castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Länsstyrelsen

Kritiken mot Dokumentären ”Den Fastspända flickan”.

leave a comment »

.

Kritiken mot Dokumentären ”Den Fastspända flickan”.

Vårdapparatens piruetter för publiken kan anses inövade och slipade.

Det finns ju ingen som kan påstå att det aldrig är så galet som någon skulle vilja påskina. Tyvärr kan nog faktum vara att att det är betydligt vanligare än vad man vill tro. Den som inte undrar varför SIS beklagar sig över patientklientelet de borde ha hjälp till men istället beskyller dem för att ”ingå pakter” kommer ju aldrig förstå vad god behandling skulle kunna vara och köper säkert de mest flagranta påhoppen som acceptabla förklaringar. Så fatalt kan det ju vara med kritik att den inte ens kan förstås. Fast det kan ju förklara varför det finns sådant intresse för att hålla människor i okunskap. Det blir lönsammare då… Ett tema som tex vården köpt med hull och all otäck behåring.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sr-dokumentaer-om-psykvarden-foerde-lyssnarna-bakom-ljuset-5811

Inlägget på Dagens Samhälle ska ju ge sken av att vara seriöst och det är ju bra på sätt och vis att man vill ge ett sådant intryck. Det kan ju en vårdinstans behöva. Särskilt som också den gjort till en vana att skylla de dåliga resultaten på patienterna. Skulle vi dra detta till sin spets skulle fler anmälningar se dagens ljus och fler skandaler komma i dagen. Många är dock för uppgivna och drabbade av denna s.k. vårdkonsekvens att de dåliga resultaten får oftast patienterna bära skulden för trots att det sällan är så.. Den ”professionelle” Gefvert banar i alla fall vägen för vad som kan genomskådas i många och vanliga omdömen. Dessutom hur lätt det kan vara att driftsätta en lönande industri och inte ha grundläggande kunskaper. Vi vet väl alla att ta körkort inte nödvändigtvis innebär att åkturen blir trygg eller säker.

Fast det framgår ju snart att seriositeten inte alls kan vara genuin. Tvärtom är attityden som i depressionsvården. Patienterna ska skylla sig själva och de ansvariga kan tillskriva patientgruppen vilka egenskaper som helst. Det är bara situationen som avgör inte ansvaret eller allvaret. Lika bortblåst är det egentliga intresset för eller kunskaperna i att bota.

Hon är vid sina sinnens fulla bruk”. Säger Gevfert apropå tilltaget att skriva ut Nora och mena att hon klarar sig på egen hand i eget boende. Detta sedan hon försökt ta sitt liv?  Det kan ju tyckas otydligt att det är för att straffa Nora som utskrivningen sker. Gefverts vårdkarusell har redan snurrat färdigt och genomskådats. Uppenbarligen bara satt fart på honom själv och när den åkturen avbryts och leken är slut får Nora ge sig iväg på nya äventyr, än en gång på egen hand. Då är det dags att fösa ut patienten med argument om hur lämpligt det är.  En vårdansvarig som ger sken av att det går rätt till men är så motsägelsefull lämnar spår som bekräftar den fatala attityden. Det är vårdens förväntningar som du som patient ska uppfylla och så länge den behövande inte undrar var hjälpen är så fortgår spelet. I den stund man begär den hjälp de skryter om är man kokt. Gefverts egna ord lyser igenom fasaden. ”Vid sina sinnens fulla bruk”. Avslöjar det falska spelet.

Självmordet skulle vara för att provocera Ola Gefvert” Hänvisas inte än en gång till diagnosen? Om inte Herr Gevfert själv kan räkna ut att omild och grym behandling också är ett nytt svek så är det värre med vården än vad gemene man kan föreställa sig. Det är ju människor som utsatts för stora svek som också behöver mildare behandling. Känner de sig accepterade så behöver de ju inte ens fortsätta vara destruktiva… Kan det vara så svårt?

Emotionell personlighetsstörning”,  Betänk hur den vårdansvarige använder uttrycket hela tiden. Det blir en anklagelse och en ursäkt för allt dåligt beteende från vårdgivarens sida. Om ett benbrott behandlades så skulle det aldrig läka.

Tycker om att känna sig speciell”  Om inte känslan av att betyda något är normal och att bristen på sådan känsla kan betraktas som ett mycket jobbigt tillstånd så kan vi ju se att Gevfert förnekar sig inte här heller. Det är inget sjukt med att vilja känna sig speciell. Att använda uttrycket som han gör borde räknas som kriminellt. Att Gefvert själv med sin attityd förstärker behovet och obehaget av en roll ingen vill ha undgår visst den professionelle existensen.

Tycker om att vara narcissistiska”. Konstigt att Gefvert inte tycks höra sig själv säga detta…

Hon mår inte speciellt mycket bättre eller sämre, vad du än säger till henne”. Du kan ju vara säker på att den som nått sin egen begränsning vanligtvis börjar anklaga en annan part för bristerna de själva har. Det narcissistiska draget kan ju vara Gefverts… Det lönar ju sig att vara terapeut..

Den mest vårdkrävande i hela länet”. Om nu någon inte tycker att det kan vara fel på vården som lyckas prestera så dåligt så kan vi ju tänka oss att det är okunnighet hos allmänheten som Gefvert och andra hoppas ska göra att inte heller detta grova övertramp blir lika genomskinligt. Kan man inte visa destruktiva tjejer, kvinnor, pojkar och män så pass mycket uppmärksamhet och genuint intresse så blir det väl säkert en vandring på eggen om hur varje liten sak ska trigga destruktivitet. Att genuin förståelse för att destruktivitet har förklaringar och att de som ägnar sig åt dem har orsaker till det verkar vara skrämmande främmande för vårdinstanser inte bara under Gefverts försorg. även det statliga SIS låter lika oansvarigt när de klandrar denna patientgrupp för att fortsätta skada sig. Ett bättre bevis på att de inte får någon vård eller behandling  värd namnet finns väl knappast.

Emotionellt instabila stadiet”. Ju oftare det inträder dess mer ska arbetet inriktas på att minimera uppkomsten. Inte ska det väl bli ett argument för att skylla ifrån sig!!!

De som tar livet av sig får skylla sig själva. ”Självmordet hos en patient var programmerat?” Skulle inte behandling enligt ”standardformulär” leda till att den destruktiva positionen omarbetats till positiv energi och förhoppningar  istället? Det skall alltså inte ha varit så att vårdapparaten bara snurrade på och varken stärkt patienten eller haft en aning om var den befann sig i känslolivet. En dialog med patienter och en pågående aktiv behandling gör ju terapeuten oerhört medveten om vad en klient tänker. Varje avsteg från det spåret man förväntar blir ju en nyans urskiljningsbar i den dialog som pågår.  Ju mer vårdansvarig fjärmar sig dess mer gissande och hänvisande till diagnostiska myter och åsikter blir de. FASSliga hänsyftningar kan ju knappast tyda på något kunnande annat i att organisera ursäkter och grava beskyllningar. Frånvaron av en dialog ger ju ju istället en hel räcka beskyllningar som vården levererar utan omsvep, som enbart patientens fel. Fällan har slagit igen.

Avslutade sitt liv, programmerat”. Att vårdansvariga synes behandla sina patienter som om de höll i den med tång, kan ju knappast göras tydligare. Att skicka personer på permissioner  när de inte har fått något i bagaget är en skrämmande dålig attityd. Löftena om utskrivning kan ju knappast locka den som inte är beredd eller har fått ny kraft. Vården vill ingenting, kan ingenting och kräver acceptans fastän de ingen hjälp bibringar.. Det syns ju i de ödsliga förklaringarna…

En trygg Kapten”. Kan det sägas tydligare om man blott kan segla en jolle…. De brukar bara ha plats för en.

Vad alla kan och borde fråga sig är att Socialstyrelsen redan har en massa anmälningar mot en och samma person… Hur stort är mörkertalet? Hur många har aldrig orkat eller helt enkelt dukat under i den nya hopplösheten, när även vårdapparaten ger de behövande skulden för att behandlingen är usel och styvmoderligt föraktfull!  Den vissheten om myndighetens slapphet eller brist på initiativ kan ju vägas mot ett gammalt besked om ett omsusat ”behandlingshem” i Jönköpingstrakten. De kunde ju enligt tillståndet kalla sig behandlingshem fastän att ingen såg röken av behandling där. Inte ens att personalen behandlades med de högsta lönerna i länet kunde få dem att stanna. Det fanns hos Socialstyrelsen ”massor med anmälningar” mot det behandlingshemmet….

De redan förvånade gudarna vet ju hur det går till när man tjänar pengar, mjölkar kommuner och landsting på lättförtjänta pengar… Någon vård värd namnet finns ju inte ens 30 år senare i sikte. Inte ens för 5000 kr per dygn……..

Hur lätt kan och vill man komma undan med, för 150 000 i månaden per klient?

Kanske är det nu i detta 2013 än mer per klient.

Det går åtminstone ana vilka krafter det lockar till sig…

Det är ju givetvis då vi ska undra hur både felen och kontrollen kan vara så undermålig.

Dessutom behöver inte behandlingen vara av denna världen ens.

Särskilt inte när inkomsterna och vinsterna blivit astronomiska

.

Annonser

Rädda Barnen från Socialtjänsten…

leave a comment »

Rädda Barnen från Socialtjänsten…

Vi ser det i veckans UG, vi såg det i programmet om Sandvikenfallet, Bobby’s öde, Louise i Vetlanda.  Fallet Eric. Två syskonen I Marks kommun på Västkusten. Behandlingshemsskandalerna där socialtjänsten sänder utsatta ungdomar i vad som motsvarar gapet på glupande vargar, 5000 spänn per dygn och de behöver inte visa vad behandlingen består i och beskyllningarna kan hagla… Utan att något sker med driften.. Med sådana skandaler synes oförmågan vara den största tillgången med om förmågan varit det knappast hade gett dem en chans att komma i närheten av så fullständigt göra parodi på social verksamhet och ställa till med mer skada än nytta.. Fast det är klart om kronan på verket skall vara föreningen Sveriges Socialchefer då krävs tydligen inget annat än verklighetsfrämmande svammel…

Jämför man med matindustrin så är numer salmonella fullständigt normalt i branschen och över landsgränserna. Tydligen får inte skandalernas täthet eller allvar någon större uppmärksamhet på socialtjänstens omhuldade verksamhet heller. Det verkar som hjulen bara ska rulla oavsett vad de krossar och maler i sin väg… Med så lite fakta och föredragande infama historier, fantasier och beskyllningar slår de för vart år ett makabert rekord i terror under namn av att vara verksamhet..

Inte ens för trettio år sedan behövde någon bedriva behandling och ändå slängde kommuner och landsting gladeligen in oanade offer i verksamheter som så fullständigt saknade tillsyn, som utan omsvep, undersökningar eller faktaunderlag kunde anklaga vem som helst för vad som helst och komma undan med det.. Då tjänade de blott 1018 spänn per dygn men det var ju inte fy skam det då heller.. 31 000 i månaden för att göra ingenting annat än slänga ut dem som blev besvärliga, dvs ville ha hjälp.

Då på den lika skandalösa tiden berättade Socialstyrelsens chef sådär i förtroende för att försöka motivera en ny anmälan. ”Det finns massor med anmälningar mot det behandlingshemmet”. Ord kan ju vara bevingade, dessa saknade allt som tänkas kan för den stol det representerade. Behandlingshemmet hade de högsta lönerna i länet OCH den största personalgenomströmningen. Att de fick kalla sig behandlingshem är obegripligt. Det existerade ingen vård, ingen terapi annat än arbete (?), konflikter frodades mellan de behövande. Personalen var helt ovetande och ibland medveten men det gjordes ingenting. Efter flera år kom det fram att stället ifråga lämnat grava beskyllningar i socialens journaler. Beskyllningar som de senare inte kunde står för ens….

Idag kan du väl mäta engagemanget i antalet lyxåk parkerade utanför etablissemangen.. Räkna på du får du se..

Sedan kan ju tilläggas att det finns eller åtminstone fanns justa ställen med adekvat vård. Ändå står skräckexemplen på kö för att nå media med halsbrytande beskrivningar av hur nonchalans kan bekosta tvivelaktiga institutioner..

Socialstyrelsen har omvandlats till IVO och tråkigt nog bantats i den lönsamma förvandlingen som utvecklingen nu tillhör…

Förkovra sig i socialens övergrepp kan den vetgirige göra i Häxjaktens Logik.

Sandviken-fallet

leave a comment »

.

Sandviken-fallet.

Debatteras efter förtjänst på alla plan som nätet tillåter och i många bloggar. Att också åklagarsidans representanter i form av åklagare med lång arbetslivserfarenhet finner det värt att syna processen och väljer att göra det i ljuset och inte bakom hermetiskt slutna dörrar får väl anses vara en lovvärd handling.  http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/08/sandvikenfallet-en-effekt-av-en-puritansk-sexualsyn?page=1  Vårt samhälle har absolut inget att förlora på att utsattheten hos Thomas och Jennie, deras barn och många andra i liknande situationer ska förbli den hörnsten som borde utgöra grunden för en utveckling till ett rättssäkrare samhälle. På samma sätt ska våldsamheten i socialtjänstens, åklagarsidans och polisen märkliga agerande få representera det huvudstupa fall i backen som dessa organisationer så målande utgör. För att ha hållit på i decennier och upprepat så många misstag och visat så många prov på så grov nonchalans, måste det väl ställas utom allt tvivel att organisation själv är totalt befriad från självkritik. Vad som utgör ramarna för denna återkommande tavla, verkar de ”lyckligt” omedvetna om…

Att rädsla för kritik kanske mer har avgjort detta framstupa falls utveckling och försatt värdemätarna ur spel kan ju kanske påpekas som skäl. Än mer klart står kanske situationen i, att man kan kanske antyda att alldeles för många helt enkelt sköljt sin examen i sina fördomar. Vad annat än den minimala vissheten att bara fördomen blivit bekräftad, skulle kunna utgöra hela orsaken till att socialens verksamhet hela tiden ställer ut samma gamla tavla till allmänhetens beskådande? Att verksamheten verkar besjälad av museala föremål och åsikter får antikrundan att framstå som ett riktigt roligt program, nu är det ju det, utan socialens försorg. Men var är arbetsglädjen och tryggheten? Var är alla de finslipade instrument man borde vara i besittning av efter alla åren av verksamhet? Hur många är de 50?  Kan detta museum som slukar, hur många miljarder inte avkrävas något bättre än förskräckligt målad konst i bleka frånstötande färger? Är det så att man inte gillar sitt arbete? Då finns det väl bättre alternativ än att låta sin egen tyngd sitta i vägen för en utveckling som borde se betydligt ljusare ut speciellt för de utsatta. Denna grupp verkar inte vara dem de jobbar med, utan mest de själva….

Denna tidens ”arkeologer” gräver alltså alltså fram vad som borde vara fornlämningar och reliker efter ett primitivt folk, men istället är fynden från detta årtionde, från förra veckan och för att  de hållit på så länge också från förra århundradet. Det är för många ett mästerstycke och en gåta att så lite av denna kultur har kommit folket till del. Vackra paroller som Barnets Bästa verkar med högskolans hela bildning vara så verklighetsfrämmande att hälften vore nog.

Finns det då utrymme till en sund utveckling? Knappast hos dem som redan borde utgjort förtrupp och den samlade styrkan till angrepp mot det som hindrar dessa att utöva det de med frenesi kallar yrket. Istället visar man prov på en enastående förmåga att göra slut på allt motstånd som hindrar dessa i sitt korståg mot vad de tror är deras fiender. Till sin hjälp och till sitt stöd har de, utan att skämmas, vad man i allmänhet skulle benämna en pöbel och sådant är det väl ingen kraft, politisk eller ekonomisk kan vara särskilt stolt över. Historien har väl på alla sätt visat att just dessa krafter ställt till med de mest förfärande skräckexempel på vad mänskligheten är kapabel till. Att just detta huvudsakligt bristande ansvar länder till vida omskrivningar och ljuva friskrivningar av en annars mörk historia visar samhällen och världen alla möjliga exempel på. Det bristande ansvaret har i och för sig ingen annan grund än att man hellre och med förkärlek ägnar sig åt annat, som grövre vinster och så vidare och det är också där vi hittar alla resurserna, alla pengarna och märkligt nog de mest belåtna……..

Makten och medierna har väl onekligen tränat sig i att få befolkningen att titta åt fel håll så att det som verkligen intresserar dem kan få fortgå i det tysta….

Att alla medborgare kan stå åskådare till att näringslivet lidit av svår näringsbrist och för den skull utvecklat möjligheten att komma över för dem alla i samhället förekommande livsnödvändiga medel, får regeringen att framstå som den barndomens saknade tomte alla giriga barn önskar sig. Att också vårt rättssystem slimmats till den grad att det snart bara är till nytta för dem om har råd, borde kännas mer illavarslande än vad folksjälen ger sken av. Å andra sidan verkar den mest häpna över det senaste fyrverkeriet och den senaste sensation och märkligt nog det senaste blottade skrevet? Som om vad som möjligtvis skulle kunna utspelas där verkar vara viktigare än vad som händer i närheten av det egna…. Vad som lockar folkmassor överlag är väl egalt, för makten är mest är intresserad av att förleda fokus från besvärande förhållanden osv. Att resurserna också hamnar där makten mest har nytta av dem kan väl inte annat än leda till missbruk och för de drabbade  urvattnade instanserna, till en ohållbar utveckling och stora svårigheter att korrekt sköta ett nog så viktigt arbete…..

För att ta ett exempel. På den tid när skribenten var föremål för behandling -88 kostade det 1018 kronor dygnet. Märkligt nog verkade det inte behövas någon samstämmighet mellan verksamhet och resultat, vilket ju för de då ansvariga myndigheterna kan synas prekärt om det nu ens verkade bekymra de privat drivna behandlingshemmen? Att efter en tid upptäcka att behandlingshemmet ifråga påstått saker om den de skrev/kastade ut och som visar sig vara ren lögn. Passande de egna syftena och givetvis en hänförd socialtjänst. Vid ett möte med sagda behandlingshem, där Länsstyrelsen utredde deras agerande, vill de inte ens stå för orden och anklagelserna socialtjänsten satt på pränt i sina journaler? Varför falska beskyllningar, förtal och grova anklagelser får stå ograverade i socialens journaler är en gåta. https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/20/de-satt/ Så mycket mer som att Länsstyrelsen överlåter åt den redan kränkte och krossade att göra en anmälan? I detta Kafkaliknande scenario ska ytterligare en horribel situation uppstå. Ett telefonsamtal till åklagarmyndigheten visar på grava skillnader i uppfattningsförmåga. Åklagare 1 som får en kort beskrivning av vad som skett visar efter en stund totalt ointresse för situationen och meddelar att han inte har tid. På fråga om inte någon på Åklagarämbetet som har tid kan tänka sig lyssna blir han faktiskt kopplad till Åklagare 2, som hör och häpna visade prov på både förtjänstfull utbildning och kunskap. Att i journaler påstå för en person graverande omdömen är ett brott och ska leda till utredning och eventuellt åtal. Dessa två åklagare satt alltså i samma korridor på samma ämbetsstol och kunde ändå representera så väsensskilda omdömen? Det kan inte understrykas att samma ord, samma beskrivning av de inblandade får helt olika utveckling och resultat givetvis beroende på vilka värdegrunder de olika åklagarna faktiskt har. Att detta löper vidare i konversationen som två parallella spår men med helt olika destination ger givetvis den rättsmedvetne kalla kårar. I det ena fallet är det alltså okej att påstå att en person beskrivs som farlig bara han haft missbruksproblem. Utan att tolka lagen, så ska ingen behöva utstå varken förtal eller grova anklagelser, det är väl ändå själva grunden för dess tillkommelse. När den rättsvårdande instansen kan uppvisa så fatala skillnader i syn så får jag väl återkomma till mitt konkreta och koncisa konstaterande. Visst finns det utbildning, nog kan åren imponera, men den växer inget vidare på fördomsfull mark. Vad som sedan utspelar sig är fortfarande det reella faktum, kan man återigen skölja hela sin utbildning i ett bad av fördomar?

Idag kostar ett dygn på behandlingshem över 4000 kronor, kanske 5000, eftersom min siffra är något utdaterad. Vi såg för några år sedan en utveckling som ledde till att många behandlingshem fick stänga på förhoppningsvis goda grunder och krav som de inte verkade vilja leva upp till. Idag verkar resultatet mest ha utraderat konkurrensen och gjort att de grova förtjänsterna betydligt enklare att tillskansa sig. De många sociala trauman och skandaler som kommit ur den sanerade behandlingshemsindustrin tyder ju på att sjukan är desamma, att vården och behandlingen är obefintlig för att inte säga skandalös. Att offer skördas på löpande band, med självmord och utsatthet som de värsta ingredienser. Hade detta istället varit ett uttryck för politik kunde den kanske falla under fascism och djupaste cynism. De fatal bristerna och den hänsynslösa hanteringen av redan märkta och utsatta människor står i skärande bjärt kontrast mot vad de omtalade behandlingshemmen säger sig stå för. Att nämna pengarna och förtjänsterna får väl närmast stå som garant för att för en del människor finns det inget lägre pris på vad de kan tänkas göra för grova vinster. Aneby är nu ett exempel. En Oas för vem? I Göteborg spärrades också besvärliga in. I domstol frikändes behandlingshemmet… Skandalerna på behandlingshemmen radar upp sig likaså utsattheten och de förekommande självmorden.

SiS har ingen vettig behandling åt sina självskadepatienter? Vem har lärt dem det Ola Gefvert? Dessa sägs bilda pakter och fortsätter skada sig, enligt en känd inkrökt läkare… Det kan inte sägas tydligare då, att det verkar inte förekomma en adekvat behandling alls. bara tvång regler & bestraffningar och då går patienter samman i pakter. SIS är sin och andras olyckas smed.

Skulle den behandlande nå fram och det gör man ju med ett genuint intresse och rätt metod av förtroendeskapade attityder så slutar dessa personer med sin destruktivitet. Hur svårt är det att komma fram till en sådan utgångspunkt? Sparka de ansvariga!

Att något av dessa problem som skär som en vass kniv genom samhället har sin grund i utbredd nonchalans och överlägsenhet, kanske blir tydligt. Socialtjänsten verkar alldeles för villigt kasta sina offer åt de stora rovdjuren behandlingshemmen, skyldiga eller inte, så framstår deras moral som tvivelaktig medan förtjänsten framstår som riklig i alla fall för de senare, så frågan blir liksom hängande i luften, varför ställer inte soc. krav? Vad har de för vinning av göra så här? De har decennier av år i verksamheten, men verkar ändå agera som om lejonens och tigrarnas föda skulle vara det viktigaste….. Skall vi tänka korruption här ja då svindlar inte bara systemet utan också tanken…

Vårdkarusellen snurrar på och kastar i alla fall av de svagaste medan de lyckligaste bara blir yrare och yrare av vinsterna. Regeringen är tyst som om den hoppas att ingen ska förstå att de och deras beslut  utgör grunden för ett sjukt system som bara gör biverkningarna och sjukdomen värre. Så vem vill ta bladet från munnen och säga ifrån? Moralkakor kan KD leverera, troligtvis är det så. Fast de flesta samhällsmedborgare behöver inget att äta för stunden utan något att leva på….

Rötan och möglet som breder ut sig i samhället står vinstintressen för, de klär sig gärna passande allt efter de fester och sammanhang de vill synas i och som de ser vinning av. Deras metoder gör att samhället alltmer förlorar sin hållbarhet och sin genuina kärna och nytta. Att krafter som bara ser vinning av att bygga också har vinning av att riva, faktiskt representerar de krafter vi har anledning att se upp med kan väl knappast betraktas som otydligt?

Om inte vi bryr oss? Vem ska då göra det?

Det rättsvidriga förfarandet under hela denna skandalösa process saknar motstycke och lagstöd…

http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/skyldig-tills-motsatsen-bevisats

.

Written by CastoroPollux

13 november, 2011 at 14:19

Vårdansvar, Arv och Miljö, tecken i tiden eller krass verklighet?

leave a comment »

.

Arv & Miljö, tecken i tiden eller krass verklighet?

 Att den Gammaltestamentliga tron har lett till excesser som Sydafrikas apartheidpolitik, har väl bara undgått de mest övertygade.

 Oraniestaten står som eget alldeles eget exempel på mänsklig förhärdelse. Att som Oraniestatens grundare vinna ett slag med överlägsen vapenmakt över spjutförsedda naturfolk, ses för den självbedrägeriets övertygelse som ett gudomligt tecken, en seger i förvissningens rus och ett ”naturligt” offer på vägen mot lyckans land….

 Israel och dess apartheidpolitik kan givetvis förnekas av de dummaste och mest lättlurade, icke förty är den där mitt framför ögonen, men dessa sinnen, spolar bort alla misshagligheter och ser något annat. Idag är vapenmakten, dess skrammel, dess aktivitet än mer dubiös. Laglig och statlig terror är på så sätt ett begrepp vilket i maktens korridorer är helt acceptabelt, för att inte säga naturligt, trots vapnens struktur och verkan som politiskt bekämpningsmedel.

 Att Israels politik till sin utformning är densamma med diskriminering och åsidosatta mänskliga rättigheter, regelrätta mord, bruk av kusliga vapenslag, diskriminering i privatliv och arbetsmarknad, undgår också många av de som helst vill kalla sig troende eller som självklart av de särdeles i biblisk trångsynthet lärda. Eller kan det kanske uttryckas, inte i litterär mening, rejält bibelsprängda. Alla dessa självgoda föresatser har tolkats ur en och samma bok. Ja iaf de mest passande bitarna. Särskilt med behjälpligt bistånd av en särdeles egen uppfattning.

 Hur och varför individer kan finna sig vara förmer än andra ur dessa textmassor, måste ses som ett märkligt fenomen, speciellt som man anser sig kunna bestämma över andras liv? Är viljan att styra och bestämma kan väl knappast skriften hindra det, om den än innehåller så många avskräckande exempel.

 .

 Att egot kan svälja ett sådant bete som att acceptera och administrera urskiljning, som en konsekvens av gammaltestamentlig gudomlig lära, ger vid handen, att bibeln verkar skriven på ett mer sofistikerat sätt än dessa sinnen har förstått att de accepterat. Att göra det för att ha makt och stärka sig mot hoten mot det egna ägandet är en helt annan sak. För det sinne som enbart har för avsikt att bekräfta sina fördomar synes betena flöda över i skriften. Det är bara att slå på radions ring p1 så dyker de upp som flugor alla de, som tycker sig både kunna läsa och förstå och framför allt döma andra. Ingen behöver ju va religiös för att vilja bekräfta sin fördomsfullhet.. Men med religionen upprepas blott samma sak just för att gudlösheten i livet är densamma.. Perceptionsförmågan gör inga under, ser inga under, tolkar inget annat än med sina givna förutsättningar.

 Dokumentären ”Den rätta vägen” i SVT är ett annat belysande exempel på en övertro, inte den som förbättrar verkligheten för andra utan mest för egen del, lämplig att stärka upplevelsen av skillnad mellan egot och andra, av gud(?) och mindre lyckligt lottade, som tex de egna barnen vars existens kommer i andra hand i bästa fall…

.

 Men där istället rädsla styr, är inte tron eller övertygelsen något att dö för. Den är istället med grym konsekvens något att hata och förakta och i förlängningen, den tysta acceptansen av något att låta dö eller döda för.

 .

 Ända sedan första kapitlet i GT så ifrågasätts viljan och sinnets bedras, mest av sina egna föreställningar. Människan visar prov på särdeles uppfinningsrikedom i bedrägligt beteende. Viljan till att ta till sig det som skrivs och inte finna det finna det motbjudande, eller motsägelsefullt, ställer givetvis krav på läsaren. Här ligger kanske problemet, det är vanligtvis grupptrycket, tillsammans med de egna förväntningarna, som avgör vilka tolkningarna och de egentliga valen blir..

 Varför Skriftläsningen leder till så grymma konsekvenser är på många sätt en gåta. Fast ägandet och makten över det är kanske värt att döda för.  Vad kan inte sinnet få för sig att ta kontroll över om grupptryck och en mindre nogräknad ledare får bestämma? Exemplet nedan är självförklarande.

 Att det hamnat under nöjesbladets rubriker är iofs en kick åt hånet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article7373299.ab

 .

 Att leva nära en sådan människa, lärde vad övertygelse i sin mest destruktiva form kräver och strävar efter. Vad som syntes vara ett sött och gulligt paket, med ett innehåll av hjälpsamhet och andra värdefulla dygder, visade sig med tiden mera till innehållet motsvara Pandoras Ask. Den totala lydnaden och uppgivandet av den fria viljan och tänkandet, är inget annat än onaturliga eftergifter i ett system så färgat av krav på underkastelse. Här rådde hierarkier av urgammalt och orubbligt slag, vari det mest fruktansvärda kan ha varit att just ifrågasätta själva principen som var gud själv! Ingen av dessa inser att deras rädsla är den egentliga motorn för deras ”tro”. Givetvis bottnande i att de själva aldrig kommit ut i ljuset med sina egna synder..

 Att tvåsamhet bara var en blek och meningslös kopia av verklighetens ensidiga helvete, blev en tärande lärdom det med. Vad som borde förblivit ett stort mått av tacksamhet över den hjälp som gavs, åt en stukad och misshandlad själ, vändes snart i bitter eftersmak över hur förvanskad och förvriden omsorg och värme kan te sig, när dess syfte inte är annat än egoistiska och ytterst handlar om kontroll och makt. Dessutom som enda desperata medel att ersätta sin egen tomhet och ensamhet med..

 Att dessa människor under lydandets villkor, med den rätta tron,  även accepterar mördandet av oskyldiga, bara de med alldeles för enkla knep kan kallas fiender till gud, är en chockerande insikt. Tröskeln till nivån som öppnar dörren till denna avgrund är enastående låg.  Att till slut ge upp sina försök att försöka tala förstånd med en sådan människa, var bara förberedelsen inför nästa oanade katastrof. Dessa människor skyr absolut inga medel för att straffa och krossa sina motståndare.  Den förtalskampanj som sedan inleddes skydde absolut inga medel och överträffade på många sätt allt någon kan föreställa sig. Metoden utsträcktes även till att krossa ett barns vilja och dess kärlek till sin far, enbart som ett uttryck för hämnd och kontroll och var ett prov på enastående hänsynslöshet. Oviljan att erkänna sina fel, grovt övergrepp, våld mot barn och grovt förtal är intill idag, givetvis en kamp för att inte låta bubblan spricka. För att försäkra sig mot det avslöjandet, existerar onekligen ett rejält tvång att fortsätta bekräfta sitt verk och med alla medel och hota alla tvivlare. Hota och skrämma allt som kan riskera att bubblan spricker med sjuhelvetes smäll. Det obehaget kräver givetvis engagemang för att inte gå i uppfyllelse som den undergång bara ett svekfullt sinne kan ana och känna vidden av.

 Att ett litet barn inte har en chans i detta inferno där lojalitet krävs, avtvingas, ter sig kanske lätt att förstå om tanken tillåts att inse hur farlig rädsla blivit när den fått gro, etablera sig som uppmärksamhetstörst under vilka villkor som helst. Att den sedan utövas i okontrollerad bitterhet, förakt och hat förstår aldrig ett barn, utan tvingas till lojalitet. Manipulationen är så extrem att allt ska se ut som pappans fel. All glädje barnet uttrycker för sin far hämnas grovt med besvikelse, missnöje och hat vars karaktär en normalt tänkande människa aldrig skulle tillåta sig. Så barnet lär sig snart rollen att allt är den icke närvarande faderns fel. Givetvis föregås alla dessa olika faser av tidiga existentiella beslut av förödande karaktär.. Främlingskänsla, avvikande uppfattning om sig själv.. Påtvingat av en mindre känslig omvärld.

. . .

 Indoktrinering är ett metodiskt sätt att ta kontroll och makt över sinnets möjligheter att inte gå för långt i sitt tänkande. Bli självständig utgör alltså ett hot, som alltså bekämpas med näbbar, klor och våld om så krävs eftersom ju djupare livslögnen är dess mer hotar ett avslöjande rasera höga tankeverk och konstruktioner.

 Onekligen ett Israeliskt sätt av sionismen att betrakta verkligheten. Ett arv? Ja i den meningen att korruption alltid kommer förvränga villkoren för att passa avsikterna.

.

 Egots övertygelse om dess explicita rätt att få som det själv vill i alla situationer, med vilka medel som helst, är en så renodlad egoism, om ändå bara exemplet hade varit nog. Till denna hjälp behövs bara likasinnade och de finns och fanns överallt i stan och på bygden, såväl som inom en kommun. De har kanske för vana som många andra att inte behöva ställa frågor, en vanlig åkomma i en domän och ett livsverk blott uppbyggt av fördomar och förutfattade meningar. Exemplet nedan som de helst kalla olycksfall i arbetet, men beroende på mängden av fall som hela tiden dyker upp i kölvattnet av en verksamhet, motsäger onekligen det de själva inte ser några större fel på och enorma organisatoriska problem, de sedan decennier inte viljat rätta till.

 ”Mitt sorgliga liv” kallas dokumentären om Elin en ung flicka i händerna framförallt på Socialtjänsten, men också diverse mer eller mindre nogräknade familjehem och inte minst behandlingshem? Elin som tragiskt nog till slut hängde sig i skogen, eftersom ingen lyssnade på henne. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3314&artikel=3113269 Om inte detta är hjärtskärande så kanske du jobbar på Socialtjänsten och är fullständigt vaccinerad mot personliga önskemål, längtan och självklara rättigheter. Den som inte undrar hur behandlingshem kan drivas utan vare sig syfte eller mening och framförallt resultat, annat än räknat i pengar, vinst, ska kanske se det i vidare mening. Hur man kan fortsätta år efter år att kasta ungdomar in i en verksamhet för över 4000/dygn, utan begära att behandlingen märktes på de drabbade?  Fast målet kan ju se ut som att finna sätt att flytta pengar till villiga fickor, medlet blir blott och bart offren för lidandet, som ännu mer upplever kränkande svek av sin omgivning. Ska vi tro Ola Gefvert så kan man få skylla sig själv… Profitera på andra är ju inga problem om föraktet är närvarande, ger utlösning och belöning i form av förtjänst. Syndigare kan det inte bli.

 Att själv ha sett hur ett sådant såg ut på insidan, dock bara under den då -88 blygsamma kostnaden av 1000kr/dygn, så var väl upplevelsen i stort densamma. Ingen behandling, ingen hjälp och ett verksamt tillstånd för drift, från Socialstyrelsen och regelbundet synat av  Länsstyrelsen.  Till det facila priset av drygt tusen kronor/dygn/inkomstkälla nåddes inga mål, ingen tillfrisknade. På papperet såg det korrekt ut, några kontroller fann Länsstyrelsen oftast inte tid till pga av resursbrist? De få kontroller som dokumenterats har sällan inte hittat någonting. Det här kan vara informativt. Driva Behandlingshem III  Det är givetvis hela serien. Inför insikten om hu det kan ha gått till blir inte redovisningens början mindre chockerande. Driva Behandlingshem Givetvis är ju de tarvliga beskyllningarna mer avslöjande för verksamheten och deras vilja att dölja sina förehavanden såväl som sina brister.

 15 stycken platser ggr 1018 ger 458 100 per månad och då fanns det plats för fler. Det är 5 497 200 per år utan att någon blir hjälpt! Dagarna går däremot, personalen får lön, myndigheterna hinner inte med. Så hur såg Socialstyrelsen på ett behandlingshem, med de högsta lönerna i länet, den högsta personalomsättningen, ut för de behövande?  Läs om den Den omöjliga meningen  kommen över ett par läppar du minst kunde föreställa dig.

 Genom att skylla den som undrade var vården blev av, behövde de bara lämna falska anklagelser för något & mot någon, för att bli av med problemet & för att helst slippa bli synade! Det är förmodligen så det går till än idag. Fast det är väl förmätet att påstå av någon som inte tjänar en krona på att ljuga. Jag har aldrig sett ett så dignande bord som personalens frukostdukning. Hur många köttpålägg kan du räkna upp? Det fattades knappt något på den fronten. Till patienterna lämnades en snuskig ostkant och ibland några skinkskivor, som någon fort snodde för egen del.   Att som undertecknad ha haft svåra problem men tagit mig ur dem, istället för att svälja allt dyrare och allt meningslösare behandling,  borde väl rendera mer hjälp och stöd till en ljusare framtid, särskilt som förbättringarna faktiskt begynte innan denna traumatiska historia, men inte i en värld av hämnd och falska föreställningar och en Socialtjänst besjälad av begreppet ”Män är Djur”. Fallna i en farstu med adress ett förljuget och spelat offer, med ett oändligt stort behov av uppmärksamhet, berett och fullfjädrat manipulativ att till vilket pris som helst slippa se sig själv. Så om lidandet från början hade verkliga orsaker i sjukdom, så förbyttes med allt större övergrepp, de falska beskyllningar och de orubbliga konsekvenserna av det, lidandet till att komma ur en ökande ptsd istället och en ångest och sorg över sakernas tillstånd.

.

 Det ingick i ”läran att bli kristen” att förstå innebörden av ”det är rätt att döda kommunister (i Sydamerika) eftersom kristna torteras i Öst”, är bara ett i raden av hårresande exempel på en tro fullständigt blind för mänskliga rättigheter. Israels rätt att massakrera sina grannar var ett annat. Jfr det med att; flytta in i ett villaområde och börja härja om, att just du har betydligt fler rättigheter än din granne! Framför allt har du rätt till din grannes mark och hans protester, som till slut leder till våld, kan du med ett rikligt mått av självgodhet kalla terrorism. Vad blir reaktionen i det övriga villaområdet? Tja, de mest högljudda jasägarna kan vara de som anser, att eftersom grannen protester gick till handgripligheter, är denne den onde och därmed är väl utökningen skiftad utan större besvär och kan fortsätta. Så är det med viss övertygelse utan referenser och utan bekymmer för konsekvenser.  Ponera att grannen anklagar någon för att vara en presumtiv mördare, pedofil, hotfull och farlig för inte bara för denne utan också för dennes barn,otrohet och gud vet faktiskt allt, men har ingenting sett, så avskräcker inte mängden demoniserande uttryck eller bristfälliga fakta? Kan en lista groteska beskyllningar bli för lång utan att någon undrar över motivet.

.

 Begreppet ”inte så nogräknad” existerar trots allt i en myndighet som ofta och gärna, bryter mot både sina egna förordningar och lagar för att blomma ut i att bekräfta sina fördomar. Förtalet är begravt i daganteckningar och räckte för en verksamhet, som har mer av maktmissbruk, lagbrott, än många betydligt mer kvalificerade. Det var väl därför det aldrig räckte i domstol, den obefintliga bevisning höll inte, konstigt eller? Att inte i en utan två rättsinstanser göra parodi på sig och sin sak, vittnar inte bara om stora personliga brister. De inblandade, Socialtjänsten, BUP, samma advokat 2 gånger, hamnade i smutsen också, av den de i alla år stöttat.

 .

 Hatet mot dem som förnekade gud var ett annat. Hela hbt-rörelsen hörde hemma i Sodom o Gomorra och var med samma ”logik” ansvarig för ett lands olycka? Tron att ”det är bögarnas fel” överträffar många förstånd medan korruptionen går fri från misstankar!!!!!

 Det kan garanteras att livet med vad som visade sig vara en ”svensk taliban” inte var vad som önskades. I denna otyglade värld av missriktade föreställningar och inbilsk övertygelse, kunde ju inte objektet få skulden för uppbrottet trots de minst sagt delikata samarbetsproblemen. (T.o.m. tog den gemensamma lyckan, enbart tretton år gammal och klippte till sin moderliga antagonist, trött av tvång och övermåttan full av besvikelser). Att på ålderns höst sammanfatta sig och sitt inskränkta liv med ”alla män har svikit mig” kan ju förklara det bristande engagemanget att sköta sin del och fullständigt befria åhörarna från tanken att denna partner var inblandad i sina egna förhållanden.. Förlåt mig men det är inte jag som travesterar en perfekt replik från en film i underhållningsvärldens och genrens bästa exempel…

 Våld och hot hade pappan anklagats för, fast inte krävde soc för bevis på det?  Mytomanen med sin brist på verklighetsförankring hamnade i sitt efterlängtade himmelrike, i mötet med socialtjänsten.  Här lever man i det blå, osvikligen uppkopplad, med något annat än något så besvärande som verkligheten. Därför sattes demoniseringen igång och den pågår än idag för bubblan får ju inte spricka.  Alldeles för många ifrågasätter inte beskrivningen heller trots frånvaron av reella bevis?

 Den som varit sjuk och svårt sjuk kan ju alltid anklagas för något. Tom för att inte vara riktigt frisk! Allt är ju giltigt på en falsk skala. Ett nog så verksamt medel i akt och mening att värna om barnets bästa. I Vetlanda var verkligheten minst sagt krass för den unga av socialen bortglömda Louise. I Jönköping var lögnen, beskyllningarna så krassa att verkligheten fick anpassas efter beskyllningarna..

 Å andra sidan, var det med skräckexemplet mycket sämre, i total avsaknad av sjukdomsinsikt, socialtjänstens stöd att krossa ett barns vilja, ägna sig åt amsagor och fantasier och de mest blodfulla beskrivningar av vad som påstås timat, men vem på socialtjänsten brydde sig om det? Syndabocken var ju redan utsedd. Det var bara att spela med…. Att barnet hade problem , med sin omgivning redan i dagis, på fritids och sedermera i skolan, var ju endast självklara bekräftelser på fantasier utan någon annan verklighetsförankring än påståenden.

 Några konkreta bevis behöver inte en verksamhet fullständigt uppfylld av sin egen förträfflighet. Bakom denna ridå fortsatte terrorn som än idag sas grunda sig på kärlek till gud. Vidare påstås syndabocken ha ljugit om sin hälsa, något som motsägs av bl.a det faktum att, objektet självt inbjöds till behandlingshemmet som hade hjälp, för att utbildas om syndabockens problem och få hjälp med sina egna. I det läget skulle denna givetvis störtat ut från förhållandet, men valde att bara lämna behandlingen eftersom de ”botade folk inte med guds hjälp”. utan med djävulens.

 Nog så kloka ord av någon som en stor del av sitt liv hävdat att lystnaden efter någon annan ändade, vad som var ett påtvingat och helt onödigt och så främmande lidande inom ett förhållande.Hade beskrivningarna om Syndabocken varit sanna borde antagonisten gjort slut redan när hon lämnade behandlingshemmet… Umgängesrättsutredningens ”ljugit om sin sjukdom” satte utredarna på pränt utan att blinka inför de svekfulla beskrivningarna de tyckte tjänsteansvaret inbegrep. Men det är ju inte så offerkoftan som sviken existens stickas ihop.

Som i de sista dagarna stal ett gammalt läkarintyg, i ingen annan avsikt än att kunna hämnas och så gjorde på den gemensamma lilla lyckan. Offerrollen kan ju knappast förkroppsligas särskilt tydligt om man själv gör slut. Bilder och beskrivningar med stora brister är iaf socialtjänstens främsta attribut, det brukar också vanföreställningar ha. Detta ska inte tolkas som en hälsobeskrivning av verksamheten, utan som en sanning.  Det är förmodligen bara den som ser sig själv i ett gudomligt ljus, som tror att skenet inte bedrar. Är värdegrunden blott och bart svart och vitt, moral och omoral, ont och gott kan många tillfällen till utbyte uppstå. Armar och fingrar sitter ju bara där för att peka på andra med och sinnet lär ju inte kunna ljuga för kroppen, eller om det var tvärtom.

.

 Israels politik har mycket större påverkan på människor än vad de tror. ”..getting away with murder” är bara förnamnet, på en anda och en politik som aldrig vill kännas vid sin egen skuld. Utan ständigt hittar egna offer för sin politik.

.

 Demonisering är ett av de starkaste medlen, de falska beskyllningarna ett annat. De känns ju igen i betydligt större sammanhang än detta. Varför mottagarna av sådana förklaringar inte kräver några fakta får givetvis stå för dem, men hur de kan bortse från behovet av sådana borde de fråga sig, men vågar inte. Varför sinnet kan äventyra så grundläggande behov som sanningen samtidigt, som de bekänner sig till en, är ett manipulativt konststycke. Trivs man med det kan ju illusionen om deras egen godhet ta enorma proportioner, ja bli gudalik. Kanske är det vad som kittlar sinnet, att skilja ont från gott och därmed sälla sig till skaran av de som tycker sig ha rätt att döma andra, att t..o.m. döma om andras liv och död. Kunskapens Träd på Gott och Ont sällar fallfrukten runt trädet.

.

 Viljan att sko sig är lika gammal som testamentet och är inte de första kapitlen en lektion i vad människan är för en individ så vet jag inte vad som är det.  Att de kan höra gud när det ska mördas ses iaf i skriften som naturligt åtminstone efter gedigen nötning. Trägen vinner som sagt inte alltid de bästa segrarna… Nu sägs ju GT skildra människans slingriga väg till Gud och det kanske ligger en hel del i det. Hindren att nå dit utgörs för vissa iaf av en hel del Palestinier och beduiner också för den delen, vilket måste smolka den mest storslagna bägare. Djävulens förmåga att bygga ett ”himmelrike” på jorden ska inte undersakattas. Inte heller misstolkas med tanke på hur beväpnad den första kyrkan, inklusive Jesus var..

 Viljan att bli kvar på vägen eller bildligt talat dricka ur samma kärl, måste ses som en bekräftelse och en dröm om att kunna fortsätta i all oändlighet. Inte med det gudomliga livet utan med dödandet av alla de som sägs vara ett hinder, vars blotta existens utgör ett hot. Om sparvar gödde en vilsen skara då, så faller betydligt effektivare tingestar från ovan idag.

 Det regnar högklassiga vapen rakt ner i händerna och inte tvivlar de ett stoft på den goda viljan i det. Lusten att fortsätta i sina gamla spår måste vara lika stor som motviljan till avgörande förändring. Så med existensen av ett NT, onekligen ett bevis på ett möjligt arvskifte till fördel för förmånstagaren, behåller människan i vissa fall hellre sina gamla livsvillkor och bevakar dem till tänderna.

 Det är inget litet problem att inte se skogen för alla träd, inbillningen att frihet är något högst personligt och icke delbart, får ses som en betydligt mer avgörande problematik. Fast det är ju skillnad på hur man ser det, eller hur?  Vi andra undrar givetvis vad som får ett högre sinne att tangera lågvattenmärkena i människans historia, med blicken lyft lite väl högt kanske det är lättare att bortse från vad och vems blod som flyter kring fötterna. Segrar vinnes inte utan offer, en paroll som onekligen bleknar i viss belysning.

  Människans förmåga till att bedras av intressen med en agenda enbart för eget välbefinnande, har gjort att man mördar folk i ett grannland eller långt borta, motivationen till det är kommen ur ett tunt och bristfälligt verklighetsunderlag, som sällan tål ljus. Det gör sällan dess beslutsfattare heller. Fotfolket kommer i många fall hem med sin ptsd och gör slut på sig själva. De andra lever skrattande och glömska av substanser på vågor av välbefinnande, tills också de sjunker ner i djupen. Även de undrande över vad de slogs för.

http://seattletimes.nwsource.com/html/localnews/2012287375_orrin06m.html

.

 Borttagandet av det allra nödvändigaste, tryggheten, försörjningen är samma andas barn. Vilka som trummar på hatets skinnpukor, blåser i föraktets trumpeter varierar, men åtskillnaden och övermänskligheten har de gemensamt. De behöver bara någon som utför skitjobbet. De vill också mörka historien och är tillskyndare av döljandet av mördandet av kulturer, folkslag, människor i byar som utgör hinder för en ”utveckling” några få gör grova förtjänster på.

.

 Men visst lär man sig i bibeln att skaffa fram en syndabock och det lär fler pyssla med såvitt historien och sanningen inte redan avskaffat dem, vilket de vare sig väntar sig eller hoppas för då är spelet slut.

.

 Man kan döma om andras brist på livsglädje och vilja, fast bara genom att bortse från hur mycket en människa har krossats av att allt tagits ifrån dem. Fortsättningen på det stärks ju bara av dem som tyckte de visste allt och fortsätter handla därefter. Det blir inget annat än ett övergrepp som bara upprepas, ett nog så eftertraktat resultat, av dem som etablerat och vill bevara en förljugen historia och motsätter sig uppenbarelsen, att de deltagit i ett grovt och förfalskat spel. För de mindre nogräknade är falsk och pådyvlad skuld ingen skillnad mot verklig, de har heller inga andra bekymmer med sanningshalten i något.

 Morgan Allings sommar som var ett förträffligt program av underhållning, skratt och allvar har ett exempel med en grundlig beskrivning av förnedring.

http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/1866959.mp3

 Hans egen moder krossades av berörda myndigheter, så till den grad att hon flera år senare inte vågade ge sig till känna för sitt eget barn. Förnedring är inte bara ett ord i raden av många, det sätter djupa spår. Att förlora sin värdighet åt organisationer med en så misslyckad agenda, som fler borde ifrågasätta, är att förlora sin existentiella rätt. att den har mycket lära på 50 år kan se ut som bakläxa, men är sagt i all välmening. Pengar är inte allt, speciellt när de satsas på annat än att utveckla socialtjänsten. de har avvecklat förnuftet med början redan då och sedan har det fortsatt av bara farten. Det finns all anledning att fortsätta påpeka att socialtjänstens verksamhet, sedan årtionden grundligen borde setts över. Ingen förändring har skett och ”olycksfallen” är så grova, att de avslöjar ett systemfel, paroller och intentioner till trots, spåren förskräcker.

.    .   .

 För mobbarna är det bara ytterligare en möjlighet, att rida vidare på en ny häst till skadeglädje för sig själva. Beriden i natten som deras destination egentligen är kommer de aldrig skratta åt.

 Mobbarens själ och livsluft är väl välkänd för alla utom dem själva. Att ägnar sig åt andra är en kamp för att slippa se sitt eget obehagliga jag. Föraktet för sämre lottade är ofta inget annat än bristen på en egen bärande verklighet. Besvikelsens tärande brasa kräver syre, där andra får stå offer, för en ilska de glömt vad den beror på.

De älskar ju bara sin nästa, som de hatar sig själva.

.

Driva ett Behandlingshem III

leave a comment »

.

Driva ett Behandlingshem III

Förstämningen i patienternas matsal var som vanligt alltid så tjock att den gick att skära. Personalens skratt från sin isolerade matsal försatte ännu en gång tjejen i vånda och hon säger högt. ”Kan de inte hålla käften”. Killen ställde undan sin tallrik och tog en kopp kaffe gick tillbaka till sin plats vid bordet jämte tjejens vände sig mot henne och frågade. Varför säger du så? Hon såg rakt mot honom länge och han såg hur tårar började tränga fram i hennes ögon.

Senare samma dag hörs hennes gråt och smärta över hela behandlingshemmet. Här släppte tydligen år av vånda och utsatthet sitt krampartade grepp av en mycket ensam och utsatt själ. Bara timmar senare har vi plötsligt bland oss en en helt förändrad person, pratsam och gemytlig. Leende varmare och mycket, mycket vänlig. All reservation och misstänksamhet är borta, en ny klar glans i blicken.

En enda fråga som vem som helst av personalen kunde ha ställt om de varit intresserade, ändrade i ett slag hennes uppfattning om sin omgivning och inte minst sig sig själv. Vård bedrivs alltså av desillusionerade idioter och penningsugna behandlingshemsägare.  Belönas av socialen och rättfärdigas av myndigheterna som verkar sakna resurser i alla decennier… Det här är alltså ”behandlingshemmet” som lät konflikter gro och infektera miljön. Som inget gjorde åt konflikterna eller de utsattas mycket svåra problematik. Följa med strömmen ser ut som en underdrift vars löner alltså inte kunde kompensera för några brister, inte ens lusten att arbeta kvar.

Han beskrev för ägaren hur han en gång för inte så länge sedan sett och hört en föreläsning av Clarence Crafoord. Ägaren blev faktiskt intresserad av kunnandet hos denne som patienten måste lyckats beskriva på ett närmast otroligt sätt och såg möjligheter till utbildning av sina anställda. Det beslöts om en studiedag, kruxet var bara patienterna, de kunde inte vara kvar på behandlingshemmet den dagen, de skulle vara i vägen. De ordinerades bowling och lunch och fika ute på stan till en kostnad de själva skulle stå för? Killen som var mer på alerten påpekade det orimliga i att låta patienterna betala för den extra kostnad behandlingshemmet orsakat och följaktligen borde ta ansvar för.. Det lovade ägaren fixa men det visade sig att det var bara killen som klagat, fick tillbaka sina pengar, ingen annan! Tja, vad säger den som skådat misshagligheterna och inser allt blir komplett? Inget saknas av vanvård, vanstyre, dålig stämning?

Behandlingshemmet tog f.ö. sjukvårdsavgift som vid denna tid var 50 kr/dygn. Det hindrade dock inte alls dem från att ta ut alla extra kostnader på andra. Så medan patienterna försökte få ännu en dag att inte bli allt för lik en annan, satt personalen runt rostbiff och andra erforderliga tillbehör. Deras frukostar var något i hästväg med 4-6 köttpålägg och olika ostar och annat gott. Hos patienterna la de möjligtvis ut färdigskurna räknade bitar skinka och en halvtaskig fingrad ost, som personalen redan skurit godbitarna av. Ja ni vet hur det är.. Här delade patienterna frukostbord med en patient som inte kunde torka sig i röven själv. Dessutom skulle vi tvätta hans skitiga kalsonger. Det kallades terapi. Ja ni hör och ser att seriositeten i behandlingshemmets verksamhet var djupgående.. Var det så att personalen gladeligen vägrade skita ner sig?

De var också de som ljög om killen för att bli av med honom, skälet till det var att han undrade var behandlingen blev av. Dessutom tvangs väl han själv in i konflikter som behandlingshemmets flyktiga personal eller dess ägarskap aldrig brydde sig om eller hade utbildning att hantera.. De andra som ingen hjälp fick ställde heller inga krav och de var också de en enorm inkomstkälla.

Det borde blivit en polisanmälan mot behandlingshemmet av Länsstyrelsen.

Långt efter hans utskrivning dök Morgan upp hemma hos killen helt oanmäld. Han frågade om han fick komma in. Javisst vad roligt att ses igen och skulle sätta på kaffet. Vi hinner knappt sätta oss med kaffet förrän han säger ”jag får inte vara här” och ser ängslig ut. Du får väl vara här för mig säger killen, vem vill och kan hindra dig? Det visar sig att behandlingshemmet förbjudit kontakt!? Så kan dom inte göra säger killen du får ju gå vart du vill i samhället. Han är så rädd att han till slut ber att få låna telefonen. Ringer ägaren och bekänner var han är. Snart dyker ägaren upp vid dörren och killen frågar varför de inte får ses? Men får inget vettigt svar. Efter ett halvår hoppar Morgan från andra våningen på behandlingshemmet i ett försök att ta sitt liv. Hans knän förstörs.

Denne utsattes för mer tryck ifrån behandlingshemmet. Redan där hade de förbjudit honom att tala med killen. De påstod att de hade gjort affärer. Ägaren hade lovat killen en lägenhet men denne hade inte ”talat om för de anställda under två månader” att han var påtänkt för den. Utan istället upptäcker killen att en annan patient ska ha den aviserade lägenheten. I den uppkomna situationen så nämnde Morgan att han kände någon på byn som hade en fastighet. Si det gick inte för sig, trots att det inte fanns någon personlig vinning, så skrämde de upp Morgan även här. Vad var anledningen till det då? Redan då förbjöds denne att tala med mig och så behandlade man svårt psykotiskt sjuka patienter..

Mer underligheter. Ägaren hade gått till det kommunala bostadsbolaget i samhället och sagt att de ville ha en lägenhet till ”en anställd”. Sedan visade det sig att hyran skulle betalas till behandlingshemmet, de skulle behålla kontraktet, men det satte killen stopp för, ett enda samtal om sakernas tillstånd till bostadsbolagets ordförande och han fick ett eget hyreskontrakt!

Det här visade sig vara behandlingshemmet som i socialens journaler hade lämnat förfärliga beskrivningar om denne för att motivera tvångsutskrivning. Där påstods ”skrämt all personal och patienter” vilket var en grov falsk anklagelse och ren skär lögn. Nog utgjorde en person som genomskådat verksamheten så totalt ett hot…. Inte dess mindre hade dessa falska uppgifter använts för att motivera hinder för umgänge. Att de stått där i flera år uppdagades när kopior av journalerna begärdes ut. Vid utredning av Länsstyrelsen och konfrontation med Behandlingshemmets föreståndare och dess ägare. Svarade ägaren om varför det stod så  socialens journaler att ”det hade han inte en aning om”. Socialen svar var att de hade bara skrivit utifrån sina anteckningar och en kort mening är ju svår att förvanska eller tolka fel. Trodde någon att Socialen rättade sig efter de nya uppgifterna om de synnerligen falska och grova anklagelserna? Inte då. Det skulle ju inneburit att de fått erkänna att de gjort fel… Hur skulle en helomvändning ifrån inställningen att de höll en fullständigt livsfarlig och hotfull psykopat på avstånd från sitt barn se ut i denna nya verklighet. Att istället mamman var en komplett lögnerska och falskanklagerska förutom mest lik en psykopat? Så ska det ju mycket till att göra parodi på sig i två domstolar och sedan vänder inte socialen kuttingen rätt heller. Inte ens när föremålet för deras omsorg krossar sina ”försörjares” färska utredning från BUP och snart tio års support från socialen på tio minuter i en Länsrätt. Själv kunna ju killen skryta med att sjukdomen, ångest, depression, panikångest inte var värre än att kunna i detta tillstånd genomskåda den människa som skulle komma åtnjuta socialens och BUP förtroende oavsett vad hon sa, men göra sig till hänsynslös clown i alla domstolar.. Livet efter detta Det tar inte lång tid att konstatera hur illa det borde vara både med soc och BUP. Ingen kan väl undgå att se att de hade för hög hastighet och allt gick av bara farten.. Slut ledningsförmåga och ”proppar” som ständigt avlöser varandra länder inte till revision av verksamheten för sedan satte väl prestigen in..

Till råga på allt om det finns mer av denna vara. Så visade sig Socialstyrelsen som dess högste chef sa, ”ha flera anmälningar” på just det behandlingshemmet! Det går ju inte ihop enligt, åtminstone inte, officiell rådande logik. En massa anmälningar måste leda till åtgärder, men det såg behandlingshemmet uppenbarligen till att fullgöra på alla möjliga upptänkliga och förvånansvärt dåliga sätt. På åtta månader blev det fullt av övergrepp och misshälligheter som inte borde förekomma på ett behandlingshem. Chansen för att det var likadant innan som efter är mycket stor.. Betydligt större än det faktum att saker och ting gick rätt till. Dessutom rörde övergreppen inte bara en person utan alla..

För då, året -88, 1018 kronor per dygn och patient kunde man i lönsamhetens tecken fortsätta som om ingenting hänt.. Det måtte ju glädja alla utom patienterna.. Att de hamnade inte bara sist och utanför skaran av intressenter var under dessa åtta månader ingen nyhet. Det var som av födsel och ohejdad vana..

På byn var det omvittnat hur dåligt det var på ”behandlingshemmet”. Anhöriga till personal var bekymrade, men gjordes någon anmälan? Det riskerade kanske ingen..

%d bloggare gillar detta: