castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Parental Alienation Syndrome

Genusfolket vilka kan de vara?

leave a comment »

Papparättsrörelsen for dummies: Vad är PAS? – Genusfolket.

Vilka är PAS förespråkarna frågar sig denna bloggare. Ja ögonvittnes beskrivningar av PAS-offer tål de inte utan avfärdar konsekvent. Aningslösheten och de egna önskningarnas totalitära brist på reella fakta kan anses total.

Som sagt någon debatt om de verkliga fasorna, de verkliga problemen försiggår inte. Att det inte gagnar barn att förneka faktum är givetvis ett problem och i växande. Dumma och korkade männsikor behöver inte fakta för sina teser utan lösryckta citat. Helst med våld dragna ur sina komplicerade sammanhang. Blott ögnade igenom i en hastig genomläsning huggande på första bästa bete. ”It takes one to know one” Det enda viktiga med det smala perspektivet är bekräftelsen på den förutfattade meningen och kontexten det tagits ur har försvunnit i fjärran som ogrukbart för de uppsatta målen att hitta del fel man ville ha.

Så denna fick inte bli publicerad heller…

castoropollux 28 maj 2013 kl. 15:46 · Svara

Din kommentar inväntar granskning.

Det är då garanterat säkert att de föräldrar som ägnar sig åt PAS också var svåra att leva med i och under förhållandet. De gav säkert aldrig utrymmer för tvåsamhetens villkor utan ville alltid ha förhållandet enbart på sitt sätt hur omöjligt det än kan te sig. PAS har sin grund i dålig självkänsla och ett flertal tyngande existentiella beslut och problem. De skulle aldrig annars kunna bortse från konsekvenserna för barnet i sin taktik att uppnå hämnd och skapa förlust genom att tvinga bort barnet. Dessa människor är ofta själv barn i sin roll och dikterar villkoren och uppfattar världen som barn gör. Frånvaron av bevis och förekomsten av verklighetstrogna beskrivningar utan reella fakta är deras ständiga följeslagare. PA och S som i syndrom skapar en skada där den drabbade snart inte kan skilja på rätt och fel och där tom sanningen hotar den ofta bräckliga grunden. Dessa barn får ofta ADHD-stämpel pga av sin av all trygghet och tillit undanröjd redan barndomen.

Så hur förklara att det inga vilda fantasier är att PAS är en grym verklighet?

Min egen uppväxt kantades av dessa premisser, förödde min barndom, förstörde hela min skolgång inklusive gymnasium och visst hade det varit lätt att tro att pappa var skyldig till allt som gått fel eftersom han var alkoholist. Det tog till ungdomens slut att inse att det var min trygghet och tillit detta spel kostade och allt det berodde på var en vuxen människa som inte vill lösa sina egna problem och konsekvent skyllde på andra. Detta var givetvis en människa min mamma som själv svikits djupt tidigt och som behöll sina bördor själv och trots att de växte och blev allt tyngre aldrig kom till skott och fick tröst och utlopp för sin utsatthet. Du vet väl hur barn känner sig som kommer med sin oro men där föräldern motar bort eftersom det väcker deras egen. Du vet väl hur barn känner sig som aldrig får svar på några frågor, som ständigt viftas bort och förpassar sin vånda och smärta till glömskan eftersom ingen ser den.

Det skulle dröja tills jag själv blev pappa och separerad med barn. Se historien upprepas på nytt och förstå vem jag levt med. Innan jag stötte på begreppet PAS. Då hade jag -78 slutat med mitt missbruk, drabbats av panikångest, depression. Efter 3.5 år insett att vården inte hade någon hjälp, men hånats folk som inte trodde på att bearbeta sina personliga kriser(?), de arbetade trots allt i vården (?) och dess riktning sedan dess förklara Ola Gäfvert som en djupt förankrad lag 30 år senare. Jag hade alltså av mer eller mindre tillåtna och förbjudna medicinblandningar blivit ännu sjukare och sökt hjälp och lyckats hitta adekvat hjälp utanför. Vid denna tid var jag snart medicinfri och åt inte ens barbiturater. Så vad tänker en människa som nyss blivit far, inga tankar har om att klara fadersrollen med panikångest som innebar att han knappt kunde ta hand om sig själv. Jag deltog under permission i förlossningen, fick låna behandlingshemmets bil för permissioner varannan helg och gjorde underbara framsteg i terapin och på hemmaplan var det mat och blöjor och fler och fler leenden. Det etablerades en kontakt. En stolthet och bekräftelse växte fram och fadern med sin nya insikt, sitt nyöppnade känsloliv var mycket mera lyhört för sin omgivning, som för sig själv. Vad som grumlades var den stigande besvikelsen över hur min självständighet växte och hur beroendet till partners minskade. Det var ju inte min upplevelse utan tonade fram ur dennas allt mer växande misstro mot allt som lyckades och gav framgång i terapin. Fick åka på maraton.

Så vad tonade fram allt mer! De egna problemen och den egna fasaden krackelerade och brast. Utbildningen för partners på behandlingshemmet med hopp om att också denna skulle se att det fanns hjälp för allt, lämnar snart etablissemanget med orden ”de botar inte människor med guds kraft”. Givetvis hade denna fått underteckna ett avtal om tystnadsplikt, men det skulle det inte visa sig så noga med. Inte heller att innan förhållandet tog slut stjäla ett gammalt läkarintyg från inskrivningen. Uppbrottets tid hade ju inletts med domslutet om behandlingshemmets ogudaktighet. Vem som var feg och rädd kanske kan utrönas. Att jag själv bar en blygsam tro utan allt detta förakt för allt och alla som inte passade en smal insikt, renderade ju min person en allomfattande kritik och omdömen som att vara ”djävulens verktyg”. Gud är enligt min mening förhållandevis god, de dummaste och mest inkrökta kan denne inte göra mycket åt de trivas ju med likasinnade och släpper inga frågvisa in.

Jag tror mig veta vad som driver dessa människor och vad som får dem att bete sig som de gör. De har inte mycket att hålla fast vid och barnen blir något av deras sista utpost. Den enda som inte till slut ska överge dem. Rädda är de och förblindade av egna besvikelser ur sin uppväxt. Givetvis kontamineras deras sinnen tvärs igenom föräldra-/vuxen-/barn-rollen bara av det skälet att ingen tillåtit dem sluta spela spelet och förvrida sina liv för att få uppmärksamhet. Offerkoftan är det enda som värmer dem och de fryser in i märg och ben, men vågar sällan eller aldrig erkänna det. De fortsätter sin sejour och visar sig aldrig kunna utgöra det stöd de borde vara för sina barn eftersom de inte fått det de aldrig vågat fråga efter och följaktligen inte har något att dela med sig av. Därför beläggs de behövande barnen med skuld var gång de söker trygghet och tröst, därför anklagas den ”frånvarande” föräldern som orsaken till de flesta problemen. Det kan gå så långt att denne pappa även i barnets vuxna liv får samma förklaring slängd i ansiktet, ändå utgör ju den åsikten det bästa beviset på avsaknad av mognad, där det blir så lätt att skylla på den som inte var med och som de ofta motat bort med hemska och otäcka beskrivningar. Bristen på vuxenansvar sätter sig djupt i dessa barn och de ser aldrig hur modern faktisk kunde fyllt detta hål med trygghet, intresse, tröst och värme istället.

När min egen livskris malde som värst var skuld en stor och avgörande faktor. Att känna skuld för vad jag inte fått, att jag blivit vad inget barn skulle vilja, att mina föräldrar aldrig hade särskilt mycket att dela med sig av, att någon stimulans aldrig förekom, att något intellektuellt utbyte aldrig förekom, beror ju på att det som är grunden i form av stimulans och acceptans var som bortblåst. Att aldrig bli sedd, bekräftad som barn är förödande. Att påtvingas åsikter att tvingas ta ställning är ju bara fortsättningen på den beklagliga bristfälliga miljön. Det finns ett syndrom. Parental Alienation beskrivs redan på 40 talet. Att det kunde vara riktigt skadligt under sina värsta betingelser upptäcktes med den forskning man senare inledde. Vartill Gardner säkert bidrog med en hel del. Att det var och är smärtsamt att lämna detta tillstånd är som en ny förlossning ur barnets perspektiv. Att plötsligt kunna andas syre, att få respons på sina behov och att börja höra, se och uppfatta en förut okänd värld är en sensation om känslolivet varit dött och inaktiverat. det finns oerhört många positiva beskrivningar av vad som hände i adekvat terapi och under verkligt mänskligt intresse att bota, läka och hela från ett traumatiskt liv.

Som sagt jag hade levt i PAS innan det av mig upptäcktes som ett begrepp, eller att jag krånglat mig ur livslång vånda och trauma orsakat av beklagligt nog rädda föräldrar och att det sedan länge utförts forskning och jag kan säga att allt jag redan visste kände och upplevde bara bekräftades i beskrivningarna. Då var jag redan stämplad som farlig och gärningsman, först efter förhållandet (?) jag avslutade(?) i alla möjliga sammanhang trots att jag aldrig gripits av polis, inga lägenhetsbråk, tvångsvårdats eller omhändertagits av någon. Falska beskyllningar fanns av mer eller mindre nogräknade behandlingshem, de fanns ju även på min tid. Då fick de bara 1018 kronor per dygn, Idag får de i den bristande konkurrensen betydligt mer för att göra ingenting än köpa dyra bilar till sig själva.

I övrigt kan jag bara hänvisa till min egen Häxjaktens Logik. En förfärlig beskrivning av hur socialen i Jönköpings kommun betedde sig och hur lätt det var att förvanska någon liv där och hur aningslösa och fördomsfulla man kan vara. Jag hade ju önskat att det var lögn och dålig fantasi men vårt barn fick samma uppväxt, samma problem med sin omgivning som jag och alla blundade för det uppenbara. Ingen trodde på en fd patient och fd missbrukare och om uppväxten var jobbig så vart det nyfunna livet och verkligheten betydligt värre med alla sinnen vidöppna. Dessutom vart plågan att se sitt eget barn tappa glädjen och bindas in i obearbetad sorg en mardröm utan like. Jag lider idag av ptsd istället och anser att den som förnekar PAS som ett begrepp begår avgrundslika misstag bara på sin okunnighet om vilka spel människor är beredda att spela för att slippa ta itu med sina egna problem. Satsar allt på ett kort och förlorar hela leken…

Dessutom fälldes kommunen på flera punkter, av Länsstyrelsen, men tuffade ändå på i samma anda? Dessutom gjorde ”sanningssägaren” parodi på sig själv i två domstolar. Förlorade i Länsrätten bara av det skäl att försöka övertyga rätten och bortse från det faktum (?) att den obehöriga BUP hade gjort ett grundligt jobb i att missa det väsentliga och stod till 100 % på hennes sida. Det är så man förlorar i ännu en instans om man är riktigt sjuk och ändå uppbär socialens stöd och de kan ju inte vidkännas att de bygger en stor del sin verksamhet på falska anklagelser och fördomar, okunnighet och ovilja.. Det är så man ådöms väsentliga viten och skyddas av en enögd socialtjänst som uppenbarligen låter skattebetalarna stå även för de mest falska fioler.. Tillika överklagades denna dom till Kammarrätten som inte hade några som helst svårigheter att avvisa och tilldöma än mer kostnader och inte ens tillbakadragandet renderade någon befrielse från den notan. Det är så formulerat i domslutet. Så varför fortsätter socialen denna parodi på verksamhet? Varför tillåts ännu ett barn misslyckas med allt under sin uppväxt och i vuxen ålder stå utan utbildning..? Resulterande i tidig debut, dåligt sällskap, skolk, missbruk och kriminalitet… Det är då lätt att räkna ut varför det blev så. Parental Alienation drabbar barn med synnerligen olika konsekvenser och får resultat efter den blinda förälderns allra värsta önskemål och enda förklaringen ska vara att det är pappans fel…. Han som inte ens fick vara där vars roll beskrevs som ett monster..

Du kan säkert finna fog för att inte tro min beskrivning. Jag kan ju bara ana vad som fattas för att missa det väsentliga. Det är ju en sensation kanske att påstå att det finns vägar ut ur svår sjukdom. Jag är ju säker på att tusentals människor fåtts att tro att det inte finns hopp utan bara piller och att svälja den värsta förtreten med hopplösheten och bara bita ihop. Det finns mycket brister i vårt samhälle mest beroende på att vinstintressen tagit det förnuftigas plats. Det gäller vården, kosten, behandlingshemmen, SIS ja hela vår tillvaro. Att de icke patenterades svaren på alla problem blir billigare och bestående måste ju bekämpas av de som förlorar detta spel. Det har de gjort länge. Det nästintill året jag fick adekvat vård och behandling gav mig livsnödvändiga verktyg att hantera verkligheten. De saknade jag från början. Dessa räckte givetvis inte till i den orättvisa kamp som socialen och andra bedrev sedan bedrev. Smärtan hos Sandvikenparet gick inte ta miste på. De var ju ändå två trygga individer med två lyckliga och oskadade barn. Det vart det ändring på. Dessutom närvarande föräldrar och vänner. I den sitsen var inte jag med åratal av depression och dessutom senare panikångest. Vilket ju var självklart. De flesta som drabbas har haft svårigheter att hävda sig. Det är säkert något som offrats för att en förälder eller två tagit mycket mer plats än de borde i sitt barn sinne.

Min släkt hjälpte inte mig med något. De var ju å andra sidan grunden för hur det blivit så, det är väl självförklarande. Att socialen blev en maskin att krossa människor under visades i Sandviken. Kompletterat med vansinniga utredare, åklagare såväl som häktesvistelsen ”on a quest in space”. Det är inte undra på att falska anklagelser är svåra att ge ett erkännande med sådana självutnämnda proffs säkra på skuld. Det är fördomar och en knäckt individ som leder till bevis inte fakta. Det är en Häxjakt.

Annonser

Vårdansvar, Arv och Miljö, tecken i tiden eller krass verklighet?

leave a comment »

.

Arv & Miljö, tecken i tiden eller krass verklighet?

 Att den Gammaltestamentliga tron har lett till excesser som Sydafrikas apartheidpolitik, har väl bara undgått de mest övertygade.

 Oraniestaten står som eget alldeles eget exempel på mänsklig förhärdelse. Att som Oraniestatens grundare vinna ett slag med överlägsen vapenmakt över spjutförsedda naturfolk, ses för den självbedrägeriets övertygelse som ett gudomligt tecken, en seger i förvissningens rus och ett ”naturligt” offer på vägen mot lyckans land….

 Israel och dess apartheidpolitik kan givetvis förnekas av de dummaste och mest lättlurade, icke förty är den där mitt framför ögonen, men dessa sinnen, spolar bort alla misshagligheter och ser något annat. Idag är vapenmakten, dess skrammel, dess aktivitet än mer dubiös. Laglig och statlig terror är på så sätt ett begrepp vilket i maktens korridorer är helt acceptabelt, för att inte säga naturligt, trots vapnens struktur och verkan som politiskt bekämpningsmedel.

 Att Israels politik till sin utformning är densamma med diskriminering och åsidosatta mänskliga rättigheter, regelrätta mord, bruk av kusliga vapenslag, diskriminering i privatliv och arbetsmarknad, undgår också många av de som helst vill kalla sig troende eller som självklart av de särdeles i biblisk trångsynthet lärda. Eller kan det kanske uttryckas, inte i litterär mening, rejält bibelsprängda. Alla dessa självgoda föresatser har tolkats ur en och samma bok. Ja iaf de mest passande bitarna. Särskilt med behjälpligt bistånd av en särdeles egen uppfattning.

 Hur och varför individer kan finna sig vara förmer än andra ur dessa textmassor, måste ses som ett märkligt fenomen, speciellt som man anser sig kunna bestämma över andras liv? Är viljan att styra och bestämma kan väl knappast skriften hindra det, om den än innehåller så många avskräckande exempel.

 .

 Att egot kan svälja ett sådant bete som att acceptera och administrera urskiljning, som en konsekvens av gammaltestamentlig gudomlig lära, ger vid handen, att bibeln verkar skriven på ett mer sofistikerat sätt än dessa sinnen har förstått att de accepterat. Att göra det för att ha makt och stärka sig mot hoten mot det egna ägandet är en helt annan sak. För det sinne som enbart har för avsikt att bekräfta sina fördomar synes betena flöda över i skriften. Det är bara att slå på radions ring p1 så dyker de upp som flugor alla de, som tycker sig både kunna läsa och förstå och framför allt döma andra. Ingen behöver ju va religiös för att vilja bekräfta sin fördomsfullhet.. Men med religionen upprepas blott samma sak just för att gudlösheten i livet är densamma.. Perceptionsförmågan gör inga under, ser inga under, tolkar inget annat än med sina givna förutsättningar.

 Dokumentären ”Den rätta vägen” i SVT är ett annat belysande exempel på en övertro, inte den som förbättrar verkligheten för andra utan mest för egen del, lämplig att stärka upplevelsen av skillnad mellan egot och andra, av gud(?) och mindre lyckligt lottade, som tex de egna barnen vars existens kommer i andra hand i bästa fall…

.

 Men där istället rädsla styr, är inte tron eller övertygelsen något att dö för. Den är istället med grym konsekvens något att hata och förakta och i förlängningen, den tysta acceptansen av något att låta dö eller döda för.

 .

 Ända sedan första kapitlet i GT så ifrågasätts viljan och sinnets bedras, mest av sina egna föreställningar. Människan visar prov på särdeles uppfinningsrikedom i bedrägligt beteende. Viljan till att ta till sig det som skrivs och inte finna det finna det motbjudande, eller motsägelsefullt, ställer givetvis krav på läsaren. Här ligger kanske problemet, det är vanligtvis grupptrycket, tillsammans med de egna förväntningarna, som avgör vilka tolkningarna och de egentliga valen blir..

 Varför Skriftläsningen leder till så grymma konsekvenser är på många sätt en gåta. Fast ägandet och makten över det är kanske värt att döda för.  Vad kan inte sinnet få för sig att ta kontroll över om grupptryck och en mindre nogräknad ledare får bestämma? Exemplet nedan är självförklarande.

 Att det hamnat under nöjesbladets rubriker är iofs en kick åt hånet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article7373299.ab

 .

 Att leva nära en sådan människa, lärde vad övertygelse i sin mest destruktiva form kräver och strävar efter. Vad som syntes vara ett sött och gulligt paket, med ett innehåll av hjälpsamhet och andra värdefulla dygder, visade sig med tiden mera till innehållet motsvara Pandoras Ask. Den totala lydnaden och uppgivandet av den fria viljan och tänkandet, är inget annat än onaturliga eftergifter i ett system så färgat av krav på underkastelse. Här rådde hierarkier av urgammalt och orubbligt slag, vari det mest fruktansvärda kan ha varit att just ifrågasätta själva principen som var gud själv! Ingen av dessa inser att deras rädsla är den egentliga motorn för deras ”tro”. Givetvis bottnande i att de själva aldrig kommit ut i ljuset med sina egna synder..

 Att tvåsamhet bara var en blek och meningslös kopia av verklighetens ensidiga helvete, blev en tärande lärdom det med. Vad som borde förblivit ett stort mått av tacksamhet över den hjälp som gavs, åt en stukad och misshandlad själ, vändes snart i bitter eftersmak över hur förvanskad och förvriden omsorg och värme kan te sig, när dess syfte inte är annat än egoistiska och ytterst handlar om kontroll och makt. Dessutom som enda desperata medel att ersätta sin egen tomhet och ensamhet med..

 Att dessa människor under lydandets villkor, med den rätta tron,  även accepterar mördandet av oskyldiga, bara de med alldeles för enkla knep kan kallas fiender till gud, är en chockerande insikt. Tröskeln till nivån som öppnar dörren till denna avgrund är enastående låg.  Att till slut ge upp sina försök att försöka tala förstånd med en sådan människa, var bara förberedelsen inför nästa oanade katastrof. Dessa människor skyr absolut inga medel för att straffa och krossa sina motståndare.  Den förtalskampanj som sedan inleddes skydde absolut inga medel och överträffade på många sätt allt någon kan föreställa sig. Metoden utsträcktes även till att krossa ett barns vilja och dess kärlek till sin far, enbart som ett uttryck för hämnd och kontroll och var ett prov på enastående hänsynslöshet. Oviljan att erkänna sina fel, grovt övergrepp, våld mot barn och grovt förtal är intill idag, givetvis en kamp för att inte låta bubblan spricka. För att försäkra sig mot det avslöjandet, existerar onekligen ett rejält tvång att fortsätta bekräfta sitt verk och med alla medel och hota alla tvivlare. Hota och skrämma allt som kan riskera att bubblan spricker med sjuhelvetes smäll. Det obehaget kräver givetvis engagemang för att inte gå i uppfyllelse som den undergång bara ett svekfullt sinne kan ana och känna vidden av.

 Att ett litet barn inte har en chans i detta inferno där lojalitet krävs, avtvingas, ter sig kanske lätt att förstå om tanken tillåts att inse hur farlig rädsla blivit när den fått gro, etablera sig som uppmärksamhetstörst under vilka villkor som helst. Att den sedan utövas i okontrollerad bitterhet, förakt och hat förstår aldrig ett barn, utan tvingas till lojalitet. Manipulationen är så extrem att allt ska se ut som pappans fel. All glädje barnet uttrycker för sin far hämnas grovt med besvikelse, missnöje och hat vars karaktär en normalt tänkande människa aldrig skulle tillåta sig. Så barnet lär sig snart rollen att allt är den icke närvarande faderns fel. Givetvis föregås alla dessa olika faser av tidiga existentiella beslut av förödande karaktär.. Främlingskänsla, avvikande uppfattning om sig själv.. Påtvingat av en mindre känslig omvärld.

. . .

 Indoktrinering är ett metodiskt sätt att ta kontroll och makt över sinnets möjligheter att inte gå för långt i sitt tänkande. Bli självständig utgör alltså ett hot, som alltså bekämpas med näbbar, klor och våld om så krävs eftersom ju djupare livslögnen är dess mer hotar ett avslöjande rasera höga tankeverk och konstruktioner.

 Onekligen ett Israeliskt sätt av sionismen att betrakta verkligheten. Ett arv? Ja i den meningen att korruption alltid kommer förvränga villkoren för att passa avsikterna.

.

 Egots övertygelse om dess explicita rätt att få som det själv vill i alla situationer, med vilka medel som helst, är en så renodlad egoism, om ändå bara exemplet hade varit nog. Till denna hjälp behövs bara likasinnade och de finns och fanns överallt i stan och på bygden, såväl som inom en kommun. De har kanske för vana som många andra att inte behöva ställa frågor, en vanlig åkomma i en domän och ett livsverk blott uppbyggt av fördomar och förutfattade meningar. Exemplet nedan som de helst kalla olycksfall i arbetet, men beroende på mängden av fall som hela tiden dyker upp i kölvattnet av en verksamhet, motsäger onekligen det de själva inte ser några större fel på och enorma organisatoriska problem, de sedan decennier inte viljat rätta till.

 ”Mitt sorgliga liv” kallas dokumentären om Elin en ung flicka i händerna framförallt på Socialtjänsten, men också diverse mer eller mindre nogräknade familjehem och inte minst behandlingshem? Elin som tragiskt nog till slut hängde sig i skogen, eftersom ingen lyssnade på henne. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3314&artikel=3113269 Om inte detta är hjärtskärande så kanske du jobbar på Socialtjänsten och är fullständigt vaccinerad mot personliga önskemål, längtan och självklara rättigheter. Den som inte undrar hur behandlingshem kan drivas utan vare sig syfte eller mening och framförallt resultat, annat än räknat i pengar, vinst, ska kanske se det i vidare mening. Hur man kan fortsätta år efter år att kasta ungdomar in i en verksamhet för över 4000/dygn, utan begära att behandlingen märktes på de drabbade?  Fast målet kan ju se ut som att finna sätt att flytta pengar till villiga fickor, medlet blir blott och bart offren för lidandet, som ännu mer upplever kränkande svek av sin omgivning. Ska vi tro Ola Gefvert så kan man få skylla sig själv… Profitera på andra är ju inga problem om föraktet är närvarande, ger utlösning och belöning i form av förtjänst. Syndigare kan det inte bli.

 Att själv ha sett hur ett sådant såg ut på insidan, dock bara under den då -88 blygsamma kostnaden av 1000kr/dygn, så var väl upplevelsen i stort densamma. Ingen behandling, ingen hjälp och ett verksamt tillstånd för drift, från Socialstyrelsen och regelbundet synat av  Länsstyrelsen.  Till det facila priset av drygt tusen kronor/dygn/inkomstkälla nåddes inga mål, ingen tillfrisknade. På papperet såg det korrekt ut, några kontroller fann Länsstyrelsen oftast inte tid till pga av resursbrist? De få kontroller som dokumenterats har sällan inte hittat någonting. Det här kan vara informativt. Driva Behandlingshem III  Det är givetvis hela serien. Inför insikten om hu det kan ha gått till blir inte redovisningens början mindre chockerande. Driva Behandlingshem Givetvis är ju de tarvliga beskyllningarna mer avslöjande för verksamheten och deras vilja att dölja sina förehavanden såväl som sina brister.

 15 stycken platser ggr 1018 ger 458 100 per månad och då fanns det plats för fler. Det är 5 497 200 per år utan att någon blir hjälpt! Dagarna går däremot, personalen får lön, myndigheterna hinner inte med. Så hur såg Socialstyrelsen på ett behandlingshem, med de högsta lönerna i länet, den högsta personalomsättningen, ut för de behövande?  Läs om den Den omöjliga meningen  kommen över ett par läppar du minst kunde föreställa dig.

 Genom att skylla den som undrade var vården blev av, behövde de bara lämna falska anklagelser för något & mot någon, för att bli av med problemet & för att helst slippa bli synade! Det är förmodligen så det går till än idag. Fast det är väl förmätet att påstå av någon som inte tjänar en krona på att ljuga. Jag har aldrig sett ett så dignande bord som personalens frukostdukning. Hur många köttpålägg kan du räkna upp? Det fattades knappt något på den fronten. Till patienterna lämnades en snuskig ostkant och ibland några skinkskivor, som någon fort snodde för egen del.   Att som undertecknad ha haft svåra problem men tagit mig ur dem, istället för att svälja allt dyrare och allt meningslösare behandling,  borde väl rendera mer hjälp och stöd till en ljusare framtid, särskilt som förbättringarna faktiskt begynte innan denna traumatiska historia, men inte i en värld av hämnd och falska föreställningar och en Socialtjänst besjälad av begreppet ”Män är Djur”. Fallna i en farstu med adress ett förljuget och spelat offer, med ett oändligt stort behov av uppmärksamhet, berett och fullfjädrat manipulativ att till vilket pris som helst slippa se sig själv. Så om lidandet från början hade verkliga orsaker i sjukdom, så förbyttes med allt större övergrepp, de falska beskyllningar och de orubbliga konsekvenserna av det, lidandet till att komma ur en ökande ptsd istället och en ångest och sorg över sakernas tillstånd.

.

 Det ingick i ”läran att bli kristen” att förstå innebörden av ”det är rätt att döda kommunister (i Sydamerika) eftersom kristna torteras i Öst”, är bara ett i raden av hårresande exempel på en tro fullständigt blind för mänskliga rättigheter. Israels rätt att massakrera sina grannar var ett annat. Jfr det med att; flytta in i ett villaområde och börja härja om, att just du har betydligt fler rättigheter än din granne! Framför allt har du rätt till din grannes mark och hans protester, som till slut leder till våld, kan du med ett rikligt mått av självgodhet kalla terrorism. Vad blir reaktionen i det övriga villaområdet? Tja, de mest högljudda jasägarna kan vara de som anser, att eftersom grannen protester gick till handgripligheter, är denne den onde och därmed är väl utökningen skiftad utan större besvär och kan fortsätta. Så är det med viss övertygelse utan referenser och utan bekymmer för konsekvenser.  Ponera att grannen anklagar någon för att vara en presumtiv mördare, pedofil, hotfull och farlig för inte bara för denne utan också för dennes barn,otrohet och gud vet faktiskt allt, men har ingenting sett, så avskräcker inte mängden demoniserande uttryck eller bristfälliga fakta? Kan en lista groteska beskyllningar bli för lång utan att någon undrar över motivet.

.

 Begreppet ”inte så nogräknad” existerar trots allt i en myndighet som ofta och gärna, bryter mot både sina egna förordningar och lagar för att blomma ut i att bekräfta sina fördomar. Förtalet är begravt i daganteckningar och räckte för en verksamhet, som har mer av maktmissbruk, lagbrott, än många betydligt mer kvalificerade. Det var väl därför det aldrig räckte i domstol, den obefintliga bevisning höll inte, konstigt eller? Att inte i en utan två rättsinstanser göra parodi på sig och sin sak, vittnar inte bara om stora personliga brister. De inblandade, Socialtjänsten, BUP, samma advokat 2 gånger, hamnade i smutsen också, av den de i alla år stöttat.

 .

 Hatet mot dem som förnekade gud var ett annat. Hela hbt-rörelsen hörde hemma i Sodom o Gomorra och var med samma ”logik” ansvarig för ett lands olycka? Tron att ”det är bögarnas fel” överträffar många förstånd medan korruptionen går fri från misstankar!!!!!

 Det kan garanteras att livet med vad som visade sig vara en ”svensk taliban” inte var vad som önskades. I denna otyglade värld av missriktade föreställningar och inbilsk övertygelse, kunde ju inte objektet få skulden för uppbrottet trots de minst sagt delikata samarbetsproblemen. (T.o.m. tog den gemensamma lyckan, enbart tretton år gammal och klippte till sin moderliga antagonist, trött av tvång och övermåttan full av besvikelser). Att på ålderns höst sammanfatta sig och sitt inskränkta liv med ”alla män har svikit mig” kan ju förklara det bristande engagemanget att sköta sin del och fullständigt befria åhörarna från tanken att denna partner var inblandad i sina egna förhållanden.. Förlåt mig men det är inte jag som travesterar en perfekt replik från en film i underhållningsvärldens och genrens bästa exempel…

 Våld och hot hade pappan anklagats för, fast inte krävde soc för bevis på det?  Mytomanen med sin brist på verklighetsförankring hamnade i sitt efterlängtade himmelrike, i mötet med socialtjänsten.  Här lever man i det blå, osvikligen uppkopplad, med något annat än något så besvärande som verkligheten. Därför sattes demoniseringen igång och den pågår än idag för bubblan får ju inte spricka.  Alldeles för många ifrågasätter inte beskrivningen heller trots frånvaron av reella bevis?

 Den som varit sjuk och svårt sjuk kan ju alltid anklagas för något. Tom för att inte vara riktigt frisk! Allt är ju giltigt på en falsk skala. Ett nog så verksamt medel i akt och mening att värna om barnets bästa. I Vetlanda var verkligheten minst sagt krass för den unga av socialen bortglömda Louise. I Jönköping var lögnen, beskyllningarna så krassa att verkligheten fick anpassas efter beskyllningarna..

 Å andra sidan, var det med skräckexemplet mycket sämre, i total avsaknad av sjukdomsinsikt, socialtjänstens stöd att krossa ett barns vilja, ägna sig åt amsagor och fantasier och de mest blodfulla beskrivningar av vad som påstås timat, men vem på socialtjänsten brydde sig om det? Syndabocken var ju redan utsedd. Det var bara att spela med…. Att barnet hade problem , med sin omgivning redan i dagis, på fritids och sedermera i skolan, var ju endast självklara bekräftelser på fantasier utan någon annan verklighetsförankring än påståenden.

 Några konkreta bevis behöver inte en verksamhet fullständigt uppfylld av sin egen förträfflighet. Bakom denna ridå fortsatte terrorn som än idag sas grunda sig på kärlek till gud. Vidare påstås syndabocken ha ljugit om sin hälsa, något som motsägs av bl.a det faktum att, objektet självt inbjöds till behandlingshemmet som hade hjälp, för att utbildas om syndabockens problem och få hjälp med sina egna. I det läget skulle denna givetvis störtat ut från förhållandet, men valde att bara lämna behandlingen eftersom de ”botade folk inte med guds hjälp”. utan med djävulens.

 Nog så kloka ord av någon som en stor del av sitt liv hävdat att lystnaden efter någon annan ändade, vad som var ett påtvingat och helt onödigt och så främmande lidande inom ett förhållande.Hade beskrivningarna om Syndabocken varit sanna borde antagonisten gjort slut redan när hon lämnade behandlingshemmet… Umgängesrättsutredningens ”ljugit om sin sjukdom” satte utredarna på pränt utan att blinka inför de svekfulla beskrivningarna de tyckte tjänsteansvaret inbegrep. Men det är ju inte så offerkoftan som sviken existens stickas ihop.

Som i de sista dagarna stal ett gammalt läkarintyg, i ingen annan avsikt än att kunna hämnas och så gjorde på den gemensamma lilla lyckan. Offerrollen kan ju knappast förkroppsligas särskilt tydligt om man själv gör slut. Bilder och beskrivningar med stora brister är iaf socialtjänstens främsta attribut, det brukar också vanföreställningar ha. Detta ska inte tolkas som en hälsobeskrivning av verksamheten, utan som en sanning.  Det är förmodligen bara den som ser sig själv i ett gudomligt ljus, som tror att skenet inte bedrar. Är värdegrunden blott och bart svart och vitt, moral och omoral, ont och gott kan många tillfällen till utbyte uppstå. Armar och fingrar sitter ju bara där för att peka på andra med och sinnet lär ju inte kunna ljuga för kroppen, eller om det var tvärtom.

.

 Israels politik har mycket större påverkan på människor än vad de tror. ”..getting away with murder” är bara förnamnet, på en anda och en politik som aldrig vill kännas vid sin egen skuld. Utan ständigt hittar egna offer för sin politik.

.

 Demonisering är ett av de starkaste medlen, de falska beskyllningarna ett annat. De känns ju igen i betydligt större sammanhang än detta. Varför mottagarna av sådana förklaringar inte kräver några fakta får givetvis stå för dem, men hur de kan bortse från behovet av sådana borde de fråga sig, men vågar inte. Varför sinnet kan äventyra så grundläggande behov som sanningen samtidigt, som de bekänner sig till en, är ett manipulativt konststycke. Trivs man med det kan ju illusionen om deras egen godhet ta enorma proportioner, ja bli gudalik. Kanske är det vad som kittlar sinnet, att skilja ont från gott och därmed sälla sig till skaran av de som tycker sig ha rätt att döma andra, att t..o.m. döma om andras liv och död. Kunskapens Träd på Gott och Ont sällar fallfrukten runt trädet.

.

 Viljan att sko sig är lika gammal som testamentet och är inte de första kapitlen en lektion i vad människan är för en individ så vet jag inte vad som är det.  Att de kan höra gud när det ska mördas ses iaf i skriften som naturligt åtminstone efter gedigen nötning. Trägen vinner som sagt inte alltid de bästa segrarna… Nu sägs ju GT skildra människans slingriga väg till Gud och det kanske ligger en hel del i det. Hindren att nå dit utgörs för vissa iaf av en hel del Palestinier och beduiner också för den delen, vilket måste smolka den mest storslagna bägare. Djävulens förmåga att bygga ett ”himmelrike” på jorden ska inte undersakattas. Inte heller misstolkas med tanke på hur beväpnad den första kyrkan, inklusive Jesus var..

 Viljan att bli kvar på vägen eller bildligt talat dricka ur samma kärl, måste ses som en bekräftelse och en dröm om att kunna fortsätta i all oändlighet. Inte med det gudomliga livet utan med dödandet av alla de som sägs vara ett hinder, vars blotta existens utgör ett hot. Om sparvar gödde en vilsen skara då, så faller betydligt effektivare tingestar från ovan idag.

 Det regnar högklassiga vapen rakt ner i händerna och inte tvivlar de ett stoft på den goda viljan i det. Lusten att fortsätta i sina gamla spår måste vara lika stor som motviljan till avgörande förändring. Så med existensen av ett NT, onekligen ett bevis på ett möjligt arvskifte till fördel för förmånstagaren, behåller människan i vissa fall hellre sina gamla livsvillkor och bevakar dem till tänderna.

 Det är inget litet problem att inte se skogen för alla träd, inbillningen att frihet är något högst personligt och icke delbart, får ses som en betydligt mer avgörande problematik. Fast det är ju skillnad på hur man ser det, eller hur?  Vi andra undrar givetvis vad som får ett högre sinne att tangera lågvattenmärkena i människans historia, med blicken lyft lite väl högt kanske det är lättare att bortse från vad och vems blod som flyter kring fötterna. Segrar vinnes inte utan offer, en paroll som onekligen bleknar i viss belysning.

  Människans förmåga till att bedras av intressen med en agenda enbart för eget välbefinnande, har gjort att man mördar folk i ett grannland eller långt borta, motivationen till det är kommen ur ett tunt och bristfälligt verklighetsunderlag, som sällan tål ljus. Det gör sällan dess beslutsfattare heller. Fotfolket kommer i många fall hem med sin ptsd och gör slut på sig själva. De andra lever skrattande och glömska av substanser på vågor av välbefinnande, tills också de sjunker ner i djupen. Även de undrande över vad de slogs för.

http://seattletimes.nwsource.com/html/localnews/2012287375_orrin06m.html

.

 Borttagandet av det allra nödvändigaste, tryggheten, försörjningen är samma andas barn. Vilka som trummar på hatets skinnpukor, blåser i föraktets trumpeter varierar, men åtskillnaden och övermänskligheten har de gemensamt. De behöver bara någon som utför skitjobbet. De vill också mörka historien och är tillskyndare av döljandet av mördandet av kulturer, folkslag, människor i byar som utgör hinder för en ”utveckling” några få gör grova förtjänster på.

.

 Men visst lär man sig i bibeln att skaffa fram en syndabock och det lär fler pyssla med såvitt historien och sanningen inte redan avskaffat dem, vilket de vare sig väntar sig eller hoppas för då är spelet slut.

.

 Man kan döma om andras brist på livsglädje och vilja, fast bara genom att bortse från hur mycket en människa har krossats av att allt tagits ifrån dem. Fortsättningen på det stärks ju bara av dem som tyckte de visste allt och fortsätter handla därefter. Det blir inget annat än ett övergrepp som bara upprepas, ett nog så eftertraktat resultat, av dem som etablerat och vill bevara en förljugen historia och motsätter sig uppenbarelsen, att de deltagit i ett grovt och förfalskat spel. För de mindre nogräknade är falsk och pådyvlad skuld ingen skillnad mot verklig, de har heller inga andra bekymmer med sanningshalten i något.

 Morgan Allings sommar som var ett förträffligt program av underhållning, skratt och allvar har ett exempel med en grundlig beskrivning av förnedring.

http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/1866959.mp3

 Hans egen moder krossades av berörda myndigheter, så till den grad att hon flera år senare inte vågade ge sig till känna för sitt eget barn. Förnedring är inte bara ett ord i raden av många, det sätter djupa spår. Att förlora sin värdighet åt organisationer med en så misslyckad agenda, som fler borde ifrågasätta, är att förlora sin existentiella rätt. att den har mycket lära på 50 år kan se ut som bakläxa, men är sagt i all välmening. Pengar är inte allt, speciellt när de satsas på annat än att utveckla socialtjänsten. de har avvecklat förnuftet med början redan då och sedan har det fortsatt av bara farten. Det finns all anledning att fortsätta påpeka att socialtjänstens verksamhet, sedan årtionden grundligen borde setts över. Ingen förändring har skett och ”olycksfallen” är så grova, att de avslöjar ett systemfel, paroller och intentioner till trots, spåren förskräcker.

.    .   .

 För mobbarna är det bara ytterligare en möjlighet, att rida vidare på en ny häst till skadeglädje för sig själva. Beriden i natten som deras destination egentligen är kommer de aldrig skratta åt.

 Mobbarens själ och livsluft är väl välkänd för alla utom dem själva. Att ägnar sig åt andra är en kamp för att slippa se sitt eget obehagliga jag. Föraktet för sämre lottade är ofta inget annat än bristen på en egen bärande verklighet. Besvikelsens tärande brasa kräver syre, där andra får stå offer, för en ilska de glömt vad den beror på.

De älskar ju bara sin nästa, som de hatar sig själva.

.

I en håla nära dig!

leave a comment »

.

Odlas fördomar, enögdhet, oförblommerat förakt, som i onödan drabbar alla män. (I en annan odlas fördomar, enögdhet, oförblommerat förakt som i onödan drabbar alla kvinnor). När dessa medlemmar i varsitt näste möts, med samma innehåll i bagaget garanteras inga motsägelser eller besvärande frågor om intentionerna. Lögnens laddning innebär i sig att alla frågor möts med förakt och nonchalans. Man är enhälligt överens att blanda samman sak och person. Fördomar blandas med helst egenkonstruerade besvikelser. I mörkret syns inte heller innehållets begränsningar, åsikter blir till fakta. Två hålor, två skaror av missnöjt folk. Inget har de gemensamt utom villfarelsen. Möjligtvis den inbillade övertygelsen. Fast förankrad i ett berg av fördomar och därför mycket lättare att hänga fast vid.

Man kan ju förneka kvinnliga mytomaners existens om man envist blundar och dövar sig. Hyser personligen inget som helst förakt för de drabbade av verkligt våld, utan de med det fantastiska tankesprånget att dra in oskyldiga, utpekade. Eller att utnyttja de drabbades tragiska villkor till att beskylla oskyldiga. Därmed förhindra att de verkliga förövarna går fria. För dem som oförtrutet bara bekräftar sina fördomar vare sig i skriften eller andras texter och lyckas blunda för det uppenbara. Det upprepade. Det invanda hatet och besvikelserna. Det mot invändningar loja. Det mot fakta ointressanta och laddade. Vanans makt. Ovanans.

.

Written by CastoroPollux

26 februari, 2010 at 00:15

Uppdaterad..

leave a comment »


Eftersom jag inte är sämre än att jag kan ändra mig så har det skett.

Jag har ändrat mig och bättrat på mitt förra blogginlägg. 🙂

Underlatta Arbetet På Socialtjänsten

Häxjaktens Logik – Epilog 1

leave a comment »

.

Häxjaktens Logik – Epilog 1

De sitter tillsammans och fikat står på bordet, de har inte setts på lång tid. De skulle prata nutid och minnen, titta på korten ifrån förlossningen och hennes barndom. Kort mamman ville han skulle slänga? Gå igenom kartongerna med leksaker, böcker, band och annat.  Kvällen når ett särskilt tillfälle. Hon vill obevekligen berätta hur det gick till när hennes morfar skulle ha försökt förföra hennes mamma? Han lyssnar inför en okänd beskrivning, men inser snart den beskrivningen inte stämmer, är ologisk som alla tvivelaktiga påståenden. ”Morfar skulle först lagt handen på mammas lår, sedan på hennes bröst”.

Varför en domstol då för nästan 20 år sedan när mammans anseende och trovärdighet stod på spel, inte fick höra en fullödig och just denna beskrivning av detta påstådda övergreppsförsök, utan en beskrivning av att inget skedde är märkligt nog ingen revolutionerande nyhet? Inte för ett förmörkat sinne…

Dessutom hade pappan som enligt mamman var mycket svårt sjuk och farlig, för länge sedan förstått att det låg ingen sanning i påståendet att hennes pappa, barnets morfar någonsin skulle försökt förföra sin vuxna dotter. I dokumentet inför Tingsrättsförhandlingen berättas blott detta. Livet efter detta  Alla läsare bör förfäras av hur de falska anklagelserna kunde bli pedofilmisstankar (!), vartill umgängesrättsutredningen är full av antydningar och exempel. Vilket hot kan pappa egentligen ha utgjort. Utsgorna om rädsla av sådan art att barnet inte fick varken hämtas eller lämnas hemma ska ju tyda på fysiska hot.. Är det den egentliga sanningen? Det är iaf den socialen tog till sig som underlag för sina beslut att öka situationens dramatik inför varje hämtning.. Vad är det då som egentligen hänt? Tja, inget annat än ha sett rakt igenom antagonistens själ och alla nakna argument.

Följaktligen är det ingen god nyhet att morfar INTE gjorde förförelseförsök(?) eller ens var i närheten av att vara incestuös. Allt kan dock förklaras med sexualskräck…. Då blir allt tydligt, skuld såväl som projektion och de otyglade lustarna som måste straffas och prygla andra istället, anklaga dem för sexuell promiskuitet, homosexualitet osv.

Det är ingen god nyhet heller, förmodligen bara hos den som absolut inte vill veta hur det egentligen var och därför inte ens har ställt några frågor. Övertygelsen är total trots att det inte finns några andra ”fakta” än en beskrivning som inte alls passar ihop med resten av de infall som lämnats… Dvs hela perseptionsförmågan / världsbilden hänger på en förfärlig beskrivning av en uppväxt. Vars enda syfte är att trollbinda kring besvikelserna och kring beskrivningar som inte alls har med verkligheten att göra annat än som man ”vill” att den ska vara. Drabbande pappan och barnets sinne med en kraft som då var förödande. Uppmärksamhetstörsten är total. Att smärtan över ett svek och en förlust är gigantisk tvivlar säkert ingen om. Men vägen förbi eller omkring den är ingen genväg till andras uppmärksamhet.

Det som han då på den tiden snart förstod och senare fick bekräftad tillsammans med sittande rätt, var ju ”bara” ett försök att skaffa sig rejält med uppmärksamhet, inte så lite kontaminerat med sexualskräck som projicerades på utvalda objekt och grunden var beklagligt nog gruvlig besvikelse, saknad och hämnd.

Denna vrångbild av morfar betydde med förödande konsekvens att hon också trodde på och spred alla ”fabler” om sin egen far. Svårt psykiskt sjuk, farlig och ett enda stort föräldramässigt svek, en förlöpare, oansvarig, PAS har sina offer, i bästa fall får också de adekvat hjälp, om inte, kan de leva genom samma princip, skaffa sig uppmärksamhet, fortsätta i sin förälders allt djupare spår. Påtvingad lojalitet och en obändig vilja att tvingas ersätta och kompensera för en ny relation blir ju förödande för ett barn, som först och främst tvingas åsidosätta sin saknad och sorg efter sin far till något som gör att mamma inte blir ledsen.

Hon kom inte dagen därpå, förstämning bredde ut sig. Om sanningen om morfar inte dög, trots ett hundra procentigt frikännande, då tog hon givetvis till sig alla amsagor om sin far! Han har aldrig tvingat. Han har aldrig krävt någon blind tro. Han har aldrig rasat, bara vädjat till förnuft.

Flickan envisas med att säga att det är jobbigt att höra om vad som hände och som onekligen står i kontrast till den invanda beskrivningen. Hur kan det vara jobbigt att få veta vad morfar faktiskt aldrig gjorde? Eller pappa? Är det tryggare att både morfar och pappa beskrivs som monster? Visst är det märkligt att ovanan blivit så naturlig att man inte vet vad som kan vara sant. Givetvis hotar alla förändringar och det måtte ju uppfattningsförmågan och det skadade omdömet skyddas mot.

Den som redan befinner sig i ett forcerat tillstånd har ju svårare att skilja på sant och falsk, för alla normala värderingar sätts ju tidigt ur spel av den som tvingar dem tycka och tänka efter förväntningar, besvikelser, hot och tvång. Givetvis är det faktum till slut värre för den som tvingar, att till slut bli avslöjad. Tyvärr gör ju det att ansträngningarna för att slippa uppleva den katastrofala dagen, att dessa människor anstränger sig än mer för att befästa sin position och flykten från den ursprungliga smärtan får sitt tillskott med faran och risken att bli avslöjad. Lögnaren använder betydligt mer energi för att avslöjas.. Än den som lögnerna handlat om. Det utsatta barnet får givetvis sina fiskar varma…

Det gör ju deras egna liv stressade och andefattiga för den sanna energin och lyckan och glädjen lever under ett tryck. Ett lock de tidigt fick lägga på sina verkliga känslor där hela tillvaron kan ha handlat om att inte göra mamma ledsen. Symbiosen är total och offerrollen växer man snart in i och blir ett otåligt och oroligt barn. Det kan ju vara på sin plats att berätta att den egna uppväxten såg ut just så med en mamma som inte vågade ta itu med sin sorger, rädslor, sin utsatthet eller sin saknad. Med dessa bördor blir föräldraskapet inte fyllt av förståelse för andra utan omgivningen/barnen slutar snart anförtro sig eftersom alla problem som ju saknar lösningar blir till besvär. Dessa barn känner sig snart inte välkomna hemma ens eller någon annanstans och blir mycket vilsna. Kanske ser de inte att smärtan av lögnen som kanske drivit dem länge inte skiljer sig från den av sanningen. För den senare går ju över medan lögnen skadar och skall skada, undanhålla, förvrida. I sanningen finns läkedom, kraft, energi och framåtanda utan hets, tryck och prestationskrav.

Den som inte vill veta, kanske gör det av dåliga skäl? Den som deltagit i en milt sagt långdragen ”smutskastningskampanj” kanske skäms över sin roll? Sitt sätt? Då skapas ett motiv till att ytterligare undergräva den person som kan avslöja och det uppstår ett starkt behov att hindra sanningen från att komma fram.

Det berättades att morfar blivit förlåten av sin dotter -en märklig upplysning, enär inget någonsin hänt, men det gav i alla fall inga besvärande frågor, när han skickade, lånade ut eller dök upp med pengar?

Manipulation och grovt hyckleri? Eller Fantasi?

Kan det vara svårare att erkänna att mamma sällan eller aldrig talade sanning och att både morfar och pappa var oskyldiga, när behovet av uppmärksamhet i en offerroll vida översteg kravet på sanningshalt? Det kanske uppfattas som dåligt av en far att gå emot en övertygelse man vet är falsifierad och grundligen fiktiv, men med förödande konsekvenser.. Om sanningen gör människor fria, vilket jag är övertygad om är sant, så må väl den verkliga smärtan överträffa den falska men istället infinner ju sig lugnet och tryggheten. Nervositeten och den allestädes närvarande otryggheten blir ett minne blott. När lögnen förlorar sitt grepp kan ju mycket mer hända som ger tillväxt och framgång istället.. Det är pappa säker på fungerar iaf eftersom han provat….

Dessa barn kommer alltid ha det besvärligt med sin omgivning eftersom de inte kan tolka eller förstå den särskilt mycket. Givetvis hämmas deras liv å det grövsta och konstigt är det att diagnosen har så svårt att vinna gehör trots att spåren förskräcker. Gardner var något adekvat på spåren i sina fallstudier.. Hur många forskare kan hänvisa till sådana?

Vad är väl ett syndrom om inte oförmågan att skilja på sant och falskt? Att inte kunna eller vilja ställa frågor om historien? Och är det inte en vettig förklaring att mamma var sjuk? Den är ju dessutom mänskligare än att pappa och morfar var tja vad säger man sjuka, utan att ha varit varken anmälda eller fällda. Dock misstänkliggjorda… och det är ju ett fenomen som blott existerar i sinnet som inte förstår. Inga bevis, inga fakta och inga förundersökningar eller domar. Livet efter detta  Förklarar ju hur det såg ut och vad som följde och visst är ett sådant tillstånd beklagligt men hur man kan få försätta sig i offerkofta och ha myndigheterna backa upp alla dåligt underbyggda fantasier och blott nöja sig med ytterliga grundlösa beskyllningar är ju givetvis en gåta. Vem kan väl dock påstå att socialen vet vad de gör? De producerar ju skandaler på löpande band och visar efter 30 år inte särskilt mycket bättring… Det har jag ju funnit anledning att ta upp i denna blogg och andra gör det därtill. UG har haft några avslöjanden som får en att undra om de är riktigt kloka under det att de arbetar med barnets bästa…

Häxjaktens logik – Epilog 2

Häxjaktens Logik – Epilog 2

with one comment

.

Häxjaktens Logik – Epilog 2

Vem sitter med skulden då? Församlingen vars utvalda medlemmar utan att blinka trodde på alla omöjliga beskyllningar och sedan ändrade sig och körde bort antagonisten, men inte ville medverka till hans upprättelse genom att vittna i domstol? Det var ju otvetydigt grovt förtal, det som de agerade efter. Det var ju dessutom umgängessabotage av grövsta sort. De frågade aldrig någon annan vad som hänt, vilket kännetecknar sekteristiska grupperingar och framför allt inskränkthet. Feghet finns det mycket av, särskilt när skammen är enorm. Den känslan kommer de nog inte i närheten av..

Församlingsledaren som slänger sig över individen i djup kris utan hänsyn till omständigheterna och tror att han vet allt när han säger. ”Gör inte likadant med xx som du gjorde med yy”. I klartext ”gör inte den nya flickvännen med barn och stick sen igen!”.  Ja, hur enkla är inte alla problem och skuldfrågor när man vill hålla sig så totalt felunderrättad som denne flockledare till fårskallar? Det var hon som tog sig an honom (paketet) och sen visade sig vara mer som en ulv i fårakläder. Det var hon som tog initiativ. Ledarens främsta ögonblick var att få ”stena” en knäckt individ som han i sin övertygelse och utan att fråga trodde hade gjort alla fel och utgjorde alla problem! Han är förresten inte den ende som nöjer sig med ensidiga beskyllningar.

Denna grupp av ”kristna” har aldrig erkänt att de satte full tilltro till transformationen/karaktärsmordet, när killen påstods vara;

1 En presumtiv mördare. 2 Otrogen. 3 Nybliven far och en svikare. 4 Hotfull och farlig. 5 Sexuellt pervers. 6 Olämplig far. Fram till den dag han annonserade sitt utträde ur förhållandet, hade hon inga betänkligheter beträffande framtiden med honom utan ville ju gifta sig? Allt sprunget ur en enda mun som sent(!) fick sin trovärdighet ifrågasatt. Som i all ”välmening” hann ringa hans nya flickväns föräldrar och måla ut denne som livsfarlig. Som ringde församlingen. Som till slut mörkade alltihop, i något slags skam….

En person var dock ärlig i denna grupp! Han berättade en del av vad som hände under ytan.

– Kan en person verkligen kalla sig ”kristen” och samla så mycket elakt tal om någon utan att bli ifrågasatt. Egentligen är väl hälften nog? Är verkligen fundamentet för gemensam ”tro” så aningslöst att vad som helst går att leverera som trovärdigt? = Män är djur, tom farliga sådana? Fast går man och bär på samma påse av uppfattningar är det iofs inte svårt att titta i varandras och inte finna något främmande..

Vad gjorde då den förhindrade? Gick till en ny grupp ”kristna”… och fortsatte sitt personliga, onekligen barnets och andras fördärv.

De nya två var trots allt ihop i sju år, men stormarna ökade bara, för antagonisten kunde fortsätta krossa barnets vilja påhejad av bedragna ”troende” och med en socialtjänst grundad i lika magstarka amsagor. Fortsätta bryta ingångna avtal om umgänge osv. Då hade han redan gett upp sitt jobb och såg sig ännu mer som en börda för den nya kärleken, som också tog illa vid sig av den ständigt ökande oron. den ökande plågan av att se vad som skedde med umgänget.

Vad vittnar då allt detta om? En missbrukare som tidigt lagt av och börjat ta itu med sin bakgrund och därmed sin framtid innan barnet var fött. En individ mer eller mindre ett paket, svårt härjad av panikångest, passivitet och depression, som med tiden tog sig ur både förfärande mörk ”kristlighet” och vårdens förlamande armar och fann långt mer hjälp och respekt på kort tid än vad åratal av meningslös medicinering gett!

Hur blind och döv ska socialtjänsten vara för att missa allt det uppenbara? Dög ovanstående lista, förvanskade fakta och ett stulet gammalt läkarintyg? Socialtjänsten lyckas göra väldigt fel när det vill sig. Är det därför det så sällan blir rätt?

Konststycket att göra parodi på sig själv i två domstolar är egentligen inte så märkligt, där fakta kan få företräde, men att det fanns intresserade för en långdragen tango på socialen till tonerna av en falsk melodi och ett oerhört plågsamt ”barnets bästa” för ett utsatt barn måtte ju förvåna. Att decennier senare se hur socialen är samma bunkerinstans som förr och full av fördomar och beredd till nya övergrepp, självsvåldiga utredningar, omdömen förutfattade meningar och uttalanden, domar utan och särskilt i avsaknad av kompetens,  borde förvåna de ansvariga… Underligt nog har det under alla åren inte gjort det.

Detta långa Häxjaktens Logik och ändå ett axplock har skrivits under influens av ptsd. Det gick inte gå skadefri igenom denna process, särskilt som den framgångsrika terapin inte kunde fullbordas. å andra sidan är ju inte tillståndet terapins fel utan övergreppen socialen och andra begått utan att bekymra sig särskilt mycket. En del av dem i övertygelse om att jag skulle ha straff. Ja folk kan verkligen vara hur otäcka som helst. De tror uppenbarligen på vilka satanistiska beskrivningar som helst… Det borde väl säga mer om dem.. Dubbelmoralen är välutvecklad och avgudas förmodligen mer än guden själv… Det är ju inget svårt att utläsa de svåra inre förhållandena utifrån vilka symptom de bekräftar. Om mina är koncentrationssvårigheter och enorm trötthet, minnesförlust och förlorad skrivförmåga, så är det inget annat än bevis på konsekvenserna av övergreppen. Mina antagonister kan säkert vinkla det på annat sätt och varför skulle de inte göra det. Tillskriva mig fördelar kan ju knappast vara deras gebit. Guilt by association är ett begrepp och ett synsätt som måste vårdas och underhållas. Det kan ju inte annat än förtvina i besvärande realiteter och grundliga konkreta fakta.

En hel del av de verktyg jag fick har ju hjälpt att hålla mig vid liv och dessutom har andra bidragit till att jag överlevt även under svår press. Ber om ursäkt för vissa trassliga meningsbyggnader och kanske krångliga tankegångar. Allt rättas i mån av upptäckt och förtydligas efterhand som det gås igenom. Allt detta är ju skrivet till dem som aldrig frågat och som kanske någon gång börjar undra. Det är också skrivet åt dem som sedan länge sett och förstått hur illa en sådan instans som socialen egentligen fungerar. Det är ju inget nöje precis att det finns bekräftelse på många misshälligheter hos en instans som har så stora paroller… Den ende som garanterat inte överlever mig är ju jag. Vem skall då berätta hur det var?

Ett säkert tecken på att PAS är i upphörande och tillståndet förlorat sin ovillkorliga makt är ju alla nya frågor och nyfikenhet som skulle strömma ur den nyfödda om den gångna historien och vad som förevarit.. Till dess ser ju historien mörk ut..

.

Häxjaktens Logik – Upprättelse 2

leave a comment »

.

Sekteristiskt tänkande med en i det närmaste okuvlig bokstavstro behöver individen inte ta sig till Knutby och för att uppleva. Vi och dom tänkandet är mycket mera utbrett än så i vårt samhälle och finns i många andra schatteringar. Ända från högerkanten till långt ut på den andra. Det här som de flesta som inte bygger sin övertygelse på reella fakta var och är en särskild sorts människor. Här existerar inga avvikande åsikter, här finns ingen plats för invändningar. Väl inne blir det besvärligt att ta sig ut. Är dessa religiösa så vill de kanske hjälpa människor i nöd. Inte så mycket för din skull utan för sin egen och för att odla sin image. Det upptäcker du kanske i tid eller något för sent. Huvudsaken är ju att komma ut och långt bort från dessa sällskap. Fast mot sådant har de ju metoder, så att det inte ser ut som att de felat….

.

Här följer en avklädd berättelse som inte kunde eller borde vara tagen ur verkligheten. Det skulle de flesta säga. Detta kunde vara en historia om upprättelse. Några har under lång tid satt i system att det inte ska bli så. De har onekligen mycket att dölja. I motsats till de verkliga offren.

.

Häxjaktens Logik del 1

Häxjaktens Logik Del 2

Häxjaktens Logik Del 3

Häxjaktens Logik Del 4

Häxjaktens Logik Del 5

Häxjaktens Logik Epilog 1

Häxjaktens Logik Epilog 2

.

%d bloggare gillar detta: