castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Saknad

0,8 ampere mot skuld?

with 2 comments

.

0,8 ampere mot skuld

Dokumentären nu i Kunskapskanalen om och kanske för ECT. 0.8 amperem ot depression kanske inte var så lyckad att sända. Den kan ses i URplay. http://urplay.se/Produkter/190573-0-8-ampere-mot-depression

Dokumentären börjar med två äldre kvinnor vars liv och framförallt lidande snart står klart rör sig om skuld. Är det så svårt att komma fram till vad som tynger dem och befria dem från det istället för att låta dem förnedra sig och plåga sig i all oändlighet. Den ena kvinnan av två är jätterädd, hårt medicinerad och ändå kör man sitt ECT-race…

Den första kvinnan vaknar upp sin narkos efter behandlingen och förstår ingenting. Som på order reser hon sig och ska kliva ur sängen när skötaren säger hon är klar. Tungan trycks tvångsmässigt ut i vänster mungipa. Ja, jag vet inte är det detta de kallar vård och behandling? Trots flera uppmaningar så förstår hon ändå inte utan försöker resa sig ur sängen. En sköterska kommer till. Det är den första av de två som stryker den gamla över pannan men tyvärr inte särskilt länge för att hon ska hinna ta in intrycket att någon vårdar sig om henne. Det är väl det de knappast gör heller.

En tredje kvinna sitter som på nålar. Hon har fått 52 ECT-behandlingar, en varje vecka under sju år och är tydligen inte alls särskilt bra. Är det hennes son som berättar att hon ätit ända upp till 20 tabletter per dag? Tabletter mot biverkningar och dessa blandningar hur fungerar de? Händer flyger omkring, munnen fladdrar, huvudet rycker, axlarna rycker. Är detta modern vård i Holland! Ja läkaren kan man ha förtroende för. Han säger att det är medicinen som ger de ofrivilliga munrörelserna. Det var ju skönt att veta..

En man dyker upp i rutan. Han bor med kvinna nummer två som fick ECT. Han berättar att hon blivit sämre sedan han blev uppsagd. Det är ju klart att de kommit att gnaga på varandra än värre om hon var hemmafru och aldrig kom ifrån. Så ”försämringen” är förklarlig och tyvärr naturlig men behandlas alltså med mera ström.. Själv har han tydligen depression för det är det första han tillfrågas om. Så det blir alltså kvinnans ansvar att försöka lyfta relationen, för gubben verkar ju inte inse hur relationen försämrats av att han går hemma.

Kvinna två kanske genomgått en abort. Det kommer givetvis tung skuld av det. Den fick hon bära själv medan den åt upp sinnesro och gjorde vardagen till en plåga. Kvinna ett sörjde också och skuldbelade sig men fick inte heller hon någon frid ifrån anklagelserna och skulden.

Sedan blir inte skulden mindre för att kvinna ett skuldbelägger sig ytterligare för att inte orka vara lycklig som andra eller kunna leva med lätt hjärta och vara nöjd. Då kliver avundsjukan in och spiralen blir brantare.

Ett svart djur dyker ideligen upp ur skuggorna. Något obetvingligt, vilt och otämjbart…. Som tydligen vårdapparaten kan eliminera makten av.

Utbrändhet kommer sig inte bara av för mycket arbete, för många plikter utan skuld, skapar stress som i sin tur snart drabbar sömnen. Snart har kroppen inget kvar som kan hjälpa i att upprätthålla funktionerna..

En man får höra att han fick skylla sig själv. Han hade själv tagit för mycket ansvar och vilat för lite. Kanske var kroppen redan rövad resurser och därför inte höll för trycket?

Minns någon flyktingkvinnan misshandlad och hotad av sin man, som tillsammans med sina barn skulle utvisas och som först hade fått 10 ECT-behandlingar..! Det slutade ju lyckligt men inte med Socialens eller psykiatrins hjälp. http://www.dalademokraten.se/dalarna/hedemora/fariza-och-barnen-far-stanna-i-sverige Det står inte där men på andra ställen om hur Säter bara fortsatte gång efter gång. Blir man deprimerad av att ens misshandlar en?

Ingen rör vid ansiktet, ingen rör vid patienterna. De blir aldrig individer utan identitetslösa och den opersonliga vården lämnar få mänskliga avtryck.

På några timmar skulle själva grundproblemet om skuld komma i dagen. Låt 14 dagar ägnas åt att hjälpa en drabbad människa att känna sin skuld och smärta, börja bearbetningen för att snart kunna närma sig ett avslut i den saken. Med denna början kan man snart ta fatt djupare liggande orsaker och brister.

Annonser

Robin Williams funnen död.

leave a comment »

.

Robin Williams funnen död.

Det är en tung sorg som drabbar en inför beskedet att Robin Williams inte bara är död, utan valt att ta sitt liv. Han borde ju orkat leva och fått höra lovorden, uppskattningen och tacksamheten över vad han levererat genom åren i enastående rollprestationer.

Hur framgången kanske blev en egen fälla som blev omöjlig att leva i är ju en tragik. Inte hade väl publiken omänskliga krav på prestationer utan tog väl emot allt med öppna armar och sinnen. Barnen har förlorat en ytterligt varm och tillgiven fader. Sorgen och saknaden måtte vara outsägligt kraftfull. Kanske blev kroppen själv för mycket kämpandes med droger och mycket missbruk. Kanske blev legalt bruk för mycket. Kemisk utbrändhet har nu konstaterats efter långt bruk av de nya så lovande preparaten. God hälsa och ett längre liv motsvaras ju inte av kemiska experiment av blott lönsamt intresserade bolag. Inte heller känns de karaktärs förvridna drag som medicinerna faktisk framkallar. De flesta våldshandlingar mot sig själv och andra har faktiskt hänt under influens av antimedicin. Hur vården i sig kan anse sig stå utan ansvar kan bara de lättförtjänta inkomsterna förklara.. Att statistiken borde skrämma kvittar tydligen och ansvaret för det lastar iaf vården kvickt patienterna för..

Gunnar Ekelöfs ”Det som är botten i dig är botten också i andra.” kunde ju hjälpa oss att dela vår vånda och smärta, men hindrar oss i stället, eftersom vi tycker oss stolta och känner oss så främmande och avskiljda. Tillvarons paradis alltså något som verkar nära men upplevs avlägset särskiljer oss från samhörigheten och tvingar oss bära livets värsta upplevelser själva och dit hör väl kraven på att prestera, vara framgångsrik, lycklig och inte minst rolig.. Vill inte leverera några överord eller vara märkvärdig heller, vetandes hur sorg och smärta känns och att vi/jag sällan delar den med andra eller ens ger luft åt våra barnasinnens innersta känsla av vånda och smärta.. Så dör vi i förtid i envishet eller skyndar på processen när lasset blivit tillräckligt stort, kanske övermäktigt.. Tyngden och känslan av mörker är givetvis inget att förakta, utan att verkligen skrämmas av vilka förödande beslut som fattas i dessa lägen. Så tåras våra ögon över att främlingsskapet i universum är så utbrett och så hörbart som ett enda skri och inget annat viljande än uppmärksamhet.

Framgångens saga kanske inte är det den framställs som, utan ett helvete istället.. Den har iaf sugit musten ur ett otal stjärnor och fått dem att dala och slockna. Det är en sorgens dag.

Written by CastoroPollux

12 augusti, 2014 at 15:36

%d bloggare gillar detta: