castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Häxjaktens Logik

En länge väntad seger.

leave a comment »

.

En länge väntad seger.

En domstol i Gävle har gjort det som länge önskats i Sverige. Genomskådat umgängessabotage och illvillig påverkan på ett barn där man medvetet gått in  för att tala illa om pappan och sabotera umgänget på flera sätt, sedan länge benämnt PA och dess konsekvens PAS. Vilken lektion för inkrökta socialnämnder, som aldrig har tagit samstämmiga uppgifter på allvar. Köpt falska anklagelserna och ogrundade påståendena till sitt sviktande arbetsunderlag vars konsekvenser fått åtskilliga sinnen sönderslagna och förödda av det denna verksamhetsinriktning ändå kallat barnens bästa..

http://www.dagensjuridik.se/2014/01/hovratt-ger-pappa-ensam-vardnad-om-dotter-efter-atta-ar-mamman-har-saboterat-umganget#comment-32410

Sedan kan vi räkna med att inkröktheten som aldrig under årtionden lett till någon självkritik värd namnet kommer att befria den generationen av mörkersinnen från att förstå  eller erkänna sina misstag och den förödelse de lämnat i sina spår.. Ödelagda barnasinnen, ödsliga lekplatser, skrämmande skogar och hotande faror är dessa barns bröstmjölk och grötfrukost, allt i en anda av att skrämma dem för den andre föräldern. Om socialen någonsin vaknar ur sin sömn kan ju vara skrivet i stjärnorna. Ingen i verkligheten kommer troligt att märka hur de rättar till sina erbarmliga brister.. Prestigen är inget annat än det svartvita monster de vårdat i sina dokumentskåp.. Förnuftet är en främmande existens de hållit inspärrat i många år för att kunna sköta sitt jobb i bunkrarna… Medan godtycket har varit en en högt värderad domptör under föreställningarna. Fallet i Sandviken kanske klargör hur grova handskar man bär trots att yrket kräver finess och psykologiskt finlir för att inte begå grava misstag. Sandviken Fallet  Rädda Barnen från Socialtjänsten

.

Annonser

Uppdrag Granskning revisited ?

leave a comment »

 

https://thebananarepublicofsweden.wordpress.com/2013/09/15/uppdrag-granskning-revisited/ kan alla få sig en klar bild av hur Uppdrag Granskning efter sitt reportage om ”Eric” kan kallas ”Pedofilkramare”?

Trots att programmakarna gjort det arbete socialtjänsten borde gjort tycker alltså personer som bör ha sett den kvällens avsnitt att den utpekade ändå måste vara pedofil…. Något är onekligen sjukt med den webbplatsen och de skryter med att en av vännerna ska anmäla UG till granskningsnämnden..

För den som trots allt har förståndet i behåll inser ju att socialen begår grova övertramp med att handla som de gör och förutsätta att fadern är skyldig. Dessutom kunde övergreppen fortsätta…

Enligt nedan några utdrag av ovanstående länk och webbsidas innehåll. Mina kommentarer i fetstil.

”Efter att ha sett Uppdrag Gransknings partsinlaga i vårdnadsmålet mellan Sofia och Erik (som ännu inte är avgjort men vars utgång man börjar ana) samt läst de förhör samt utredningar som publicerats på Internet finns det bara en slutsats att dra. Sverige som samhälle är troligen bland de mindre jämställda i Europa. Landet, samhället och dess resurser är mansorienterade på bekostnad av barn och kvinnor som alltså intar en försvarslös position i de fall motparten är en man. ”
Alla vet idag som har några fungerande hjärnceller att socialen inte är mansorienterad. Den som skriver att den sett det aktuella UG-reportaget och missar vad som i programmet tonar fram kontrastrikt och relevant för flickans verkliga upplevelse måste ju var förblindad av hat. Att ha psykiska problem är heller ingen garanti för att de andra anklagelserna är korrekta heller. Att de faller utpekarna på läppen säger som alltid mer om dem och deras behov av att få utlösning för sitt eget förakt.
”sanslösa orättvisa uppmärksammad”.

Den sanslösa orättvisan är alltså att kvinnor inte får hjälp med sina anklagelser av bla UG. Ja då blir de hårda och oresonliga ordalagen förklarade och dess orsak bekräftade. Det kan givetvis finnas fall som borde undersökts. men sett till den stora blinda fläck som de som sett programmet ändå biter sig fast i tyder på egna problem än att Erik skulle vara en farlig pappa.. Alla borde dessutom undra hur sekretessbelagt material kan läcka ut på nätet. Något försvar för socialens agerande r det inte och mamman själv kan ju inte tänkas sig att pappan skulle förgripa sig på barnet.. Inte heller hjälper ju socialens bristfälliga och förödande utredning till att klargöra vad för makaber lek flickan lurats in i….
”Stack det så i ögonen att en socialtjänst faktiskt tog sitt ansvar även om det innebar att man gick emot en pappas vilja? För resultatet av partsinlagan blir onekligen att socialtjänster i än mindre omfattning tar sitt ansvar och skyddar barnen. De enda som tjänar på detta är män som begår övergrepp, är våldsamma eller annars farliga för sitt barns hälsa och utveckling. Är det dessa män som tv-licensen skall skydda? ”
Med rader som dessa och Uppdrag Gransknings skickliga utredningsalternativ att visa att Socialen tydligen grovt missat de verkliga skälen till flickans anklagelse är tydligen inget för ingrodda sinnen..
Skulle vi gräva djupare i det här så kan vi ju fråga oss varför barnens nogsamt präntade in dessa ord i flickan. Vems idé var det? Det kan ju tänkas att det fanns existenser som tyckte illa om pappan för att han hade psykiska problem. Det behöver ju inte betyda att han på något sätt är farlig inte heller incestuös. Det betyder i mångas sinnen istället att han är värd förakt och att bli en driftkucku. Det är en otäck värld och en synnerligen främmande kultur. Dock ser vi ju den i mobbingen och i pennalismens brunnar. Dessa människor har ju inga goda skäl att hålla på som de gör utan allt handlar bara om den egna skadeglädjen och bristen på verkliga intressen.

”Granskning ett av VÄLDIGT FÅ fall där socialtjänsten faktiskt har gjort en fristående riskbedömning (vilket de skall göra men i de flesta fall inte gör) för att hjälpa en psykiskt sjuk pappa som enligt uppgift från sin egen dotter i förskoleålder utnyttjar sitt barn sexuellt att få rätt i en pågående vårdnadstvist.”

De förfärliga exemplen på grav blindhet för de egna behoven kan ju tyckas avklädda allt som kan skydda synden. Vad i pappans psykiatriska diagnos bekräftar något av det som antyds i dessa rader? Dessutom har ju UG påvisat klart och tydligt med att spåra källan till flickans uttalande. Vad vi ser är alltså en mobbare och trakasserare som inte bryr sig om fakta eller tar hänsyn till vad andra kan förstå är en uppenbar förklaring. Dessutom kan vi förstå att socialen borde skydda flickan från förskolan istället men de har nöjt sig med en syndabock och gör likt mobbaren och trakasseraren samma underliga bedömning och är i det senare fallet djupt besvikna över att deras hat inte får utlopp i en bekräftelse.. Pöbelns andedräkt är rutten och påtaglig…

Det går ju heller inte komma ifrån att depressionsvården har de mest dystra resultat denna välden kan skåda. Behovet av att se efter vad som ändå måste vara fel med metoderna lyser med sin ständiga frånvaro och har gjort så i decennier. Ju svårare fall dess mer råkar dessa människor illa ut i vårdens maskineri också. Om deras förmåga med att ställa diagnoser skulle ställas mot resultaten i tillfrisknande skulle man ju kunna påstå att de inte vet vad de pratar om och inte heller är intresserade av goda resultat. Dvs tillfrisknande människor. Svåra problem går att bota och det går att göra människor medicinfria, dvs stabila utan preparat. Så varför är metoderna inom vården i en helt annan riktning? De skapar ju beroende, de skapar olust, biverkningar, gör konsumenter av patienter. Deras metoder tex ”el-behandlingen” gör ofta mer skada än nytta. Dessutom en attityd av att känslor ska man inte beröra och minnen inte bry sig om…

TheBananaRepublicofSweden

Efter att ha sett Uppdrag Gransknings partsinlaga i vårdnadsmålet mellan Sofia och Erik (som ännu inte är avgjort men vars utgång man börjar ana) samt läst de förhör samt utredningar som publicerats på Internet finns det bara en slutsats att dra. Sverige som samhälle är troligen bland de mindre jämställda i Europa. Landet, samhället och dess resurser är mansorienterade på bekostnad av barn och kvinnor som alltså intar en försvarslös position i de fall motparten är en man.

Många är de kvinnor som desperat har vänt sig till media, bl.a. Uppdrag Granskning i desperata försök att få denna sanslösa orättvisa uppmärksammad. Svaret blir alltid det samma, nej. Sådant håller de inte på med. I vart fall inte om anmälaren är kvinna. Istället väljer Uppdrag Partsinlaga.. förlåt..Granskning ett av VÄLDIGT FÅ fall där socialtjänsten faktiskt har gjort en fristående riskbedömning (vilket de skall göra men i de flesta fall inte gör)…

View original post 176 fler ord

Intressant om Psykopater

leave a comment »

.

Du är inte medveten om att kvinnor kan göra precis allt det? Att PAS är ett psykopatiskt beteende, för hur kan man i de värsta exemplen annars vara så grym mot ett barns känslor och uppfattning om en annan förälder? Att det i grunden finns avund och svartsjuka kan avslöja dess bas av dåligt självförtroende och en bristande förmåga att att acceptera sig själv.. Dessa har tidigt tagit existentiella beslut om sig själva som förr eller senare är och blir förödande. De tar varje chans att binda någon till sig på sina villkor, kosta vad det kosta vill. Uppmärksamhetstörsten är omfattande. Förutan den existentiella problematiken skulle ju förhållandena inte krasa och tiden efter inte bli ett växande helvete heller, varken för barnen eller andra. de blir blinda för andras väl och ser bara sitt eget.. Det är å andra sidan där hänsynslösheten och faktabristen lyser igenom. Den verkar också vara spridd..

Dessutom kan ju tilläggas att Uppdrag Granskning program om fallet ”Eric” verkligen klarlade skulden och vem som verkligen var skyldig. Om den saken rådde ju ingen tvekan. Ändå fortgår häxjakten på denne och hans psykiska problem är plötsligt en andra orsak till att socialen gjorde rätt som skyddar barn från övergrepp. Är inte visa känslor inför sitt barn väldigt naturligt? Är inte det ännu en förvriden beskrivning och ett karaktärsmord i vanlig social anda och kompletterat med en pöbels blodtörst..

.

TheBananaRepublicofSweden

Intressant läsning om orsaker till att kvinnor isoleras, misshandlas, förtrycks, rånas på allt och sedan smutskastas, ofta med hjälp av samhället : http://psykopat.brottsoffer.com

View original post

Rädda Barnen från Socialtjänsten…

leave a comment »

Rädda Barnen från Socialtjänsten…

Vi ser det i veckans UG, vi såg det i programmet om Sandvikenfallet, Bobby’s öde, Louise i Vetlanda.  Fallet Eric. Två syskonen I Marks kommun på Västkusten. Behandlingshemsskandalerna där socialtjänsten sänder utsatta ungdomar i vad som motsvarar gapet på glupande vargar, 5000 spänn per dygn och de behöver inte visa vad behandlingen består i och beskyllningarna kan hagla… Utan att något sker med driften.. Med sådana skandaler synes oförmågan vara den största tillgången med om förmågan varit det knappast hade gett dem en chans att komma i närheten av så fullständigt göra parodi på social verksamhet och ställa till med mer skada än nytta.. Fast det är klart om kronan på verket skall vara föreningen Sveriges Socialchefer då krävs tydligen inget annat än verklighetsfrämmande svammel…

Jämför man med matindustrin så är numer salmonella fullständigt normalt i branschen och över landsgränserna. Tydligen får inte skandalernas täthet eller allvar någon större uppmärksamhet på socialtjänstens omhuldade verksamhet heller. Det verkar som hjulen bara ska rulla oavsett vad de krossar och maler i sin väg… Med så lite fakta och föredragande infama historier, fantasier och beskyllningar slår de för vart år ett makabert rekord i terror under namn av att vara verksamhet..

Inte ens för trettio år sedan behövde någon bedriva behandling och ändå slängde kommuner och landsting gladeligen in oanade offer i verksamheter som så fullständigt saknade tillsyn, som utan omsvep, undersökningar eller faktaunderlag kunde anklaga vem som helst för vad som helst och komma undan med det.. Då tjänade de blott 1018 spänn per dygn men det var ju inte fy skam det då heller.. 31 000 i månaden för att göra ingenting annat än slänga ut dem som blev besvärliga, dvs ville ha hjälp.

Då på den lika skandalösa tiden berättade Socialstyrelsens chef sådär i förtroende för att försöka motivera en ny anmälan. ”Det finns massor med anmälningar mot det behandlingshemmet”. Ord kan ju vara bevingade, dessa saknade allt som tänkas kan för den stol det representerade. Behandlingshemmet hade de högsta lönerna i länet OCH den största personalgenomströmningen. Att de fick kalla sig behandlingshem är obegripligt. Det existerade ingen vård, ingen terapi annat än arbete (?), konflikter frodades mellan de behövande. Personalen var helt ovetande och ibland medveten men det gjordes ingenting. Efter flera år kom det fram att stället ifråga lämnat grava beskyllningar i socialens journaler. Beskyllningar som de senare inte kunde står för ens….

Idag kan du väl mäta engagemanget i antalet lyxåk parkerade utanför etablissemangen.. Räkna på du får du se..

Sedan kan ju tilläggas att det finns eller åtminstone fanns justa ställen med adekvat vård. Ändå står skräckexemplen på kö för att nå media med halsbrytande beskrivningar av hur nonchalans kan bekosta tvivelaktiga institutioner..

Socialstyrelsen har omvandlats till IVO och tråkigt nog bantats i den lönsamma förvandlingen som utvecklingen nu tillhör…

Förkovra sig i socialens övergrepp kan den vetgirige göra i Häxjaktens Logik.

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

leave a comment »

.

Fördumsfull i socialtjänstens försorg.

Jo jag vet att det är stavat annorlunda, men det klär ju en organisation som borde kunna bättre efter typ trettio år i branschen, för utsatta barn. Om någon tycker deras verktyg är både oslipade och trubbiga så beror det på att de aldrig verkar vårda dem…. Utredningar som är slaktade på all vettig substans. Halsstarriga attityder försvarar obildade slutsatser i underlagen. Dessutom har de ytterligt svårt att se nyktert på verkligheten så som den ter sig, för alla dem de bryr sig så mycket om.. Varje skandal borde ju bli och vara en baksmälla, men vad för medel man nyttjar för att slippa känna eftertankens kranka dunkande blekhet kan vi ju alla undra som inte lever detta bunkerliv..

Alla som såg Uppdrag Granskning den 4 September 2013 kan vara vissa, skrämda och övertygade om på hur lösa boliner socialtjänsten kan bygga och kalla det verksamhet och regelrätta undersökningar utan att det tillnärmelsevis kommer i närheten av sådant. Dessutom krönt med en paroll ”Barnets Bästa”. Det ger ju verksamhetens alla krumsprång och oegentligheter den fernissa denna kostsamma organisation ändå kräver. Att socialtjänsten enträget producerar skandaler, krossade livsöden i form av utsatta barn, föräldrar och ibland döda ungdomar verkar inte leda till någon större uppmärksamhet hos dem. Inte heller verkar det leda till arbetsmetoder som har med fakta att göra. Att godtycket råder och att socionomutbildningen stigit många åt huvudet kan inte omgivningen ta miste på heller. De leker utredare domare och bödlar utan att ett enda uns av kunskap eller verklighetsanknytning.

Socialen kan väl inte annat än konstateras ha drabbats av masspsykos. De olika mord och mänskliga katastrofer som ändå sker kommenteras på bloggarna. Det var min någonstans.

Angående detta och uppdrag gransknings reportage om falska beskyllningar så kan vi ju se varför socialen inte kan presentera annat än utredningsmässiga katastrofer. Med en ordförande i Föreningen Sveriges Socialchefer som inte kan skilja på fakta, fiktion och sina fördomar, så kommer garanterat fler barn och föräldrar råka illa ut. Att kalla det katastrofala resultatet för olika arbetsmetoder när nu misstankarna och ett eventuellt åtal var nedlagt, ger vid handen att alla konklusioner om ärendena man bereder får plats i ett nötskal.

Den godtycklighet som drabbade pappan drabbade också mig och allt var kusligt självklart med en logik som inte kan kallas annat än häxjakt. Att det skedde för trettio år sedan och att inget, absolut inget hänt inom socialens verksamhet, som skulle minska felmarginalerna kan sgs varenda medborgare förstå.

Att denna instans inte heller förstår de verkliga farorna visar också detta. Hur en arbetsgivare som de ansvariga kan kalla det verksamhet och ändå presentera skandaler inom alla sina verksamhetsområden får sin förklaring. Det finns alltså en förening som verkar förankrad i en bombsäker bunker, bestående av Sveriges Socialchefer och de kan alltså inte skilja sanning och lögn ens…

Att hamna i klorna på vården är heller inte lätt. Ju sämre en person mår dess mindre hjälp får de. Dessutom har ju verksamheten slimmats och reducerats till stängda dörrar och låsta fönster. De som kunde finna ett andningshål ifrån den personliga pressen får klara sig på egen hand och det kan som sagt bli förödande. För egen räkning då för trettio år sedan sökte jag mig adekvat vård på behandlingshem och var varken ett hopplöst fall eller omöjlig att hjälpa, vilket vårdapparaten också då präntade in i sina offer. Att jag tagit mig i kragen imponerade inte alls på socialtjänsten utan det gick mycket lätt att skylla mig för allt möjliga, bara av det faktum att jag haft iofs allvarliga problem… Dock utan att utöva våld mot varken mig själv eller andra.

Att ha sökt dess lösning och funnit den adekvat lyser med total frånvaro i umgängesrättsutredningen och partiskheten och fördomarna har man inom socialtjänsten vårdat med stort allvar och omsorg, för att trettio år senare inte kunna uppvisa en enda orsak att finna dem trovärdiga. (annat än i föreningen Sveriges socialchefer)…

I de flesta fall av fruktansvärda händelser har de skyldiga redan varit föremål för ”vård”. Att medicineringen och nonchalansen vid dess förskrivningar och blandningar är förödande i kombination med att man inte längre har någon som helst uppsikt över patienterna lämnar dessa ännu oftare labila individer åt sitt eget öde och det vill i dessa situationer och resultat inte säga så lite. Mediciner gör om personlighet och det på ett farligt sätt. Vare sig vi talar om skolskjutningar eller andra händelser så har de alla förövarna till övervägande delen varit föremål för medicinering. Dessutom kan ju alla se i efterdyningarna av en känd os-stjärnas självmord att vårdens ansvar för djupa depressioner tar de inte särskilt allvarligt på heller. De betydligt sjukare får ännu mindre uppmärksamhet och respekt. Att det lönsamma myntet har en prekär baksida talas det tyst om. Det är ju inte resultatet i den mänskliga massan man eftersträvar heller utan i räkenskaperna…

Hur åratal av totalitärt stöd till en vårdnadshavare med några enkla frågor kan smulas sönder i domstol, visar på en röta ingjuten i fundamenten hos socialtjänsten och även hos BUP. Att en revision av ständig skandalösa utredningar med lika förödande resultat inte kan få fortsätta. Om (det sovande) folket drabbas mardrömmar, så visar väl verksamhetens resultat sådana brister att det är beslutsfattarna som kan betraktas som redlösa. En utredningsapparat med så dålig träffsäkerhet och som måtte ha rekord i collateral damage kan bara fortsätta om ingen bryr sig.. Bykens Sverige ter sig blekt…

Ska vi tro reportaget och det är ju inte svårt, med tanke på vart den alternativa utredningen kom fram till, så saknar socialtjänsten självkritik även efter trettio år… Över hela perspektivet så framstår den ena myndigheten efter den andra som en ganska makaber kuliss. De teatrala möjligheterna till uppträdande missas inte av en sådan självutnämnd expert som Lotta Persson. Spelet är inget annat än ett justitemord och det utfört av en milt leende skådespelare utan verklighetsförankring.

………..

Kunde de göra detta 2013 så kan det ju inte vara någon omöjlighet att det skedde på 80-90 talet. De ljög lika bra då. Gjorde utredningar utan underlag, Bröt mot lagar och regler. Lämnade falska uppgifter och struntade i att följa upp relevanta tips och uppgifter. De blev dessutom påkomna och avslöjade och dömda för sitt fiffel men brydde sig givetvis inte om att korrigera sin verksamhet efter som vad sant och faktamässigt underlagt. De fortsatte som de gör 2013. Deras sak fann ingen grund i domstol heller och dess representant vårdnadshavaren lyckades göra parodi på sig i två förhandlingar och i den senare under blott tio minuter avslöja sitt hämndlystna oansvariga sätt.. Socialen fortsatte ändå trots skyhögt vite och en utredning BUP kunde kastat i soptunnan. Det gick dessutom söka socialbidrag för alla parters kostnader efter att ha förlorat stort i Länsrätt och Kammarrätt.. Socialen förnekar sig garanterat inte. Vilken av våra regimer ska sätta stopp för denna massaker som sker på barns och vuxnas bekostnad årtionde efter årtionde? Under en paroll av barnets bästa men som sällan och oftast inte är det..?

Du som undrar vem som ljuger och vem som talar sanning, kan ju fråga dig vem som har mest att förlora och därmed driver sin linje hårdast? Vem förstår dessutom minst. Den som växt upp i en förfalskad miljö och därmed aldrig ställt sig själv frågor om det som är den inpräntade ”sanningen”.  Allt som är så självklart kan ju faktiskt vara lögn, särskilt om inga frågor behöver ställas. En problematisk uppväxts konsekvenser kan ju faktiskt upphöra den dagen lögnen förlorar sin makt. Så vilket hotar mest sanningen eller lögnen? Vilket skadar mest? Sanningen eller lögnen? Sanningen och lögnen kan ju verka hota lika mycket, men sanningen botar en från smärta. Det är aldrig lögnens avsikter. Då kommer plågan fortsätta…

För hundrade gången säger de ”att de ska förbättra de metoder” som redan borde varit intrimmade, finslipade för att aldrig fallera…

Socialtjänstens Häxjakter på män fortsätter 2013.

leave a comment »

.

Socialtjänstens Häxjakter på män fortsätter 2013.

(detta inlägg rör också fallet ”Eric”)

Uppdrag Granskning har exemplet i raden av många, som visar att på socialtjänsten råder godtycket och fördomarna trots den gedigna ”bildningen”. De drar slutsatser efter önsketänkande och misstankar utan att ha något särskilt underlag för sina anklagelser. Att själv ha drabbats sedan trettio år tillbaka och se hur social verksamhet verkar bedrivas i djupa bunkrar långt ifrån praktisk och upplysande kontakt med verkligheten, så plitar man idag på gammalt kärt maner ihop anklagelseakter som saknar verklighetsanknytning i allmänhet och sanningsunderlag i synnerhet. En sådan prekär uppvisning på fatala grundläggande brister i utredningsmaterial speglar väl en verksamhets hela själ.

Godtyckligheten och metoderna lämnar verkligen mycken förvåning för den som förväntar sig att man skulle följa regler och lagar. För egen räkning låtsades man hålla på med en paragraf 33 utredning rörande skydd av barn. Att det aldrig var frågan om en visade sig vid Länsstyrelsens utredning. Det fanns inget underlag. Dessutom gjorde man utredningen per telefon vilket också är emot regler. Sådant ska ske skriftligen.

Dessutom hade behandlingshemmet ifråga förmodligen lämnat ut sjukjournaler, tillskansade under förespegling om hjälp,  kommit med grova falska anklagelser, vilka fanns återgivna i socialens journaler, som de från behandlingshemmet senare inte ville stå för inför Länsstyrelsens utredning.  Fällningen av Länsstyrelsen för sitt smutsiga jobb var klar. Att detta använts mot pappan under umgängesrättsutredningen eller de falska anklagelserna togs inte in som faktor som alltså skulle förändra hållningen, situationen och deras arbete. Det visade bara på det bedrägliga i att bara bekräfta sina redan fastslagna fördomar. En hur lång lista som helst får inte dem att undra över anmälarens motiv? Kanske de redan från början kunde frågat varför denna person skaffade barn med en så förfärlig person? Ingen logik passar fördumsfullt tänkande så som häxjaktens. Förfärliga människor gör i tjänsten förfärliga slutsatser utan att fråga sig om grunderna för deras agerande kan vara korrekta.

Sedan är det ju så att när inte de ofta förekommande anklagelserna om incest övergår  i andra så borde väl en socialtjänst bekymrad över barnens bäste börja undra över att anklagelserna radas upp i en lång lista av karaktärsmördande slag och fylld med attribut. Dumheten är det ingen hejd på i alla fall. Män var iaf då djur vilket för tiden väl kan anses betryggade för att inga fel begåtts. Det gör de bara av den som har något fult spel för sig men det fattar tydligen inte de lågutbildade socionomerna… Att fem år senare göra parodi på sin sak i Länsrätt och Kammarrätt kan ju vara en vink om godtyckligheten och de skriande faktabristerna som tydligen saknas i det omhuldade verksamhet de kallar sitt arbete med barnens bästa.. Att på 15 minuter klargöra sitt gift inför sittande rätt och sin totala brist på ansvar som vårdnadshavare kan ju verka som att socialtjänsten behöver sätta sig i skolbänken igen. Har de inte under flera år gjort sig en enda fråga om relevansen blir det ju för barnen och andra inblandade en förfärlig resa att växa upp. Att skrämma barn för en far som inget hot utgjort alls är en makaber uppvisning i socialt missanpassad verksamhet..

Så är det en häxjakt du önskar så står tydligen trettio år senare socialtjänsten godtyckligt och beredvilligt till förfogande….

Av programmet att döma verkar ”språkutvecklingen” hos barnen ha skett i och under dagverksamheten… Det är väl den man ska undersöka. Där verkar bristerna i tillsyn och daglig verksamhet breda ut sig.

Föreningen Sveriges Socialchefer måste utredas. En ordförande som Lotta Persson borgar tydligen inte för några förbättring i rättssäkerhet utan att häxjakterna kan fortgå på så lösa boliner som bara dumheten kan odla. Ett sådant sammelsurium av vansinnigheter kan ju inte få fortgå. Dock blir det ju fullt förståeligt varför inget har hänt på trettio år.

Sparka Lotta Persson!!! En sådan inkompetens kan inte få fortsätta prägla en socialtjänst full av rättsövergrepp och utsatthet.. I det aktuella ärendet fortsätter den grava och underliga miljön på dagis… Så barnets bästa är långt borta från socialtjänstens händer och förstånd.

Socialtjänsten har iaf lyckats med en sak. Gett skvallret tabloidens ansikte och gjort utredandet till en barnlek..

Written by CastoroPollux

4 september, 2013 at 21:17

Genusfolket vilka kan de vara?

leave a comment »

Papparättsrörelsen for dummies: Vad är PAS? – Genusfolket.

Vilka är PAS förespråkarna frågar sig denna bloggare. Ja ögonvittnes beskrivningar av PAS-offer tål de inte utan avfärdar konsekvent. Aningslösheten och de egna önskningarnas totalitära brist på reella fakta kan anses total.

Som sagt någon debatt om de verkliga fasorna, de verkliga problemen försiggår inte. Att det inte gagnar barn att förneka faktum är givetvis ett problem och i växande. Dumma och korkade männsikor behöver inte fakta för sina teser utan lösryckta citat. Helst med våld dragna ur sina komplicerade sammanhang. Blott ögnade igenom i en hastig genomläsning huggande på första bästa bete. ”It takes one to know one” Det enda viktiga med det smala perspektivet är bekräftelsen på den förutfattade meningen och kontexten det tagits ur har försvunnit i fjärran som ogrukbart för de uppsatta målen att hitta del fel man ville ha.

Så denna fick inte bli publicerad heller…

castoropollux 28 maj 2013 kl. 15:46 · Svara

Din kommentar inväntar granskning.

Det är då garanterat säkert att de föräldrar som ägnar sig åt PAS också var svåra att leva med i och under förhållandet. De gav säkert aldrig utrymmer för tvåsamhetens villkor utan ville alltid ha förhållandet enbart på sitt sätt hur omöjligt det än kan te sig. PAS har sin grund i dålig självkänsla och ett flertal tyngande existentiella beslut och problem. De skulle aldrig annars kunna bortse från konsekvenserna för barnet i sin taktik att uppnå hämnd och skapa förlust genom att tvinga bort barnet. Dessa människor är ofta själv barn i sin roll och dikterar villkoren och uppfattar världen som barn gör. Frånvaron av bevis och förekomsten av verklighetstrogna beskrivningar utan reella fakta är deras ständiga följeslagare. PA och S som i syndrom skapar en skada där den drabbade snart inte kan skilja på rätt och fel och där tom sanningen hotar den ofta bräckliga grunden. Dessa barn får ofta ADHD-stämpel pga av sin av all trygghet och tillit undanröjd redan barndomen.

Så hur förklara att det inga vilda fantasier är att PAS är en grym verklighet?

Min egen uppväxt kantades av dessa premisser, förödde min barndom, förstörde hela min skolgång inklusive gymnasium och visst hade det varit lätt att tro att pappa var skyldig till allt som gått fel eftersom han var alkoholist. Det tog till ungdomens slut att inse att det var min trygghet och tillit detta spel kostade och allt det berodde på var en vuxen människa som inte vill lösa sina egna problem och konsekvent skyllde på andra. Detta var givetvis en människa min mamma som själv svikits djupt tidigt och som behöll sina bördor själv och trots att de växte och blev allt tyngre aldrig kom till skott och fick tröst och utlopp för sin utsatthet. Du vet väl hur barn känner sig som kommer med sin oro men där föräldern motar bort eftersom det väcker deras egen. Du vet väl hur barn känner sig som aldrig får svar på några frågor, som ständigt viftas bort och förpassar sin vånda och smärta till glömskan eftersom ingen ser den.

Det skulle dröja tills jag själv blev pappa och separerad med barn. Se historien upprepas på nytt och förstå vem jag levt med. Innan jag stötte på begreppet PAS. Då hade jag -78 slutat med mitt missbruk, drabbats av panikångest, depression. Efter 3.5 år insett att vården inte hade någon hjälp, men hånats folk som inte trodde på att bearbeta sina personliga kriser(?), de arbetade trots allt i vården (?) och dess riktning sedan dess förklara Ola Gäfvert som en djupt förankrad lag 30 år senare. Jag hade alltså av mer eller mindre tillåtna och förbjudna medicinblandningar blivit ännu sjukare och sökt hjälp och lyckats hitta adekvat hjälp utanför. Vid denna tid var jag snart medicinfri och åt inte ens barbiturater. Så vad tänker en människa som nyss blivit far, inga tankar har om att klara fadersrollen med panikångest som innebar att han knappt kunde ta hand om sig själv. Jag deltog under permission i förlossningen, fick låna behandlingshemmets bil för permissioner varannan helg och gjorde underbara framsteg i terapin och på hemmaplan var det mat och blöjor och fler och fler leenden. Det etablerades en kontakt. En stolthet och bekräftelse växte fram och fadern med sin nya insikt, sitt nyöppnade känsloliv var mycket mera lyhört för sin omgivning, som för sig själv. Vad som grumlades var den stigande besvikelsen över hur min självständighet växte och hur beroendet till partners minskade. Det var ju inte min upplevelse utan tonade fram ur dennas allt mer växande misstro mot allt som lyckades och gav framgång i terapin. Fick åka på maraton.

Så vad tonade fram allt mer! De egna problemen och den egna fasaden krackelerade och brast. Utbildningen för partners på behandlingshemmet med hopp om att också denna skulle se att det fanns hjälp för allt, lämnar snart etablissemanget med orden ”de botar inte människor med guds kraft”. Givetvis hade denna fått underteckna ett avtal om tystnadsplikt, men det skulle det inte visa sig så noga med. Inte heller att innan förhållandet tog slut stjäla ett gammalt läkarintyg från inskrivningen. Uppbrottets tid hade ju inletts med domslutet om behandlingshemmets ogudaktighet. Vem som var feg och rädd kanske kan utrönas. Att jag själv bar en blygsam tro utan allt detta förakt för allt och alla som inte passade en smal insikt, renderade ju min person en allomfattande kritik och omdömen som att vara ”djävulens verktyg”. Gud är enligt min mening förhållandevis god, de dummaste och mest inkrökta kan denne inte göra mycket åt de trivas ju med likasinnade och släpper inga frågvisa in.

Jag tror mig veta vad som driver dessa människor och vad som får dem att bete sig som de gör. De har inte mycket att hålla fast vid och barnen blir något av deras sista utpost. Den enda som inte till slut ska överge dem. Rädda är de och förblindade av egna besvikelser ur sin uppväxt. Givetvis kontamineras deras sinnen tvärs igenom föräldra-/vuxen-/barn-rollen bara av det skälet att ingen tillåtit dem sluta spela spelet och förvrida sina liv för att få uppmärksamhet. Offerkoftan är det enda som värmer dem och de fryser in i märg och ben, men vågar sällan eller aldrig erkänna det. De fortsätter sin sejour och visar sig aldrig kunna utgöra det stöd de borde vara för sina barn eftersom de inte fått det de aldrig vågat fråga efter och följaktligen inte har något att dela med sig av. Därför beläggs de behövande barnen med skuld var gång de söker trygghet och tröst, därför anklagas den ”frånvarande” föräldern som orsaken till de flesta problemen. Det kan gå så långt att denne pappa även i barnets vuxna liv får samma förklaring slängd i ansiktet, ändå utgör ju den åsikten det bästa beviset på avsaknad av mognad, där det blir så lätt att skylla på den som inte var med och som de ofta motat bort med hemska och otäcka beskrivningar. Bristen på vuxenansvar sätter sig djupt i dessa barn och de ser aldrig hur modern faktisk kunde fyllt detta hål med trygghet, intresse, tröst och värme istället.

När min egen livskris malde som värst var skuld en stor och avgörande faktor. Att känna skuld för vad jag inte fått, att jag blivit vad inget barn skulle vilja, att mina föräldrar aldrig hade särskilt mycket att dela med sig av, att någon stimulans aldrig förekom, att något intellektuellt utbyte aldrig förekom, beror ju på att det som är grunden i form av stimulans och acceptans var som bortblåst. Att aldrig bli sedd, bekräftad som barn är förödande. Att påtvingas åsikter att tvingas ta ställning är ju bara fortsättningen på den beklagliga bristfälliga miljön. Det finns ett syndrom. Parental Alienation beskrivs redan på 40 talet. Att det kunde vara riktigt skadligt under sina värsta betingelser upptäcktes med den forskning man senare inledde. Vartill Gardner säkert bidrog med en hel del. Att det var och är smärtsamt att lämna detta tillstånd är som en ny förlossning ur barnets perspektiv. Att plötsligt kunna andas syre, att få respons på sina behov och att börja höra, se och uppfatta en förut okänd värld är en sensation om känslolivet varit dött och inaktiverat. det finns oerhört många positiva beskrivningar av vad som hände i adekvat terapi och under verkligt mänskligt intresse att bota, läka och hela från ett traumatiskt liv.

Som sagt jag hade levt i PAS innan det av mig upptäcktes som ett begrepp, eller att jag krånglat mig ur livslång vånda och trauma orsakat av beklagligt nog rädda föräldrar och att det sedan länge utförts forskning och jag kan säga att allt jag redan visste kände och upplevde bara bekräftades i beskrivningarna. Då var jag redan stämplad som farlig och gärningsman, först efter förhållandet (?) jag avslutade(?) i alla möjliga sammanhang trots att jag aldrig gripits av polis, inga lägenhetsbråk, tvångsvårdats eller omhändertagits av någon. Falska beskyllningar fanns av mer eller mindre nogräknade behandlingshem, de fanns ju även på min tid. Då fick de bara 1018 kronor per dygn, Idag får de i den bristande konkurrensen betydligt mer för att göra ingenting än köpa dyra bilar till sig själva.

I övrigt kan jag bara hänvisa till min egen Häxjaktens Logik. En förfärlig beskrivning av hur socialen i Jönköpings kommun betedde sig och hur lätt det var att förvanska någon liv där och hur aningslösa och fördomsfulla man kan vara. Jag hade ju önskat att det var lögn och dålig fantasi men vårt barn fick samma uppväxt, samma problem med sin omgivning som jag och alla blundade för det uppenbara. Ingen trodde på en fd patient och fd missbrukare och om uppväxten var jobbig så vart det nyfunna livet och verkligheten betydligt värre med alla sinnen vidöppna. Dessutom vart plågan att se sitt eget barn tappa glädjen och bindas in i obearbetad sorg en mardröm utan like. Jag lider idag av ptsd istället och anser att den som förnekar PAS som ett begrepp begår avgrundslika misstag bara på sin okunnighet om vilka spel människor är beredda att spela för att slippa ta itu med sina egna problem. Satsar allt på ett kort och förlorar hela leken…

Dessutom fälldes kommunen på flera punkter, av Länsstyrelsen, men tuffade ändå på i samma anda? Dessutom gjorde ”sanningssägaren” parodi på sig själv i två domstolar. Förlorade i Länsrätten bara av det skäl att försöka övertyga rätten och bortse från det faktum (?) att den obehöriga BUP hade gjort ett grundligt jobb i att missa det väsentliga och stod till 100 % på hennes sida. Det är så man förlorar i ännu en instans om man är riktigt sjuk och ändå uppbär socialens stöd och de kan ju inte vidkännas att de bygger en stor del sin verksamhet på falska anklagelser och fördomar, okunnighet och ovilja.. Det är så man ådöms väsentliga viten och skyddas av en enögd socialtjänst som uppenbarligen låter skattebetalarna stå även för de mest falska fioler.. Tillika överklagades denna dom till Kammarrätten som inte hade några som helst svårigheter att avvisa och tilldöma än mer kostnader och inte ens tillbakadragandet renderade någon befrielse från den notan. Det är så formulerat i domslutet. Så varför fortsätter socialen denna parodi på verksamhet? Varför tillåts ännu ett barn misslyckas med allt under sin uppväxt och i vuxen ålder stå utan utbildning..? Resulterande i tidig debut, dåligt sällskap, skolk, missbruk och kriminalitet… Det är då lätt att räkna ut varför det blev så. Parental Alienation drabbar barn med synnerligen olika konsekvenser och får resultat efter den blinda förälderns allra värsta önskemål och enda förklaringen ska vara att det är pappans fel…. Han som inte ens fick vara där vars roll beskrevs som ett monster..

Du kan säkert finna fog för att inte tro min beskrivning. Jag kan ju bara ana vad som fattas för att missa det väsentliga. Det är ju en sensation kanske att påstå att det finns vägar ut ur svår sjukdom. Jag är ju säker på att tusentals människor fåtts att tro att det inte finns hopp utan bara piller och att svälja den värsta förtreten med hopplösheten och bara bita ihop. Det finns mycket brister i vårt samhälle mest beroende på att vinstintressen tagit det förnuftigas plats. Det gäller vården, kosten, behandlingshemmen, SIS ja hela vår tillvaro. Att de icke patenterades svaren på alla problem blir billigare och bestående måste ju bekämpas av de som förlorar detta spel. Det har de gjort länge. Det nästintill året jag fick adekvat vård och behandling gav mig livsnödvändiga verktyg att hantera verkligheten. De saknade jag från början. Dessa räckte givetvis inte till i den orättvisa kamp som socialen och andra bedrev sedan bedrev. Smärtan hos Sandvikenparet gick inte ta miste på. De var ju ändå två trygga individer med två lyckliga och oskadade barn. Det vart det ändring på. Dessutom närvarande föräldrar och vänner. I den sitsen var inte jag med åratal av depression och dessutom senare panikångest. Vilket ju var självklart. De flesta som drabbas har haft svårigheter att hävda sig. Det är säkert något som offrats för att en förälder eller två tagit mycket mer plats än de borde i sitt barn sinne.

Min släkt hjälpte inte mig med något. De var ju å andra sidan grunden för hur det blivit så, det är väl självförklarande. Att socialen blev en maskin att krossa människor under visades i Sandviken. Kompletterat med vansinniga utredare, åklagare såväl som häktesvistelsen ”on a quest in space”. Det är inte undra på att falska anklagelser är svåra att ge ett erkännande med sådana självutnämnda proffs säkra på skuld. Det är fördomar och en knäckt individ som leder till bevis inte fakta. Det är en Häxjakt.

%d bloggare gillar detta: