castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Postdramatisk Dress

Postdramatisk Dress och PAS

with 3 comments

.

Postdramatisk Dress och PAS

Så lönar det sig att krydda sin historia med svek, övergrepp, incest, våld eftersom det ger en större garanti för fortsatt uppmärksamhet i offerrollen. Att berättelsen har lite att göra med verkligheten bekymrar inte eftersom de enda vänner som accepteras är de som inte ställer allt för svåra frågor. Dessa människor bygger in sin verklighet i ett skört komplex och varje hot mot dess risk för ras attackeras med frenesi och laddas med skuld, den ammunitionen biter på dem som vanligtvis viker sig för lätt.

På samma villkor som de accepterar vänner stöter de bort proffsen och upplever dem som hot eftersom de besvärande frågorna blir för närgångna. Dessa människor gör aktiva val men de är begränsade av de spelregler de själv satt upp. När barn dras in i detta visar de i de svåra fallen ingen som helst pardon med barnets behov och glädje för den andre föräldern eller andra som villkorats bort ur barnets verklighet.
Man kan säga vad som helst om den bristande sjukdomsinsikten men problemet är egentligen soc. och faktiskt BUP som i många fall inte förstått principen eller spelets villkor och krav på lydnad i Offerrollen. Socialtjänstens domäner fungerar bara i enkelriktade spår och skulle tyvärr aldrig komma på tanken att konfrontera ”en berättare” med några krav på fakta vilket iaf domstolar med framgång gör…. Varför skulle de det. En person som med sina berättelser uppfyller alla deras föreställningar med otäcka beskrivningar av utsatthet, hot, övergrepp osv, behöver ju inte tillfoga några fakta åt berättelserna.. Därför gör ju alltid dessa personligheter parodi på sig i domstol. Förvissningen socialtjänst & andra aningslösa bibringat utgör också förutsättningen för det platta fall som demonstreras i rättssalarna..
Att bli utmålad som en farlig och hotfull individ är en förvånande såväl som chockerande upplevelse särskilt som inga anmälningar finns heller. Att faktiskt vara utpekad som ett något av ett hot handlade helt och hållet om att spelet och spelaren redan var genomskådad, men sådant ställer okunnigheten inte frågor om.  Den nöjer sig med ett paraply, det outsagda och enkla svaret ”män är djur”.
Den som av tragiska skäl växer upp med få belöningar och mycken övergivenhet får snart många frågor om tillvaron av saknad och sorg, frågor som aldrig fick ställas och skyfflades undan, tvingar fram många existentiella beslut och ställer snart inte så stora krav på belöningar, men förstår fullt ut inte konsekvenserna av sina val heller. I värsta fall är konsekvenserna den andra belöningen, men det är ett kostbart spel för alla inblandade och särskilt för chanslösa barn.
Förakt för svaghet lös igenom många gånger och det var beklämmande, men i en sådan värld ryms många att förakta och främst det egna jaget som av existentiella skäl inte längre har samma chanser som som alla andra. Kanske föraktet ses som en belöning och ett slags torftig tröst i skadeglädjen den blir med spelarens smala tillvaro förvissning om att någon annan kan skrattas åt istället för dem själva.
Denna sortens människor lever länge i sin offerroll av ”sorg & besvikelser”. Priset för att komma ur detta är alldeles för högt. Lögnerna och falsarierna alldeles för många. Större delen av tillvaron är en lögn och det skulle dessa sällan medge och tvingas ta konsekvenserna av. Förhoppningsvis är inte alla ”offer” så infekterade av sitt eget påtvingade spel att det inte går att komma ur. Tyvärr är det inte alltid fallet. Det går ju alltid förneka sanningen… och det gör man så länge kostnaden ser för stor ut..
.
%d bloggare gillar detta: