castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘trygghet

Så NATO vill inte hjälpa Sverige

leave a comment »

.

Så NATO vill inte hjälpa Sverige ?

 

Att få svart på vitt hur det är fatt med intresset för Sveriges säkerhet klargör iaf flera saker. Sveriges militär har offrat en hel del liv under många år för en sak de trodde på och förmodligen inte kunde eller fick invända mot. Den stora makten har ju den attityden. För dess skull har vi till samma system övervakat ”kommunister” registrerat människor på grunder som i många fall absolut inte utgjort något hot. Om nu inte demokrati kan utgöra ett stort hot mot korruption… Det få vi stundligen och ofta uppvisningar i… Landet som vill vi ska spionera på våra medborgare av ännu färre men allvarligare skäl tycker alltså inte vi ska var a skyddade. I så fall har vi ju fått ett mått på hur lite demokrati egentligen betyder för NATO. Samma pakt låg troligtvis bakom skandalen i Hårsfjärden. Vi skulle alltså ha varit under attack av Öst men inget tyder på att så var fallet. Istället synes den stora hotande grannen i väst valt skrämseltaktik för att tvinga med det lilla Sverige. Precis som de nu gör när de vill hävda att de inte kommer att hjälpa Sverige vid ett eventuellt anfall. Vem som skulle anfalla förtäljs inte men ska ju förstås som den stora grannen i Öst, som ju inte drivs av mindre businessintressen än de i väst..  Det handlar ju bara om marknadsandelar, ungefär som de ritade upp gränser efter kriget, valde ut godbitar. De kunde välja att sätta pennan, godtyckligt för de drabbade folken, men fördelaktigt för dem själva. Så stormakterna är ganska lika.

Att vår neutralitet trots dess genomskinlighet trots allt gjort oss säkrare genom alla åren råder ingen tvekan om. Militärens fulspel under täcket och bak ryggen och ridåer har kostat liv i den utmaning av starka militära intressen vi tvingats in i.. Dessutom gav det oss ett ansikte av fulspelare. Givetvis ska inte politiken skuldbeläggas för vad militären ställde till med. Neutraliteten var ju ett sådant hot att Palme ansågs stå i vägen och NATO gav sig inte förrän de fått installera sonars i Östersjön… Att Palme var landets ledare under attacken i Hårsfjärden får väl bilden av att spänna en båge och varför den brast att bli tydlig. Vi ville vara neutrala men fick inte för den ”stora demokratin” och ”friheten”. Med tanke på att varken pest eller kolera har fördelar, ska vi ju särskilt oroa oss för maktstrukturer som bara har totalitär ideal som käpphästar. Att störta demokratier och folkvalda ledare under snart 60 år kan ju inte garantera att det inte sker igen eller att det inte skulle drabba oss. Frågan är ju om något lands inbyggare kan eller får protestera. Kan man mörda dess ledare eller störta ett land i fördärvet pga att man inte får sin vilja fram finns ju inte särskilt många goda ideal om ens några..

Så nu när vi fått säkerhet installerad av NSA och dess DDR-lika ”vapenbröder” kommer vi givetvis få se fler problem och hot. Att måla upp en fiendes intrikata illvilja och finurlighet har ju varit en drivkraft och en ursäkt för allt möjligt ohyggligt under demokratins paraply. Att logiken, förklaringarna såväl som beskrivningarna av hotbilder ändå liknade Hitlers måste väl ses som en slump, tillfällighet snarare än den genuina ondska ett allt förfärligare militärkomplex till slut blir. I annat fall borde vi vara rädda. Att de extrema krafterna med närmast psykopatisk modell genom lönnmord och sabotage skaffat undan allt som hindrar totalitär kontroll kanske man behöver gnugga ögonen och de eventuella knölarna för att upptäcka. Broderskapet i vapenleveranser ska vi ju inte missta oss på som ledare i den ”björn”-ligan alla alla världens nationer. Att vapenproduktion kan bedrivas av vem som helst ha vi också fått skåda i vårt skamliga samarbete med förtryckarna i arabvärlden. Så vad ett folk tycker och skräms av kan givetvis bara utnyttjas av en partner vi inte borde samarbeta med. Vi ska givetvis inte samarbeta med den andra maktstrukturen heller. Neutraliteten ligger trots allt demokratins kärna mycket närmare och Sveriges officiella hållning har trots allt genom åren renderat oss respekt från stora politiska sammanhang. Kampen mot Apartheid och stödet till ANC går till historien medan diamant och slavägarna runt den värd slipade metoderna för att fortsätta sitt krig och sitt förtryck mot mänskligheten. (Diamonds are not a Girls best friend. They belong to the murderers, the opressers and slaveowners!) Krigshetsarna och vapenproducenterna har väl inte precis bidragit till det hedersamma momentet och skeendet annat än på blygsam nivå,men vad kan vi göra åt det? Börja tillverka plogbillar?

Det är svårt att ha att göra med en totalitär makt eftersom man redan på hemmaplan bestämmer dagordning och agenda. Givetvis är ju mördandet av de egna presidenterna, attentaten och hoten mot politikerna där, en profil de inte avvikit från. Vi ska ju inte förvånas över att redan Eisenhower i sitt tal varnade för det militärindustriella komplexet. Tillsammans med NSA och andra har de alltså stått för en stor del av världens problem obehag politiska kupper och störtandet av demokratier. Dess framfart i Sydamerika är både becksvart och ohygglig..

Företagskulturen inom detta lands fria gränser bygger upp murar mot både förnuft och natur. Hur Monsantos framfart i världen synes stänga ute allt som är normalt, korrekt, rätt och naturligt visar på ett murbygge som vida överstiger DDR’s. Att de utrotar allt som hotar deras verksamhet innanför och helst utanför ska givetvis inte hållas i dunkel annat än av dem själva.. Pengar och gruvligt jättelika inkomster står på spel för att inte tala om vad den totalitära kontrollen av skapelsen innebär. Hälsan står på spel och den vill ju givetvis totalitära makter skaffa sig kontroll över….

Den ökända hästen från Troja i form av EU dekret och giriga sekret som gör alla landets rikedomar till sina, utan att enda vapen höjts, går givetvis samma totalitära makters väg. Total ekonomisk kontroll och politisk makt måste ju ha ursäkter och ett rättfärdigande som inte är av denna världen utan en mycket sämre..  http://youtu.be/-p7fb12ZuXU  Det handlar ju då som nu att bli av med kritikerna och gärna stämpla dem med något otäckt.. Kriget mot arbetsrätten och anställningstryggheten är effektivt särskilt när det bedrivs under ”fredliga” former. Det sovande folket kan utsättas för vilka övergrepp som helst och vakna det är väl få som gjort. Rasisterna menar ju att den låga lönen och den otrygga tillvaron utan lagar är ok. De vill ju bara bli av med ”invandrarna och flyktingarna” så kan de jobba under vilka förhållanden och hos vilka förtryckare som helst.. Mössan har fått ett nytt folk att bära dess självklar förakt och leva på godtycket under daglönares villkor. Ett folk utan historia kan givetvis svälja sin egen och skita ut den…

 

.

Annonser

Written by CastoroPollux

7 maj, 2014 at 07:53

Privatiseringens egen lilla lycka.

leave a comment »

.

Privatiseringens egen lilla lycka.

Att någons dröm kan bli andras mardröm är bara möjligt när alla premisser infunnit sig. Privatiseringen uppfyller alla önskemål om monopol och matfullkomlighet. Osmakligheten har inga gränser när vinstintressen låter egoismen styra sina intentioner. Det finns egentligen inget gott som inte kan vändas till något ont. Vinster får dem alltså att glömma de väsentliga idealen. Med sin monopolistiska syn på lycka så blir verkligheten för alla andra en smal planka..

.

Written by CastoroPollux

23 oktober, 2013 at 21:24

Ingen Legimitation !

leave a comment »

.

Ingen Legimitation !

Jo jag vet, det är felstavat, men avsiktligt.

Det är något anmärkningsvärt märkligt med psykiatrin. En sjuksköterska kan i jönköping jobba i två år (?) i en organisation, som hanterar i de flesta fall, samhällets mest skadade, utan att inneha godkänd legitimation. Det går ju ur detta faktum spåra många alarmerande sammanhang. Vad händer med en verksamhet som inte kan stava till vård? En organisation som inte bättre sköter den administrativa ruljangsen har säkert andra brister. Brister som funnits länge. Svårt att få läkare att arbeta under dessa förhållanden och givetvis att lika svårt att hitta examinerad personal till de andra posterna. Så hur sprider sig ett missmod och bristande arbetsglädje i en organisation som ska ägna kraft åt reparera och läka samhällets skiftande offer?

 

Fungerar inte behandlingen och försvinner resurserna så straffar sig givetvis det i engagemang och arbetsglädje. Nu lider ju just sjukvården av att sällan eller aldrig ha haft några bra eller ens adekvata metoder för att hjälpa sjuka. Att droga sina patienter kan de tom i den gängse sjukvården kalla för vård. De dåliga eller halvbra behandlingsresultaten har ju mestadels baserats på att besökaren/hjälpsökaren försett med en låda piller och klapp på axeln. Känns det oansvarigt? Ja de visar onekligen framfötterna och ryggen när självmordsfrekvensen bland de som sökt hjälp(?) kommer på tal. Då är det de hopplösas eget fel? Människor som gått ner sig och har slut på alternativ, kommer till en instans som borde kunna lukta sig till orsaker, ursprung och verkan står handfallen och erbjuder som den sista instans de ofta är inte ens ett extra val.. Utom att ta en tablett?

 

Det ultimata vinsttänkande har onekligen gått på lyckopiller när de utformade vården på detta sätt och fann det både lönsamt och effektivt… En institution som inte ens kan vidkännas sitt misslyckande har onekligen inte plats för självkritik. Förresten leder ju Jönköping, den mindre smickrande ligan av förskrivna medel knutna till psykisk ohälsa. Hur kommer det sig, i länet med så mycket religiositet? Är religionen kanske ett självändamål? En vacker fasad av lyckosam framgång på ytan och en hav av oro under. Varför delas inte framgången bland de troende med de behövande? Är framgången kompensation? Är tron mest ett skydd mot världen och väldigt lite en motor för ett bättre, tryggare samhälle?

.

Written by CastoroPollux

11 januari, 2013 at 13:55

Omkring tvivlen på att bli Pappa

with 2 comments

.

Omkring tvivlen på att bli Pappa

Skrev detta som en kommentar på annan plats i bloggen. Varför inte ta med det till min egen.

Bli pappa är bland det bästa som hänt. När vår dotter kom till världen hade panikångest mer eller mindre bestämt tillvaron och dagarna för mig. Alla undrar givetvis varför skaffa barn då, det är en korrekt reflektion, men det är kanske inte riktigt alltid saker och ting blir som man tänkt. Jag hade hellre väntat. Bodde på behandlingshem då men var med under förlossningen. På helgerna var jag hemma och deltog i fältarbetet, bytte alla blöjor, hade ingen mjölk själv men det gick att ordna på spisen.:) Att ha ett litet knyte på armen och låta henne vila där, äta, gav mig de finaste och mest gripande stunder jag vet och alltid kommer att minnas. Det är det närmaste amningens känslor och intryck en pappa kan komma och det bär vi med oss. Vår flicka smälte mitt hjärta och röjde undan de värsta tvivlen på att jag skulle duga som far. Mitt livs start var svår och ändå hände saker som jag inte kunde föreställa, förvänta mig eller förutse skulle ske. Vår relation växte och jag med den för vi fick ju kontakt!. Jag hade en jobbig uppväxt, definitivt inget att skryta med, utan en barndom i traumatisk tystnad utan stimulans, glädje eller verkligt intresse från omgivningen, så här fanns ingredienser som kunde utgöra hinder men terapin och min egen vilja till och behov av förändring gjorde mig till en aktiv deltagare och nöjd betraktare av alla personliga framsteg. Vad jag missade grovt i form av uppmärksamhet och personlig utveckling i barndomen med två föräldrar som sällan eller aldrig ens var sams och en skilsmässa i nio års ålder omvälvd med 60-talets skam och mammas allomfattande osäkerhet, kunde istället tas igen och jag njuta av i form av positiva överraskningar och upptäckter av min fadersroll och min person. Hon var stormförtjust i pappa och pappa i henne. Vem vill förstöra möjligheterna till något sådant?

20120927. Utom en bittert besviken mor? Det bästa beviset på hur rätt man har i att lämna någon är hur de beter sig efteråt. Där bekräftas varenda ställningstagande om hur plågsam personen var att leva med i det som sker när förhållandet tar slut. PAS har ju sin grund i dåligt självförtroende och ett sökande efter bekräftelse, men utan villkoren att det inte går att smita förbi priset det kostar att skaffa sig ett bättre. Det är ju beklagligt att inte vilja bli en bättre, starkare människa och en persons stolthet blir också dess fall. Att göra barnen till krycka och en lojal knekt är en dålig metod. Det borde socialen veta, men de har väl aldrig haft beteendevetenskapliga termer på menyn. De äter ju hellre på bittra tallrikar i sann feministisk hat-anda om alla mäns outgrundliga farlighet, svek och våld. Sedan tror de att allt som serveras smakar likadant. Det är konsekvensen av ensidig ”kost”, sinnet blir enögt och hör bara det som det vill höra….

,

%d bloggare gillar detta: