castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Pappa

Motala Kommun, Jönköpings Kommun.

leave a comment »

 

Kan ju berätta det gick likadant till i Jönköpings Stolta Kommun. De ville helt enkelt inte höra talas om att en mamma utsatte barn för tortyr, tvång och psykiskt våld.

Jag vet inte vad de går på för kurser, men särskilt utvecklande verkar de inte vara. Att kollra bort fakta är de experter på, att dölja sina påhittade ”sanningar” och falska anklagelser bland daganteckningar har de kommit långt i.. Som en konsekvens av det har ju skandalerna proportioner som inte är av denna världen där man har ansvar för barns säkerhet, trygghet och välmåga. Någon ansvarig med ett vaknare sinne för realiteter, lärde väl att de ställer diagnoser och tolkar läkarintyg som de själva vill. I mitt stod det ett tillägg ”eftersom NN har blivit pappa”. Det betydde inte i deras ögon att behandlingen var ett stöd och viktig för en gynnsam utveckling utan att jag var farlig… Fan läser bibeln…

Medan jag skulle tvingas skriva allt kunde vårdnadshavaren ringa in och få sina stolligheter på pränt under kommunens brevhuvud. ”N tycker att du skickar för många vykort. Ett i månaden räcker (?) Dessutom vill inte N att du hälsar från flickvännen till X”. Detta fälldes givetvis av Länsstyrelsen..
Jag kallade det svartsjuka och det rådde väl ingen tvekan om att det var både det och annat. Ett kort i månaden tyder ju inte på något särskilt ansvar eller intresse från en vårdnadshavare att upprätthålla en god kontakt med barnets fader…

När jag ringer och berättar hur någon fritids blivit åsyna vittnen om hur vårdnadshavaren direkt till barnet talat illa om dess far. Säger Sektionschefen på Jönköpings Kommun ”har de inte tystnadsplikt”. Barnets bästa är givetvis långt borta i en värld av svartvitt fördomsfullt tänkande. Dottern älskade sin far av hela hjärtat och den glädjen tynade bort allt mer. Dessutom var ju detta den bästa bekräftelsen de kunnat få jämfört med den hånfulla attityd de sedan länge höll om att detta skulle vara blott sjuka och elaka fantasier. Men de ville inte förstå eller lära sig något nytt och hur något kan vara djupt försåtligt….

Jag hade alltså lämnat en barndom som min dotter alltmer drogs in i. Hur mycket det kostat mig av meningslöst lidande och sedermera meningslös vård i sjukvårdens regi går inte att föreställa sig. Min glädje i att finna ett nytt liv, nya insikter, ett faderskap jag blev allt stoltare i, en ny mycket underbarare kärlek, drunknade snart i en ständig våg av förakt, förutfattade meningar och kränkande attityder, falska anklagelser…

Den största prestigen lider väl vården av som helt frankt med läkemedelsbolagens försorg hävdar att ingen kan bli frisk eller ens komma i närheten av bättre hälsa. Att det kan jobba obotliga dumhuvuden på socialen ska ingen förundras över. Det har det gjort i 30 år utan större bekymmer och helt klart utan självkritik..

.

Det går att förkovra sig än djupare i vilken skandal detta var och hur märkligt stödet till en person var som gjorde parodi på sig i varenda domstol. Varför inte konstatera hur också BUP kan vandra totalt fel… Att falska anklagelser kan bära hur långt som helst. Inte heller ändrade sig Socialen efter domsluten i Länsrätt och Kammarrätt. Tja, hur skulle de kunna göra det. De hade inte ställt en enda adekvat fråga om syfte, motiv eller undersökt några fakta, de nöjde sig med en syndabock och sina fördomar… Medan en advokat på tio minuter drog de förskräckliga sanningarna ur en vårdnadshavare och avslöjade denna som den fullständigt hänsynslösa varelse hon var.

Livet efter detta

Annonser

Written by CastoroPollux

18 juni, 2013 at 18:33

Finns det mera Salt? Rond 2.

leave a comment »

.

Finns det mera Salt? Rond 2

Det finns ett enkelt sätt avslöja om barn eller vuxna lever kvar i sin förfalskade och påtvinga föreställningsvärld. Tror du mig inte? Ändå är det så förvånansvärt simpelt.

De ställer inga frågor om hur det var. De frågar inte efter vad som hände. De försöker inte ens hitta en balans i sin uppfattning utan deras frågor handlar istället bara om att bekräfta den redan dåliga men tyvärr befästa beskrivningen. Dessutom slutar de inte försvara den falskt ”förorättade” heller, utan lever med den fasta övertygelsen, att den människa de fått en förfärlig beskrivning av dess omvärld, var ett falskeligen påstått offer. Givetvis måste ju en sådan beskrivning ha en gärningsman och ett skuldberg och det är väl här hindret för dialog tornar upp sig. Oförmågan att väga information, fakta och utifrån det göra sig klar om hur saker hänger ihop kommer aldrig igång utan försiggår istället konsekvent utifrån den information som skallas grund, utgjort grund för hela den beskrivning som en gång påtvingades. Att ha gjort upp med sitt förgångna är ju att redan i frågandet vara öppen för alternativ inte ställa frågor som bara bekräftar de redan tagna besluten och föreställningarna..

Dessa växer givetvis inte upp. De mognar inte och det är ju beklagligt. Dessutom är det alltid den frånvarande faderns fel? Den som alltså påverkat dem minst? För så måste väl det räknas. Att sgs aldrig fått träffa eller leva, umgås, växa kan ju bara ge ett resultat och en form som motsvaras av den som är närvarande. Det är ju de facto oftast dessa mödrar och de lär sina barn skylla på fadern och de hämmar också därmed deras mognad. Först har de ju ifrågasatt barnets längtan och intresse för sin pappa. Att villkora uppmärksamheten på det viset är ju grymt, men så ser det tyvärr ut när det har riktigt allvarliga nivåer. Dessutom kan ju inte spelet ”pappa kommer göra dig besviken, pappa vill inte veta av dig, pappa bryr sig inte om dig” inte lyckas om inte barnet slutat sakna och undra. Det betyder ju också att dessa barn aldrig blir tillgängliga för manipulation. De motar bort sina fäder så länge deras pådyvlade ”världsuppfattning” råder, för ingenting kan väl vara starkare än övertygelsen som en gång tvingade dem, utom möjligen sanningen. För om den inte är det, vad händer då? Jo det väcker smärta och vad innebär dessa signaler? I begynnelsen var ju saknad, längtan och smärta något de tvingades begrava. Till slut får ju den av belastningen alltmer en oformlig och svårtydd gestaltning, något som hotar. Smärta var ju något dessa tvingades hålla tillbaka, till ett omåttligt pris en gång. Att väcka den är givetvis att ställa saker på sin spets och att sanningen upplevs som ett större hot kan ju kännas skrämmande för den som vant sig vid lögnens bestående och molande smärta. Den individen kan ju inte förstå omfattande och övergående sorg och bekymmer. De har formats efter en betydligt mindre men med den falska grunden som smalt fundament. Då känns inte ens den övergående smärtan som ett alternativ utan ett hot, trots att denna får ett slut, en tröst och en visshet. Dessutom öppnas sinnet upp för djupare förståelse av de egna upplevelserna. Styrkan kommer sakta glidande och trygghet infinner sig också om processen mot övertygelsen om accpetans och kärlek får fortsätta.

För det är det konkreta friskhetstecknet hos människa som lämnat en förljugen värld. De vill veta. De hör av sig. De är sugna på information. De ställer frågor och ur en behjälplig förälder får de svar och kan för första gången bilda sig egna uppfattningar.

 

Frågar de inte får de aldrig veta och säkert kan det garanteras att processen till läkedom har aldrig påbörjats. Utan sinnet blir kvar i sin rundgång och fortsätter bara bekräfta de gamla föreställningarna… Givetvis blir ju livet därefter, förkrympt, hämmat och osäkert.

Beklagligt men sant. Under locket härskar ett obändigt tryck av gammal sorg och smärta. Den som handlade om att inte få sakna sin pappa, att inte få glädjas eller längta efter sin andra förälder. I värsta fall tvingas tro att pappan egentligen aldrig älskade eller saknade barnet. Ja dessa mödrar är grymma i sitt spel efter åtminstone ett surrogat av någon som behöver dem. Om än så blott deras barn och priset blir högt. De vänjer sig snart vid lojaliteten och vet inget annat än den snart. De har ju heller inget val.

Vad kan tillkomma in en begränsad begreppsvärld? De är ofta nedlåtande mot sina fäder. I visshet om att de har den rätta beskrivningen. De ger inte sina fäder en någon större chans att få vara med annat än på ett avlägset hörn och det har många fått erfara hur det känns. Sedan tillkommer ju den gamla faktorn. De som ljugit om hur det var för att inte bli övergivna med sina problem kommer att bevaka sina barn som hökar så att de inte kommer till tro på sanningen. För hur skulle det se ut? Försök få mig att tro att dessa faller till föga och erkänner vad de ställt till med! Eller att de redan övervägt det faktum, kalkylerat om vad som skulle ske om de avslöjades! Vilket ju för det falska sinnet är en katastrof de inte vill bli åskådare till..

Så klart att de fortsätter sin sejour i träsket och skyller alla sina tillkortakommande på någon som aldrig var där. Lustigt nog stötte de ju faktiskt bort sina tilltänkta med att aldrig vilja ta itu med sina problem. Det är ju därför dessa PAS-drivna är så lätta att känna igen, de fortsätter vara krävande, oförsonliga även efter förhållandet och bekräftar ju därmed sitt bristande intresse av att på ett vuxet sätt ta itu med sin tillvaro. De vägrade dela sina liv på lika villkor och försökte bara leva sina liv på bekostnad av den andres, med omänskliga krav på tillmötesgående, de förödde sina förhållanden och så fortsatte de behandla sina barn, även när de längtade efter pappa.. Det var ju deras barn, inte en fadern och modern. Dessa människor är kompletta egoister, kanske små barn, så som de blir utan styrsel och utan att få lära sig bli accepterade. Då lär de sig inte acceptera någon annan heller.

Därför får den föraktade fadern bara höra ekon av den förljugna beskrivningen och det föraktade livet. Ju fler känsliga beröringspunkter, dess fler tillfällen att bevisa hur förkrympt deras uppfattning är och hur omedvetna om föraktet de baserar sin uppfattning på. Så du får givetvis höra hur sjuk du är fastän att kopplingarna inte ens borde existera. De kan inte skilja på då och nu, för de har aldrig ens övervägt att det finns ett. Givetvis förlorar sinnet sina nyanser i en värld som påtvingas dem. En uppfattningsförmåga som bara tillåts i snäva gränser. Inte ens den får ju rumstera fritt för det sinnet som bestämt dess rymd tål inga invändningar. Hatar frågor.

Varken de eller de drabbade kommer att få uppleva hur det känns att verkligen leva. Vilket ju är tråkigt. Alla deras resurser kommer  att förbrukas på att hålla locket på och inte släppa fram smärtan och våndan.

Vem är då bitter? Jo det är faktiskt de som inte vill sluta spela spelet. De som ljugit har mycket mer att förlora och så mycket mer att vinna, men kan ju aldrig se det. De kan aldrig se runt hörnet, de kan aldrig skönja vad det innebär att slänga av sig det gamla och se världen på nytt. Svaret på det vet både du och jag.

De ringer aldrig och frågar….

Kvinnors våld mot barn och fäder.

leave a comment »

.

Kvinnors våld mot barn och fäder.

I ett viktigt debattinlägg på http://debatt.svt.se/2013/04/17/vi-maste-vaga-prata-om-kvinnors-vald-mot-man/  skriver Mimmi Westerlund (KDU), rättspolitisk talesperson, Jenny Weimers (KDU), jämställdhetspolitisk talesperson Kristdemokratiska Ungdomsförbundet om ”PARTNERVÅLD Rättsväsendets syn på våld i nära relationer präglas av ett ensidigt, feministiskt perspektiv där kvinnor alltid är offer och män alltid förövare.”

Det finns fler faktorer och exempel på onödigt våld som också blåser bort i den ensidiga riktningen myndigheterna har valt att något motvilligt agera. Det beskrevs bland annat här i detta inlägg. http://debatt.svt.se/2013/04/17/vi-maste-vaga-prata-om-kvinnors-vald-mot-man/#comment-866467929  För enkelhets skulle återgivet här.  ” Kvinnors psykiska våld mot sina barn borde också uppmärksammas mer. PA eller föräldrafjärmande är en grym och föraktfull process mot barn och utövas för att straffa pappor utan en tanke på vad barnen utsätts för. Metoden kan också ses som en bekräftelse på hur svåra dessa kvinnor varit att leva med. De väljer ju att helt själviskt åsamka sina barn livslånga plågor och dåligt omdöme. Dessa barn får senare ytterligt svårt att välja partner och hamnar ofta själva i våldsamma relationer eftersom de blundar för vanliga varningssignaler. Föräldrafjärmande skapar en ond cirkel av barn som upprepar sin förälders misstag. Det är priset av att beröva dem den grundläggande tryggheten, förstöra deras omdöme och tvinga dem till osund lojalitet. De här barnen lär sig sällan erkänna sina egna känslor utan tvingas göra avkall för den tvingande förälderns vilja och krav. Det berövar dem givetvis en sund utveckling och den grund de behöver för livet. De blir också oroliga och nervösa.” Den något ofullbordade sista meningen kunde ju kompletteras med ”av att ständigt ha tvingats anpassa sig till omöjliga situationer”.

På detta inlägg svarades som så.  http://debatt.svt.se/2013/04/17/vi-maste-vaga-prata-om-kvinnors-vald-mot-man/#comment-866557312   ”Där sätter du fingret på något verkligt viktigt. men i visa fall är fjärmandet på barnens eget initiativ iaf när de är stora nog att hävda en gen uppfattning. Och då är det en förälders plikt att stödja barnen om detta är något djupt känt hos dem Det är en oerhörd svår balansgång eftersom an då utsätts för samhällets misstänksamhet som en av de där ”fjärmarna” fast så inte är fallet och samhället bestraffar ju de ensamma mödrarna hårt ekonomiskt- Det lönar sig bättre på alla sätt att försöka samsas med barnens far om man inte vill bli både fattig och totalt utsliten. Men ibland finns, för barnens skull inte det alternativet.

Sådana fall är nog ändå rätt ovanliga. De flesta barn vill ha tillgång till båda sina föräldrar och är väldigt överseende med svagheter hos föräldrarna. Barnen är betydligt mer toleranta och kärleksfulla och överseende än vad vi vuxna förmår vara.

Jag som ständigt här anklagas för att vara sån dödsmördarfeminist har stått vittne i tingsrätten
i ett fall där mamman rövat bort barnet från ett annat (civiliserat land) från en mycket bra far på mannens sida.

Han hade tilldömts enskild vårdnad pga av moderns dryckesvanor och psykiska problem där, men i Sverige vann hon. Det tyckte jag väldigt osjysst men pappan var en så hängiven farat han gav upp allt i hemlandet och fick kämpa i åratal för att få stanna i Sverige eftersom han ville hålla kontakten med sin son och lyckades med det till priset av enorma uppoffringar.

——————————————————————————————————————————————————-

Dessa barn tillåts inte en normal uppväxt och kan inte välja självständigt. Det har de hindrats från allt efter de var små och någon självständighet lär inte utvecklas enär de knappt lär förstå vilka de är själva eller vad de är sprungna ur. Det kan ju låta krasst osv men verkligheten är sådan och den är och har varit grym mot de barn som tvingats anpassa allt efter en omogen, svartsjuk och av hämnd förblindad förälder. Plikten och ansvaret är det första de ställer åt sidan. Det räcker med att räkna gratulationskorten till pappa från den tiden. Inte ett enda. Vän av ordning kan ju undra om det kom sig av pappans ointresse? Om det funnits ett så istället var det ju tvärtom. Det kan ju kampen mot pappan att misstänkliggöra, att hindra umgänge, att komma med grova falska anklagelser, om våld, hot och pedofili(?) visa. Det var modern som riktade barnets intresse bort från fadern genom att göra det besviket, skrämma, hota, kräva och tvinga. Förklara allt som pappans fel. En sådan förälders beteende kan ju förklara varför inga förhållanden höll heller. PAS är ju bara en fortsättning på en grav inre störning och den manifesteras på ett otäckt sätt på barnen och de som försökt leva med dessa människor, kan ju berätta att det beteendet är ingen nyhet..

Den forskning som faktiskt bedrivits på dessa barn och intervjuer talar om ett syndrom. PAS, Parental Alienation Syndrome. Föräldrafjärmande på Svenska utan den senare diagnosen syndrom, som av någon anledning frikopplats från den ursprungliga beteckningen.

De som studerat ämnet noggrannare än jag har ju bla annat konstaterat att det finns olika nivåer på detta tryck barnen utsätts för och i det gravaste med all kraft påtvingar barnen sin uppfattning och accepterar inget annat.  Att detta inte skulle skada barnens begreppsvärd för lång framtid och att den inte skulle bli bestående garanteras ju av att dessa barn får stora svårigheter att bli självständiga. De blir otrygga och lättpåverkade mest utifrån den psykosociala miljö de är sprungna ur.

En påtvingad lojalitet som det senare krävs yttre krafter och 100 % engagemang och tid för att tränga bort. Dessa barn blir aldrig stora i den miljö de tvingas leva i för den påtvingade lojaliteten kommer aldrig acceptera avsteg från den räta linje av villkorad uppmärksamhet de utsatts för. Att i tidig ålder så kraftfullt utsättas för påtryckningar lämnar dem chanslösa för yttre påverkan. Inte ovanligt så blir dessa barn snart stödben för den tvingande föräldern som själv inte löser sina problem och som oftast är orsaken själv till att dessa förhållanden upphör att fungera. De är så krävande och explicit i sig själva att hela världen ska formas efter dem. I offerrollen finner de snart sin mest lönande prestation. Särskilt i ett samhälle som förenklar de ansvarigas arbete och inte ruckar en loj inställning till arbetet.  I hemmet är de fjärmande dock det motsatta och blir efter vad historien visar också ett praktexempel på att de var omöjliga att leva med och att de drar sig inte för att dra in barnen i denna konflikt utan slut, utan hejd, utan hänsyn. Vanligtvis har de varit svartsjuka intill plågsam nivå och missar inte många tillfällen att bekräfta sina fantasier.

Att under uppväxten hela tiden få sitt omdöme ifrågasatt och påtvingat en förutfattad mening och en lojalitet. Att tillfredsställa ett olyckligt sinne som en hämndlysten förälder lämnar inte mycket åt ett barn att få utveckla ett självständigt jag. Det finns ju inget reellt du!  Den enda chans till kommunikation och acceptans är den krävande, tvingande lojaliteten och de barn som inte blir offer i detta grymma spel är lätträknade. De är födda starka med ett skyddande skal och de finns säkert.

I en relation där mannen/pappan tvingats välja bort relationen så lär sig barnet fort av den förfördelade mamman att pappan var en svikare och aldrig tyckte om barnet osv. Det grymma spelet är verkligen något i hästväg och ska givetvis backas upp av sanslösa beskrivningar den förlupne pappan. Dennes styrka är ju avhängig hans tillstånd innan förhållandet inleddes och här lämnar de falska beskyllningarna ett stort tomrum i en värld som redan är inställ på att en man är det samma som en våldsverkare…

Den som haft problem hamnar ännu lättare i dålig dager. Den som löst sina problem och inte längre behöver den biten från sin sambo kan överraskas av att exet föredrog att pappan var sjuk för då behövde han ju exet! Ja för att skapa en värld av tvång och offra sitt barn på ett altare åt en okänd gud så krävs det givetvis en inskränkt föreställningsvärld som passar i sammanhanget och den kan ju en nyligen botad pappa plötsligt stå inför och inse att den här miljön är ju direkt farlig. Att ha med myndigheter att göra kan visa sig vara ett helvete och den som inte är född med tjockt skinn eller knappt flygfärdigt ens står sig nog slätt emot myndigheternas envisa klappa och klanglåda.

Så hur kan missundsamhet och psykiskt tvång yttra sig? Ett barn som säger ”Om jag säger det varit roligt hos pappa blir mamma ledsen”, ”Jag måste berätta allt som hänt hos pappa annars blir mamma arg”, ”Pappor Ljuger”, ”..men pappa du är ju snäll”. En socialinrättning, en familjerätt som ignorerar sådant här har sanktionerat rena tortyren mot barn och låter nonchalansen råda till ingen som helst nytta än olyckan. Att barn utsatta för detta tvång kanske aldrig kan välja har jag inget svårt att förstå. (Det hindrade inte dem i detta fall att påstå att denna kunde välja vid 12-13 års ålder). Att processen ur det, är besvärlig borde jag veta. Jag har ju gjort resan själv. Hela min uppväxt i sådan miljö kostade mig skolgång, utbildning och examen. Att tvingas se det upprepas med ännu ett barn och ingen gjorde något för att stoppa det, kan ju inte kännas alls om man inte befunnit sig i det. Att flera år senare inse att stulna gamla läkarintyg tjänat som bevis för nonchalansen och som bekräftelse på de falska anklagelserna, är väl mer ett mått på hämnden och det meningslösa i att försöka segra med att krossa, men vilket förmörkat sinne inser det? Hur mycket spelade inte dubiösa behandlingshem in, eller lika mycket fuskande och ljugande sociala instanser. Hade bara min egen släkt backat upp hade saken varit lättare, men de var ju å andra sidan förutsättningen som skapade problemen i min uppväxt, så hur skulle de vilja eller kunna hjälpa!?

Det är nog inte utan en särskild aningslöshet och fräckhet som du påstår och förlänger ditt ”men” om att pappor borde kämpa!

Paret i Sandviken som alla kunde se fullständigt krossade av omänsklig myndighetsutövning var fullständigt friska och hade familj, föräldrar vänner. För egen räkning om jag får meddela sådan, så föregicks detta av åratal av panikångest, svår psykisk sjukdom som det fanns hjälp till utanför vårdens något märkliga behandlingsformer och prestige. Denna vårdapparat var tillfreds med att kalla mig hopplöst fall och lämnas åt ett oblitt öde. De slängde ju också ut mig, dubblade den förrädiska blandningen av neuroleptika och antidepressiva medel? Trots varningarna i FASS om att öht blanda dessa preparat utan sträng uppsikt ??! Det var denna spillra av en människa som räddades av vad som uppfattades, utgav sig för att vara en osjälvisk individ men som definitivt inte var det. Denna blev den första att anförtro sig till, det som räddade mitt liv. Vården hade fått ännu ett offer för bristande intresse och nonchalant oansvarig vård., för pressen och stressen på mig höll på att ta mitt liv. Det förakt Nora mötte var inte mindre närvarande då för trettio år sedan, så vad har vården ägnat sitt största intresse åt under alla dessa år? Så vad betydde det att finna en vän en förtrogen just när djupen öppnade sig och höll på att sluka en utsatt individ? Det tog inte särskilt lång tid att upptäcka att tvåsamheten var en enkelriktad gata. Det vänskapliga förtroendet gick bara en väg. Hade bara en riktning. Den medvetenheten blev till en ny sorg. Jag var inte behövd utan bara ett bevis på att denna inte längre var ensam och ratad person. Sedan tog den regelrätta styrningen vid att bli en föraktfull högerkristen som avskydde allt som kunde kallas ogudaktigt och främmande för den enda sanna läran. Om mina innersta fasor och smärtor delades så visade fortsättningen senare att allt kunde förvanskas för sitt eget syfte. Att jag var ärlig, vilket räddade mitt liv, beskrivs istället som att jag dolt min sjukdom och bedragit denna om min verklighet. Detta trots att denna person själv inbjöds till samma behandlingshem, erbjöds utbildning kring min behandling och sjukdom för att underlätta tillfrisknandet och själv kunde få behandling, men avböjde med orden ”de botar inte människor med guds kraft”. Denna påstår alltså inför sittande rätt att jag ljugit om min hälsa och alltså i grunden bedragit henne på den väsentliga punkten? Att vår telning fnyser ordentligt åt pappas beskrivning av att ha blivit räddad till livet kan ju ses i ljuset av att den beskrivningen hon är nöjd med och håller för trolig. Givetvis ställer hon inga frågor, det behövs ju inte av dem som tycker sig veta. Då är alltså attityden ingen annan än den ärvda, påtvingade och kränkningen fortsätter såsom den länge beskrivits.

PAS har uppnått sitt mål och behöver bara vardagligt underhåll och de smärtsamma sanningarna om att mamma kanske ljugits hålls av ”naturen” = syndromet på avstånd. Den läkande smärtan får aldrig en chans att göra slut på våndan och den skada och tillstånd lögnerna skapat bibehålls. Att pressas in i en värld av påtvingade åsikter, att skuldbeläggas över sin glädje och sina träffar med pappa. Att tillfredsställa ett sinne som i grunden kräver allt och det omöjliga av ett barn kostar på. Den förälder som tvingar sitt barn till lojalitet är själv ett otillfredsställt barn. Därav den egna blindheten för vilka konsekvenser detta beteende har. Besvikelserna är ett barns och uppfattningen om resten av världen är ett barns. För objektet för denna press slutar det snart i ett känslomässigt kaos. Det går senare i vuxen ålder inte skilja på den verkliga smärtan och den påtvingade skadan. För över den verkliga sorgen, saknaden, besvikelsen ligger som ett lock de förljugna beskyllningarna och de falska anklagelserna. Till det läggs alltså de konstruerade besvikelserna, de avsiktligt förfärliga beskrivningarna om svek och förakt för barnet sätter garanterade spår av e konstruerad sorg som tar plats över den faktiska saknaden. De ohyggliga beskrivningarna är ju trummas med förödande såväl som hänsynslösa avsikter.

De existentiella besluten dessa individer tvingas undergå och infoga sig i är förödande och destruktiva. Att sanningen kommer kännas värre än lögnen är givetvis ett obehagligt faktum. Den etablerade otryggheten bidrar givetvis till att hålla kvar de drabbade i dessa tillstånd. Om sanningen trots allt kostar på så innebär den ändå läkedom, medan lögnen bidrar till att inget ändras och ett diffust smärttillstånd fortsätter.. Det dessa människor inte kan se är vinsten med att  ta itu med det som gör ont. De anar inte vad det kan innebära att den påtvingade sorgen och vad den verkliga smärtan egentligen hindrar dem från. Istället träder ju läkemedelsindustrin in på scenen som med en björntjänst erbjuder kortsiktiga och effektiva lösningar istället för något bestående.

Att bli frisk att upptäcka sitt faderskap i ett förvandlat ljus, att väckas inför papparollen med stolthet och intresse, att få en upptäckarglädjens distans till sig själv, att aldrig vilja upprepa sina egna föräldrars nonchalans och ointresse, bristande stimulans osv lönade sig. Dottern var strålande glad över sin pappa och ville ju senare bo hos honom och den nya plastmamman. Vem annat än svartsjuka och ren myndighetsutövande dumhet skulle hindra det? Jo ett visst mått av svartsynt feminism förstås. Jag kan inte räkna antalet gånger jag blivit förkrossad, drunknat i ny sorg, men kan garantera att jag hann inte hämta mig från den första innan en ny dök upp och vällde över mig. Att det ledde till ptsd kan vem som helst inse. Till det ska ju läggas sorger och bedrövelser som kantat denna väg som egentligen inte behövde haft någon upprepning i ännu en individ.

.

Om Detta Var Du

Omöjliga Kärleken

Omkring tvivlen på att bli Pappa

Undrar om Du minns

.

De felunderrättade och de fördomsfulla finna än mer karameller för sitt sug.

Finns det mera Salt? Rond 1 (under konstruktion)

Finns det mer Salt? Rond 2

.

PAS en beskrivning.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/barn-kan-fas-att-hata-sin-pappa

Krävs det fantasi eller insikt för att förstå att de som driver sin tes om hämnd och påtvingad lojalitet in absurdum också skadar sina barns uppfattningsförmåga, existens?

.

Price to learn..

leave a comment »

.

Price to learn..

Det är inte jag som satt dina tvära och omöjliga livsregler.

De är formade i tvång och krav på lojalitet.

Sprunget ur alldeles för många besvikelser.

Varav de flesta du lurades att tro.

Ingen fader skriver dessa rader viss om att hans skuld skulle vara svek.

.

Att aldrig börja nysta.

Att aldrig börja leta efter svaren.

Att aldrig öppna ögon och öron i rädsla för smärtan.

Att aldrig se att famnen är öppen enbart för dig.

Att du var värd lika mycket kärlek och omsorg.

Du kan få gråta som jag grät över flydda och glömda barndomsminnen.

Minnen som var så få att det knappast funnits ett liv,

som mitt i bråten mera var som en sak.

Många såg förbi i brist på förståelse och nu vaknar insikten om vad som försvann.

Däri fanns smärtan, i det som kunde varit, det förlorade.

Att aldrig se att allt kommer i retur som en ny chans.

Är att aldrig uppleva och förstå dessa rader ur.

Al di Meola & Leonid Agutin – If I’ll Get a Chance

. . .

If I’ll get a chance to talk to you
Teach me how to ask for your forgiveness
If I only new
I would rather forgive you
If you’ll have a chance to talk to me
I could wind a clock by falling rain…
Did I really mean
What I failed to explain
If I’ll ever get a chance to talk with you

If I’ll get a chance to talk to you
Teach me how to ask for your forgiveness
If I only new
I would rather forgive you
If you’ll have a chance to talk to me
I could wind a clock by falling rain…
Did I really mean
What I failed to explain
If I’ll ever get a chance to talk with you

.

Uppdaterad..

leave a comment »


Eftersom jag inte är sämre än att jag kan ändra mig så har det skett.

Jag har ändrat mig och bättrat på mitt förra blogginlägg. 🙂

Underlatta Arbetet På Socialtjänsten

Underlätta arbetet på Socialtjänsten..

leave a comment »

.

Underlätta arbetet på Socialtjänsten..

Nog synes arbetet betungande och svårhanterligt på denna instans. Det är många beslut många hjälpbehövande.  De sitta där på rad de som verkligen behöver en ”tjänst”,  men även de som inte har mjöl i påsens ens. De sitta där med sin innehållsrika behållare av beskyllningar, fantasier och många infama historier. Men faktorn umgängessabotage har de trots år av inte utvecklat någon särskild förmåga att genomskåda sådana intentioner. Mest beroende på att de skriande brist på insikt och kanske utbildning mer har deltagit i sådant istället. Det tyder på rädsla och mot sådant kanske bara fakta duger. Eftersom reella fakta är något de verkar allergiska mot så infaller ett slags Status Quo. De vill helst ”tro” att allt de hör är sant vilket är en farlig inställning. För dem som denna slaka initiativförmåga drabbar återstår inget annat än moment 22. Lösningen på problemet kan bara vara nedanstående, här finns inga tveksamheter eller tvivel om förmågan. Tvivel om förmågan blir lätt den rädsla man väljer att handla efter istället för att gräva bland fakta. Eftersom man ändå hänger sig åt en lösning på så många problem så;

prylportalen.se

Å andra sidan kan kanske konstateras att soc. många gånger helst arbetar med sitt eget bästa, det blir färre problem då, för dem.

.

Häxjaktens Logik – Upprättelse 2

leave a comment »

.

Sekteristiskt tänkande med en i det närmaste okuvlig bokstavstro behöver individen inte ta sig till Knutby och för att uppleva. Vi och dom tänkandet är mycket mera utbrett än så i vårt samhälle och finns i många andra schatteringar. Ända från högerkanten till långt ut på den andra. Det här som de flesta som inte bygger sin övertygelse på reella fakta var och är en särskild sorts människor. Här existerar inga avvikande åsikter, här finns ingen plats för invändningar. Väl inne blir det besvärligt att ta sig ut. Är dessa religiösa så vill de kanske hjälpa människor i nöd. Inte så mycket för din skull utan för sin egen och för att odla sin image. Det upptäcker du kanske i tid eller något för sent. Huvudsaken är ju att komma ut och långt bort från dessa sällskap. Fast mot sådant har de ju metoder, så att det inte ser ut som att de felat….

.

Här följer en avklädd berättelse som inte kunde eller borde vara tagen ur verkligheten. Det skulle de flesta säga. Detta kunde vara en historia om upprättelse. Några har under lång tid satt i system att det inte ska bli så. De har onekligen mycket att dölja. I motsats till de verkliga offren.

.

Häxjaktens Logik del 1

Häxjaktens Logik Del 2

Häxjaktens Logik Del 3

Häxjaktens Logik Del 4

Häxjaktens Logik Del 5

Häxjaktens Logik Epilog 1

Häxjaktens Logik Epilog 2

.

%d bloggare gillar detta: