castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Barnets bästa

En länge väntad seger.

leave a comment »

.

En länge väntad seger.

En domstol i Gävle har gjort det som länge önskats i Sverige. Genomskådat umgängessabotage och illvillig påverkan på ett barn där man medvetet gått in  för att tala illa om pappan och sabotera umgänget på flera sätt, sedan länge benämnt PA och dess konsekvens PAS. Vilken lektion för inkrökta socialnämnder, som aldrig har tagit samstämmiga uppgifter på allvar. Köpt falska anklagelserna och ogrundade påståendena till sitt sviktande arbetsunderlag vars konsekvenser fått åtskilliga sinnen sönderslagna och förödda av det denna verksamhetsinriktning ändå kallat barnens bästa..

http://www.dagensjuridik.se/2014/01/hovratt-ger-pappa-ensam-vardnad-om-dotter-efter-atta-ar-mamman-har-saboterat-umganget#comment-32410

Sedan kan vi räkna med att inkröktheten som aldrig under årtionden lett till någon självkritik värd namnet kommer att befria den generationen av mörkersinnen från att förstå  eller erkänna sina misstag och den förödelse de lämnat i sina spår.. Ödelagda barnasinnen, ödsliga lekplatser, skrämmande skogar och hotande faror är dessa barns bröstmjölk och grötfrukost, allt i en anda av att skrämma dem för den andre föräldern. Om socialen någonsin vaknar ur sin sömn kan ju vara skrivet i stjärnorna. Ingen i verkligheten kommer troligt att märka hur de rättar till sina erbarmliga brister.. Prestigen är inget annat än det svartvita monster de vårdat i sina dokumentskåp.. Förnuftet är en främmande existens de hållit inspärrat i många år för att kunna sköta sitt jobb i bunkrarna… Medan godtycket har varit en en högt värderad domptör under föreställningarna. Fallet i Sandviken kanske klargör hur grova handskar man bär trots att yrket kräver finess och psykologiskt finlir för att inte begå grava misstag. Sandviken Fallet  Rädda Barnen från Socialtjänsten

.

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

leave a comment »

.

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

Jo jag vet att det är stavat annorlunda, men det klär ju en organisation som borde kunna bättre efter typ trettio år i branschen, för utsatta barn. Om någon tycker deras verktyg är både oslipade och trubbiga så beror det på att de aldrig verkar vårda dem…. Utredningar som är slaktade på all vettig substans. Halsstarriga attityder försvarar obildade slutsatser i underlagen. Dessutom har de ytterligt svårt att se nyktert på verkligheten så som den ter sig, för alla dem de bryr sig så mycket om.. Varje skandal borde ju bli och vara en baksmälla, men vad för medel man nyttjar för att slippa känna eftertankens kranka dunkande blekhet kan vi ju alla undra som inte lever detta bunkerliv..

Alla som såg Uppdrag Granskning den 4 September 2013 kan vara vissa, skrämda och övertygade om på hur lösa boliner socialtjänsten kan bygga och kalla det verksamhet och regelrätta undersökningar utan att det tillnärmelsevis kommer i närheten av sådant. Dessutom krönt med en paroll ”Barnets Bästa”. Det ger ju verksamhetens alla krumsprång och oegentligheter den fernissa denna kostsamma organisation ändå kräver. Att socialtjänsten enträget producerar skandaler, krossade livsöden i form av utsatta barn, föräldrar och ibland döda ungdomar verkar inte leda till någon större uppmärksamhet hos dem. Inte heller verkar det leda till arbetsmetoder som har med fakta att göra. Att godtycket råder och att socionomutbildningen stigit många åt huvudet kan inte omgivningen ta miste på heller. De leker utredare domare och bödlar utan att ett enda uns av kunskap eller verklighetsanknytning.

Socialen kan väl inte annat än konstateras ha drabbats av masspsykos. De olika mord och mänskliga katastrofer som ändå sker kommenteras på bloggarna. Det var min någonstans.

Angående detta och uppdrag gransknings reportage om falska beskyllningar så kan vi ju se varför socialen inte kan presentera annat än utredningsmässiga katastrofer. Med en ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer som inte kan skilja på fakta, fiktion och sina fördomar, så kommer garanterat fler barn och föräldrar råka illa ut. Att kalla det katastrofala resultatet för olika arbetsmetoder när nu misstankarna och ett eventuellt åtal var nedlagt, ger vid handen att alla konklusioner om ärendena man bereder får plats i ett nötskal.

Den godtycklighet som drabbade pappan drabbade också mig och allt var kusligt självklart med en logik som inte kan kallas annat än häxjakt. Att det skedde för trettio år sedan och att inget, absolut inget hänt inom socialens verksamhet, som skulle minska felmarginalerna kan sgs varenda medborgare förstå.

Att denna instans inte heller förstår de verkliga farorna visar också detta. Hur en arbetsgivare som de ansvariga kan kalla det verksamhet och ändå presentera skandaler inom alla sina verksamhetsområden får sin förklaring. Det finns alltså en förening som verkar förankrad i en bombsäker bunker, bestående av Sveriges Socialchefer och de kan alltså inte skilja sanning och lögn ens…

Att hamna i klorna på vården är heller inte lätt. Ju sämre en person mår dess mindre hjälp får de. Dessutom har ju verksamheten slimmats och reducerats till stängda dörrar och låsta fönster. De som kunde finna ett andningshål ifrån den personliga pressen får klara sig på egen hand och det kan som sagt bli förödande. För egen räkning då för trettio år sedan sökte jag mig adekvat vård på behandlingshem och var varken ett hopplöst fall eller omöjlig att hjälpa, vilket vårdapparaten också då präntade in i sina offer. Att jag tagit mig i kragen imponerade inte alls på socialtjänsten utan det gick mycket lätt att skylla mig för allt möjliga, bara av det faktum att jag haft iofs allvarliga problem… Dock utan att utöva våld mot varken mig själv eller andra.

Att ha sökt dess lösning och funnit den adekvat lyser med total frånvaro i umgängesrättsutredningen och partiskheten och fördomarna har man inom socialtjänsten vårdat med stort allvar och omsorg, för att trettio år senare inte kunna uppvisa en enda orsak att finna dem trovärdiga. (annat än i föreningen Sveriges socialchefer)…

I de flesta fall av fruktansvärda händelser har de skyldiga redan varit föremål för ”vård”. Att medicineringen och nonchalansen vid dess förskrivningar och blandningar är förödande i kombination med att man inte längre har någon som helst uppsikt över patienterna lämnar dessa ännu oftare labila individer åt sitt eget öde och det vill i dessa situationer och resultat inte säga så lite. Mediciner gör om personlighet och det på ett farligt sätt. Vare sig vi talar om skolskjutningar eller andra händelser så har de alla förövarna till övervägande delen varit föremål för medicinering. Dessutom kan ju alla se i efterdyningarna av en känd os-stjärnas självmord att vårdens ansvar för djupa depressioner tar de inte särskilt allvarligt på heller. De betydligt sjukare får ännu mindre uppmärksamhet och respekt. Att det lönsamma myntet har en prekär baksida talas det tyst om. Det är ju inte resultatet i den mänskliga massan man eftersträvar heller utan i räkenskaperna…

Hur åratal av totalitärt stöd till en vårdnadshavare med några enkla frågor kan smulas sönder i domstol, visar på en röta ingjuten i fundamenten hos socialtjänsten och även hos BUP. Att en revision av ständig skandalösa utredningar med lika förödande resultat inte kan få fortsätta. Om (det sovande) folket drabbas mardrömmar, så visar väl verksamhetens resultat sådana brister att det är beslutsfattarna som kan betraktas som redlösa. En utredningsapparat med så dålig träffsäkerhet och som måtte ha rekord i collateral damage kan bara fortsätta om ingen bryr sig.. Bykens Sverige ter sig blekt…

Ska vi tro reportaget och det är ju inte svårt, med tanke på vart den alternativa utredningen kom fram till, så saknar socialtjänsten självkritik även efter trettio år… Över hela perspektivet så framstår den ena myndigheten efter den andra som en ganska makaber kuliss. De teatrala möjligheterna till uppträdande missas inte av en sådan självutnämnd expert som Lotta Persson. Spelet är inget annat än ett justitemord och det utfört av en milt leende skådespelare utan verklighetsförankring.

………..

Kunde de göra detta 2013 så kan det ju inte vara någon omöjlighet att det skedde på 80-90 talet. De ljög lika bra då. Gjorde utredningar utan underlag, Bröt mot lagar och regler. Lämnade falska uppgifter och struntade i att följa upp relevanta tips och uppgifter. De blev dessutom påkomna och avslöjade och dömda för sitt fiffel men brydde sig givetvis inte om att korrigera sin verksamhet efter som vad sant och faktamässigt underlagt. De fortsatte som de gör 2013. Deras sak fann ingen grund i domstol heller och dess representant vårdnadshavaren lyckades göra parodi på sig i två förhandlingar och i den senare under blott tio minuter avslöja sitt hämndlystna oansvariga sätt.. Socialen fortsatte ändå trots skyhögt vite och en utredning BUP kunde kastat i soptunnan. Det gick dessutom söka socialbidrag för alla parters kostnader efter att ha förlorat stort i Länsrätt och Kammarrätt.. Socialen förnekar sig garanterat inte. Vilken av våra regimer ska sätta stopp för denna massaker som sker på barns och vuxnas bekostnad årtionde efter årtionde? Under en paroll av barnets bästa men som sällan och oftast inte är det..?

Du som undrar vem som ljuger och vem som talar sanning, kan ju fråga dig vem som har mest att förlora och därmed driver sin linje hårdast? Vem förstår dessutom minst. Den som växt upp i en förfalskad miljö och därmed aldrig ställt sig själv frågor om det som är den inpräntade ”sanningen”.  Allt som är så självklart kan ju faktiskt vara lögn, särskilt om inga frågor behöver ställas. En problematisk uppväxts konsekvenser kan ju faktiskt upphöra den dagen lögnen förlorar sin makt. Så vilket hotar mest sanningen eller lögnen? Vilket skadar mest? Sanningen eller lögnen? Sanningen och lögnen kan ju verka hota lika mycket, men sanningen botar en från smärta. Det är aldrig lögnens avsikter. Då kommer plågan fortsätta…

För hundrade gången säger de ”att de ska förbättra de metoder” som redan borde varit intrimmade, finslipade för att aldrig fallera…

Motala Kommun, Jönköpings Kommun.

leave a comment »

 

Kan ju berätta det gick likadant till i Jönköpings Stolta Kommun. De ville helt enkelt inte höra talas om att en mamma utsatte barn för tortyr, tvång och psykiskt våld.

Jag vet inte vad de går på för kurser, men särskilt utvecklande verkar de inte vara. Att kollra bort fakta är de experter på, att dölja sina påhittade ”sanningar” och falska anklagelser bland daganteckningar har de kommit långt i.. Som en konsekvens av det har ju skandalerna proportioner som inte är av denna världen där man har ansvar för barns säkerhet, trygghet och välmåga. Någon ansvarig med ett vaknare sinne för realiteter, lärde väl att de ställer diagnoser och tolkar läkarintyg som de själva vill. I mitt stod det ett tillägg ”eftersom NN har blivit pappa”. Det betydde inte i deras ögon att behandlingen var ett stöd och viktig för en gynnsam utveckling utan att jag var farlig… Fan läser bibeln…

Medan jag skulle tvingas skriva allt kunde vårdnadshavaren ringa in och få sina stolligheter på pränt under kommunens brevhuvud. ”N tycker att du skickar för många vykort. Ett i månaden räcker (?) Dessutom vill inte N att du hälsar från flickvännen till X”. Detta fälldes givetvis av Länsstyrelsen..
Jag kallade det svartsjuka och det rådde väl ingen tvekan om att det var både det och annat. Ett kort i månaden tyder ju inte på något särskilt ansvar eller intresse från en vårdnadshavare att upprätthålla en god kontakt med barnets fader…

När jag ringer och berättar hur någon fritids blivit åsyna vittnen om hur vårdnadshavaren direkt till barnet talat illa om dess far. Säger Sektionschefen på Jönköpings Kommun ”har de inte tystnadsplikt”. Barnets bästa är givetvis långt borta i en värld av svartvitt fördomsfullt tänkande. Dottern älskade sin far av hela hjärtat och den glädjen tynade bort allt mer. Dessutom var ju detta den bästa bekräftelsen de kunnat få jämfört med den hånfulla attityd de sedan länge höll om att detta skulle vara blott sjuka och elaka fantasier. Men de ville inte förstå eller lära sig något nytt och hur något kan vara djupt försåtligt….

Jag hade alltså lämnat en barndom som min dotter alltmer drogs in i. Hur mycket det kostat mig av meningslöst lidande och sedermera meningslös vård i sjukvårdens regi går inte att föreställa sig. Min glädje i att finna ett nytt liv, nya insikter, ett faderskap jag blev allt stoltare i, en ny mycket underbarare kärlek, drunknade snart i en ständig våg av förakt, förutfattade meningar och kränkande attityder, falska anklagelser…

Den största prestigen lider väl vården av som helt frankt med läkemedelsbolagens försorg hävdar att ingen kan bli frisk eller ens komma i närheten av bättre hälsa. Att det kan jobba obotliga dumhuvuden på socialen ska ingen förundras över. Det har det gjort i 30 år utan större bekymmer och helt klart utan självkritik..

.

Det går att förkovra sig än djupare i vilken skandal detta var och hur märkligt stödet till en person var som gjorde parodi på sig i varenda domstol. Varför inte konstatera hur också BUP kan vandra totalt fel… Att falska anklagelser kan bära hur långt som helst. Inte heller ändrade sig Socialen efter domsluten i Länsrätt och Kammarrätt. Tja, hur skulle de kunna göra det. De hade inte ställt en enda adekvat fråga om syfte, motiv eller undersökt några fakta, de nöjde sig med en syndabock och sina fördomar… Medan en advokat på tio minuter drog de förskräckliga sanningarna ur en vårdnadshavare och avslöjade denna som den fullständigt hänsynslösa varelse hon var.

Livet efter detta

Written by CastoroPollux

18 juni, 2013 at 18:33

Just the foolish will aply… Bara för de dummaste

leave a comment »

Papparättsrörelsen for dummies: Vilka är PAS-förespråkarna? – Genusfolket.

Den här kommentaren godkändes aldrig. Orsaken till att människor ägnas sig åt PAS står att finna i deras egna liv. Att förneka PAS, orsakerna och grunder för det, är att låta barnen fortsätta misshandlas under i värsta fall fruktansvärda förhållanden.

 Att vara nyttig idiot åt hat och förakt för män är att erkänna sina egna brister och allt tydligare låta just det komma i dagen med blott ytliga och lösryckta citat slitna ur sin kontext av blott bittra skäl.

Signaturen Gerd hade lagt in en kommentar;

Gerd J 26 maj 2013 kl. 14:14 · Svara

Håller med om mycket av det du skriver, men har kommit att förstå att det inte är så enkelt och svartvitt efter att ha sett ett avsnitt av Dr Phil om just föräldraalienering. Trodde inte att det kunde gå till som det visas där. Förstår numera att det finns pappor som upplever det som att samhället står på mamman sida.

och en länk till Youtube. http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=O6BoPBm15EI

Fått ett gensvar som lyder;

My Vingren 26 maj 2013 kl. 16:25 · Svara

Det är jag övertygad om. Problemet är att rättssystemet ska inte stå på varken mammors eller pappors sida, utan på barnens.

Men kunde inte godkänna frågorna var och en gör sig kring varför tex mödrar gör sina barn till påstådda offer för övergrepp och kommer med falska beskyllningar. Visst är det hämnd, visst är det dåligt självförtroende, som de försöker undgå och inte ser en väg ur. Dessa har länge burit sina problem så länge att de kanske inte ens är medvetna om den utan de kommer till ytan igen först långt senare.

Så då godkändes aldrig denna kommentar och fick aldrig se dagens ljus….;

”Hade det blivit fallet här hade pappan inte haft en chans. Det som föräldrarna avslöjar sig i är ju att de falska anklagelserna inte har några äkta känslor med sig i bagaget. Att ha pratat med barnet vilket vi inte får klarhet i här, hade gett ett än större gungfly. Dvs bara några lösrykta ord utan den underliggande känslan.
 
Som tur är har mormodern den intentionen att dotterns eventuella utsatthet och övergivenhet, sitt personliga misslyckande inte ska drabba henne. Hon är alltså redan i en position där hon kanske anklagar sig själv för vad som gått snett i dotterns relation och att hon nu står ensam. Dotterns sorg över pappans nya förhållande minskar givetvis inte trycket på mormor. Så för att reducera betydelsen av förlusten sätt s fadern till barnet i en omöjlig sits med falska anklagelser och ska ju underförstått minska våndan hos dottern över att han verkar kunnat gå vidare..
 
I realiteten ser vi mormoderns egna beklagliga misslyckande med dottern som hon försöker fösa över på skulden till på pappan. Hoppas hon får hjälp och kan uppträda i Doktor Phil som att ha segrat över sina svagheter och vunnit sin dotters hjärta som en ny mormor och en mamma som hittat en större roll för sin dotter och kanske inte ens upprepar sin förälders misstag. Att läka de vuxna så de slipper bära skuld är att hjälpa barnen.”

Terapi är att utveckla människan och hjälpa oss växa till hela förnöjsamma trygga människor. Det gör oss mindre benägna att söka billig hämnd, jaga oförrätter och bära oss synnerligen korttänkt åt.

 

PAS-barnen

leave a comment »

.

Det finns en logik i hatet och föraktet man trummar in i barnen. Att de aldrig ska förstå hur förljugen den närvarande föräldern var. Konsekvensen av det är ju att de aldrig kommer kunna skilja på sanning och lögn. De kan aldrig skilja fakta från en åsikt. De kommer leva som offer i en roll de blivit intvingade i sedan de var små. Det värsta med denna upplevelse av tillrättalagda ideal är, att de tror det är rätt..

http://wp.me/p1zCpc-62Kh

.

Written by CastoroPollux

27 januari, 2013 at 20:08

Barnets Bästa?

leave a comment »

.

Barnets Bästa?

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article15391098.ab

Om Ali flykting från Afghanistan läser vi hur polisen nu ”det är enligt lagen med barnets bästa för ögonen” som en enkel biljett till helvetet eller det ny-demokratiska Afghanistan, jag förstår liksom inte skillnaden, polisen ska transportera ”en lyckligt lottad individ. Definitionen av ”Barnets Bästa” har ju annars socialkontoren något slags patent på och det brukar ju inte lända dem till ansvar annat än efteråt, när det är för sent i alldeles för många fall, när ansvar kan och brukar utkrävas. Då har de sin kriskassa att betala svindyra konsulter för att fria dem från alla hemska misstankar och vanföreställningar om att omvärlden verkar inbilla sig att de inte kan sitt jobb. Polisen kan väl inte sägas vara annat än i goda händer. Carl Bildt står ju som garant för att vår rättssäkerhet är god. Vilket ju känns ytterligt insiktsfullt och betryggande, åtminstone för Herr utrikesminister Bildt. är rättssäkerheten inte så rutten att den stinker får vi väl lita på den gamle statsministerns goda näsa. Barnets Bästa som den framåtsträvande och grundligt sandlådelika paroll den är blir ju liksom en barnlek att både sköta och underhålla. Tråkigt nog verkar ingen särskilt munter av den kostsamma driften och verksamheten. Inga glada barn skrattar och leker i deras närhet. Istället verkar journalister och andra murvlar rent av ha gaddat ihop sig för att störa den glada och hjärtliga verksamhetens alla deltagare. Barn som påstår sig ha blivit illa behandlade och vuxna anhöriga som påstår sig kränkta låter samstämmiga som en hel kör om alla fel och brister inom verksamheten och i dess mörkaste hörn. Den bildade skaran innanför dessa murar och nere i dessa bunkrar kan ju inte för sitt liv tror på dessa amsagor som framkväljas och har väl bara sin grund i missnöjdhet och kolossalt oförstånd om hur bra verksamheten egentligen är. Kanske är det tom avundsjuka dessa otäcka kritiker lider av i sina otaliga försök att smutskasta ett halvt sekels högklassiga verksamhet och dess professionella anställda. Beväpnade till tänderna, mörka glasögon, skygglappar och hörselskydd är assistenten beredd att gå i batalj för den goda saken som de alltid arbetat efter.

Om nu socialen har så svårt att följa sin egna regler och föregå med gott exempel, de dåliga är ju så slående och kanske minnande åskådarna om att felen stammar från botten av verksamhetens sfär inte toppen. Vore det så väl skulle nog skandalerna framstå så hårresande och förödande för vad som kallas barnens bäst. Ja hur ska då polisen och andra verkställare bete sig om ingen annan kan visa hur det ska gå till!

Sverige har skrivit på barnkonventionen och lovat strikt uppföljning?

Om vems barn då?

.

Written by CastoroPollux

5 september, 2012 at 20:42

Sandviken-fallet

leave a comment »

.

Sandviken-fallet.

Debatteras efter förtjänst på alla plan som nätet tillåter och i många bloggar. Att också åklagarsidans representanter i form av åklagare med lång arbetslivserfarenhet finner det värt att syna processen och väljer att göra det i ljuset och inte bakom hermetiskt slutna dörrar får väl anses vara en lovvärd handling.  http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/08/sandvikenfallet-en-effekt-av-en-puritansk-sexualsyn?page=1  Vårt samhälle har absolut inget att förlora på att utsattheten hos Thomas och Jennie, deras barn och många andra i liknande situationer ska förbli den hörnsten som borde utgöra grunden för en utveckling till ett rättssäkrare samhälle. På samma sätt ska våldsamheten i socialtjänstens, åklagarsidans och polisen märkliga agerande få representera det huvudstupa fall i backen som dessa organisationer så målande utgör. För att ha hållit på i decennier och upprepat så många misstag och visat så många prov på så grov nonchalans, måste det väl ställas utom allt tvivel att organisation själv är totalt befriad från självkritik. Vad som utgör ramarna för denna återkommande tavla, verkar de ”lyckligt” omedvetna om…

Att rädsla för kritik kanske mer har avgjort detta framstupa falls utveckling och försatt värdemätarna ur spel kan ju kanske påpekas som skäl. Än mer klart står kanske situationen i, att man kan kanske antyda att alldeles för många helt enkelt sköljt sin examen i sina fördomar. Vad annat än den minimala vissheten att bara fördomen blivit bekräftad, skulle kunna utgöra hela orsaken till att socialens verksamhet hela tiden ställer ut samma gamla tavla till allmänhetens beskådande? Att verksamheten verkar besjälad av museala föremål och åsikter får antikrundan att framstå som ett riktigt roligt program, nu är det ju det, utan socialens försorg. Men var är arbetsglädjen och tryggheten? Var är alla de finslipade instrument man borde vara i besittning av efter alla åren av verksamhet? Hur många är de 50?  Kan detta museum som slukar, hur många miljarder inte avkrävas något bättre än förskräckligt målad konst i bleka frånstötande färger? Är det så att man inte gillar sitt arbete? Då finns det väl bättre alternativ än att låta sin egen tyngd sitta i vägen för en utveckling som borde se betydligt ljusare ut speciellt för de utsatta. Denna grupp verkar inte vara dem de jobbar med, utan mest de själva….

Denna tidens ”arkeologer” gräver alltså alltså fram vad som borde vara fornlämningar och reliker efter ett primitivt folk, men istället är fynden från detta årtionde, från förra veckan och för att  de hållit på så länge också från förra århundradet. Det är för många ett mästerstycke och en gåta att så lite av denna kultur har kommit folket till del. Vackra paroller som Barnets Bästa verkar med högskolans hela bildning vara så verklighetsfrämmande att hälften vore nog.

Finns det då utrymme till en sund utveckling? Knappast hos dem som redan borde utgjort förtrupp och den samlade styrkan till angrepp mot det som hindrar dessa att utöva det de med frenesi kallar yrket. Istället visar man prov på en enastående förmåga att göra slut på allt motstånd som hindrar dessa i sitt korståg mot vad de tror är deras fiender. Till sin hjälp och till sitt stöd har de, utan att skämmas, vad man i allmänhet skulle benämna en pöbel och sådant är det väl ingen kraft, politisk eller ekonomisk kan vara särskilt stolt över. Historien har väl på alla sätt visat att just dessa krafter ställt till med de mest förfärande skräckexempel på vad mänskligheten är kapabel till. Att just detta huvudsakligt bristande ansvar länder till vida omskrivningar och ljuva friskrivningar av en annars mörk historia visar samhällen och världen alla möjliga exempel på. Det bristande ansvaret har i och för sig ingen annan grund än att man hellre och med förkärlek ägnar sig åt annat, som grövre vinster och så vidare och det är också där vi hittar alla resurserna, alla pengarna och märkligt nog de mest belåtna……..

Makten och medierna har väl onekligen tränat sig i att få befolkningen att titta åt fel håll så att det som verkligen intresserar dem kan få fortgå i det tysta….

Att alla medborgare kan stå åskådare till att näringslivet lidit av svår näringsbrist och för den skull utvecklat möjligheten att komma över för dem alla i samhället förekommande livsnödvändiga medel, får regeringen att framstå som den barndomens saknade tomte alla giriga barn önskar sig. Att också vårt rättssystem slimmats till den grad att det snart bara är till nytta för dem om har råd, borde kännas mer illavarslande än vad folksjälen ger sken av. Å andra sidan verkar den mest häpna över det senaste fyrverkeriet och den senaste sensation och märkligt nog det senaste blottade skrevet? Som om vad som möjligtvis skulle kunna utspelas där verkar vara viktigare än vad som händer i närheten av det egna…. Vad som lockar folkmassor överlag är väl egalt, för makten är mest är intresserad av att förleda fokus från besvärande förhållanden osv. Att resurserna också hamnar där makten mest har nytta av dem kan väl inte annat än leda till missbruk och för de drabbade  urvattnade instanserna, till en ohållbar utveckling och stora svårigheter att korrekt sköta ett nog så viktigt arbete…..

För att ta ett exempel. På den tid när skribenten var föremål för behandling -88 kostade det 1018 kronor dygnet. Märkligt nog verkade det inte behövas någon samstämmighet mellan verksamhet och resultat, vilket ju för de då ansvariga myndigheterna kan synas prekärt om det nu ens verkade bekymra de privat drivna behandlingshemmen? Att efter en tid upptäcka att behandlingshemmet ifråga påstått saker om den de skrev/kastade ut och som visar sig vara ren lögn. Passande de egna syftena och givetvis en hänförd socialtjänst. Vid ett möte med sagda behandlingshem, där Länsstyrelsen utredde deras agerande, vill de inte ens stå för orden och anklagelserna socialtjänsten satt på pränt i sina journaler? Varför falska beskyllningar, förtal och grova anklagelser får stå ograverade i socialens journaler är en gåta. https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/20/de-satt/ Så mycket mer som att Länsstyrelsen överlåter åt den redan kränkte och krossade att göra en anmälan? I detta Kafkaliknande scenario ska ytterligare en horribel situation uppstå. Ett telefonsamtal till åklagarmyndigheten visar på grava skillnader i uppfattningsförmåga. Åklagare 1 som får en kort beskrivning av vad som skett visar efter en stund totalt ointresse för situationen och meddelar att han inte har tid. På fråga om inte någon på Åklagarämbetet som har tid kan tänka sig lyssna blir han faktiskt kopplad till Åklagare 2, som hör och häpna visade prov på både förtjänstfull utbildning och kunskap. Att i journaler påstå för en person graverande omdömen är ett brott och ska leda till utredning och eventuellt åtal. Dessa två åklagare satt alltså i samma korridor på samma ämbetsstol och kunde ändå representera så väsensskilda omdömen? Det kan inte understrykas att samma ord, samma beskrivning av de inblandade får helt olika utveckling och resultat givetvis beroende på vilka värdegrunder de olika åklagarna faktiskt har. Att detta löper vidare i konversationen som två parallella spår men med helt olika destination ger givetvis den rättsmedvetne kalla kårar. I det ena fallet är det alltså okej att påstå att en person beskrivs som farlig bara han haft missbruksproblem. Utan att tolka lagen, så ska ingen behöva utstå varken förtal eller grova anklagelser, det är väl ändå själva grunden för dess tillkommelse. När den rättsvårdande instansen kan uppvisa så fatala skillnader i syn så får jag väl återkomma till mitt konkreta och koncisa konstaterande. Visst finns det utbildning, nog kan åren imponera, men den växer inget vidare på fördomsfull mark. Vad som sedan utspelar sig är fortfarande det reella faktum, kan man återigen skölja hela sin utbildning i ett bad av fördomar?

Idag kostar ett dygn på behandlingshem över 4000 kronor, kanske 5000, eftersom min siffra är något utdaterad. Vi såg för några år sedan en utveckling som ledde till att många behandlingshem fick stänga på förhoppningsvis goda grunder och krav som de inte verkade vilja leva upp till. Idag verkar resultatet mest ha utraderat konkurrensen och gjort att de grova förtjänsterna betydligt enklare att tillskansa sig. De många sociala trauman och skandaler som kommit ur den sanerade behandlingshemsindustrin tyder ju på att sjukan är desamma, att vården och behandlingen är obefintlig för att inte säga skandalös. Att offer skördas på löpande band, med självmord och utsatthet som de värsta ingredienser. Hade detta istället varit ett uttryck för politik kunde den kanske falla under fascism och djupaste cynism. De fatal bristerna och den hänsynslösa hanteringen av redan märkta och utsatta människor står i skärande bjärt kontrast mot vad de omtalade behandlingshemmen säger sig stå för. Att nämna pengarna och förtjänsterna får väl närmast stå som garant för att för en del människor finns det inget lägre pris på vad de kan tänkas göra för grova vinster. Aneby är nu ett exempel. En Oas för vem? I Göteborg spärrades också besvärliga in. I domstol frikändes behandlingshemmet… Skandalerna på behandlingshemmen radar upp sig likaså utsattheten och de förekommande självmorden.

SiS har ingen vettig behandling åt sina självskadepatienter? Vem har lärt dem det Ola Gefvert? Dessa sägs bilda pakter och fortsätter skada sig, enligt en känd inkrökt läkare… Det kan inte sägas tydligare då, att det verkar inte förekomma en adekvat behandling alls. bara tvång regler & bestraffningar och då går patienter samman i pakter. SIS är sin och andras olyckas smed.

Skulle den behandlande nå fram och det gör man ju med ett genuint intresse och rätt metod av förtroendeskapade attityder så slutar dessa personer med sin destruktivitet. Hur svårt är det att komma fram till en sådan utgångspunkt? Sparka de ansvariga!

Att något av dessa problem som skär som en vass kniv genom samhället har sin grund i utbredd nonchalans och överlägsenhet, kanske blir tydligt. Socialtjänsten verkar alldeles för villigt kasta sina offer åt de stora rovdjuren behandlingshemmen, skyldiga eller inte, så framstår deras moral som tvivelaktig medan förtjänsten framstår som riklig i alla fall för de senare, så frågan blir liksom hängande i luften, varför ställer inte soc. krav? Vad har de för vinning av göra så här? De har decennier av år i verksamheten, men verkar ändå agera som om lejonens och tigrarnas föda skulle vara det viktigaste….. Skall vi tänka korruption här ja då svindlar inte bara systemet utan också tanken…

Vårdkarusellen snurrar på och kastar i alla fall av de svagaste medan de lyckligaste bara blir yrare och yrare av vinsterna. Regeringen är tyst som om den hoppas att ingen ska förstå att de och deras beslut  utgör grunden för ett sjukt system som bara gör biverkningarna och sjukdomen värre. Så vem vill ta bladet från munnen och säga ifrån? Moralkakor kan KD leverera, troligtvis är det så. Fast de flesta samhällsmedborgare behöver inget att äta för stunden utan något att leva på….

Rötan och möglet som breder ut sig i samhället står vinstintressen för, de klär sig gärna passande allt efter de fester och sammanhang de vill synas i och som de ser vinning av. Deras metoder gör att samhället alltmer förlorar sin hållbarhet och sin genuina kärna och nytta. Att krafter som bara ser vinning av att bygga också har vinning av att riva, faktiskt representerar de krafter vi har anledning att se upp med kan väl knappast betraktas som otydligt?

Om inte vi bryr oss? Vem ska då göra det?

Det rättsvidriga förfarandet under hela denna skandalösa process saknar motstycke och lagstöd…

http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/skyldig-tills-motsatsen-bevisats

.

Written by CastoroPollux

13 november, 2011 at 14:19

Livet efter detta..

leave a comment »

.

Att några illvilliga i Tranås spridit att jag varit pedofilmisstänkt är ju en elakhet av sällan skådat slag. Grotesk rasistisk humor är ju av det undernärda slaget. Skadeglädjen har inget annat för sig än andras förnedring. Jag måste ju anta att hyenor stirrar på dessa människor och undrar vad de håller på med. Därför valde jag att publicera detta från Tingsrätten och som sagt det är inte mycket att bygga en förhandling på och definitivt inte en anklagelse, men skitologerna finner ju föda överallt.. Hur det kom sig att socialtjänsten inte polisanmälde borde de tillfrågas om för nog ser det smutsigt ut att skita rakt ner i en umgängesrättsutredning men inte gå till polisen! Ser ut som att inte bara en synnerligen grov anklagelse stannat vid en tanke… Att det finns folk till grovt förtal, grov falsk tillvitelse i Tranås är inte så konstigt. Det finns det ju överallt. En gammal pälsstad utgör alls inget hinder för att man kan hitta både det ena och det andra under skinnet. Dessa skitologer vet inte vad roligt eller glädje, förnöjsamhet är.. och det är ju trist för dem… Men kompensation för bristerna söker de desperat.

Att göra ont värre, dvs allt det av falska anklagelser som knäckte mig då, krossade och raserade allt, kan ju bara skadeglädje, dålig smak ge ett deja vu i nuet.  Dvs 20 år senare. En pervers sadist som flockledare till detta kan ju inte annat än bekräfta sig, sitt sinnelag för karaktärsmord på mig som utsatt, förtidspensionär och grundligen knäckt person…

Men vanmakten, koncentrationssvårigheterna, minnesproblemen, svårigheter att stava, ljudkänslighet, som blott är hälften av symptomen är ju något man kan hånas, trakasseras & baktalas för. Ett par hundra kanaler på TV är ingenting mot att tvåla till sin egen dokusåpa av förvridna, karaktärsmördande sanningar.

Men vem har sagt att de som inte kan bli lyckliga och nöjda själva inte måste förstöra för alla andra… Missunnsamhet och avundsjuka slår sig på sinnet som avhunden o misshunden. Att leva med ett koppel om halsen, släpas runt i verkligheten av en osynlig kraft och ständigt tvingas se och bekräfta sina besvikelser är ett öde skitologerna aldrig tycks kunna överge.. Man biter ju olyckligtvis inte den hand som föder en hur mycket det än tycks svida. Ety bekräftelserna är ju en sanning iofs på avundsjukans och missunnsamhetens dimmor men det vet ju inte offren för sin egen olycka.. Det vet ju inte de svartsjuka heller.

Väl avslöjade så nära källan man kan komma skulle ju historien tagit en vändning här, men utan heder i kroppen kan ju ingen erkänna sina systematiserade fel. Hur skulle det se ut, att framstå som en komplett lögnare av det faktum att vara stadens biggest looser? Att ha något att skyla sig med vet vi ju sedan Edens besynnerliga lustgård, är ett desperat sätt att slippa bekänna sina misstag och sin nakenhet. Uppfinningsrikedomen om den nu ska ses som en förmån ens tar sig en oväntad riktning i att hitta på än värre anklagelser än de nedan som ju baserade sig på misstänkliggörande i en umgängesrättsutredning.. Om råka illa ut kan se ut som ett nöje för ett perverst sinne och förvrida misstänkliggörandet till misstänkt, trots avsaknaden till bevis, förklarar ju hur enkelt nästa steg tedde sig jämfört med att tvingas komma ut som komplett lögnare, skyldig till grovt förtal, grov falsk tillvitelse.. Att helt enkelt påstå än värre saker eftersom den egna skammen hotade mycket, mycket mer. Se texten nedan.

Livet efter detta..

Att på nära håll varit åskådare till hur ”sanningar” förvrids, tillyxas för på ändamålet, förvanskas för att få uppmärksamhet, blev till en förkrossande konst i grymhet,maktutövning och kontroll och hur ett glatt och livfullt barn förvandlades till en skugga av sitt jag.

Inläst dokument 1.jpg

    Förtydligande

Ang.   T  608/                 1992-12-17

Mannens yttrande 1992-12-01  föranleder följande
kommentar

Kvinnan har ingen erinran mot att tingsrätten förelägger
socialnämnden att inom viss tid avge yttrande

Kvinnan vill bestämt tillbakavisa påståendet om att hon
förbereder umgängessabotage. Hon har heller inte till
mannen uttalat att  ”…det ju (kan) hända att han
skulle förgripa sig sexuellt på  barnet”. Kvinnan har tidigare
i förtroende  berättat för mannen om hur hennes far
gjort sexuella närmande mot henne. Mannen har ansett
att kvinnan härigenom ”dragit sin far i smutsen” (brev
från mannen till kvinnan 1990). Kvinnan har tolkat detta som
om mannen inte ser allvarligt på incest. Mannens
inställning – såsom kvinnan uppfattar den oroar henne.

. . .

Det är väl på sätt och vis uppfriskande, att faktiskt inte ha blivit utpekad som pedofil, utan för att blott ha hyst allt starkare tvivel om en berättelse som sjönk allt djupare ner tillbaka i det sinne som skapade beskrivningarna… Oaktat att anklagelserna, misstänkliggörandet om än inte bokstavliga ändå kvarstår för det tilltänkta och önskade umgängessabotaget… Någon misstänkt pedofil rör det sig trots allt inte om.. Det var ju som sagt blott en umgängestvist om än med groteska inslag. Tvivel om en beskrivning om en påstådd förförelse, incestförsök som kanske i domstol på förfrågan om utebliven polisanmälan mot fadern inte borde toppas med uttrycket och besvaras av mamman med. ”..min pappa kysste mig på bägge kinderna för han är från ….” kan antyda var problemet egentligen hörde hemma.

Fast då har ju historien i mer än ett decennium skaffat en bekymrad existens mycken uppmärksamhet bland kompisar genom åren och lett till polering av den korta men behövliga beskrivningen. Vad sinnet ändå glömde bort var detaljerna och hur och var. Ingen skulle ju fråga om vad som hänt och på det sättet undveks beskrivningar av detaljer som aldrig funnits. Inte heller hade det alltså anmälts… Här finnes istället alla ingredienser av projicerade problem och missförstådd ångestfylld sexualitet och givetvis ett outhärdligt behov av uppmärksamhet. Ett spel som tydligen socialens bildning, verklighetsuppfattning inte omfattar eller varit i närheten av.. Givetvis har de fått och i flera fall fått bekräftat att många män varit grymma mot sina kvinnor och i en del fall även tvärtom. Ändå kan ju inte det innebära att alla män är lika. Visst blir det inbjudande att socialen av gammal vana ställer ledande frågor… Bara en mindre nogräknad existens kanske faller för frestelsen att bedyra sin utsatthet. Verksamheten kräver ju resultat så då går man på den lättaste och bredaste vägen, att alla män är skyldiga även om de kan bevisa motsatsen.. En metod som uppskattats av arbetsgivaren och huvudmannen socialtjänsten eftersom den är godtagbar ännu blott 30 år senare…

Så en Tingsrättsförhandling där ordföranden strök den anmärkningsvärda och betecknande meningen som hade vält hela förhandlingen, fällt socialtjänsten för tjänstefel.. Mest för att skydda sin kollega och bekant i socialtjänsten. Den socialtjänstekvinna som i rätten fick bekräfta att hon själv badat naken med sina barn… I umgängesrättsutredningen stod jag som misstänkt/utpekad för att jag gjort detsamma..!? Till det lades duschat naken i trädgården.. (sexualskräcken skiner igenom på många ställen) Den meningen ”…min pappa kysste mig…” fanns inte i protokollet eller på banden påpekades det. Annars hade den ju varit bra att använda i bearbetningen av socialtjänsten. Den som kunde överdriva, antyda incest/förförelse trots att det inte förekommit kunde väl överdriva vad som helst…? Dessutom ställde inte de kyrkliga upp och berättade/vittnade om hur de tagit emot anklagelser från denna som var grovt förtal, falsk tillvitelse. Så de kunde alltså delta i grovt förtal av min person men inte min upprättelse eller till skydd för det utsatta barnet.. 

Flera år senare hamnar ändå ärendet i Länsrätt och Kammarrätt och även här görs parodi på hela listan av anklagelser. Vårdnadshavaren avslöjar sitt, inte bristande, utan frånvarande intresse för barnets hälsa och det var ju klart redan från början, men ingen vill lyssna, ingen ville ta till sig varningarna eller de tydliga uttrycken.. Så barnets uppväxt blev hemskt, vilsen och otrygg, lik faderns, den han ville undvika att upprepas till varje pris.. och vilken mardröm blev inte det. Så mycket som det kostat i onödan och som sent omsider fick en sådan fantastisk lösning i form av adekvat behandling. Det kan ju för ärendets valör och värde tilläggas att som utpekad aldrig ha varit anmäld, gripen eller utsatt för av samhället tvångsåtgärder. Att självmant ha sökt hjälp för depression och en alltmer förlamande panikångest är heller inget som utgör ett hot eller skulle degradera någon som förälder. 3,5 års experimenterande med mediciner kallas än idag vård trots de usla och dåliga resultaten som man lastar de stackars patienterna med. Detta skedde ju också innan faderskapet var ett faktum. Letandet efter och längtan efter adekvat hjälp hade ju redan lett mig på rätt spår. Att få hopplösheten gediget cementerad av den etablerade vården och sedan utan medicin, få och kunna ta emot adekvat hjälp på ett behandlingshem, hitta en styrka, ett liv, förstå inte bara livets utan faderskapets glädje, få kunna se och göra allt det ens egna föräldrar aldrig kunde eller förstod att ge som uppmärksamhet, stimulans, tröst och värme!

Det är väl makabert att socialtjänsten på olaglig väg skaffar sig tillgång till vårdapparatens journaler. De som inte med en rad kan ha innehållit något av värde eller något som utgjorde någon grundval för en adekvat behandling. De hade ju 3,5 år på sig att göra något i en riktningen.. Sedan kan man ju fråga sig hur min ”sjukdom” som sades utgöra grund för att neka mig träffa barnet ändå innehöll kraft och hopp, nog att förstå att vårdapparaten aldrig skulle fullfölja sina mål om vård, förstå att incestanklagelserna mot mammans far bara var fantasier, förstå att att alla de tarvliga beskrivningarna av före detta män bara var omskrivningar för att slippa göra något åt sina egna problem. Till syvende och sist ytterligare en syndabock och ett oskyldigt barn som drogs in i en härva av hämnd och förljugna historier, allt för ett sinne som kostade på sig vad som helst för att slippa känna sin egen smärta och som inte tålde lyckan hos ett barn att vara glad över sin far..

Tydligen måste misstankarna framgent ändå krönas med uttryck, som närmar sig den ursprungliga avsikten, att misstänkliggöra, hindra, motarbeta, tvinga, hota, framställa mannen som den farlig och uppnå det utsatta målet att förhindra umgänge.. Såväl som det ganska frankt avslöjar sexuell frustration och projiceringar. Att det påvisar hur bristfällig socialens grund för sin verksamhet egentligen är, kan ju framgå av hur lite en vårdnadshavare egentligen har på fötterna i en rättegång. Finns där inte mer då visar det ju hur lite som fanns innan.. Den skriande bristen hos socialen kan ju knappast fattas denna argumentering snarare gör den frånvaron av fakta tydlig. Godtycket råder och fortsätter som alla sett efter trettio år. Socialen synar inga kort utan anser utgången given på förhand.. Det förenklar ju och minimerar deras mentala insats till en nivå som motsvara förväntningarna och förhoppningarna. Sist men inte minst ger det väl utbildningen en chans att visa hur lite nytta den egentligen kunnat göra i ett sinne som inte kan omsätta varken lag eller rätt i verksamheten.

Den som till syvende och sist fick utstå allt detta var barnet. För här fanns ingen hejd alls på trycket och det tvingande kravet på följsamhet. Det som inte gick att uppnå med lagens hjälp, fick trots allt barnet utstå med ovillkorliga krav på lydnad och tvingande lojalitet. Är lagens långa arm inte så böjlig som kanske önskades, så är det betydligt lättare att få socialen, att dansa efter de mest besynnerliga melodier. BUP var lika hemtama i infama historier, intrikata beskrivningar, som vilken obildbar socialarbetare som helst. Om en umgängesrättsutredningen ändå handlade, dels om underliga pedofilantydningar(?) och krav på bevis i form av läkarintyg om psykisk hälsa, så verkade soc. inte ha en aning om vem de närde vid sitt omfångsrika och trumlika bröst. Varför skulle de förresten det, så sant som det är att ”alla män är misshandelsbenägna djur…” Så när lösa antydningar om pedofili inte hjälper, så fanns det alltså andra beskrivningar att ta till, om man har den hågen. Framförallt  kunde ju det oskyldiga barnet, utsättas för allehanda påtryckningar, när domstolen inte gick att böja i lämplig riktning.

Aningslöshet verkar man på soc. vara grundligen utbildad i, med tanke på att om inte ett sätt lyckades, så kunde ju den intresserade föraktande sabotören försöka med ett annat, utan att motivet eller avsikten någonsin kunde, eller behövde genomgå en enda prövning, test eller fråga? Medan socialtjänsten bröt mot lagar och förordningar, i den kamp de förde med aldrig så lite dokument, ledde ingen av de misstankar och bekräftelser om psykiska övergrepp, som fadern och andra inblandade kunde lämna, till någon annan aktion från dem än passivitet. Dessutom fälldes deras övergrepp på ordningen och föreskrifterna av Länsstyrelsen i Jönköping. Det är väl ingen dålig bedrift i ett rättssäkert ärende, att undertecknad begrep lag o rätt bättre än verksamhetens avlönade troll? De ville inte och vägrade åka till fritids för att få faderns misstankar om mammans förtal och hotande beskrivningar om sig riktade direkt till barnet på dagis! Det var mycket enklare att betrakta det som sjuka fantasier även när bevisen var överväldigande. Godtycket och dövörat är två sömniga parhästar som garanterat går i mål med önskat resultat. Vi ska väl tro att de fått för sig att jag inte bara var ordentligt sjuk utan bortom allt förnuft och räddning…….. Så går det ju inte bara för att socialtjänstanställda leker psykologer. De bröt mot lagar och förordningar för att komma över dokument som aldrig gjort någon nytta. De påstår för mig att jag inom sjukvården bytt ”psykolog” många gånger, men nämner inget om hur bra behandlingen på det privata behandlingshemmet blev utan mediciner, eller hur bra jag kunde klara mig utan en olycksfågel som förstörde ännu en relation och ett förhållande.. Så pinsamt för dem att de aldrig kunde visa upp intygen eller journalerna för rätten eftersom de kommit över dem på olaglig väg.. Läkarintyget stal före dettan långt innan separationen var ett faktum… Vore jag enligt vårdens trista maskineri verkligen ett hopplöst fall skulle ju en medicinfri miljö och adekvat vård aldrig lyckats. Inte heller skulle dessa rader eller andra skrivits. Låt vara att en del av det är färgat av ptsd, vilket ger koncentrationssvårigheter, massiv trötthet, glömska och vissa svårigheter i meningsbyggnad för att inte tala om hur felstavningarna regnar ner över mig som kunde stava mig till höga betyg i engelska och svenska men numer har svårt att skriva. Till det ett korttidsminne som ibland är kortare än ordet.. Det kan väl lätt bli så för en själ som lyckas lämna sitt gamla liv, genom en del av smärtorna för att komma ut djupare och rikare på andra sidan. Om det var en positiv överraskning så bjöd alltså social och andra på en nattmangling de aldrig ville upphöra med. Skulle vården förresten erkänna att deras metoder var fel? UG’s program om hur vården fungerar förtäljer motsatsen. Det sparas och vanvårdas i en omfattning som sakna motstycke även nu efter trettio år..  UG’s avslöjanden om hur lite socialen har ens på fötterna för det de kallar verksamhet även efter lika många decennier skulle väl liknas vid blodbrist i vårdsammanhang. Antalet vanvårdade barn tar verksamhet själv täten i. Vartill vårt blev ytterligare ett..

Inget av det som utspelades i form av ett omänskligt tryck på flickan, sågs annat än som en naturlig(?) konsekvens av vad de tyckte sig veta, att barnet behövde skydd från mig. trots avsaknad av polisanmälningar, ingripanden eller tvångsvård.. Det är heller inget gott betyg för det de kallar verksamhet.

Allt som utspelat sig efter detta kan väl sägas bygga vidare på samma försök, till att motarbeta en normal kontakt. Vad som hände före detta datum, förtjänar väl också en belysning. Vad säger ett litet barn flera år innan skolåldern;

”Om jag säger att det varit roligt hos pappa blir mamma ledsen”

”Jag måste berätta allt som händer hos pappa annars blir mamma arg”

”Pappor ljuger”

Hur flickan ålagts att inte prata med pappa alls? Hur hon tvingades sluta anförtro sig åt pappans flickvän?

Eller senare… På födelsedagen f.ö.

”..men pappa du är ju snäll”

Det senare kan ju garanterat inte annat än komma ur en fullständigt förvriden och illasinnad miljö..

Det kan inte de andra heller men socialen som har allt utom adekvat utbildning, men en hel del fördomar att kompensera den med klarar sitt arbete och verksamhet galant.

Det är en mamma som på ett utstuderat och obehagligt sätt förstör möjligheter för ett barn att ha en god relation med sin far.

Försök gissa om mamman kan ha sagt samma sak, som långt nedan i texten, om behandlingshemmet till socialtjänstens självkloka gummor? ”De botar inte människor med guds kraft”. Var och en måste fråga sig om inte det är ett konstigt uttalande. Att en av utredarna är en känd kristen offentlig profil gör inte saken mindre allvarlig eller skrämmande.. Ingen av dem ska påstå att varningsflaggorna var allvarligare på andra sidan.. För erfarenheten är ju den att inga mycket mänskliga argument bet på dessa övertygelser. Istället möttes logik och förstånd med hån och förakt. Besluten var redan fattade. Inga polisiära ingripanden fanns eller behövdes, inga åtal eller anmälningar, ingen tvångsvård, nada.. Examensfirande måste tonas ner, inte bara för socionomer, för ruset ser ut att vara alldeles för länge. De leker psykologer, poliser, förundersökningsledare, åklagare och domare och sist men inte minst som bödlar utan att ha något som liknar fakta på bordet..

Bara en enda av ovanstående rader borde få den mest sömngångaraktiga att rycka till. I en betydligt djupare dvala sitter alltså socialtjänsten. Eller kan gemene man/kvinna tro att de har för mycket utbildning, i förhållande till sitt bristande förstånd? ”Barn säger så mycket” är och var det entydiga svaret, visst gör de det och en hel är ganska talande, dels från denna akademiskt bildade(?) instans, som från ett barn som kan säga hela meningar. Bara en enda sentens borde ge reaktioner och aktioner. Dock inte för en instans som inte kan skilja på sak o person…. Att däremot jaga fadern och ständigt sätta käppar hjulen, för att normalt umgänge gick däremot bra.

Som att på kommunalt tjänstepapper hälsa; ”..mamman vill inte att du skickar så många vykort till flickan, det räcker med ett i månaden och att Ni inte hälsar från din flickvän” ???? Det meddelande fälldes av Länsstyrelsen. Ety de ansåg att Socialtjänsten/Familjerätten skulle inte ”springa” sådana ärenden… Dessutom lös det ju av svartsjuka och missunnsamhet.

Eller den kristna(?) stödfamiljen, med dåliga ursäkter som ”regelbundenhet”, saboterade umgänget med att på fyra månader, inte lyckas sammanfoga pappans resor en enda söndag med umgängets?

.

Tyvärr är det ju så att den som haft en sådan agenda, att förstöra relationen för ”den andra”, inte på något sätt vill bli påkommen med ha drivit sin sak, av hänsynslöshet, hämnd och alla andra vanvördiga skäl. Därför läggs en enorm energi på att fortsätta leta fel på den utpekade föräldern. Påverkan under PAS/PAD har ju som konsekvens att en stor del av ett barns uppfattning om främst sig själv, och den andre föräldern har skadats. Livet på denna lögn måste te sig komplicerat, eftersom en viktig del av barnets känsloliv helt enkelt måste stängas av. Så vad händer då när dessa möter sin ökände förälder? De ställer iaf inga frågor om vad som hänt, varför skulle de det, så övertygade som just de är om vem de har att göra med? Ställs några frågor så är det enbart för att bekräfta sin redan grumliga föreställning. Alla påståenden som kunde härledas till en alternativ och kanske mindre smärtsam beskrivning av historien, bemöts med en attityd av ”det är jobbigt”.

Hur det kan vara jobbigt att få veta, att morfar aldrig ska ha försökt….? Eller att pappa faktiskt brydde sig och älskade dig? Inte alls var varken farlig eller synnerligen sjuk. Att ni hade en bra relation innan mörkret bredde ut sig? Har man å andra sidan levt sig in i en beskrivning fått en roll därur, är det väl svårt, att vilja erkänna sin felaktiga uppfattning, erkänna att man spridit lögner, att någon och något offrats, för den ”principen” kvittar ju, offret har ju ändå inget värde, hos den som utvecklats under en modell, där man varken kan eller får känna något positivt för sin far. Lågan har ju släckts. Givetvis uppstår ur detta förnekande ett syndrom och är ett övergrepp på ett barns innersta, dess uppfattning om världen och givetvis förlorar dessa barn sin styrka som tvingas anpassa sig efter en totalt oförsonlig moder. Den godtyckliga acceptansen, den påtvingade lojaliteten, kravet att vara mamman till lags blir en diger börda för ett barn. Givetvis kan inte personligheten gå oskadad om övergreppet är grovt och metodiskt, börjar innan ett barn fyllt ett år..

Om sanningen skulle vara den att varken pappan eller morfar motsvarar beskrivningen, som levererats i så många år skulle dessa fort befrias från sin belastning, av den som känner sitt ansvar för smutskastningen. Den som vägrar uppbåda sådana känslor, är nog mera styrd av sina personliga krav på att slippa göra upp med sitt förflutna. Och visst underlättar det att såväl fadern och morfar får leva med stämpeln, jämfört med att erkänna att allt efterkommande hat och förakt egentligen byggde på var, en enda räcka av falsarier allt för att tillfredsställa ett hämndlystet och mycket grymt och oförsonligt och besviket sinne. Bättre då att för alltid skylla sin far och sin morfar än att erkänna att allt var lögn.

Orsakar sanningen smärta? Det är nog ingenting jämfört med den skada lögnen gjort. Den sanna smärtan kommer väl ur att faktiskt ha varit älskad ha varit accepterad och betydelsefull. Den smärtan och våndan har ett slut det har aldrig lögnens orsaker eller verk. De fortsätter ju att mala. Den skada lögnen orsakat är mycket större eftersom den handlar om att plantera ett medvetet svek, om hat o förakt, och lämnar själen med oläkliga sår. Pågår än idag denna kampanj för att måla ut fäder som svekfulla, med alla påföljande groteska attribut av en dålig förälder, så beror det väl på att de anser sig inte ha något att skämmas för? Inget att erkänna? Det är väl ett skrämmande attribut för någon som inte vill erkänna varken skuld eller ansvar! En märklig konsekvens att vilja ha allt, påstå sig inte ha fått något, av en far man länge trott inte vill veta av en och ännu ger all skuld. Ovetandes.

.

Hur krisen urartade råder inga som helst tvivel om. Skall man anta att ett försök till övergrepp ägt rum, med den kränkning det i grunden innebär, att också bli bemött med tvivel om dess äkthet, så borde i rimlighetens namn, den förfördelade bums ha avslutat sitt förhållande med mannen. Det måste ju bli en klar uppfattning av situationen, kan man tycka.. Så skedde inte heller? Inte heller tog förhållandet slut under, eller efter den gemensamma vistelsen på behandlingshemmet, där mannen var, den för behandling placerade och kvinnan skulle få utbildning, om mannens situation, diagnos och möjligheter? Istället har eftermälet blivit att mannen ljög om sin sjukdom, under hela deras sammanboende? Först när han tröttnade på den ensidiga kommunikationen, de aldrig sinande anklagelserna om ensidig skuld, bördan av det ensamma ansvaret, för att förhållandet inte fungerade fick han till slut nog. Trött på att bli vilseförd, manipulerad, styrd o tvingad, gjorde han givetvis slut och skulle givetvis straffas för något, som raskt målades ut som ett svek av en usel bock till karl? Räckte inte den beskrivningen riktigt till, så verkade den uppkomna situationen ha utgjort en perfekt jordmån, speciellt i en miljö som soc. som inte verkar sen, att bekräfta de mest fantastiska vanföreställningar om resten av världens män inklusive den som hon ansåg förlöpte (?) sitt ansvar, plötsligt var både livsfarlig och hotfull..?! Plötsligt var någon hon inte hade gjort slut med. Givetvis ska ju påståendet om att under deras förhållande ”han ljugit om sin sjukdom” befria bäraren från sitt efterfrågade ansvar.. Trots att de träffades när han slängts ut från vårdapparaten, stämplats som hopplöst fall. Trots att de också var tillsammans när han fick plats på behandlingshemmet?

Varför socialens förmågor inte ställde en enda relevant fråga om motiv eller annat ska väl de kunna svara på? Om inte annat lär de sina telningar som bekräftar alla deras vanföreställningar att de kan påstå precis vad som helst.. Därav följer ju den makabra konsekvensen att när dessa personer kommer inför rätten gör de onekligen parodi på sig.

En advokat stökade undan de invanda och spelade attityderna på under 15 minuter, inför sittande Länsrätt, trots att de varit ingrodda och invanda i snart 10 år. Till det skall läggas att den nyss av Länsrätt begärda och genomförda utredningen av BUP till 100 % backade upp de falska och vanärande beskrivningarna. Allt det sopades av mamman själv undan på rekordtid, inklusive snart tio års stöd av socialen. Så hur kommer det sig att dessa institutioner, socialen, familjerätt, BUP(?)  inte ställer sig eller föremålet för denna deras verksamhet en enda relevant fråga? Dessa har barnets bästa som paroll! Hur socialen så länge kunde undvika det är ingen gåta, det är en skandal utan like. Inte för att många av dem faktiskt är sanna, men att det behövs så lite reella fakta för ännu en vanvördig och otäck beskrivning av en karl? Resten är ju bara en självuppfyllande profetia där den ena myndighetsinstansen bara bekräftar den andras illasittande verksamhet. Huruvida prestigen och dumheten i förutfattade meningar utgör en och samma kostym och är sydda av samma producent tål ju att framställas såväl som den catwalk som de bjuder i sin brist på elegans, lag och rätt.

Förvånande nog vad gäller utbildning, erfarenhet osv så förstod jag trots sjukdom, sedan länge bättre än socialens ingrodda tanter och BUP, hur det låg till med min motpart. Jag kan inte skämmas för att säga att det ju var skälen till att förhållandet tog slut. En falsk dominant person, med dig som sitt bollplank, vill ingen leva med om man inte vill bli osynlig under någon av alla de skor dessa hänsynslöst trampar med.. Vad som är skamligt är den tarvliga och karaktärsmördande beskrivningen där min person beskrivs inte bara som syndabock utan våldsam och med en lång lista av anklagelser. Inte ens listans omfattning, groteska innehåll fick socialens dystra enögda existenser att undra vem de hade tagit till sitt bröst..

Nog skulle man önska att kraven på att få hjälp och stöd av soc, borde vara djupare än att bara på lösa boliner bekräfta sin fördomar? Umgängesrättsutredningen kom av samma trångsynta skäl och självklara skuld, att fullständigt haverera i den självklara slutsatsen, att man inte behövde undersöka någonting? Mannens kamp med den meningslösa vårdens försök, att medicinera bort verkligheten, som han före deras förhållande övergav, för bättre alternativ, får en fullständigt nedgörande beskrivning, i det de kallar en umgängesrättsutredning. Det finns absolut ingenting i den som tyder på att de haft en vilja att utreda någonting, utan bara bekräfta fördomar och falska anklagelser, om oförmåga, om psykiska problem, antydningar om pedofili osv. Det står ”badat naken” (med ett barn)? Duschat naken i trädgården, på en landsbygdsfastighet den varmaste sommaren på länge. Att mamman var tvungen att ha baddräkt i badkaret med en ettåring borde de undersökt i stället! Att så tydligt som de deklarera sin ovilja tyder på någon annan drift än den för verksamheten normala. Det är väl här någonstans allt faller som ett korthus, för extraordinära åtgärder krävas laglig grund och den verkade den sociala verksamheten bry sig minst om. Om det är så att en allt tydligare bild av en mytoman växer fram, kan man knappast undra varför lagrummet inte blev en framkomlig väg. Att det däremot gick som en dans hos Socialtjänsten, lämnar naturligtvis de flesta med en hel del frågor, om de lösa grunderna för deras verksamhet. Att i tio år med välsignelse och förnekelse av Socialtjänsten, fått driva sina teser, sitt förtryck, resulterar givetvis tio år senare i ett förväntat resultat, hos en lika aningslös instans som också BUP visade sig vara. Det är med en kuslig självklarhet de finner problemets art och grund, bero på den anklagade mannens historia av ett visst missbruk, psykiatrisk vård, depression, panikångest odyl. Problem som han själv tagit tag i eftersom den gängse vården under flera år bara dränkte den hjälpbehövande i piller och fick denne att förakta sig själv ännu mer. Det privata behandlingshemmet utgjorde skillnaden och de var rejält seriösa, men efter 4 månader av poliklinisk behandling och åtta månaders inskrivning, kunde inte kommun och landsting bestämma sig för vem som skulle betala för framgångsrik behandling? Normalt sett skulle de väl kommit farande i bussar för att få se och höra något som hade förändrat en person så grundligt… Att sådant förekom eller ens kunde ske kunde de nog inte tro.. Inte ville de heller. De otäcka och falska beskrivningarna om hot och annat passade ingrodda sinnen..

Om Länsrättens uppdrag åt BUP att utreda barnets förhållande till pappan, var en seger för mamman, klargjordes ändå att mamman påverkat barnet, och att inget framkom på att pappan gjort det, så ledde hennes eget avslöjande uppträdande i rättssalen till att de valde att besluta tvärtemot BUP’s underliga utredning. När sedan domen om verkställighet om umgänge, med vite om 5000 / umgängestillfälle kom, valde mamman att överklaga till kammarrätten. Vilket fick till följd att denna ådömdes, att betala faderns rättegångskostnader, till vilket hon sökte socialbidrag??? Visst finns det väl de som anser, att domstolar inte alltid upptäcker allt som kringgår ett mål. Den ofelbara socialtjänsten framstår dock mer likt BUP som den präktiga svullna grodan som utspyr betänkliga blandningar i verkligheten i detta sammanhang. Att skolpsykologen skrivit i sitt yttrande att ”flickan är starkt påverkad av modern”, leder inte BUP till några intellektuella höjder eller en revision av det också de kallar en utredning, utan de lever kvar i sitt dunkel och sina ovädrade rum och låter denna rad stå där ensam och klargörande om deras egna brister och kolossala fördomar..

Den märkliga meningen skulle enligt min tolkning styrka uppfattningen att modern var beskyddande mot den ”farlige fadern”. Därför hamnade den där i utredningen. Medan vårdnadshavaren alltså mitt under förhandlingen visade att hon inte alls brydde sig om barnet. På tio minuter klargjordes ombudet att modern var en hänsynslös lögnare och att varken BUP under sin av Länsrätt begärda utredning eller familjerätten på nu snart tio år ställt EN ENDA adekvat fråga för att säkerställa legitimitet, avsikt eller annat för deras verksamhet livsavgörande. Deras övergrepp mot ett barn är skandalös och hur faderns krossades, försattes i vanmakt av deras kränkningar, hån, förakt, beslutsamhet, kräver givetvis en lång beskrivning.

.

Diagnoser och intyg till trots, de ledde ju inte vården in på en friskare hållning eller behandling så deras journaler har ju ett värde ungefär som skithuspapperets. Till att fälla med duger det, men alla måste väl inse att den som skulle vara så sjuk knappast kan föra några logiska resonemang.. Att mina koncentrationssvårigheter grundar sig i ptsd är väl inget särskilt märkligt utan snarare begripliga konsekvenser av att bli krossad under kolossen på larvfötter…  Dessutom var ju inte den adekvata terapin alls verkningslös. jag återfann det hopp vården för mycket pengar, många mediciner och meningslös vård grävt ner. De kallar också det för ”verksamhet” om nu någon undrar… Dessutom för att komplettera menyn, vad sa exet om terapin då? Den som gav mig livet, hoppet och framtiden ett nytt ljus. Lät mig upptäcka faderskapets alla lyckosamma ögonblick och lät mig känna stolthet som pappa.   ”De botar inte människor med guds kraft”.. Det säger väl allt om var förståndet fanns. Tillbehöret blir att ”jag skulle ljugit om min hälsa”? Mytomaner kan sätta punkt på sina beskrivningar och aningslöshetens stora svalg på socialen kan tydligen tvinga ner hur långa tirader som helst och smälta vad helst där far ned.

Dessutom kan det ju tolkas som att för före dettan hade det varit bättre om jag fortsatt varit sjuk, eventuellt skulle botas av gud och hon erhålla en fjäder i hatten, då hade jag fortsatt varit beroende av henne fram tills dess.. Hon uttryckte det som så att ”jag borde lämna behandlingshemmets framgång” av det enda skälet att (jag skulle fortsätta vara beroende av henne). Den som inte vill bli fanatiskt religiös efter detta förstår jag fuller väl. Det är väl kärlek om något! Jag blir då hellre jagad av vargar…. Nåja, min tro och övertygelse var då av ett mer sansat slag..

Var skulden och projiceringen egentligen hör hemma är väl ingen konst att se. De som struntade i sitt ansvar är, som de flesta kan konstatera samma instanser, som sedan länge orsakar svarta rubriker i media, över just sin enorma nonchalans och sin oförmåga, att arbeta i samklang med sina höga ideal.

”Barnets Bästa”

Konsekvensen av vad som kanske kan kallas verksamhet och nonchalans, drabbade barnet med full kraft. Vilket namn denna drift än har så är den en realitet för dem som utsatts för det. Barn, vuxna aningslösa, Soc o BUP. Det gemensamma intrycket av alla reportagen som rullat genom media, så verkar socialtjänsten ha störst problem med självaste verkligheten. Det är inget vidare betyg åt varken skötseln eller driften.

PAS/PAD är inte godkänt som diagnos enligt DSM.  Det vore kul att få bekräftat att ”Multipla Personligheter”, är godkänd som diagnos av denna myndighet. Det borde säga det mesta om kraven denna instans verkar sakna och att lönsam lobbying av penningstinna intressen lönar sig. En sak är definitivt säker. Patienter verkar ju rätt snart lära sig vad deras psykologer vill höra och är det inte tröttsamt så är det väl en stadig inkomstkälla där borta. Här studsar de till ibland när någon erkänner våld och sen mord och allt handlar om uppskattande belöningar från skrået… Ja jag undrar i alla fall hur det står till. Kan ett litet motstånd i serie göra susen kanske?

Den som börjat en väg full med falsarier, infama historier och beskyllningar lär inte lämna den för mindre än att de blir överbevisade. Det är svårt för att inte säga omöjligt med dem som vägrar lyssna och springer sin väg, rädd om sin egen invanda uppfattning och den värld som byggts upp kring att vara ett offer..

Det är givetvis inte så att min hållning gentemot sjukdom är grym. En sjukdom som etablerats och transformerats, fyller sig med lögner, förtal, groteska anklagelser har förlorat sina egentliga skäl till respekt. Om inte för min skulle så definitivt för det utsatta barnet.

.

Hur hanteras tillfället när pappan undviker frontalkrock, en mötande bil på ett krön i betydligt högre hastighet än oss, med att snabbt gira ner i en slänt? Bilen blev stående på alla fyra hjulen i en lutning så brant att den inte själv kunde backa upp på vägen. Inget gick sönder och den mötande fartdåren på krönet försvann bara i ett moln av damm. Flickan blev aldrig rädd, vi kultade inte. Efter en halvtimme var bilen bärgad av en hjullastare. Färden kunde fortsätta efter inspektion av bromsledningar. Vinkeln mellan väg slänt fick mig att kolla underredet för säkerhets skull. – Jo, det blir, att det är synnerligen farligt att åka med pappa trummade mamman givetvis in….

Eller tillfället när hon trots varningen att sitta still, inte svepa med armarna över bordet spiller ned sig med nyupphällt te. Mamma hade ju noga intalat denna stackars flicka att hon inte behövde lyda pappa, inte göra som pappa sa osv..!? Att rusa in med henne i badrummet, duscha med kallt vatten, åka till akuten med de rödflammiga benen som dock slapp ärr kan ju visa på en bekymrad och omsorgsfull fader. Ändå blir hennes ord en vecka senare att det var pappas fel…. Och det lät inte som kommet ur en barnamun det heller…

Redan nämnt är; Jag får inte prata med pappa, som också blev, jag får inte prata med pappas flickvän heller. Hotet, pressen att vara till lags lade sig som en grå tung matta hos det barn som alltså hade mycket roligt hos sin pappa, men det tålde inte modern..

Den moder som ägnar sig åt sådan påverkan är definitivt inte frisk… Om det undrar socialen ingenting ännu. De har inte reviderat sin uppfattning kanske blott av skälet vilken skandal det skulle bli… Till syvende och sist tar prestigen över och ersätter förnuftet. De skulle ju säkert säga att jag av illvilja påstå allt detta om inte annat är ju allt inbillning och sjukdom..

.

Kan tillvaron bli mer makaber? Tja vem kunde tro att illa utfört misstänkliggörande av elakhet skulle transformeras till pedofilmisstankar? Läs om vad den bästa skiten i Tranås, Shitoholics, kan göra för nöjets och skadans skull och förvanska allt av perverst och sadistiskt intresse.

Visst är det så här skadeglädje ser ut och formerar sig. Det är verkligen bistert att inte ha ett eget liv. Då måste man för substitutet skadeglädje förstöra andras..

Var viss om att jag satte inte upp min blogg för att tala illa om andra utan för att visa att andra som talade illa om mig saknade grund för det.

Det finns inget som helst nöje i att avslöja hur väl folk sluter skiten till sig och föredrar den framför den renare sanningen. Varför skulle folk som inte verkar ha mer instinkt än insekten inte bete sig som flugor?

Shitoholics i Tranås

.


 fortsättning följer….

.

Märks det …

leave a comment »

.

Märks det …

..inte i Marks Kommun, så vet jag inte? Barnens bästa verkar vara ett så luddigt begrepp, framförallt verkar det vara dåligt preciserat, vad som just är barnens bästa. Kanke någon i en Kommun vill redogöra? Behöver en del av er hjälp att tolka er arbetsbeskrivning? Skall det finnas ont om tid när man arbetar med människor? Är det skillnad på barn? Är Ni känsliga för kritik. Att arbeta mot bättre vetande är det effektivt och lönsamt? Så man sitter med så mycket fakta men kan trots det inte välja rätt? Fast erfarenheten är ju den att inte ens fakta behövs för denna organisation, den klarar sig på egen hand utan sunt förnuft eller konkreta bevis. Jag trodde länge att min uppväxt var den värsta biten. När verkligheten föll ihop över mig eller rättare sagt, när jag insåg att inga verktyg fanns för att klara tillvaron, så inträdde ett slags vanmäktighet över alltings jävlighet. Ansvaret för det att reda upp blev mitt. Det var dock inget jämfört med socialens ”förmåga” att vända allt till sin egen och sina besluts fördel oavsett grund. Man kan inte begära att ens föräldrar skulle förstått, men när det gäller kommunens vackra paroller, parat med en total oförmåga till självkritik och insikt, så växer en betydligt större känsla av konkret vanmakt i ens kropp. Självsäkerheten i dessa beslut mot bättre vetande är oerhörd,  det är inte fakta de bygger sin verksamhet på och saknas de, så har de tydligen en ovanlig förmåga att se sina egna beslut och åtgärder i särskilt behagligt ljus. Att inget hänt på 10, 20, eller 30 år är inte så konstigt, det är helt naturligt för en organisation som iaf lyckas se till sitt eget först och främst. Det är förmodligen där som det mest seriösa engagemanget kan skådas.

Så Rasmus och Fanny,

med allt ljus riktat på era företrädare och samtidigt ansvarsfulla beslutsfattare(?)

Så finns det nu en liten chans för att det blir rätt.

Det är Ni värda..

.

Written by CastoroPollux

21 oktober, 2010 at 07:04

Om detta var du…

leave a comment »

.  _  .  _  .  _   .

Om detta var du…

Alla blir vi kanske någon gång anklagade för att vara orsaken och felet ska skyllas på oss, fäder.

Enligt vissa är det bara vi som kan göra tokigheter. Så enkelt det kan vara, bara man vill.

En del påstår att vi kan välja..

Ja de har aldrig hamnat i situationer där valmöjligheterna inskränks eller försvinner.

Se hur det gick i Sandviken med socialnämnd och rättsinstanser av polis och åklagarmyndigheter inblandade…

.

Om du hade varit ärlig, hade du fått hjälp.

Om du viljat ha mig, varför ljög du då?

Om jag behövde en vän, varför inte du?

Om min framtid kunde bli ljusare, varför kunde inte din?

Om du ville rädda mitt varför ville du inte rädda ditt eget?

Eftersom du allt mer fortsatte manipulera och dominera visade du,

att vårt förhållande bara var på dina villkor.

Du levde i en dröm av både skugga och ljus,

där du inte anade att de forna skuggorna avgjorde vart ljuset lös,

jag är ledsen att den inte passade vår gemensamma verklighet.

Dess mer hälsa jag vann dess mer hatade du den tappade kontrollen och behovet av dig.

Du ville att jag skulle må dåligt, så jag skulle fortsätta vara beroende av dig.

Du erbjöds professionell hjälp på samma ställe som mig, men det dög inte åt dig.

Du vågade aldrig erkänna hur rädd du var, ditt förakt skämdes du inte för,

trivdes du verkligen i kont-rollen?

Medan arkeologen i honom grävde sig ner till bortglömda men inte oviktiga ting,

sådde du fröet och började odla din hämnd.

Dina sanningshalter borde väl svida i din egen smala blick.

”De botar inte människor med guds kraft där…..”

Så jag fick ett mått på din grunda kärlek, jag fick ett mått på din tro.

Såg hur glaset du tömde själv tog all plats i vårt gemensamma bo.

Du delade ett oätligt bröd en bitter kalk kallade du klar och frisk.

Inte konstigt att vårt barn aldrig fann en tro, trots all tid i världen…

Du var säker på att lättöl kunde forma en framtida alkoholist.

.

Dina vänner tror att du är en god människa. De anser sig som du, särdeles speciella…

En perceptionsförmåga som ser drömmen om Israel och lyckas bortse från blodet som flyter,

kan nog inte skilja på gott och ont i andra sammanhang heller.

Omgiven av jasägare blir verkligheten helst, blott en förenklad och förklenande karta, i behändigt format.

Ordet blir kött med redan passerat bäst före datum.

Packat för att passa de gamla och egna vanföreställningarna och fördomarna.

Du bär inga goda nyheter, du saknar nytestamentlig tro, för den skulle tvinga dig förändras.

Inte så överraskande säga du efter ett långt liv ”alla dina män ha svikit dig”!

Så märkligt att du aldrig varit inblandad i dina egna förhållanden?

.

När du inte fick som du ville gav du dig på deras gemensamma lycka,

tänk att tvingas bli lik dig och inte ens få ett val?

En hjärtats tvingande omskärelse till oavlåtlig besvikelse och pekande skuld.

Du omskar ett oskyldigt barnaliv till bitterhet och samma besvikelser som du själv närde.

För att du skulle slippa, se, höra och känna skillnaden på lycka och olycka.

För att du aldrig fick ha en far när du växte upp, för kunde du inte uthärda ditt eget barns lycka över en egen pappa.

För att skaffa dig uppmärksamhet förgyllde du historiens kalla järn på ditt eget speciella sätt.

Vilket arv du lämnar efter dig, vilket erbarmligt dåligt sätt formar du någons framtid att bli lika bitter som din.

Att inte lära efterkommande vad som är rätt, välja själva, utan låta dem växa på falsk grund, som när som helst brister.

Är att plantera sin förödelse i sitt eget knä, aldrig anandes faran eller betänka priset.

Du skaffar dig uppmärksamhet och en offerroll på andras bekostnad. Ingen kan tro att du är jägaren..

En övertygelse som ständigt kräver nya offer måste det vara något fel på.

.  _  .  _  .  _   .

Att det sedan finns de som säger att PAS är ett påhitt?

En dålig fantasi? De har nog aldrig varit med, de kanske aldrig tittar sig i spegeln?

. . .

Written by CastoroPollux

8 mars, 2010 at 08:54

%d bloggare gillar detta: