castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘Socialstyrelsen

Kritiken mot Dokumentären ”Den Fastspända flickan”.

leave a comment »

.

Kritiken mot Dokumentären ”Den Fastspända flickan”.

Vårdapparatens piruetter för publiken kan anses inövade och slipade.

Det finns ju ingen som kan påstå att det aldrig är så galet som någon skulle vilja påskina. Tyvärr kan nog faktum vara att att det är betydligt vanligare än vad man vill tro. Den som inte undrar varför SIS beklagar sig över patientklientelet de borde ha hjälp till men istället beskyller dem för att ”ingå pakter” kommer ju aldrig förstå vad god behandling skulle kunna vara och köper säkert de mest flagranta påhoppen som acceptabla förklaringar. Så fatalt kan det ju vara med kritik att den inte ens kan förstås. Fast det kan ju förklara varför det finns sådant intresse för att hålla människor i okunskap. Det blir lönsammare då… Ett tema som tex vården köpt med hull och all otäck behåring.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sr-dokumentaer-om-psykvarden-foerde-lyssnarna-bakom-ljuset-5811

Inlägget på Dagens Samhälle ska ju ge sken av att vara seriöst och det är ju bra på sätt och vis att man vill ge ett sådant intryck. Det kan ju en vårdinstans behöva. Särskilt som också den gjort till en vana att skylla de dåliga resultaten på patienterna. Skulle vi dra detta till sin spets skulle fler anmälningar se dagens ljus och fler skandaler komma i dagen. Många är dock för uppgivna och drabbade av denna s.k. vårdkonsekvens att de dåliga resultaten får oftast patienterna bära skulden för trots att det sällan är så.. Den ”professionelle” Gefvert banar i alla fall vägen för vad som kan genomskådas i många och vanliga omdömen. Dessutom hur lätt det kan vara att driftsätta en lönande industri och inte ha grundläggande kunskaper. Vi vet väl alla att ta körkort inte nödvändigtvis innebär att åkturen blir trygg eller säker.

Fast det framgår ju snart att seriositeten inte alls kan vara genuin. Tvärtom är attityden som i depressionsvården. Patienterna ska skylla sig själva och de ansvariga kan tillskriva patientgruppen vilka egenskaper som helst. Det är bara situationen som avgör inte ansvaret eller allvaret. Lika bortblåst är det egentliga intresset för eller kunskaperna i att bota.

Hon är vid sina sinnens fulla bruk”. Säger Gevfert apropå tilltaget att skriva ut Nora och mena att hon klarar sig på egen hand i eget boende. Detta sedan hon försökt ta sitt liv?  Det kan ju tyckas otydligt att det är för att straffa Nora som utskrivningen sker. Gefverts vårdkarusell har redan snurrat färdigt och genomskådats. Uppenbarligen bara satt fart på honom själv och när den åkturen avbryts och leken är slut får Nora ge sig iväg på nya äventyr, än en gång på egen hand. Då är det dags att fösa ut patienten med argument om hur lämpligt det är.  En vårdansvarig som ger sken av att det går rätt till men är så motsägelsefull lämnar spår som bekräftar den fatala attityden. Det är vårdens förväntningar som du som patient ska uppfylla och så länge den behövande inte undrar var hjälpen är så fortgår spelet. I den stund man begär den hjälp de skryter om är man kokt. Gefverts egna ord lyser igenom fasaden. ”Vid sina sinnens fulla bruk”. Avslöjar det falska spelet.

Självmordet skulle vara för att provocera Ola Gefvert” Hänvisas inte än en gång till diagnosen? Om inte Herr Gevfert själv kan räkna ut att omild och grym behandling också är ett nytt svek så är det värre med vården än vad gemene man kan föreställa sig. Det är ju människor som utsatts för stora svek som också behöver mildare behandling. Känner de sig accepterade så behöver de ju inte ens fortsätta vara destruktiva… Kan det vara så svårt?

Emotionell personlighetsstörning”,  Betänk hur den vårdansvarige använder uttrycket hela tiden. Det blir en anklagelse och en ursäkt för allt dåligt beteende från vårdgivarens sida. Om ett benbrott behandlades så skulle det aldrig läka.

Tycker om att känna sig speciell”  Om inte känslan av att betyda något är normal och att bristen på sådan känsla kan betraktas som ett mycket jobbigt tillstånd så kan vi ju se att Gevfert förnekar sig inte här heller. Det är inget sjukt med att vilja känna sig speciell. Att använda uttrycket som han gör borde räknas som kriminellt. Att Gefvert själv med sin attityd förstärker behovet och obehaget av en roll ingen vill ha undgår visst den professionelle existensen.

Tycker om att vara narcissistiska”. Konstigt att Gefvert inte tycks höra sig själv säga detta…

Hon mår inte speciellt mycket bättre eller sämre, vad du än säger till henne”. Du kan ju vara säker på att den som nått sin egen begränsning vanligtvis börjar anklaga en annan part för bristerna de själva har. Det narcissistiska draget kan ju vara Gefverts… Det lönar ju sig att vara terapeut..

Den mest vårdkrävande i hela länet”. Om nu någon inte tycker att det kan vara fel på vården som lyckas prestera så dåligt så kan vi ju tänka oss att det är okunnighet hos allmänheten som Gefvert och andra hoppas ska göra att inte heller detta grova övertramp blir lika genomskinligt. Kan man inte visa destruktiva tjejer, kvinnor, pojkar och män så pass mycket uppmärksamhet och genuint intresse så blir det väl säkert en vandring på eggen om hur varje liten sak ska trigga destruktivitet. Att genuin förståelse för att destruktivitet har förklaringar och att de som ägnar sig åt dem har orsaker till det verkar vara skrämmande främmande för vårdinstanser inte bara under Gefverts försorg. även det statliga SIS låter lika oansvarigt när de klandrar denna patientgrupp för att fortsätta skada sig. Ett bättre bevis på att de inte får någon vård eller behandling  värd namnet finns väl knappast.

Emotionellt instabila stadiet”. Ju oftare det inträder dess mer ska arbetet inriktas på att minimera uppkomsten. Inte ska det väl bli ett argument för att skylla ifrån sig!!!

De som tar livet av sig får skylla sig själva. ”Självmordet hos en patient var programmerat?” Skulle inte behandling enligt ”standardformulär” leda till att den destruktiva positionen omarbetats till positiv energi och förhoppningar  istället? Det skall alltså inte ha varit så att vårdapparaten bara snurrade på och varken stärkt patienten eller haft en aning om var den befann sig i känslolivet. En dialog med patienter och en pågående aktiv behandling gör ju terapeuten oerhört medveten om vad en klient tänker. Varje avsteg från det spåret man förväntar blir ju en nyans urskiljningsbar i den dialog som pågår.  Ju mer vårdansvarig fjärmar sig dess mer gissande och hänvisande till diagnostiska myter och åsikter blir de. FASSliga hänsyftningar kan ju knappast tyda på något kunnande annat i att organisera ursäkter och grava beskyllningar. Frånvaron av en dialog ger ju ju istället en hel räcka beskyllningar som vården levererar utan omsvep, som enbart patientens fel. Fällan har slagit igen.

Avslutade sitt liv, programmerat”. Att vårdansvariga synes behandla sina patienter som om de höll i den med tång, kan ju knappast göras tydligare. Att skicka personer på permissioner  när de inte har fått något i bagaget är en skrämmande dålig attityd. Löftena om utskrivning kan ju knappast locka den som inte är beredd eller har fått ny kraft. Vården vill ingenting, kan ingenting och kräver acceptans fastän de ingen hjälp bibringar.. Det syns ju i de ödsliga förklaringarna…

En trygg Kapten”. Kan det sägas tydligare om man blott kan segla en jolle…. De brukar bara ha plats för en.

Vad alla kan och borde fråga sig är att Socialstyrelsen redan har en massa anmälningar mot en och samma person… Hur stort är mörkertalet? Hur många har aldrig orkat eller helt enkelt dukat under i den nya hopplösheten, när även vårdapparaten ger de behövande skulden för att behandlingen är usel och styvmoderligt föraktfull!  Den vissheten om myndighetens slapphet eller brist på initiativ kan ju vägas mot ett gammalt besked om ett omsusat ”behandlingshem” i Jönköpingstrakten. De kunde ju enligt tillståndet kalla sig behandlingshem fastän att ingen såg röken av behandling där. Inte ens att personalen behandlades med de högsta lönerna i länet kunde få dem att stanna. Det fanns hos Socialstyrelsen ”massor med anmälningar” mot det behandlingshemmet….

De redan förvånade gudarna vet ju hur det går till när man tjänar pengar, mjölkar kommuner och landsting på lättförtjänta pengar… Någon vård värd namnet finns ju inte ens 30 år senare i sikte. Inte ens för 5000 kr per dygn……..

Hur lätt kan och vill man komma undan med, för 150 000 i månaden per klient?

Kanske är det nu i detta 2013 än mer per klient.

Det går åtminstone ana vilka krafter det lockar till sig…

Det är ju givetvis då vi ska undra hur både felen och kontrollen kan vara så undermålig.

Dessutom behöver inte behandlingen vara av denna världen ens.

Särskilt inte när inkomsterna och vinsterna blivit astronomiska

.

Annonser

Gratulera Socialstyrelsen..

leave a comment »

.

Gratulera Socialstyrelsen..

Ja det måste man. Att ha undvikit ingått förbund med läkemedelsindustrin för att inte kunna befinnas skyldig till bestickning och illojalitet mot Svensk folket. Misstankar om att ha prackat på folket vaccin under promiskuösa grunder och enda beviset på att så inte skett är ett pappersdokument som inte finns…. Sanningen och korrektheten kan vara adekvat när det behövs och lika intrikat motriktad när samma sammanhang passar andra beslut och förtjänster. Statens högsta kontrollorgan kan inte sköta sina affärer utan att få det att verka som man spelar under täcket med industrins mest bedrägliga företrädare. Vaccinet mot livmoderhalscancer är ju när det kommer till kritan inte alla så effektivt. Så ineffektivt att man friskrivit sig från ansvar om någon blir sjuk. Det måste tydligen vara många eftersom den klausulen ändå slank med.

Lika konstigt är ju klausulen om svininfluensavaccinet som fritog producenten för allt ekonomiskt ansvar för eventuella skador och biverkningar. De visste alltså vad för skit de sålde… Vi kanske ska kräva att ockupanterna på Socialstyrelsen lämnar lokaliteterna frivilligt. De verkar nyttja lokalerna efter eget godtycke och förtjänst, knappast förenligt med avtalet eller intentionerna…

.

Written by CastoroPollux

7 januari, 2013 at 12:33

Sandviken-fallet

leave a comment »

.

Sandviken-fallet.

Debatteras efter förtjänst på alla plan som nätet tillåter och i många bloggar. Att också åklagarsidans representanter i form av åklagare med lång arbetslivserfarenhet finner det värt att syna processen och väljer att göra det i ljuset och inte bakom hermetiskt slutna dörrar får väl anses vara en lovvärd handling.  http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/08/sandvikenfallet-en-effekt-av-en-puritansk-sexualsyn?page=1  Vårt samhälle har absolut inget att förlora på att utsattheten hos Thomas och Jennie, deras barn och många andra i liknande situationer ska förbli den hörnsten som borde utgöra grunden för en utveckling till ett rättssäkrare samhälle. På samma sätt ska våldsamheten i socialtjänstens, åklagarsidans och polisen märkliga agerande få representera det huvudstupa fall i backen som dessa organisationer så målande utgör. För att ha hållit på i decennier och upprepat så många misstag och visat så många prov på så grov nonchalans, måste det väl ställas utom allt tvivel att organisation själv är totalt befriad från självkritik. Vad som utgör ramarna för denna återkommande tavla, verkar de ”lyckligt” omedvetna om…

Att rädsla för kritik kanske mer har avgjort detta framstupa falls utveckling och försatt värdemätarna ur spel kan ju kanske påpekas som skäl. Än mer klart står kanske situationen i, att man kan kanske antyda att alldeles för många helt enkelt sköljt sin examen i sina fördomar. Vad annat än den minimala vissheten att bara fördomen blivit bekräftad, skulle kunna utgöra hela orsaken till att socialens verksamhet hela tiden ställer ut samma gamla tavla till allmänhetens beskådande? Att verksamheten verkar besjälad av museala föremål och åsikter får antikrundan att framstå som ett riktigt roligt program, nu är det ju det, utan socialens försorg. Men var är arbetsglädjen och tryggheten? Var är alla de finslipade instrument man borde vara i besittning av efter alla åren av verksamhet? Hur många är de 50?  Kan detta museum som slukar, hur många miljarder inte avkrävas något bättre än förskräckligt målad konst i bleka frånstötande färger? Är det så att man inte gillar sitt arbete? Då finns det väl bättre alternativ än att låta sin egen tyngd sitta i vägen för en utveckling som borde se betydligt ljusare ut speciellt för de utsatta. Denna grupp verkar inte vara dem de jobbar med, utan mest de själva….

Denna tidens ”arkeologer” gräver alltså alltså fram vad som borde vara fornlämningar och reliker efter ett primitivt folk, men istället är fynden från detta årtionde, från förra veckan och för att  de hållit på så länge också från förra århundradet. Det är för många ett mästerstycke och en gåta att så lite av denna kultur har kommit folket till del. Vackra paroller som Barnets Bästa verkar med högskolans hela bildning vara så verklighetsfrämmande att hälften vore nog.

Finns det då utrymme till en sund utveckling? Knappast hos dem som redan borde utgjort förtrupp och den samlade styrkan till angrepp mot det som hindrar dessa att utöva det de med frenesi kallar yrket. Istället visar man prov på en enastående förmåga att göra slut på allt motstånd som hindrar dessa i sitt korståg mot vad de tror är deras fiender. Till sin hjälp och till sitt stöd har de, utan att skämmas, vad man i allmänhet skulle benämna en pöbel och sådant är det väl ingen kraft, politisk eller ekonomisk kan vara särskilt stolt över. Historien har väl på alla sätt visat att just dessa krafter ställt till med de mest förfärande skräckexempel på vad mänskligheten är kapabel till. Att just detta huvudsakligt bristande ansvar länder till vida omskrivningar och ljuva friskrivningar av en annars mörk historia visar samhällen och världen alla möjliga exempel på. Det bristande ansvaret har i och för sig ingen annan grund än att man hellre och med förkärlek ägnar sig åt annat, som grövre vinster och så vidare och det är också där vi hittar alla resurserna, alla pengarna och märkligt nog de mest belåtna……..

Makten och medierna har väl onekligen tränat sig i att få befolkningen att titta åt fel håll så att det som verkligen intresserar dem kan få fortgå i det tysta….

Att alla medborgare kan stå åskådare till att näringslivet lidit av svår näringsbrist och för den skull utvecklat möjligheten att komma över för dem alla i samhället förekommande livsnödvändiga medel, får regeringen att framstå som den barndomens saknade tomte alla giriga barn önskar sig. Att också vårt rättssystem slimmats till den grad att det snart bara är till nytta för dem om har råd, borde kännas mer illavarslande än vad folksjälen ger sken av. Å andra sidan verkar den mest häpna över det senaste fyrverkeriet och den senaste sensation och märkligt nog det senaste blottade skrevet? Som om vad som möjligtvis skulle kunna utspelas där verkar vara viktigare än vad som händer i närheten av det egna…. Vad som lockar folkmassor överlag är väl egalt, för makten är mest är intresserad av att förleda fokus från besvärande förhållanden osv. Att resurserna också hamnar där makten mest har nytta av dem kan väl inte annat än leda till missbruk och för de drabbade  urvattnade instanserna, till en ohållbar utveckling och stora svårigheter att korrekt sköta ett nog så viktigt arbete…..

För att ta ett exempel. På den tid när skribenten var föremål för behandling -88 kostade det 1018 kronor dygnet. Märkligt nog verkade det inte behövas någon samstämmighet mellan verksamhet och resultat, vilket ju för de då ansvariga myndigheterna kan synas prekärt om det nu ens verkade bekymra de privat drivna behandlingshemmen? Att efter en tid upptäcka att behandlingshemmet ifråga påstått saker om den de skrev/kastade ut och som visar sig vara ren lögn. Passande de egna syftena och givetvis en hänförd socialtjänst. Vid ett möte med sagda behandlingshem, där Länsstyrelsen utredde deras agerande, vill de inte ens stå för orden och anklagelserna socialtjänsten satt på pränt i sina journaler? Varför falska beskyllningar, förtal och grova anklagelser får stå ograverade i socialens journaler är en gåta. https://castoropollux.wordpress.com/2010/01/20/de-satt/ Så mycket mer som att Länsstyrelsen överlåter åt den redan kränkte och krossade att göra en anmälan? I detta Kafkaliknande scenario ska ytterligare en horribel situation uppstå. Ett telefonsamtal till åklagarmyndigheten visar på grava skillnader i uppfattningsförmåga. Åklagare 1 som får en kort beskrivning av vad som skett visar efter en stund totalt ointresse för situationen och meddelar att han inte har tid. På fråga om inte någon på Åklagarämbetet som har tid kan tänka sig lyssna blir han faktiskt kopplad till Åklagare 2, som hör och häpna visade prov på både förtjänstfull utbildning och kunskap. Att i journaler påstå för en person graverande omdömen är ett brott och ska leda till utredning och eventuellt åtal. Dessa två åklagare satt alltså i samma korridor på samma ämbetsstol och kunde ändå representera så väsensskilda omdömen? Det kan inte understrykas att samma ord, samma beskrivning av de inblandade får helt olika utveckling och resultat givetvis beroende på vilka värdegrunder de olika åklagarna faktiskt har. Att detta löper vidare i konversationen som två parallella spår men med helt olika destination ger givetvis den rättsmedvetne kalla kårar. I det ena fallet är det alltså okej att påstå att en person beskrivs som farlig bara han haft missbruksproblem. Utan att tolka lagen, så ska ingen behöva utstå varken förtal eller grova anklagelser, det är väl ändå själva grunden för dess tillkommelse. När den rättsvårdande instansen kan uppvisa så fatala skillnader i syn så får jag väl återkomma till mitt konkreta och koncisa konstaterande. Visst finns det utbildning, nog kan åren imponera, men den växer inget vidare på fördomsfull mark. Vad som sedan utspelar sig är fortfarande det reella faktum, kan man återigen skölja hela sin utbildning i ett bad av fördomar?

Idag kostar ett dygn på behandlingshem över 4000 kronor, kanske 5000, eftersom min siffra är något utdaterad. Vi såg för några år sedan en utveckling som ledde till att många behandlingshem fick stänga på förhoppningsvis goda grunder och krav som de inte verkade vilja leva upp till. Idag verkar resultatet mest ha utraderat konkurrensen och gjort att de grova förtjänsterna betydligt enklare att tillskansa sig. De många sociala trauman och skandaler som kommit ur den sanerade behandlingshemsindustrin tyder ju på att sjukan är desamma, att vården och behandlingen är obefintlig för att inte säga skandalös. Att offer skördas på löpande band, med självmord och utsatthet som de värsta ingredienser. Hade detta istället varit ett uttryck för politik kunde den kanske falla under fascism och djupaste cynism. De fatal bristerna och den hänsynslösa hanteringen av redan märkta och utsatta människor står i skärande bjärt kontrast mot vad de omtalade behandlingshemmen säger sig stå för. Att nämna pengarna och förtjänsterna får väl närmast stå som garant för att för en del människor finns det inget lägre pris på vad de kan tänkas göra för grova vinster. Aneby är nu ett exempel. En Oas för vem? I Göteborg spärrades också besvärliga in. I domstol frikändes behandlingshemmet… Skandalerna på behandlingshemmen radar upp sig likaså utsattheten och de förekommande självmorden.

SiS har ingen vettig behandling åt sina självskadepatienter? Vem har lärt dem det Ola Gefvert? Dessa sägs bilda pakter och fortsätter skada sig, enligt en känd inkrökt läkare… Det kan inte sägas tydligare då, att det verkar inte förekomma en adekvat behandling alls. bara tvång regler & bestraffningar och då går patienter samman i pakter. SIS är sin och andras olyckas smed.

Skulle den behandlande nå fram och det gör man ju med ett genuint intresse och rätt metod av förtroendeskapade attityder så slutar dessa personer med sin destruktivitet. Hur svårt är det att komma fram till en sådan utgångspunkt? Sparka de ansvariga!

Att något av dessa problem som skär som en vass kniv genom samhället har sin grund i utbredd nonchalans och överlägsenhet, kanske blir tydligt. Socialtjänsten verkar alldeles för villigt kasta sina offer åt de stora rovdjuren behandlingshemmen, skyldiga eller inte, så framstår deras moral som tvivelaktig medan förtjänsten framstår som riklig i alla fall för de senare, så frågan blir liksom hängande i luften, varför ställer inte soc. krav? Vad har de för vinning av göra så här? De har decennier av år i verksamheten, men verkar ändå agera som om lejonens och tigrarnas föda skulle vara det viktigaste….. Skall vi tänka korruption här ja då svindlar inte bara systemet utan också tanken…

Vårdkarusellen snurrar på och kastar i alla fall av de svagaste medan de lyckligaste bara blir yrare och yrare av vinsterna. Regeringen är tyst som om den hoppas att ingen ska förstå att de och deras beslut  utgör grunden för ett sjukt system som bara gör biverkningarna och sjukdomen värre. Så vem vill ta bladet från munnen och säga ifrån? Moralkakor kan KD leverera, troligtvis är det så. Fast de flesta samhällsmedborgare behöver inget att äta för stunden utan något att leva på….

Rötan och möglet som breder ut sig i samhället står vinstintressen för, de klär sig gärna passande allt efter de fester och sammanhang de vill synas i och som de ser vinning av. Deras metoder gör att samhället alltmer förlorar sin hållbarhet och sin genuina kärna och nytta. Att krafter som bara ser vinning av att bygga också har vinning av att riva, faktiskt representerar de krafter vi har anledning att se upp med kan väl knappast betraktas som otydligt?

Om inte vi bryr oss? Vem ska då göra det?

Det rättsvidriga förfarandet under hela denna skandalösa process saknar motstycke och lagstöd…

http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/skyldig-tills-motsatsen-bevisats

.

Written by CastoroPollux

13 november, 2011 at 14:19

Driva ett Behandlingshem II

leave a comment »

.

Driva ett Behandlingshem II

Hade Länsstyrelsen granskat behandlingshemmets ruljans grundligare hade de stött på fler egendomligheter. Patientjournalerna var inte bättre skyddade än att de förvarades i ett ställ låst med en nyckel som låg i en olåst låda i ett ofta olåst kontor. En kvinna tog både sina och andras journaler, läste dem och satte igång att trakassera flera andra patienter. När killen berättade för Länsstyrelsens representant att de beskrivit sig som ett hem för borderlinepatienter så sa denna att de var ett hem för psykotiska? och på Socialkontoret försvann journalerna från socialnämndens möte.

Här fanns ingen övervakning av hur relationerna växte eller avtog. Här fanns ingen kontroll av om konflikter grodde eller inte. Exempelvis;

En dag skulle han duscha och den som varit innan hade inte torkat upp efter sig. Han såg vem det var och sa till henne att torka upp efter sig. Hon bad honom dra åt helvete! Då dök en annan patient upp och erbjöd sig att fixa det, men killen sa att det ska väl inte du göra, reglerna gäller alla. Då säger han, det har jag gjort länge. Det visar sig att tjejen tvingat honom torka upp efter henne i mer än ett halvår. På behandlingshemmet visste personalen givetvis ingenting om detta heller. De hade ju ingen som helst relation med sina skyddslingar. Det blev ett jävla liv på tjejen som blev av med sin Morgan, men ingen försvarade henne heller och hon slängde igen sin dörr.

En annan dag under någon ödslig morgonsamling får samma tjej spel och kallar en överviktig patient för ”din jävla tjockis”. Han försöker säga något men avbryts av henne igen. Då ställer killen en fråga till den elaka tjejen. Vad sa du? ”Det ska du inte lägga dig i, jag kallar honom för vad jag vill”. Om du inte får kalla honom för vad du nyss sa vad ska du säga då? Personalen är tyst. ”Du har precis varit oförskämd och bör be om ursäkt!” säger killen. Tjejen säger till personalen ”säg till honom att vara tyst, han får inte prata med mig” men denna sitter tyst. Om jag inte får säga något om vad du nyss sa och hur taskigt du uttrycker dig, vem vill du ska säga det då? Då for hon nog och springer in på sitt rum, slänger sig högljutt på sängen och gråter krokodiltårar.

Vid en gruppsamling så annonserade en tjej att hon skulle flytta, så fanns det några andra som ville hjälpa till? Ingen räckte upp handen men killen anmälde sig. Senare fick han veta att anledningen till att ingen ville fanns var att hon var impopulär. Hon mådde dåligt och hade bla. på ett läger när alla andra hade roligt öppnat dörren från sin ensamhet och skrikit att de skulle vara tysta. Hon trodde ofta att de skrattade åt henne paranoid som hon var. Hjälpte behandlingshemmet till att lösa problemet, nej de lät det växa…..? Att vara sjuk är verkligen som rena natta. Att inte få någon hjälp alls och dessutom bli nonchalerad öppnar en avgrund. Att i detta läge med människor sköra och nära bristningsgränsen låta toleransen gro för vad som helst kan ju inte på något sätt kallas för vård. Det fick de också veta.. Undra på att de ville tysta ner sanningen. Detta är förresten tjejen beskriven i Driva Behandlingshem III, som förlöstes ur mångårig vånda, plåga , avståndstagande, ensamhet och distans med en enkel på djupet intresserad fråga. Det är ju knappast Jesuslikt utan högst adekvat för situationen. Skulle kritiken vidare löpa över mina läppar skulle ju förslaget att bjuda in Clarence Crafoord till en föreläsning ha dumpats eftersom jag alls inte kunde vetat vad jag pratade om..! Men alla kan ju läsa om hur behandlingshemmets ägare skötte den tillställningen. Oavsett hur mycket pärlor denne Crafoord strödde omkring sig var det helt i onödan.. Det fanns ju ingen uppföljning, ingen jordmån ingen arbetsledning färdig att ta vara på lärdomarna och omsätta dem i ”praktiken”. Vinsten med att verkligen ha fått adekvat hjälp en bra bit på väg är ju att verktygen verkligen duger långt mer än en utbildning som kanske inte väger särskilt tungt. Särskilt inte i en medicinskt baserad ”behandling” där patienterna snart blir desillusionerade konsumenter.. Med den enda skillnaden att personalen i vanliga fall inte äter medicin. I alla fall inte lika mycket.

Här sitter sedan ägaren till behandlingshemmet och avslöjar att de inte har någon egentlig behandling för någon. När inte en av de mest utsatta får någon hjälp är det illa. På detta behandlingshem åt f.ö. personal och patienter på skilda platser. Personalen umgicks alltså så lite som möjligt med patienterna. Trots länets högsta löner var personalgenomströmningen den tätaste… Dessutom blandades unga vilsna med svårt sjuka…

Driva ett Behandlingshem III

Driva ett Behandlingshem III

leave a comment »

.

Driva ett Behandlingshem III

Förstämningen i patienternas matsal var som vanligt alltid så tjock att den gick att skära. Personalens skratt från sin isolerade matsal försatte ännu en gång tjejen i vånda och hon säger högt. ”Kan de inte hålla käften”. Killen ställde undan sin tallrik och tog en kopp kaffe gick tillbaka till sin plats vid bordet jämte tjejens vände sig mot henne och frågade. Varför säger du så? Hon såg rakt mot honom länge och han såg hur tårar började tränga fram i hennes ögon.

Senare samma dag hörs hennes gråt och smärta över hela behandlingshemmet. Här släppte tydligen år av vånda och utsatthet sitt krampartade grepp av en mycket ensam och utsatt själ. Bara timmar senare har vi plötsligt bland oss en en helt förändrad person, pratsam och gemytlig. Leende varmare och mycket, mycket vänlig. All reservation och misstänksamhet är borta, en ny klar glans i blicken.

En enda fråga som vem som helst av personalen kunde ha ställt om de varit intresserade, ändrade i ett slag hennes uppfattning om sin omgivning och inte minst sig sig själv. Vård bedrivs alltså av desillusionerade idioter och penningsugna behandlingshemsägare.  Belönas av socialen och rättfärdigas av myndigheterna som verkar sakna resurser i alla decennier… Det här är alltså ”behandlingshemmet” som lät konflikter gro och infektera miljön. Som inget gjorde åt konflikterna eller de utsattas mycket svåra problematik. Följa med strömmen ser ut som en underdrift vars löner alltså inte kunde kompensera för några brister, inte ens lusten att arbeta kvar.

Han beskrev för ägaren hur han en gång för inte så länge sedan sett och hört en föreläsning av Clarence Crafoord. Ägaren blev faktiskt intresserad av kunnandet hos denne som patienten måste lyckats beskriva på ett närmast otroligt sätt och såg möjligheter till utbildning av sina anställda. Det beslöts om en studiedag, kruxet var bara patienterna, de kunde inte vara kvar på behandlingshemmet den dagen, de skulle vara i vägen. De ordinerades bowling och lunch och fika ute på stan till en kostnad de själva skulle stå för? Killen som var mer på alerten påpekade det orimliga i att låta patienterna betala för den extra kostnad behandlingshemmet orsakat och följaktligen borde ta ansvar för.. Det lovade ägaren fixa men det visade sig att det var bara killen som klagat, fick tillbaka sina pengar, ingen annan! Tja, vad säger den som skådat misshagligheterna och inser allt blir komplett? Inget saknas av vanvård, vanstyre, dålig stämning?

Behandlingshemmet tog f.ö. sjukvårdsavgift som vid denna tid var 50 kr/dygn. Det hindrade dock inte alls dem från att ta ut alla extra kostnader på andra. Så medan patienterna försökte få ännu en dag att inte bli allt för lik en annan, satt personalen runt rostbiff och andra erforderliga tillbehör. Deras frukostar var något i hästväg med 4-6 köttpålägg och olika ostar och annat gott. Hos patienterna la de möjligtvis ut färdigskurna räknade bitar skinka och en halvtaskig fingrad ost, som personalen redan skurit godbitarna av. Ja ni vet hur det är.. Här delade patienterna frukostbord med en patient som inte kunde torka sig i röven själv. Dessutom skulle vi tvätta hans skitiga kalsonger. Det kallades terapi. Ja ni hör och ser att seriositeten i behandlingshemmets verksamhet var djupgående.. Var det så att personalen gladeligen vägrade skita ner sig?

De var också de som ljög om killen för att bli av med honom, skälet till det var att han undrade var behandlingen blev av. Dessutom tvangs väl han själv in i konflikter som behandlingshemmets flyktiga personal eller dess ägarskap aldrig brydde sig om eller hade utbildning att hantera.. De andra som ingen hjälp fick ställde heller inga krav och de var också de en enorm inkomstkälla.

Det borde blivit en polisanmälan mot behandlingshemmet av Länsstyrelsen.

Långt efter hans utskrivning dök Morgan upp hemma hos killen helt oanmäld. Han frågade om han fick komma in. Javisst vad roligt att ses igen och skulle sätta på kaffet. Vi hinner knappt sätta oss med kaffet förrän han säger ”jag får inte vara här” och ser ängslig ut. Du får väl vara här för mig säger killen, vem vill och kan hindra dig? Det visar sig att behandlingshemmet förbjudit kontakt!? Så kan dom inte göra säger killen du får ju gå vart du vill i samhället. Han är så rädd att han till slut ber att få låna telefonen. Ringer ägaren och bekänner var han är. Snart dyker ägaren upp vid dörren och killen frågar varför de inte får ses? Men får inget vettigt svar. Efter ett halvår hoppar Morgan från andra våningen på behandlingshemmet i ett försök att ta sitt liv. Hans knän förstörs.

Denne utsattes för mer tryck ifrån behandlingshemmet. Redan där hade de förbjudit honom att tala med killen. De påstod att de hade gjort affärer. Ägaren hade lovat killen en lägenhet men denne hade inte ”talat om för de anställda under två månader” att han var påtänkt för den. Utan istället upptäcker killen att en annan patient ska ha den aviserade lägenheten. I den uppkomna situationen så nämnde Morgan att han kände någon på byn som hade en fastighet. Si det gick inte för sig, trots att det inte fanns någon personlig vinning, så skrämde de upp Morgan även här. Vad var anledningen till det då? Redan då förbjöds denne att tala med mig och så behandlade man svårt psykotiskt sjuka patienter..

Mer underligheter. Ägaren hade gått till det kommunala bostadsbolaget i samhället och sagt att de ville ha en lägenhet till ”en anställd”. Sedan visade det sig att hyran skulle betalas till behandlingshemmet, de skulle behålla kontraktet, men det satte killen stopp för, ett enda samtal om sakernas tillstånd till bostadsbolagets ordförande och han fick ett eget hyreskontrakt!

Det här visade sig vara behandlingshemmet som i socialens journaler hade lämnat förfärliga beskrivningar om denne för att motivera tvångsutskrivning. Där påstods ”skrämt all personal och patienter” vilket var en grov falsk anklagelse och ren skär lögn. Nog utgjorde en person som genomskådat verksamheten så totalt ett hot…. Inte dess mindre hade dessa falska uppgifter använts för att motivera hinder för umgänge. Att de stått där i flera år uppdagades när kopior av journalerna begärdes ut. Vid utredning av Länsstyrelsen och konfrontation med Behandlingshemmets föreståndare och dess ägare. Svarade ägaren om varför det stod så  socialens journaler att ”det hade han inte en aning om”. Socialen svar var att de hade bara skrivit utifrån sina anteckningar och en kort mening är ju svår att förvanska eller tolka fel. Trodde någon att Socialen rättade sig efter de nya uppgifterna om de synnerligen falska och grova anklagelserna? Inte då. Det skulle ju inneburit att de fått erkänna att de gjort fel… Hur skulle en helomvändning ifrån inställningen att de höll en fullständigt livsfarlig och hotfull psykopat på avstånd från sitt barn se ut i denna nya verklighet. Att istället mamman var en komplett lögnerska och falskanklagerska förutom mest lik en psykopat? Så ska det ju mycket till att göra parodi på sig i två domstolar och sedan vänder inte socialen kuttingen rätt heller. Inte ens när föremålet för deras omsorg krossar sina ”försörjares” färska utredning från BUP och snart tio års support från socialen på tio minuter i en Länsrätt. Själv kunna ju killen skryta med att sjukdomen, ångest, depression, panikångest inte var värre än att kunna i detta tillstånd genomskåda den människa som skulle komma åtnjuta socialens och BUP förtroende oavsett vad hon sa, men göra sig till hänsynslös clown i alla domstolar.. Livet efter detta Det tar inte lång tid att konstatera hur illa det borde vara både med soc och BUP. Ingen kan väl undgå att se att de hade för hög hastighet och allt gick av bara farten.. Slut ledningsförmåga och ”proppar” som ständigt avlöser varandra länder inte till revision av verksamheten för sedan satte väl prestigen in..

Till råga på allt om det finns mer av denna vara. Så visade sig Socialstyrelsen som dess högste chef sa, ”ha flera anmälningar” på just det behandlingshemmet! Det går ju inte ihop enligt, åtminstone inte, officiell rådande logik. En massa anmälningar måste leda till åtgärder, men det såg behandlingshemmet uppenbarligen till att fullgöra på alla möjliga upptänkliga och förvånansvärt dåliga sätt. På åtta månader blev det fullt av övergrepp och misshälligheter som inte borde förekomma på ett behandlingshem. Chansen för att det var likadant innan som efter är mycket stor.. Betydligt större än det faktum att saker och ting gick rätt till. Dessutom rörde övergreppen inte bara en person utan alla..

För då, året -88, 1018 kronor per dygn och patient kunde man i lönsamhetens tecken fortsätta som om ingenting hänt.. Det måtte ju glädja alla utom patienterna.. Att de hamnade inte bara sist och utanför skaran av intressenter var under dessa åtta månader ingen nyhet. Det var som av födsel och ohejdad vana..

På byn var det omvittnat hur dåligt det var på ”behandlingshemmet”. Anhöriga till personal var bekymrade, men gjordes någon anmälan? Det riskerade kanske ingen..

Den omöjliga meningen..

leave a comment »

.

Den omöjliga meningen.

..kom ur mun på högsta chefen för länets Socialstyrelse.

Ett behandlingshem och Jönköpings kommun hade alltså fällts av Länsstyrelsen för att brutit mot flera regler och bestämmelser. Konstigt nog ville de inte göra en polisanmälan? Det var ju grova anklagelser och en familjerätt hade använt dessa uppgifter till att bekräfta sina misstankar mot att hindra en fader umgänge med sitt barn. Familjerätten fälldes också. De hade inget underlag för den anmälan och det ärende gjort en paragraf 33 på. Dessutom står det klart senare att de skaffade sig på detta olagliga sätt tillgång till mina sjukjournaler. De som på alla åren inte gett någon hjälp. De innehöll alltså inte en enda rad som kunde vara behjälplig i en adekvat behandling. Falskeligen anklaga mig kunde socialtjänsten göra och de fortsatte backa upp en person som inte bara gjorde bort sig i rättssalarna. Vilket ju visar att socialen och andra inblandade ställde aldrig sig eller objektet en enda adekvat fråga om motiv, avsikter och eventuell sanningsenlighet. Det var inget svårt alls i en rättssal… Men det kräver ju ett förstånd.. Vad krävs för att en självuppfyllande profetia ska gå för långt om inte en ensidigt uppbyggd övertygelse och en sällsynt förmåga att blunda för allt som kan se ut som fakta..

Så vad göra? Ett samtal till åklagarmyndigheten. Den förste sa efter en stund att han inte såg något brott och att han inte hade tid. Svaret på den undanflykten blev ju att be att få tala med någon åklagare som hade tid? Vilket åklagaren tvangs att göra med sitt obetänksamma svar och den andre mannen var av ett annat virke, det var helt klart ett brott att falskeligen anklaga någon på det sätt som gjorts.

Han beslöt att också ringa Socialstyrelsen. Blev kopplad till hövdingen tom. Han beskrev lite kort vad som skett och var försynt nog att fråga om det var någon ide för en patient att skriva en anmälan på ett behandlingshem? Jo, sa denne du kan väl be släktingar och anhöriga om hjälp? Nja, sa han det kunde han nog inte. De är ändå en stor orsak till att det blivit så fel och de har inte hjälpt till hittills. Det kunde bli en hel del skrivande och det skulle inte bli så lätt med bara en gammal skrivmaskin till hands. Skulle de verkligen ta en sådan anmälan på allvar av en fd patient?

Då kom det ”vi har massor med anmälningar på det behandlingshemmet här”.

Jag kommer alltid att förundras av detta svar. En massa anmälningar, samlade på hög – få eller inga åtgärder. Behandlingshemmet med de högsta lönerna i hela länet. Ändå ville ingen jobba där. Utan slutade snart. Jag kan säga att det var inget svårt att förstå varför. På byn gick snacket om hur illa patienterna behandlades.

Flera år senare visar sig kontrollen av behandlingshem, HVB-hem osv vara av det minst sagt obefintliga slaget. Både av Länsstyrelse och Socialstyrelse. Tillstånd måste ha getts på vilka grunder som helst! Nästan 20 år senare glöms minst en utsatt tjej bort av alla de som skulle ha ett ansvar för henne och hon tar livet av sig.

Det kostar när detta skrivs över 4000 Kr/dygn att vårdas på behandlingshem ändå är inte kontrollen fullödig om eventuella behandlingsresultat. Det går fortfarande att skuldbelägga en klient för brister som egentligen hör de ansvariga till. Vanvård och tvång anmäls allt mer, men var är den adekvata behandlingen? SIS tex kan ju inte bedriva något som kallas vård av självskadepatienter. Däremot verkar de basera sin ”behandling” på tvång och åtgärder som bara handlar om lydnad. Tvingats anpassa sig har självskadepatienter gjort tills de inte stod ut mer.. Vad hjälper inte dem om inte att bli sedda och accepterade.

Läs gärna Driva Behandlingshem ff. Det kan ingen tro attt det är ett och samma ställe… inte på myndigheten i alla fall..

.

%d bloggare gillar detta: