castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘socialtjänsten

Rädda Barnen från Socialtjänsten…

leave a comment »

Rädda Barnen från Socialtjänsten…

Vi ser det i veckans UG, vi såg det i programmet om Sandvikenfallet, Bobby’s öde, Louise i Vetlanda.  Fallet Eric. Två syskonen I Marks kommun på Västkusten. Behandlingshemsskandalerna där socialtjänsten sänder utsatta ungdomar i vad som motsvarar gapet på glupande vargar, 5000 spänn per dygn och de behöver inte visa vad behandlingen består i och beskyllningarna kan hagla… Utan att något sker med driften.. Med sådana skandaler synes oförmågan vara den största tillgången med om förmågan varit det knappast hade gett dem en chans att komma i närheten av så fullständigt göra parodi på social verksamhet och ställa till med mer skada än nytta.. Fast det är klart om kronan på verket skall vara föreningen Sveriges Socialchefer då krävs tydligen inget annat än verklighetsfrämmande svammel…

Jämför man med matindustrin så är numer salmonella fullständigt normalt i branschen och över landsgränserna. Tydligen får inte skandalernas täthet eller allvar någon större uppmärksamhet på socialtjänstens omhuldade verksamhet heller. Det verkar som hjulen bara ska rulla oavsett vad de krossar och maler i sin väg… Med så lite fakta och föredragande infama historier, fantasier och beskyllningar slår de för vart år ett makabert rekord i terror under namn av att vara verksamhet..

Inte ens för trettio år sedan behövde någon bedriva behandling och ändå slängde kommuner och landsting gladeligen in oanade offer i verksamheter som så fullständigt saknade tillsyn, som utan omsvep, undersökningar eller faktaunderlag kunde anklaga vem som helst för vad som helst och komma undan med det.. Då tjänade de blott 1018 spänn per dygn men det var ju inte fy skam det då heller.. 31 000 i månaden för att göra ingenting annat än slänga ut dem som blev besvärliga, dvs ville ha hjälp.

Då på den lika skandalösa tiden berättade Socialstyrelsens chef sådär i förtroende för att försöka motivera en ny anmälan. ”Det finns massor med anmälningar mot det behandlingshemmet”. Ord kan ju vara bevingade, dessa saknade allt som tänkas kan för den stol det representerade. Behandlingshemmet hade de högsta lönerna i länet OCH den största personalgenomströmningen. Att de fick kalla sig behandlingshem är obegripligt. Det existerade ingen vård, ingen terapi annat än arbete (?), konflikter frodades mellan de behövande. Personalen var helt ovetande och ibland medveten men det gjordes ingenting. Efter flera år kom det fram att stället ifråga lämnat grava beskyllningar i socialens journaler. Beskyllningar som de senare inte kunde står för ens….

Idag kan du väl mäta engagemanget i antalet lyxåk parkerade utanför etablissemangen.. Räkna på du får du se..

Sedan kan ju tilläggas att det finns eller åtminstone fanns justa ställen med adekvat vård. Ändå står skräckexemplen på kö för att nå media med halsbrytande beskrivningar av hur nonchalans kan bekosta tvivelaktiga institutioner..

Socialstyrelsen har omvandlats till IVO och tråkigt nog bantats i den lönsamma förvandlingen som utvecklingen nu tillhör…

Förkovra sig i socialens övergrepp kan den vetgirige göra i Häxjaktens Logik.

Du är inte ensam Ola….

leave a comment »

.

Du är inte ensam Ola…

Det finns fler som har unika metoder att behandla människor på..

http://youtu.be/ZtRGQRtwh2U

Det gick bra att via ett komplett förakt för människors lidande och utsatthet för trettio år sedan och det går märkligt nog bra att slippa utveckla vården nämnvärt i någon mänsklig riktning.

För vad ska man säga om vårdapparatens stoltaste organ Ola som skryter med hur mycket han tjänar på sitt behandlingshem, men inget har till övers för den misshandlade och våldtagna Nora.

Om det här är ett fall så räcker det att prata med några patienter och de kommer ge dig en inblick i en värld du inte trodde fanns.

Vården står för så mycket nonchalans 0ch slarv med dessa patienters hälsa och deras behov vare sig de är psykiska eller fysiska.

Var kommer då dessa ifrån som tränger sig in i vården och kan utöva sin makt sitt förakt och sin nonchalans?

För det första är ju lönerna inte intressanta. För det andra erbjuder ju vården inga riktiga alternativ till adekvat vård utan allt baseras på piller.

Det gör ju arbetsmiljön allt annat än intressant. Att sedan pressade scheman, pressade resurser och minimalt med personal blir till tumskruvar på entusiastens eventuella intresse för patienterna,

bidrar givetvis till att någon utveckling mot dugliga metoder aldrig erhålls. Man kan ju som betraktare givetvis fråga sig varför.

Allt är som bäddat för medicinkonsumtion i äldrevården, i psykvården och den polikliniska.

Att sedan socialtjänsten fortsätter slänga behövande och utsatta ungdomar i gapet på mindre nogräknade behandlingshem är ingen gåta, det gjorde de för trettio år sedan också.

Varför skulle de ändra på det?

SiS kan inte hjälpa självskadetjejerna. I radio sitter ansvariga för ”behandlingen” och beklagar sig över att dessa bildar pakter och fortsätter skära sig.

Den enda orsaken till det kan ju bara vara att det finns ingen vård och inte heller har de talat med sina klienter.

Då skulle de snart förstå.

Om sådana som Ola Gäfvert ska fortsätta handleda som någon slags expert, för som en sådan kan han se sig och andra bör tro det, kan vi enkelt förstå att de kommer inte ske någon bättring.

SiS kommer inte kunna hjälpa en enda människa..

. . .

Written by CastoroPollux

19 februari, 2013 at 11:07

Socialtjänstens Ansvar?

with 5 comments

.

Socialtjänstens Ansvar?

 

I en minst sagt hörvärd dokumentär om våld i en parrelation, beskrivs hur en kvinna flera gånger förgäves anmäler partnerrelaterat våld utan att få hjälp. Varken polis eller socialtjänst tog något som helst ansvar och misshandeln slutar med mord?

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3929

Socialtjänstens mål och mening har väl diskuterats flera gånger, men synes vara upptagen med de väsentligheter de finner allra viktigast. Verkligheten, våldsam till döds, faller totalt utanför deras intressesfär? När hoten däremot är påhittade och fakta förvridna till nackdel för någon, då finns alla klutar till hands?

.

Written by CastoroPollux

7 oktober, 2010 at 09:03

Underlätta arbetet på Socialtjänsten..

leave a comment »

.

Underlätta arbetet på Socialtjänsten..

Nog synes arbetet betungande och svårhanterligt på denna instans. Det är många beslut många hjälpbehövande.  De sitta där på rad de som verkligen behöver en ”tjänst”,  men även de som inte har mjöl i påsens ens. De sitta där med sin innehållsrika behållare av beskyllningar, fantasier och många infama historier. Men faktorn umgängessabotage har de trots år av inte utvecklat någon särskild förmåga att genomskåda sådana intentioner. Mest beroende på att de skriande brist på insikt och kanske utbildning mer har deltagit i sådant istället. Det tyder på rädsla och mot sådant kanske bara fakta duger. Eftersom reella fakta är något de verkar allergiska mot så infaller ett slags Status Quo. De vill helst ”tro” att allt de hör är sant vilket är en farlig inställning. För dem som denna slaka initiativförmåga drabbar återstår inget annat än moment 22. Lösningen på problemet kan bara vara nedanstående, här finns inga tveksamheter eller tvivel om förmågan. Tvivel om förmågan blir lätt den rädsla man väljer att handla efter istället för att gräva bland fakta. Eftersom man ändå hänger sig åt en lösning på så många problem så;

prylportalen.se

Å andra sidan kan kanske konstateras att soc. många gånger helst arbetar med sitt eget bästa, det blir färre problem då, för dem.

.

Leva upp till förväntningar…

leave a comment »

.

Det är synnerligen märkligt att skåda socialens kräftgång och dess märkliga inställning till vad som är bra för de barn de ska sörja för. Det visar sig vid läsning att socialtjänsten fattat misstankar om släktens olämplighet när de av naturliga skäl ifrågasatt det underliga beslutet att inte låta de föräldralösa barnen fira jul ihop men sin släktingar. För detta drabbades de av det märkliga beslutet att stämplas som att ha samarbetssvårigheter?

Inget är nytt under solen. Med så lite förstånd som socialens beslut ibland synes tagna. Fattas mycket innanför skalet när de tar så illa vid sig av berättigad kritik.

Alla umgängesfäder har stött på det här förut. En otrolig styrka och kraft att motivera sina tokigheter och besluten tagna i samma anda. En lika frånstötande process när de ses ha så lite motiv för sin beslut att de har likheter med inskränkta sekters intellektuella nivåer.

Inga utrensningar av hjärnspöken sker, allt rullar på som om ingenting har hänt. Det är väl förmodligen så, inget har hänt som påverkar verksamheten, det har det inte i vatikanen heller på flera hundra år.

Aftonbladet.se

Till tonerna av Povels ”De aja bajande fingrarnas land”.

.

Häxjaktens Logik – Upprättelse 1

with one comment

.

Hur börjar en historia som en del hävdar likaväl kunde vara påhittad? Med en sanning eller rent ut sagt en räcka lögner? Om häxjakter och logik handlar om att inget hänger ihop annat än genom antydningar och fria fantasier kan det ju bara ett exemplets makt att påvisa och avslöja hur simpelt tänkande egentligen ser ut och hur fördomar och falska anklagelser givetvis kan ha hämnd och dåligt omdöme som grund.  logiken äger inte jag, den kan jag dock använda för att påvisa mönster och sammanhang som sällan kommer fram i delikata ärenden. Att socialen är en lekstuga för obildade och sturska dumhuvuden kommer väl bara som en nyhet för dem. De håller ju sig för bildade och synnerligen kompetenta även i saker och förhållanden de aldrig skaffat sig kunskaper eller behörighet i. För betraktaren kan det ju te sig som en utmaning att bjuda in ifrågasättarna till ett dukat bord?  Å andra sidan så kan väl själva bordsskicket hos skitpratare alltid avslöja dem. De ska ju inte fara med så mycket fakta utan mest rör det sig om värderingar som kommer serverade som på (ny)silverfat. Floden av motstridiga åsikter är inte oansenlig och ryktesspridning går fortare än ljuset, speciellt som det i sådana kretsar inte är så noga med just fakta.

.

Under den forna häxjaktens tid böljade föreställningsvärlden bland ytterligheternas gränser hos de vilseförda. Vad som var sant var bland maktens utövare inte särskilt viktigt. Förförelsen av omgivningen var av största vikt. Verkställigheten var orubblig. Vår förgångna tid av häxbränningar, ett infernalium av motbjudande beskrivningar av dessa domstolar och straff, ställer väl många frågetecken om den tidens maktutövning som något slags självändamål. Makt för maktens skull och för att få tyst på opposition, kritik och manifestera sin makt så att alla ser den och skräms. Det är ju maktmissbruk och tydligen inget någon drar sig för att använda ens i modern tid. Idag synes inte fakta heller krävas för långdragna meningslösa ensidiga utredningar och ett fällande omdöme utan att en enda jurist tittat på saken. Man klarar ju av det utan att ha lagfört sin sak och det kan väl bara handla om en betydligt överskattad tro på sin egen förmåga. Att självklarheterna är alldeles för bekväma och motsatsen innebär mer arbete och en hel del tänkande….Det är kanske fräckt att påstå att verksamheten är hämmad av ren lathet, när det borde vara så att dumheten och aningslösheten är den allenarådande kraften..

En övertygelse regerar, när det gäller bristande logik, att bara killar kan göra fel eller bete sig bedrägligt och manipulativt, att socialtjänsten likt påven anser sig fullkomligt ofelbar och att den gudomliga genomlysningen absolut inte kan eller får ifrågasättas. Kanske är det någon slags rest ifrån de fornstora dagarna då examen kändes viktigare än allt annat i världen. Sedan har väl tillståndet assimilerats in i hela personligheten.  Åtminstone i vissa fall. Ingen utbildning blir väl heller större än dess bärare. En persons fördomar behöver ju inte alls utrotas av något så trivialt som utbildning och efteråt finns ju alltid chansen att skölja sin examen i  sin förnämliga bubbelpool av fördomar..

På samma sätt finns uppenbarligen tanken att kvinnor skulle vara närmast ofelbara, definitivt inte sämre än gud eller att det inte finns en enda tjej som påstår att hon inte kan bli gravid, inte är ett enda uns manipulativ eller är van att framställa sig som ett offer. (Man kan ju tom ha vant sig vid rollen så kraftigt att alternativet att släppa den kostar för mycket….) Vanligtvis för att det åtminstone ger uppmärksamhet. Tyvärr kan ju verkligheten vara så krass för dem som råkat illa ut, men svårligen kommit tillrätta med sina problem eller fått en chans att sluta med sitt dåliga beteende, sökande efter kompensation för den enorma bristen på uppmärksamhet. Det hör väl inte till vanligheterna men att det inte ens skulle förekomma manipulativa tillstånd, är en ytterligt dålig ursäkt för ett bristande förstånd. Det ingen vill eller kan se finns ju alltså inte.. Prestationsförmåga är viktigt och att förstå mänskligt spel är nog viktigt på en plats, som socialen kanske väsentligt, för att inte begå grava fel.

Spelar spel gör de flesta.  Eric Bernes bok ”Games People Play” kom ut som bok på sextiotalet och borde som den lektion i människans föresatser och förhållningssätt till vad de vill, hur de uppnår det vill med manipulation eller aldrig finner det, ha satt djupa spår i bland de bildade. Så är ju inte alls fallet här, tvärtom verkar man totalt oförstående till att det finns individer som inte håller sig särskilt nära sanningen och att dessa personers skäl till det skulle vara att få lite mer uppmärksamhet än vad de annars åtnjuter. Spelar spel gör man på olika nivåer beroende på hur allvarligt den personliga existensen utsatts under tidigare år.

.

Dateringen kan inte bli något annat än det förgångna, ja inte mer än 20 år. Under en sådan lång tid hinner mycket hända, men förändras? Förväntningarna att vissa saker ska bli till det bättre infinner sig hos alla. Tiden läker inte, men möjligheterna ökar och gör det för den som söker dem. Tiden blir också en måttstock på vad som förändrats och vad som förblivit. Blir människor bittra av att misshandlas, förtryckas, nonchaleras, stigmatiseras? Det vore nog konstigt annars och greppet ut ur det är inte glömska. Det är väl realiteter att för mycket av utsatthet och övergrepp sätter spår. Det är berättelsen och bearbetandet som utgör grunden för tillfrisknandet. Är den bittre mot förändring? Ärligt talat tror jag inte det, men den manipulativa kanske hellre låter bitterheten leva kvar eftersom inga alternativ verkar locka med bättre förutsättningar……offerrollen har ju vissa fördelar men kostar ju samtidigt oändligt mycket mer men det ser inte den manipulerande.

Den manipulativa har ju redan ett belöningssystem som fungerar och det erbjuder offerrollen. Tyvärr är ju inte perspektivet för den som spelar detta spel det bästa och de kan inte uppfatta belöningen i att upphöra med sitt spel heller. Förutom att det också skulle kosta dem så mycket. Att erkänna falska anklagelser och att medge att man handskats oegentligt med både fakta och beskrivningar som istället anpassats för att uppnå offerrollens fördelar gör iaf den upprättelsen till en delikat och och svår process förutom att den ju blir plågsam. Hela omgivningen ska ju omskolas i att så mycket var lögn och förbannad dikt, så många låter helst bli och hoppas att sanningen så tunn den var aldrig uppdagas. De tillerkänner därmed inte de utsatta heller för någon upprättelse, så rädda om sin prestige kan de ju vara. Dessutom är det ju en bekräftelse på att någon styrka vinner de aldrig utan upprepar bara sina föreställningar.

Problemet är ju bara om offerrollen egentligen är en lögn som man dels förfört sin omgivning med, men också sig själv. Man kan ju ”vinna hela världen, men förlora sig själv”! Livslögnerna brukar ju inte vara så generösa med livsutrymme och valmöjligheter. Snarare brukar de bli alldeles för få och människan blir och är oftast besviken och låter det läcka i sin omgivning och särskilt på dem eller de som de vill ha som syndabockar. Sinnets sanna resurser kommer aldrig i bruk och skälen till det går givetvis att finna i barndom och uppväxt. Den kan man ju bearbeta och låta smärtan läka ut och finna att själen och kroppen plötsligt fick tillgång till resurser som man inte trodde fanns. Det är väl om något att finna lycka och sina egna möjligheter istället för att enträget hänge sig åt besvikelser? Att fortsätta göda lögnerna och besvikelserna är att garantera sig ett olyckligt liv.

Uppmärksamhetens valuta regleras inte särskilt ofta mot förändringar i omgivningen heller. Visst blir belöningarna aldrig större än från början och bitterheten växer istället så också missnöjet. Skälen till detta missnöje går ju alltid att hänföra till den utpekade svikaren. Att låta sina besvikelser gå ut över ett barn i sin tur kanske är det bästa beviset på att fadern faktiskt gjorde rätt som lämnade ett sjunkande skepp. Enligt förekommande beskrivningar på ett lättvindigt sätt och utan bry sig? Mot alla sådan beskyllningar talar, närvaro vid förlossning med bildbevis, blöjbyten, tillagning och matning med flaska, badning, nattning, sagoläsning osv osv. Få kvinnor har väl gjort slut med sådana män? Sådant ska ju inte ens nämnas av den kvinna/man som har en annan agenda, att måla ut den tilltänkta, som efter förhållandets avslutande, plötsligt beskrivs som en slusk, sexist, pedofil, psykopat och egentligen borde lända till att lägga resurser på att avgöra motivet, utröna omdömets snäva gränser hos den påstått förfördelade! Särskilt som de plötsligt påstår att de varit tillsammans med en man som är så förfärlig.

Om det finns en sak som också den kunde få läsaren att börja undra är väl om nu den beskrivna förskräcklige mannen är den som beslutar sig för att lämna en ohållbar relation så borde väl kvinnan ha förekommit det hela om nu mannen var en sådan hemsk typ? Att dölja sin egen rädsla för att bli övergiven och ensam och istället utmåla sig som ett offer för en otäck karl ser ju onekligen ut som ett betydligt lättare alternativ, trots det höga priset. Fast det högsta priset får ju den beskylldes barn betala. Att offra sitt barns välbefinnande med skräckhistorier och om denne och målande beskrivningar om hur han struntat i sitt barn, övergivit, ingjuter givetvis svagheter i det barnets personlighet, men om det, är ju den PASsande föräldern totalt blind för konsekvenserna. Om epilogen av förhållandet ser ut så så, blir det ganska självklart att tiden innan uppbrottet knappast kan ha varit särskilt gemytlig.

Egots kamp för enväldig makt manifesteras redan innan förhållandet tar slut. Det är ju då man ska ta itu med sina egna problem, men det slipper man ju i offerrollen. Istället ger sig sinnet ut på den omöjliga uppgiften att måla ut sin föredetting i de värsta beskrivningar allt för att slippa göra något åt sina egna problem för den smärtan är inte att leka med, men offerrollen bjuder betydligt bättre belöningar, även om de aldrig är så tillfälliga och flyktiga. Hämnd i detta fall ger ju aldrig varken tröst eller tillfredsställelse, utan bara bristande kompensation åt ett sinne som aldrig upplevt djupare förändringar eller sett på sina liv med nya möjligheter. Sina sanna resurser hittar aldrig dessa människor eftersom de inte ens inser vad som döljer sig bakom den stora klump som smärtan, sorgen och saknaden egentligen utgör. Vår egen smärta är ju det mest svårhanterliga vi har. Alla har varit i närheten och vet vad sinnet vill, vad själen vill utgjuta av smärta, vånda och ilska, men få vågar. Att ha börjat är att komma i närheten av sina resurser allt mer.

Detta lämnas som ett gratistips till socialtjänstens utredare som verkar ha lärt sig väldigt lite om människor spel, postdramatisk dress, offerkoftor osv, trots alla 50-60 åren i tjänst? Vad den drabbade och utpekade inte kan värja sig emot är den omgivning som vägrar förändras, släppa sina vanföreställningar och de som skulle frysa om offerkoftans värme upphörde. Sjukdomsvinsten är ju ansenlig för den som fortfar att kalla sig offer och som fortsätter fylla på sina och andras vanföreställningar med för ändamålet  lämplig åsikter och inskränkta värderingar.

De har väl all anledning med att se upp så att det inte verkar kännas som att deras omgivning blivit grundlurade och det blir man ju alltid av människor som framställer sig så. Andra kan ju för att slippa erkänna sin skuld till grovt förtal låtsas som inget hänt. Givetvis har de ansvar för vad inte gjorde också och vad de ansåg sig vara övertygade om och på lösa boliner tro. Ingen ber om ursäkt och det kanske man inte behöver, speciellt under antaganden och föreställningar om att de hade rätt. Så vad finns att säga till den andra sidans försvar? Så om allt det som påståtts inte ens är sant så finns det en intrikat historia gömd under ytan…

De som kallar sig svurna sanningssägare är inget annat än kompulsiva lögnare och har ingen annan vinning än att inte bli avslöjade som de billiga lögnhalsar de faktiskt har varit alldeles för länge.

Den historien är detta.

Korrigering. Länken nedan fungerade inte. Det är fixat.

Häxjaktens logik upprättelse 2

.

Posttraumatisk Stress

with 21 comments

.

Bearbetandet är en hjälp för minnet, men en smärtsam process. Skriva om svåra upplevelser kan låta nytt ljus falla in i rum sedan länge mörka. Nog radas de upp efter varandra, sorgerna, bedrövelserna och inget hinner bli färdigarbetat. Dörrar måste slutas innan något av rummet är färdigt eftersom ett nytt i medvetandets strålkastarljus pockar på mest uppmärksamhet. Sinnet som redan är upptaget av alla de andra kan inte längre göra motstånd eller skydda sig.. Vilka val finnes då?

Utsätts en människa för något som överhuvudtaget inte går att stoppa leder det till chock på chock, isolering och avstängning. Håller det på länge med nya sorger så växer problemet på hög, eftersom tiden för bearbetning avbryts för nya tragedier/chocker. Drabbas en person av sorg och framförallt övergrepp gång på gång så läggs obönhörligen sten på börda. Det finns ingen medicin mot nya bördor? Tortyr fungerar ju på det sättet.. Den som försatts i oro och sorg får ju snart ingen sömn och vila varvid krisen snart är ett förgörande faktum om inget stoppar nya händelser att översvämma känslolivet.

Kränger sig ur barndomens trånga och hämmande kläder lyfter för första gången blicken mot drömmar och mål men spänns istället fast av häxjaktens blinda tjänare som vet hur en skyldig ser ut.

Så föds posttraumatisk stress.

Vara mer eller mindre ett lovligt villebråd och jagas för saker som aldrig hänt är en utdragen tortyr. Att vara någons passande soptunna för alla möjliga känslouttryck mest baserade på projektion gör livet till en fruktansvärd plåga.

Det tar onekligen på krafterna att leva i chock i många år.

Ingen människa väljer att vara bitter, det har jag svårt att tro, fråntas människan sitt val så är hennes valmöjligheter slut, den chanslösa människan binds.

För den delen lider inte jag av bitterhet, men glädjeämnena blev avsevärt färre.

Den drabbade erbjuds idag i de flesta fall enbart medicin. Då konserveras problemen och i bakgrunden sitter ett kroniskt besvär. Hämmande medvetandet eftersom så mycket energi går att för att chockens kramp låser känslolivet och gör mycket av reparationen mycket svårare.

Av svaren nedan påstår många att det finns val. Min och andras erfarenhet är att visst gör det i många fall men inte i så många. Alla som drabbats av flera på varandra följande förluster och tunga sorger anar vart jag vill måla denna beskrivning.vad består valet i för den som drabbas av flera sorger, förluster och eller olyckor under ett år? All som varit där vet precis vad som menas.

Vad är valet när ingen dessutom lyssnar eller tar problemen på allvar? När hån, förakt, nonchalans och misstänksamhet avlöser varandra och panikångest och depression redan vänt upp och ner på tillvaron, många inte kan föreställa sig..

[2015]

Alla som sett hur socialtjänsten kan krossa föräldrar/barn/anhöriga på så lösa grunder att det är svårt att tro sina ögon och öron har ändå genom media flera gånger beskrivits och fått ohyggliga bekräftelser. Sandvikenfallet är ju ett tydligt där de ändå hade närståendes varma stöd och support. Dessutom var detta lyckliga och trygga människor som fick sin verklighet krossad. Inte bara av Socialen utan kriminalvården som också gjorde sitt bästa för att bevisa skuld fastän ingen fanns. Tortyr förnedring som instrument att tvinga fram en förväntad sanning, som bevis på skuld avslöjar ju mer om våra häktes principer och polisens unkna stenålderssätt sätt att arbeta..

Stabilare människor än författaren av denna text har fullständigt malts ner av något socialen kallar barnets bästa. Smärtan strålar ut till tittarna från två hyggliga, lyckliga personer med glada hjärtliga döttrar, personer som fick sin tillvaro skändad av pansartrupper från socialtjänsten ute på uppdrag, barnets bästa..

Vartill det märkliga faktum inträder med dessa ansvariga att de är de enda som är nöjda och mår bra. Alla andra inklusive de stackars barnen far illa av socialtjänsten som bara är intresserade av att rädda sitt eget skinn. Dessutom hyr de in konsulter som kommer fram till samma sak. Att de inga fel gjort… Att få ett stigma under dessa betingelser blir de drabbade aldrig av med. Socialen har ju sin prestige att tänka på så de erkänner ju inga allvarliga fel och det ger ju en garanti att vansinnigt dåligt underbyggda beslut kommer upprepas år efter år..

Det här är instansen som om de hittar ett stigma inte tvekar att bruka ”våld” med att bryta mot lagar för att förverkliga sina intentioner, är en riskabel inrättning.. Det här var förfärliga människor och riktigt otäcka attityder inom yrkesutövandet.. De bröt mot lagar, förordningar och regler för att finna de enda svar de var intresserade av. En sanning som inte ens fanns och där metoderna för det, en kedjad pappa släpad till domstol får en att undra hur vi kan smälta en sådan kränkande uppvisning och metod.

(2016)

Det kan ju skrivas hur många gånger som helst. Den som drabbats av flera förluster, personliga sorger på kort tid. Vet att sorgearbetet efter första händelsen inte ens är färdig innan nästa tar vid. Och innan det sorgearbetet heller hunnit färdigt kommer en tredje och kanske en fjärde katastrof.. För vad det än är så känns den tredje eller fjärde sorgen som en katastrof även om den till formatet inte är det. Applicera det på en person som nyss börjat känna i terapi och bara börjat.. Att börja känna, förstå komma till insikt och se en ny värld av intryck, möjligheter, hopp och betydligt vidare och djupare perspektiv och plötsligt vänds allt det gamla som hörde till det förgångna, ett dött ickeliv plötsligt emot en av betraktarna som inte vill eller kan se ett förr eller ett nu.

Dessutom finns ju sorgerna från förr väntande på sin uppmärksamhet och värkarbete. Saknaden som aldrig fick sitt svar, smärtan som aldrig fann ett rum, öron eller kropp. De som till syvende och sist skapade de existentiella förödande valen och besluten om att inte höra till, vara utanför, otrygg och rädd. Det som varade en hel uppväxt och bröts i sin förtrollning långt senare..

Att plötsligt inse och förstå kraften i resurserna att nu kunna bryta ett mönster att inte upprepa sina föräldrars misstag, sin brist på entusiasm, trygghet, stimulans och respons på ett gryende livs spirande intresse och få bli åsyna vittne till detta raserande framför sina ögon av inga andra orsaker än falska anklagelser, groteskt dåligt omdöme av socialen blev ganska snart rena tortyren.. Att de hade så rätt att de kunde tillåta sig håna den person som nyss funnit ett helt nytt och förändrat liv, känt språket växa, insikterna djupna och breddas blir verkligheten lyftets motsats och snart en mardröm.

En hjälp på vägen till en bättre förståelse för hur galet en socialtjänst kan handla är

Livet Efter Detta

Läs gärna om PAS, hur man av egoistiska skäl förstör sina barns uppväxt, trygghet och

får dem att upprepa sin egna dåliga beslut och förödande mönster.

 .

Written by CastoroPollux

12 januari, 2010 at 23:47

%d bloggare gillar detta: