castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Hämnd

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

leave a comment »

.

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

Jo jag vet att det är stavat annorlunda, men det klär ju en organisation som borde kunna bättre efter typ trettio år i branschen, för utsatta barn. Om någon tycker deras verktyg är både oslipade och trubbiga så beror det på att de aldrig verkar vårda dem…. Utredningar som är slaktade på all vettig substans. Halsstarriga attityder försvarar obildade slutsatser i underlagen. Dessutom har de ytterligt svårt att se nyktert på verkligheten så som den ter sig, för alla dem de bryr sig så mycket om.. Varje skandal borde ju bli och vara en baksmälla, men vad för medel man nyttjar för att slippa känna eftertankens kranka dunkande blekhet kan vi ju alla undra som inte lever detta bunkerliv..

Alla som såg Uppdrag Granskning den 4 September 2013 kan vara vissa, skrämda och övertygade om på hur lösa boliner socialtjänsten kan bygga och kalla det verksamhet och regelrätta undersökningar utan att det tillnärmelsevis kommer i närheten av sådant. Dessutom krönt med en paroll ”Barnets Bästa”. Det ger ju verksamhetens alla krumsprång och oegentligheter den fernissa denna kostsamma organisation ändå kräver. Att socialtjänsten enträget producerar skandaler, krossade livsöden i form av utsatta barn, föräldrar och ibland döda ungdomar verkar inte leda till någon större uppmärksamhet hos dem. Inte heller verkar det leda till arbetsmetoder som har med fakta att göra. Att godtycket råder och att socionomutbildningen stigit många åt huvudet kan inte omgivningen ta miste på heller. De leker utredare domare och bödlar utan att ett enda uns av kunskap eller verklighetsanknytning.

Socialen kan väl inte annat än konstateras ha drabbats av masspsykos. De olika mord och mänskliga katastrofer som ändå sker kommenteras på bloggarna. Det var min någonstans.

Angående detta och uppdrag gransknings reportage om falska beskyllningar så kan vi ju se varför socialen inte kan presentera annat än utredningsmässiga katastrofer. Med en ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer som inte kan skilja på fakta, fiktion och sina fördomar, så kommer garanterat fler barn och föräldrar råka illa ut. Att kalla det katastrofala resultatet för olika arbetsmetoder när nu misstankarna och ett eventuellt åtal var nedlagt, ger vid handen att alla konklusioner om ärendena man bereder får plats i ett nötskal.

Den godtycklighet som drabbade pappan drabbade också mig och allt var kusligt självklart med en logik som inte kan kallas annat än häxjakt. Att det skedde för trettio år sedan och att inget, absolut inget hänt inom socialens verksamhet, som skulle minska felmarginalerna kan sgs varenda medborgare förstå.

Att denna instans inte heller förstår de verkliga farorna visar också detta. Hur en arbetsgivare som de ansvariga kan kalla det verksamhet och ändå presentera skandaler inom alla sina verksamhetsområden får sin förklaring. Det finns alltså en förening som verkar förankrad i en bombsäker bunker, bestående av Sveriges Socialchefer och de kan alltså inte skilja sanning och lögn ens…

Att hamna i klorna på vården är heller inte lätt. Ju sämre en person mår dess mindre hjälp får de. Dessutom har ju verksamheten slimmats och reducerats till stängda dörrar och låsta fönster. De som kunde finna ett andningshål ifrån den personliga pressen får klara sig på egen hand och det kan som sagt bli förödande. För egen räkning då för trettio år sedan sökte jag mig adekvat vård på behandlingshem och var varken ett hopplöst fall eller omöjlig att hjälpa, vilket vårdapparaten också då präntade in i sina offer. Att jag tagit mig i kragen imponerade inte alls på socialtjänsten utan det gick mycket lätt att skylla mig för allt möjliga, bara av det faktum att jag haft iofs allvarliga problem… Dock utan att utöva våld mot varken mig själv eller andra.

Att ha sökt dess lösning och funnit den adekvat lyser med total frånvaro i umgängesrättsutredningen och partiskheten och fördomarna har man inom socialtjänsten vårdat med stort allvar och omsorg, för att trettio år senare inte kunna uppvisa en enda orsak att finna dem trovärdiga. (annat än i föreningen Sveriges socialchefer)…

I de flesta fall av fruktansvärda händelser har de skyldiga redan varit föremål för ”vård”. Att medicineringen och nonchalansen vid dess förskrivningar och blandningar är förödande i kombination med att man inte längre har någon som helst uppsikt över patienterna lämnar dessa ännu oftare labila individer åt sitt eget öde och det vill i dessa situationer och resultat inte säga så lite. Mediciner gör om personlighet och det på ett farligt sätt. Vare sig vi talar om skolskjutningar eller andra händelser så har de alla förövarna till övervägande delen varit föremål för medicinering. Dessutom kan ju alla se i efterdyningarna av en känd os-stjärnas självmord att vårdens ansvar för djupa depressioner tar de inte särskilt allvarligt på heller. De betydligt sjukare får ännu mindre uppmärksamhet och respekt. Att det lönsamma myntet har en prekär baksida talas det tyst om. Det är ju inte resultatet i den mänskliga massan man eftersträvar heller utan i räkenskaperna…

Hur åratal av totalitärt stöd till en vårdnadshavare med några enkla frågor kan smulas sönder i domstol, visar på en röta ingjuten i fundamenten hos socialtjänsten och även hos BUP. Att en revision av ständig skandalösa utredningar med lika förödande resultat inte kan få fortsätta. Om (det sovande) folket drabbas mardrömmar, så visar väl verksamhetens resultat sådana brister att det är beslutsfattarna som kan betraktas som redlösa. En utredningsapparat med så dålig träffsäkerhet och som måtte ha rekord i collateral damage kan bara fortsätta om ingen bryr sig.. Bykens Sverige ter sig blekt…

Ska vi tro reportaget och det är ju inte svårt, med tanke på vart den alternativa utredningen kom fram till, så saknar socialtjänsten självkritik även efter trettio år… Över hela perspektivet så framstår den ena myndigheten efter den andra som en ganska makaber kuliss. De teatrala möjligheterna till uppträdande missas inte av en sådan självutnämnd expert som Lotta Persson. Spelet är inget annat än ett justitemord och det utfört av en milt leende skådespelare utan verklighetsförankring.

………..

Kunde de göra detta 2013 så kan det ju inte vara någon omöjlighet att det skedde på 80-90 talet. De ljög lika bra då. Gjorde utredningar utan underlag, Bröt mot lagar och regler. Lämnade falska uppgifter och struntade i att följa upp relevanta tips och uppgifter. De blev dessutom påkomna och avslöjade och dömda för sitt fiffel men brydde sig givetvis inte om att korrigera sin verksamhet efter som vad sant och faktamässigt underlagt. De fortsatte som de gör 2013. Deras sak fann ingen grund i domstol heller och dess representant vårdnadshavaren lyckades göra parodi på sig i två förhandlingar och i den senare under blott tio minuter avslöja sitt hämndlystna oansvariga sätt.. Socialen fortsatte ändå trots skyhögt vite och en utredning BUP kunde kastat i soptunnan. Det gick dessutom söka socialbidrag för alla parters kostnader efter att ha förlorat stort i Länsrätt och Kammarrätt.. Socialen förnekar sig garanterat inte. Vilken av våra regimer ska sätta stopp för denna massaker som sker på barns och vuxnas bekostnad årtionde efter årtionde? Under en paroll av barnets bästa men som sällan och oftast inte är det..?

Du som undrar vem som ljuger och vem som talar sanning, kan ju fråga dig vem som har mest att förlora och därmed driver sin linje hårdast? Vem förstår dessutom minst. Den som växt upp i en förfalskad miljö och därmed aldrig ställt sig själv frågor om det som är den inpräntade ”sanningen”.  Allt som är så självklart kan ju faktiskt vara lögn, särskilt om inga frågor behöver ställas. En problematisk uppväxts konsekvenser kan ju faktiskt upphöra den dagen lögnen förlorar sin makt. Så vilket hotar mest sanningen eller lögnen? Vilket skadar mest? Sanningen eller lögnen? Sanningen och lögnen kan ju verka hota lika mycket, men sanningen botar en från smärta. Det är aldrig lögnens avsikter. Då kommer plågan fortsätta…

För hundrade gången säger de ”att de ska förbättra de metoder” som redan borde varit intrimmade, finslipade för att aldrig fallera…

Annonser

Om detta var du…

leave a comment »

.  _  .  _  .  _   .

Om detta var du…

Alla blir vi kanske någon gång anklagade för att vara orsaken och felet ska skyllas på oss, fäder.

Enligt vissa är det bara vi som kan göra tokigheter. Så enkelt det kan vara, bara man vill.

En del påstår att vi kan välja..

Ja de har aldrig hamnat i situationer där valmöjligheterna inskränks eller försvinner.

Se hur det gick i Sandviken med socialnämnd och rättsinstanser av polis och åklagarmyndigheter inblandade…

.

Om du hade varit ärlig, hade du fått hjälp.

Om du viljat ha mig, varför ljög du då?

Om jag behövde en vän, varför inte du?

Om min framtid kunde bli ljusare, varför kunde inte din?

Om du ville rädda mitt varför ville du inte rädda ditt eget?

Eftersom du allt mer fortsatte manipulera och dominera visade du,

att vårt förhållande bara var på dina villkor.

Du levde i en dröm av både skugga och ljus,

där du inte anade att de forna skuggorna avgjorde vart ljuset lös,

jag är ledsen att den inte passade vår gemensamma verklighet.

Dess mer hälsa jag vann dess mer hatade du den tappade kontrollen och behovet av dig.

Du ville att jag skulle må dåligt, så jag skulle fortsätta vara beroende av dig.

Du erbjöds professionell hjälp på samma ställe som mig, men det dög inte åt dig.

Du vågade aldrig erkänna hur rädd du var, ditt förakt skämdes du inte för,

trivdes du verkligen i kont-rollen?

Medan arkeologen i honom grävde sig ner till bortglömda men inte oviktiga ting,

sådde du fröet och började odla din hämnd.

Dina sanningshalter borde väl svida i din egen smala blick.

”De botar inte människor med guds kraft där…..”

Så jag fick ett mått på din grunda kärlek, jag fick ett mått på din tro.

Såg hur glaset du tömde själv tog all plats i vårt gemensamma bo.

Du delade ett oätligt bröd en bitter kalk kallade du klar och frisk.

Inte konstigt att vårt barn aldrig fann en tro, trots all tid i världen…

Du var säker på att lättöl kunde forma en framtida alkoholist.

.

Dina vänner tror att du är en god människa. De anser sig som du, särdeles speciella…

En perceptionsförmåga som ser drömmen om Israel och lyckas bortse från blodet som flyter,

kan nog inte skilja på gott och ont i andra sammanhang heller.

Omgiven av jasägare blir verkligheten helst, blott en förenklad och förklenande karta, i behändigt format.

Ordet blir kött med redan passerat bäst före datum.

Packat för att passa de gamla och egna vanföreställningarna och fördomarna.

Du bär inga goda nyheter, du saknar nytestamentlig tro, för den skulle tvinga dig förändras.

Inte så överraskande säga du efter ett långt liv ”alla dina män ha svikit dig”!

Så märkligt att du aldrig varit inblandad i dina egna förhållanden?

.

När du inte fick som du ville gav du dig på deras gemensamma lycka,

tänk att tvingas bli lik dig och inte ens få ett val?

En hjärtats tvingande omskärelse till oavlåtlig besvikelse och pekande skuld.

Du omskar ett oskyldigt barnaliv till bitterhet och samma besvikelser som du själv närde.

För att du skulle slippa, se, höra och känna skillnaden på lycka och olycka.

För att du aldrig fick ha en far när du växte upp, för kunde du inte uthärda ditt eget barns lycka över en egen pappa.

För att skaffa dig uppmärksamhet förgyllde du historiens kalla järn på ditt eget speciella sätt.

Vilket arv du lämnar efter dig, vilket erbarmligt dåligt sätt formar du någons framtid att bli lika bitter som din.

Att inte lära efterkommande vad som är rätt, välja själva, utan låta dem växa på falsk grund, som när som helst brister.

Är att plantera sin förödelse i sitt eget knä, aldrig anandes faran eller betänka priset.

Du skaffar dig uppmärksamhet och en offerroll på andras bekostnad. Ingen kan tro att du är jägaren..

En övertygelse som ständigt kräver nya offer måste det vara något fel på.

.  _  .  _  .  _   .

Att det sedan finns de som säger att PAS är ett påhitt?

En dålig fantasi? De har nog aldrig varit med, de kanske aldrig tittar sig i spegeln?

. . .

Written by CastoroPollux

8 mars, 2010 at 08:54

Svartsjuka är vanligt-

with 3 comments

vis ett kanske omänskligt monster. Jag är definitivt inte mycket för att tala om besatthet men i dessa fall är begreppet nära nog relevant. Svartsjuka formar på ett särdeles märkligt sätt omvärldsbilden hos den drabbade och styr all uppfattning i en negativ riktning. Att svartsjuka har med dålig självkänsla är mer eller mindre fastlagt och så länge den finns kvar som motor så finns inga chanser till förändring. Hur erhåller någon denna svartsyn på sig?

Det kanske kommer ur orättvis behandling. En förälder som hela tiden tar parti för det mindre av två syskon orsakar förr eller senare att den äldre inte bara ser sig förbigången utan konsekvent får skulden uppkomna konflikter. I värsta fall lär sig det yngre syskonet att utnyttja situationen till att vinna i alla situationer. Konsekvenserna för den förfördelade kan inte annat än utvecklas i negativ riktning.

Att hela tiden ta parti för den som utgör minst bekymmer eller den starkare är inget annat än en konsekvens av att de personliga problemen gör det till ett oöverstigligt besvär att försöka se någon annans. Med ett sådant urval av dels ”belöningssystem” för minst problem åt den starkare men åt den andre för tystnad gjuts varje barns återkommande förbiseende mer eller mindre fast i dess personlighet.

Svartsjuka kan bli manipulativ därför att varje situation som ter sig som ett inkräktande måste med särskilda medel säkras mot ett mycket större hot, förlusten. Dessa blir vanligtvis mycket kontrollerande och bevakande och skyr inga medel för att slippa obehaget. Hur de hotar för att hålla kontroll är väl överflödig information, men att de målar omgivningen i passande färger för sina syften är kanske en nyhet. Troligtvis är de djup brunn och en källa för att sprida förtal och skvaller efter tycke och smak allt efter önskemål. Åtminstone om manipulation har blivit en vana.

Att människor med låg självkänsla lätt blir ett offer för religion är väl sgs garanterat. En del hamnar någon annanstans och blir också där utnyttjade för den organisationens syften. Det kanske utgör en viss trygghet om än falsk att ex. veta vilka som är onda och vilka som är goda. Att vara på den goda sidan kan utgöra ett visst skydd mot kritik men pressade avslöjar de snart sitt inre.

En del finner faktiskt sin gud om de kan släppa sin stolthet för en stund andra kämpar än emot och lämnar konskvent en hel del offer i sina spår.

Svartsjuka ser bara det den vill se och är mycket tragiskt för den omgivning som befinner sig i dess brännpunkt. Anpassning är ett krav men hur länge orkar den andra med och till vilket pris?

Att som barn växa upp med ett faktum och en föreställning om en fader som försvann i samband med dess födsel kan lämna en hel del svårläkta trauman. Speciellt som det onekligen är svårt att förklara för ett litet liv och när än den verkliga förklaringen väl infinner sig så är den smärtsam för den övergivna mamman och dess barn. Kanske den därför undviks? Visst söker en människa i tidiga år drabbad, en bättre sanning en befrielse från, den de tvingas bära med sig och visst är de så innerligt väl värda ett bättre liv, än att ha växt upp med en tillvaro mer eller mindre uppfyllt av svek. Nog finns den gud som ömmar för dessa behov!

Med alla möjligheter till förändring på plats är det trots allt upp till människan att söka, tränga sig fram inför möjligheten att få lämpa av sig sin börda. Det är givetvis mycket svårare för den som känt sig eftersatt att skaffa sig det den vill. Villkoren är trots allt sådana, i annat fall blir människan bördans offer och dess slav. Då blir det en påminnelse av det förgångnas oavslutade trauma om svek, om en ny generation kommer hem och är glad över att träffat sin andre förälder. Glad över att ha en. Glad över att nästa gång träffa den igen. En naturlig känsla av glädje och bekräftelse får inga andra konsekvenser än vad salt har i sår.

– Svaret på varför manipulation förekommer kanske ligger i det otillfredställda behovets mekanik. Sinnet gör inget annat än väger alternativen. Är de få eller inte ens möjliga ligger frestelsen nära till hands att vrida sanningen närmare möjligheten att närma sig en eventuell belöning. Det är inte långsökt att anta att det utvecklas en förmåga att manipulera omgivningen när belöningarna anländer.

– Svartsjukan handlar om att kontrollera omgivningen inför ett faktum som är mycket mer än en hotande förlust.

– Det är ett ohyggligt ögonblick, att tvingas inse att för var gång du lyckats smälta isen mellan ditt barn och dig, så orsakar det en ny konflikt vid hemkomsten, där barnet tvingas offra barnasinnet därför att bitterheten mot alla odds kräver det. I det här ögonblicket upphör ofta relationens glöd av eget val eftersom priset är för högt att fortsätta.

Att som vuxen leva i denna korseld av krav, hot, kontroll och inte så oförblommerat förakt heller, blir ett oöverstigligt offer och med uppbackning av mer eller mindre likasinnande i kampen om ”ont och gott”  blir lätt den sansade, situationens första offer och för syftet lämpligen demoniserad… Annars verkar ju hela modellen ”ont eller gott” alldeles förfelad, missbrukad och rentav förfalskad enbart för sitt inskränkta syfte och det skulle ju avslöja dess användare långt mer än avsett! För bevarandet av gruppens gillande gäller det att mata rätt djur, fördomarna och de förutfattade meningarnas monster annars hotar kylan och det är det sista dessa vill uppleva. Villkoren för detta spel tas helst ur egna erfarenheter, självupplevda eller förlängningen av gruppens samlade ”skatt” integrerade i systemet.

– Den svartsjuke kan ju inte skjuta sig själv i foten för då är spelet förlorat. Skulle reglerna för gruppen överträdas och spelmarkerna ta slut siktar de förresten någon annan stans. Det finns säkert inte många val kvar i livet om man inte satt sig in i människors spel och har alternativ till hands, det borde kanske vara vårdens intentioner.

Att i detta läge tränga ett barn in i ett hörn och avtvinga det lojalitet är för det kontrollerande sinnet onekligen det minsta bekymret. För barnet är lidandet obeskrivligt. Att hamna i konflikt där lojaliteten hela tiden krävs sätter allt vad ett växande barns krav och behov av på trygghet ur spel. Acceptansen blir villkorad utifrån om föräldern är nöjd med responsen. Barnets välbefinnande är lämnat därhän till förmån för det illvilliga större barn som har fler verktyg och mera makt att sätta sina egna krav främst.

Den förtvivlade vänder sig givetvis till första instans för att få till stånd en lösning på problematiken. Upptäcker dock att här finns samma modell av föreställningvärld ”ont och gott” och har du redan varit en människa med problem är du redan uträknad. Ont eller gott innebär också ”bra eller dålig”. I den jordmånen kan vad som helst planteras. Psykologer och andra verkar inte utbildade i att förstå utan mer till att sätta samman tankemönster som passar deras föreställningsvärld och där finnas onekligen grogrund för plantor. Många till slut friande domar har visat på det sakförhållandet. De som aldrig gått till domstol är betydligt fler och dess orsak är socialens minst sagt ”egna” domsförfarande utan några större beviskrav. De har ibland inga större principer än vad en lynchmobb är försedd med.

– Detta samhälle skuldbelägger alldeles för ofta individen trots att det egentligen är bristerna i vården och omsorgen som är orsaken till att så mycket problem förblir.

– Alkoholisten får bära skulden för sitt missbruk, trots att det skjutit upp hur många behandlinghem som helst med inga andra intentioner än att tjäna pengar på andras problem. Nu är ju de flesta stängda men missbruket och problemen är definitivt inte mindre. Narkotikamissbrukaren är lika utsatt för samma tvång att bära sin skuld trots att de också varit lätta offer för affärsdrivande behandlingshem. De mindre nogräknade behandlingshemmet har i stort sett haft fria händer till att bete sig hur som helst och anklaga vem som för vad som helst. Det yttersta ansvaret för kontrollen vet vi idag var den satt och hur betydelselös och ofarlig den var. Idag är ”behandlingen” nerkokad från flera år till några veckor, resultatet och effekten av ett sådant minimalt ingrepp låter vänta på sig, men behöver säkert inte synas. Att bara erbjuda antabus eller motsvarande till missbrukaren kan lämna möjligheterna och valen till den som har minst av dem. Det säger betydligt mer om den rådande människosynen.

Märk väl att människor med kontrollbehov inte trivs bland folk som ställer frågor som benar ut fakta om det de berättar. De vill bara ha kommentarer som bekräftelse på mottagarnas och de egna fördomarna.

Mot detta kan inget annat än öppenhet ställas. Lägga fram fakta så som de är. Jag är inte så rädd av mig och skammen hör hemma bland lögnerna och där gnager den. Vad är bättre att locka fram ormen med ur mångas inre än ett bete, en åtel?

.

– Vi bär föreställningsvärldar inom oss och de kan var till hinder för att se vad som sker under ytan. Med ett liv mera format av att försöka glömma vad som varit undviker många av konsumtionens generation ens att bemöda sig om vad som verkligen händer. De är förståeligt nog redan trötta.

Written by CastoroPollux

18 februari, 2010 at 14:17

Minnen.. III

leave a comment »

Varning, en dikt om något verkligt grymt (PA(S)), men absolut inte bildlig.

Trycket kräver respons och resultat. Ger sig inte förrän svaret blir det förväntade.

Eller låt bli och läs om du inte förstått förut.

.

men alltid var det nåt

en enda vilja

rev och klöste i vårt,

hatet växte in

förgiftat stillastående

vatten,

någon smög kring i mörker

besviken,

full av gamla oförrätter,

oförsonlig,

svartare än natten,

ränker hellre tänkte,

rädd

för inre förändring,

för inre beröring,

för vattnets ringar

och rörelse,

resolut och bistert öde,

inget hopp i sikte.

Barnets förtroliga

längtan och vilja,

bittert dränkte,

fick inte ha

dessa tu heller,

så göds en besvikelses jord,

så sås ett frö,

en dröm om hämnd

får ersätta barnets sanna lycka.

Religion och tro görs till en klyscha

.

I ett förklarande riggat ljus,

står orsaken, skulden.

Bitterhetens svar är att anklaga

den som aldrig fick vara där!

.

Visst är den gedigen

lögnens sfär

Istället för att bjuda sina barn

trygghet, kärlek, elden dem förtär

priset för hat och illvilja

är högst ordinär

åtminstone för den

som i blint hat rätten beskär.

.

 Minnen IV

Written by CastoroPollux

9 februari, 2010 at 15:20

%d bloggare gillar detta: