen i vanliga fall inte äter medicin. I alla fall inte lika mycket.

Här sitter sedan ägaren till behandlingshemmet och avslöjar att de inte har någon egentlig behandling för någon. När inte en av de mest utsatta får någon hjälp är det illa. På detta behandlingshem åt f.ö. personal och patienter på skilda platser. Personalen umgicks alltså så lite som möjligt med patienterna. Trots länets högsta löner var personalgenomströmningen den tätaste… Dessutom blandades unga vilsna med svårt sjuka…

Driva ett Behandlingshem III

%d bloggare gillar detta: