castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Sandvikenfallet

Kwast var nog en föregångare…

leave a comment »

.

Kwast var nog en föregångare…

Fallet Tomas Quick har ju upprört på många sätt, en dömd seriemördare som visade sig vara helt oskyldig. Det som skulle vara bevis sopades under mattan för vad som kunde kallas ”en bekännelse, med som otvetydigt bara vara en mördares bekännelse” i alla fall om man blundade rejält. Den polisiära och juridiska hanteringen har onekligen gett rubriken och löpsedeln en djupare och obehagligare svärta. Vad man kanske krasst kan konstatera när väl röken lagt sig och dammet sopats undan är att Kwast nog var en föregångare till den effektivare polisen och dess brottsutredning, behovet av professionalism manifesteras som i det rättsfientliga USA bara iom att själva utredningsprocessen trimmas och kortas till en dels utgiftsvänlig nivå och på en förståndsnivå som inte radikalt överstiger polisens. Huruvida rättssäkerheten i detta beundransvärda förfarande äventyras på ett ohyggligt sätt verkar inte bekymra de beslutande organen. De står stolta och raka för beslut som på intet sätt ha grundats på demokratisk grund utan en betydligt tunnare och vanskligare med godtycket som den effektivaste problemlösaren.

Exemplet med fallet i Sandviken där socialen utredde och anmälde misstänkt sexuell incest och där polisen och häktespersonalen behandlade de utpekade med ytterligt förakt och grova hänsynslösa metoder hade ju bara till funktion att få den anklagade att falla till föga och erkänna, även om de aldrig begått ett brott. Detta får väl sägas vara effektiviseringens värsta monstruösa framtoning. Hur man bojade med hand o fotkedjor den anklagade fadern inför transporter till och från domstol vittnar mer om en perversion inom myndigheten än hos den anklagade. Likadant med den för mord misstänkte Barnläkaren som dels hämtades av poliser i full mundering på sitt arbete, under häktestidens nätter ideligen regelbundet väcktes på natten av personalen, med förklaringen ”vi måste ju veta om du lever”….

Kwast sopade undan alla tvivel på att man bedriva brottsutredningar utan att hålla sig till fakta eller bevis och det får väl sägas vara berömvärt för den karriär som måste ha trätt fram som mer eller mindre en hägring. För en mer vansklig väg att få tillgång till ett luftslott med rekorderlig lön är väl svår att finna om man inte har lämpliga offer att ta till. ett samhälle med allt grövre utslagning kommer iofs att erbjuda många tillfällen till maktmissbruk och göra karriären till något av ”en  dans på rosor”.. För advokatyren erbjuder dessa missanpassade men för tillfället passande individer ett gyllene tillfälle till lättförtjänta inkomster. Tillfället gör ju även den kostymklädde tjuven, vi är ju alla skapade lika, åtminstone tills de tillfällen det motsatta kunde visa sig vara mer lönsamt. Då gäller ju andra regler. Föraktet för de inte så anpassade är kusligt närvarnade och otäckt. Som tur är har ju advokatsamfundet granskat ärendet Tomas Quick med hela sin närsynta lupp och inte befunnit där förekomma ett enda fel i försvaret av förutbestämde brottslingen. Så Svenska folket kan sova lugnt, advokatsamfundet vakar över oss så att bara missanpassade och barnmisshandlade och nonchalant behandlade blir dömda för brott de aldrig begått, med bevis som inte existerar och där ett erkännande är allt en sjuk rättsapparat verkar behöva. Ett styvmoderligt advokatskrå med längre tänger än föräldrarna uppfyller den olyckliges script på ett svårsmält sätt som får verklighetens ”tits’n bit’s” att komma tillbaka upp genom strupen….

Det finns ju fler magstarka ingredienser i ärendets skötsel från försvarets sida. Om nu processerna, för det rör det ju sig om, i alla händelser drevs i åklagarens linje och inte i mordoffrens och de anhörigas, då borde det ju passat försvaret att klaga inför sittande rätt, inlägga skriftliga processer mot det rättsvidriga förfarandet? Nu har alltså både rättsväsendet och advokatyren, offrens anhöriga som sina värsta kritiker! Det är inte lite illa pinkat om får säga det ödmjukt…

Sveriges historia som ett rättssäkert land bleknar allt mer ut i tomma intet medan en svartare syn på medborgarna som alltid skyldiga tonar fram. Dit får ju Reinfeldts tjocka spikraka pekfinger på de sjukskrivna också räknas till de mer flagranta misstagen av missriktad elakhet. Herr Reinfeldt kunde börjat i de egna leden först. Det hade varit klädsamt och rättfärdigt. Men denne nöjde sig med några principiella licensskojare som fick dingla i närmsta löp. Så lite trogna i det lilla passade de tydligen inte de högre kraven på effektivitet och hänsynslöshet.

.

Annonser

Written by CastoroPollux

15 augusti, 2012 at 12:21

Shitoholics… i Tranås, ett decenniums skitsnackare avslöjade!

with 4 comments

.

Shitoholics… i Tranås, årets avslöjande?

Så roligt det kan bli:) Rasister, muslimhatare blir avslöjade, hatande hatare blir avklädda och rena mässingen är så opolerad att man inte kan trot….. 😀

Avslöjar man skälen och de bristande fakta skitsnackare brukar dölja sig bakom så hittar man vanligtvis en liten looser bakom den andliga burkan de helst döljer sina verkliga jag bakom. Den Svenska kulturens största och bästa försvarare, skrikande om alla hoten, förklär de sig helst själva i brist på mod och förekommande feghet. De kommer ingen vart utan att ljuga och offra någon annan för sin snöda framgång. Om nu bristande status kan kallas framgång? I brist på framåtskridande eller uppåtgående kan ju illusionen åtminstone duga som fiktion om andra faller för deras blick eller tal. Då kanske ingen märker att de själva aldrig är på väg någonstans. Säkert lurar de iaf sig själva och det är väl kanske den största plågan, som väntar på sitt inträde i verkligheten.  Jantelagens efterföljare tål ju inget, vill inget lära heller. Nåde den som tänker annorlunda.

Söker man på uttrycket shitoholics på google så visar sig resultatet bli mindre hedrande och förhoppningsvis sällsynta hobbyer.  Oavsett den sakens natur och definitivt för bättre vetande tänkte bloggaren placera uttrycket på den inre nivå där det kanske bättre hör hemma. Så hur kan det te sig när den verkliga gömda sanningen får ta sig fram i bruset från de mest högröstade?

Vad är en shitoholic då enligt en definition som bygger på självstudier i ämnet? Gamla tiders ryktesspridare kommer väl ganska nära sanningens natur. De hade inget bättre för sig och fick väl för en stund känna sig lite viktigare än vad de annars brukade göra. De kan väl dels liknas vid dödgrävare i gamla synder om det finns några, men det är värre än så. Det är inte bara de egna eventuella synderna utan här passar rykten, även lösa sådana, anklagelser och annat som hand i handske till ett sinne enbart avsett för smutsiga avsikter och med lämpligt praktiska för situationen begränsade förståndsgåvor och ett allestädes frånvarande förnuft.

Varför har man smutsiga avsikter? Tja det enklaste svaret blir ju att man inte har något bättre för sig. Looserns tema och script för att konstruera en verklighet om än fatal, är ju ytterligt begränsad. Fast det låter ju inte riktigt klokt att inte ha något bättre för sig, men å andra sidan för att tämja livets och besvikelsens smärta och vånda, kanske skadeglädje och annat får vara något av ett surrogat för bristen  på ett riktigt liv. Inte för att det ger tillfredsställelse, men å andra sidan är man som ”tiggare” kanske inte i den situationen att ha så många bra val tillgängliga… Särskilt inte när missnöjet sjunker allt djupare in i själen och ger besvikelserna och bitterheten allt större utrymme på ett alltmer bristfälligt förstånds bekostnad.. Att det är ett slags beroende är också klart, för någon egen vilja att ge upp sitt beteende existerar inte. Dessutom kan ju inte ”missbruket” upphöra om inte ett bättre alternativ uppstår och det gör det ju absolut inte för den som inte vill upptäcka några. Determinismen letar knappast efter offer men dessa tar ju på sig kostymen som om de var födda i den.. Eller är så invanda med den att alternativet inte existerar..

Visst är det en existentiell position som skriker ödslighet och utsatthet..! De har ju redan förlorat och då finns ju heller inget att vinna. De karaktärsmord dessa ägnar sig åt tjänar inte heller något högre syfte annat än att befria dem själva från kravet att erkänna sina egna fel. Men det är ju det som är så skrämmande för dessa individer. De har redan tittat sig i spegeln flera gånger, de har tittat ner många gånger och har ingen lust att få svindel igen. Så för att slippa göra rätt, erkänna sina felsteg o brister i form av missriktat behov av uppmärksamhet, vilket skulle orsaka egen smärta så tar man den bredare, enklare vägen av det skälet att det är det minst plågsamma.

Istället för att utforska sin vånda så anstränger de sig istället för att på andra sätt påvisa att de är sanningsenliga och hedervärda, genom att prata mer skit, komma med fler anklagelser, vilket orsakar den nedåtgående spiral de inte själva vill erfara, utan i brist på mod låter drabba andra. För så är det, har man mod och ryggrad kan man erkänna sina fel. I avsaknad av det gör man bara saker värre genom att komma med nya anklagelser och grundlösa påståenden. Å andra sidan befriar det från personligt ansvar, men med gruvliga konsekvenser. Ingen ska väl påstå att egot anstränger sig för att vara generöst, men å andra sidan hindrar ju alla personliga besvikelser just den egenskapen att styra och historien blir sitt offers ryttare. Belöningen är skadeglädjen hur kortvarig och förödande den än i förlängningen är..

En shitoholic vill ju knappast bli avslöjade som de lögnare de faktiskt är heller så då får ju uppfinningsrikedomen kompensera bristerna på verkliga fakta istället. För så är det ju, sinnet som med ”förkärlek” ägnar sig åt hat o förakt, förminskning av andra är ju inte särskilt begåvat eller upplyst. Däremot djupt besviket och utsatt. Att vara svältfödd på äkta kärlek betyder också att man tvingas villkora sin existentiella grund. Kompensationen blir ju i värsta fall att göra sig intressant på ett dåligt sätt. Under detta tryck visar sig dock förståndet inte från sina bästa sidor. Snarare är ju fördomarna till fördel för den ”matematiska” simpla och förenklade processen av att slå ihop orsaker och påståenden så att de ser ut som reella fakta. Vad är väl bedrägligare för sinnet än att fördomarna, de negativa förväntningarna bekräftar sådana personers uppfattning? Vägen till övertygelsen blir ju betydligt kortare för sinnet som bara vill ha sina negativa ”förväntningar” bekräftade. Otåligheten blir ju till förväntningar som helst vill gå i uppfyllelse och ropar på att få bli bekräftade… Vilket ju snart hörsamma av sinnet som inget hellre vill än bekräfta sina fördomars önskedrömmar.

Blir du testad av dessa individer och det kan ju sägas att det förekommit, så tro inte att de utför sina test särskilt noga eller framförallt inte förbehållslöst. Ett felaktigt resultat är ju en katastrof för övertygelsen och den rigida redan förutbestämda uppfattningen. Det här är människor som inte vill bli förvånade, överraskade eller motbevisade. De vill ju bara ha sina entydiga resultat och varje antydan om en möjlig bekräftelse blir ju lämpligen förvanskad till ett konkret bevis. På samma gång måste ju besvikelserna över uteblivna resultat/bevis också förvanskas till ett behagligt mått av bekvämlighet och eliminera den obehagliga tanken inför risken att tvingas till nya omvälvande värderingar. Den låga självkänslans natur är ju av en sådan beskaffenhet att när den väl berövats alla vällovliga distraktioner som andras problem, då väntar något betydligt svårare, att ta itu med sina egna problem istället och det är väl här som modet brister så betänkligt. Det är mycket enklare att ge sig på andra istället och när man ändå inte har någon stolthet så är det ju inte så svårt att ta ifrån andra deras. Har man en stolthet så har man förmågan att skämmas men utan den är det ju fritt fram för karaktärsmord förtal och ryktesspridning på egna villkor.

Pöbelns strävan efter byte är väl som storfiskarna, de skryter gärna med vad de haft på kroken men ber man dem bevisa det blir det alltid problem. Då blir de kränkta också…. och det vet du väl vad det betyder. Du har blivit deras nya och ännu värre fiende.. Ju närmare ett avslöjande du kommer dess hotfullare och med större bredsida anfaller de personen.

Stans största skitsnackare är väl inget vidare epitet, ändå verkar tronen inte vara särskilt frånstötande? Att reflektera över den saken är kanske lättare som offer än som gärningsman. Oviljan att erkänna sin egna brister och fel kanske underlättar viljan att som herre på den imaginära täppan försöka göra sitt liv aningen mer intressant med att sprida förtal och skitsnack, i alla fall tvingar det lyssnaren bort från det fokus skitprataren inte vill ha på sin egen person. Ett sinne under press är irrationellt och rationellt på samma gång. Förenklingar och ytliga betraktelser blir genvägar till att få påståenden och anklagelser att se ut som fakta. Problemet är ju att svaret alltid är givet på förhand.

Dessa kan aldrig förutsättningslöst gå in i en fråga de inte vill ändra åsikt i. Det gör ju att de alltid går baklänges in i framtiden. In i alla frågor och åsikter och tål aldrig några invändningar. Den fasta föresatsen hur tunn eller smal den än är, styr all informationsinhämtning. ”King of the roads” – Betyder breda däck och rak kurs. Inget annat. I eventuella kurvor kör de alltid av vägen..

När tillräckligt många personliga besvikelser hopat sig övergår sinnet till att rationalisera bort dem till förmån för sådant som kan tvinga bort intresset från de egna problemen och rikta det mot andra. Detta enbart för att slippa stå till svars för sina egna tillkortakommanden och brister. Beteendet blir till ett bålverk till skydd och en ursäkt att slippa göra något åt sin egen situation. Denna kamp mot bättre vetande bedrivs bara av det skälet att de egna bristerna och tillkortakommandena är för plågsamma och skadeglädjen och de ihåliga ekande skratten en störande tydlig indikation på de egna problemens egentliga natur. Så människor som inte har mycket för framtiden, gör ju sitt bästa för att andras lilla lycka inte ska störa dem för mycket. Jantelagen kräver sin makabra tribut.

Det är väl som med drickandet, det börjar så smått och sedan blir det ett beroende. Dyker det inte vid detta laget upp några sällsamma distraktioner så lär väl missbruket blomma ut i fullständigt beroende och besatthet. Beroende och besatthet kan väl inte leda till annat än att omdömet får göra avkall på sådana normala begrepp som fakta. Ingenting vägs ju mot något annat utan allt blir väl mer som en enda strävan att bekräfta sina förutfattade meningar. Till det krävs ju en hel del fördomar och inskränkta åsikter, som att ha haft problem i livet, i uppväxten osv. Inget degraderar en människa i dessas ögon som att det varit riktigt taskigt. För till den missbrukande andens främsta attribut hör ju förnekandet av de egna personliga problemen och då blir ju säkert spåren av sådant i andras liv ett föremål förstärkt av det egna föraktet. Hur ter sig ett sinne lagt åt förakt för andra? De är ganska säkert rasister, det hörs ofta i skämten. De är avundsjuka och missunnsamma. Det ska ju till en inskränkt värld för att stanna där och trots de snäva konklusionerna inte ha mycket mer att skratta åt.

Det är väl här som begreppet börjar framträda

Vad ägnar de sig åt? I min beskrivning av Häxjaktens Logik som utspelar sig för närmare 20 år sedan så faller dessa människor pladask för beskyllningarna för att sabotera umgänge. Hur man kan falla pladask för beskyllningar i en umgängestvist är ju en sak, men att förvanska dem och förstärka dem för att själva bli lite märkvärdigare är väl en sann shitoholic’s natur. Socialen som aldrig gjorde polissak av anmälningarna borde väl ha gjort det om dessa anklagelser verkligen var av allvarlig art. Höll de sig nu inte till lagen, så hindrade det inte dem att gå närmast laglöst tillväga.

Så hur behandlar dessa grupper av förtalare fakta? Hur behandlar en skitsnackare fakta? Alla kan läsa detta Livet efter detta Det är bla annat ett utdrag ur ett brev från en advokat till min. Här står i klartext att något misstänkt aldrig förekommit och det ska väl knappast behöva tilläggas heller att en umgängesrättsutredning kan innehålla anklagelser som ska inverka menligt på den andres möjlighet att upprätthålla ett umgänge. Sådant kunde ju domstolarna ha stävjat för länge sedan, med kraftfulla lagliga åtgärder mot föräldrar som försökte sabotera umgänget, men icke. Vi har ett sovande rättssystem med funktionärer som verkar tycka det är ytterligt tråkigt att ägna sig åt detta…

För att inte bli av med den bländande kronan skitsnackaren tillskansat sig heller, så inställer ju sig faktum än märkligare än att jag som förstahandsinformatör och som part i målet skulle ha sagt något annat än det som står i detta brev? Så det innebär alltså att föra ut påståenden om att jag skulle varit en misstänkt pedofil är inte bara att förvanska vad jag säger utan också gå ärenden åt motparten, vilket ju borde förvåna varje rättstänkande individ. Det kan man ju givetvis göra om man inte har högre tankar om sig själv än att man kan springa med skitsnack och tycka det känns spännande. Dessutom är ju tanken att bedriva smutskastning och karaktärsmord. Sådant har sin grund i avundsjuka, hat och nog klär missunnsamheten den person som måste förvränga fakta och sanningar för uppnå sina önskningar av att skada andra.  Att det också kan handla om så flagranta överdrifter bara på grund av personlig hämnd borde väl rendera skitspridaren en själslig undersökning och misstankar om djupa personliga problem istället. Psykopaten är alltså inte långt borta..

Så detta faktum att tvingas publicera Livet efter detta  för att påvisa bristerna och faktafelen i det förtal som pågått i flera år här i Tranås borde ju gett dessa mindre luft under vingarna, men bara tillfälligt. För de vill ju som sagt inte erkänna sin fel eller att de spridit lögn och förtal. De väljer bara något annat och mycket värre att anklaga mig för. Om någon trodde att det första var ett lågvattenmärke för något som inte är större än en pöbel så påstår man nu, att jag är en gubbsjuk snuskhummer? De mest framstående vittnena skulle vara de som spritt ut att jag skulle vara misstänkt pedofil? Bilden av vad en grupp sanna loosers verkligen är framträder allt tydligare. Vill man inte erkänna sin låga status eller ännu värre, sina fel, är det bara att ta till en ny lögn, en ny beskyllan, för försöka återta sin status av häradsbetäckare av särskilt snuskig information. Tanken på att föra sin unkna avkomma av förvridna beskyllningar, smutskastning och förtal talrik kan ju bara kännas okej för en desperat kultur. Till det ska ju läggas annat som denna grupp menar sig veta bättre än jag och som de också fört ut som någon slags sanning. Att jag inte bryr mig om min dotter? Det är ju i sanning en förvånande slutsats eftersom den klingar i samma ton och falska klang som den mor som påstår att jag aldrig varit intresserad av eller älskat vår dotter..

Så närvaro vid förlossning, permissioner från behandlingshemmet före och efter förlossningen betyder ingenting? Inte för den som vill stänga av kontakten och som är rädd för att förlora den. Att upptäcka glädjen med att bli far och pappa, få kontakt med mitt barn är lögn? Det kan bara en lögnhals och en förljugen förälder påstå och det går ju bra att vinna med hjälp av en socialtjänst som inte kan skilja på sanningar och rena lögner.. Skrämmande tydligt blir vansinnigheterna när det finns folk som på fullt allvar inte tror att PA existerar… Jag fick trots panikångest och andra problem trots allt kontakt med vårt barn, det är betydligt mer än vad man kan säga om den hämndlystna modern. All mina fotografier visar på att vår dotter var medveten om fotografens närvaro. Ögonkontakten lyser sitt eget medvetna ljus på fotografierna. Att ha sett den påstått försakade förälderns fotosamling är en förfärlig insikt om utsatthet och främlingskap.

Eller tänk vilken överraskning att berätta för den vuxna att det finns bilder från förlossningen, de som mamman ville jag skulle slänga???? Den vuxna har ännu inte viljat se bilderna? Vilket kanske kunde vara en ögonöppnare för den som menar att jag inte vill ha kontakt eller bryr mig om min dotter? Det kanske är denna som inte vill ha kontakt med sin far! Levande i full visshet och övertygad av ett förgiftat hämndlystet sinne att hennes far aldrig brytt sig om henne? Så påstås det att PAS inte kan vara en åkomma, ett tillstånd, en själslig begränsning? För det är det väl! Att ha matats med åsikter företrädesvis dåliga sådana att pappan inte bryr sig om och att allt du saknar och mår dåligt av är hans fel, påståenden om att han var farlig för mamma och barn, är väl den värsta konsekvens av att mörka ett sinne och aldrig ge det en chans att upptäcka hur gemena och hänsynslösa lögnerna var. Vanligtvis tycker PAS-barnen synd om sin manipulerande förälder, det beror på att de aldrig förstått vidden eller konsekvenserna av företeelsen eller vilka förståndsbegränsningar det gett dem för en lång framtid.

PAS-barnen som aldrig förstått sin sits, ställer aldrig några frågor till sin avskydde förälder, annat än för att bekräfta sin skruvade åsikt. Vilket ju fortsättnings binder dem kvar och fast i sin falska föreställning. Allt annat innebär givetvis någon slags smärta och det har dessa barn onekligen tvingats till. För i de värsta fallen har de tvingats ta avstånd från sin ena förälder till förmån för den närvarande som om besvikelserna är kompakta mörka och skrämmande, De skäms inte en sekund för att överföra sina egna på barnet. Den förälder som anklagar den frånvarande för barnets brister har ju onekligen bevisat sin egen inkompetens och ovilja att låta barnet glädjas över det de två har. Har man trots allt gjort allt för att barnet ska ge upp sitt intresse för den andre bekräftelse har ju egoismen både vunnit och krävt sitt första offer.

Hur en förälder, som barnet gladdes åt och var förtjust i att träffa,  som engagerat sig i pappagrupper, byggt inredning till lekstuga, köpt cykel, inrett ett eget rum i nya boendet, men ändå hindras av modern att etablera kontakt är ju ingen gåta. Att samtidigt sprida förtal själv om att fadern minsann borde misstänkas för pedofili och psykopati bland grannar och boende är att gå ondskans ärende sin kristna tro till trots. För det är ju ett faktum att denna ringt grannar på alla nya platser som fadern flyttat till? Inblandade i denna smutsiga hantering har också minst två kristna församlingar varit. Det kanske inte låter särskilt korrekt att påstå något sådant men det är blott en bråkdel av vad en uppmärksamhetstörstande själ kan bringa en församlings äldste att tro. Är det inte i kyrkan många gånger de mest ensidiga beskrivningar bo? På anklagelseaktens första och enda rad skulle jag bara ha gjort mamman med barn och stuckit, helt utan ansvar alls och den beskrivningen passar säkert en mindre noggrann förälder i största offerkoftan, som det passar en otroligt (?) aningslös och inskränkt pastor. För den roade kan följande vara en försmak av vad som försiggick i huvet på en inte särskilt övertygad församlingsledare.

Att möta en pöbels grin och flin här i Tranås är ju ingen överraskning direkt. Skadeglädje och skitprat är ett inte särskilt omaka par. Men hur många inser vems ärende de faktiskt springer? Vem inser hur billiga dessa grupper är och hur lågvattenmärkena ideligen passeras? Man beskyller mig för att vara kommunist också, det är till att spä på sitt personliga hat och förakt också särskilt för de som inte kan skilja på sak o person. Eller som tycker att det inte spelar någon roll. Fakta är ju inte dessa människor största tillgång utan bara antydningar och tillfällen som enligt deras grumliga önskan bekräftar allt de föresatt sig att tro och hoppas. Detta sk ”faktum” ska ju åtminstone utlova dem att erkänna sin egna fel, sina egna brister, sitt skitsnack, sin ryktesspridning, sitt förtal, sin hämnd osv. Ingen av dessa har länkat eller visat sina mottagare till sidan Livet efter detta  för då skulle ju deras falskhet och deras beskyllningar stå i ett särdeles avslöjande ljus. Fö anser de väl som alla antagonister att Häxjakten Logik är en ren o skär lögn.

Så hur ter sig dessa som i Lönndom förtalar och sprider falska rykten som om det var dagens sanning. De presenterar sig gärna med namn och allt och det får väl sägas vara generöst och närmast förtroendeingivande när väl sanningen ska fram. Att kunna namnge åtminstone en persons gärning och märkliga övertygelse att jag absolut inte kan företräda några goda egenskaper är väl att överdriva tron på sin egen förmåga och sin djupt personliga brister som snarare ligger till grund för denna ovanliga vilja att alltid hitta fel på andra. Med 100 procentig visshet kan jag ju hävda att ”gubbsjuk snuskhummer” härstammar härifrån. Vetande precis vad som utspelat sig och att alltid mötas av massiv kritik och hån från detta håll är väl en duglig garanti för att inget behöver vara rätt eller korrekt som passerat denna besvikna intrigerande käft. Bara ett särdeles elakt sätt att förneka de egna bristerna, de egna personliga svårigheterna.

Hur kan jag hävda det? Ja få se nu slutade med missbruk 78, fick panikångest 81-82 sökte meningslös hjälp i psykvården under tre år för att till slut lyckas tjata mig till en remiss till ett privat behandlingshem, som trots dagens förfärande principer faktiskt ägnade sig åt adekvat behandling? Det är ju ett märkligt faktum att de goda idéerna och den verkligt bestående hjälpen fått ge vika för vinstdrivna sådana och att bruket av medicin istället premieras… Så att bli medicinfri och på blott åtta månader genomgå djupa personliga förändringar klår ju med hästlängder psykiatrins dyra experimenterande och meningslösa vård. Det är alltså min bakgrund, jämfört med den feta skitsnackaren som fortfarande knaprar medicin och blandar friskt med alkohol sgs varje dag. Det finns mer som jag kan lägga fram som bevis för att denna som gärna presenterar sig som uppgiftslämnare istället är och förblir ännu en intrigmakerska. Men vad ska man säga om en kvinna som försöker få en i säng medan maken sover ovanpå?

Om jag mår dåligt så har det givetvis sin grund i vad som hänt och att det finns krafter som ända från förr inte vill bli avslöjade som de lögnare de varit. Det är ju givetvis så att de gör allt för att reducera risken för avslöjande. Att de samtidigt har hjälp av både mindre nogräknade och rejält beräknande individer behöver ju inte betyda att det de håller på med är sant. Tvärtom visar väl ”Livet efter detta” att den mest triviala metod för att misstänkliggöra någon kan användas förgrovas och förvanskas för ett enda syfte elakhet, skadeglädje, hämnd och besvikelser.

Ett ytterligare exempel är ju den sk ”vännen” som sitter i min soffa och säger ”du utnyttjar dem”. De han då menar ha sådan information om är den familj som är de som räddade mitt liv när förföljelserna var som värst. Det såg verkligen mörkt ut många gånger. Jobbet var slut och det sju år långa bästa förhållandet. Det var givetvis tungt att först förlora den goda kontakten med dottern, bli utpekad som psykopat utan att begått ett enda brott, hotat någon, misstänkliggjord som pedofil dels av sociala, men mest av aningslösa och misstroende kristna. Förlora sitt jobb på än fler falska beskyllningar. Till slut känna sig som en blytyngd för sin käraste. Tvingas sluta på skolan också. Den familj som räddar mitt liv är de som inte har den mest framträdande positionen i den församlingen, men de gör åtminstone det ingen annan gör, när den saken bara på grunder som lösa beskyllningar får alla andra att löpa förtalets väg.

Denna familj har genom åren gjort mer för mig än mina släktingar lyckats med under hela mitt liv. Bara ett års stöd har mer värde och betydelse för mig än vad släkten erbjudit under mitt nu ganska långa liv.

Det är så jag sätter värde på dem. ”Vännen” som tycker sig veta allt, som om han var en gudomlig existens ser något helt annat. För den som inte vet så fick jag ingen hjälp av släkten under den tid socialen jagade mig som värst. De har inte deltagit i någon överklagan till tex Länsstyrelsen som jag i flera fall vann(!), de har inte stött mig i något annat. De stöttar mig inte ens när jag för att göra något åt äldrevården medicinförgiftar min mamma heller. Om jag säger att vi inte haft några starka familjeband så ljuger jag ju inte. Det är ju en smärtsam insikt och ett ständigt motstånd än idag efter snart 20 år , men vad ruskade jag av mig terapin om inte de meningslösa familjebanden och hittade en annan personlighet än den de trummat i mig?

Vårdens ihärdiga försök att ingjuta hopplöshet och tvinga till ökat medicinberoende höll ju på att lyckas! Så om mina personliga förändringar inte kan ses av mina släktingar beror det väl mest på att de aldrig deltagit i mitt liv före eller efter… Den som menar sig vara den mest särpräglade sanningssägare i detta, föredettan menar ju  på fullt allvar att jag skulle ha varit en riktigt otäck människa, trots det gjorde denna inte slut på det dåliga förhållandet? Att detta jag som min gärningsmannaprofil skulle bekräfta gjorde slut själv kan alltså inte ha varit goda skäl? Allt som skett efter i form av åratal av förtal, umgängessabotage, karaktärsmord visar väl att det kan inte varit särskilt lätt att leva med denna envisa individ. PAS-föräldrarna är alltid tydliga med en sak. De skyller den frånvarande föräldern för allt som inte fungerat och påvisar och bekräftar därmed sina egna brister.

Soffsittarens egna brister är de skriande och högljudda i alla fall. För vem har inte tagit hand om sina egna barn fast de varit närvarande hela tiden? Vilka problem har de inte hamnat i, om man får göra det lätt att räkna! Dessa är de som sprider skit och förtal om mig. Det gamla talesättet att sopa framför sin egen dörr är inte så missanpassat. De trakasserier som drabbat mig är helt o hållet deras förtjänst och som spridare av skitsnack och grovt förtal har de ju inte mycket till liv själva och det är ju själva poängen med att vara shitoholic. Lyckas man inte själv så kan åtminstone avundsjukan och missunnsamheten få ge skadeglädjen sin kompensation.

För mig blir det ännu konstigare att kallas för kommunist fastän jag aldrig varit för maktmissbruk eller våld, psykiskt eller kroppsligen. Det är däremot mina antagonister???? De är för dödsstraff och misshandel, de kan inte skilja på rebeller och krigsförbrytare, de hyllar våld i alla dess former bara offret har någon lämplig etikett.  En pöbel som inte kan skilja på sak o person ens märker ju inte att de företräder de dödligaste åsikterna själva och försvara de flesta övergrepp som naturliga. De vet inte vad demokrati är och kommer aldrig försvara dess existens heller. Historiskt sett är det ingen nyhet, men varför upprepa de dåliga exemplen? Fö är det ett faktum att de som använder kommunist som skällsord vanligtvis själva är fascister bara en nyhet för de omedvetna…

.

Så hur kan man jämföra plågan socialen kan åsamka människor med det de ägnar sig åt under parollen barnets bästa? För de som såg hur drabbade de två unga föräldrar var i Sandviken när väl Socialen, åklagarmyndigheten och polisen gjort sitt ”jobb” går det inte att ta miste på deras förkrosselse och vånda som tog alla betraktare hårt om hjärtat. Det dessa institutioner kallar verksamhet orsakade bara djupaste smärta av utsatthet och ovillkorligt tvång från myndigheternas sida som onekligen hade otroligt lite på fötterna och i medvetandet för att sätta igång den snurriga karusell som borde vara årtionden av intrimning och finslipning av verktygen visade sig bara bestå av inskränkta fantasier…

Om de trots sina massiva omgivning av vänner, släktingar och föräldrar inte klarade trycket så var det för mig mycket värre att utan kontaktyta drabbas av socialens och andras fulla förakt och anklagelseakt som de alla har så svårt att verifiera. Vad som på flera sätt med argumentation gått att påvisa som falska anklagelser förblev istället ohörda. Hur tar då en shitoholics detta faktum om utsatthet och outhärdlig smärta? Skadeglädjen finner inga gränser över utsattheten och misstankarna som aldrig existerat och föraktet är väl fulltaligt hos den som säger – du har ju inga kompisar. Det är ju ett märkligt uttryck för den som själv nogsamt under så många år  genom sitt skitprat och förtal hoppats sett till att jag aldrig fått några. Dels genom sina egna tonårsbarn och genom den skara som denna kallar kompisar, men som aldrig varit något stöd när det krisar. För nog går det hundra av dessa på en enda av mina. En person som denne som inte kan åka till Willys själv har ju mycket mer problem än mig!

Njuter man av sådant som andras utsatthet och olycka är man inget annat än en pervers sadist… De trakasserier och förtal som förekommit under snart tio år är väl inget att vara stolt över annat än för en komplett skitsnackare och looser. Det tål att upprepas i all oändlighet att det finns inga särskilda anklagelser om något. Bara dåliga förväntningar och skadeglädje som enda ersättare för ett ynkligt liv.

Listan är ju lång på vad som förekommit genom åren. Trakasserier av grannar, som skäl angavs att ” de hatade folk som levde på bidrag” levererat med övertygelse av den perverse sadisten själv. Påståenden att jag ”inte gillar barn”? Antydningar om att jag skulle vara intresserad av unga tjejer, någon i det skamliga gänget med sjuk fantasi skapade ett Facebook-konto med mitt bloggid? Gissa vem som kom och frågade om jag inte hade skaffat ett.. Ja de måste ha tråkiga liv för att ägna sig åt så mycket skitsnack och förstöra för andra…. Dessa människor är verkligen naturtrogna ekon av en bitter förälder, de har ju inget bättre för sig heller än bekräfta hur besvikna de är på sitt eget..!

Så vad gör en sådan på besök. Snokar i mitt hem. Öppna lådor. Läsa öppna brev. Hur de saboterat min koloni med att kasta mördarsniglar på odlingarna, sänka  vattentrycket till oanvändbar nivå, köpa stora gräshoppor och släppa på kolonin, i växthuset år efter år. Någon äkta psykopat slängde glasskärvor i gångarna eftersom jag gick barfota..

Kalla sig kompis, men bara snoka i mitt liv. Flytten från mitt gamla bonde där större delen av samhället var övertygad av den hatfulla förälderns alla anklagelser och påståenden om gudvetvad, kyrkans inblandning, den åtnjuts av sadisten i fulla drag och hänsynslösheten och skadeglädjen känner inga gränser…. och nu är gubbsjuk snuskhummer den nya anklagelseakten. Fan trot! Den självuppfyllande profetians innersta väsen befästs av, att antagonisten, den utpekade blir utstirrad, hatad och baktalad och varenda respons på andras blickar blir alltså en bekräftelse… Det är så de matar sin egen vanföreställning.

Så konsekvenserna av denna människojakt som soc och andra ägnat sig åt på så lösa grunder, är rena nöjestrippen för skitsnackarskaran. Min posttraumatiska stress, med koncentrationssvårigheter och glömmandet av namn, sömnsvårigheter, stress odyl är något att göra sig lustig över? Min ljudkänslighet är något att roa sig med och för allt i världen alltid störa mig på. Så klagar de att jag lever på sjukbidrag, de som så många andra förstår ju sällan någonting. Aldrig förstår de sig på sig själva för då skulle de ju skämmas, men utan stolthet finns det ju inget att respektera hos andra. De ondgör sig över vad jag kan fastän allt jag gör tar tid, mycket längre tid. Visst finns väl dagar med verkligt flyt med de är så få. Själva gör de ingenting, skapar ingenting och det är väl därför allt blir ett hot mot deras personliga besvikelser och den fasta föresatsen att då ska ingen annan få lyckas heller…. Sedan avgör ju alltid fegheten vem de vågar ge sig på….

Så varje möjlighet för mig att bli frisk eller åtminstone betydligt bättre motverkar de själva… De skulle ju bli av med skälen att ha något att klaga över då… ”Life of Brian” har något att säga…

Jag hade inget liv från början, men fick överraskande för mig ett och mycket svårare för andra, långt senare…

Så den förtretade, besvikna, rasande, ursinniga svensken som ser sitt land gå i stöpet har tydligen likt den perverse sadisten inte mycket till övers för andra, särskilt inte de som försiktigt och envist lyckas, ingen kultur än den som förbrukar dem, slukar dem och om skadeglädjen inte konsumerar dem så finns det ju annat.

Som PTSD-patient med koncentrationssvårigheter, ständig trötthet, glömska, sömnproblem, har fått svårt att stava och annat är det ju förvånande att den största njutningen för någon de hatar som lever på sjukbidrag att just skada och trakassera.. Ja är inte vissa personer rejält sjuka i huvudet.. Det mesta lidandet sprunget ur falska anklagelser på 80-90-talet och som dagens rasister, anhängare tycker man ska få lida för igen.

.

Sandviken-fallet

leave a comment »

.

Sandviken-fallet.

Debatteras efter förtjänst på alla plan som nätet tillåter och i många bloggar. Att också åklagarsidans representanter i form av åklagare med lång arbetslivserfarenhet finner det värt att syna processen och väljer att göra det i ljuset och inte bakom hermetiskt slutna dörrar får väl anses vara en lovvärd handling.  http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/08/sandvikenfallet-en-effekt-av-en-puritansk-sexualsyn?page=1  Vårt samhälle har absolut inget att förlora på att utsattheten hos Thomas och Jennie, deras barn och många andra i liknande situationer ska förbli den hörnsten som borde utgöra grunden för en utveckling till ett rättssäkrare samhälle. På samma sätt ska våldsamheten i socialtjänstens, åklagarsidans och polisen märkliga agerande få representera det huvudstupa fall i backen som dessa organisationer så målande utgör. För att ha hållit på i decennier och upprepat så många misstag och visat så många prov på så grov nonchalans, måste det väl ställas utom allt tvivel att organisation själv är totalt befriad från självkritik. Vad som utgör ramarna för denna återkommande tavla, verkar de ”lyckligt” omedvetna om…

Att rädsla för kritik kanske mer har avgjort detta framstupa falls utveckling och försatt värdemätarna ur spel kan ju kanske påpekas som skäl. Än mer klart står kanske situationen i, att man kan kanske antyda att alldeles för många helt enkelt sköljt sin examen i sina fördomar. Vad annat än den minimala vissheten att bara fördomen blivit bekräftad, skulle kunna utgöra hela orsaken till att socialens verksamhet hela tiden ställer ut samma gamla tavla till allmänhetens beskådande? Att verksamheten verkar besjälad av museala föremål och åsikter får antikrundan att framstå som ett riktigt roligt program, nu är det ju det, utan socialens försorg. Men var är arbetsglädjen och tryggheten? Var är alla de finslipade instrument man borde vara i besittning av efter alla åren av verksamhet? Hur många är de 50?  Kan detta museum som slukar, hur många miljarder inte avkrävas något bättre än förskräckligt målad konst i bleka frånstötande färger? Är det så att man inte gillar sitt arbete? Då finns det väl bättre alternativ än att låta sin egen tyngd sitta i vägen för en utveckling som borde se betydligt ljusare ut speciellt för de utsatta. Denna grupp verkar inte vara dem de jobbar med, utan mest de själva….

Denna tidens ”arkeologer” gräver alltså alltså fram vad som borde vara fornlämningar och reliker efter ett primitivt folk, men istället är fynden från detta årtionde, från förra veckan och för att  de hållit på så länge också från förra århundradet. Det är för många ett mästerstycke och en gåta att så lite av denna kultur har kommit folket till del. Vackra paroller som Barnets Bästa verkar med högskolans hela bildning vara så verklighetsfrämmande att hälften vore nog.

Finns det då utrymme till en sund utveckling? Knappast hos dem som redan borde utgjort förtrupp och den samlade styrkan till angrepp mot det som hindrar dessa att utöva det de med frenesi kallar yrket. Istället visar man prov på en enastående förmåga att göra slut på allt motstånd som hindrar dessa i sitt korståg mot vad de tror är deras fiender. Till sin hjälp och till sitt stöd har de, utan att skämmas, vad man i allmänhet skulle benämna en pöbel och sådant är det väl ingen kraft, politisk eller ekonomisk kan vara särskilt stolt över. Historien har väl på alla sätt visat att just dessa krafter ställt till med de mest förfärande skräckexempel på vad mänskligheten är kapabel till. Att just detta huvudsakligt bristande ansvar länder till vida omskrivningar och ljuva friskrivningar av en annars mörk historia visar samhällen och världen alla möjliga exempel på. Det bristande ansvaret har i och för sig ingen annan grund än att man hellre och med förkärlek ägnar sig åt annat, som grövre vinster och så vidare och det är också där vi hittar alla resurserna, alla pengarna och märkligt nog de mest belåtna……..

Makten och medierna har väl onekligen tränat sig i att få befolkningen att titta åt fel håll så att det som verkligen intresserar dem kan få fortgå i det tysta….

Att alla medborgare kan stå åskådare till att näringslivet lidit av svår näringsbrist och för den skull utvecklat möjligheten att komma över för dem alla i samhället förekommande livsnödvändiga medel, får regeringen att framstå som den barndomens saknade tomte alla giriga barn önskar sig. Att också vårt rättssystem slimmats till den grad att det snart bara är till nytta för dem om har råd, borde kännas mer illavarslande än vad folksjälen ger sken av. Å andra sidan verkar den mest häpna över det senaste fyrverkeriet och den senaste sensation och märkligt nog det senaste blottade skrevet? Som om vad som möjligtvis skulle kunna utspelas där verkar vara viktigare än vad som händer i närheten av det egna…. Vad som lockar folkmassor överlag är väl egalt, för makten är mest är intresserad av att förleda fokus från besvärande förhållanden osv. Att resurserna också hamnar där makten mest har nytta av dem kan väl inte annat än leda till missbruk och för de drabbade  urvattnade instanserna, till en ohållbar utveckling och stora svårigheter att korrekt sköta ett nog så viktigt arbete…..

För att ta ett exempel. På den tid när skribenten var föremål för behandling -88 kostade det 1018 kronor dygnet. Märkligt nog verkade det inte behövas någon samstämmighet mellan verksamhet och resultat, vilket ju för de då ansvariga myndigheterna kan synas prekärt om det nu ens verkade bekymra de privat drivna behandlingshemmen? Att efter en tid upptäcka att behandlingshemmet ifråga påstått saker om den de skrev/kastade ut och som visar sig vara ren lögn. Passande de egna syftena och givetvis en hänförd socialtjänst. Vid ett möte med sagda behandlingshem, där Länsstyrelsen utredde deras agerande, vill de inte ens stå för orden och anklagelserna socialtjänsten satt på pränt i sina journaler? Varför falska beskyllningar, förtal och grova anklagelser får stå ograverade i socialens journaler är en gåta. https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/20/de-satt/ Så mycket mer som att Länsstyrelsen överlåter åt den redan kränkte och krossade att göra en anmälan? I detta Kafkaliknande scenario ska ytterligare en horribel situation uppstå. Ett telefonsamtal till åklagarmyndigheten visar på grava skillnader i uppfattningsförmåga. Åklagare 1 som får en kort beskrivning av vad som skett visar efter en stund totalt ointresse för situationen och meddelar att han inte har tid. På fråga om inte någon på Åklagarämbetet som har tid kan tänka sig lyssna blir han faktiskt kopplad till Åklagare 2, som hör och häpna visade prov på både förtjänstfull utbildning och kunskap. Att i journaler påstå för en person graverande omdömen är ett brott och ska leda till utredning och eventuellt åtal. Dessa två åklagare satt alltså i samma korridor på samma ämbetsstol och kunde ändå representera så väsensskilda omdömen? Det kan inte understrykas att samma ord, samma beskrivning av de inblandade får helt olika utveckling och resultat givetvis beroende på vilka värdegrunder de olika åklagarna faktiskt har. Att detta löper vidare i konversationen som två parallella spår men med helt olika destination ger givetvis den rättsmedvetne kalla kårar. I det ena fallet är det alltså okej att påstå att en person beskrivs som farlig bara han haft missbruksproblem. Utan att tolka lagen, så ska ingen behöva utstå varken förtal eller grova anklagelser, det är väl ändå själva grunden för dess tillkommelse. När den rättsvårdande instansen kan uppvisa så fatala skillnader i syn så får jag väl återkomma till mitt konkreta och koncisa konstaterande. Visst finns det utbildning, nog kan åren imponera, men den växer inget vidare på fördomsfull mark. Vad som sedan utspelar sig är fortfarande det reella faktum, kan man återigen skölja hela sin utbildning i ett bad av fördomar?

Idag kostar ett dygn på behandlingshem över 4000 kronor, kanske 5000, eftersom min siffra är något utdaterad. Vi såg för några år sedan en utveckling som ledde till att många behandlingshem fick stänga på förhoppningsvis goda grunder och krav som de inte verkade vilja leva upp till. Idag verkar resultatet mest ha utraderat konkurrensen och gjort att de grova förtjänsterna betydligt enklare att tillskansa sig. De många sociala trauman och skandaler som kommit ur den sanerade behandlingshemsindustrin tyder ju på att sjukan är desamma, att vården och behandlingen är obefintlig för att inte säga skandalös. Att offer skördas på löpande band, med självmord och utsatthet som de värsta ingredienser. Hade detta istället varit ett uttryck för politik kunde den kanske falla under fascism och djupaste cynism. De fatal bristerna och den hänsynslösa hanteringen av redan märkta och utsatta människor står i skärande bjärt kontrast mot vad de omtalade behandlingshemmen säger sig stå för. Att nämna pengarna och förtjänsterna får väl närmast stå som garant för att för en del människor finns det inget lägre pris på vad de kan tänkas göra för grova vinster. Aneby är nu ett exempel. En Oas för vem? I Göteborg spärrades också besvärliga in. I domstol frikändes behandlingshemmet… Skandalerna på behandlingshemmen radar upp sig likaså utsattheten och de förekommande självmorden.

SiS har ingen vettig behandling åt sina självskadepatienter? Vem har lärt dem det Ola Gefvert? Dessa sägs bilda pakter och fortsätter skada sig, enligt en känd inkrökt läkare… Det kan inte sägas tydligare då, att det verkar inte förekomma en adekvat behandling alls. bara tvång regler & bestraffningar och då går patienter samman i pakter. SIS är sin och andras olyckas smed.

Skulle den behandlande nå fram och det gör man ju med ett genuint intresse och rätt metod av förtroendeskapade attityder så slutar dessa personer med sin destruktivitet. Hur svårt är det att komma fram till en sådan utgångspunkt? Sparka de ansvariga!

Att något av dessa problem som skär som en vass kniv genom samhället har sin grund i utbredd nonchalans och överlägsenhet, kanske blir tydligt. Socialtjänsten verkar alldeles för villigt kasta sina offer åt de stora rovdjuren behandlingshemmen, skyldiga eller inte, så framstår deras moral som tvivelaktig medan förtjänsten framstår som riklig i alla fall för de senare, så frågan blir liksom hängande i luften, varför ställer inte soc. krav? Vad har de för vinning av göra så här? De har decennier av år i verksamheten, men verkar ändå agera som om lejonens och tigrarnas föda skulle vara det viktigaste….. Skall vi tänka korruption här ja då svindlar inte bara systemet utan också tanken…

Vårdkarusellen snurrar på och kastar i alla fall av de svagaste medan de lyckligaste bara blir yrare och yrare av vinsterna. Regeringen är tyst som om den hoppas att ingen ska förstå att de och deras beslut  utgör grunden för ett sjukt system som bara gör biverkningarna och sjukdomen värre. Så vem vill ta bladet från munnen och säga ifrån? Moralkakor kan KD leverera, troligtvis är det så. Fast de flesta samhällsmedborgare behöver inget att äta för stunden utan något att leva på….

Rötan och möglet som breder ut sig i samhället står vinstintressen för, de klär sig gärna passande allt efter de fester och sammanhang de vill synas i och som de ser vinning av. Deras metoder gör att samhället alltmer förlorar sin hållbarhet och sin genuina kärna och nytta. Att krafter som bara ser vinning av att bygga också har vinning av att riva, faktiskt representerar de krafter vi har anledning att se upp med kan väl knappast betraktas som otydligt?

Om inte vi bryr oss? Vem ska då göra det?

Det rättsvidriga förfarandet under hela denna skandalösa process saknar motstycke och lagstöd…

http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/skyldig-tills-motsatsen-bevisats

.

Written by CastoroPollux

13 november, 2011 at 14:19

%d bloggare gillar detta: