castoropollux

Not just another WordPress site

Posts Tagged ‘våld

Lidande Polisen

leave a comment »

.

Lidande Polisen

Ja vad ska menigheten säga till polisens försvar. Rida rakt över människor…. Det är mot en hästs natur att trampa människor, de undviker det så länge de inte hotas. Lidande inga betänkligheter anfaller man till häst som ett kavalleri, svingande stenhårda batonger som om det var krig. Ska detta synas som ett tecken på allt mer militäriska lösningar på polisverksamhet? Skottlossningen omges ju inte heller den av särskilt mycket förnuft utan mest ihåliga och konstruerade ursäkter.

Så varför kallar en polismakt in en hästburen polisstyrka och ett garde till ett nazistiskt möte? Normalt sett borde det väl vara tvärtom, särskilt efter uppvisningen Kärrtorp. Särskilt om man vill värna demokratin och det får väl större delen av Sveriges befolkning vara medveten om. Att Svp inget vet eller kan om demokrati borde inte rendera dem mer polisiära, kostsamma resurser och garanterat bråk. Då ger man som ordningsmakt inga tillstånd istället. Å andra sidan befann vi oss i Malmös närhet Limhamn.. Ett stenkast från stora rasistiska staden med en poliskår som allt annat än imponerat..

Den fredliga delen av vänstern som dominerat Svensk socialism under decennier har alltid mött ifrågasättande attityder från polismyndigheten. De har fått höra hur riskerna varit överhängande för oroligheter och konflikter och därmed inte fått tillstånd ens.. Vi kan ju vara säkra på att man från fascistiskt håll var irriterade på vänsterns brist på våldstendenser. Så till den grad att SÄPOS stoltaste undercover agent och infiltratör själv ringde in bombhot…  Att ha en etablerad säkerhetstjänst agerande på det viset kan ju se komiskt ut mitt i det blodiga allvaret. Fick skräckexemplet sparken?

Att utmana våldets gärningsmän till vänster kan ju kanske locka till de bästa skräckscenarior man från ordningsmakten kan önska. Därav kan ju mycket se ut som provokationer och att leden på vänsterkanten beblandas av våldsutövare förstör ju snart takten, viljan och kraften hos en fredlig och demokratisk vänster. Så våldsverkarna spelar faktiskt polisen i händerna… Vilket ju i perspektiv är en händelse som se ut som en önsketanke.

Polisen kan inte uppfylla polislagen. De uppfyller inte lagen heller när de ger tillstånd till uttalat nazistiska partier med garanterat bråk. I alla andra fall har man inte gett tillstånd ens. Här satsar man allt inklusive militär brutal strategi. En ledare på SVD påstår att polisen agerar med demokratin som bakgrund. Javisst om ändamålen helgar de bakersta och sista medlen som tänkas kan i gränslandet till en demokrati. Två aktörer som inte håller sig ens inom lagens råmärken och väldigt lika sitt våldsbetonande sätt. Jeda mej..

Inte behöver man gå med i ett nasseparti för att få utlopp för sina våldstendenser och förakt. Det räcker att bli polis. Viljan att låta verkligheten motsvara alla mardrömmar får man på köpet. Därav blir ursäkterna till våld som en gåva från det fantasifulla ovan.. är man ovan vid vad demokrati är gör det ingenting.

Reinfeldt har fått sina stridshästar till sin politik och själv sittande på en egen blir bilden komplett eller fatal, man kan få bestämma själv…

Dessutom visar polisförbundets ordförande tänderna efter att poliser till häst ridit som ett kavalleri i krig rakt över demonstrerande människor. En dilettant i debatten är inget att räkna med och om denna brist på självkritik efter våldets kalla ansikte och grova överdrifterna, om faror står sig också så kan polisens fack om hästskor ger tur slippa de se bleka ut och med långa ansikten.

.

Annonser

Egyptens ”väg” mot demokrati..

leave a comment »

.

Egyptens ”väg” mot demokrati..

Liknar snart sagt varenda maktövertagande som västvärlden sponsrat öppet eller dolt runt denna jord. Som en ångvält går militärismens tunga hjul över allt som kan kallas opposition och motstånd. Det som utspelas i Egypten skiljer sig inte nämnvärt från andra övergrepp, kruxet är bara att platsen inte är så gudsförgäten… Jämför gärna med Eritrea. Det landets sponsras av EU med Sverige som medlöpare och där är övergreppen på befolkningen ”bara rykten” så där händer inget som stoppar massakern och på civila. Om väst och andra nu drar sig tillbaka från oegentligheterna i Egyptens huvudstad, bestående av mördande kulor och tårgas mot civila. I Syrien räknas inte invånarna på samma sätt.. Där förbannar man beskjutning av civila och inbjuder till vapenleveranser under öppen ridå nu när de hemliga leveranserna inte längre behövs..

Landet erhåller ändå bidrag? I ett försök att upprätthåla mänskliga rättigheter, märkligt nog det Eritrea respekterar minst. Liknelsen mellan Tysklands hållning till journalistik under utrotningen av allt de kunde kalla, likna eller misstro för motstånd och smuts är inte långsökt. Kruxet är väl att västvärlden sponsrar saken och det är ju inget nytt. Den rika delen av världen sponsrae ju Hitler så särskilt främmande behöver man inte känna sig inför att bli sammankopplade med masslakt, folkfördrivning, övergrepp, våldtäkter och lemlästning, fängslandet av journalister är ju precis som det brukar.. Den värsta fienden till detta är ju sanningen antingen den består av bilder eller reportage och vi behöver väl inte i efterhand få bevisen framlagda. Det räcker väl med ryktena och de inblandande intressenterna… Att just alla som kan vittna om vad som pågår innebär ju att alla även hjälparbetare måste skrämmas bort och se det bidrar visst skumma sammanslutningar med. Märk väl, vem är mest intresserad av att sanningen inte kommer fram?

I Egypten har väst sponsrat ännu en diktator under namn av att vara demokrat i 30 år. Klädd i för västvärlden lämpligt tyg, svagt genomskinligt och så alla dessa rykten om tortyrhålor och annat. Visst fanns också de…. Så hur kommer det sig att världens godaste samhällsform har fiender? Det kan väl bara innebära att någon ljuger och till den hållningen bidrar väl alltid vapenskramlet… Dessutom avgör ju de grova vinsterna vad som är sant och vad som ska kallas lögn. Det följer globaliseringen som en slöja och ett släp, för evigt gift med girigheten och grymhetens politik.. Att denna politik alltid kommer se fineder överallt är väl snarast en självklarhet. Med bara slutgiltiga lösningar i sinnet och en militär arsenal och slagkraft som trots allt är av denna världen kommer allt att ske till samma musik som det alltid gjort…

Ulf Brunnberg…

leave a comment »

.

Ulf Brunnberg…

Har väl inte så svårt att leva med sig själv som den besinningslösa våldsmannen och mördaren av Karen Gebreab. Problemet med mördaren är att han uppenbarligen låter osyldiga lida för sitt eget tillkortakommande och sina egna brister. Livet har givetvis varit orättvisst mot denne och del av det är samhället han växte upp i. Att känna sig missanpassad och orättvist behandlad sedan barnsben skapar nog i sig ett trauma av besvikelser och ett omfattande landskap av hämnd. Ur detta perspektiv är det förödande att hamna i skottlinjen för någon som bara letar efter hatobjekt och som inte kan smälta hur andra lyckats i sitt liv medan denne inte.

Karen Gebreab dog för att arbetsledningen inte fungerade och för att de trots de svåra förhållandena arbetade under begränsningar för personalen som blev allt orimligare i form av underbemanning och med det allt större osäkerhet. Särskilt i de fall av interner med hög risk. Dit räknades onekligen mördaren.

http://www.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/malinwollin/article15297732.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15298853.ab

Feminismen lider givetvis avbräck i sin strävan, av sina mest högljudda och hatande företrädare. Det är ju bara att beklaga, men de söker ju strid för de offer deras åsikter kräver och de ger ofta också både bekräftelse och luft åt sitt förakt för det motsatta könet. Det är ju så när man inte löser sina egna problem först. Då får andra lida för dem. Att problemen vad de nu än är sitter ivägen för omdömet i många fall , kan ju exemplet kapten klänning få åskådliggöra. Denne har de enligt egen utqasago inte kunnat tänka sig vara våldsam och dominant, men var han så jävla charmig då? Mannnen/kvinnan eller vem som nu för fram ett budskap, ska det inte ens finnas någon gestaltning som motsvarar budskapet? Kvinnojourernas värsta företrädare för den djuriska manliga förklaringen kan ju inte komma ifrån sitt eget ansvar för hur de lyckas falla för fel kille, hela tiden. Jo jag vet de kan inte bära hela ansvaret för att göra dåliga val, men att försöka föra debatten med att skylla på den andre och närmast gudomligt begrägliga egenskaper är som att tro att Quick var duktig på att luras. Det var han ju inte alls. Det var omgivningen som bistod med ljugandet och bedragandet. På samma sätt kan den som inte är vaksam i sitt val av partner tyvärr lura sig inte så mycket på charmen,utan på att det egna behovet får hela närmandeprocessen att gå alldeles för fort. Att de viktiga stegen i att förstå vem föremålet för ens intresse verkligen är och hur allvarligt menat det då skall vara. Ju sämre förutsättningar för att hålla ut, dvs hur starkt behovet av närhet faktiskt är blir ju tyvärr det som avgör hur fort man lossar bromsarna i och det som inte behövde luta så kraftigt i någon riktning blir istället backen allt lutar för mycket i.

Kapten Klänning verkade inte charmig alls om nu undertecknad ska få säga något om saken. Uttrycket ”det kunde vi inte tänka oss om honom” visar väldigt mycket på att pejlen inte fungerar som den borde. Det är väl beklagligt att kvinnojourerna så lite odlar de verkliga trygga verktygen varje människa kan bära i sitt inre för att inte göra dåliga val får stå tillbaka för djuriska åsikter och värderingar..

Brunnbergs atmosfär får det onekligen att snurra i planeten. Någon gång kanske det blir ordning på konstellationerna.

.

Written by CastoroPollux

24 augusti, 2012 at 17:30

Staten o Kapitalet

leave a comment »

.

Staten o kapitalet

Ja nog samarbetar de mer nu än innan? Expressen köper vapen för att påvisa brister och förekomster. Expressen blir dömda för vapeninnehav… Så här kunde det sett ut i Nord-Korea. Där och annorstädes ska ingen ställa staten i dålig dager.  Effektiviseringen av polisen och markberedningen för privata vaktbolag har sitt pris och sina konsekvenser, men ingen ska få påtala och särskilt inte bevisa dem ostraffat. Man sparkade alla civilanställda inom polisen, vilket lade en betydlig arbetsbörda på polismännen själva, la ner lokala arrester och kontor allt för att göra polisarbetet mer besvärligt och polislagens uppfyllelse allt mer besynnerlig Polisen hittar inte mordoffer(?), missar ett mordåtal eftersom ingen brottsplatsundersökning gjorts(?), missar ett uppenbart mord i Malmö(?), våldtäktsmän tar evigheter att gripa(?), serieskytten kunde springa runt och spred förödelse och skräck och gå från skytteklubb till skytteklubb utan att någon äreagerade(?) Privatiseringen av tryggheten till en säljbar produkt istället för en funktion i samhället har onekligen bjudit på många överraskningar och framförallt en hel del präktiga skandaler. Detta bara inom brottsbekämpningen. Likadant är det inom vården och äldreomsorgen. Privatiseringens monster breder ut sig och ingen ansvarig vill kännas vid det. Domen i Tingsrätten som knappast lär stå oemotsagd ser ut som en parodi på rättsutövning. Enligt den skulle expressen bara varit intresserad av sensationskriver och det kan man ju anklaga tidningen för men knappast hänföra som domskäl, speciellt inte i detta ärende där det förtar hela värdet och respekten för domslutet istället..

.

Written by CastoroPollux

19 maj, 2012 at 12:04

Dans kring hormonstinn kalv – 2

leave a comment »

Man kan missförstå sin frigörelse och tro att frihet är detsamma som det som drev slaveriet.

Kravet på astronomiska förtjänster.

Dans Kring Hormonstinn Kalv

.

Mord, Självmord, Vandringssägner.

leave a comment »

Det är med sorg i hjärtat som en ännu ett våldsdåd drabbar först och främst offret och dess anhöriga, vi som ser våldet på nära eller på långt håll eskalera undrar givetvis var metoder och instrument som förhindrar dessa våldsdåd tagit vägen. Kanske bör man också studera grunden och motiven för deras uppkomst.

Det som i vår vardag har varit just berättelser eller sägner vi skakar av oss med en rysning kliver nu allt oftare rakt in i vår verklighet. Verklighetens mentalpatienter dyker upp på gator och torg därför att vården numera stängt dörrarna. Att den sällan eller aldrig sett, förstått eller rått på någon nämnvärd grupp av patienter, annat än de som knappt behövde hjälp, borde vara ett varningstecken. Ett kanske upplysande första exempel på bristande förståelse för en särskild patientgrupp är följande.

När man la ner de slutna institutionerna och flyttade ut de sjukaste individerna i vanligt boende resulterade det faktiskt i att större delen av dem tog livet av sig. Syftet påstods vara gott men de hamnade samtidigt i resursbrist, om de redan led av att ingen hade tid med dem så förvärrades deras situation radikalt. De sattes i en ny miljö som definitivt märkte ut dem som udda med ännu större isolering som följd.

De fyllde å andra sidan ett stort tomrum i form av outhyrda kommunala lägenheter, så något gott förde detta grepp med sig men definitivt inte för patienterna. Om en vårdinstitution kan göra så här med de svårast fallen och lidandena utan att varken förstå eller förutspå konsekvenserna så står det kanske klart att bristen på metoder och förklaringsmodeller och fingertoppskänsla för inte bara sjukliga utan även olika riskbeteenden är mycket större än vad de vill erkänna.

De förfärligt aggressiva vi helst inte vill möta på gatan idag är inte bara en följd av ett havererat förstånd, i total brist på medkänsla, med en desperation och en stressnivå motsvarande en individ mitt i ett brinnande krig, med inga andra lösningar på sitt problem än andras onda bråda död. De är också en produkt av eget missbruk.

Anhöriga som i de flesta fall ser detta eskalera och förgäves försökt bromsa skeendet och få vården till hjälp har förklarat hur lönlöst de förgäves sökt slå larm i tid.  Vården i de fall den tagit sig an lyckas ändå i brist på intresse = brist på resurser och ett förvånansvärt oansvarigt hopkok och blandade av mediciner kan tydligen inte stoppa vansinnigheterna. Det som i vår tid kanske kan beskrivas som den sista anhalten, den sista möjligheten till hjälp har inte längre en öppen utan en stängd dörr.

Jag vill ge ett personligt exempel, i och för sig med risk att också här att bli misstolkad för den som vill läsa in något annat än det menade i det jag skriver. Det är dock för den lyhörde en beskrivning på att det kanske inte alltid bara är den enskilda människan som ska lastas för sina gärningar.

Jag är över 50 och drabbades själv i unga år av depression, den utvecklades med tiden till panikångest i allt svårare tillstånd. Förmodligen först en följd av växa upp med en ganska PAS-anstruken förälder/mamma. De kan ju inte ta hand om sig själva på ett vuxet sätt och blandar snart in sina barn i sin konflikter, besvikelser och brustna illusioner såväl som den bristande förmågan att ta itu med sina problem.

I fullständig avsaknad av fungerande och trovärdiga föräldraideal och rollmodeller kraschade jag sent och hårt in i en verklighet jag visste och kunde väldigt lite om och. Jag har aldrig varit föremål för polisingripande eller tvångsvård så vi kanske ska se bort ifrån den biten att jag skulle hyst tankar åt det hållet ens att försöka lösa konflikter med våld. Det lilla som förekom hemma blev mer än nog.. Jag sökte själv hjälp, inga släktingar eller andra anhöriga hjälpte mig dit heller, de var säkert för upptagna med sitt eget för att i egentlig mening vilja ta någon större notis om mig eller mina behov. Redan före utbrottet eller ska vi säga innan korthuset började falla samman var det ingen som tog någon notis heller trots att snart sagt ingenting fungerade.

Jag hade aldrig i mitt liv före medicineringen med antidepressiv medicin ägnat en tanke åt att vilja ta livet av mig. Tvärtom utgjorde döden i sig ett element tillräckligt hotande för att avskräcka en från till och med en naturlig. Ställd inför denna inre omvälvande metamorfos under influensen av dessa preparat blir sjukdomsbördan/krisen för ett redan utsatt jag, givetvis ännu svårare att bära. Hade valet blivit att ta mitt liv under påverkan av kroppsfrämmande preparat som en lösning på mina problem så hade vården, precis som den ofta gör idag, hävdat att det helt och hållet varit mitt beslut. Så lättvindigt avhänder sig vårdapparaten det ansvaret än i denna dag. Att preparatet i sig framkallade känslor mot min egen person, känslor jag för mitt liv inte kände igen, kan kanske stå som en förklaring till varför människor i mycket värre situationer än min gör ännu mer oförnuftiga val när de också ger sig på sig själva eller ännu värre väljer att skada andra. I perspektiv av att sgs alla skolskjutningar och andra liknande händelser de facto skedde under inflytande av nyare SSRI preparat så kan vi vara säkra på att något går fel väldigt fort och individen själv kan knappast få tvingas bära hela ansvaret under en sådan situation. Särskilt inte om ”vård och behandling” är alldeles för lättvindig och nonchalant. Jag menar ju inte att det är en ursäkt, men när ”anfallet” så sakteliga byggs upp och kommer inifrån och den människan ger upp sin självkontroll är ju konsekvensen ett faktum för dem och eventuellt andra. Det kan ju drabba dem med all tragik och sorg det medför.

Det kan ju inte annat än ställas i förundran hur en medicin ska hjälpa deprimerade medan effekten faktiskt är den motsatta? Ättestupan anser vi skamlig men om den drabbade med hjälp av ett preparat begår våld mot sitt liv kallar vården det ett eget beslut!? Alla förnuftiga individer kan ju se att det är fullständigt sjukt att se på desillusionerade människor på det viset. Så var kommer en medicin ifrån som ”fungerar” på det viset? CIA’s otäcka labb? En forskare av normalbegåvning skulle ju knappast komma på tanken att förvärra ett tillstånd för en patient som redan tappat greppet och fått slut på alternativ? Så vad förstå vi av en vårdapparat som mer maler ner mänskligheten, gör stora vinster och redovisar hiskeliga resultat på det mänskliga planet!

Vård kostar pengar, jo visst med tanke att löner, stafettlöner och att ökade medicinkostnader med mer än 1000%, idag är den största avgiftsposten, är det att förvåna att så lite intresse räknas åt resultatet. Resultat är å andra sidan idag endast kronor och ören, det har tyvärr inget med medmänsklighet att göra. Med, en revisor, ett bokslut och några underskrifter så är allt klart, man har ägnat ännu ett år åt något som kallas verksamhet och ingen har klagat? En organisation som så totalt verkar sakna självkritik har inga problem och de sjuka kan de alltid skylla på, de och deras anhöriga är röster de resolut tystar.

Den riktigt illasinnade kritikern kan ju undra varför Det Stora Kontrollorganet Socialstyrelsen måste anmoda en så välutbildad kår att förskriva mer samtal/terapi och mindre mediciner?

Läkemedelshandboken FASS utkommer ganska ofta i ny upplaga. Den presenterar bla preparat för psykiskt sjuka. Kanske infinner sig en viss tillvänjning eller placeboeffekt hos kåren eftersom den, trots att den är full av lödiga beskrivningar av förfärliga biverkningar, ändå inte hindrar lättvindiga recept på preparat vars stora nyttoeffekt i alla fall kan skönjas i försäljningsresultaten. Larmrapporterna om antidepressiv medicin som skrivs ut till alldeles för unga och på alldeles för få, små eller enbart lätta indikationer kan tolkas som en överdriven lust att tillfredställa vems behov?

Läkemedelsbolagen kanske är den gökunge vården egentligen borde kasta ut ur sitt bo, den slukar tydligen allt den kan komma över och var någonstans gör girighet inte det.

. . .

Inlåsning är väl i förstone av nödvändighet för den som hotar att skada andra men någon behandling  kan det knappast kallas. I och för sig är det inte svårt att ana att just inlåsning av patienter, kriminella kommer att vara det enda alternativet om dessa instutioner i framtiden privatiseras. Då täcker man ju inte de vårdbehövandes behov utan profitörernas, visserligen hävdar de att vi behöver skyddas från våldsmän och det är väl ett ganska orubbligt argument.

Tyvärr äger det bara sin giltighet i deras försvar av inlåsningen, varför samhället generar så många eller allt fler av dessa våldsamma har de överhuvudtaget inga bekymmer med annat än takten på eventuella utbyggnadplaner.

Inte krävs det mycket ljus över det faktum att fängelserna i USA fylldes mycket snabbare med en lag som vid ett tredje brott automatiskt ledde till inlåsning på lång tid även för ganska små brott. Fängelser som drevs av privata intressen och enbart i vinstsyfte. Reportagen därifrån om vanvård och övergrepp i tex 60-minutes är som en inblick i ett skräckkabinett. Reportagen från fullständigt slutna fängelser med inget annat än kameraövervakning och inga andra rättigheter än djungelns lag, för ju mer tanken till treblinka, auswitch och arbetslägren, som byggdes helt och hållet utifrån skaparnas intressen och behov.

Ska vård och andra institutioner vara till för individen eller tvärtom? Ska vi bara ta itu med symptomen eller ska vi bota orsaken till sjukdomen? Vaccin i alla ära, men ska vi inte ta itu med de verkliga sjukdomarma och ”vaccinera” oss mot allt allvarligare misstag mot medmänskligheten?

%d bloggare gillar detta: