castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Barn

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

leave a comment »

Har PTSD-drabbade verkligen ett val?

Utbrända kan ju känna det på samma sätt. De har heller inget särskilt val. So vi alla vet sitter ju de bästa spelarna på läktarna. De kan allt och uttalar sig gärna om vad som pågår nere i gräset.

Jag fick frågan och har inget mot att svara.

Konstigt nog ska en del redan i det skedet lära en att man har ett val.. Den som förlorat två tre anhöriga på ett år och eller drabbats av stora bakslag i livet över kort tid inser att val blir det inte många kvar.. Att till slut maktlös, kraftlös, vanmäktig få se sin egen dotter full av hopp, kraft och tillit, kliva in i en dimma man själv som vuxen först kunde befria sig ifrån är en mardröm utan like. Det är ett Hitchkockmanus utan film. En skräckbemängd verklighet överträffande all fantasi och dikt.

De som i förhållanden misshandlats, slagits, skurits, hotats och känt skräck och som når vanmaktens nivåer av hjälplöshet eftersom kränkningarna går så djupt. Jag förstår precis.

Så den som vill förkovra sig ur olika brottstycken för det är ju övergreppens samlade konsekvens kan ju kanske ändå inte ana hur allt kunde gå så fel. Det är omöjligt att gå in i alla detaljer. Mycket har fallit i glömska, men har ju setts poppa ur dimmorna allt eftersom processen mot ljuset fått fortgå.

Hashtaggen ”Häxjaktens Logik” kan ju leda vidare i narrativet. ”PTSD”,”PAS”,”posttraumatisk Stress”, ”Falska anklagelser”, ”Socialen”, ”pappa” är andra. ”Visst rimmar det illa”, ”Driva behandlingshem” innehåller några fler. Allt som allt kan det ändå bara ge en bråkdel av allt som utspelade sig och snart fick karaktären av rena tortyren. Det mot en person som precis kommit ut i livet med en helt ny och evolverande syn på sig och omvärlden. Långt ifrån färdig, men vad hinns med på 8 månader? Den glädjen blev kortvarig och innehållet, händelserna, utvecklingen skulle säkert bli en bok.

Hur perceptionen kunde förvandlas från hopplöshet till ljus, från svår obotlig sjukdom till entusiasm, intresse för papparollen, måste ju upplevas för att förstås.. Hur en distanserad gud blev en personlig vän, kraft, tröst var en annan föreställning ingen, allra minst en person som jag kunde förvänta sig. För mig var hela mitt liv fel och hade så varit under hela uppväxten. Varför skulle jag neka mig allt detta nya… Det kunde andra bättre se till hur man förstör.

MEN, vem kunde föreställa sig att myndigheter och andra kunde bryta mot så många lagar, vem kunde föreställa sig eller ens fantisera om hur man tro en psykopats karaktärsmördande beskrivning av min person, bak min rygg, skvallret, tisslet, tasslet. Och prestigen är ju en figursydd kostym åt akademiker som inte vill bli påkomna med tjänstefel, grova brott, förtal, grov falsk tillvitelse.. Turligt nog är inte mitt exempel ensamt i denna vår del av Norden. Tidningar, TV rapporterar om övergreppen socialtjänsten begå under det att de påstår sig ägna sig åt sin verksamhet Barnets Bästa… Ett trubbigare instrument är svårt att hitta. Men polismyndigheten står ju inte långt efter…

Det här var som så mycket annat ingen inbillning alls.
https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/02/omkring-tvivlen-pa-att-bli-pappa/

och skitoholikerna i Tranås med hövdingen Shitting Bull i spetsen står ju inte långt efter i dårskap och skadeglädje heller som tog de gamla falska anklagelserna till en lägre nivå… bara för att det var roligt att orsaka lidande, förnedra, kränka… och det är inget svårt att ta hedern av andra när de själva ingen har. å andra sidan finns ingen ryggrad att erkänna sina fel heller så de måste ju upprepa, stärka och skydda det de börjat odla.. Detta folk har alltså funnit utlopp för sitt hat i ett partiprogram, ett partitur för narcissister.. Och det för någon de anklagade leva på bidrag. Men som sagt de klarade av att håna för koncentrationssvårigheter, minnesproblem, att så mycket tog sådan tid, sömnbrist, trötthet, muskelvärk, saknad.
Ja de är fega, ge sig på de stora riktiga svindlarna vågar de inte…

Jag är då stolt över att ha fler friskhetstecken än flera av dem tillsammans.

Nu ska jag se Les Miserables igen.

Omkring tvivlen på att bli Pappa

with 2 comments

.

Omkring tvivlen på att bli Pappa

Skrev detta som en kommentar på annan plats i bloggen. Varför inte ta med det till min egen.

Bli pappa är bland det bästa som hänt. När vår dotter kom till världen hade panikångest mer eller mindre bestämt tillvaron och dagarna för mig. Alla undrar givetvis varför skaffa barn då, det är en korrekt reflektion, men det är kanske inte riktigt alltid saker och ting blir som man tänkt. Jag hade hellre väntat. Bodde på behandlingshem då men var med under förlossningen. På helgerna var jag hemma och deltog i fältarbetet, bytte alla blöjor, hade ingen mjölk själv men det gick att ordna på spisen.:) Att ha ett litet knyte på armen och låta henne vila där, äta, gav mig de finaste och mest gripande stunder jag vet och alltid kommer att minnas. Det är det närmaste amningens känslor och intryck en pappa kan komma och det bär vi med oss. Vår flicka smälte mitt hjärta och röjde undan de värsta tvivlen på att jag skulle duga som far. Mitt livs start var svår och ändå hände saker som jag inte kunde föreställa, förvänta mig eller förutse skulle ske. Vår relation växte och jag med den för vi fick ju kontakt!. Jag hade en jobbig uppväxt, definitivt inget att skryta med, utan en barndom i traumatisk tystnad utan stimulans, glädje eller verkligt intresse från omgivningen, så här fanns ingredienser som kunde utgöra hinder men terapin och min egen vilja till och behov av förändring gjorde mig till en aktiv deltagare och nöjd betraktare av alla personliga framsteg. Vad jag missade grovt i form av uppmärksamhet och personlig utveckling i barndomen med två föräldrar som sällan eller aldrig ens var sams och en skilsmässa i nio års ålder omvälvd med 60-talets skam och mammas allomfattande osäkerhet, kunde istället tas igen och jag njuta av i form av positiva överraskningar och upptäckter av min fadersroll och min person. Hon var stormförtjust i pappa och pappa i henne. Vem vill förstöra möjligheterna till något sådant?

20120927. Utom en bittert besviken mor? Det bästa beviset på hur rätt man har i att lämna någon är hur de beter sig efteråt. Där bekräftas varenda ställningstagande om hur plågsam personen var att leva med i det som sker när förhållandet tar slut. PAS har ju sin grund i dåligt självförtroende och ett sökande efter bekräftelse, men utan villkoren att det inte går att smita förbi priset det kostar att skaffa sig ett bättre. Det är ju beklagligt att inte vilja bli en bättre, starkare människa och en persons stolthet blir också dess fall. Att göra barnen till krycka och en lojal knekt är en dålig metod. Det borde socialen veta, men de har väl aldrig haft beteendevetenskapliga termer på menyn. De äter ju hellre på bittra tallrikar i sann feministisk hat-anda om alla mäns outgrundliga farlighet, svek och våld. Sedan tror de att allt som serveras smakar likadant. Det är konsekvensen av ensidig ”kost”, sinnet blir enögt och hör bara det som det vill höra….

Så fanns det något för Familjerätten i JKPG att reagera på?

På dessa referenser nedan svarade företrädare. Barn säger så mycket och vad var det barnet sa?

Jo ”Jag måste berätta allt som hänt hos pappa, annars blir mamma arg”.

”Om jag säger att det varit roligt hos pappa blur mamma ledsen”.

”Pappor ljuger”.

”Men pappa du är ju snäll”.

Familjerätten fann ingen som helst anledning att undersöka så specifika uttalanden,de flesta skulle finna djupt alarmerande, men de passade på att håna mig, förakta mig och kalla det sjuka fantasier.

Hur föremålet för vad de kallar Barnets Bästa kunde göra bort sig i varenda domstol hon uppträdde i undviker givetvis Familjerätten nogsamt att reflektera över. Hon gjorde ju inte bara skandal av Familjerätten utan en purfärsk utredning inlämnad till BUP smulades sönder när föremålet gjorde parodi på sig i Länsrätten och bevisade sin hänsynslösa attityd mot vårt barn. Inte heller detta flagranta tilltag tvingade fram någon helomvändning hos Familjerätten. Trots förlusten och domen om att vid vite av 5000 Kr per tillfälle överlämna dottern för umgänge togs ingen notis om hur detta kunde hända med en utredning från BUP till 100% för alla sjuka anklagelser som lades mig till last. Så föremålet överklagade till Kammarrätten och förlorade igen. Dömdes att betala mina rättegångskostnader där och drog sedermera tillbaka överklagan i en förhoppning att slippa stå för mina advokatkostnader. Tydligen ansåg Kammarrätten domen i Länsrätt vara av sådan dignitet och förlusten en skandal att hon tvangs ändå betala min advokat… Kvälja dom är inget nytt för Socialtjänsten i Sverige. Det är vardagsmat att deras ogrundade fantasier, groteska beslut på löst underlag vandrar genom domstolar som bekräftelse på att de kan bryta mot lagen, hålla sig till godtycket hur länge som helst och mot allt bättre vetande..

 

 

,

%d bloggare gillar detta: