castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Barnets bästa

En länge väntad seger.

leave a comment »

.

En länge väntad seger.

En domstol i Gävle har gjort det som länge önskats i Sverige. Genomskådat umgängessabotage och illvillig påverkan på ett barn där man medvetet gått in  för att tala illa om pappan och sabotera umgänget på flera sätt, sedan länge benämnt PA och dess konsekvens PAS. Vilken lektion för inkrökta socialnämnder, som aldrig har tagit samstämmiga uppgifter på allvar. Köpt falska anklagelserna och ogrundade påståendena till sitt sviktande arbetsunderlag vars konsekvenser fått åtskilliga sinnen sönderslagna och förödda av det denna verksamhetsinriktning ändå kallat barnens bästa..

http://www.dagensjuridik.se/2014/01/hovratt-ger-pappa-ensam-vardnad-om-dotter-efter-atta-ar-mamman-har-saboterat-umganget#comment-32410

Sedan kan vi räkna med att inkröktheten som aldrig under årtionden lett till någon självkritik värd namnet kommer att befria den generationen av mörkersinnen från att förstå  eller erkänna sina misstag och den förödelse de lämnat i sina spår.. Ödelagda barnasinnen, ödsliga lekplatser, skrämmande skogar och hotande faror är dessa barns bröstmjölk och grötfrukost, allt i en anda av att skrämma dem för den andre föräldern. Om socialen någonsin vaknar ur sin sömn kan ju vara skrivet i stjärnorna. Ingen i verkligheten kommer troligt att märka hur de rättar till sina erbarmliga brister.. Prestigen är inget annat än det svartvita monster de vårdat i sina dokumentskåp.. Förnuftet är en främmande existens de hållit inspärrat i många år för att kunna sköta sitt jobb i bunkrarna… Medan godtycket har varit en en högt värderad domptör under föreställningarna. Fallet i Sandviken kanske klargör hur grova handskar man bär trots att yrket kräver finess och psykologiskt finlir för att inte begå grava misstag. Sandviken Fallet  Rädda Barnen från Socialtjänsten

.

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

leave a comment »

.

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

Jo jag vet att det är stavat annorlunda, men det klär ju en organisation som borde kunna bättre efter typ trettio år i branschen, för utsatta barn. Om någon tycker deras verktyg är både oslipade och trubbiga så beror det på att de aldrig verkar vårda dem…. Utredningar som är slaktade på all vettig substans. Halsstarriga attityder försvarar obildade slutsatser i underlagen. Dessutom har de ytterligt svårt att se nyktert på verkligheten så som den ter sig, för alla dem de bryr sig så mycket om.. Varje skandal borde ju bli och vara en baksmälla, men vad för medel man nyttjar för att slippa känna eftertankens kranka dunkande blekhet kan vi ju alla undra som inte lever detta bunkerliv..

Alla som såg Uppdrag Granskning den 4 September 2013 kan vara vissa, skrämda och övertygade om på hur lösa boliner socialtjänsten kan bygga och kalla det verksamhet och regelrätta undersökningar utan att det tillnärmelsevis kommer i närheten av sådant. Dessutom krönt med en paroll ”Barnets Bästa”. Det ger ju verksamhetens alla krumsprång och oegentligheter den fernissa denna kostsamma organisation ändå kräver. Att socialtjänsten enträget producerar skandaler, krossade livsöden i form av utsatta barn, föräldrar och ibland döda ungdomar verkar inte leda till någon större uppmärksamhet hos dem. Inte heller verkar det leda till arbetsmetoder som har med fakta att göra. Att godtycket råder och att socionomutbildningen stigit många åt huvudet kan inte omgivningen ta miste på heller. De leker utredare domare och bödlar utan att ett enda uns av kunskap eller verklighetsanknytning.

Socialen kan väl inte annat än konstateras ha drabbats av masspsykos. De olika mord och mänskliga katastrofer som ändå sker kommenteras på bloggarna. Det var min någonstans.

Angående detta och uppdrag gransknings reportage om falska beskyllningar så kan vi ju se varför socialen inte kan presentera annat än utredningsmässiga katastrofer. Med en ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer som inte kan skilja på fakta, fiktion och sina fördomar, så kommer garanterat fler barn och föräldrar råka illa ut. Att kalla det katastrofala resultatet för olika arbetsmetoder när nu misstankarna och ett eventuellt åtal var nedlagt, ger vid handen att alla konklusioner om ärendena man bereder får plats i ett nötskal.

Den godtycklighet som drabbade pappan drabbade också mig och allt var kusligt självklart med en logik som inte kan kallas annat än häxjakt. Att det skedde för trettio år sedan och att inget, absolut inget hänt inom socialens verksamhet, som skulle minska felmarginalerna kan sgs varenda medborgare förstå.

Att denna instans inte heller förstår de verkliga farorna visar också detta. Hur en arbetsgivare som de ansvariga kan kalla det verksamhet och ändå presentera skandaler inom alla sina verksamhetsområden får sin förklaring. Det finns alltså en förening som verkar förankrad i en bombsäker bunker, bestående av Sveriges Socialchefer och de kan alltså inte skilja sanning och lögn ens…

Att hamna i klorna på vården är heller inte lätt. Ju sämre en person mår dess mindre hjälp får de. Dessutom har ju verksamheten slimmats och reducerats till stängda dörrar och låsta fönster. De som kunde finna ett andningshål ifrån den personliga pressen får klara sig på egen hand och det kan som sagt bli förödande. För egen räkning då för trettio år sedan sökte jag mig adekvat vård på behandlingshem och var varken ett hopplöst fall eller omöjlig att hjälpa, vilket vårdapparaten också då präntade in i sina offer. Att jag tagit mig i kragen imponerade inte alls på socialtjänsten utan det gick mycket lätt att skylla mig för allt möjliga, bara av det faktum att jag haft iofs allvarliga problem… Dock utan att utöva våld mot varken mig själv eller andra.

Att ha sökt dess lösning och funnit den adekvat lyser med total frånvaro i umgängesrättsutredningen och partiskheten och fördomarna har man inom socialtjänsten vårdat med stort allvar och omsorg, för att trettio år senare inte kunna uppvisa en enda orsak att finna dem trovärdiga. (annat än i föreningen Sveriges socialchefer)…

I de flesta fall av fruktansvärda händelser har de skyldiga redan varit föremål för ”vård”. Att medicineringen och nonchalansen vid dess förskrivningar och blandningar är förödande i kombination med att man inte längre har någon som helst uppsikt över patienterna lämnar dessa ännu oftare labila individer åt sitt eget öde och det vill i dessa situationer och resultat inte säga så lite. Mediciner gör om personlighet och det på ett farligt sätt. Vare sig vi talar om skolskjutningar eller andra händelser så har de alla förövarna till övervägande delen varit föremål för medicinering. Dessutom kan ju alla se i efterdyningarna av en känd os-stjärnas självmord att vårdens ansvar för djupa depressioner tar de inte särskilt allvarligt på heller. De betydligt sjukare får ännu mindre uppmärksamhet och respekt. Att det lönsamma myntet har en prekär baksida talas det tyst om. Det är ju inte resultatet i den mänskliga massan man eftersträvar heller utan i räkenskaperna…

Hur åratal av totalitärt stöd till en vårdnadshavare med några enkla frågor kan smulas sönder i domstol, visar på en röta ingjuten i fundamenten hos socialtjänsten och även hos BUP. Att en revision av ständig skandalösa utredningar med lika förödande resultat inte kan få fortsätta. Om (det sovande) folket drabbas mardrömmar, så visar väl verksamhetens resultat sådana brister att det är beslutsfattarna som kan betraktas som redlösa. En utredningsapparat med så dålig träffsäkerhet och som måtte ha rekord i collateral damage kan bara fortsätta om ingen bryr sig.. Bykens Sverige ter sig blekt…

Ska vi tro reportaget och det är ju inte svårt, med tanke på vart den alternativa utredningen kom fram till, så saknar socialtjänsten självkritik även efter trettio år… Över hela perspektivet så framstår den ena myndigheten efter den andra som en ganska makaber kuliss. De teatrala möjligheterna till uppträdande missas inte av en sådan självutnämnd expert som Lotta Persson. Spelet är inget annat än ett justitemord och det utfört av en milt leende skådespelare utan verklighetsförankring.

………..

Kunde de göra detta 2013 så kan det ju inte vara någon omöjlighet att det skedde på 80-90 talet. De ljög lika bra då. Gjorde utredningar utan underlag, Bröt mot lagar och regler. Lämnade falska uppgifter och struntade i att följa upp relevanta tips och uppgifter. De blev dessutom påkomna och avslöjade och dömda för sitt fiffel men brydde sig givetvis inte om att korrigera sin verksamhet efter som vad sant och faktamässigt underlagt. De fortsatte som de gör 2013. Deras sak fann ingen grund i domstol heller och dess representant vårdnadshavaren lyckades göra parodi på sig i två förhandlingar och i den senare under blott tio minuter avslöja sitt hämndlystna oansvariga sätt.. Socialen fortsatte ändå trots skyhögt vite och en utredning BUP kunde kastat i soptunnan. Det gick dessutom söka socialbidrag för alla parters kostnader efter att ha förlorat stort i Länsrätt och Kammarrätt.. Socialen förnekar sig garanterat inte. Vilken av våra regimer ska sätta stopp för denna massaker som sker på barns och vuxnas bekostnad årtionde efter årtionde? Under en paroll av barnets bästa men som sällan och oftast inte är det..?

Du som undrar vem som ljuger och vem som talar sanning, kan ju fråga dig vem som har mest att förlora och därmed driver sin linje hårdast? Vem förstår dessutom minst. Den som växt upp i en förfalskad miljö och därmed aldrig ställt sig själv frågor om det som är den inpräntade ”sanningen”.  Allt som är så självklart kan ju faktiskt vara lögn, särskilt om inga frågor behöver ställas. En problematisk uppväxts konsekvenser kan ju faktiskt upphöra den dagen lögnen förlorar sin makt. Så vilket hotar mest sanningen eller lögnen? Vilket skadar mest? Sanningen eller lögnen? Sanningen och lögnen kan ju verka hota lika mycket, men sanningen botar en från smärta. Det är aldrig lögnens avsikter. Då kommer plågan fortsätta…

För hundrade gången säger de ”att de ska förbättra de metoder” som redan borde varit intrimmade, finslipade för att aldrig fallera…

Motala Kommun, Jönköpings Kommun.

leave a comment »

 

Kan ju berätta det gick likadant till i Jönköpings Stolta Kommun. De ville helt enkelt inte höra talas om att en mamma utsatte barn för tortyr, tvång och psykiskt våld.

Jag vet inte vad de går på för kurser, men särskilt utvecklande verkar de inte vara. Att kollra bort fakta är de experter på, att dölja sina påhittade ”sanningar” och falska anklagelser bland daganteckningar har de kommit långt i.. Som en konsekvens av det har ju skandalerna proportioner som inte är av denna världen där man har ansvar för barns säkerhet, trygghet och välmåga. Någon ansvarig med ett vaknare sinne för realiteter, lärde väl att de ställer diagnoser och tolkar läkarintyg som de själva vill. I mitt stod det ett tillägg ”eftersom NN har blivit pappa”. Det betydde inte i deras ögon att behandlingen var ett stöd och viktig för en gynnsam utveckling utan att jag var farlig… Fan läser bibeln…

Medan jag skulle tvingas skriva allt kunde vårdnadshavaren ringa in och få sina stolligheter på pränt under kommunens brevhuvud. ”N tycker att du skickar för många vykort. Ett i månaden räcker (?) Dessutom vill inte N att du hälsar från flickvännen till X”. Detta fälldes givetvis av Länsstyrelsen..
Jag kallade det svartsjuka och det rådde väl ingen tvekan om att det var både det och annat. Ett kort i månaden tyder ju inte på något särskilt ansvar eller intresse från en vårdnadshavare att upprätthålla en god kontakt med barnets fader…

När jag ringer och berättar hur någon fritids blivit åsyna vittnen om hur vårdnadshavaren direkt till barnet talat illa om dess far. Säger Sektionschefen på Jönköpings Kommun ”har de inte tystnadsplikt”. Barnets bästa är givetvis långt borta i en värld av svartvitt fördomsfullt tänkande. Dottern älskade sin far av hela hjärtat och den glädjen tynade bort allt mer. Dessutom var ju detta den bästa bekräftelsen de kunnat få jämfört med den hånfulla attityd de sedan länge höll om att detta skulle vara blott sjuka och elaka fantasier. Men de ville inte förstå eller lära sig något nytt och hur något kan vara djupt försåtligt….

Jag hade alltså lämnat en barndom som min dotter alltmer drogs in i. Hur mycket det kostat mig av meningslöst lidande och sedermera meningslös vård i sjukvårdens regi går inte att föreställa sig. Min glädje i att finna ett nytt liv, nya insikter, ett faderskap jag blev allt stoltare i, en ny mycket underbarare kärlek, drunknade snart i en ständig våg av förakt, förutfattade meningar och kränkande attityder, falska anklagelser…

Den största prestigen lider väl vården av som helt frankt med läkemedelsbolagens försorg hävdar att ingen kan bli frisk eller ens komma i närheten av bättre hälsa. Att det kan jobba obotliga dumhuvuden på socialen ska ingen förundras över. Det har det gjort i 30 år utan större bekymmer och helt klart utan självkritik..

.

Det går att förkovra sig än djupare i vilken skandal detta var och hur märkligt stödet till en person var som gjorde parodi på sig i varenda domstol. Varför inte konstatera hur också BUP kan vandra totalt fel… Att falska anklagelser kan bära hur långt som helst. Inte heller ändrade sig Socialen efter domsluten i Länsrätt och Kammarrätt. Tja, hur skulle de kunna göra det. De hade inte ställt en enda adekvat fråga om syfte, motiv eller undersökt några fakta, de nöjde sig med en syndabock och sina fördomar… Medan en advokat på tio minuter drog de förskräckliga sanningarna ur en vårdnadshavare och avslöjade denna som den fullständigt hänsynslösa varelse hon var.

Livet efter detta

Written by CastoroPollux

18 juni, 2013 at 18:33

Just the foolish will aply… Bara för de dummaste

leave a comment »

Papparättsrörelsen for dummies: Vilka är PAS-förespråkarna? – Genusfolket.

Den här kommentaren godkändes aldrig. Orsaken till att människor ägnas sig åt PAS står att finna i deras egna liv. Att förneka PAS, orsakerna och grunder för det, är att låta barnen fortsätta misshandlas under i värsta fall fruktansvärda förhållanden.

 Att vara nyttig idiot åt hat och förakt för män är att erkänna sina egna brister och allt tydligare låta just det komma i dagen med blott ytliga och lösryckta citat slitna ur sin kontext av blott bittra skäl.

Signaturen Gerd hade lagt in en kommentar;

Gerd J 26 maj 2013 kl. 14:14 · Svara

Håller med om mycket av det du skriver, men har kommit att förstå att det inte är så enkelt och svartvitt efter att ha sett ett avsnitt av Dr Phil om just föräldraalienering. Trodde inte att det kunde gå till som det visas där. Förstår numera att det finns pappor som upplever det som att samhället står på mamman sida.

och en länk till Youtube. http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=O6BoPBm15EI

Fått ett gensvar som lyder;

My Vingren 26 maj 2013 kl. 16:25 · Svara

Det är jag övertygad om. Problemet är att rättssystemet ska inte stå på varken mammors eller pappors sida, utan på barnens.

Men kunde inte godkänna frågorna var och en gör sig kring varför tex mödrar gör sina barn till påstådda offer för övergrepp och kommer med falska beskyllningar. Visst är det hämnd, visst är det dåligt självförtroende, som de försöker undgå och inte ser en väg ur. Dessa har länge burit sina problem så länge att de kanske inte ens är medvetna om den utan de kommer till ytan igen först långt senare.

Så då godkändes aldrig denna kommentar och fick aldrig se dagens ljus….;

”Hade det blivit fallet här hade pappan inte haft en chans. Det som föräldrarna avslöjar sig i är ju att de falska anklagelserna inte har några äkta känslor med sig i bagaget. Att ha pratat med barnet vilket vi inte får klarhet i här, hade gett ett än större gungfly. Dvs bara några lösrykta ord utan den underliggande känslan.
 
Som tur är har mormodern den intentionen att dotterns eventuella utsatthet och övergivenhet, sitt personliga misslyckande inte ska drabba henne. Hon är alltså redan i en position där hon kanske anklagar sig själv för vad som gått snett i dotterns relation och att hon nu står ensam. Dotterns sorg över pappans nya förhållande minskar givetvis inte trycket på mormor. Så för att reducera betydelsen av förlusten sätt s fadern till barnet i en omöjlig sits med falska anklagelser och ska ju underförstått minska våndan hos dottern över att han verkar kunnat gå vidare..
 
I realiteten ser vi mormoderns egna beklagliga misslyckande med dottern som hon försöker fösa över på skulden till på pappan. Hoppas hon får hjälp och kan uppträda i Doktor Phil som att ha segrat över sina svagheter och vunnit sin dotters hjärta som en ny mormor och en mamma som hittat en större roll för sin dotter och kanske inte ens upprepar sin förälders misstag. Att läka de vuxna så de slipper bära skuld är att hjälpa barnen.”

Terapi är att utveckla människan och hjälpa oss växa till hela förnöjsamma trygga människor. Det gör oss mindre benägna att söka billig hämnd, jaga oförrätter och bära oss synnerligen korttänkt åt.

 

PAS-barnen

leave a comment »

.

Det finns en logik i hatet och föraktet man trummar in i barnen. Att de aldrig ska förstå hur förljugen den närvarande föräldern var. Konsekvensen av det är ju att de aldrig kommer kunna skilja på sanning och lögn. De kan aldrig skilja fakta från en åsikt. De kommer leva som offer i en roll de blivit intvingade i sedan de var små. Det värsta med denna upplevelse av tillrättalagda ideal är, att de tror det är rätt..

http://wp.me/p1zCpc-62Kh

.

Written by CastoroPollux

27 januari, 2013 at 20:08

Barnets Bästa?

leave a comment »

.

Barnets Bästa?

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article15391098.ab

Om Ali flykting från Afghanistan läser vi hur polisen nu ”det är enligt lagen med barnets bästa för ögonen” som en enkel biljett till helvetet eller det ny-demokratiska Afghanistan, jag förstår liksom inte skillnaden, polisen ska transportera ”en lyckligt lottad individ. Definitionen av ”Barnets Bästa” har ju annars socialkontoren något slags patent på och det brukar ju inte lända dem till ansvar annat än efteråt, när det är för sent i alldeles för många fall, när ansvar kan och brukar utkrävas. Då har de sin kriskassa att betala svindyra konsulter för att fria dem från alla hemska misstankar och vanföreställningar om att omvärlden verkar inbilla sig att de inte kan sitt jobb. Polisen kan väl inte sägas vara annat än i goda händer. Carl Bildt står ju som garant för att vår rättssäkerhet är god. Vilket ju känns ytterligt insiktsfullt och betryggande, åtminstone för Herr utrikesminister Bildt. är rättssäkerheten inte så rutten att den stinker får vi väl lita på den gamle statsministerns goda näsa. Barnets Bästa som den framåtsträvande och grundligt sandlådelika paroll den är blir ju liksom en barnlek att både sköta och underhålla. Tråkigt nog verkar ingen särskilt munter av den kostsamma driften och verksamheten. Inga glada barn skrattar och leker i deras närhet. Istället verkar journalister och andra murvlar rent av ha gaddat ihop sig för att störa den glada och hjärtliga verksamhetens alla deltagare. Barn som påstår sig ha blivit illa behandlade och vuxna anhöriga som påstår sig kränkta låter samstämmiga som en hel kör om alla fel och brister inom verksamheten och i dess mörkaste hörn. Den bildade skaran innanför dessa murar och nere i dessa bunkrar kan ju inte för sitt liv tror på dessa amsagor som framkväljas och har väl bara sin grund i missnöjdhet och kolossalt oförstånd om hur bra verksamheten egentligen är. Kanske är det tom avundsjuka dessa otäcka kritiker lider av i sina otaliga försök att smutskasta ett halvt sekels högklassiga verksamhet och dess professionella anställda. Beväpnade till tänderna, mörka glasögon, skygglappar och hörselskydd är assistenten beredd att gå i batalj för den goda saken som de alltid arbetat efter.

Om nu socialen har så svårt att följa sin egna regler och föregå med gott exempel, de dåliga är ju så slående och kanske minnande åskådarna om att felen stammar från botten av verksamhetens sfär inte toppen. Vore det så väl skulle nog skandalerna framstå så hårresande och förödande för vad som kallas barnens bäst. Ja hur ska då polisen och andra verkställare bete sig om ingen annan kan visa hur det ska gå till!

Sverige har skrivit på barnkonventionen och lovat strikt uppföljning?

Om vems barn då?

.

Written by CastoroPollux

5 september, 2012 at 20:42

Sandviken-fallet

leave a comment »

.

Sandviken-fallet.

Debatteras efter förtjänst på alla plan som nätet tillåter och i många bloggar. Att också åklagarsidans representanter i form av åklagare med lång arbetslivserfarenhet finner det värt att syna processen och väljer att göra det i ljuset och inte bakom hermetiskt slutna dörrar får väl anses vara en lovvärd handling.  http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/08/sandvikenfallet-en-effekt-av-en-puritansk-sexualsyn?page=1  Vårt samhälle har absolut inget att förlora på att utsattheten hos Thomas och Jennie, deras barn och många andra i liknande situationer ska förbli den hörnsten som borde utgöra grunden för en utveckling till ett rättssäkrare samhälle. På samma sätt ska våldsamheten i socialtjänstens, åklagarsidans och polisen märkliga agerande få representera det huvudstupa fall i backen som dessa organisationer så målande utgör. För att ha hållit på i decennier och upprepat så många misstag och visat så många prov på så grov nonchalans, måste det väl ställas utom allt tvivel att organisation själv är totalt befriad från självkritik. Vad som utgör ramarna för denna återkommande tavla, verkar de ”lyckligt” omedvetna om…

Att rädsla för kritik kanske mer har avgjort detta framstupa falls utveckling och försatt värdemätarna ur spel kan ju kanske påpekas som skäl. Än mer klart står kanske situationen i, att man kan kanske antyda att alldeles för många helt enkelt sköljt sin examen i sina fördomar. Vad annat än den minimala vissheten att bara fördomen blivit bekräftad, skulle kunna utgöra hela orsaken till att socialens verksamhet hela tiden ställer ut samma gamla tavla till allmänhetens beskådande? Att verksamheten verkar besjälad av museala föremål och åsikter får antikrundan att framstå som ett riktigt roligt program, nu är det ju det, utan socialens försorg. Men var är arbetsglädjen och tryggheten? Var är alla de finslipade instrument man borde vara i besittning av efter alla åren av verksamhet? Hur många är de 50?  Kan detta museum som slukar, hur många miljarder inte avkrävas något bättre än förskräckligt målad konst i bleka frånstötande färger? Är det så att man inte gillar sitt arbete? Då finns det väl bättre alternativ än att låta sin egen tyngd sitta i vägen för en utveckling som borde se betydligt ljusare ut speciellt för de utsatta. Denna grupp verkar inte vara dem de jobbar med, utan mest de själva….

Denna tidens ”arkeologer” gräver alltså alltså fram vad som borde vara fornlämningar och reliker efter ett primitivt folk, men istället är fynden från detta årtionde, från förra veckan och för att  de hållit på så länge också från förra århundradet. Det är för många ett mästerstycke och en gåta att så lite av denna kultur har kommit folket till del. Vackra paroller som Barnets Bästa verkar med högskolans hela bildning vara så verklighetsfrämmande att hälften vore nog.

Finns det då utrymme till en sund utveckling? Knappast hos dem som redan borde utgjort förtrupp och den samlade styrkan till angrepp mot det som hindrar dessa att utöva det de med frenesi kallar yrket. Istället visar man prov på en enastående förmåga att göra slut på allt motstånd som hindrar dessa i sitt korståg mot vad de tror är deras fiender. Till sin hjälp och till sitt stöd har de, utan att skämmas, vad man i allmänhet skulle benämna en pöbel och sådant är det väl ingen kraft, politisk eller ekonomisk kan vara särskilt stolt över. Historien har väl på alla sätt visat att just dessa krafter ställt till med de mest förfärande skräckexempel på vad mänskligheten är kapabel till. Att just detta huvudsakligt bristande ansvar länder till vida omskrivningar och ljuva friskrivningar av en annars mörk historia visar samhällen och världen alla möjliga exempel på. Det bristande ansvaret har i och för sig ingen annan grund än att man hellre och med förkärlek ägnar sig åt annat, som grövre vinster och så vidare och det är också där vi hittar alla resurserna, alla pengarna och märkligt nog de mest belåtna……..

Makten och medierna har väl onekligen tränat sig i att få befolkningen att titta åt fel håll så att det som verkligen intresserar dem kan få fortgå i det tysta….

Att alla medborgare kan stå åskådare till att näringslivet lidit av svår näringsbrist och för den skull utvecklat möjligheten att komma över för dem alla i samhället förekommande livsnödvändiga medel, får regeringen att framstå som den barndomens saknade tomte alla giriga barn önskar sig. Att också vårt rättssystem slimmats till den grad att det snart bara är till nytta för dem om har råd, borde kännas mer illavarslande än vad folksjälen ger sken av. Å andra sidan verkar den mest häpna över det senaste fyrverkeriet och den senaste sensation och märkligt nog det senaste blottade skrevet? Som om vad som möjligtvis skulle kunna utspelas där verkar vara viktigare än vad som händer i närheten av det egna…. Vad som lockar folkmassor överlag är väl egalt, för makten är mest är intresserad av att förleda fokus från besvärande förhållanden osv. Att resurserna också hamnar där makten mest har nytta av dem kan väl inte annat än leda till missbruk och för de drabbade  urvattnade instanserna, till en ohållbar utveckling och stora svårigheter att korrekt sköta ett nog så viktigt arbete…..

För att ta ett exempel. På den tid när skribenten var föremål för behandling -88 kostade det 1018 kronor dygnet. Märkligt nog verkade det inte behövas någon samstämmighet mellan verksamhet och resultat, vilket ju för de då ansvariga myndigheterna kan synas prekärt om det nu ens verkade bekymra de privat drivna behandlingshemmen? Att efter en tid upptäcka att behandlingshemmet ifråga påstått saker om den de skrev/kastade ut och som visar sig vara ren lögn. Passande de egna syftena och givetvis en hänförd socialtjänst. Vid ett möte med sagda behandlingshem, där Länsstyrelsen utredde deras agerande, vill de inte ens stå för orden och anklagelserna socialtjänsten satt på pränt i sina journaler? Varför falska beskyllningar, förtal och grova anklagelser får stå ograverade i socialens journaler är en gåta. https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/20/de-satt/ Så mycket mer som att Länsstyrelsen överlåter åt den redan kränkte och krossade att göra en anmälan? I detta Kafkaliknande scenario ska ytterligare en horribel situation uppstå. Ett telefonsamtal till åklagarmyndigheten visar på grava skillnader i uppfattningsförmåga. Åklagare 1 som får en kort beskrivning av vad som skett visar efter en stund totalt ointresse för situationen och meddelar att han inte har tid. På fråga om inte någon på Åklagarämbetet som har tid kan tänka sig lyssna blir han faktiskt kopplad till Åklagare 2, som hör och häpna visade prov på både förtjänstfull utbildning och kunskap. Att i journaler påstå för en person graverande omdömen är ett brott och ska leda till utredning och eventuellt åtal. Dessa två åklagare satt alltså i samma korridor på samma ämbetsstol och kunde ändå representera så väsensskilda omdömen? Det kan inte understrykas att samma ord, samma beskrivning av de inblandade får helt olika utveckling och resultat givetvis beroende på vilka värdegrunder de olika åklagarna faktiskt har. Att detta löper vidare i konversationen som två parallella spår men med helt olika destination ger givetvis den rättsmedvetne kalla kårar. I det ena fallet är det alltså okej att påstå att en person beskrivs som farlig bara han haft missbruksproblem. Utan att tolka lagen, så ska ingen behöva utstå varken förtal eller grova anklagelser, det är väl ändå själva grunden för dess tillkommelse. När den rättsvårdande instansen kan uppvisa så fatala skillnader i syn så får jag väl återkomma till mitt konkreta och koncisa konstaterande. Visst finns det utbildning, nog kan åren imponera, men den växer inget vidare på fördomsfull mark. Vad som sedan utspelar sig är fortfarande det reella faktum, kan man återigen skölja hela sin utbildning i ett bad av fördomar?

Idag kostar ett dygn på behandlingshem över 4000 kronor, kanske 5000, eftersom min siffra är något utdaterad. Vi såg för några år sedan en utveckling som ledde till att många behandlingshem fick stänga på förhoppningsvis goda grunder och krav som de inte verkade vilja leva upp till. Idag verkar resultatet mest ha utraderat konkurrensen och gjort att de grova förtjänsterna betydligt enklare att tillskansa sig. De många sociala trauman och skandaler som kommit ur den sanerade behandlingshemsindustrin tyder ju på att sjukan är desamma, att vården och behandlingen är obefintlig för att inte säga skandalös. Att offer skördas på löpande band, med självmord och utsatthet som de värsta ingredienser. Hade detta istället varit ett uttryck för politik kunde den kanske falla under fascism och djupaste cynism. De fatal bristerna och den hänsynslösa hanteringen av redan märkta och utsatta människor står i skärande bjärt kontrast mot vad de omtalade behandlingshemmen säger sig stå för. Att nämna pengarna och förtjänsterna får väl närmast stå som garant för att för en del människor finns det inget lägre pris på vad de kan tänkas göra för grova vinster. Aneby är nu ett exempel. En Oas för vem? I Göteborg spärrades också besvärliga in. I domstol frikändes behandlingshemmet… Skandalerna på behandlingshemmen radar upp sig likaså utsattheten och de förekommande självmorden.

SiS har ingen vettig behandling åt sina självskadepatienter? Vem har lärt dem det OlaGäfvert? Dessa sägs bilda pakter och fortsätter skada sig. Det kan inte sägas tydligare då att det verkar inte förekomma en adekvat behandling. Skulle den behandlande nå fram och det gör man ju med ett genuint intresse och rätt metod då slutar dessa med sin destruktivitet. Hur svårt är det att komma fram till en sådan utgångspunkt? Sparka de ansvariga!

Att något av dessa problem som skär som en vass kniv genom samhället har sin grund i utbredd nonchalans och överlägsenhet, kanske blir tydligt. Socialtjänsten verkar alldeles för villigt kasta sina offer åt de stora rovdjuren behandlingshemmen, skyldiga eller inte, så framstår deras moral som tvivelaktig medan förtjänsten framstår som riklig i alla fall för de senare, så frågan blir liksom hängande i luften, varför ställer inte soc. krav? Vad har de för vinning av göra så här? De har decennier av år i verksamheten, men verkar ändå agera som om lejonens och tigrarnas föda skulle vara det viktigaste….. Skall vi tänka korruption här ja då svindlar inte bara systemet utan också tanken…

Vårdkarusellen snurrar på och kastar i alla fall av de svagaste medan de lyckligaste bara blir yrare och yrare av vinsterna. Regeringen är tyst som om den hoppas att ingen ska förstå att de och deras beslut  utgör grunden för ett sjukt system som bara gör biverkningarna och sjukdomen värre. Så vem vill ta bladet från munnen och säga ifrån? Moralkakor kan KD leverera, troligtvis är det så. Fast de flesta samhällsmedborgare behöver inget att äta för stunden utan något att leva på….

Rötan och möglet som breder ut sig i samhället står vinstintressen för, de klär sig gärna passande allt efter de fester och sammanhang de vill synas i och som de ser vinning av. Deras metoder gör att samhället alltmer förlorar sin hållbarhet och sin genuina kärna och nytta. Att krafter som bara ser vinning av att bygga också har vinning av att riva, faktiskt representerar de krafter vi har anledning att se upp med kan väl knappast betraktas som otydligt?

Om inte vi bryr oss? Vem ska då göra det?

Det rättsvidriga förfarandet under hela denna skandalösa process saknar motstycke och lagstöd…

http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/skyldig-tills-motsatsen-bevisats

.

Written by CastoroPollux

13 november, 2011 at 14:19

%d bloggare gillar detta: