castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Grovt Förtal

Shitoholics… i Tranås, ett decenniums skitsnackare avslöjade!

with 4 comments

.

Shitoholics… i Tranås, årets avslöjande?

Så roligt det kan bli:) Rasister, muslimhatare blir avslöjade, hatande hatare blir avklädda och rena mässingen är så opolerad att man inte kan trot….. 😀

Avslöjar man skälen och de bristande fakta skitsnackare brukar dölja sig bakom så hittar man vanligtvis en liten looser bakom den andliga burkan de helst döljer sina verkliga jag bakom. Den Svenska kulturens största och bästa försvarare, skrikande om alla hoten, förklär de sig helst själva i brist på mod och förekommande feghet. De kommer ingen vart utan att ljuga och offra någon annan för sin snöda framgång. Om nu bristande status kan kallas framgång? I brist på framåtskridande eller uppåtgående kan ju illusionen åtminstone duga som fiktion om andra faller för deras blick eller tal. Då kanske ingen märker att de själva aldrig är på väg någonstans. Säkert lurar de iaf sig själva och det är väl kanske den största plågan, som väntar på sitt inträde i verkligheten.  Jantelagens efterföljare tål ju inget, vill inget lära heller. Nåde den som tänker annorlunda.

Söker man på uttrycket shitoholics på google så visar sig resultatet bli mindre hedrande och förhoppningsvis sällsynta hobbyer.  Oavsett den sakens natur och definitivt för bättre vetande tänkte bloggaren placera uttrycket på den inre nivå där det kanske bättre hör hemma. Så hur kan det te sig när den verkliga gömda sanningen får ta sig fram i bruset från de mest högröstade?

Vad är en shitoholic då enligt en definition som bygger på självstudier i ämnet? Gamla tiders ryktesspridare kommer väl ganska nära sanningens natur. De hade inget bättre för sig och fick väl för en stund känna sig lite viktigare än vad de annars brukade göra. De kan väl dels liknas vid dödgrävare i gamla synder om det finns några, men det är värre än så. Det är inte bara de egna eventuella synderna utan här passar rykten, även lösa sådana, anklagelser och annat som hand i handske till ett sinne enbart avsett för smutsiga avsikter och med lämpligt praktiska för situationen begränsade förståndsgåvor och ett allestädes frånvarande förnuft.

Varför har man smutsiga avsikter? Tja det enklaste svaret blir ju att man inte har något bättre för sig. Looserns tema och script för att konstruera en verklighet om än fatal, är ju ytterligt begränsad. Fast det låter ju inte riktigt klokt att inte ha något bättre för sig, men å andra sidan för att tämja livets och besvikelsens smärta och vånda, kanske skadeglädje och annat får vara något av ett surrogat för bristen  på ett riktigt liv. Inte för att det ger tillfredsställelse, men å andra sidan är man som ”tiggare” kanske inte i den situationen att ha så många bra val tillgängliga… Särskilt inte när missnöjet sjunker allt djupare in i själen och ger besvikelserna och bitterheten allt större utrymme på ett alltmer bristfälligt förstånds bekostnad.. Att det är ett slags beroende är också klart, för någon egen vilja att ge upp sitt beteende existerar inte. Dessutom kan ju inte ”missbruket” upphöra om inte ett bättre alternativ uppstår och det gör det ju absolut inte för den som inte vill upptäcka några. Determinismen letar knappast efter offer men dessa tar ju på sig kostymen som om de var födda i den.. Eller är så invanda med den att alternativet inte existerar..

Visst är det en existentiell position som skriker ödslighet och utsatthet..! De har ju redan förlorat och då finns ju heller inget att vinna. De karaktärsmord dessa ägnar sig åt tjänar inte heller något högre syfte annat än att befria dem själva från kravet att erkänna sina egna fel. Men det är ju det som är så skrämmande för dessa individer. De har redan tittat sig i spegeln flera gånger, de har tittat ner många gånger och har ingen lust att få svindel igen. Så för att slippa göra rätt, erkänna sina felsteg o brister i form av missriktat behov av uppmärksamhet, vilket skulle orsaka egen smärta så tar man den bredare, enklare vägen av det skälet att det är det minst plågsamma.

Istället för att utforska sin vånda så anstränger de sig istället för att på andra sätt påvisa att de är sanningsenliga och hedervärda, genom att prata mer skit, komma med fler anklagelser, vilket orsakar den nedåtgående spiral de inte själva vill erfara, utan i brist på mod låter drabba andra. För så är det, har man mod och ryggrad kan man erkänna sina fel. I avsaknad av det gör man bara saker värre genom att komma med nya anklagelser och grundlösa påståenden. Å andra sidan befriar det från personligt ansvar, men med gruvliga konsekvenser. Ingen ska väl påstå att egot anstränger sig för att vara generöst, men å andra sidan hindrar ju alla personliga besvikelser just den egenskapen att styra och historien blir sitt offers ryttare. Belöningen är skadeglädjen hur kortvarig och förödande den än i förlängningen är..

En shitoholic vill ju knappast bli avslöjade som de lögnare de faktiskt är heller så då får ju uppfinningsrikedomen kompensera bristerna på verkliga fakta istället. För så är det ju, sinnet som med ”förkärlek” ägnar sig åt hat o förakt, förminskning av andra är ju inte särskilt begåvat eller upplyst. Däremot djupt besviket och utsatt. Att vara svältfödd på äkta kärlek betyder också att man tvingas villkora sin existentiella grund. Kompensationen blir ju i värsta fall att göra sig intressant på ett dåligt sätt. Under detta tryck visar sig dock förståndet inte från sina bästa sidor. Snarare är ju fördomarna till fördel för den ”matematiska” simpla och förenklade processen av att slå ihop orsaker och påståenden så att de ser ut som reella fakta. Vad är väl bedrägligare för sinnet än att fördomarna, de negativa förväntningarna bekräftar sådana personers uppfattning? Vägen till övertygelsen blir ju betydligt kortare för sinnet som bara vill ha sina negativa ”förväntningar” bekräftade. Otåligheten blir ju till förväntningar som helst vill gå i uppfyllelse och ropar på att få bli bekräftade… Vilket ju snart hörsamma av sinnet som inget hellre vill än bekräfta sina fördomars önskedrömmar.

Blir du testad av dessa individer och det kan ju sägas att det förekommit, så tro inte att de utför sina test särskilt noga eller framförallt inte förbehållslöst. Ett felaktigt resultat är ju en katastrof för övertygelsen och den rigida redan förutbestämda uppfattningen. Det här är människor som inte vill bli förvånade, överraskade eller motbevisade. De vill ju bara ha sina entydiga resultat och varje antydan om en möjlig bekräftelse blir ju lämpligen förvanskad till ett konkret bevis. På samma gång måste ju besvikelserna över uteblivna resultat/bevis också förvanskas till ett behagligt mått av bekvämlighet och eliminera den obehagliga tanken inför risken att tvingas till nya omvälvande värderingar. Den låga självkänslans natur är ju av en sådan beskaffenhet att när den väl berövats alla vällovliga distraktioner som andras problem, då väntar något betydligt svårare, att ta itu med sina egna problem istället och det är väl här som modet brister så betänkligt. Det är mycket enklare att ge sig på andra istället och när man ändå inte har någon stolthet så är det ju inte så svårt att ta ifrån andra deras. Har man en stolthet så har man förmågan att skämmas men utan den är det ju fritt fram för karaktärsmord förtal och ryktesspridning på egna villkor.

Pöbelns strävan efter byte är väl som storfiskarna, de skryter gärna med vad de haft på kroken men ber man dem bevisa det blir det alltid problem. Då blir de kränkta också…. och det vet du väl vad det betyder. Du har blivit deras nya och ännu värre fiende.. Ju närmare ett avslöjande du kommer dess hotfullare och med större bredsida anfaller de personen.

Stans största skitsnackare är väl inget vidare epitet, ändå verkar tronen inte vara särskilt frånstötande? Att reflektera över den saken är kanske lättare som offer än som gärningsman. Oviljan att erkänna sin egna brister och fel kanske underlättar viljan att som herre på den imaginära täppan försöka göra sitt liv aningen mer intressant med att sprida förtal och skitsnack, i alla fall tvingar det lyssnaren bort från det fokus skitprataren inte vill ha på sin egen person. Ett sinne under press är irrationellt och rationellt på samma gång. Förenklingar och ytliga betraktelser blir genvägar till att få påståenden och anklagelser att se ut som fakta. Problemet är ju att svaret alltid är givet på förhand.

Dessa kan aldrig förutsättningslöst gå in i en fråga de inte vill ändra åsikt i. Det gör ju att de alltid går baklänges in i framtiden. In i alla frågor och åsikter och tål aldrig några invändningar. Den fasta föresatsen hur tunn eller smal den än är, styr all informationsinhämtning. ”King of the roads” – Betyder breda däck och rak kurs. Inget annat. I eventuella kurvor kör de alltid av vägen..

När tillräckligt många personliga besvikelser hopat sig övergår sinnet till att rationalisera bort dem till förmån för sådant som kan tvinga bort intresset från de egna problemen och rikta det mot andra. Detta enbart för att slippa stå till svars för sina egna tillkortakommanden och brister. Beteendet blir till ett bålverk till skydd och en ursäkt att slippa göra något åt sin egen situation. Denna kamp mot bättre vetande bedrivs bara av det skälet att de egna bristerna och tillkortakommandena är för plågsamma och skadeglädjen och de ihåliga ekande skratten en störande tydlig indikation på de egna problemens egentliga natur. Så människor som inte har mycket för framtiden, gör ju sitt bästa för att andras lilla lycka inte ska störa dem för mycket. Jantelagen kräver sin makabra tribut.

Det är väl som med drickandet, det börjar så smått och sedan blir det ett beroende. Dyker det inte vid detta laget upp några sällsamma distraktioner så lär väl missbruket blomma ut i fullständigt beroende och besatthet. Beroende och besatthet kan väl inte leda till annat än att omdömet får göra avkall på sådana normala begrepp som fakta. Ingenting vägs ju mot något annat utan allt blir väl mer som en enda strävan att bekräfta sina förutfattade meningar. Till det krävs ju en hel del fördomar och inskränkta åsikter, som att ha haft problem i livet, i uppväxten osv. Inget degraderar en människa i dessas ögon som att det varit riktigt taskigt. För till den missbrukande andens främsta attribut hör ju förnekandet av de egna personliga problemen och då blir ju säkert spåren av sådant i andras liv ett föremål förstärkt av det egna föraktet. Hur ter sig ett sinne lagt åt förakt för andra? De är ganska säkert rasister, det hörs ofta i skämten. De är avundsjuka och missunnsamma. Det ska ju till en inskränkt värld för att stanna där och trots de snäva konklusionerna inte ha mycket mer att skratta åt.

Det är väl här som begreppet börjar framträda

Vad ägnar de sig åt? I min beskrivning av Häxjaktens Logik som utspelar sig för närmare 20 år sedan så faller dessa människor pladask för beskyllningarna för att sabotera umgänge. Hur man kan falla pladask för beskyllningar i en umgängestvist är ju en sak, men att förvanska dem och förstärka dem för att själva bli lite märkvärdigare är väl en sann shitoholic’s natur. Socialen som aldrig gjorde polissak av anmälningarna borde väl ha gjort det om dessa anklagelser verkligen var av allvarlig art. Höll de sig nu inte till lagen, så hindrade det inte dem att gå närmast laglöst tillväga.

Så hur behandlar dessa grupper av förtalare fakta? Hur behandlar en skitsnackare fakta? Alla kan läsa detta Livet efter detta Det är bla annat ett utdrag ur ett brev från en advokat till min. Här står i klartext att något misstänkt aldrig förekommit och det ska väl knappast behöva tilläggas heller att en umgängesrättsutredning kan innehålla anklagelser som ska inverka menligt på den andres möjlighet att upprätthålla ett umgänge. Sådant kunde ju domstolarna ha stävjat för länge sedan, med kraftfulla lagliga åtgärder mot föräldrar som försökte sabotera umgänget, men icke. Vi har ett sovande rättssystem med funktionärer som verkar tycka det är ytterligt tråkigt att ägna sig åt detta…

För att inte bli av med den bländande kronan skitsnackaren tillskansat sig heller, så inställer ju sig faktum än märkligare än att jag som förstahandsinformatör och som part i målet skulle ha sagt något annat än det som står i detta brev? Så det innebär alltså att föra ut påståenden om att jag skulle varit en misstänkt pedofil är inte bara att förvanska vad jag säger utan också gå ärenden åt motparten, vilket ju borde förvåna varje rättstänkande individ. Det kan man ju givetvis göra om man inte har högre tankar om sig själv än att man kan springa med skitsnack och tycka det känns spännande. Dessutom är ju tanken att bedriva smutskastning och karaktärsmord. Sådant har sin grund i avundsjuka, hat och nog klär missunnsamheten den person som måste förvränga fakta och sanningar för uppnå sina önskningar av att skada andra.  Att det också kan handla om så flagranta överdrifter bara på grund av personlig hämnd borde väl rendera skitspridaren en själslig undersökning och misstankar om djupa personliga problem istället. Psykopaten är alltså inte långt borta..

Så detta faktum att tvingas publicera Livet efter detta  för att påvisa bristerna och faktafelen i det förtal som pågått i flera år här i Tranås borde ju gett dessa mindre luft under vingarna, men bara tillfälligt. För de vill ju som sagt inte erkänna sin fel eller att de spridit lögn och förtal. De väljer bara något annat och mycket värre att anklaga mig för. Om någon trodde att det första var ett lågvattenmärke för något som inte är större än en pöbel så påstår man nu, att jag är en gubbsjuk snuskhummer? De mest framstående vittnena skulle vara de som spritt ut att jag skulle vara misstänkt pedofil? Bilden av vad en grupp sanna loosers verkligen är framträder allt tydligare. Vill man inte erkänna sin låga status eller ännu värre, sina fel, är det bara att ta till en ny lögn, en ny beskyllan, för försöka återta sin status av häradsbetäckare av särskilt snuskig information. Tanken på att föra sin unkna avkomma av förvridna beskyllningar, smutskastning och förtal talrik kan ju bara kännas okej för en desperat kultur. Till det ska ju läggas annat som denna grupp menar sig veta bättre än jag och som de också fört ut som någon slags sanning. Att jag inte bryr mig om min dotter? Det är ju i sanning en förvånande slutsats eftersom den klingar i samma ton och falska klang som den mor som påstår att jag aldrig varit intresserad av eller älskat vår dotter..

Så närvaro vid förlossning, permissioner från behandlingshemmet före och efter förlossningen betyder ingenting? Inte för den som vill stänga av kontakten och som är rädd för att förlora den. Att upptäcka glädjen med att bli far och pappa, få kontakt med mitt barn är lögn? Det kan bara en lögnhals och en förljugen förälder påstå och det går ju bra att vinna med hjälp av en socialtjänst som inte kan skilja på sanningar och rena lögner.. Skrämmande tydligt blir vansinnigheterna när det finns folk som på fullt allvar inte tror att PA existerar… Jag fick trots panikångest och andra problem trots allt kontakt med vårt barn, det är betydligt mer än vad man kan säga om den hämndlystna modern. All mina fotografier visar på att vår dotter var medveten om fotografens närvaro. Ögonkontakten lyser sitt eget medvetna ljus på fotografierna. Att ha sett den påstått försakade förälderns fotosamling är en förfärlig insikt om utsatthet och främlingskap.

Eller tänk vilken överraskning att berätta för den vuxna att det finns bilder från förlossningen, de som mamman ville jag skulle slänga???? Den vuxna har ännu inte viljat se bilderna? Vilket kanske kunde vara en ögonöppnare för den som menar att jag inte vill ha kontakt eller bryr mig om min dotter? Det kanske är denna som inte vill ha kontakt med sin far! Levande i full visshet och övertygad av ett förgiftat hämndlystet sinne att hennes far aldrig brytt sig om henne? Så påstås det att PAS inte kan vara en åkomma, ett tillstånd, en själslig begränsning? För det är det väl! Att ha matats med åsikter företrädesvis dåliga sådana att pappan inte bryr sig om och att allt du saknar och mår dåligt av är hans fel, påståenden om att han var farlig för mamma och barn, är väl den värsta konsekvens av att mörka ett sinne och aldrig ge det en chans att upptäcka hur gemena och hänsynslösa lögnerna var. Vanligtvis tycker PAS-barnen synd om sin manipulerande förälder, det beror på att de aldrig förstått vidden eller konsekvenserna av företeelsen eller vilka förståndsbegränsningar det gett dem för en lång framtid.

PAS-barnen som aldrig förstått sin sits, ställer aldrig några frågor till sin avskydde förälder, annat än för att bekräfta sin skruvade åsikt. Vilket ju fortsättnings binder dem kvar och fast i sin falska föreställning. Allt annat innebär givetvis någon slags smärta och det har dessa barn onekligen tvingats till. För i de värsta fallen har de tvingats ta avstånd från sin ena förälder till förmån för den närvarande som om besvikelserna är kompakta mörka och skrämmande, De skäms inte en sekund för att överföra sina egna på barnet. Den förälder som anklagar den frånvarande för barnets brister har ju onekligen bevisat sin egen inkompetens och ovilja att låta barnet glädjas över det de två har. Har man trots allt gjort allt för att barnet ska ge upp sitt intresse för den andre bekräftelse har ju egoismen både vunnit och krävt sitt första offer.

Hur en förälder, som barnet gladdes åt och var förtjust i att träffa,  som engagerat sig i pappagrupper, byggt inredning till lekstuga, köpt cykel, inrett ett eget rum i nya boendet, men ändå hindras av modern att etablera kontakt är ju ingen gåta. Att samtidigt sprida förtal själv om att fadern minsann borde misstänkas för pedofili och psykopati bland grannar och boende är att gå ondskans ärende sin kristna tro till trots. För det är ju ett faktum att denna ringt grannar på alla nya platser som fadern flyttat till? Inblandade i denna smutsiga hantering har också minst två kristna församlingar varit. Det kanske inte låter särskilt korrekt att påstå något sådant men det är blott en bråkdel av vad en uppmärksamhetstörstande själ kan bringa en församlings äldste att tro. Är det inte i kyrkan många gånger de mest ensidiga beskrivningar bo? På anklagelseaktens första och enda rad skulle jag bara ha gjort mamman med barn och stuckit, helt utan ansvar alls och den beskrivningen passar säkert en mindre noggrann förälder i största offerkoftan, som det passar en otroligt (?) aningslös och inskränkt pastor. För den roade kan följande vara en försmak av vad som försiggick i huvet på en inte särskilt övertygad församlingsledare.

Att möta en pöbels grin och flin här i Tranås är ju ingen överraskning direkt. Skadeglädje och skitprat är ett inte särskilt omaka par. Men hur många inser vems ärende de faktiskt springer? Vem inser hur billiga dessa grupper är och hur lågvattenmärkena ideligen passeras? Man beskyller mig för att vara kommunist också, det är till att spä på sitt personliga hat och förakt också särskilt för de som inte kan skilja på sak o person. Eller som tycker att det inte spelar någon roll. Fakta är ju inte dessa människor största tillgång utan bara antydningar och tillfällen som enligt deras grumliga önskan bekräftar allt de föresatt sig att tro och hoppas. Detta sk ”faktum” ska ju åtminstone utlova dem att erkänna sin egna fel, sina egna brister, sitt skitsnack, sin ryktesspridning, sitt förtal, sin hämnd osv. Ingen av dessa har länkat eller visat sina mottagare till sidan Livet efter detta  för då skulle ju deras falskhet och deras beskyllningar stå i ett särdeles avslöjande ljus. Fö anser de väl som alla antagonister att Häxjakten Logik är en ren o skär lögn.

Så hur ter sig dessa som i Lönndom förtalar och sprider falska rykten som om det var dagens sanning. De presenterar sig gärna med namn och allt och det får väl sägas vara generöst och närmast förtroendeingivande när väl sanningen ska fram. Att kunna namnge åtminstone en persons gärning och märkliga övertygelse att jag absolut inte kan företräda några goda egenskaper är väl att överdriva tron på sin egen förmåga och sin djupt personliga brister som snarare ligger till grund för denna ovanliga vilja att alltid hitta fel på andra. Med 100 procentig visshet kan jag ju hävda att ”gubbsjuk snuskhummer” härstammar härifrån. Vetande precis vad som utspelat sig och att alltid mötas av massiv kritik och hån från detta håll är väl en duglig garanti för att inget behöver vara rätt eller korrekt som passerat denna besvikna intrigerande käft. Bara ett särdeles elakt sätt att förneka de egna bristerna, de egna personliga svårigheterna.

Hur kan jag hävda det? Ja få se nu slutade med missbruk 78, fick panikångest 81-82 sökte meningslös hjälp i psykvården under tre år för att till slut lyckas tjata mig till en remiss till ett privat behandlingshem, som trots dagens förfärande principer faktiskt ägnade sig åt adekvat behandling? Det är ju ett märkligt faktum att de goda idéerna och den verkligt bestående hjälpen fått ge vika för vinstdrivna sådana och att bruket av medicin istället premieras… Så att bli medicinfri och på blott åtta månader genomgå djupa personliga förändringar klår ju med hästlängder psykiatrins dyra experimenterande och meningslösa vård. Det är alltså min bakgrund, jämfört med den feta skitsnackaren som fortfarande knaprar medicin och blandar friskt med alkohol sgs varje dag. Det finns mer som jag kan lägga fram som bevis för att denna som gärna presenterar sig som uppgiftslämnare istället är och förblir ännu en intrigmakerska. Men vad ska man säga om en kvinna som försöker få en i säng medan maken sover ovanpå?

Om jag mår dåligt så har det givetvis sin grund i vad som hänt och att det finns krafter som ända från förr inte vill bli avslöjade som de lögnare de varit. Det är ju givetvis så att de gör allt för att reducera risken för avslöjande. Att de samtidigt har hjälp av både mindre nogräknade och rejält beräknande individer behöver ju inte betyda att det de håller på med är sant. Tvärtom visar väl ”Livet efter detta” att den mest triviala metod för att misstänkliggöra någon kan användas förgrovas och förvanskas för ett enda syfte elakhet, skadeglädje, hämnd och besvikelser.

Ett ytterligare exempel är ju den sk ”vännen” som sitter i min soffa och säger ”du utnyttjar dem”. De han då menar ha sådan information om är den familj som är de som räddade mitt liv när förföljelserna var som värst. Det såg verkligen mörkt ut många gånger. Jobbet var slut och det sju år långa bästa förhållandet. Det var givetvis tungt att först förlora den goda kontakten med dottern, bli utpekad som psykopat utan att begått ett enda brott, hotat någon, misstänkliggjord som pedofil dels av sociala, men mest av aningslösa och misstroende kristna. Förlora sitt jobb på än fler falska beskyllningar. Till slut känna sig som en blytyngd för sin käraste. Tvingas sluta på skolan också. Den familj som räddar mitt liv är de som inte har den mest framträdande positionen i den församlingen, men de gör åtminstone det ingen annan gör, när den saken bara på grunder som lösa beskyllningar får alla andra att löpa förtalets väg.

Denna familj har genom åren gjort mer för mig än mina släktingar lyckats med under hela mitt liv. Bara ett års stöd har mer värde och betydelse för mig än vad släkten erbjudit under mitt nu ganska långa liv.

Det är så jag sätter värde på dem. ”Vännen” som tycker sig veta allt, som om han var en gudomlig existens ser något helt annat. För den som inte vet så fick jag ingen hjälp av släkten under den tid socialen jagade mig som värst. De har inte deltagit i någon överklagan till tex Länsstyrelsen som jag i flera fall vann(!), de har inte stött mig i något annat. De stöttar mig inte ens när jag för att göra något åt äldrevården medicinförgiftar min mamma heller. Om jag säger att vi inte haft några starka familjeband så ljuger jag ju inte. Det är ju en smärtsam insikt och ett ständigt motstånd än idag efter snart 20 år , men vad ruskade jag av mig terapin om inte de meningslösa familjebanden och hittade en annan personlighet än den de trummat i mig?

Vårdens ihärdiga försök att ingjuta hopplöshet och tvinga till ökat medicinberoende höll ju på att lyckas! Så om mina personliga förändringar inte kan ses av mina släktingar beror det väl mest på att de aldrig deltagit i mitt liv före eller efter… Den som menar sig vara den mest särpräglade sanningssägare i detta, föredettan menar ju  på fullt allvar att jag skulle ha varit en riktigt otäck människa, trots det gjorde denna inte slut på det dåliga förhållandet? Att detta jag som min gärningsmannaprofil skulle bekräfta gjorde slut själv kan alltså inte ha varit goda skäl? Allt som skett efter i form av åratal av förtal, umgängessabotage, karaktärsmord visar väl att det kan inte varit särskilt lätt att leva med denna envisa individ. PAS-föräldrarna är alltid tydliga med en sak. De skyller den frånvarande föräldern för allt som inte fungerat och påvisar och bekräftar därmed sina egna brister.

Soffsittarens egna brister är de skriande och högljudda i alla fall. För vem har inte tagit hand om sina egna barn fast de varit närvarande hela tiden? Vilka problem har de inte hamnat i, om man får göra det lätt att räkna! Dessa är de som sprider skit och förtal om mig. Det gamla talesättet att sopa framför sin egen dörr är inte så missanpassat. De trakasserier som drabbat mig är helt o hållet deras förtjänst och som spridare av skitsnack och grovt förtal har de ju inte mycket till liv själva och det är ju själva poängen med att vara shitoholic. Lyckas man inte själv så kan åtminstone avundsjukan och missunnsamheten få ge skadeglädjen sin kompensation.

För mig blir det ännu konstigare att kallas för kommunist fastän jag aldrig varit för maktmissbruk eller våld, psykiskt eller kroppsligen. Det är däremot mina antagonister???? De är för dödsstraff och misshandel, de kan inte skilja på rebeller och krigsförbrytare, de hyllar våld i alla dess former bara offret har någon lämplig etikett.  En pöbel som inte kan skilja på sak o person ens märker ju inte att de företräder de dödligaste åsikterna själva och försvara de flesta övergrepp som naturliga. De vet inte vad demokrati är och kommer aldrig försvara dess existens heller. Historiskt sett är det ingen nyhet, men varför upprepa de dåliga exemplen? Fö är det ett faktum att de som använder kommunist som skällsord vanligtvis själva är fascister bara en nyhet för de omedvetna…

.

Så hur kan man jämföra plågan socialen kan åsamka människor med det de ägnar sig åt under parollen barnets bästa? För de som såg hur drabbade de två unga föräldrar var i Sandviken när väl Socialen, åklagarmyndigheten och polisen gjort sitt ”jobb” går det inte att ta miste på deras förkrosselse och vånda som tog alla betraktare hårt om hjärtat. Det dessa institutioner kallar verksamhet orsakade bara djupaste smärta av utsatthet och ovillkorligt tvång från myndigheternas sida som onekligen hade otroligt lite på fötterna och i medvetandet för att sätta igång den snurriga karusell som borde vara årtionden av intrimning och finslipning av verktygen visade sig bara bestå av inskränkta fantasier…

Om de trots sina massiva omgivning av vänner, släktingar och föräldrar inte klarade trycket så var det för mig mycket värre att utan kontaktyta drabbas av socialens och andras fulla förakt och anklagelseakt som de alla har så svårt att verifiera. Vad som på flera sätt med argumentation gått att påvisa som falska anklagelser förblev istället ohörda. Hur tar då en shitoholics detta faktum om utsatthet och outhärdlig smärta? Skadeglädjen finner inga gränser över utsattheten och misstankarna som aldrig existerat och föraktet är väl fulltaligt hos den som säger – du har ju inga kompisar. Det är ju ett märkligt uttryck för den som själv nogsamt under så många år  genom sitt skitprat och förtal hoppats sett till att jag aldrig fått några. Dels genom sina egna tonårsbarn och genom den skara som denna kallar kompisar, men som aldrig varit något stöd när det krisar. För nog går det hundra av dessa på en enda av mina. En person som denne som inte kan åka till Willys själv har ju mycket mer problem än mig!

Njuter man av sådant som andras utsatthet och olycka är man inget annat än en pervers sadist… De trakasserier och förtal som förekommit under snart tio år är väl inget att vara stolt över annat än för en komplett skitsnackare och looser. Det tål att upprepas i all oändlighet att det finns inga särskilda anklagelser om något. Bara dåliga förväntningar och skadeglädje som enda ersättare för ett ynkligt liv.

Listan är ju lång på vad som förekommit genom åren. Trakasserier av grannar, som skäl angavs att ” de hatade folk som levde på bidrag” levererat med övertygelse av den perverse sadisten själv. Påståenden att jag ”inte gillar barn”? Antydningar om att jag skulle vara intresserad av unga tjejer, någon i det skamliga gänget med sjuk fantasi skapade ett Facebook-konto med mitt bloggid? Gissa vem som kom och frågade om jag inte hade skaffat ett.. Ja de måste ha tråkiga liv för att ägna sig åt så mycket skitsnack och förstöra för andra…. Dessa människor är verkligen naturtrogna ekon av en bitter förälder, de har ju inget bättre för sig heller än bekräfta hur besvikna de är på sitt eget..!

Så vad gör en sådan på besök. Snokar i mitt hem. Öppna lådor. Läsa öppna brev. Hur de saboterat min koloni med att kasta mördarsniglar på odlingarna, sänka  vattentrycket till oanvändbar nivå, köpa stora gräshoppor och släppa på kolonin, i växthuset år efter år. Någon äkta psykopat slängde glasskärvor i gångarna eftersom jag gick barfota..

Kalla sig kompis, men bara snoka i mitt liv. Flytten från mitt gamla bonde där större delen av samhället var övertygad av den hatfulla förälderns alla anklagelser och påståenden om gudvetvad, kyrkans inblandning, den åtnjuts av sadisten i fulla drag och hänsynslösheten och skadeglädjen känner inga gränser…. och nu är gubbsjuk snuskhummer den nya anklagelseakten. Fan trot! Den självuppfyllande profetians innersta väsen befästs av, att antagonisten, den utpekade blir utstirrad, hatad och baktalad och varenda respons på andras blickar blir alltså en bekräftelse… Det är så de matar sin egen vanföreställning.

Så konsekvenserna av denna människojakt som soc och andra ägnat sig åt på så lösa grunder, är rena nöjestrippen för skitsnackarskaran. Min posttraumatiska stress, med koncentrationssvårigheter och glömmandet av namn, sömnsvårigheter, stress odyl är något att göra sig lustig över? Min ljudkänslighet är något att roa sig med och för allt i världen alltid störa mig på. Så klagar de att jag lever på sjukbidrag, de som så många andra förstår ju sällan någonting. Aldrig förstår de sig på sig själva för då skulle de ju skämmas, men utan stolthet finns det ju inget att respektera hos andra. De ondgör sig över vad jag kan fastän allt jag gör tar tid, mycket längre tid. Visst finns väl dagar med verkligt flyt med de är så få. Själva gör de ingenting, skapar ingenting och det är väl därför allt blir ett hot mot deras personliga besvikelser och den fasta föresatsen att då ska ingen annan få lyckas heller…. Sedan avgör ju alltid fegheten vem de vågar ge sig på….

Så varje möjlighet för mig att bli frisk eller åtminstone betydligt bättre motverkar de själva… De skulle ju bli av med skälen att ha något att klaga över då… ”Life of Brian” har något att säga…

Jag hade inget liv från början, men fick överraskande för mig ett och mycket svårare för andra, långt senare…

Så den förtretade, besvikna, rasande, ursinniga svensken som ser sitt land gå i stöpet har tydligen likt den perverse sadisten inte mycket till övers för andra, särskilt inte de som försiktigt och envist lyckas, ingen kultur än den som förbrukar dem, slukar dem och om skadeglädjen inte konsumerar dem så finns det ju annat.

Som PTSD-patient med koncentrationssvårigheter, ständig trötthet, glömska, sömnproblem, har fått svårt att stava och annat är det ju förvånande att den största njutningen för någon de hatar som lever på sjukbidrag att just skada och trakassera.. Ja är inte vissa personer rejält sjuka i huvudet.. Det mesta lidandet sprunget ur falska anklagelser på 80-90-talet och som dagens rasister, anhängare tycker man ska få lida för igen.

.

Annonser

Livet efter detta..

leave a comment »

.

Att några illvilliga i Tranås spridit att jag varit pedofilmisstänkt är ju en elakhet av sällan skådat slag. Grotesk rasistisk humor är ju av det undernärda slaget. Skadeglädjen har inget annat för sig än andras förnedring. Jag måste ju anta att hyenor stirrar på dessa människor och undrar vad de håller på med. Därför valde jag att publicera detta från Tingsrätten och som sagt det är inte mycket att bygga en förhandling på och definitivt inte en anklagelse, men skitologerna finner ju föda överallt.. Hur det kom sig att socialtjänsten inte polisanmälde borde de tillfrågas om för nog ser det smutsigt ut att skita rakt ner i en umgängesrättsutredning men inte gå till polisen! Ser ut som att inte bara en synnerligen grov anklagelse stannat vid en tanke… Att det finns folk till grovt förtal, grov falsk tillvitelse i Tranås är inte så konstigt. Det finns det ju överallt. En gammal pälsstad utgör alls inget hinder för att man kan hitta både det ena och det andra under skinnet. Dessa skitologer vet inte vad roligt eller glädje, förnöjsamhet är.. och det är ju trist för dem… Men kompensation för bristerna söker de desperat.

Att göra ont värre, dvs allt det av falska anklagelser som knäckte mig då, krossade och raserade allt, kan ju bara skadeglädje, dålig smak ge ett deja vu i nuet.  Dvs 20 år senare. En pervers sadist som flockledare till detta kan ju inte annat än bekräfta sig, sitt sinnelag för karaktärsmord på mig som utsatt, förtidspensionär och grundligen knäckt person…

Men vanmakten, koncentrationssvårigheterna, minnesproblemen, svårigheter att stava, ljudkänslighet, som blott är hälften av symptomen är ju något man kan hånas, trakasseras & baktalas för. Ett par hundra kanaler på TV är ingenting mot att tvåla till sin egen dokusåpa av förvridna, karaktärsmördande sanningar.

Men vem har sagt att de som inte kan bli lyckliga och nöjda själva inte måste förstöra för alla andra… Missunnsamhet och avundsjuka slår sig på sinnet som avhunden o misshunden. Att leva med ett koppel om halsen, släpas runt i verkligheten av en osynlig kraft och ständigt tvingas se och bekräfta sina besvikelser är ett öde skitologerna aldrig tycks kunna överge.. Man biter ju olyckligtvis inte den hand som föder en hur mycket det än tycks svida. Ety bekräftelserna är ju en sanning iofs på avundsjukans och missunnsamhetens dimmor men det vet ju inte offren för sin egen olycka.. Det vet ju inte de svartsjuka heller.

Väl avslöjade så nära källan man kan komma skulle ju historien tagit en vändning här, men utan heder i kroppen kan ju ingen erkänna sina systematiserade fel. Hur skulle det se ut, att framstå som en komplett lögnare av det faktum att vara stadens biggest looser? Att ha något att skyla sig med vet vi ju sedan Edens besynnerliga lustgård, är ett desperat sätt att slippa bekänna sina misstag och sin nakenhet. Uppfinningsrikedomen om den nu ska ses som en förmån ens tar sig en oväntad riktning i att hitta på än värre anklagelser än de nedan som ju baserade sig på misstänkliggörande i en umgängesrättsutredning.. Om råka illa ut kan se ut som ett nöje för ett perverst sinne och förvrida misstänkliggörandet till misstänkt, trots avsaknaden till bevis, förklarar ju hur enkelt nästa steg tedde sig jämfört med att tvingas komma ut som komplett lögnare, skyldig till grovt förtal, grov falsk tillvitelse.. Att helt enkelt påstå än värre saker eftersom den egna skammen hotade mycket, mycket mer. Se texten nedan.

Livet efter detta..

Att på nära håll varit åskådare till hur ”sanningar” förvrids, tillyxas för på ändamålet, förvanskas för att få uppmärksamhet, blev till en förkrossande konst i grymhet,maktutövning och kontroll och hur ett glatt och livfullt barn förvandlades till en skugga av sitt jag.

Inläst dokument 1.jpg

    Förtydligande

Ang.   T  608/                 1992-12-17

Mannens yttrande 1992-12-01  föranleder följande
kommentar

Kvinnan har ingen erinran mot att tingsrätten förelägger
socialnämnden att inom viss tid avge yttrande

Kvinnan vill bestämt tillbakavisa påståendet om att hon
förbereder umgängessabotage. Hon har heller inte till
mannen uttalat att  ”…det ju (kan) hända att han
skulle förgripa sig sexuellt på  barnet”. Kvinnan har tidigare
i förtroende  berättat för mannen om hur hennes far
gjort sexuella närmande mot henne. Mannen har ansett
att kvinnan härigenom ”dragit sin far i smutsen” (brev
från mannen till kvinnan 1990). Kvinnan har tolkat detta som
om mannen inte ser allvarligt på incest. Mannens
inställning – såsom kvinnan uppfattar den oroar henne.

. . .

Det är väl på sätt och vis uppfriskande, att faktiskt inte ha blivit utpekad som pedofil, utan för att blott ha hyst allt starkare tvivel om en berättelse som sjönk allt djupare ner tillbaka i det sinne som skapade beskrivningarna… Oaktat att anklagelserna, misstänkliggörandet om än inte bokstavliga ändå kvarstår för det tilltänkta och önskade umgängessabotaget… Någon misstänkt pedofil rör det sig trots allt inte om.. Det var ju som sagt blott en umgängestvist om än med groteska inslag. Tvivel om en beskrivning om en påstådd förförelse, incestförsök som kanske i domstol på förfrågan om utebliven polisanmälan mot fadern inte borde toppas med uttrycket och besvaras av mamman med. ”..min pappa kysste mig på bägge kinderna för han är från ….” kan antyda var problemet egentligen hörde hemma.

Fast då har ju historien i mer än ett decennium skaffat en bekymrad existens mycken uppmärksamhet bland kompisar genom åren och lett till polering av den korta men behövliga beskrivningen. Vad sinnet ändå glömde bort var detaljerna och hur och var. Ingen skulle ju fråga om vad som hänt och på det sättet undveks beskrivningar av detaljer som aldrig funnits. Inte heller hade det alltså anmälts… Här finnes istället alla ingredienser av projicerade problem och missförstådd ångestfylld sexualitet och givetvis ett outhärdligt behov av uppmärksamhet. Ett spel som tydligen socialens bildning, verklighetsuppfattning inte omfattar eller varit i närheten av.. Givetvis har de fått och i flera fall fått bekräftat att många män varit grymma mot sina kvinnor och i en del fall även tvärtom. Ändå kan ju inte det innebära att alla män är lika. Visst blir det inbjudande att socialen av gammal vana ställer ledande frågor… Bara en mindre nogräknad existens kanske faller för frestelsen att bedyra sin utsatthet. Verksamheten kräver ju resultat så då går man på den lättaste och bredaste vägen, att alla män är skyldiga även om de kan bevisa motsatsen.. En metod som uppskattats av arbetsgivaren och huvudmannen socialtjänsten eftersom den är godtagbar ännu blott 30 år senare…

Så en Tingsrättsförhandling där ordföranden strök den anmärkningsvärda och betecknande meningen som hade vält hela förhandlingen, fällt socialtjänsten för tjänstefel.. Mest för att skydda sin kollega och bekant i socialtjänsten. Den socialtjänstekvinna som i rätten fick bekräfta att hon själv badat naken med sina barn… I umgängesrättsutredningen stod jag som misstänkt/utpekad för att jag gjort detsamma..!? Till det lades duschat naken i trädgården.. (sexualskräcken skiner igenom på många ställen) Den meningen ”…min pappa kysste mig…” fanns inte i protokollet eller på banden påpekades det. Annars hade den ju varit bra att använda i bearbetningen av socialtjänsten. Den som kunde överdriva, antyda incest/förförelse trots att det inte förekommit kunde väl överdriva vad som helst…? Dessutom ställde inte de kyrkliga upp och berättade/vittnade om hur de tagit emot anklagelser från denna som var grovt förtal, falsk tillvitelse. Så de kunde alltså delta i grovt förtal av min person men inte min upprättelse eller till skydd för det utsatta barnet.. 

Flera år senare hamnar ändå ärendet i Länsrätt och Kammarrätt och även här görs parodi på hela listan av anklagelser. Vårdnadshavaren avslöjar sitt, inte bristande, utan frånvarande intresse för barnets hälsa och det var ju klart redan från början, men ingen vill lyssna, ingen ville ta till sig varningarna eller de tydliga uttrycken.. Så barnets uppväxt blev hemskt, vilsen och otrygg, lik faderns, den han ville undvika att upprepas till varje pris.. och vilken mardröm blev inte det. Så mycket som det kostat i onödan och som sent omsider fick en sådan fantastisk lösning i form av adekvat behandling. Det kan ju för ärendets valör och värde tilläggas att som utpekad aldrig ha varit anmäld, gripen eller utsatt för av samhället tvångsåtgärder. Att självmant ha sökt hjälp för depression och en alltmer förlamande panikångest är heller inget som utgör ett hot eller skulle degradera någon som förälder. 3,5 års experimenterande med mediciner kallas än idag vård trots de usla och dåliga resultaten som man lastar de stackars patienterna med. Detta skedde ju också innan faderskapet var ett faktum. Letandet efter och längtan efter adekvat hjälp hade ju redan lett mig på rätt spår. Att få hopplösheten gediget cementerad av den etablerade vården och sedan utan medicin, få och kunna ta emot adekvat hjälp på ett behandlingshem, hitta en styrka, ett liv, förstå inte bara livets utan faderskapets glädje, få kunna se och göra allt det ens egna föräldrar aldrig kunde eller förstod att ge som uppmärksamhet, stimulans, tröst och värme!

Det är väl makabert att socialtjänsten på olaglig väg skaffar sig tillgång till vårdapparatens journaler. De som inte med en rad kan ha innehållit något av värde eller något som utgjorde någon grundval för en adekvat behandling. De hade ju 3,5 år på sig att göra något i en riktningen.. Sedan kan man ju fråga sig hur min ”sjukdom” som sades utgöra grund för att neka mig träffa barnet ändå innehöll kraft och hopp, nog att förstå att vårdapparaten aldrig skulle fullfölja sina mål om vård, förstå att incestanklagelserna mot mammans far bara var fantasier, förstå att att alla de tarvliga beskrivningarna av före detta män bara var omskrivningar för att slippa göra något åt sina egna problem. Till syvende och sist ytterligare en syndabock och ett oskyldigt barn som drogs in i en härva av hämnd och förljugna historier, allt för ett sinne som kostade på sig vad som helst för att slippa känna sin egen smärta och som inte tålde lyckan hos ett barn att vara glad över sin far..

Tydligen måste misstankarna framgent ändå krönas med uttryck, som närmar sig den ursprungliga avsikten, att misstänkliggöra, hindra, motarbeta, tvinga, hota, framställa mannen som den farlig och uppnå det utsatta målet att förhindra umgänge.. Såväl som det ganska frankt avslöjar sexuell frustration och projiceringar. Att det påvisar hur bristfällig socialens grund för sin verksamhet egentligen är, kan ju framgå av hur lite en vårdnadshavare egentligen har på fötterna i en rättegång. Finns där inte mer då visar det ju hur lite som fanns innan.. Den skriande bristen hos socialen kan ju knappast fattas denna argumentering snarare gör den frånvaron av fakta tydlig. Godtycket råder och fortsätter som alla sett efter trettio år. Socialen synar inga kort utan anser utgången given på förhand.. Det förenklar ju och minimerar deras mentala insats till en nivå som motsvara förväntningarna och förhoppningarna. Sist men inte minst ger det väl utbildningen en chans att visa hur lite nytta den egentligen kunnat göra i ett sinne som inte kan omsätta varken lag eller rätt i verksamheten.

Den som till syvende och sist fick utstå allt detta var barnet. För här fanns ingen hejd alls på trycket och det tvingande kravet på följsamhet. Det som inte gick att uppnå med lagens hjälp, fick trots allt barnet utstå med ovillkorliga krav på lydnad och tvingande lojalitet. Är lagens långa arm inte så böjlig som kanske önskades, så är det betydligt lättare att få socialen, att dansa efter de mest besynnerliga melodier. BUP var lika hemtama i infama historier, intrikata beskrivningar, som vilken obildbar socialarbetare som helst. Om en umgängesrättsutredningen ändå handlade, dels om underliga pedofilantydningar(?) och krav på bevis i form av läkarintyg om psykisk hälsa, så verkade soc. inte ha en aning om vem de närde vid sitt omfångsrika och trumlika bröst. Varför skulle de förresten det, så sant som det är att ”alla män är misshandelsbenägna djur…” Så när lösa antydningar om pedofili inte hjälper, så fanns det alltså andra beskrivningar att ta till, om man har den hågen. Framförallt  kunde ju det oskyldiga barnet, utsättas för allehanda påtryckningar, när domstolen inte gick att böja i lämplig riktning.

Aningslöshet verkar man på soc. vara grundligen utbildad i, med tanke på att om inte ett sätt lyckades, så kunde ju den intresserade föraktande sabotören försöka med ett annat, utan att motivet eller avsikten någonsin kunde, eller behövde genomgå en enda prövning, test eller fråga? Medan socialtjänsten bröt mot lagar och förordningar, i den kamp de förde med aldrig så lite dokument, ledde ingen av de misstankar och bekräftelser om psykiska övergrepp, som fadern och andra inblandade kunde lämna, till någon annan aktion från dem än passivitet. Dessutom fälldes deras övergrepp på ordningen och föreskrifterna av Länsstyrelsen i Jönköping. Det är väl ingen dålig bedrift i ett rättssäkert ärende, att undertecknad begrep lag o rätt bättre än verksamhetens avlönade troll? De ville inte och vägrade åka till fritids för att få faderns misstankar om mammans förtal och hotande beskrivningar om sig riktade direkt till barnet på dagis! Det var mycket enklare att betrakta det som sjuka fantasier även när bevisen var överväldigande. Godtycket och dövörat är två sömniga parhästar som garanterat går i mål med önskat resultat. Vi ska väl tro att de fått för sig att jag inte bara var ordentligt sjuk utan bortom allt förnuft och räddning…….. Så går det ju inte bara för att socialtjänstanställda leker psykologer. De bröt mot lagar och förordningar för att komma över dokument som aldrig gjort någon nytta. De påstår för mig att jag inom sjukvården bytt ”psykolog” många gånger, men nämner inget om hur bra behandlingen på det privata behandlingshemmet blev utan mediciner, eller hur bra jag kunde klara mig utan en olycksfågel som förstörde ännu en relation och ett förhållande.. Så pinsamt för dem att de aldrig kunde visa upp intygen eller journalerna för rätten eftersom de kommit över dem på olaglig väg.. Läkarintyget stal före dettan långt innan separationen var ett faktum… Vore jag enligt vårdens trista maskineri verkligen ett hopplöst fall skulle ju en medicinfri miljö och adekvat vård aldrig lyckats. Inte heller skulle dessa rader eller andra skrivits. Låt vara att en del av det är färgat av ptsd, vilket ger koncentrationssvårigheter, massiv trötthet, glömska och vissa svårigheter i meningsbyggnad för att inte tala om hur felstavningarna regnar ner över mig som kunde stava mig till höga betyg i engelska och svenska men numer har svårt att skriva. Till det ett korttidsminne som ibland är kortare än ordet.. Det kan väl lätt bli så för en själ som lyckas lämna sitt gamla liv, genom en del av smärtorna för att komma ut djupare och rikare på andra sidan. Om det var en positiv överraskning så bjöd alltså social och andra på en nattmangling de aldrig ville upphöra med. Skulle vården förresten erkänna att deras metoder var fel? UG’s program om hur vården fungerar förtäljer motsatsen. Det sparas och vanvårdas i en omfattning som sakna motstycke även nu efter trettio år..  UG’s avslöjanden om hur lite socialen har ens på fötterna för det de kallar verksamhet även efter lika många decennier skulle väl liknas vid blodbrist i vårdsammanhang. Antalet vanvårdade barn tar verksamhet själv täten i. Vartill vårt blev ytterligare ett..

Inget av det som utspelades i form av ett omänskligt tryck på flickan, sågs annat än som en naturlig(?) konsekvens av vad de tyckte sig veta, att barnet behövde skydd från mig. trots avsaknad av polisanmälningar, ingripanden eller tvångsvård.. Det är heller inget gott betyg för det de kallar verksamhet.

Allt som utspelat sig efter detta kan väl sägas bygga vidare på samma försök, till att motarbeta en normal kontakt. Vad som hände före detta datum, förtjänar väl också en belysning. Vad säger ett litet barn flera år innan skolåldern;

”Om jag säger att det varit roligt hos pappa blir mamma ledsen”

”Jag måste berätta allt som händer hos pappa annars blir mamma arg”

”Pappor ljuger”

Hur flickan ålagts att inte prata med pappa alls? Hur hon tvingades sluta anförtro sig åt pappans flickvän?

Eller senare… På födelsedagen f.ö.

”..men pappa du är ju snäll”

Det senare kan ju garanterat inte annat än komma ur en fullständigt förvriden och illasinnad miljö..

Det kan inte de andra heller men socialen som har allt utom adekvat utbildning, men en hel del fördomar att kompensera den med klarar sitt arbete och verksamhet galant.

Det är en mamma som på ett utstuderat och obehagligt sätt förstör möjligheter för ett barn att ha en god relation med sin far.

Försök gissa om mamman kan ha sagt samma sak, som långt nedan i texten, om behandlingshemmet till socialtjänstens självkloka gummor? ”De botar inte människor med guds kraft”. Var och en måste fråga sig om inte det är ett konstigt uttalande. Att en av utredarna är en känd kristen offentlig profil gör inte saken mindre allvarlig eller skrämmande.. Ingen av dem ska påstå att varningsflaggorna var allvarligare på andra sidan.. För erfarenheten är ju den att inga mycket mänskliga argument bet på dessa övertygelser. Istället möttes logik och förstånd med hån och förakt. Besluten var redan fattade. Inga polisiära ingripanden fanns eller behövdes, inga åtal eller anmälningar, ingen tvångsvård, nada.. Examensfirande måste tonas ner, inte bara för socionomer, för ruset ser ut att vara alldeles för länge. De leker psykologer, poliser, förundersökningsledare, åklagare och domare och sist men inte minst som bödlar utan att ha något som liknar fakta på bordet..

Bara en enda av ovanstående rader borde få den mest sömngångaraktiga att rycka till. I en betydligt djupare dvala sitter alltså socialtjänsten. Eller kan gemene man/kvinna tro att de har för mycket utbildning, i förhållande till sitt bristande förstånd? ”Barn säger så mycket” är och var det entydiga svaret, visst gör de det och en hel är ganska talande, dels från denna akademiskt bildade(?) instans, som från ett barn som kan säga hela meningar. Bara en enda sentens borde ge reaktioner och aktioner. Dock inte för en instans som inte kan skilja på sak o person…. Att däremot jaga fadern och ständigt sätta käppar hjulen, för att normalt umgänge gick däremot bra.

Som att på kommunalt tjänstepapper hälsa; ”..mamman vill inte att du skickar så många vykort till flickan, det räcker med ett i månaden och att Ni inte hälsar från din flickvän” ???? Det meddelande fälldes av Länsstyrelsen. Ety de ansåg att Socialtjänsten/Familjerätten skulle inte ”springa” sådana ärenden… Dessutom lös det ju av svartsjuka och missunnsamhet.

Eller den kristna(?) stödfamiljen, med dåliga ursäkter som ”regelbundenhet”, saboterade umgänget med att på fyra månader, inte lyckas sammanfoga pappans resor en enda söndag med umgängets?

.

Tyvärr är det ju så att den som haft en sådan agenda, att förstöra relationen för ”den andra”, inte på något sätt vill bli påkommen med ha drivit sin sak, av hänsynslöshet, hämnd och alla andra vanvördiga skäl. Därför läggs en enorm energi på att fortsätta leta fel på den utpekade föräldern. Påverkan under PAS/PAD har ju som konsekvens att en stor del av ett barns uppfattning om främst sig själv, och den andre föräldern har skadats. Livet på denna lögn måste te sig komplicerat, eftersom en viktig del av barnets känsloliv helt enkelt måste stängas av. Så vad händer då när dessa möter sin ökände förälder? De ställer iaf inga frågor om vad som hänt, varför skulle de det, så övertygade som just de är om vem de har att göra med? Ställs några frågor så är det enbart för att bekräfta sin redan grumliga föreställning. Alla påståenden som kunde härledas till en alternativ och kanske mindre smärtsam beskrivning av historien, bemöts med en attityd av ”det är jobbigt”.

Hur det kan vara jobbigt att få veta, att morfar aldrig ska ha försökt….? Eller att pappa faktiskt brydde sig och älskade dig? Inte alls var varken farlig eller synnerligen sjuk. Att ni hade en bra relation innan mörkret bredde ut sig? Har man å andra sidan levt sig in i en beskrivning fått en roll därur, är det väl svårt, att vilja erkänna sin felaktiga uppfattning, erkänna att man spridit lögner, att någon och något offrats, för den ”principen” kvittar ju, offret har ju ändå inget värde, hos den som utvecklats under en modell, där man varken kan eller får känna något positivt för sin far. Lågan har ju släckts. Givetvis uppstår ur detta förnekande ett syndrom och är ett övergrepp på ett barns innersta, dess uppfattning om världen och givetvis förlorar dessa barn sin styrka som tvingas anpassa sig efter en totalt oförsonlig moder. Den godtyckliga acceptansen, den påtvingade lojaliteten, kravet att vara mamman till lags blir en diger börda för ett barn. Givetvis kan inte personligheten gå oskadad om övergreppet är grovt och metodiskt, börjar innan ett barn fyllt ett år..

Om sanningen skulle vara den att varken pappan eller morfar motsvarar beskrivningen, som levererats i så många år skulle dessa fort befrias från sin belastning, av den som känner sitt ansvar för smutskastningen. Den som vägrar uppbåda sådana känslor, är nog mera styrd av sina personliga krav på att slippa göra upp med sitt förflutna. Och visst underlättar det att såväl fadern och morfar får leva med stämpeln, jämfört med att erkänna att allt efterkommande hat och förakt egentligen byggde på var, en enda räcka av falsarier allt för att tillfredsställa ett hämndlystet och mycket grymt och oförsonligt och besviket sinne. Bättre då att för alltid skylla sin far och sin morfar än att erkänna att allt var lögn.

Orsakar sanningen smärta? Det är nog ingenting jämfört med den skada lögnen gjort. Den sanna smärtan kommer väl ur att faktiskt ha varit älskad ha varit accepterad och betydelsefull. Den smärtan och våndan har ett slut det har aldrig lögnens orsaker eller verk. De fortsätter ju att mala. Den skada lögnen orsakat är mycket större eftersom den handlar om att plantera ett medvetet svek, om hat o förakt, och lämnar själen med oläkliga sår. Pågår än idag denna kampanj för att måla ut fäder som svekfulla, med alla påföljande groteska attribut av en dålig förälder, så beror det väl på att de anser sig inte ha något att skämmas för? Inget att erkänna? Det är väl ett skrämmande attribut för någon som inte vill erkänna varken skuld eller ansvar! En märklig konsekvens att vilja ha allt, påstå sig inte ha fått något, av en far man länge trott inte vill veta av en och ännu ger all skuld. Ovetandes.

.

Hur krisen urartade råder inga som helst tvivel om. Skall man anta att ett försök till övergrepp ägt rum, med den kränkning det i grunden innebär, att också bli bemött med tvivel om dess äkthet, så borde i rimlighetens namn, den förfördelade bums ha avslutat sitt förhållande med mannen. Det måste ju bli en klar uppfattning av situationen, kan man tycka.. Så skedde inte heller? Inte heller tog förhållandet slut under, eller efter den gemensamma vistelsen på behandlingshemmet, där mannen var, den för behandling placerade och kvinnan skulle få utbildning, om mannens situation, diagnos och möjligheter? Istället har eftermälet blivit att mannen ljög om sin sjukdom, under hela deras sammanboende? Först när han tröttnade på den ensidiga kommunikationen, de aldrig sinande anklagelserna om ensidig skuld, bördan av det ensamma ansvaret, för att förhållandet inte fungerade fick han till slut nog. Trött på att bli vilseförd, manipulerad, styrd o tvingad, gjorde han givetvis slut och skulle givetvis straffas för något, som raskt målades ut som ett svek av en usel bock till karl? Räckte inte den beskrivningen riktigt till, så verkade den uppkomna situationen ha utgjort en perfekt jordmån, speciellt i en miljö som soc. som inte verkar sen, att bekräfta de mest fantastiska vanföreställningar om resten av världens män inklusive den som hon ansåg förlöpte (?) sitt ansvar, plötsligt var både livsfarlig och hotfull..?! Plötsligt var någon hon inte hade gjort slut med. Givetvis ska ju påståendet om att under deras förhållande ”han ljugit om sin sjukdom” befria bäraren från sitt efterfrågade ansvar.. Trots att de träffades när han slängts ut från vårdapparaten, stämplats som hopplöst fall. Trots att de också var tillsammans när han fick plats på behandlingshemmet?

Varför socialens förmågor inte ställde en enda relevant fråga om motiv eller annat ska väl de kunna svara på? Om inte annat lär de sina telningar som bekräftar alla deras vanföreställningar att de kan påstå precis vad som helst.. Därav följer ju den makabra konsekvensen att när dessa personer kommer inför rätten gör de onekligen parodi på sig.

En advokat stökade undan de invanda och spelade attityderna på under 15 minuter, inför sittande Länsrätt, trots att de varit ingrodda och invanda i snart 10 år. Till det skall läggas att den nyss av Länsrätt begärda och genomförda utredningen av BUP till 100 % backade upp de falska och vanärande beskrivningarna. Allt det sopades av mamman själv undan på rekordtid, inklusive snart tio års stöd av socialen. Så hur kommer det sig att dessa institutioner, socialen, familjerätt, BUP(?)  inte ställer sig eller föremålet för denna deras verksamhet en enda relevant fråga? Dessa har barnets bästa som paroll! Hur socialen så länge kunde undvika det är ingen gåta, det är en skandal utan like. Inte för att många av dem faktiskt är sanna, men att det behövs så lite reella fakta för ännu en vanvördig och otäck beskrivning av en karl? Resten är ju bara en självuppfyllande profetia där den ena myndighetsinstansen bara bekräftar den andras illasittande verksamhet. Huruvida prestigen och dumheten i förutfattade meningar utgör en och samma kostym och är sydda av samma producent tål ju att framställas såväl som den catwalk som de bjuder i sin brist på elegans, lag och rätt.

Förvånande nog vad gäller utbildning, erfarenhet osv så förstod jag trots sjukdom, sedan länge bättre än socialens ingrodda tanter och BUP, hur det låg till med min motpart. Jag kan inte skämmas för att säga att det ju var skälen till att förhållandet tog slut. En falsk dominant person, med dig som sitt bollplank, vill ingen leva med om man inte vill bli osynlig under någon av alla de skor dessa hänsynslöst trampar med.. Vad som är skamligt är den tarvliga och karaktärsmördande beskrivningen där min person beskrivs inte bara som syndabock utan våldsam och med en lång lista av anklagelser. Inte ens listans omfattning, groteska innehåll fick socialens dystra enögda existenser att undra vem de hade tagit till sitt bröst..

Nog skulle man önska att kraven på att få hjälp och stöd av soc, borde vara djupare än att bara på lösa boliner bekräfta sin fördomar? Umgängesrättsutredningen kom av samma trångsynta skäl och självklara skuld, att fullständigt haverera i den självklara slutsatsen, att man inte behövde undersöka någonting? Mannens kamp med den meningslösa vårdens försök, att medicinera bort verkligheten, som han före deras förhållande övergav, för bättre alternativ, får en fullständigt nedgörande beskrivning, i det de kallar en umgängesrättsutredning. Det finns absolut ingenting i den som tyder på att de haft en vilja att utreda någonting, utan bara bekräfta fördomar och falska anklagelser, om oförmåga, om psykiska problem, antydningar om pedofili osv. Det står ”badat naken” (med ett barn)? Duschat naken i trädgården, på en landsbygdsfastighet den varmaste sommaren på länge. Att mamman var tvungen att ha baddräkt i badkaret med en ettåring borde de undersökt i stället! Att så tydligt som de deklarera sin ovilja tyder på någon annan drift än den för verksamheten normala. Det är väl här någonstans allt faller som ett korthus, för extraordinära åtgärder krävas laglig grund och den verkade den sociala verksamheten bry sig minst om. Om det är så att en allt tydligare bild av en mytoman växer fram, kan man knappast undra varför lagrummet inte blev en framkomlig väg. Att det däremot gick som en dans hos Socialtjänsten, lämnar naturligtvis de flesta med en hel del frågor, om de lösa grunderna för deras verksamhet. Att i tio år med välsignelse och förnekelse av Socialtjänsten, fått driva sina teser, sitt förtryck, resulterar givetvis tio år senare i ett förväntat resultat, hos en lika aningslös instans som också BUP visade sig vara. Det är med en kuslig självklarhet de finner problemets art och grund, bero på den anklagade mannens historia av ett visst missbruk, psykiatrisk vård, depression, panikångest odyl. Problem som han själv tagit tag i eftersom den gängse vården under flera år bara dränkte den hjälpbehövande i piller och fick denne att förakta sig själv ännu mer. Det privata behandlingshemmet utgjorde skillnaden och de var rejält seriösa, men efter 4 månader av poliklinisk behandling och åtta månaders inskrivning, kunde inte kommun och landsting bestämma sig för vem som skulle betala för framgångsrik behandling? Normalt sett skulle de väl kommit farande i bussar för att få se och höra något som hade förändrat en person så grundligt… Att sådant förekom eller ens kunde ske kunde de nog inte tro.. Inte ville de heller. De otäcka och falska beskrivningarna om hot och annat passade ingrodda sinnen..

Om Länsrättens uppdrag åt BUP att utreda barnets förhållande till pappan, var en seger för mamman, klargjordes ändå att mamman påverkat barnet, och att inget framkom på att pappan gjort det, så ledde hennes eget avslöjande uppträdande i rättssalen till att de valde att besluta tvärtemot BUP’s underliga utredning. När sedan domen om verkställighet om umgänge, med vite om 5000 / umgängestillfälle kom, valde mamman att överklaga till kammarrätten. Vilket fick till följd att denna ådömdes, att betala faderns rättegångskostnader, till vilket hon sökte socialbidrag??? Visst finns det väl de som anser, att domstolar inte alltid upptäcker allt som kringgår ett mål. Den ofelbara socialtjänsten framstår dock mer likt BUP som den präktiga svullna grodan som utspyr betänkliga blandningar i verkligheten i detta sammanhang. Att skolpsykologen skrivit i sitt yttrande att ”flickan är starkt påverkad av modern”, leder inte BUP till några intellektuella höjder eller en revision av det också de kallar en utredning, utan de lever kvar i sitt dunkel och sina ovädrade rum och låter denna rad stå där ensam och klargörande om deras egna brister och kolossala fördomar..

Den märkliga meningen skulle enligt min tolkning styrka uppfattningen att modern var beskyddande mot den ”farlige fadern”. Därför hamnade den där i utredningen. Medan vårdnadshavaren alltså mitt under förhandlingen visade att hon inte alls brydde sig om barnet. På tio minuter klargjordes ombudet att modern var en hänsynslös lögnare och att varken BUP under sin av Länsrätt begärda utredning eller familjerätten på nu snart tio år ställt EN ENDA adekvat fråga för att säkerställa legitimitet, avsikt eller annat för deras verksamhet livsavgörande. Deras övergrepp mot ett barn är skandalös och hur faderns krossades, försattes i vanmakt av deras kränkningar, hån, förakt, beslutsamhet, kräver givetvis en lång beskrivning.

.

Diagnoser och intyg till trots, de ledde ju inte vården in på en friskare hållning eller behandling så deras journaler har ju ett värde ungefär som skithuspapperets. Till att fälla med duger det, men alla måste väl inse att den som skulle vara så sjuk knappast kan föra några logiska resonemang.. Att mina koncentrationssvårigheter grundar sig i ptsd är väl inget särskilt märkligt utan snarare begripliga konsekvenser av att bli krossad under kolossen på larvfötter…  Dessutom var ju inte den adekvata terapin alls verkningslös. jag återfann det hopp vården för mycket pengar, många mediciner och meningslös vård grävt ner. De kallar också det för ”verksamhet” om nu någon undrar… Dessutom för att komplettera menyn, vad sa exet om terapin då? Den som gav mig livet, hoppet och framtiden ett nytt ljus. Lät mig upptäcka faderskapets alla lyckosamma ögonblick och lät mig känna stolthet som pappa.   ”De botar inte människor med guds kraft”.. Det säger väl allt om var förståndet fanns. Tillbehöret blir att ”jag skulle ljugit om min hälsa”? Mytomaner kan sätta punkt på sina beskrivningar och aningslöshetens stora svalg på socialen kan tydligen tvinga ner hur långa tirader som helst och smälta vad helst där far ned.

Dessutom kan det ju tolkas som att för före dettan hade det varit bättre om jag fortsatt varit sjuk, eventuellt skulle botas av gud och hon erhålla en fjäder i hatten, då hade jag fortsatt varit beroende av henne fram tills dess.. Hon uttryckte det som så att ”jag borde lämna behandlingshemmets framgång” av det enda skälet att (jag skulle fortsätta vara beroende av henne). Den som inte vill bli fanatiskt religiös efter detta förstår jag fuller väl. Det är väl kärlek om något! Jag blir då hellre jagad av vargar…. Nåja, min tro och övertygelse var då av ett mer sansat slag..

Var skulden och projiceringen egentligen hör hemma är väl ingen konst att se. De som struntade i sitt ansvar är, som de flesta kan konstatera samma instanser, som sedan länge orsakar svarta rubriker i media, över just sin enorma nonchalans och sin oförmåga, att arbeta i samklang med sina höga ideal.

”Barnets Bästa”

Konsekvensen av vad som kanske kan kallas verksamhet och nonchalans, drabbade barnet med full kraft. Vilket namn denna drift än har så är den en realitet för dem som utsatts för det. Barn, vuxna aningslösa, Soc o BUP. Det gemensamma intrycket av alla reportagen som rullat genom media, så verkar socialtjänsten ha störst problem med självaste verkligheten. Det är inget vidare betyg åt varken skötseln eller driften.

PAS/PAD är inte godkänt som diagnos enligt DSM.  Det vore kul att få bekräftat att ”Multipla Personligheter”, är godkänd som diagnos av denna myndighet. Det borde säga det mesta om kraven denna instans verkar sakna och att lönsam lobbying av penningstinna intressen lönar sig. En sak är definitivt säker. Patienter verkar ju rätt snart lära sig vad deras psykologer vill höra och är det inte tröttsamt så är det väl en stadig inkomstkälla där borta. Här studsar de till ibland när någon erkänner våld och sen mord och allt handlar om uppskattande belöningar från skrået… Ja jag undrar i alla fall hur det står till. Kan ett litet motstånd i serie göra susen kanske?

Den som börjat en väg full med falsarier, infama historier och beskyllningar lär inte lämna den för mindre än att de blir överbevisade. Det är svårt för att inte säga omöjligt med dem som vägrar lyssna och springer sin väg, rädd om sin egen invanda uppfattning och den värld som byggts upp kring att vara ett offer..

Det är givetvis inte så att min hållning gentemot sjukdom är grym. En sjukdom som etablerats och transformerats, fyller sig med lögner, förtal, groteska anklagelser har förlorat sina egentliga skäl till respekt. Om inte för min skulle så definitivt för det utsatta barnet.

.

Hur hanteras tillfället när pappan undviker frontalkrock, en mötande bil på ett krön i betydligt högre hastighet än oss, med att snabbt gira ner i en slänt? Bilen blev stående på alla fyra hjulen i en lutning så brant att den inte själv kunde backa upp på vägen. Inget gick sönder och den mötande fartdåren på krönet försvann bara i ett moln av damm. Flickan blev aldrig rädd, vi kultade inte. Efter en halvtimme var bilen bärgad av en hjullastare. Färden kunde fortsätta efter inspektion av bromsledningar. Vinkeln mellan väg slänt fick mig att kolla underredet för säkerhets skull. – Jo, det blir, att det är synnerligen farligt att åka med pappa trummade mamman givetvis in….

Eller tillfället när hon trots varningen att sitta still, inte svepa med armarna över bordet spiller ned sig med nyupphällt te. Mamma hade ju noga intalat denna stackars flicka att hon inte behövde lyda pappa, inte göra som pappa sa osv..!? Att rusa in med henne i badrummet, duscha med kallt vatten, åka till akuten med de rödflammiga benen som dock slapp ärr kan ju visa på en bekymrad och omsorgsfull fader. Ändå blir hennes ord en vecka senare att det var pappas fel…. Och det lät inte som kommet ur en barnamun det heller…

Redan nämnt är; Jag får inte prata med pappa, som också blev, jag får inte prata med pappas flickvän heller. Hotet, pressen att vara till lags lade sig som en grå tung matta hos det barn som alltså hade mycket roligt hos sin pappa, men det tålde inte modern..

Den moder som ägnar sig åt sådan påverkan är definitivt inte frisk… Om det undrar socialen ingenting ännu. De har inte reviderat sin uppfattning kanske blott av skälet vilken skandal det skulle bli… Till syvende och sist tar prestigen över och ersätter förnuftet. De skulle ju säkert säga att jag av illvilja påstå allt detta om inte annat är ju allt inbillning och sjukdom..

.

Kan tillvaron bli mer makaber? Tja vem kunde tro att illa utfört misstänkliggörande av elakhet skulle transformeras till pedofilmisstankar? Läs om vad den bästa skiten i Tranås, Shitoholics, kan göra för nöjets och skadans skull och förvanska allt av perverst och sadistiskt intresse.

Visst är det så här skadeglädje ser ut och formerar sig. Det är verkligen bistert att inte ha ett eget liv. Då måste man för substitutet skadeglädje förstöra andras..

Var viss om att jag satte inte upp min blogg för att tala illa om andra utan för att visa att andra som talade illa om mig saknade grund för det.

Det finns inget som helst nöje i att avslöja hur väl folk sluter skiten till sig och föredrar den framför den renare sanningen. Varför skulle folk som inte verkar ha mer instinkt än insekten inte bete sig som flugor?

Shitoholics i Tranås

.


 fortsättning följer….

.

%d bloggare gillar detta: